9789151111964

Anatomi och fysiologi

Nivå 1b

Maria Bengtsson Ulla Lundström

1 Människokroppens

2

3

4.6

4.1 Läkemedel 176

4.1.1 Läkemedelsnamn 176

4.1.2 Synonyma preparat – generika 177

4.1.3 Läkemedelsbehandling – 177 farmakoterapi

4.1.4 Ordination och dosering 179

4.1.5 Terapeutisk bredd och 182 halveringstid

4.2 Hur läkemedel verkar 183

4.2.1 Lokal verkan 183

4.2.2 Systemverkan 183

4.3 Läkemedels- 184 administrering

4.3.1 Olika beredningsformer 184 och administreringssätt

4.3.2 Förvaring och hållbarhet 194

4.3.3 Överblivna läkemedel 194

4.4 Farmakokinetik 195

4.4.1 Absorption/upptag 195

4.4.2 Distribution/fördelning 196

4.4.3 Metabolisering/nedbrytning 196

4.4.4 Eliminering/utsöndring 196

4.5 Farmakodynamik 197

4.5.1 Receptorpåverkan 197

4.6 Biverkningar och 199 interaktioner

4.6.1 Dosberoende biverkningar 200

4.6.2 Icke dosberoende 200 biverkningar

4.6.3 Interaktioner 200

4.7 Delegering av 202 läkemedelshantering

4.7.1 Delegering

4.7.2 Regler vid delegering

4.7.3 A nsvarsfördelning vid 203 delegering

4.8 Överlämning och 204 läkemedelsberäkning

4.8.1 Överlämnande av läkemedel

Avvikelsehantering

4.9 Vanliga läkemedel 207

Läkemedel som påverkar 4.9.1 mikroorganismer

4.9.2 celldelning

4.9.3 hud och slemhinnor

4.9.4 nervsystemet

4.9.5 sinnesorganen

cirkulationsorganen

andningsorganen

rörelseorganen

de endokrina organen

mag-tarmkanalen

urinorganen

könsorganen

4.10 Lagar och andra 229 bestämmelser

4.10.1 Läkemedelslagstiftning

4.10.2 Läkemedelsförmåner

Läkemedelsanvändning

När du arbetar inom vård och omsorg behöver du ha kunskap om vanliga läkemedel, deras biverkningar samt vilka lagar och bestämmelser som berör läkemedel. Du behöver även kunna bedöma om läkemedelsdoser är rimliga.

I detta kapitel utvecklar du följande från ämnets syfte:

kunskaper om användningsområden och administreringssätt för vanliga läkemedel samt enklare läkemedelsberäkning

förmåga att arbeta i enlighet med relevanta lagar och andra bestämmelser som gäller för läkemedelshantering.

Centralt innehåll

Vanliga läkemedel, deras verkningssätt och användningsområden samt vilka biverkningar de kan ha.

Hur antibiotika fungerar och vad som kännetecknar en ansvarsfull antibiotikaanvändning.

Enklare läkemedelsberäkningar samt rimlighetsbedömningar av resultaten från beräkningarna.

Lagar och andra bestämmelser som gäller för läkemedelsanvändning, däribland bestämmelser om delegering av och personligt ansvar för läkemedelshantering.

Läkemedels olika admininstreringssätt, halveringstid och terapeutisk bredd.

Medicinsk terminologi.

Emil besöker Klara för att ge henne lunch. Han ska då också ta fram och ge hennes läkemedel som ligger i en dosett. Dosetten ligger på köksbordet och är nästan tom. Klara berättar att hon har försökt ta sina läkemedel själv. Hon tappade dosetten och alla läkemedel ligger på golvet i köket. Emil plockar upp alla läkemedel för att kassera dem. Han hittar en plastpåse under vasken där han lägger de kasserade läkemedlen och berättar för Klara att

han tänker lämna in dem på apoteket för destruktion. Innan han gör det jämför han med ordinationshandlingen och ser att det finns alldeles för litet antal tabletter i förhållande till ordinationshandlingen. Emil ringer sjuksköterskan för att berätta vad som har hänt och dokumenterar det även i en avvikelserapport. Han får veta att sjuksköterskan ska komma så fort han har möjlighet för att prata med Klara, försöka förstå vad som har hänt samt dela upp nya läkemedel i dosetten.

reflektera

1. Varför kunde inte Emil ge de läkemedel som han plockat upp till Klara?

2. Varför är det viktigt att lämna in kasserade läkemedel till apoteket?

3. Fundera över det positiva med att skriva en avvikelserapport.

centrala begrepp

De här orden är viktiga för det du nu ska lära dig. Fundera över vad orden betyder innan du börjar läsa.

läkemedel – kemiska ämnen som syftar till att bota, lindra, diagnostisera och förebygga sjukdomar.

läkemedelsnamn – ett läkemedel har ett kemiskt namn, ett generiskt namn och ett specialitetsnamn.

synonympreparat – läkemedel som har samma verksamma substans men olika specialitetsnamn.

verksam substans – det ämne som ger effekt.

enhet – namnet på ett visst mått, till exempel milliliter eller gram.

dos – mängden läkemedel som en person ska ta.

ordinera – att förskriva läkemedel med information om läkemedlet, hur det ska tas och vem som ska ta det.

avvikelsehantering – en skriftlig rapport om att bestämmelser och rutiner inte följts.

biverkning – effekter av ett läkemedel som inte är önskvärda.

interaktion – när olika ämnen ökar eller minskar varandras effekt om de tas samtidigt.

antibiotika – läkemedel som angriper bakterier.

delegering – överlåtelse av medicinska arbetsuppgifter, exempelvis att administrera läkemedel, till någon utan den formella kompetensen att göra det.

en rimlighetsberäkning – att räkna på något och bedöma om det verkar rimligt och rätt.

Läkeörter har länge odlats i till exempel klosters örtgårdar.

4.1 Läkemedel

Läkemedel har använts i alla tider. Olika yrkesgrupper använder olika namn för läkemedel. Läkemedel är, enligt Läkemedelsverket, ett ämne som kan förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdomar.

4.1.1 Läkemedelsnamn

Förstod du?

Vilka tre namn har ett läkemedel?

Läkemedel har tre olika namn; ett kemiskt, ett generiskt och ett specialitetsnamn. Det kemiska namnet beskriver läkemedlets kemiska sammansättning och används av kemister inom läkemedelsindustrin. Det generiska namnet är internationellt och talar om vilken verksam substans läkemedlet innehåller. Det anges med en liten begynnelsebokstav, till exempel paracetamol. Det generiska namnet används av läkare och farmaceuter världen över. Specialitetsnamnet är varumärkesnamnet och bestäms av tillverkaren. Några välkända exempel är Panodil® och Alvedon®. Alla registrerade läkemedelsvarumärken skrivs ut med ett ® efter namnet. ® är ett tecken som talar om att just det namnet tillhör ett visst företag och inte får användas av något annat.

Kemiskt namn

Generiskt namn Specialitetsnamn

N-Acetyl-p-aminofenol paracetamol

Pamol®

Alvedon®

Panodil®

4.1.2 Synonyma preparat – generika

Det finns många olika företag som tillverkar samma slags läkemedel. En vanlig verksam substans, som till exempel paracetamol, kan säljas under flera namn. Du känner säkert till namnen Panodil®, Alvedon® och Pamol®. Dessa läkemedel har samma verkningssätt, fungerar på samma sätt och ger samma effekt. Det gör de eftersom de har exakt samma kemiska uppbyggnad, det vill säga, den verksamma substansen är densamma. Det som kan skilja lite är det bindemedel som används för att förpacka den verksamma substansen. Dessa läkemedel kallas synonympreparat eller generika

För att samhället ska spara pengar är apoteket skyldigt att ge en vårdtagare med ett receptbelagt läkemedel det billigaste alternativet. Om en kund vill ha det dyrare alternativet tvingas personen att betala mellanskillnaden. Om det är ett läkemedel utan recept ska kunden själv välja vilket av de olika läkemedlen som personen vill köpa.

4.1.3 Läkemedelsbehandling –farmakoterapi

Att förebygga eller behandla en sjukdom med läkemedel kallas farmakoterapi. Det finns flera former av farmakoterapi.

Kausal terapi – läkemedelsbehandling som ska ta bort orsaken till sjukdomen. Ett bra exempel är antibiotikabehandling som ska oskadliggöra och därmed ta bort de mikroorganismer som är orsaken till en sjukdom.

Symtomatisk terapi – läkemedelsbehandling som syftar till att angripa symtom som ett tillstånd kan ge. Ett exempel är smärtstillande läkemedel där man inte angriper själva orsaken till smärtan, utan bara symtomet smärta.

Förstod du?

Vad betyder synonympreparat?

synonyma – lika

Profylaktisk terapi – läkemedelsbehandling som ska hindra att en sjukdom uppkommer. Profylaktisk terapi är till exempel att ge ett vaccin för att en sjukdom inte ska få fäste i kroppen.

Profylaktisk terapi kan till exempel vara vaccination mot barnsjukdomar eller influensa.

Förstod du?

1. Vad är kausal terapi?

2. Vad är symtomatisk terapi?

3. Vad är profylaktisk terapi?

4. Vad är substitutionsterapi?

5. Vad är palliativ terapi?

Substitutionsterapi – läkemedelsbehandling som ska ersätta ett ämne som saknas i kroppen. Ett exempel är att ge konstgjort insulin. Det ger man till personer som har sjukdomen diabetes och därför inte skapar tillräckligt med insulin själva.

Palliativ terapi – läkemedelsbehandling som ska stödja och lindra vid livets slut, till exempel genom smärtstillande läkemedel.

reflektera

Har du någon gång själv upplevt kausal terapi, symtomatisk terapi eller profylaktisk terapi?

4.1.4 Ordination och dosering

Läkemedel får endast ges på ordination av läkare eller annan person med förskrivningsrätt. Läkemedel kommer ofta till vårdtagaren i färdiga doserade påsar som kallas Apodos. Det finns också robotar som kan påminna om och ge läkemedel. Läkemedlet kan också ligga i dosetter som är färdigställda av ansvarig sjuksköterska. Som vård- och omsorgspersonal kan du bli delegerad att ge en person läkemedel och då få ansvar för att det sker på ett korrekt sätt. Ibland har vårdtagaren själv ansvar för sin medicinering och du kanske då bara ska hjälpa till med att öppna burkar eller liknande. Detta kallas för egenvård

Om det råder minsta tvekan om ordinationen, vilket läkemedel en person ska få, administreringssätt eller hur stor dosen ska vara så ska alltid läkare eller sjuksköterska kontaktas.

När en person med förskrivningsrätt av läkemedel, till exempel en läkare, ska bestämma vilket läkemedel och vilken dos en person ska få, behöver man ta hänsyn till många faktorer. Sådana faktorer är bland annat ålder, kön, vikt, njurfunktion, andra sjukdomar, andra läkemedel och biverkningar.

DOSERING

Med dosering eller dos menar man den mängd läkemedel som ska ges samt hur ofta, det vill säga med vilket dosintervall. Doseringen av läkemedel är individuellt anpassad till den enskilda personen.

Förstod du?

1. Vad betyder egenvård?

2. Vad ska man ta hänsyn till när man förskriver ett visst läkemedel till någon?

En dosett kan göra det lättare att komma ihåg vilka läkemedel man ska ta och när man ska ta dem.

Det finns olika sätt att ange antal tabletter och klockslag.

1+0+0+0 = 1 tablett på morgonen, t.ex. 08:00

1+1+0+0 = 1 tablett morgon och lunch, t.ex. 08:00, 14:00

1+1+1+0 = 1 tablett morgon, lunch och kväll, t.ex. 08:00, 14:00 och 20:00

1 x 1 = 1 tablett på morgonen, t.ex. 08:00

1 x 2 = 1 tablett morgon och 1 tablett på kvällen, t.ex. 08:00 och 20:00

1 x 3 = 1 tablett morgon, lunch och kväll, t.ex. 08:00, 14:00 och 20:00

1 t.n. = 1 tablett till natten

1 v.b. = 1 tablett vid behov

E – internationella enheter

Förstod du?

Vilka uppgifter

ska finnas på en ordinationshandling?

Exakt vilket klockslag en person tar sina läkemedel kan variera. Det beror på vårdtagarens behov och på när boendet eller vårdinrättningen har sina måltider. Det är dock bra att fördela doserna så jämnt som möjligt över dygnet och att personen tar dem regelbundet vid samma tidpunkter.

ORDINATION

Uppgifter som ska finnas på en ordinationshandling:

• personuppgifter – vårdtagarens namn och personnummer

• beredningsform och administreringssätt – i vilken läkemedelsform som läkemedlet ska ges, exempelvis tablett, mixtur eller injektion

• läkemedlets specialitetsnamn – tillverkarens namn på läkemedlet

• läkemedlets styrka – hur stor mängd av det verksamma ämnet som finns per angiven enhet, anges i till exempel mg/tablett, mg/ml, E/ml eller mmol/ml

• dosens storlek – hur ofta och i vilken mängd läkemedlet ska ges.

I ordinationen måste det tydligt stå hur ett läkemedel ska ges, administreras. Läkemedlet morfin kan till exempel tillföras som tablett, plåster eller som en injektion. Beroende på vilket sätt som används ska morfinet ges i helt olika dosering.

Förkortningar

Nedanstående förkortningar kan förekomma på ordinationshandlingen.

T = tablett

Tabl = tablett

C = kapsel

Kaps. = kapsel

Dur. = durett

D = durett

Supp. = suppositorium

Susp. = suspension

Vag. = vagitorium

Gutt. = guttae, latin för droppar

Dr. = droppar

Inj. = injektion

S.c = subcutan injektion

I.m = intramuskulär injektion

I.v = intravenös injektion

Inf. = infusion

Romerska siffror brukar användas för att ange hur många dagar ett läkemedel ska ges.

Exempel: Tabl. Kåvepenin 1 g 1+0+1+0 i VII dagar.

reflektera

Reflektera över hur man ska hantera att en vårdtagare inte vill ta sitt läkemedel. Hur relaterar detta till vårdtagarens självbestämmande kontra behov av läkemedel? kommunicera

Förklara för en tänkt vårdtagare vad olika förkortningar på ordinationshandlingen betyder, till exempel ”t”, ”v.b”, ”supp.”, ”susp.”, ”gutt.” och ”dr”.

terapeutisk bredd

– när ett läkemedel

är verksamt, utan dosbiverkningar

4.1.5 Terapeutisk bredd och halveringstid

Två viktiga begrepp när det gäller ordination och dosering av läkemedel är terapeutisk bredd och halveringstid.

TERAPEUTISK BREDD

Med terapeutisk bredd avses den mängd läkemedel som behövs för att ett läkemedel ska utöva någon verkan utan att biverkningarna blir för stora. Om för lite läkemedel ges så uteblir effekten och ges för mycket finns risk för biverkningar. Intervallet här emellan kallas terapeutiskt område eller terapeutisk bredd.

Förstod du?

Vad är terapeutisk bredd?

Vid dosering av läkemedel försöker man att tillföra nytt läkemedel så snart blodkoncentrationen av ämnet sjunker ner utanför det terapeutiska området. Det vill säga, när ett läkemedel inte längre ger någon verkan så ska personen få mer av det läkemedlet.

HALVERINGSTID

Läkemedel har olika halveringstid. Halveringstiden är den tid det tar för ett läkemedel att försvinna till hälften ur kroppen. Halveringstiden för ett visst läkemedel är alltid lika lång.

Vid vissa tillfällen blir det en ansamling av läkemedel i kroppen, en så kallad kumulation. Då finns det risk för biverkningar. Det kan bero på att för mycket läkemedel tillförs eller på att njurarna inte klarar av att utsöndra läkemedel på ett normalt sätt.

Läkemedel med lokal verkan är exempelvis salvor.

4.2 Hur läkemedel verkar

Ett läkemedel kan ha antingen lokal verkan eller systemverkan.

4.2.1 Lokal verkan

Lokal verkan innebär att ett läkemedel ger effekt på det ställe det tillförs. Exempel på läkemedel med lokal verkan kan vara en hudsalva för irriterad hud, en antibiotisk salva mot en ögoninfektion eller ett läkemedel som neutraliserar syran i magsäcken. Dessa läkemedel påverkar inte andra delar av kroppen.

4.2.2

Systemverkan

Systemverkan innebär att läkemedlet på något sätt kommer in i blodet och transporteras runt i kroppen där det utövar sin effekt på det eller de organ som det transporteras till. Exempel på läkemedel som utövar systemverkan är en huvudvärkstablett som sugs upp i mag-tarmkanalen och transporteras vidare runt i kroppen till smärtreceptorer. Ett annat exempel är ett läkemedel mot kärlkramp som läggs under tungan för att sugas upp via blodkärlen och transporteras vidare till de blodkärl i kroppen som behöver vidgas. Läkemedel som ges intravenöst har också systemverkan.

kommunicera

1. Berätta för varandra om olika läkemedel som ni har tagit.

2. Försök tillsammans att reda ut om dessa har varit lokalverkande eller systemverkande.

Förstod du?

Vad innebär lokal verkan?

Förstod du?

Vad innebär systemverkan?

Fallbeskrivning

Varje morgon får Börje hjälp med sina stödstrumpor av Albin. Börje berättar att han har fått ett plåster på ryggen mot sina smärtor i höften. Han förstår inte varför plåstret inte sitter på höften istället eftersom det är där han har ont. I ryggen har han inga

tillföra – här: ge kroppen ett läkemedel per – via

smärtor. Albin förklarar skillnaden mellan läkemedel med lokal verkan och systemverkande läkemedel. Han berättar om hur den verksamma substansen i plåstret går igenom huden och in i blodomloppet och därigenom når höften.

4.3 Läkemedelsadministrering

Med läkemedelsadministrering menas tillförsel av läkemedel, det vill säga hur läkemedlet kommer in i och verkar i kroppen. Läkemedelsadministrering handlar om olika beredningsformer och administreringssätt.

4.3.1 Olika beredningsformer och administreringssätt

Med ett läkemedels beredningsform menas hur läkemedlet är utformat, ibland kallas det också läkemedelsform. Exempel på olika beredningsformer kan vara tabletter, kapslar, ögondroppar, injektioner och suppositorier. Administreringssätt är det sätt på vilket läkemedlet intas på, exempelvis genom munnen, tarmen eller genom att vi andas in det.

LÄKEMEDEL SOM GES VIA MUNNEN –PERORAL OCH ORAL ADMINISTRERING

Läkemedel som ges i munnen benämns orala läkemedel. Dessa verkar lokalt i munnen, till exempel som munskölj mot svampinfektioner. De kan också tas upp via munnens slemhinna till blodet och vidare ut i kroppen, vilket innebär systemverkan.

Läkemedel som tillförs peroralt ges i munnen och transporteras vidare till magsäcken och tarmarna. Väldigt många läkemedel som

tillförs peroralt har en systemverkande funktion då läkemedlet tas upp i mag-tarmslemhinnan. Peroralt tillförda läkemedel kan även ha en lokal verkan i själva magsäcken.

För att få ett bra upptag av läkemedel som tas genom munnen bör vårdtagaren sitta eller stå upp samt dricka minst ett halvt glas vatten. På det sättet minskar risken att läkemedlet fastnar i matstrupen. Om läkemedlet fastnar kan det ge frätskador.

Tabletter är ett pulver som har pressats samman i en rund form. I pulvret finns det verksamma ämnet. Tabletter som har en skåra i mitten kan alltid delas. Många tabletter kan också krossas så att de blir lättare att svälja. Om man är osäker på om en tablett kan krossas bör man kontrollera detta med sjuksköterska eller med apoteket.

Dragéer är tabletter som är överdragna med en tunn film eller sockerhölje. Det gör den lättare att svälja och skyddar mot ingredienser som smakar illa.

Depottablett/durett är långtidsverkande tabletter. De kan ge effekt i upp till ett dygn. Det beror på att läkemedlet ligger inneslutna i lager av skyddande hinnor och det är bara en hinna i taget som löses upp. På så sätt får man förlängd effekt. Det är viktigt att man inte krossar depottabletter eftersom en stor dos då kommer ut på en gång vilket kan leda till överdosering.

Kapslar kallas läkemedel som har två delar som sätts ihop till ett hölje eller kapsel. De två delarna är ofta gjorda av gelatin. Inuti höljet kan läkemedlet vara i fast eller flytande form. Kapslar används ofta om man vill att läkemedlet ska ge effekt när det kommer till tarmen. Det skyddande höljet gör att det inte bryts ner av magsaftens syra, utan kapseln går vidare till tarmen. Det finns kapslar som kan tuggas sönder men också sådana som varken får krossas eller delas. Depotkapslar släpper ut lite läkemedel åt gången och enterokapslar har ett skyddande hölje som skyddar mot magsaften.

Förstod du?

1. Var i kroppen absorberas peroralt tillförda läkemedel?

2. Vad bör du tänka på när du hjälper en person att ta läkemedel peroralt?

Förstod du?

Vilka olika beredningsformer finns för peroral administrering?

Brustabletter löser man upp i ett glas vatten. Det ger en snabbare effekt. Brustabletter ska alltid lösas upp i vätska. Ett vanligt exempel på brustablett är smärtstillande läkemedel eftersom det ska ha en snabb effekt.

Resoribletter är små tabletter som läggs under tungan och sugs upp av slemhinnan och sedan går vidare till blodet. Detta kallas sublingual tillförsel. Ett exempel är läkemedel som ges mot hjärtsjukdomen kärlkramp.

Sugtabletter är tabletter som personen ska suga på. De har oftast en lokal verkan i munnen. Det är vanligt med sugtabletter mot muntorrhet.

Mixturer är samlingsnamnet för flytande vätskor som tillförs genom munnen. Det finns många bra doseringshjälpmedel som gör det lätt att få rätt mängd av flytande läkemedel. Ett exempel på läkemedel som kan ges som mixtur är antibiotika till barn som har svårt att svälja tabletter.

Orala droppar är vätska som ges i mycket liten mängd, i droppar. Om man droppar upp dropparna i en doseringsbägare så är det viktigt att fylla på med vatten så att alla dropparna kommer med. Annars finns det en risk att det fastnar droppar kvar i bägaren. Ett exempel på orala droppar är läkemedel som ges för att öka rörelsen i tarmen vid förstoppning.

Pulver innehåller små korn som ska lösas i vatten. Det är viktigt att dricka det direkt efter att det lösts upp i vattnet, annars kan det tjockna. Denna läkemedelsform används bland annat vid förstoppning.

Granulat är små korn som ska strös över mat, till exempel filmjölk. Denna läkemedelsform används ofta vid förstoppning.

LÄKEMEDEL SOM GES I NÄSAN

Läkemedel som ges i näsan kan ha antingen lokal verkan eller systemverkan. Exempel på lokal verkan är genom dess avsvällande effekt på nässlemhinnan. Hormoner kan ges via näsan och är då systemverkande. Det finns näsdroppar och nässpray. Innan man tillför läkemedlet i näsan ska man snyta ur den ordentligt. Efter det att personen har tagit läkemedlet kan man andas in genom näsan och luta huvudet åt vänster och höger så att läkemedlet fördelar sig.

Näsdroppar sugs upp ur flaskan med en pipett, dropprör, men finns även som endospipetter. Huvudet ska lutas bakåt innan näsdropparna droppas in i näsan.

Nässpray tillförs med hjälp av en liten dospump. Huvudet ska hållas upprätt när nässprayen sprutas upp i näsan. Nässpray är vanligt vid både allergi och förkylning och verkar avsvällande på nässlemhinnan.

Nasalpulver är läkemedel i pulverform som man andas in i näsan med hjälp av en inhalator. Det kan ha lokal verkan, som vid nästäppa, eller systemverkan, som vid migrän.

LÄKEMEDEL SOM GES I ÖGONEN

När man ger läkemedel i ögonen är det viktigt att vara noga med hygienen. Tvätta alltid händerna innan du hjälper någon att ta ögondroppar och var noga med läkemedlets hållbarhet genom att exempelvis anteckna på förpackningen när denna bryts. Läkemedel för ögon har oftast lokal verkan.

Ögondroppar ges i ögat och doseringen brukar vara 1–2 droppar. Bara en viss mängd kan tas upp, resten rinner ur ögat. Om två eller flera läkemedel ska tillföras ögat så är det mycket viktigt att vänta cirka 5–10 minuter mellan tillförandet. I annat fall har inte det sist tillförda läkemedlet någon effekt. Be personen luta huvudet bakåt och titta uppåt. Dra ner det undre ögonlocket och tillför läkemedlet

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för administrering i näsan?

2. Hur ska du hjälpa en person med läkemedelsadministrering i näsan?

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för administrering i ögonen?

2. Hur ska du hjälpa en person med läkemedelsadministrering i ögonen?

kirurgiskt ingrepp –operation

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för administrering i öronen?

2. Hur ska du hjälpa en person med att ta läkemedel i öronen?

i ögats nederkant utan att vidröra ögat med flaskan. Be därefter personen blinka så att dropparna fördelas. Ögondroppar ska oftast förvaras svalt. Exempel på när ögondroppar används är när trycket i ögat behöver sänkas. Ett annat vanligt användningsområde är vid allergi eller torra ögon.

Ögonsalva är en salva som ska läggas i den nedre delen av ögat. Gör ungefär som när du ger ögondroppar, att du ber personen titta upp och dra ner det undre ögonlocket. Därefter lägger du en liten klick i ögat utan att röra vid ögat med förpackningen. Det finns även endospipetter för ögonsalva. Ögonsalva är vanligt vid infektioner i ögat.

Ögonlamell är ett litet inlägg som placeras under ögonlocket och innehåller läkemedel som långsamt avges till ögat. Detta används exempelvis för pupillvidgning inför ett kirurgiskt ingrepp.

LÄKEMEDEL FÖR ÖRON

Läkemedel för öronen finns både som örondroppar och öronsalva. Örondroppar och öronsalva har oftast lokal verkan vid olika typer av irritationer i hörselgången.

Örondroppar ska droppas in i hörselgången. Detta görs lättast på en person som ligger på sidan och om man drar lätt i den bakre delen av ytterörat så att hörselgången rätas ut. Efter tillförandet ska man ligga kvar på sidan under några minuter. Ett exempel på användning är vid en infektion i yttre hörselgången.

Öronsalva förs in i hörselgången med hjälp av en liten bomullspinne. Var försiktig så att den inte sticks in för långt, för då kan trumhinnan skadas. Exempel på användning är salva som används vid eksem i hörselgången.

LÄKEMEDEL FÖR LUNGORNA

Läkemedel som ges i lungorna andas in, det vill säga inhaleras. Det finns både pulver och inhalationsspray.

Vid administrering av dessa läkemedel ska vårdtagaren först andas ut. Därefter djupandas läkemedlet in och för att läkemedlet ska fördelas ordentligt ska vårdtagaren hålla andan en stund. Dessa läkemedelsformer används framför allt vid astma och effekten kommer snabbt. Läkemedel som andas in genom munnen kan orsaka både svamp och karies. Därför behöver personen vara extra noga med munhygien.

Inhalationspulver finns i en liten behållare. En dos pulver kommer ut genom att man vrider på förpackningen. Pulver är känsliga mot fukt och bör därför inte förvaras i badrummet. Inhalationspulver är ett vanligt läkemedel vid astma.

Inhalationsspray är en vätska som finns i behållare med ett högt tryck. Små barn kan ha svårt att förstå tekniken för att använda spray. Därför finns ett hjälpmedel där medlet sprayas in i en behållare som barnet sedan andas igenom. Inhalationsspray är vanligt vid andningssvårigheter.

LÄKEMEDEL SOM GES PÅ HUDEN

Det finns olika läkemedel för huden. De kan antingen ha lokal verkan eller systemverkan. Ett läkemedel som har lokal verkan på huden har dermal administrering. Det kan vara exempelvis hudsalva för eksem. De som har systemverkan tas i stället upp av blodet. Läkemedel som har systemverkan, men ges genom huden, har vad som kallas transdermal administrering och finns både som plåster och gel. Det är exempelvis nikotinplåster, som inte är avsedda att påverka huden, utan fungerar genom att nikotin tas upp av huden så att den verksamma substansen kan föras till blodet.

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för läkemedel som ska inhaleras?

2. Hur ska du hjälpa en person med inhalationsadministrering av läkemedel?

trans – genom

avger – skickar ut, ger ifrån sig

Depotplåster.

dunsta – vätska som försvinner i luften, ofta av värme

Depotplåster fästs på huden och avger verksamma ämnen i en jämn takt under ett eller flera dygn. Huden ska vara ren och torr där plåstret ska fästas. Om man värmer plåstret lite i handen så fastnar det lättare. För att undvika lokal irritation i huden så sätts plåstret på olika ställen. Överblivna depotplåster innehåller läkemedelsrester och ska återlämnas till apotek för förstöring. Ett exempel är morfinplåster som ges vid svår smärta.

Kutana lösningar är flytande läkemedel avsedda för huden. Det kan vara lösningar, emulsioner, suspensioner eller spray. Dessa ska ofta skakas innan de administreras.

Salvor är feta beredningar där salvbaser består av vaselin eller flytande paraffin. Eftersom den är så fet dunstar den inte bort från huden av värme. Normalt ska en salva strykas på tunt. Genom att salva är fet och därigenom vätskeavvisande används salvor ibland vid irriterad hud.

Kräm har en lösare konsistens än salvor och innehåller alltid vatten, därigenom blir den lättare att tvätta av. Kortisonkräm är en vanlig kräm som används vid hudeksem.

Pasta är en salva med pulver som ger en trög konsistens. En pasta har möjlighet att suga upp vätska från omgivningen. Ett exempel är zinkpasta som används till exempel vid olika såromläggningar.

Puder är ett pulver som strös på hud, slemhinnor eller sår. Puder bör aldrig användas tillsammans med salvor eller kräm. Puder används ibland vid svampinfektioner i huden.

Gel har stor förmåga att tränga in i eller igenom huden och kan då utöva sin verkan i huden eller i den underliggande vävnaden. Gel ska masseras in. Ett vanligt exempel är smärtstillande läkemedel i gelform.

Salvkompresser är kompresser med ett läkemedel i en salva. De används till exempel när man ska lägga om sår.

Medicinskt nagellack används för att behandla nagelsvamp.

LÄKEMEDEL SOM GES I ÄNDTARMEN

Läkemedel som införs rektalt kan ha lokal verkan, till exempel olika typer av laxermedel. Det är vanligt att man också använder denna läkemedelsform för systemverkan. Det fungerar bra eftersom det i ändtarmen finns många små blodkärl som snabbt suger upp läkemedelssubstansen och för ut den i cirkulationen, till exempel läkemedel mot astma, kramplösande, smärtstillande och läkemedel mot illamående. Att ge läkemedel genom ändtarmen kan vara ett bra alternativ när personen har svårt att svälja, eller mår illa.

Rektalvätska är vätska som finns i en plastbehållare. Man för in spetsen på förpackningen i ändtarmen och trycker ut innehållet. Mängden vätska kan variera från några ml till större mängder. Behållaren ska hållas hoptryckt när den tas bort från tarmen, annars kan innehållet sugas upp i behållaren igen. Ett exempel är kramplösande läkemedel som kan ges som rektalvätska vid krampanfall.

Stolpiller, suppositorier, är en läkemedelsform där läkemedlet ligger inbäddat i fett eller vax. Stolpillret smälter vid kroppstemperatur och därför löses det upp i tarmen så att läkemedlet frigörs. Stolpiller förs in i ändtarmen med den trubbiga änden först. Ett vanligt exempel är smärtstillande läkemedel.

Rektalsalva är avsedd för lokal behandling utanför och innanför ändtarmsöppningen. Det behandlar problem vid ändtarmsöppningen, till exempel smärta vid hemorrojder.

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för administrering på huden?

2. Hur ska du hjälpa en person med läkemedelsadministrering på huden?

rektalt – något som görs via tarmen

Stolpiller.

Förstod du?

1. Vilka olika beredningsformer finns för rektal administrering?

2. Hur ska du hjälpa en person med läkemedelsgivning via rektal administrering?

Vagitorier har ofta en applikator som används för att föra in läkemedlet.

LÄKEMEDEL SOM GES I SLIDAN –

VAGINAL ADMINISTRERING

Vaginala läkemedelsformer är läkemedel som införs i slidan, till exempel vid infektioner eller som hormontillskott. Dessa läkemedel verkar främst lokalt.

Vagitorier, slidpiller, införs i slidan. De ser ut som suppositorier eller stora tabletter. När de kommer in i slidan löses de upp och smälter och avger då det verksamma ämnet. Ibland finns det ett hjälpmedel i förpackningen som man använder för att föra in vagitoriet.

Vaginalkräm och vaginalgel förs in i slidan med hjälp av en doseringsspruta, applikator, som brukar finnas i förpackningen. Exempel på läkemedel är hormoner och läkemedel mot svamp.

Vaginalinlägg är ringformade och förs djupt in i slidan. Personen bär ringen under en längre tid och läkemedlet, till exempel hormoner, avges successivt under denna tid.

Var noga med att alltid använda handskar då du administrerar läkemedel på huden, rektalt och vaginalt. Det finns annars risk för att du själv tar upp läkemedlet genom din egen hud. Undvik också att vidröra läkemedelssubstanser.

LÄKEMEDEL SOM SPRUTAS IN – INJICERAS

Läkemedel kan sprutas in, injiceras. Detta kan ske på olika sätt, till exempel i överhuden, intrakutant; i underhudsfettet, subkutant; djupt in i en muskel, intramuskulärt, eller direkt in i en ven, intravenöst. Läkemedel som injiceras ges nästan alltid av en sjuksköterska, men ibland av övrig vårdpersonal efter delegering. Läkemedel som injiceras har snabbare effekt än andra läkemedel och allra snabbast effekt har läkemedel som ges intravenöst. Läkemedel för injektion används då vårdtagaren inte kan ta emot det på annat sätt. Läkemedel som ska injiceras ska vara sterila, det vill säga helt fria från mikroorganismer och feberframkallande ämnen. Det är viktigt att man hanterar läkemedel, sprutor och kanyler så att de är helt sterila.

En intrakutan injektion, förkortat i.c., är en mycket liten mängd vätska ges i överhuden vid till exempel allergitester eller tuberkulintest som visar om en person har tuberkulos.

En subkutan injektion, förkortat s.c., ges i underhudsfettet på magen eller låret. Insulin är en vanlig subkutan injektion.

En intramuskulär injektion, förkortat i.m., ges djupt i en muskel. Muskeln har många blodkärl och därför absorberas vätskan snabbt till blodet. En intramuskulär injektion ger snabbare effekt än en subkutan, eftersom underhudsfettet inte har lika mycket blodkärl. Till exempel ges injektioner med B-vitamin intramuskulärt.

underhudsfett överhud

Intravenös tillförsel, förkortat i.v., innebär att läkemedlet injiceras direkt i en ven. Det används ofta vid akuta situationer, eftersom läkemedlet når blodbanan med en gång och därför ger en mycket snabb effekt. Vätskedrivande läkemedel tillförs intravenöst vid exempelvis lungödem.

Injektionsvätskor är förpackade i olika typer av behållare. Endosförpackningar är det vanligaste, även om det ibland förekommer att en förpackning innehåller flera doser. För vissa läkemedel måste sjuksköterskan lösa ett pulver genom att blanda det med sterilt vatten. Ett vanligt exempel på läkemedel som ges som injektion är vätskedrivande läkemedel.

Infusionsvätska används när personen behöver en större mängd flytande läkemedel som ska ges intravenöst. Det kallas då infusion och det ges ofta under flera timmar. För att få rätt hastighet är det viktigt att noga kontrollera dropptakten, antingen genom att räkna antal droppar per minut, eller genom att använda en så kallad

Det finns olika sätt att injicera. Vilket injektionssätt som används beror på den önskade effekten och vilka egenskaper ett läkemedel har. Bilden visar en endosförpackning.

infusion – läkemedel som tillförs kontinuerligt direkt i en ven, kallas för dropp i vardagligt tal

muskel

Förstod du?

På vilka sätt kan läkemedel ges via injektioner?

Förstod du?

Var kan man hitta information om hur ett läkemedel ska förvaras?

droppräknare. Ett exempel på en infusion är glukoslösningen som ges när en vårdtagare inte kan äta eller dricka.

4.3.2 Förvaring och hållbarhet

Det är viktigt att förvara läkemedel på det sätt som anges på förpackningen. Vissa läkemedel ska förvaras kallt eller svalt, medan andra kan förvaras i rumstemperatur. Om inte förvaringsanvisningar följs kan läkemedlets verksamma substans förstöras.

En öppnad läkemedelsförpackning har begränsad hållbarhet och därför bör man anteckna på förpackningen när den öppnades.

4.3.3 Överblivna läkemedel

destruktion –förstörande av skadliga ämnen

Då och då bör man gå igenom sina läkemedel för att kontrollera om sista förbrukningsdatum har passerats. Gamla eller inaktuella läkemedel ska återlämnas till apoteket för destruktion. Om läkemedel skulle spolas ned i toaletten eller läggas i soporna finns det risk för allvarlig miljöpåverkan.

reflektera

1. Vad brukar du göra med överblivna läkemedel?

2. Reflektera över varför läkemedel tillverkas i olika beredningsformer. kommunicera

Förklara skillnaden mellan krämer, salva, pasta och gel för en tänkt vårdtagare.

4.4

Farmakokinetik

Inom farmakokinetik studerar man vad som händer med ett läkemedel och dess omsättning under passagen genom kroppen.

Du har tidigare läst om lokal verkan och systemverkan. Det du nu läser om handlar om systemverkan. Vid systemverkan tas ett läkemedel upp, eller med ett annat ord, absorberas, till blodet. Blodcirkulationen fördelar, distribuerar, läkemedlet i kroppen för att nå det eller de organ där det ska utöva sin verkan. När läkemedlet har fått effekt transporteras det vidare till levern. I levern bryts det ned, metaboliseras, och förs därefter vidare till njurarna via blodet. Till sist utsöndras, elimineras, läkemedelsresterna via urinorganen.

Läkemedel absorberas vanligen i tunntarmen.

tunntarm

Stegen i ett läkemedels passage genom kroppen absorption distribution metabolism eliminering

4.4.1 Absorption/upptag

Det finns flera faktorer som påverkar hur och hur mycket av läkemedlet som tas upp, till exempel vilken beredningsform som används, läkemedlets pH-värde och graden av fettlöslighet.

När ett systemverkande läkemedel ges oralt tas det upp av kroppen, mestadels i tunntarmens tarmludd (villi). Därigenom kommer läkemedlet ut i blodet.

Om en person får flera läkemedel samtidigt kan de påverka varandras absorption.

Mat kan både fördröja och öka absorptionen av läkemedel. De flesta läkemedel verkar snabbare om man tar dem på fastande mage, det vill säga, inte tar dem tillsammans med mat.

Förstod du?

Beskriv vad som sker vid absorption.

När en person mår illa stängs den nedre magmunnen och läkemedel som ska absorberas i tunntarmen kommer då inte dit. Om personen som tar läkemedlet har diarré kan det göra att läkemedlet inte tas upp ordentligt. Vid diarré blir det för mycket vätska i tarmen och då passerar läkemedlet genom tarmen för snabbt, utan att tas upp ordentligt av blodcirkulationen.

4.4.2 Distribution/fördelning

effektorgan – organet som ett läkemedel är menat att verka på

Förstod du?

1. Beskriv hur läkemedelsdistribution sker.

2. Hur elimineras ett läkemedel?

3. Varför får äldre personer ibland en lägre dos än den normalt föreskrivna?

När ett läkemedel kommit in i cirkulationen kommer det att distribueras/fördelas ut till vävnaderna och effektorgan. När läkemedlet transporteras i blodet är det bundet till proteinmolekyler.

4.4.3 Metabolisering/nedbrytning

För att ett läkemedel ska komma ut ur kroppen måste det först brytas ned, metaboliseras, i levern. Där omvandlas det till en vattenlöslig substans.

4.4.4 Eliminering/utsöndring

Först efter att ett läkemedel har metaboliserats kan det utsöndras, elimineras, vilket det framförallt gör via njurarna. Vattenlösliga läkemedel följer med urinen ut, medan de fettlösliga tas upp, reabsorberas, på nytt i njurarna och förs tillbaka till blodet.

Utsöndring sker även, i mindre omfattning, från lungor, hud, transpiration, saliv, bröstmjölk och – om läkemedlet är fettlösligt – galla.

Om njurfunktionen är nedsatt kan inte läkemedlet utsöndras som det ska och det kan då samlas i kroppen. Därför kontrollerar man ibland en vårdtagares njurfunktion genom blodprovet s­Kreatinin innan personen påbörjar sin läkemedelsbehandling. Detta gör man för att anpassa dosens storlek. Många äldre personers njurar har sämre funktion och ett högt kreatininvärde. De har då en försämrad förmåga att utsöndra läkemedel via njurarna.

4.5 Farmakodynamik

Farmakodynamik handlar om hur läkemedel kan ge effekt på kroppen. För många läkemedel vet man inte exakt hur de fungerar, men för en del substanser har man full kunskap om hur de verkar. Det finns flera olika verkningsmekanismer för läkemedel och receptorpåverkan är det vanligaste.

4.5.1 Receptorpåverkan

De flesta läkemedel fungerar genom att påverka cellernas receptorer. Det kan ske på två olika sätt:

agonist, verkar på samma sätt som kroppseget ämne

receptor

stimulerare

kroppseget ämne

agonist – verkar på samma sätt som ett kroppseget ämne

blockerare/antagonist –blockerar kroppseget ämne

1. Läkemedlet fungerar som ett kroppseget ämne vilket stimulerar cellernas receptorer. Den här typen av läkemedel kallas för agonist.

2. Ett läkemedel kan också ge effekt genom att blockera vissa cellreceptorer. Detta läkemedel kallas då en antagonist.

Förstod du?

1. Hur påverkar en agonist cellernas receptorer?

2. Hur påverkar en antagonist cellernas receptorer?

Ett hormon är ett kroppseget ämne som påverkar en cell. Hormonet kan ses som en nyckel som perfekt passar i cellens nyckelhål.

Läkemedel A efterliknar formen på det kroppsegna hormonet, så att det passar i receptorn. Det kan då utöva samma eller liknande effekt som det kroppsegna ämnet. Insulin är en vanlig agonist.

Läkemedel B efterliknar formen på det kroppsegna ämnet och binder sig till receptorn, men utövar ingen verkan. Genom detta blockeras receptorn för det kroppsegna hormonet. Ett exempel på en antagonist är beta-receptorblockerare som motverkar adrenalinets effekt på cellen.

reflektera

Reflektera över hur kroppens egna ämnen kan påverka cellers receptorer.

kommunicera

Förklara begreppen agonist och antagonist samt hur en receptor fungerar för varandra.

tungandad – svårt att andas

Fallbeskrivning

När Riccarda kommer hem till Stefan så upptäcker hon att han är väldigt tungandad. Hon vet att han har en astmasjukdom sedan många år tillbaka. Hon hjälper honom att leta fram inhalatorn med luftrörsvidgande läkemedel. Det tar inte lång tid innan bricanylinhalationen får verkan. Efter en stund

berättar han att han, som vanligt efter att han använt inhalatorn, får väldig hjärtklappning och blir darrig. Han undrar varför det blir så varje gång. Riccarda förklarar att det är en vanlig biverkning som beror på att läkemedlet inte bara påverkar luftrören, utan hela kroppen.

4.6 Biverkningar och

interaktioner

Biverkningar är en effekt av ett läkemedel som man inte vill ha. Alla läkemedel har biverkningar, men i de allra flesta fall rör det sig om biverkningar som är milda och går över. Vissa biverkningar visar sig bara hos ett fåtal användare.

Men det finns också biverkningar som kan vara både obehagliga och allvarliga. När en person med förskrivningsrätt ordinerar ett visst läkemedel ska personen också räkna med vilka biverkningar det kan ge. Oftast försöker man undvika läkemedel som ger biverkningar, men ibland behövs läkemedlet mot en allvarlig sjukdom och då kan man tolerera en viss risk för biverkningar.

Läkemedelsverket kontrollerar att biverkningarna inte står i missförhållande till avsedd effekt, alltså att risken för skador inte blir större än möjligheten att läkemedlet gör gott.

De olika läkemedlens biverkningar finns registrerade hos läkemedelsverket och står beskrivna i FASS. Alla nya, tidigare okända eller allvarliga biverkningar ska rapporteras till Läkemedelsverket. Visar sig dessa biverkningar vara allvarliga kan Läkemedelsverket besluta att dra in det aktuella läkemedlet. Då får det inte längre användas i Sverige.

Man skiljer på två slags biverkningar, dosberoende biverkningar och icke dosberoende biverkningar.

FASS – Farmaceutiska Specialiteter i Sverige

4.6.1 Dosberoende biverkningar

Dosberoende biverkningar uppkommer om dosen blir för hög. Det är med andra ord först när blodkoncentrationen av läkemedlet blir för hög som personen får biverkningen. Om dosen minskar och blodkoncentrationen av läkemedlet sjunker så kommer biverkningen att försvinna.

Det finns två huvudanledningar till att en dosberoende biverkning visar sig. Den ena är att dosen av läkemedlet är för stor. Den andra är att njurarna inte kan utsöndra läkemedlet ordentligt. Då stannar läkemedlet i kroppen längre än planerat och blodkoncentrationen blir för hög.

4.6.2 Icke dosberoende biverkningar

Vid icke dosberoende biverkningar uppstår biverkningar oberoende av dosens storlek. Kroppen tål inte den aktuella läkmedelssubstansen och det uppstår en allergisk reaktion. Det räcker ibland med mycket en liten mängd läkemedel för att en mycket allvarlig biverkning ska uppstå.

Ett vanligt exempel är en penicillinallergi. Det är viktigt att patienten vet om sin allergi och berättar om den för behandlande läkare. Ordet VARNING (CAVE) ska stå dokumenterat med röd färg i personens journal och övrig dokumentation.

I journalen finns ett varningssystem där information läggs in om en person är allergisk mot någon läkemedelssubstans. Det kommer då fram som en markering när man går in i en patients journal för att göra personal uppmärksam.

4.6.3 Interaktioner

Många människor behöver ta flera läkemedel samtidigt. Det kan göra att en sorts medicin förstärker eller försvagar effekten av ett annat läkemedel. På samma sätt kan mat påverka hur ett läkemedel

tas upp och därigenom öka eller minska effekten. Detta kallas läkemedelsinteraktion, något interagerar med läkemedlet. Det är mycket viktigt att berätta för sin läkare om man tar något annat läkemedel så att läkaren kan kontrollera om läkemedlen går ihop med varandra. Det är också viktigt att följa de anvisningar som finns om hur läkemedlet påverkas av mat. Alla läkemedelsinteraktioner är säkerligen inte kända och det är viktigt att vara observant på troliga interaktioner.

För människor som tar flera läkemedel är det viktigt att personal med jämna mellanrum ser över läkemedelslistor och tar bort läkemedel som inte längre behövs tillsammans med läkare.

reflektera

Tycker du att det skrivs ut för mycket läkemedel? Varför, eller varför inte? kommunicera

Prata med varandra om ni har fått någon typ av biverkning när ni använt något läkemedel.

Fallbeskrivning

Kajsa har varit trött under en längre tid och vänt sig till vårdcentralen för att få hjälp. Ett blodprov visar att mängden järn i blodet är för lågt. Läkaren skriver ut järntabletter. Hon rekommenderas att ta tabletterna tillsammans med apelsinjuice. Kajsa frågar sin kamrat Isak, som är

Förstod du?

1. Ge exempel på olika biverkningar.

2. Ge exempel på skillnaden mellan dosberoende och icke dosberoende biverkningar.

3. Vad innebär läkemedelsinteraktion?

undersköterska, varför hon måste dricka just apelsinjuice och undrar om det inte går lika bra med mjölk.

Isak förklarar vad interaktion innebär och att i detta fall ökar apelsinjuice upptaget av järn i mag-tarmkanalen.

Mjölk har inte samma effekt, så Isak säger åt Kajsa att lyssna på läkaren.

formell kompetens – när man har en utbildning som ger en rätt att utföra vissa uppgifter

reell kompetens – när man har skaffat sig kunskaper att utföra en uppgift genom erfarenheter

4.7 Delegering av läkemedelshantering

Många personer behöver hjälp med att hantera eller ta sina läkemedel. Du kan hjälpa till med läkemedel om du har fått delegering av just de speciella arbetsuppgifterna.

4.7.1 Delegering

Delegering innebär att en arbetsuppgift, till exempel läkemedelshantering, överlåts från en yrkeskategori som har formell kompetens till en person som har införskaffat sig reell kompetens. Det kan till exempel vara en sjuksköterska som delegerar till annan vård- och omsorgspersonal.

Vård- och omsorgspersonal kan få en delegering av läkemedelshantering. Personen ansvar då för att överlämna läkemedel i rätt dos, vid rätt tid, på rätt sätt och till rätt person. Läkemedlet finns då i en dosett eller Apodos.

4.7.2 Regler vid delegering

Delegering får endast ske när det är förenligt med säker vård. Det kräver gott omdöme, goda kunskaper och noggrannhet både från den som delegerar – vanligen en sjuksköterska – och den som mottar delegeringen – annan vård- och omsorgspersonal. Båda två bär ett personligt ansvar.

Kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, MAS, har det yttersta ansvaret för att delegeringarna sker på rätt sätt. Delegering ska vara skriftligt dokumenterad med en originalhandling hos sjuksköterskan. En kopia ges till mottagaren, arbetsledaren och MAS. Ibland förekommer förtydligande skriftliga instruktioner om uppgiften. Delegeringen ska följas upp och förnyas regelbundet, ofta varje år. Om det behövs kan man behöva ompröva eller återkalla en delegering. Det gör man om uppgiften inte utförs säkert och med god vård. Den vård- och omsorgspersonal som fått delegering att överlämna

läkemedel behöver också informera sjuksköterskan om vårdtagarens hälsotillstånd förändras.

Studerande får endast iordningställa och administrera läkemedel under tillsyn av legitimerad personal och på dennes ansvar.

4.7.3 Ansvarsfördelning vid delegering

Både den som delegerar och den som tar emot en delegering har ett personligt ansvar.

DEN SOM DELEGERAR

Sjuksköterskan som delegerar har ett ansvar för att personen som ska ta emot delegeringen är lämplig för uppgiften. Sjuksköterskan ska vara säker på att personen har de teoretiska och praktiska kunskaper som krävs. Sjuksköterskan ska också vara säker på att personen har reell kompetens. Sjuksköterskan ska följa upp att uppgiften utförs på säkert sätt.

DEN SOM TAR EMOT DELEGERING

Mottagaren ska få undervisning i arbetsuppgiften av den som delegerar.

Mottagaren ska känna att den kan, vill och har kunskap för att utföra den delegerade arbetsuppgiften. Vanligtvis bevisas detta genom att mottagaren gör både ett skriftligt och ett muntligt prov, samt demonstrerar färdighet, det vill säga, visar sin förmåga att göra uppgiften praktiskt.

När en delegering har mottagits bär den personen det fulla ansvaret för uppgiften.

reflektera

Är du redo att ta det ansvar det innebär att få en uppgift, till exempel läkemedelshantering, delegerad till dig? Varför eller varför inte?

Förstod du?

1. Hur sker delegering?

2. Vem får delegera?

3. Vem får ta emot delegering?

4. Hur länge varar en delegering?

Förstod du?

Vad ska man kontrollera innan man lämnar över ett läkemedel?

4.8 Överlämning

och läkemedelsberäkning

Det är möjligt att du kommer att lämna över läkemedel i ditt framtida arbete. Då är det viktigt att du vet hur man hanterar läkemedel och kan bedöma vad som är rimligt.

4.8.1 Överlämnande av läkemedel

Vård- och omsorgspersonal blir ofta delegerade att överlämna läkemedel som förberetts av en sjuksköterska i vårdtagarens dosett eller i Apodos-påsar som kommer färdigt från apoteket. Dessa Apodospåsar ska vara märkta med namn, personnummer, läkemedelsnamn, styrka, dos, datum samt en signatur på den som är ansvarig för innehållet. Den som överlämnar läkemedlet ska göra en rimlighetsbedömning, alltså dubbelkolla så att allt stämmer, till exempel att det är rätt antal tabletter. Sedan ska man överlämna läkemedlet och signera att vårdtagaren har tagit sitt läkemedel i journalens signeringslista.

4.8.2 Enhetsbyte

För att kunna bedöma om en dos är rimlig är det bra att ha grundläggande kunskap om de enheter som används för läkemedel. För att kunna beräkna rimlighet behöver du också förstå förhållandet mellan enheter för massa och volym.

Den verksamma substansen anges vanligen, när det gäller tabletter, i enheterna µg, mg eller g per en tablett.

Massa anges i gram, g, milligram, mg, och mikrogram, μg

1 kg = 1000 g

1 g = 1000 mg

1 mg = 1000 µg

När det gäller flytande lösningar är det vanligt att den verksamma substansens enhet skrivs i mg/ml.

Volym anges i liter, l, och milliliter, ml.

1 l = 1000 ml

För att kunna bedöma mängden av flytande läkemedel är det också bra att känna till att:

5 ml motsvarar 1 tsk

15 ml motsvarar 1 msk

Det finns även internationella enheter, förkortat E. Den internationella enheten används vid viss läkemedelsdosering, till exempel insulinsprutor och insulinpennor. För vissa infusionsvätskor skriver man mmol/ml, alltså millimol per milliliter.

4.8.3 Rimlighetsberäkning

För att kunna göra enklare läkemedelsberäkningar är det viktigt att du tänker efter om det du mäter upp verkar rimligt.

När du som vård- och omsorgspersonal har fått uppdraget att hjälpa en person med läkemedel är det viktigt att du har kunskaper om läkemedlet, dosering och administrationssätt så att du direkt kan upptäcka om något är fel och då kontakta ansvarig sjuksköterska.

Råder det minsta tveksamhet om ordinationen vad gäller läkemedelsval, dosens storlek eller val av administreringssätt så ska du kontakta sjuksköterska eller ansvarig läkare.

Läkemedelsberäkning

T. Eliquis® 2,5 mg/tablett

Terttu, 73 år, har drabbats av trombos och har ordinerats 5 mg Eliquis per dag. Hur många tabletter per dag motsvarar ordinationen?

T. Spironolakton® 25 mg/tablett

Karin, 76 år, behandlas för hjärtsvikt. Hon är ordinerad två tabletter. Hur många mg Sprionolakton får Karin per dag?

T. Furix 20 mg/tablett

Osman, 50 år, har högt blodtryck och ödem. Han ordineras 60 mg Furix per dag.

Hur många tabletter är det?

Mixtur Mollipect, 500 ml

Selma, 77 år, ordineras mixtur Mollipect 15 ml 4 gånger dagligen. Hur länge räcker en flaska?

4.8.4 Avvikelsehantering

En avvikelse är när något i vården har gått fel eller inte följt de säkerhetsrutiner som finns, vilket skapar risk för att vårdtagaren skadas. All personal som omfattas av

• HSL – hälso- och sjukvårdslagen

• SoL – socialtjänstlagen

• LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är skyldiga att rapportera avvikande händelser.

Förstod du?

1. På vilket sätt kan du kontrollera om en ordination är rimlig?

2. Vad ska du göra om något går fel?

Alla avvikelser ska rapporteras, registreras, utredas och åtgärdas. Syftet är att förhindra att en liknande situation uppstår igen. Du ska använda speciella formulär och rapportera avvikelsen till din enhetschef. Enhetschefen bedömer sedan hur man ska utreda och vilka åtgärder eller uppföljningar som behövs.

reflektera

1. Varför tror du att man förbereder läkemedel i Apodos? Vilka fördelar har det? Vilka nackdelar har det?

2. Har du varit med om, hört talas om eller läst om avvikelser inom vården? Hur gick det till och hur hanterades det?

3. Vad är syftet med att skriva avvikelserapport?

4.9 Vanliga läkemedel

Det finns många olika läkemedel som används för att bota, lindra, diagnosticera och förebygga sjukdomar. Forskning pågår hela tiden och nya preparat tillkommer. Det finns olika uppfattningar om läkemedelsanvändning i förhållande till livsstilsförändringar och nya behandlingsmetoder tillkommer hela tiden. Du kommer nu att få läsa om vanliga läkemedel, uppdelade enligt vilka organsystem de påverkar. En sådan indelning har sina brister eftersom många olika organsystem kan påverkas av samma läkemedel, samt att ett läkemedel som har en positiv påverkan på ett organsystem kan ge biverkningar för ett annat.

4.9.1 Läkemedel som påverkar mikroorganismer

Läkemedel som används för att behandla infektionssjukdomar kallas för antimikrobiella medel. De verkar mot bakterier, virus och svamp. Läkemedlen innehåller substanser som angriper mikroorganismerna.

Antibiotika används vid bakterieinfektioner.

Antivirala medel används vid virusinfektioner.

Antimykotiska medel används vid svampinfektioner.

Läkemedel som verkar mot mikroorganismer innehåller substanser som angriper bakterier, virus och svampar.

Genom odling tar man reda på vilken bakterie som orsakar en infektion. Då kan man sätta in rätt antibiotika.

ANTIBIOTIKA

Antibiotika bekämpar bakterier. Bakteriocida medel dödar bakterier och bakteriostatiska medel hämmar bakteriers tillväxt. Vissa antibiotika har ett brett spektrum och angriper många olika bakterier. Ett antibiotika som har ett smalt spektrum verkar på endast några få sorters bakterier.

Genom odling kan man ta reda på vilken bakterie som orsakar en infektion och hur denna bakterie svarar mot olika antibiotika. I Sverige använder man sig av SIR­systemet med tre känslighetsgrader: sensibel, intermediär och resistent.

S = Sensibel. Bakterien är känslig för ett visst antibiotika i normal dosering.

I = Intermediär. Bakterien påverkas endast av hög dosering.

R = Resistent. Man kan inte förvänta sig någon behandlingseffekt av just det antibakteriella medlet.

ANSVARSFULL ANTIBIOTIKAHANTERING

Man ska alltid använda ett antibakteriellt medel med ett så smalt spektrum som möjligt för att undvika resistensutveckling. Resistensutveckling innebär att en bakteriestam inte längre är känslig för ett visst antibiotika. Bakterien har blivit motståndskraftig och går därför inte att behandla med antibiotikan som den utvecklat resistens mot.

Resistens utvecklas när antibiotika inte klarar av att döda alla de sjukdomsframkallande bakterierna. När vissa bakterier överlever och förökas blir de, genom genetiska förändringar, motståndskraftiga.

Detta innebär att vi idag har infektionssjukdomar som inte kan behandlas. Det är redan idag ett stort och allvarligt globalt problem och om det fortsätter i denna utveckling blir det ännu värre.

Biverkningar från antibiotika kan delas in i farmakologiska biverkningar och mikrobiologiska biverkningar. Farmakologiska biverkningar beror på själva läkemedelssubstansen. Kroppen tål inte substansen och exempelvis hudutslag och klåda kan uppstå.

Mikrobiologiska biverkningar kommer av störningar i normalfloran då den normala balansen rubbas. Då kan de mikrober som normalt finns i begränsad mängd ta över och växa mer obegränsat. Av den anledningen är det vanligt att personer som behandlas med antibiotika får en svampinfektion som biverkning.

Förstod du?

1. Vad innebär brett och smalt spektrum när det gäller antibiotika?

2. Vad innebär resistensutveckling?

Fallbeskrivning

Lena, 83 år, bor ensam tillsammans med pudeln Fia. Hon har hjälp av personalen i hemvården med att ta på stödstrumpor varje morgon. Idag när undersköterskan Albin kommer berättar Lena att hon återigen har fått urinvägsinfektion. Det har hon haft många gånger förut och känner igen symtomen. Hon berättar att hon tänker börja ta de antibiotika hon har kvar sedan förra gången. Då fick hon efter en tid ett annat starkare antibiotika när den första sorten som hon

fick utskrivet inte hjälpte. Hon tyckte att dessa lite starkare antibiotika var bättre. Albin försöker förklara att hon inte ska ta antibiotika på eget initiativ, och inte heller gamla tabletter. Han erbjuder sig i stället att ringa sjuksköterskan som då kan hjälpa Lena att ta ett urinprov för att göra en odling och kontrollera vilken bakterie som orsakar infektionen. Detta för att läkaren ska kunna skriva ut ett antibiotika som just den bakterien är känslig mot.

ANTIVIRALA MEDEL

Antivirala medel är läkemedel som angriper virus. Det är svårt att hitta bra antivirala medel, även om det på senare år har kommit fler läkemedel. Det beror på att virus har en komplicerad uppbyggnad.

Antivirala läkemedel används till exempel vid bältros. För att det ska kunna ge effekt är det viktigt att sådana läkemedel sätts in tidigt i sjukdomsförloppet.

ANTIMYKOTISKA MEDEL

Antimykotiska medel används mot svampinfektioner. De flesta antimykotiska medlen finns för utvärtes bruk och används för behandling av svamp i hud och slemhinnor. Det finns även medicinskt nagellack som används mot svamp i naglar. Endast ett fåtal antimykotiska medel har systemeffekt, dessa används vid svårare svampinfektioner.

4.9.2 Läkemedel som påverkar celldelning

Det finns flera olika läkemedel som påverkar cellers möjlighet att dela sig.

CYTOSTATIKA

En typ av läkemedel som påverkar celler direkt är cytostatika. Cytostatika hämmar nybildningen av celler genom att göra så att cellerna inte kan dela sig. Cytostatika kan ges som infusion, injektion och tabletter. Oftast använder man cytostatika för att behandla cancertumörer. Det kan dock också användas vid vissa kroniska inflammatoriska tillstånd, till exempel reumatoid artrit.

Syftet med cytostatikabehandling är att angripa cancerceller, men dessvärre påverkas även friska celler. När de friska cellerna inte kan ha en normal celldelning kan det ge många biverkningar. Vanliga biverkningar vid cytostatikabehandling är illamående, håravfall samt påverkan på blodbildningen.

Cytostatika är giftiga substanser. De ska därför hanteras så att varken vårdtagare eller personal tar onödiga risker. De tillreds i ett särskilt utrymme och skyddskläder används när de administreras.

Personal bör vara försiktig och använda skyddskläder när de handskas med vårdtagarens urin, avföring och andra kroppsvätskor och göra det enligt speciella instruktioner.

4.9.3 Läkemedel som påverkar hud och slemhinnor

Läkemedel till huden kan vara för att vårda och skydda huden, för att lindra vid eksem eller klåda och mot mikroorganismer som angriper huden.

KORTISON

Vid vissa hudsjukdomar ges kortisonläkemedel lokalt direkt på huden i form av salva eller kräm. I svåra fall kan kortison även ges oralt i tablettform. Dessa läkemedel har en antiinflammatorisk effekt och dämpar klåda.

Det finns olika starka kortisonpreparat. De starkaste används vid hudsjukdomar där huden är fjällande och förtjockad. Om man använder kortison under lång tid kan det ge svåra biverkningar, som till exempel urkalkning av skelett, skör hud och diabetes. Därför är det alltid en balansgång där man måste fundera över effekt och biverkningar.

MJUKGÖRANDE

Mjukgörande salva och kräm kan exempelvis användas vid torr hud eller eksem. Vissa krämer bevarar hudens fukt och gör den mjuk. Krämer som innehåller ämnet karbamid gör det, eftersom karbamid binder fukt i hudens yttersta lager.

MEDEL MOT INFEKTIONER

Det finns olika mikrober, både svampar och bakterier, som kan orsaka infektioner i hud, slemhinnor och naglar. Det kan behandlas både lokalt och peroralt.

Förstod du?

1. Vad behandlar cytostatika?

2. Vad är några vanliga biverkningar av cytostatika?

Förstod du?

Vad ska man överväga när man ger kortison?

antimykotika – mot svamp

Svampinfektioner kan behandlas med olika typer av antimykotiska medel. Om en person har svampinfektioner i munnen används en mixtur eller tabletter och de ska utöva sin verkan lokalt i munnen. Detta läkemedel ska i så fall inte sväljas, utan spottas ut. Om personen har nagelsvamp kan man behandla med nagellack. Det finns även läkemedel mot svampinfektioner som tillförs peroralt.

Virusinfektioner i hud och slemhinnor, till exempel vårtor, kan behandlas lokalt med antivirala medel. Vid virusinfektioner måste de sättas in så snart som möjligt efter det att symtomen på virusinfektionen visar sig.

Vårtmedel.

Förstod du?

Ge exempel på övriga läkemedel för huden.

sedativ – lugnande

Vid bakteriella hudinfektioner ges oftast en peroral antibiotikabehandling för att undvika resistensutveckling. Det finns några preparat som har en lokal effekt mot bakterier, till exempel örondroppar.

ÖVRIGA MEDEL FÖR HUDEN

Det finns många fler läkemedel som används för huden, som medicinska schampon, vårtmedel, medel mot transpiration – alltså svett – och medicinska förband, som till exempel salvkompresser.

4.9.4 Läkemedel som påverkar nervsystemet

Läkemedel som påverkar nervsystemet kan ha effekt både psykiskt och fysiskt. Det innebär att det kan påverka en persons humör och sinnesstämning, men även kroppskontroll och kroppsrörelser.

LUGNANDE

Lugnande läkemedel, sedativa, är sådant som dämpar ångest, lugnar, löser kramper och får muskler att slappna av.

Lugnande läkemedel är starkt beroendeframkallande. De finns i olika beredningsformer. Det finns även sedativa antihistaminer som har god sedativ effekt utan att vara beroendeframkallande.

SÖMNMEDEL

Sömnmedel kan behövas vid olika typer av sömnsvårigheter. Det kan vara insomningsproblem, att man vaknar efter en kort tids sömn, vaknar för tidigt, vaknar många gånger under natten eller på annat sätt har sömnproblem.

För att bryta svårigheten att kunna sova på nätterna kan man ge sömnmedel som tillfälligt hjälper vårdtagaren att komma in i en bättre rutin.

Bland sömnmedel skiljer man på insomningstabletter och sömntabletter. Många är vanebildande, men inte alla.

SMÄRTSTILLANDE

Läkemedel mot smärta, analgetika, används vid olika typer av smärta. Smärtstillande läkemedel verkar antingen perifert, alltså ute i kroppen, eller centralt, alltså inne i hjärnan. Det finns också kombinationspreparat som har två verksamma substanser och därför kan verka både centralt och perifert.

Det är viktigt att behandla smärta, eftersom det kan förbättra en persons livskvalitet avsevärt. Man brukar säga att smärta föder smärta och det är därför viktigt att ge en ny dos smärtstillande innan smärtan hinner komma tillbaka så att den inte blir värre eller mer svårbehandlad.

En god natts sömn har många hälsofördelar. analgetika –smärtstillande

Förstod du?

Vad är skillnad mellan perifert och centralt verkande analgetika?

Perifert verkande analgetika

Perifert verkande analgetika verkar på smärtreceptorerna ute i kroppen. NSAID, non steroidal antiinflammatory drugs, är ett samlingsnamn för preparat som har en febernedsättande, smärtlindrande och antiinflammatorisk effekt. Ett läkemedel som ofta används är acetylsalicylsyra. Dessa preparat finns i olika beredningsformer.

Centralt verkande analgetika

Centralt verkande analgetika hämmar smärtimpulsen i det centrala nervsystemet.

Svaga opioider används vid medelsvåra smärtor när perifert verkande preparat inte ger tillräcklig smärtlindring. Svaga morfinliknande opioider är nära besläktade med morfin, rent kemiskt. Starka opioider, till exempel morfinpreparat, används mot svår smärta. Biverkningar för dessa är till exempel andningspåverkan, förvirring och förstoppning.

NEUROLEPTIKA

parkinsonism –symtom som liknar de man får vid sjukdomen Parkinson

SSRI – selektiva serotoninåterupptagshämmare

Förstod du?

Hur verkar antidepressiva läkemedel?

Neuroleptika har effekt på psykotiska symtom, som hallucinationer och vanföreställningar. De dämpar också eventuell oro. Neuroleptika ges vanligen vid psykoser, men kan även ges i kombination med andra läkemedel för att höja dess effekt, exempelvis vid smärtlindring. Vanliga biverkningar är parkinsonism, huvudvärk och sömnlöshet.

ANTIDEPRESSIVA LÄKEMEDEL

Antidepressiva läkemedel verkar mot nedstämdhet och oroskänslor. Det finns olika typer av antidepressiva läkemedel och de verkar genom att påverka signalsubstanserna i hjärnan. De vanligaste är SSRI-preparat. De motverkar att hormonet serotonin försvinner ur kroppen.

En annan typ av antidepressiva läkemedel kallas tricykliska antidepressiva. De verkar genom att höja mängden signalsubstanser, bland annat serotonin, i hjärnan. Biverkningar kan vara ångest, huvudvärk, oro och muskelkramp.

LITIUM

Litium är ett läkemedel som används för att förebygga starka svängningar i stämningsläget. Det är vanligt vid till exempel bipolär sjukdom. Vanliga biverkningar är darrningar, törst och ökad urinmängd.

ANTIEPILEPTIKA

Antiepileptika verkar genom att hämma elektriska impulser i hjärnan. Dessa läkemedel används vanligen vid olika typer av kramper, som exempelvis vid epilepsi. Dessa preparat kan även användas i kombination med andra läkemedel, till exempel bensodiazepiner som kan ges vid krampanfall.

ANTIPARKINSONMEDEL

Antiparkinsonmedel är läkemedel som används vid Parkinsons sjukdom. Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist i hjärnan och därför ges två typer av läkemedel: L-dopa, som är ett förstadium till dopamin, samt läkemedel som hindrar att dopaminet som finns i hjärnan bryts ned. Det är viktigt att dessa läkemedel ges vid regelbundna klockslag för att uppnå och bibehålla en jämn koncentration i blodet. Biverkningar kan vara förvirring, depression och påverkan på blodet.

stämningsläge –humör

Förstod du?

1. Vilken diagnos brukar behandlas med litium?

2. Hur verkar antiepileptiska läkemedel?

3. Hur fungerar läkemedel mot Parkinsons sjukdom?

LÄKEMEDEL VID MULTIPEL SKLEROS

Det finns inga läkemedel som kan reparera nervskadorna som sjukdomen MS har orsakat. Det finns dock läkemedel som kan minska inflammationen och dämpa immunförsvarets angrepp på nervsystemet. Läkemedlet kan då mildra de skov av inflammation som förekommer vid MS. De immundämpande substanserna verkar på olika sätt och måste noggrant provas ut av läkare så att de passar varje individ. Läkemedlen ger en del biverkningar, däribland influensaliknande symtom och illamående.

LÄKEMEDEL VID DEMENSSJUKDOMAR

Det finns bromsmediciner som ibland ges som symtomatisk behandling vid vissa demensjukomar. Det pågår forskning för att ta reda på dess egentliga effekt och det råder skilda meningar gällande hur effektiva dessa är.

4.9.5 Läkemedel som påverkar sinnesorganen

Läkemedel som påverkar sinnesorganen kan vara både botande och ta bort symtom. Det är vanligt att både barn och äldre har problem med ögon och öron, men av olika orsaker.

ÖGON

Det finns fler olika vanliga läkemedel vid sjukdomar eller besvär i ögonen. Det är vanligast att använda ögondroppar eller ögonsalva. Ska det ges flera sorters ögondroppar är det viktigt att det går 5–10 minuter mellan de olika ögondropparna. I annat fall finns risk för att det senast tillförda läkemedlet inte har avsedd effekt.

skov – period av mer intensiva symtom

• Vid grön starr, glaukom, finns det för mycket kammar vätska i ögat. Det ger ett ökat tryck och kan skada synnerven. Läkemedel mot glaukom ska därför minska trycket i ögat genom att påverka hur mycket kammarvätska som finns där. En del läkemedel ser till att det bildas mindre kammarvätska, andra verkar genom att se till att mer kammarvätska försvinner ut ur ögat.

• Vid allergiska symtom från ögat ges läkemedel som innehåller antihistamin, vilket minskar den allergiska reaktionen. Ofta kombineras dessa med medel som även har effekt mot den rinnsnuva som också uppkommer vid allergiska reaktioner.

• Vid infektion i ögat ges ögondroppar och ögonsalva som innehåller antibiotika.

ÖRON

Om en person får en infektion i ytterörat kan det behövas antibiotika som administreras peroralt eller i form av örondroppar. Dessa läkemedel kombineras ibland med kortison för att dämpa en kraftig och smärtsam inflammation.

Vid vaxpropp används medel för att mjuka upp och lösa upp vaxproppen så att denna går att spola bort.

NÄSA

Vid förkylning ges symtomatisk behandling med läkemedel som gör att slemhinnornas svullnad går ner. Ett exempel är näsdroppar.

Dessa bör inte tas under mer än 10 dagar. Om man använder det under längre tid finns det risk att slemhinnan vänjer sig och läkemedlet förlorar sin effekt. Då kommer nästäppan tillbaka när personen slutar med preparatet.

Det är vanligt att använda kortison eller kortisonliknande preparat för att minska inflammation, rinnsnuva eller allergiska reaktioner i näsa och bihålor. De tillförs lokalt i näsan och används ofta under flera månader.

kammarvätska –vätskan i främre delen av ögat

Förstod du?

Vad bör man tänka på när man ger flera olika ögondroppar?

Förstod du?

Varför ska man inte använda nässpray för länge?

Förstod du?

På viket sätt sänker SGLT2-hämmare blodtrycket?

4.9.6 Läkemedel som påverkar cirkulationsorganen

Läkemedel som påverkar cirkulationsorganen är sådana som ges vid exempelvis hjärtinfarkt eller rytmrubbningar. Bland dessa finns det läkemedel som påverkar blodkärlen och sådana som är verksamma vid högt blodtryck eller kärlkramp. Det finns också läkemedel som påverkar blodet, dessa ges vid exempelvis blodbrist och blodproppsbildning i kärlen.

LÄKEMEDEL VID HJÄRTSVIKT

Vid behandling av hjärtsvikt strävar man efter att underlätta hjärtats arbete. Detta då hjärtat inte har tillräcklig kraft, vilket kan bero på ett skadat hjärta eller högt blodtryck i kärlen. Det finns en rad olika läkemedel som används i olika kombinationer. Vätskedrivande läkemedel, diuretika, ges för att minska blodvolymen och därmed ansträngningen på hjärtat. Diuretika minskar även ödem. SGLT2hämmare används för att öka utsöndringen av socker i urinen viket drar med sig vätska ut ur kroppen. ACE­hämmare hindrar att den kärlsammandragande substansen angiontensin bildas och läkemedlet ARNI påverkar receptorn för angiotensin. Båda dessa läkemedel gör då att angiontensin minskar vilket leder till att kärlen vidgas och blodtrycket sjunker. Beta­blockerare hämmar vissa stresshormoners inverkan på hjärtat och sänker på så sätt blodtrycket. Digitalis kan användas vid vissa typer av hjärtsvikt. Det var tidigare ett vanligt läkemedel men används idag allt mindre på grund av risk för överdosering.

LÄKEMEDEL VID HÖGT BLODTRYCK

Blodtryckssänkande läkemedel, så kallade antihypertensiva, används för att sänka blodtrycket. Det är i stort sett samma läkemedelskombinationer som används vid hjärtsvikt. Det finns även kalciumantagonister som vidgar kroppens blodkärl och därmed sänker blodtrycket.

KÄRLVIDGANDE LÄKEMEDEL

Vid kärlkramp används läkemedel som vidgar venerna ute i kroppen. Detta leder till att mer blod samlas ute i kroppen och att belastningen på hjärtat minskar. För att häva ett kärlkrampsanfall ges nitroglycerin under tungan. Läkemedlet finns som resoriblett, sprayform samt bukaltablett som läggs under läppen. Substansen sugs upp av blodkärlen i slemhinnan under tungan, vilket ger snabb effekt. En vanlig biverkningar är huvudvärk.

ANTIKOAGULANTIA

Antikoagulantia är läkemedel som förebygger blodproppar. Det finns flera olika typer. Vid behandling med antikoagulantia finns alltid en risk för blödning vilket all personal bör vara observant på och rapportera vidare.

NOAK, Non­vitamin K­beroende Orala Antikoagulantia, har en snabbt insättande effekt, är lätt att dosera och har inte så mycket biverkningar som andra antikoagulantia.

Läkemedel från gruppen acetylsalisylsyra kan också verka på blodproppar genom att påverka blodplättarnas förmåga att levra sig. Dessa läkemedel ges i låg dos.

Warfarin är en annan typ av preparat. Det minskar blodets förmåga att koagulera. Det finns också en typ av antikoagulantia som kan ges i injektionsform, till exempel inför operationer, för att förhindra att blodproppar bildas.

LÄKEMEDEL VID BLODBRIST

Blodbrist kallas anemi och kan ha många olika orsaker. Den vanligaste orsaken är att personen har brist på järn, vitamin B12 och folsyra. Vilka läkemedel som ska tillföras beror på orsaken till blodbristen.

Vid järnbristanemi tillförs ofta järn i tablettform eller som injektion. Till barn ges ofta droppar.

KOLESTEROLSÄNKANDE LÄKEMEDEL

Statiner är läkemedel som minskar mängden av det kolesterol som kroppen själv tillverkar. Statiner har visat sig minska risken för hjärtinfarkt hos vissa hjärtsjuka med dåliga blodfetter. Statiner kan ge omfattande biverkningar, en vanlig är biverkan är muskelvärk.

4.9.7 Läkemedel som påverkar andningsorganen

Det finns läkemedel som påverkar andningsorganen på flera olika sätt. Sådana läkemedel kan till exempel vara slemlösande vid hosta med segt sekret, eller luftrörsvidgande, som vid astma.

Vid kraftig hosta kan hostdämpande läkemedel behövas.

LUFTRÖRSVIDGANDE

Luftrörsvidgande läkemedel vidgar bronkerna. De påverkar receptorer i luftrören så att dessa vidgas. Om personen inte klarar av att inhalera kan läkemedlet i vissa fall injiceras.

SLEMLÖSANDE

Slemlösande läkemedel ges ofta som mixtur och gör slemmet i luftvägarna mindre segt. Det används för att personen lättare ska kunna hosta upp slemmet. Acetylcystein är ett läkemedel som används vid lungsjukdomar, men också vid besvärliga förkylningssymtom.

HOSTDÄMPANDE

Hostdämpande läkemedel används vid kraftig hosta. Det finns olika varianter av dessa läkemedel, både sådana som måste bli ordinerade av personal med förskrivningsrätt och sådana som är receptfria.

KORTISON

Kortison och kortisonliknande läkemedel hämmar inflammation och gör så att luftrörens slemhinnor blir mindre svullna. Kortisonläkemedel kan inhaleras vid exempelvis astma. En vanlig biverkning vid kortison som inhaleras är att det kan ge svampinfektion i munnen. Det är bra att ge vårdtagaren rådet att skölja munnen med vatten efter inhalationen för att motverka svampinfektion.

4.9.8 Läkemedel som påverkar rörelseorganen

Skador och sjukdomar i rörelseorganen ger ofta smärta både under arbete och vid vila. Smärtan kan vara orsakad av inflammationer och skador. Det är därför vanligt att använda både smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel.

SMÄRTSTILLANDE OCH INFLAMMATIONSDÄMPANDE LÄKEMEDEL

Smärtstillande är ett samlingsnamn för läkemedel som verkar mot smärta. Smärtstillande läkemedel påverkar smärtreceptorerna.

Förstod du?

Hur fungerar luftrörsvidgande läkemedel?

Antiinflammatorisk gel kan masseras in lokalt.

Förstod du?

1. Ge exempel på antiflogistiska läkemedel.

2. Hur fungerar smärtstillande läkemedel?

Smärta från leder och muskler beror många gånger på inflammationer. Då använder man inflammationsdämpande läkemedel som hindrar eller tar bort inflammationer i kroppen. Läkemedlen kallas också antiinflammatoriska eller antiflogistiska. Läkemedlen lindrar smärtan och dämpar den inflammatoriska reaktionen.

Sådana läkemedel kallas även för NSAID, non­steroidal antiinflammatory drugs. NSAID är smärtstillande och febernedsättande.

Även läkemedel innehållande kortison, steroider, dämpar inflammation.

Läkemedel med antiinflammatoriska egenskaper tas oftast peroralt, men kan också tillföras som gel och masseras in lokalt över området med smärta.

4.9.9 Läkemedel som påverkar de

endokrina organen

hypotyreos –

låg produktion av tyreoideahormoner

hypertyreos –

hög produktion av tyreoideahormoner

En hormonbehandling innebär att man antingen tillför hormoner till kroppen eller hämmar kroppens hormonproduktion. Detta är mycket vanligt. Exempelvis ges hormonet insulin vid sjukdomen diabetes mellitus. De vanliga endokrina sjukdomarna hypo- och hypertyreos kan behandlas genom att tillföra hormoner, vid hypotyreos, eller att hämma hormonproduktionen, vid hypertyreos. Tillväxthormoner

kan också ges som behandling vid kortvuxenhet. Kortison är ett annat hormon som tillförs vid en rad olika sjukdomar.

BLODSOCKERSÄNKANDE LÄKEMEDEL

Insulin är ett hormon som måste tillföras till kroppen om bukspottkörteln inte längre kan producera det själv, som vid typ 1-diabetes. Insulin förstörs om det administreras peroralt och måste därför injiceras, vanligen subkutant.

• Måltidsinsulin verkar direkt eller inom 30 minuter och brukar ges i anslutning till måltid.

• Basinsulin ska sänka blodsockret under större delen av dygnet och se till att nivån av blodsocker är jämn. Det finns medellångverkande insulin och långverkande insulin.

Andra läkemedel som sänker blodsocker är metformin och SGLT2hämmare som ges i tablettform. Dessa påverkar inte de endokrina organen utan sänker blodsockret på andra sätt. Metformin sänker blodsockret genom att öka känsligheten hos kroppens celler, vilket får dem att ta upp mer glukos. SGLT2 ökar utsöndringen av glukos i njurarna. Om en vårdtagare får kräkningar och diarré ska man kontakta sjuksköterskan innan dessa läkemedel ges. Det kan nämligen uppkomma allvarliga biverkningar om man tar dessa läkemedel vid diarré och kräkningar.

Förstod du? Hur administreras insulin?

ödem – för mycket vätska i kroppen muskelatrofi –tillbakabildande av muskler

TYREOIDEAPREPARAT

Tyreoideahormoner tillförs om sköldkörtelproduktionen är för låg, som vid hypotyreos. Detta är en livslång behandling.

Tyreostatika är läkemedel som förhindrar att sköldkörtelhormoner bildas. Detta läkemedel används när hormonproduktionen i sköldkörteln är för hög, det vill säga vid hypertyreos. Ofta kompletterar man denna behandling med beta-receptorblockerare för att dämpa den hjärtklappning som orsakas av hypertyreosen.

KORTISON

Kortison används vid många olika tillstånd. Det tillförs ofta som ett peroralt läkemedel och har då systemeffekt. Vid en rad sjukdomar ges också kortison lokalt. Vid hudsjukdomar tillförs det som salva och vid andningssjukdomar kan kortison inhaleras för att dämpa inflammation och minska slemhinnesvullnad i luftrören.

Kortison är ett mycket effektivt läkemedel som kan öka mångas livskvalitet, men det har en del biverkningar om man använder det under lång tid. Några av de möjliga biverkningarna är muskelatrofi, ödem, högt blodtryck, tunn hud, benskörhet, diabetes, försämrad sårläkning och uppblossande infektioner. Dessa biverkningar får vägas mot de positiva effekter som läkemedlet kan ha.

Kortison brukar till en början förskrivas med en hög dos som man därefter sakta minskar. Det kan vara så att personens egen produktion av kortison inte har fungerat. När man ska avsluta en kortisonbehandling smyger man därför sakta ut läkemedlet för att binjurarna ska hinna starta den egna produktionen.

4.9.10 Läkemedel som påverkar mag-tarmkanalen

Det finns många olika läkemedel som används för organen i magtarmkanalen, exempelvis medel som:

• neutraliserar syra vid besvär med magkatarr

• hjälper vid illamående och kräkningar, så kallade antiemetika

• påverkar födans passage genom tarmen, både när den går för fort eller för långsamt, eller när det finns tarminfektioner.

LAXERMEDEL

Laxermedel är läkemedel som används vid tillfällig eller kronisk förstoppning. Det finns olika typer av laxermedel:

• Bulkmedel och osmotiskt aktiva läkemedel används vid lättare förstoppning när ändrade levnadsvanor inte är tillräckliga. Dessa läkemedel binder vatten i tarmen. Då blir innehållet mjukare och lättare för tarmen att bearbeta och föra framåt.

• Tarmretande medel påverkar peristaltiken i tarmen genom att reta nervplexa i tarmväggen. Då arbetar tarmen mer aktivt med att föra tarmens innehåll framåt. Detta läkemedel ska endast användas vid tillfällig förstoppning.

• Rektalt verkande laxermedel används när avföring samlas innanför ändtarmsöppningen och själva tömningen av tarmen är problemet. Genom att ge rektalt verkande läkemedel retas slemhinnan i ändtarmen och tarmtömning underlättas. En biverkan som kan uppstå om läkemedlet ges ofta kan vara att en tillvänjning sker. Läkemedlet har då inte samma effekt.

ANTIDIARROIKA

Antidiarroika är läkemedel som hämmar tarmarnas rörelser. Tarmen får därmed längre tid på sig att suga upp vatten, vilket ger en fastare avföring. Orsaken till diarré kan vara mikroorganismer, rubbningar i normalfloran eller inflammatoriska tarmsjukdomar.

SYRANEUTRALISERANDE LÄKEMEDEL

Läkemedel som neutraliserar saltsyran i magsäcken används vid magkatarr. De gör så att irritationen på magslemhinnan minskar genom att neutralisera saltsyran.

PROTONPUMPSHÄMMARE

Protonpumpshämmare är läkemedel som minskar produktionen av magsaft. De används vid exempelvis magsår och magkatarr.

nervplexa – samling av nerver

antidiarroika – mot diarré

Förstod du?

1. Vilka olika typer av laxantia finns?

2. Mot vilket tillstånd används antiemetika?

ANTIEMETIKA

Antiemetika är ett samlingsnamn på läkemedel som har effekt mot illamående och kräkning. Illamående och kräkningar kan ha både kroppsliga och psykiska orsaker. Det kan vara allt från kraftig rädsla till narkosbehandlingar, förgiftningar, balansrubbningar eller läkemedel som till exempel morfin eller cytostatika. Om det inte går att ta bort anledningen till illamåendet kan man ge läkemedel som dämpar illamåendet och kräkningar. Ofta försöker man hitta läkemedelsformer som inte behöver intas via munnen.

4.9.11 Läkemedel som påverkar urinorganen

Det finns en mängd olika läkemedel som påverkar urinorganen. Det finns läkemedel vars syfte är att öka urinproduktionen, läkemedel som ska minska urinläckage, samt läkemedel som påverkar njurarnas funktion.

DIURETIKA

Diuretika, ett ord för ”vätskedrivande”, är läkemedel som minskar mängden vätska i kroppen. Diuretika ökar urinproduktionen och vissa av dem gör också så att blodkärlen i kroppen vidgas. Dessa läkemedel kan ges både som tablett och injektion.

Det finns flera syften med att använda vätskedrivande läkemedel.

• Vid vätska i kroppen, så kallat ödem, vill man minska svullnaden i kroppen.

• Vid hjärtsvikt vill man genom den vätskedrivande effekten underlätta hjärtats arbete.

• Vid lungödem injicerar man stora mängder diuretika för att minska vätskan i lungorna. Om man inte kan minska vätskan i lungorna leder det till att vårdtagaren dör.

• Vid högt blodtryck vill man både använda diuretikans vätskedrivande och kärlvidgande effekt.

Det finns läkemedel som har en måttligt urindrivande verkan med en effekt som varar upp till ett dygn. Kortverkande diuretika används bland annat vid svårare hjärtsvikt, nedsatt njurfunktion och akuta tillstånd med ödem. Diuretika med snabb effekt ska ges på morgonen så att vårdtagaren inte behöver gå på toaletten under natten. Eftersom mycket kalium försvinner ur kroppen med vätskan så finns också kaliumsparande diuretika. Biverkningar vid diuretika är till exempel påverkan på blodet och elektrolytrubbningar.

4.9.12 Läkemedel som påverkar könsorganen

Östrogen och progesteron är två av de läkemedel som påverkar könsorganen. Dessa kan användas som preventivmedel och för att motverka klimakteriebesvär. De kan också ges som behandling vid ofrivillig barnlöshet.

POTENSHÖJANDE LÄKEMEDEL

Det finns läkemedelshjälp vid impotens, dessa läkemedel verkar genom att öka blodflödet i penis och därigenom underlätta erektion vid sexuell stimulering.

PREVENTIVMEDEL

Preventivmedel är ett skydd mot oönskade graviditeter. Preventivmedel innehåller ofta hormoner och det finns olika sätt att tillföra dessa. Ett av de vanligaste sätten är att ta dem som tabletter, så kallade p­piller. De ska tas varje dag. Det är vanligt att tabletterna innehåller en kombination av flera hormoner. Om en person både använder p-piller och röker kan det öka risken för blodpropp. Biverkningar vid p-piller kan vara till exempel spända bröst, viktuppgång och huvudvärk.

Preventivmedel i form av hormoner kan också tillföras genom att föra in något i kroppen som gradvis släpper ut hormoner, till exempel p-stav eller p-spiral. P­staven sätts in under huden av sjukvårdspersonal och effekten varar 3–5 år. P­spiraler innehåller

Förstod du?

Vid vilken tid på dygnet ska diuretika vanligtvis administreras?

impotens – oförmåga att få stånd/erektion

Plåster med läkemedel.

Förstod du?

Hur kan preventivmedel administreras?

vallningar – plötsliga värmevågor i kroppen

Förstod du?

När är det vanligt att kvinnor använder läkemedel med hormontillskott?

hormoner och sätts in i livmodern. Denna byts av läkare eller barnmorska minst vart 5:e år.

Det går även att använda p­ring eller p­plåster. De utsöndrar små doser hormoner och kan bytas av kvinnan själv.

Ett annat läkemedel som förhindrar att graviditet uppstår är akut p­piller. Det ska tas så fort som möjligt efter ett oskyddat samlag. Det ska helst vara inom 12 timmar och senast inom 72 timmar. Läkemedlet verkar genom att påverka äggstockarna så att de inte skickar ut ägg och genom att förhindra eventuella ägg från att fästa i livmoderslemhinnan. Akuta-p-piller ska bara användas ibland och får inte ersätta en vanlig preventivmetod, eftersom att de innehåller en stor dos hormoner som kan påverka menstruationscykeln.

HORMONTILLSKOTT

Många kvinnor med klimakteriebesvär använder hormonläkemedel. Det finns läkemedel med generell effekt som kan hjälpa mot vallningar, svettningar, dålig sömn och torra slemhinnor.

reflektera

1. Du har nu läst om många olika läkemedel som påverkar olika organsystem. Har du själv erfarenhet av några läkemedel?

2. Vilka alternativ kan finnas till läkemedelsbehandling?

kommunicera

Berätta vad du som vård- och omsorgspersonal svarar en vårdtagare som på eget initiativ vill börja ta ett receptbelagt läkemedel som har tagits tidigare vid samma symtom, eller som personen fått av en vän.

4 Läkemedelsanvändning

4.10 Lagar och andra bestämmelser

Som du säkert förstår är det viktigt att ha tydliga lagar och regler kring läkemedel. Du kommer nu att läsa om dessa, samt om de olika myndigheter som styr läkemedelsanvändning.

4.10.1 Läkemedelslagstiftning

Det finns en mängd lagar och förordningar när det gäller läkemedel och dess handhavande.

Några viktiga lagar, förordningar och föreskrifter är

• HSLF-FS 2017:37, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården

• 2010:659, patientsäkerhetslagen, om vårdgivares skyldighet att förebygga och anmäla vårdskador och potentiella vårdskador

• SOSFS 1997:14, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.

LÄKEMEDELSVERKET

Läkemedelsverket är en myndighet som arbetar på uppdrag av regering och riksdag. Läkemedelsverket ansvarar för att godkänna och kontrollera läkemedel och medicintekniska produkter som ska användas eller används i Sverige. Det är Läkemedelsverket som är ansvarigt för de lagar och förordningar som gäller läkemedel.

Läkemedelsverkets uppgift är att se till att den enskilde personen, hälso- och sjukvården samt djursjukvården får tillgång till säkra och effektiva produkter och att dessa används ändamålsenligt och kostnadseffektivt.

Läkemedelsverkets ansvarsområden är reglerade på EU-nivå och är därmed gemensamma för hela EU.

handhavande – hur man ska hantera och ta hand om något

ändamålsenligt – på rätt sätt, så som det är tänkt

Förstod du?

Vilka uppgifter har läkemedelsverket?

subvention –ekonomiskt stöd

4.10.2 Läkemedelsförmåner

En del läkemedel är helt kostnadsfria för personen. Ofta behöver vårdtagare bara betala en liten del av ett läkemedels verkliga kostnad. I Sverige subventioneras läkemedel för att alla ska ha råd med läkemedel vid sjukdom.

HÖGKOSTNADSSKYDDET

Högkostnadsskyddet är en övre gräns som innebär att ingen behöver betala mer än ett visst belopp för sina läkemedel per år. När en persons kostnader för läkemedel har nått gränsen börjar staten subventionera personens läkemedel. På det sättet ska alla i Sverige ha möjlighet att ta läkemedel mot en sjukdom.

För att högkostnadsskyddet ska gälla ska läkemedlet vara skrivet på recept av en behörig person, receptet ska ha en speciell arbetsplatskod samt uppfylla kraven på att vara ett läkemedel som lindrar eller botar en sjukdom eller ett symtom. Även receptfria läkemedel och vissa förbrukningsartiklar kan ingå i högkostnadsskyddet.

KOSTNADSFRIA LÄKEMEDEL

En del läkemedel är helt kostnadsfria för vårdtagaren. Det gäller läkemedel mot en del allvarliga och långvariga sjukdomar.

Ett exempel på detta är insulin, som vid diabetes ingår i en livslång och livsnödvändig behandling.

TANDVÅRDS- OCH LÄKEMEDELSFÖRMÅNSVERKET

1. Ge exempel på kostnadsfria läkemedel.

2. Varför finns högkostnadsskyddet?

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, förkortat TLV, är en statlig myndighet som granskar och tar beslut om vilka läkemedel och tandvårdsbehandlingar som ska ingå i högkostnadsskydden. TLV beslutar också vilka läkemedel som ska vara helt kostnadsfria för vårdtagaren. TLV arbetar också för ökad service och tillgänglighet på apotek. Förstod du?

En del tandvård omfattas av högkostnadsskyddet. Det beslutas av TLV.

reflektera

1. Tycker du att det är bra med högkostnadsskyddet?

2. Vilka för- och nackdelar skulle det kunna innebära om läkemedel blev helt gratis?

kommunicera

Förklara för en tänkt vårdtagare varför Insulin Novorapid® mot diabetes är gratis, men inte Panodil®.

Fallbeskrivning

Zainab har varit inlagd på hjärtkliniken

för att komma till rätta med förmaksflimmer. Hon är nu hemma igen och hennes dotter har hämtat ut tabletter på apoteket. Hon har fått läkemedlet

Multaq mot förmaksflimmer och Lixiana, blodförtunnande tabletter.

Zainab får syn på läkemedelspriset på förpackningens etikett och blir helt förfärad när hon ser vad dessa kostar. Hon känner sig tacksam för högkostnadsskyddet som gör att man bara behöver betala en del av vad läkemedlet egentligen kostar.

Viktigt för ditt arbete inom vård och omsorg

> Läkemedelsbehandling är en stor och viktig del av att behandla olika sjukdomar. Du som personal arbetar nära din vårdtagare och har därigenom en viktig uppgift att se till att vårdtagarna följer sin läkemedelsordination samt rapporterar och dokumenterar effekter och biverkningar.

> Ibland blir vård- och omsorgspersonal delegerad uppgiften att överlämna läkemedel Detta är ett ansvarsfullt uppdrag som kräver god kunskap om hur läkemedel administreras.

> Som personal inom vård och omsorg har du ansvar för att förvaring av läkemedel sker på rätt sätt så att läkemedlet inte förstörs, samt att överblivna läkemedel hanteras på ett sätt som inte ger skador på miljön.

> När du arbetar i vård och omsorg är det viktigt att känna till olika sätt att administrera läkemedel så att du förstår ordinationer och hur läkemedel ska ges.

> Du behöver kunna göra rimlighetsbedömningar samt enklare beräkningar av läkemedel så att du kan bedöma om det är korrekt i ett doseringshjälpmedel.

> Du behöver också känna till vanliga läkemedel, hur de verkar och eventuella biverkningar. Detta för att kunna rapportera vidare effekter och biverkningar. Det är viktigt att du har kunskap om hur antibiotika och resistensutveckling fungerar.

Ord att öva på

Läkemedel

ett läkemedel − kemiska ämnen som syftar till att bota, lindra och diagnosticera sjukdomar.

ett generiskt namn – namnet på en verksam substans.

ett specialitetsnamn – namnet som tillverkaren har gett ett läkemedel.

Öva på att uttala orden högt. Förklara innebörden av orden för varandra och sätt in dem i meningar.

ett kemiskt namn – namnet på substansens kemiska molekylstruktur.

synonyma preparat – läkemedel med samma verksamma substans och olika namn.

farmakoterapi – behandling med läkemedel.

kausal terapi – läkemedel som angriper orsaken till sjukdomen eller tillståndet.

symtomatisk terapi – läkemedel som angriper symtomen. profylaktisk terapi – läkemedel som förebygger sjukdom.

substitutionsterapi – läkemedel som ersätter ett ämne som saknas i kroppen.

palliativ terapi – läkemedelsbehandling som ska stödja och lindra vid livets slut. en ordination – hur mycket, hur ofta och på vilket sätt ett läkemedel ska ges.

en dos – en viss mängd läkemedel. en dosering – en viss mängd läkemedel.

en beredningsform – läkemedelsform, till exempel en tablett eller en mixtur.

en verksam substans – det verksamma ämnet i ett läkemedel.

terapeutisk bredd – den mängd läkemedel som behövs för att ge effekt utan alltför allvarliga biverkningar.

halveringstid – tiden det tar för hälften av ett läkemedel att försvinna ur kroppen.

Hur läkemedel verkar

lokal verkan – läkemedel som verkar på den plats det ges. systemverkan – läkemedel som kommer in i blodet och transporteras till hela kroppen av blodcirkulationen.

Läkemedelsadministrering administrering – att ge ett läkemedel. ett administreringssätt – hur man ger ett läkemedel. en beredningsform – hur läkemedlet är utformat, till exempel tablett, infusion eller salva.

ordinera – att förskriva läkemedel med information om läkemedlet, hur det ska tas och vem som ska ta det.

Ord att öva på

oral – ges i munnen.

peroral – ges i munnen och transporteras vidare till magsäck och tarmar.

inhalera – andas in. dermal – på huden. rektal – i ändtarmen.

vaginal – i slidan.

en injektion – läkemedel som ges via en spruta.

Farmakokinetik

farmakokinetik – läran om läkemedlets passage genom kroppen.

lokal verkan – läkemedel som verkar på den plats det ges.

systemverkan – läkemedel som, via blodcirkulationen, verkar i hela kroppen.

absorption – när något tas upp, till exempel till blodet via tunntarmen.

distribution – hur läkemedel fördelas ut till vävnaden.

metabolism – läkemedel bryts ned.

eliminering – när något tas bort, utsöndring.

Farmakodynamik

farmakodynamik – läkemedlets effekt på kroppen.

en receptor – mottagare på en cell.

en agonist – läkemedel som verkar på samma sätt som ett kroppseget ämne.

en antagonist – läkemedel som hindrar ett kroppseget ämne från att verka.

Biverkningar och interaktioner

en biverkning – ej önskad effekt av läkemedel.

en interaktion – när ett läkemedel påverkas av ett annat läkemedel eller ämne så att effekten ökar eller minskar.

en dosberoende biverkning – en biverkning som beror på att dosen av ett läkemedel är för hög.

en icke dosberoende biverkning – en biverkning som inte beror på doseringen.

Delegering av läkemedelshantering delegering – överlåtelse av medicinska arbetsuppgifter, exempelvis att administrera läkemedel, till någon utan den formella kompetensen att göra det.

formell kompetens – kompetens som är förenat med ett yrke, något man kan få med en viss utbildning eller yrkeslegitimation.

Ord att öva på

reell kompetens – praktiska förmågor en person har fått genom arbetslivserfarenhet.

Överlämning och läkemedelsberäkning

en enhet – namnet på ett visst mått, till exempel milliliter eller gram. en rimlighetsberäkning – att räkna på något och bedöma om det verkar rimligt och rätt. en avvikelse – något som inte blir som det var tänkt.

Vanliga läkemedel

antibiotika – läkemedel mot bakterier.

resistensutveckling – när bakterier utvecklar motståndskraft mot antibiotika.

antivirala läkemedel – läkemedel mot virus.

antimykotiska läkemedel – läkemedel mot svamp.

cytostatika – cellhämmande läkemedel.

kortison – antiinflammatoriskt läkemedel. sedativa – lugnande.

analgetika – smärtstillande.

neuroleptika – antipsykosmedel.

antiepileptika – läkemedel mot kramper.

antiparkinson – läkemedel mot parkinsonsymtom.

antikoagulantia – läkemedel som motverkar blodets koagulation. anemi – blodbrist.

antiflogistika – antiinflammatoriskt läkemedel.

insulin – blodsockersänkande homon som ges vid diabetes typ 1.

tyreoideahormon – hormon som tillförs när produktionen av kroppens egen tyreoideahormonnivå är för låg.

laxantia – läkemedel mot förstoppning.

antidiarroika – läkemedel mot diarré. antiemetika – läkemedel mot illamående.

diuretika – vätskedrivande läkemedel.

ett preventivmedel – läkemedel för att förhindra graviditet.

Lagar och andra bestämmelser

lagstiftning – lagar, till exempel sådana som styr hur läkemedel används. handhavande – ta hand om, hantera.

högkostnadsskyddet – en övre gräns för hur mycket en individ själv behöver betala för sina receptbelagda läkemedel under ett år.

Sammanfattning

• Läkemedel används för att förebygga, bota, lindra och påvisa sjukdomar i olika organsystem. Läkemedel används också för att oskadliggöra sjukdomsframkallande bakterier.

• Farmakoterapi är läran om läkemedel, dess framställning, dess effekter och hur de ska hanteras. Det handlar om att förebygga och behandla sjukdomar med läkemedel. Detta kan man göra genom att behandla orsaken till sjukdomen, behandla symtom, förebygga eller ersätta ett kroppseget ämne som saknas.

• Ett läkemedel kan ha antingen lokal verkan eller systemverkan. Lokal verkan innebär att ett läkemedel ger effekt på det ställe det tillförs och inte påverkar andra delar av kroppen. Systemverkan innebär att läkemedlet på något sätt kommer in i blodet och transporteras runt i kroppen där det utövar sin effekt på det eller de organ som det transporteras till.

• Att använda eller ge läkemedel kallas läkemedelsadministrering, det vill säga hur läkemedlet kommer in i kroppen. Det kan vara genom munnen, i näsan, i ögonen, att andas in, på huden, i ändtarmen, i slidan eller injiceras i blod, muskler eller i underhuden. Beredningsform eller läkemedelsform handlar om hur läkemedlet är utformat. Exempel på olika beredningsformer kan vara tabletter, kapslar, ögondroppar, injektioner och suppositorier.

• Farmakokinetik handlar om vad som händer med ett läkemedel och dess omsättning under passagen genom kroppen. De olika stegen på ett läkemedels väg genom kroppen är absorption, distribution, metabolism och eliminering.

• Farmakodynamik handlar om hur ett läkemedel utövar sin effekt. Det sker vanligen genom att påverka cellernas receptorer, som en agonist, eller att blockera dessa receptorer från ett kroppseget ämne, som en antagonist.

• Biverkningar är icke önskvärda effekter av läkemedel. Alla läkemedel har biverkningar, men i de allra flesta fall rör det sig om lätta och övergående biverkningar. Dosberoende biverkningar beror på dosens storlek. Icke dosberoende biverkningar kan uppkomma även vid en liten dos av läkemedlet och kan jämföras med en allergisk reaktion.

• En interaktion innebär att ett ämne förstärker eller försvagar effekten av ett läkemedel. Läkemedel kan påverka varandra, men de kan också påverkas av till exempel mat.

• Ansvarsfull antibiotikahantering är av största vikt för att förhindra resistensutveckling Det kan innebära att fullfölja en antibiotikakur trots att symtom försvunnit, att inte självmedicinera med antibiotika och att följa rekommendationer om hur det ska intas.

• Delegering innebär att en arbetsuppgift överlåts från en yrkeskategori som har formell kompetens – till exempel en sjuksköterska – till annan personal som har skaffat sig reell kompetens – till exempel en undersköterska. Det finns en mängd olika regler att följa, både för den som ger och den som tar emot en delegering.

Sammanfattning

• Vid läkemedelsöverlämning till en vårdtagare ska personalen vara mycket noggrann. Personalen kontrollerar att det är rätt person, rätt läkemedel, rätt dos och rätt tid. När läkemedlet är överlämnat ska det signeras i journalen.

• En rimlighetsbedömning innebär att man noga kontrollerar att allt verkar rimligt och rätt när man ger läkemedel till en vårdtagare.

• En avvikelse innebär att något har blivit fel eller att säkerhetsrutiner inte har följts. I dessa fall ska personalen skriva en rapport och det ska leda till en vidare utredning. Syftet är att se till att något liknande inte ska kunna hända igen.

• Olika lagar och förordningar styr hur läkemedel ska hanteras. Läkemedelsverket är den myndighet som har ansvar för frågor som rör läkemedel och medicintekniska produkter. I Sverige subventioneras läkemedel för att alla ska ha råd med dem. Högkostnadsskyddet är en maxgräns för kostnaden för den enskilde att betala för läkemedel per år. Det finns också en rad läkemedel som är helt kostnadsfria för den enskilde.

Instuderingsfrågor

1. Vilka tre olika namn har ett läkemedel och hur skiljer de sig åt?

2. Vad är skillnaden mellan lokalt verkande och systemverkande läkemedel?

3. Ge exempel på hur läkemedel kan administreras.

4. Vad bör du tänka på när du administrerar ett läkemedel på huden?

5. Vad gör man med överblivna läkemedel?

6. Vilka är de olika stegen i farmakokinetik?

7. Varför kan man ibland tolerera allvarligare biverkningar av vissa läkemedel?

8. Beskriv hur agonistiska och antagonistiska läkemedel påverkar en receptor.

9. Ge exempel på när sedativa läkemedel används.

10. Vilka biverkningar kan antibiotika ge?

11. Vad innebär resistensutveckling?

12. Vad används antimykotiska läkemedel mot?

13. Ge exempel på biverkningar vid kortisonbehandling.

14. På vilka sätt skyddar samhället individen från höga läkemedelskostnader?

15. Vad ansvarar Läkemedelsverket för?

Andningsorgan

svalg (pharynx)

näshålan (nasus)

struplock (epiglottis)

pannbenshåla (sinus frontalis)

silbens- och kilbenshåla (sinus ethmoidales, sinus sphlenoidalis)

överkäkshåla (sinus maxillaris)

gomsegel (velum palatinum)

tunga (lingua)

övre luftvägar

luftstrupe (trachea)

huvudbronker

nedre luftvägar

svalg (pharynx)

struplock (epiglottis)

struphuvud (larynx)

matstrupe (esofagus)

luftstrupe (trachea)

Anatomi och fysiologi

Nivå 1b

Anatomi och fysiologi är ett ämne som har fokus på människans uppbyggnad och funktion. Ämnet tar upp viktiga begrepp inom medicinsk terminologi och eleverna lust och nyfikenhet på fortsatt lärande inom området ska stimuleras.

Anatomi och fysiologi tar upp frågor som:

• Hur ser kroppen ut och hur fungerar den?

• Hur utvecklas människan från fortplantningen till åldrandet?

• Vilken betydelse har vätska, elektrolyter och näring för kroppen?

• Vad är viktigt att kunna om läkemedel?

• Vad är mikroorganismer och hur påverkar mikroorganismer kroppen?

Läromedlet Anatomi och fysiologi nivå 1b har en tydlig koppling till ämnesplanen för Gy25. Varje kapitel är uppbyggt kring ämnets syfte och en eller flera punkter av det centrala innehållet som finns på nivå 1b. I varje kapitel finns möjlighet för eleven att bli aktiv i sitt lärande med hjälp av fallbeskrivningar, centrala begrepp, ord att öva på och sammanfattningar. Kapitlen innehåller även tre olika frågetyper som får eleven att reflektera kring, fördjupa sig i och löpande stämma av sin kunskap. För att eleven ska öva på att kommunicera med kollegor, vårdtagare och anhöriga finns det kommunikativa övningar i varje kapitel.

Maria Bengtsson och Ulla Lundström är sjuksköterskor och vård- och omsorgslärare.

De har bred tvärvetenskaplig kompetens inom medicin, omvårdnad, hälsa, palliativ vård, etik och psykologi.

De har erfarenhet av att undervisa på såväl gymnasial som universitetsnivå.