Sören Olsson · Anders Jacobsson
SKIDSTJÄRNAN
Sören Olsson · Anders Jacobsson
SKIDSTJÄRNAN
Läs mer om Sören Olsson och Anders Jacobsson
på wahlstroms.se
© Sören Olsson & Anders Jacobsson 2023
Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2025
Först utgiven av Barnbolaget, en del av Storyside 2023
Illustrationer: Lovisa Lesse
Omslagsformgivning: Cecilia Danneker Engström
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-32-21556-8
B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel 1
Karl Sune Rudolf Andersson har bestämt sig. Det finns ingen tvekan alls. Han ska slappa exakt hela sportlovet.
Ta det lugnt, titta på varenda dansfilm med Fred Astaire och Ginger Rogers och äta popcorn. Sängen ska vara hans kungarike.
Tror han ja.
– Familjeråd. Familjeråd. Nu!
Sune hör pappas gapande från vardagsrummet. Han går ner och känner sig lugn och avslappnad. Han har redan valt
ut den första filmen han ska se på måndag, Shall we dance?
– Måste vi ha familjeråd? suckar Anna. Jag ska träffa Marre om trettio minuter.
– Jadå, det måste vi, flinar pappa.
– Hahaha! retas Håkan. Annars får du utegångsförbud.
– Tyst, din råtta, muttrar storasyster.
Isabelle hoppar upp i soffan bredvid Sune. Mamma kom-
mer in från köket. Hon flinar också. Visst. Det är lördag, men så roligt är det väl inte att man ser ut som en skrattande komiker i ansiktet.
Mamma har en toppluva på sig med en norsk flagga på.
– Ska vi leka charader tar jag livet av mig, stönar Anna.
– Nej, nej. Vi ska ha familjeråd, säger mamma och sätter sig hos dem.
– Ta av dig den där fåniga mössan då, tack.
– Tyvärr inte. Den hör till det vi ska prata om.
Barnen fattar ingenting. Pappa harklar sig och ställer sig högtidligt upp framför alla.
– Familjen. Nu är det ju sportlov på måndag.
– Ja, säger ungarna.
– Och då ska man sporta.
– Jag ska spotta hela tiden, säger Håkan.
– Sporta! Inte spotta.
Sune protesterar och säger att det är viktigt att vila upp sig på lovet så att man orkar med resten av vårterminen.
– Slappa kommer du också kunna göra mellan varven, säger mamma och lägger en hand på hans arm.
– Mellan varven?
– Jo, familjen, säger pappa. Det är så här att mamma och jag har sparat i smyg hela förra året bara för att vi ska ha råd med det vi ska göra på sportlovet.
– Va? utbrister alla barnen.
– Vi ska åka till fjällen. På en riktig skidsemester. Bo i värsta lyxstugan och åka slalom hela dagarna.
– Hurra!!!
Alla barnen blir överlyckliga. Alla utom Sune. Håkan älskar att köra fort och farligt nedför branterna. Isabelle kan redan åka bättre än Sune. Anna hittar alltid snygga killar att hänga med.
Men Sune då?
Slalom! Snö! Is! Kyla! Och framför allt livsfarliga backar som han slår ihjäl sig i.
Det går ju inte. Han hade bestämt att han skulle se på
Fred Astaire, äta popcorn och ta det lugnt.
– Jag kan väl få vara ensam hemma? föreslår han. Ge mig bara 2 000 kronor så har jag till pizza för hela veckan.
– Glöm det, grabben! Vi ska ha en härlig familjevecka tillsammans, säger mamma och betonar ordet TILLSAMMANS .
– Men åh. Jag kommer bryta nyckelbenet, smalbenet och stjärtbenet, protesterar Sune.
– Får jag ta med mig Marre? frågar Anna.
– Absolut …, börjar pappa.
Anna skiner upp.
– … inte, fortsätter han. Det är inte gratis att åka till fjällen med fyra ungar. Och med en femte så får vi sälja Håkan för att ha råd med mat resten av året.
Håkan får smala, hårda ögon.
– Försöker ni med det så pepprar jag er med mina frittis-missiler och ger er till Doktor Dum.
– Va? Vem? undrar pappa. Jag skojade förstås. Men nej, Anna. Familjen. Marre tillhör inte familjen.
– Det borde hon, säger Anna surt och går upp till sitt rum för att packa.
Sune har en klump i magen. Det blir inte alls som han tänkt sig med sportlovet. Inga dansfilmer, ingen skön säng och inga popcorn.
Bara livsfarliga åk i femhundra kilometer i timmen. Han kanske ska ta med sig sina kuddar? Om han sätter fast en på ryggen och en på magen så slår han sig inte när han ramlar i backen. Och tar han på sig hockeybenskydd och ansiktsmask så räddar han sina ben och sitt vackra fejs.
– Då kommer du att se ut som en alien, brorsan, skrattar Håkan.
– Det är livsfarligt med fjällen. Alla bryter benet, dör i ett snöskred eller fryser ihjäl uppe på toppen, suckar Sune.
– Äh, tönt. Jag ska åka svarta backen. Störtlopp. Hahaha.
Håkan skyndar sig tillbaka till sitt rum. Mamma håller på att plocka ut delar av hans packning. Håkan vill ha med sig fem kilo potatis och en elektrisk skalare som gör potatisarna rena och fina.
– Det här kan du ju inte ha med dig, fattar du väl, suckar mamma.
– Jag dör utan potatis, tjurar Håkan.
– Det finns potatis i Sälen.
– Jag följer inte med om jag inte får äta potatis varenda dag.
Mamma lovar det. Plus att Håkan ska få äta potatischips i bilen på resan upp i morgon.
– Tack mamma för att du förstår mitt potatisbegär, säger
Håkan glatt.
– Ja, du har potatis och Sune har tjejer.
– Pappa då?
– Fjärtar. Han klarar sig inte utan att prutta hela dagarna.
Det känns som att det tar 22 timmar till fjällen. Det tar bara 4 timmar. Sune tror att det beror på att han är arg och sur.
Att han har tråkigt. När man har tråkigt går tiden extremt långsamt. Och tvärtom, när man gör någonting fantastiskt roligt – vips så är tiden slut.
Håkan och Anna har tjatat hela vägen om vilka backar de ska åka. Tyvärr är de skickliga på slalom. Det är inte Sune.
När han susar nedför ser det ut som en skitnödig anka som böjer sig framåt och försöker pressa ut några kottar. När Sune ska bromsa har han en särskild teknik. Han brakar in i staketet eller en snövall och låtsas göra det med flit. Försöker han bromsa slår han kullerbyttor. Katastrof.
Eftersom Isabelle är med kommer familjen att behöva dela upp sig. Ena dagen får mamma åka med slalomgalningarna Anna och Håkan medan pappa får åka i snälla backar med Isabelle och Sune. Nästa dag byter de. Då får föräldern som har otur ta hand om den sämsta gruppen. Just det. Sune och Isabelle. I den gruppen finns det en som är ganska bra och en som är totalt värdelös. Sune är inte den som är ganska bra. Han är den totalt värdelösa åkaren.
Varför fick han inte stanna hemma? Han kunde väl fått bo hemma hos Sophie. Sophie.
Sune känner en varm ström som går genom hela kroppen. Det var alldeles för längesen de hade det mysigt. När Sune tänker efter har han knappt tjusat nån på hela året.
Jisses. Hur kan det komma sig? Har han blivit sjuk? Han känner efter. Ja, minsann. Han är både yr och varm. Förmodligen 10 000 grader. Minst.
När de äntligen kommer fram stapplar Sune ut ur bilen. Han är svag och ynklig.
– Mamma. Jag är sjuk, piper han.
– Nej då. Det säger du bara för att slippa hjälpa till att bära alla saker.
– Jag är dödens allvarligt sjuk.
– Sluta fjompa dig och hjälp till.
Sune tror inte sina öron. Han har ju fått den dödliga åkomman torkfeber. Det får man om man inte tjusar till-
räckligt många tjejer under en månad. Nu är det slutet av februari och Sune har inte charmat en enda flicka.
Sune yrar när han bär in sin packning och pulkan. Han stönar när han kånkar in en påse med extra ytterkläder. Han ojar sig när han måste ta en kasse med mat och han skriker förtvivlat när han måste bära in ett paket kaffe.
– Jag döööör. Jag hör Liemannen viska i mitt öra.
– Det är ju dina öronlappar på mössan som slår mot öronen, pucko, stönar Anna. Typiskt dig att låtsas bli sjuk så du ska slippa åka slalom.
– Låtsas?
Sune känner hur febern stiger. Nu minst 15 000 grader. Kanske till och med 20 000. Han snurrar med ögonen för
att han ska bli yr. Han vill bevisa att han visst är sjuk och inte bluffar.
Mamma suckar och säger att om han nu mår så dåligt får han väl lägga sig i sängen.
– Varför då? Det är ändå ingen som bryr sig om jag dör.
– Då får jag ett större rum, säger Håkan glatt.
– Fy så elakt, mumlar Sune.
Han slänger sig ner i en säng. Stugan är riktigt fin, med träpanel överallt. En stor och bekväm soffa, en stor teve och rymligt med plats runt köksbordet. Så synd då att Sune blivit dödssjuk. Han kanske inte har så många dagar kvar i livet. Det hade varit trevligare om han kun-
de få dö hemma i sin egen mjuka säng. Framför en Fred Astaire-film.
Sune funderar på döden eftersom det snart är dags.
Undrar om han kommer att trivas som död? Kommer han fortfarande kunna vara tjejtjusare? Det kanske är förbjudet i Himlen. Sånt får man syssla med nere i Helvetet tillsammans med Hitler och Stalin och de andra dumma gubbarna. Sune tror inte att han har varit så värst elak i sitt korta liv.
Kanske lite mot Håkan ibland. Det är nog bäst att vara på den säkra sidan och ångra allt dumt.
– Jag ber om förlåtelse! ropar han. Jag ångrar alla mina synder.
– Va? säger mamma och pappa ute i storstugan.
De går in till Sune.
– Förlåt för att jag varit hemskt mot Håkan.
Håkan kommer också in och ser förvånad ut.
– Har du varit hemsk mot mig?
– Ja, stönar Sune. När jag lurade dig att äta en snöboll med sand i.
– Äh, det var ju gott, smackar Håkan nöjt.
– Eller när jag drog ner badbrallorna på dig framför de där tjejerna förra sommaren.
– Äh. Det var ju bra gjort. De försvann på tre sekunder så jag slapp alla tjejbaciller.
– Men när jag …
– Stopp, stopp! säger mamma. Sune. Vad är det för fel på dig egentligen?
– Jag har feber och yrar.
Mamma känner honom på pannan.
– Du är verkligen inte varm.
– Minst 10 000 grader.
Mamma ber pappa hämta muntermometern. Precis innan mamma hinner stoppa den i munnen på Sune utbrister Håkan.
– Ska man ha den där i munnen?
Sune, Karin och Rudolf stirrar på honom.
– Eee, ja. Vad trodde du? frågar pappa snabbt.
– Ja, inte i munnen i alla fall. Hehe. Men men.
– Håkan! utbrister mamma. Har du haft muntermometern i rumpan?
– Rumpan och rumpan, säger Håkan oskyldigt och rycker på axlarna.
– Ah, kasta bort! skriker Sune.
Håkan springer iväg och skrattar högt. Det var nära ögat för Sune. Han kunde ha blivit bajsförgiftad i munnen.
Pappa och barnen ska åka och handla några saker som saknas. Sune tänker ligga i sängen och invänta döden. Mamma sitter vid hans sida.
När pappa öppnar dörren möter han grannarna. Sune ser dem inte. Men han hör att de pratar trevligt i dörröppningen.
– Vad är det för fel på dig, Sune?
– Jag har torkfeber.
– Torkfeber?
– Man får det om man inte har tjusat några tjejer på hela året. Och det har jag inte. Man får feber och yrsel och sen dör man efter några dagar.
– Aha.
Mamma reser sig upp och går bort till dörren för att hälsa på familjen som ska bo bredvid dem.
– Vad roligt, hör Sune mamma säga. Vad heter du?
– Mirna, säger nån.
Sune lystrar till. Var det där en tjej? En tjej till närmaste granne?
– Tre barn? utbrister en kvinna. Ja, vi har nöjt oss med Mirna. Vår tioåring.
– Fyra ungar, faktiskt. Sune ligger där inne och låtsas vara sjuk.
– Jag låtsas inte, mumlar Sune och försöker må så där eländigt igen. Men konstigt nog känns det lite bättre nu. En tjej alltså?
– Du kanske vill komma in och säga hej?
– Javisst, hör Sune.
Va? Kommer det in en tjej hit? Till honom? Va? Va?
Plötsligt står en tjej med röd luva och flinar mot honom.
– Hej! säger hon glatt.
Sune sätter sig raskt upp och snabbar sig att rufsa till håret.
– Hej, säger han lyckligt.
– Jag heter Mirna.
– Sune. Sune Andersson.
All yrsel och farlig feber verkar vara som bortblåst.
– Vad kul att vi är grannar.
– Mm.
Sune känner hur hans örsnibbar börjar dunka. Tjejtjusarvarnarna! De är igång!
– Vi kanske kan åka ihop i morgon? föreslår Mirna.
Sune vill skrika ”JA!”. Men han kan inte. Tungan har fastnat. Han nickar ivrigt.
– Bra. Hej då, säger Mirna.
Sune vinkar.
När dörren stängs kommer mamma in till honom igen.
– Ska du inte ligga och vara sjuk i torkfeber i morgon? Jag hörde att du skulle åka slalom med grannflickan.
– Jag är frisk nu, mamma. Strålande frisk.
– Mm. Det visste jag väl. Tur att du har en mamma som vet hur man botar dina konstiga sjukdomar.
Sune ser fram emot ett slappt och härligt sportlov – han ska ligga i soffan och kolla på film en hel vecka. Men tyvärr har hans föräldrar blivit galna och bokat en veckas skidsemester i fjällen, trots att det är fullkomligt livsfarligt!
Ingen annan i Sunes familj verkar förstå det, och inte lyckas han lura dem med ett plötsligt anfall av torkfeber heller.
Väl framme är det inte bara i backarna Sune får det hett om öronen. En tjej som bor i stugan bredvid familjen Anderssons, får Sune att smälta redan första dagen. Hon heter Mirna, och drar med Sune på spaningsuppdrag och plötsligt är lovet betydligt mer spännande. Mirna gör honom modig, och kanske lite … kär?