Gudrun Arvidsson
Anatomi och fysiologi
NIVÅ 1b
Gudrun Arvidsson Anatomi och fysiologi
Förord
Anatomi och fysiologi 1b behandlar alla delar i det centrala innehållet i kursen med samma namn. Boken består av åtta kapitel som ger dig grundläggande kunskaper om hur människans kropp är uppbyggd och fungerar. Du får även lära dig om läkemedel, läkemedelshantering och delegering samt mikroorganismer och hur man förebygger smittspridning.
Språket är lättläst och tydligt för olika typer av läsare, även för dig som har svenska som andraspråk. Svåra ord förklaras i marginalen och medicinska termer är i så stor utsträckning som möjligt skrivna på svenska.
Varje kapitel avslutas med en sammanfattning och tips på litteratur, webbplatser, poddar och filmer, följt av konkreta övningsuppgifter: Träna begrepp, Repetera och Fördjupa.
Repetitionsuppgifterna är uppdelade i två nivåer för att kunna träna på både grundläggande och fördjupade kunskaper.
Arbete inom vård och omsorg innebär ett livslångt lärande. Bokens uppgifter är därför avsedda att träna din förmåga att även efter utbildningen söka och hitta den kunskap du är i behov av. Innehållet i boken utvecklar dessutom din förmåga att använda medicinsk terminologi, det vill säga medicinska fackuttryck eller begrepp. I kapitlet som handlar om läkemedel får du också öva dig på att utföra enklare läkemedelsberäkning som är relevant inom vård- och omsorgsyrket.
Jag hoppas att boken ska ge dig de grundläggande kunskaper som behövs för arbetet som vårdbiträde och att den ska vara en bra grund för fortsatta studier till undersköterska.
Gudrun Arvidsson
Innehåll
Kroppens inre försvarssystem150
Lymfsystemet154
6 7 8
Fortplantning och utveckling160
Fortplantning162
Människans utveckling från barn till äldre169
Läkemedel178
Vad är ett läkemedel?180
Vad händer med läkemedlet i kroppen?183
Vanliga läkemedel186
Läkemedelshantering195
Läkemedelsordinationer203
Smitta och smittspridning212
Mikroorganismer214 Smitta219
Att förebygga smitta222
Vårdrelaterade infektioner231
Ansvarsfull antibiotikaanvändning232
Register241
Kroppen är gjord för att röra på sig. För att förstå hur allt hänger ihop behöver vi kunskap om kroppens uppbyggnad, struktur och funktion.
Anatomi och fysiologi
Ordet anatomi kommer från grekiskan och betyder ”skära upp”. Anatomi handlar om hur organen i vår kropp är uppbyggda, deras struktur och hur de samverkar med varandra. Området hänger nära samman med fysiologi, som handlar om kroppens normala funktioner. Därför studerar man ofta dessa ämnen tillsammans. Att ha kunskap i anatomi och fysiologi är viktigt för alla som arbetar inom vård och omsorg. För att förstå hur kroppen fungerar behöver man ha kunskap om sambandet mellan kroppens uppbyggnad, struktur och funktion. Kunskaper inom anatomi och fysiologi behövs också för att förstå hur kroppen utvecklas genom livet, hur man kan bevara sin hälsa och vilka konsekvenser olika sjukdomar och skador kan få.
Celler och vävnader
Den allra minsta enheten av något levande kallas cell. Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler, där varje cell är en egen levande enhet. Celler kan sköta sin egen ämnesomsättning och föröka sig. En del har även förmågan att röra sig och reagera på olika retningar.
I en cell finns det olika delar som kallas organeller. Dessa är viktiga för att cellen ska fungera. Cellerna är samtidigt specialiserade på olika funktioner och därför ser inte alla likadana ut. Celler med likadana egenskaper är samlade i olika vävnader i kroppen. Det finns fem huvudgrupper av vävnad: epitelvävnad, stödjevävnad, muskelvävnad, nervvävnad och flytande vävnad.
Människokroppen är uppbyggd av många olika celltyper, som muskelceller, blodceller och nervceller.
Cellens delar
membran tunn hinna
Trots att kroppens celler ser olika ut och är specialiserade på olika uppgifter, är de uppbyggda på ungefär samma sätt. En cell består av cytoplasma, en halvflytande vätska som finns inuti ett cellmembran. Cytoplasman består förutom av vatten också av lösta proteiner, kolhydrater och salter. I cytoplasman finns organellerna, som är små organ med olika funktioner.
Cellens delar samarbetar om olika uppgifter, till exempel att transportera ämnen genom cellmembranet.
CELLMEMBRANET
Cellmembranet är ett tunt skal som avgränsar cytoplasman från vätskan utanför cellen så att den kan bevara sin inre miljö. Människokroppen består av cirka 60 procent vatten. Två tredjedelar av detta vatten finns inuti cellerna, intracellulärt. Resten finns mellan cellerna, extracellulärt, och i blodet.
Cellmembranet kan släppa igenom vissa partiklar som cellen behöver eller vill lämna ifrån sig. Det kan till exempel vara syre, koldioxid och vatten.
Ämnen som passerar genom cellmembranet transporteras på olika sätt. Ett exempel är när det finns mer av ett ämne utanför cellen än inuti den, då transporteras ämnet in i cellen för att jämna ut koncentrationen mellan cellens utsida och insida.
Hos vissa celler är membranet veckat. Det gör att ytan på cellen blir mycket större än om den hade varit helt slät. Det gäller till exempel celler som sitter på insidan av tarmen. När ytan är stor kan cellen suga upp mer näringsämnen. Andra celler har små flimmerhår på ytan. Sådana celler finns till exempel i luftrören, där flimmerhåren hjälper till att rena luften vi andas in.
I cellmembranet finns särskilda mottagare som kallas för receptorer. Receptorerna kan binda vissa ämnen till sig, till exempel hormoner. De ämnen som binds till receptorerna kallas signalsubstanser och ger viktig information till cellens inre. Denna information kan påverka olika funktioner i cellen, till exempel cellens ämnesomsättning.
CELLKÄRNAN
Den största organellen är cellens kärna. Cellkärnan omges av ett membran och inuti kärnan finns en vätska som liknar cytoplasman. Cellkärnan fungerar som en ledningscentral som styr cellens funktioner. De flesta celler har en cellkärna, men det finns några celltyper, till exempel skelettmuskelceller, som har flera kärnor i varje cell. Röda blodkroppar är en celltyp som inte har någon kärna.
I cellkärnan finns våra kromosomer. Kromosomerna går inte att urskilja när cellen är i vila, men när cellen delar sig drar varje kromosom ihop sig och då kan man studera dem i ett mikroskop. Normalt finns det 46 kromosomer i varje cell hos människan och dessa delas in i 23 par.
veckat lagd i veck, inte slät kromosomer del av cellen som innehåller vår arvsmassa
Den ena kromosomen i varje par har vi ärvt från vår biologiska mamma och den andra från vår biologiska pappa.
Våra kromosomer består av DNA (deoxiribonukleinsyra) som är formad som en mycket lång och tunn tråd. En enda cellkärna innehåller nästan två meter DNA. Varje kromosom innehåller ett stort antal gener. Gener är mindre delar av vårt DNA som bär på information med instruktioner för nästan alla våra kroppsfunktioner. Generna bestämmer till exempel vårt utseende, vår ögonfärg och hur kroppen ska växa och fungera.
MITOKONDRIER
Mitokondrierna är viktiga för ämnesomsättningen i kroppen. Man kan säga att de fungerar som cellens kraftverk. I mitokondrierna förbränns kolhydrater, fett och proteiner som vi får i oss via maten och blir till energi som cellen behöver för sitt arbete. Vid denna förbränning bildas vatten och koldioxid som transporteras bort från cellen som restprodukter. Cellen kan lagra energin i form av kemiska ämnen.
Antalet mitokondrier i en cell varierar mycket beroende på vilken typ av cell det är. Celler som behöver mycket energi, till exempel leverceller och muskelceller, innehåller särskilt många mitokondrier.
RIBOSOMER
Ribosomerna är små korn i cellen som bygger ihop proteiner av så kallade aminosyror som finns i maten vi äter. Proteinerna används till att reparera och bygga upp cellerna. Det är cellkärnan som styr vilka proteiner som ribosomerna ska bilda.
LYSOSOMER
Lysosomer är cellens renhållningsverk. De tar hand om gamla celldelar eller främmande ämnen som kommit in i cellen, till exempel bakterier. Det som cellen inte kan använda transporteras ut ur cellen medan resten förs tillbaka till cytoplasman.
ENDOPLASMATISKA NÄTVERKET
Det endoplasmatiska nätverket är ett system av membran. I systemet tillverkas ämnen som cellen själv behöver eller som ska transporteras ut ur cellen. Här omvandlas även vissa skadliga ämnen till oskadliga.
GOLGIAPPARATEN
I golgiapparaten samlas och sorteras de proteiner som har bildats i ribosomerna innan de ska transporteras inom cellen eller till andra celler.
Cellens transportsystem
Ämnen transporteras in och ut ur cellen med hjälp av olika processer. Vissa av dessa processer kräver energi och kallas då för aktiv transport. Ämnen kan också transporteras genom passiv transport, som inte kräver någon energi. Exempel på passiv transport är diffusion och osmos.
Diffusion innebär att ett ämne rör sig genom cellmembranet från den sida som har en hög koncentration av ämnet till den sida som har en lägre koncentration. Osmos är transport genom ett semipermeabelt membran. Det är ett membran som bara släpper igenom vissa ämnen. Osmos gör till exempel att vatten rör sig in och ut ur cellerna. Om koncentrationen av salter eller mineraler skiljer sig mellan insidan och utsidan av cellen, rör sig vattnet från den lägre koncentrationen till den högre. Då jämnas koncentrationen ut.
koncentration grad eller styrka
insöndrar när ett hormon avges direkt till blodet
Aktiv transport sker genom så kallade jonpumpar som finns i cellen. Ett exempel på aktiv transport är när mineralerna natrium och kalium pumpas in och ut ur cellerna, så att det blir rätt koncentration av ämnena både i och utanför cellen.
Kommunikationen mellan celler
För att kroppen ska fungera måste cellerna kunna ha kontakt med varandra. Cellerna kan kommunicera genom kemiska signaler i det endokrina systemet och nervsystemet. Det endokrina systemet består av körtlar som producerar och insöndrar hormoner direkt till blodet. Hormonerna transporteras sedan till andra celler i kroppen via blodet eller i vävnadsvätska. De celler som påverkas av ett hormon kallas målceller. På målcellen finns särskilda mottagare, receptorer, som hormonet kan binda sig till.
Det endokrina systemet styr framför allt långsamma processer i kroppen som är gemensamma för många av kroppens celler, till exempel tillväxt och ämnesomsättning. Nervsystemet däremot styr ofta snabba processer i kroppen som omfattar celler i ett begränsat område, som kroppsrörelser och matsmältning. I nervsystemet kommunicerar cellerna med hjälp av signalsubstanser, så kallade transmittorsubstanser, som frigörs från cellen.
Celldelning
Celler har en förmåga att dela sig så att nya celler bildas. Det här är nödvändigt för att kroppen ska kunna växa och för att gamla celler ska kunna bytas ut. Från början har kroppen bildats från en enda cell, den befruktade äggcellen, som sedan har delats gång på gång.
Celldelningen är mycket noggrant kontrollerad av särskilda gener inne i cellen, som skickar signaler till cellen när den ska börja dela sig. Andra gener signalerar när det är dags att stoppa celldelningen. När till exempel ett sår läks, börjar celler runt såret att dela sig och bilda nya celler. När såret är läkt stoppas celldelningen.
Celler delar sig olika ofta. Vissa typer av celler delar sig inte alls och förnyar sig alltså inte genom celldelning. Det gäller till exempel nervceller. Hudceller däremot delar sig varje dygn.
Kroppens celldelning kan ske på två olika sätt: mitos, som sker då vanliga celler delar sig och meios, som sker när könsceller delar sig.
Mitos innebär att kroppsceller delar sig till två nya, identiskt lika celler. I det första stadiet av mitosen kopieras och fördubblas kromosomerna i cellkärnan och bildar par. I nästa steg löses cellkärnan upp och kromosomparen lägger sig på rad. Kromosomparen dras sedan isär medan cellmembranet drar ihop sig. Runt kromosomerna bildas då två nya cellkärnor innan cellen delar sig i två nya dotterceller, som vardera har exakt lika många och exakt likadana kromosomer som modercellen. Den här typen av celldelning gör att kroppen kan växa och gamla celler ersättas av nya. Meios är den andra typen av celldelning. Den sker som sagt när könsceller delar sig. Könscellerna har hälften så många kromosomer som övriga celler i kroppen, annars skulle antalet kromosomer i människan bli dubbelt så stort för varje generation som föds. Vid meios delar sig modercellen först till sin egen kopia och därefter till celler med endast 23 kromosomer. Vid befruktningen sammanförs de 23 kromosomerna från spermien med de 23 kromosomerna från äggcellen. Den befruktade äggcellen kommer då att innehålla 23 par, det vill säga 46 kromosomer.
embryo befruktat ägg, början till en människa
Ett av kromosomparen i varje cell kallas för könskromosomer. De bestämmer om den befruktade äggcellen ska utvecklas till en flicka eller en pojke. Från äggcellen kommer en X-kromosom och från spermien kommer antingen en X-kromosom eller en Y-kromosom. Flickor har två X-kromosomer och pojkar har en X- och en Y-kromosom.
Vanlig celldelning
Vanlig celldelning
Vanlig celldelning
Delning av könsceller
Delning av könsceller
Delning av könsceller
cell könscell
cell könscell
celldelning
celldelning
celler med 46 kromosomer
celler med 46 kromosomer
celldelning
celldelning
celler med 23 kromosomer
celler med 23 kromosomer
Stamceller
Stamceller är omogna celler som kan utvecklas till olika typer av celler i kroppen. Det finns flera typer av stamceller, bland annat embryonala stamceller och adulta stamceller. De embryonala stamcellerna är de stamceller som utgör det allra första stadiet i utvecklingen av ett embryo. De har förmågan att dela sig ett obegränsat antal gånger och kan utvecklas till alla olika vävnader och celltyper som finns i kroppen.
Från Sid 20
Från Sid 20
Adulta stamceller finns i vissa organ hos vuxna personer. Forskare har hittat adulta stamceller i bland annat benmärgen, huden, levern och fettväven. Senare tids forskning har visat att det även finns stamceller i hjärnan.
Adulta stamceller kan utvecklas till vissa celltyper och har till uppgift att ersätta celler som dör eller skadas. I benmärgen finns exempelvis blodstamceller som kan bilda blodets röda och vita blodkroppar.
Stamceller används vid behandling av olika sjukdomar. Blodstamceller från benmärgen kan till exempel användas vid behandling av blodcancer (leukemi). Man har även lyckats behandla personer med multipel skleros (MS) med stamceller från den egna benmärgen. Vid multipel skleros angriper immunsystemet kroppens egna vävnader. Under behandlingen slår man först ut personens eget immunförsvar, sedan transplanteras stamceller som bygger upp ett nytt immunförsvar. Ett annat exempel är att man kan odla hudceller som används för att läka brännskador. Det finns också stora förhoppningar om att i framtiden kunna använda stamceller för att kunna bota skador och sjukdomar i hjärnan.
Vävnader
En människas kropp börjar som sagt med en enda cell, den befruktade äggcellen. Efter befruktningen delar sig äggcellen i två celler, som i sin tur delar sig och ger upphov till fyra celler och så fortsätter processen med nya celldelningar. Under celldelningen utvecklas cellerna till olika typer med olika uppgifter i kroppen. Celler som utvecklas till att ha samma funktioner och som har likadana egenskaper bildar tillsammans vävnader.
EPITELVÄVNAD
Epitelvävnad finns i flera delar av kroppen och kan delas in i ytepitel och körtelepitel.
Ytepitel finns till exempel i huden, slemhinnorna i munnen, urinvägarna, luftrören och mag-tarmkanalen. Ytepitel har flera uppgifter i kroppen. Bland annat täcker och skyddar det
reglera ordna, ställa in på rätt nivå
sekret kroppsvätska utförsgång liten kanal
kroppens vävnader och organ. Det reglerar också transporten av ämnen mellan omgivningen och kroppens inre miljö. En typ av ytepitel kan innehålla sinnesceller som gör att vi kan uppfatta syn, lukt, smak, hörsel och känsel.
I ytepitelet ligger cellerna tätt packade ovanpå ett skikt som kallas basalmembran. Basalmembranet sitter fast i vävnaderna som finns under. Ju fler lager epitelet har, desto mer motståndskraftigt blir det. Cellerna närmast basalmembranet förnyas genom celldelning. På det viset försvinner inte epitelet med tiden när cellerna längst upp dör och lossnar.
Körtelepitel bildar körtlar som producerar och utsöndrar olika sekret och hormoner. Det finns två typer av körtlar: exokrina körtlar och endokrina körtlar. Exokrina körtlar har en utförsgång där sekret utsöndras på kroppens inre eller yttre ytor. Exempel på exokrina körtlar är svettkörtlar, spottkörtlar och bröstkörtlar.
Endokrina körtlar utsöndrar inte sekret på någon yta, utan direkt till blodet. Sekreten som bildas i endokrina körtlar kallas för hormoner. Sköldkörteln och könskörtlarna är exempel på endokrina körtlar.
Att svettas är ett sätt för kroppen att reglera temperaturen och förhindra överhettning.
STÖDJEVÄVNAD
Stödjevävnad skyddar, stödjer och håller ihop olika delar av kroppen. Det finns flera typer av stödjevävnad: bindvävnad, broskvävnad, benvävnad och fettvävnad. Gemensamt för alla typer av stödjevävnad är att vävnaden är uppbyggd av ganska få celler som ligger i en så kallad grundsubstans. Grundsubstansen finns mellan cellerna. I blodet är det vätskan (plasman) som är grundsubstans och därför är blodet flytande. Grundsubstansen i benvävnad är hårda kalciumkristaller som gör vävnaden hård. Det är alltså grundsubstansen som bestämmer vilka egenskaper som vävnaden har.
Bindvävnad innehåller mycket fibrer som gör att vävnaden blir stark och elastisk. Bindväv finns till exempel i underhuden, i senor och i ledband.
Broskvävnad innehåller en grundsubstans som består av olika typer av fibrer som är både fasta och böjliga. Det gör att vävnaden är både hållfast och böjlig. Broskvävnad täcker bland annat ledernas ytor och gör dem tåliga. Det finns också broskvävnad i struplocket, ytterörat, luftrören och mellan kotorna i ryggraden.
Benvävnad bygger upp vårt skelett. Kalciumkristallerna i grundsubstansen gör vävnaden hård och mycket stark. Benvävnad innehåller också elastiska fibrer som gör att skelettet är hållbart när man sträcker och böjer sig. Fettvävnad består av en liten mängd grundsubstans och fettceller. Fettvävnad finns i underhuden och runt organen i buken. Det finns gul och brun fettvävnad i kroppen. Gul fettvävnad fungerar som ett viktigt energiförråd. Den gula fettvävnaden ger också kroppen ett skyddande och isolerande lager som minskar förlusten av värme. Funktionen hos brun fettvävnad är att producera värme genom att förbränna fett och socker. Brun fettvävnad finns framför allt hos barn.
elastisk som går att töja ut
MUSKELVÄVNAD
Cellerna i muskelvävnad har förmåga att dra ihop sig så att olika delar av kroppen rör sig. Det finns olika typer av muskelvävnad i kroppen: glatt muskulatur, tvärstrimmig skelettmuskulatur och hjärtmuskulatur. Cellerna i muskelvävnaden är långa och kallas för muskelfibrer. När muskelfibrerna drar ihop sig blir de kortare och då uppstår kraft och rörelse.
Glatt muskulatur kan inte styras av viljan och finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören, urinblåsan och mag-tarmkanalen. Glatta muskler är uthålliga men arbetar långsamt. När den glatta muskulaturen drar ihop sig påverkar det exempelvis hur blodet flyter i blodkärlen och hur luften flödar genom luftrören. Det är glatt muskulatur som för urin och innehållet i tarmen framåt mot urinrörsmynningen och ändtarmsöppningen.
Den tvärstrimmiga muskulaturen kallas även för skelettmuskulatur och finns i till exempel armar och ben. Skelettmuskler kan styras av viljan och arbetar snabbt men är inte så uthålliga. Skelettmusklerna gör att vi kan röra på oss, tala, svälja och tugga. De skyddar också de inre organen och ger stabilitet till skelettet.
Hjärtmuskulatur finns bara i hjärtat och är uthållig och snabb. Hjärtmusklerna kan inte styras av viljan.
NERVVÄVNAD
Hjärnan, ryggmärgen och nerverna utgör tillsammans nervsystemet, som består av nervvävnad. Nervvävnad består av nervceller som kan skapa och leda elektriska signaler samt gliaceller som fungerar som stöd åt nervcellerna. Signalerna som skapas i nervcellerna leds vidare till andra
nervceller eller till olika muskler i kroppen. På så sätt skickas information mellan hjärnan och olika delar av kroppen.
Nervcellerna har långa utskott som kallas för axon. De kan vara över en meter långa.
utskott del som skjuter ut
FLYTANDE VÄVNAD
Nervvävnad
Blod och lymfvätska är kroppens flytande vävnad. Cellerna i flytande vävnad är inte förankrade i grundsubstansen utan rör sig i en vätska. Vätskan i blodet kallas för plasma.
Från sid 25
Blodet innehåller olika sorters celler. En typ av celler är de röda blodkropparna som transporterar syre i kroppen.
I blodet finns också olika sorter av vita blodkroppar som ingår i kroppens immunförsvar och blodplättar som hjälper till att koagulera blodet.
Lymfvätska består bland annat av vatten, proteiner och vita blodkroppar. Lymfan ingår i lymfsystemet som är viktigt för vätskebalansen och för kroppens försvar mot infektioner.
Nervvävnad
Flytande vävnad
röda blodkroppar
vita blodkroppar
Flytande vävnad
koagulera stelna
Organsystemens uppgifter
Kroppens celler samarbetar alltså med liknande celler i olika vävnader. Men för att kroppen ska fungera krävs det också att kroppens vävnader samarbetar med varandra. Vävnaderna bildar organ som har en eller flera specifika uppgifter. För att kroppen ska kunna utföra vissa komplexa uppgifter, till exempel att ta upp näring ur maten vi äter, måste också organen samarbeta med varandra. Det gör de i så kallade organsystem:
E Urinvägssystemets uppgift är att transportera bort restprodukter som kroppen inte behöver.
E Lymfsystemet hjälper till att reglera vätskebalansen i kroppen och medverkar i kroppens försvar mot infektioner.
E Cirkulationssystemet transporterar syre och näring till kroppens alla celler och transporterar bort restprodukter.
E Huden skyddar kroppen mot bakterier, virus och solens skadliga strålning. Den medverkar också i regleringen av kroppstemperaturen och lagrar fett och vätska.
E Endokrina systemet påverkar och styr många processer i kroppen, bland annat ämnesomsättningen, tillväxten och fördelningen av salt och vatten i kroppen.
E Matspjälkningssystemet ger kroppen näring för energi och uppbyggnad.
E Andningssystemets uppgift är att ge kroppens celler syre och att transportera bort koldioxid.
E Nervsystemet styr och reglerar kroppens funktioner tillsammans med det endokrina systemet.
E Fortplantningssystemets uppgift är att göra det möjligt för en äggcell att befruktas och utvecklas till en ny människa.
E Rörelseorganen består av skelett- och muskelsystemet som är kroppens stomme och gör det möjligt för kroppen att röra sig.
E Immunsystemet skyddar kroppen mot skadliga och främmande ämnen. Immunsystemet består av flera delar, bland annat blodet, lymfan, lymfkörtlar och mjälten.
Homeostas
För att kroppen ska fungera behöver organsystemens funktioner och processer samordnas. Kroppens inre miljö behöver till exempel hålla en stabil balans av vätska, temperatur och surhetsgrad. Denna balans kallas för homeostas. Samarbetet mellan organsystemen gör att kroppens inre miljö hålls just stabil och i jämvikt. Samarbetet sköts av cellerna i kroppen, som kommunicerar med varandra för att kunna upprätthålla homeostas. Kommunikationen mellan cellerna är alltid i gång men på olika nivåer, ibland mer och ibland mindre.
Kroppens organsystem
Urinvägssystemet
Urinvägssystemet
Lymfsystemet
Lymfsystemet
Cirkulationssystemet Huden Endokrina systemet
Cirkulationssystemet Huden Endokrina systemet
Matspjälkningssystemet
Matspjälkningssystemet
Andningssystemet
Andningssystemet
Nervsystemet
Nervsystemet
Skelettsystemet
Skelettsystemet
Muskelsystemet
Muskelsystemet
Fortplantningssystemet
Fortplantningssystemet
Bildförteckning
7 Dayfotografi/Scandinav/Johnér
29, 44 Maskot/Johnér
48 Thomas Carlgren/Bildhuset/TT
54 Moritz Wolf/imageBROKER/Getty Images
58 Jessica Gow/TT
62 Cultura Creative/Johnér
75 Susanne Kronholm/Johnér
76 Steve Gschmeissner/SPL/TT
88–89Nicolas Tucat/AFP/TT
95 Teo Lannie/PhotoAlto/Getty Images
100 John Rensten/The Image Bank/ GettyImages
110 Oleg Breslavtsev/Moment/ Getty Images
114 SolStock/E+/Getty Images
121 Ulrika Ekblom/Livsmedelsverket
133 Lisa Wikstrand/Johnér
143 Carol Yepes/Moment/Getty Images
149 Westend61/Getty Images
150 Plattform/Johnér/Getty Images
161 Raycat/E+/Getty Images
169 360You Photography/Johnér
172 Peter Carlsson/Johnér
179360You Photography/Johnér
180 Peter Dazeley/The Image Bank/ Getty Images
187 Henrik Rosenqvist/Sydsv/TT
188 Fredrik Nyman/Johnér
190 Amanda Falkman/Johnér
193SPL/TT
195 Apoteket AB
201Maskot/Getty Images
202 Jeppe Gustafsson/TT
215 Lars Pehrson/SvD/TT
217 Mediscan/Alamy Stock Photo/TT
218 Jörgen Wiklund/Johnér
227 Magnus Andersson/TT
230 Guido Mieth/Getty Images
Övriga foton: Shutterstock.com
ISBN 978-91-47-15651-1
© 2025 Gudrun Arvidsson och Liber AB.
Text- och datautvinning ej tillåten.
Förläggare: Marika von der Lancken
Projektledare: Theres Lagerlöf
Textredaktör: Cecilia Lindvall
Bildredaktör: Marie Olsson
Formgivning: Anna Hild Design
Omslag: Anna Hild Design
Omslagsfoto: Lieselotte Van Der Meijs/Johnér/Getty Images
Teckningar: Integra s. 80, 83, 85, 83, 147, 148; övriga Typoform
Produktionsspecialist: Lars Wallin
Repro: Exakta Print AB
Tryck: Graphycems, Spanien 2025
Första upplagan
1
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
Anatomi och fysiologi, nivå 1b bygger på Skolverkets ämnesplan för Gy25. Boken ger teoretiska och praktiska kunskaper för dig som studerar till vårdbiträde eller undersköterska, där varje avsnitt behandlar ett eller era centrala innehåll i kursen.
Bokens åtta kapitel lyfter kroppens uppbyggnad och system, cellernas kommunikation, vår förmåga till rörelse, kroppens försörjnings- och försvarssystem, fortplantning och utveckling, läkemedel för att förebygga och behandla olika sjukdomar samt smitta och smittspridning.
Läromedlet har ett tillgängligt och konkret språk. I marginalen nns dessutom språkstödjande ordförklaringar. Den faktabaserade texten kompletteras med en mängd illustrationer och bilder. Varje kapitel avslutas med en sammanfattning, repetitionsfrågor och fördjupande uppgifter som befäster kunskapen och väcker vidare intresse.
Anatomi och fysiologi, nivå 1b nns i såväl tryckt som digitalt format och vänder sig till elever som läser Vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet eller inom vuxenutbildning.
På liber.se nns information om övriga titlar till Vård- och omsorgsprogrammet.