VER S ION LÄTT LÄST
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47936
ISBN 9789180777520
Upplaga 1:1
© Tove Jansson (1962) Moomin Characters™ och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Publicerad enligt avtal med Rights & Brands.
Titel: Det osynliga barnet – och andra berättelser
Boken är en bearbetad version av Det osynliga barnet – och andra berättelser, utgiven 1962.
Författare: Tove Jansson
Illustratör: Tove Jansson
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
DET OSYNLIGA BARNET
– och andra berättelser
Författare och illustratör:
TOVE JANSSON
Böcker om mumintrollen av
Tove Jansson på Nypon förlag:
Småtrollen och den stora översvämningen
Trollvinter
Det osynliga barnet – och andra berättelser
Innehåll
Vårvisan 9
En hemsk historia 29
Filifjonkan som trodde på katastrofer 51
Den sista draken i världen 83
Hemulen som älskade tystnad 109
Det osynliga barnet 143
Hattifnattarnas hemlighet 171
Cedric 205 Granen 223
Vårvisan
En lugn kväll i slutet av april vandrade Snusmumriken genom skogen. Han gick mot norr, mot Mumindalen.
Hela dagen hade han hört flyttfåglar ropa. De var också på väg hem söderifrån.
Det var lätt att gå. Snusmumrikens ryggsäck var nästan tom, och det fanns inget som bekymrade honom. Han var lycklig med skogen och vädret och sig själv.
Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken.
Han ville göra en ny visa. Delar av melodin fanns redan i hans huvud, men inte hela.
Visan skulle handla om lyckan över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv.
Och så skulle den ha lite av vårens pirr i sig, och en aning sorgsenhet.
Han tänkte vänta tills han kände sig redo. Då skulle han spela visan på sitt munspel, och alla toner skulle bli rätt direkt. Det var viktigt att inte ta fram visan för tidigt. Då kunde den bli fel.
Men i kväll kände Snusmumriken sig säker på sin visa. Den var nästan klar, och den skulle bli hans bästa någonsin.
När han kom till Mumindalen skulle han ställa sig på bron och spela den.
Då skulle Mumintrollet genast säga att den var hemskt fin. Snusmumriken stannade upp. Det kändes jobbigt att Mumintrollet längtade så mycket efter honom.
Mumintrollet sa alltid att han förstod att Snusmumriken behövde vara ensam
ibland. Men ändå blev han så besviken när Snusmumriken gick.
Oj oj oj, tänkte Snusmumriken. Han har så mycket känslor, det där trollet. Jag måste försöka att inte tänka på honom.
Efter en stund glömde Snusmumriken
bort Mumintrollet. Han hittade en fin lägerplats vid en bäck. Där stannade han och lyssnade.
Det kom så vackra ljud från bäcken.
Den måste också vara med i min visa, tänkte Snusmumriken.
Han tog fram sin kastrull och fyllde den med vatten. Så gick han in under granarna för att leta ved till en brasa.
Han sträckte ut tassen, och just då skrek någon till och sprang iväg.
Det måste ha varit ett nervöst litet kryp, tänkte Snusmumriken.
När han hade fått ihop nog med ved gick han tillbaka till lägerplatsen och gjorde upp eld.
Han var van vid att laga mat och äta själv. Det var så han trivdes bäst.
Andra ville jämt prata medan de åt, och det stod han inte ut med.
Efter att Snusmumriken hade ätit sin mat sköljde han kastrullen i bäcken.
Då fick han syn på krypet som han hade hört tidigare. Det satt under en rot på andra sidan bäcken och såg nyfiket på honom.
Ögonen var skrämda, men mycket intresserade. Två blyga ögon under en ljusbrun rufsig lugg.
Snusmumriken visade inte att han hade sett krypet. Han tände sin pipa och satte sig på lite granris och rökte. Så väntade han på att vårvisan skulle komma till honom.
Men visan kom inte! I stället kände han krypets ögon. De följde varje rörelse och beundrade allt han gjorde.
Snusmumriken slog ihop tassarna och ropade Schas!
Då kom krypet fram och sa mycket blygt: – Jag hoppas att jag inte skrämde dig. Jag vet vem du är. Du är Snusmumriken.
Och så hoppade
krypet ner i bäcken
och vadade över.
Det var en stor bäck, och vattnet var kallt. Några gånger snubblade krypet.
Till slut kröp det blöta och smala
krypet upp ur bäcken. Det såg eländigt ut och hackade tänder.
– Hej, sa krypet. Jag är så lycklig att få träffa dig.
– Hej, sa Snusmumriken stelt.
– Får jag värma mig vid din brasa?
Krypet strålade med hela ansiktet.
Så kröp det närmare och sa:
– Tänk att jag får värma mig vid
Snusmumrikens brasa. Det kommer jag aldrig att glömma.
Ninni har behandlats illa av en elak släkting och blivit osynlig. Men när hon får komma till muminfamiljen känner hon sig trygg och blir sakta synlig igen.
Med humor och värme berättar Tove Jansson nio olika berättelser. Förutom Ninni och mumintrollen får vi bland annat träffa homsor, hattifnattar, hemuler och Filifjonkan.
Berättelserna innehåller stormar, sånger, lögner och vänskap, och något så farligt som jul.
Det här är en bearbetad version av Det osynliga barnet – och andra berättelser.
Art.nr 47936