Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47706
ISBN 978-91-8077-619-6
Upplaga 1:1
© Mårten Melin, Hanna Granlund och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Animal boy – Flykten
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Hanna Granlund
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
Jag har bott i Tornet i hela mitt
liv. I alla fall sedan jag var riktigt liten.
– Dina föräldrar orkade inte ta hand om dig, berättade doktor Hall en gång. Därför lämnade de dig hos oss.
När hon såg hur ledsen jag blev skrattade hon.
– Men det var bara bra, Jim! Tänk så mycket du hjälper till med här.
Jag ser ofta på teveprogram om familjer. Det verkar mysigt att ha föräldrar och syskon. Och vänner.
Själv har jag inget av det där, bara doktor Hall. Jag har känt henne i nästan hela mitt liv.
Hon har lärt mig mycket. Räkna, läsa, skriva. Bland annat. Men hon är inte någon mamma.
Mitt rum i Tornet är ungefär tre meter brett och fyra meter långt.
Dörren är alltid låst när jag är här. Rummet har ett litet fönster med galler på utsidan.
Det finns en säng, en teve, ett bord, två stolar och några böcker på en hylla. Jag har också ett badrum med dusch och toalett.
Tornet är egentligen inget torn, utan ett stort, högt hus.
Här bär de vuxna vita rockar.
Förutom vakterna, som har mörkblå kläder på sig. Och pistoler i bältet.
Vitrockarna har elpinnar. Om man är olydig rör de en med en sådan. Det gör jätteont, det vet jag.
Här finns fler barn. Jag vet inte om de är som jag, för jag pratar aldrig med dem.
En gång försökte jag prata med en flicka som såg ut att vara i min ålder.
Genast var en vitrock där med elpinnen. Jag började skaka och ramlade omkull.
Sedan dess är jag tyst när jag ser andra barn. Och den där flickan har jag aldrig sett igen.
I mitt huvud finns en bild av en kvinna med mörkt, lockigt hår och blommig klänning.
Hon ler mot mig, sträcker armarna mot mig som om hon vill ta upp mig i sin famn.
Jag vet inte varifrån den där bilden kommer. Kanske är det någon jag sett på teve när jag var liten. Eller så är det ...
Äsch, jag vet inte. Jag minns ju inte mina föräldrar.
Men jag vet att jag är annorlunda. Annorlunda än de jag ser på teve i alla fall.
För de kan inte göra det jag kan.
Det är därför jag är värdefull för
doktor Hall och de andra.
Ibland där i mitt rum i Tornet drömmer jag om att vara fri.
Fri som fågeln i himlen, eller fisken i vattnet. Eller vargen som springer genom skogen och aldrig någonsin ser bakåt ...
Jim har varit fånge i Tornet så länge han kan minnas. Där vaktas han av doktor Hall.
Hon bryr sig inte om honom, bara om hur hon kan utnyttja hans krafter. Jim har en ovanlig förmåga: han kan förvandla sig till olika djur.
När han får en chans att fly tar han den. Även om han riskerar sitt liv …