Christin Ljungqvist SKOGSFRUN TAR
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47971
ISBN 9789180777704
Upplaga 1:1
© Christin Ljungqvist och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Skogsfrun tar
Författare: Christin Ljungqvist
Omslag: Anton Vitus
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
Christin Ljungqvist
TAR
I den här boken möter du:
Emmi, bokens huvudperson
Emmis familj
Furia, en mystisk flicka i skogen
1.
Jag hade inte så många vänner.
Eller, jag hade inga vänner alls.
Bara skolkamrater, grannar och
släktingar som var lika gamla som jag.
Sådana som inte räknas. Sådana som finns i mitt liv för att de måste.
Annars hade jag ingen.
Ibland undrade jag om det berodde på att jag heter Emenia.
Det var mammas idé att ge mig det namnet. Och jag har alltid blivit retad för det.
Jag kallar mig Emmi, för att slippa förklara att mitt namn kommer från en gammal, avlägsen släkting.
Det borde finnas andra som jag, tänkte jag ibland. Någon som kunde bli min vän.
Någon som också hette något konstigt och tyckte om fantasy.
Någon som önskade sig lite spetsigare öron.
Någon som vägrade ha behå och färgade sitt hår i naturens färger, till exempel grönt. Någon som älskade skogen.
Och det gjorde det. Jag hade bara inte träffat henne än. Men den dagen skulle det ändras.
Den dagen hittade hon mig, lockad av min längtan efter vänskap. Den dagen kom hon in i mitt liv och tog någon annan ifrån mig.
Vi var i skogen och plockade svamp, hela familjen.
Det var mamma, pappa, lillebror, tre småsystrar, halvbror från mammas första äktenskap, mormor och våra två hundar. En cirkus, alltså.
Jag har alltid tänkt att om min familj var mer normal skulle jag också vara det. Då skulle jag haft tusen vänner, eller åtminstone några.
I stället är jag som jag är. Och min familj bullrade fram i skogen.
Jag hade i alla fall hittat
kantareller. De stack upp bland torra löv som gula små bullar.
Några var för små, dem lät jag bli. Annars plockade jag snabbt och tyst, så att inget av mina syskon skulle märka.
Lillebror brukade trampa på svamparna, han såg dem aldrig.
Och mina småsystrar snodde åt sig varenda svamp om de fick chansen.
Jag nöp den sista svampen och reste mig upp.
– Hittade du något? frågade min halvbror en bit bort.
– Nej, svarade jag.
Jag gick uppför en mossig kulle bland de höga, raka tallarna.
Det luktade så gott: barr, bark och jord. Sött, syrligt och friskt.
Vinden susade i träden, och solen glimmade mellan grenarna. Den glimmade också i mig, kändes det som.
Jag älskade skogen. Särskilt den
som fanns bortom vår gård. Där hade jag lekt sedan jag var liten.
Jag kände mig alltid fri där.
Så hörde jag att det knäppte till bredvid mig.
Jag skymtade en rörelse i ögonvrån och tänkte att det var våra hundar, Pippi och Bobo. De sprang kors och tvärs hela tiden.
Jag började gå nerför kullen.
Men där såg jag Pippi och Bobo.
De svansade runt mamma, som hade satt sig ner för att vila. Och ännu längre fram såg jag resten av familjen.
Alla var framför mig. Det var något annat som gick bredvid.
Rädslan kom över mig.
Jag tänkte genast på älg. Älgar kunde vara ilskna och väldigt stora.
De kunde sparka ihjäl människor om de var på det humöret.
Så jag tog några snabba steg in bakom en tall och kikade fram.
Något stort smet in bakom ett träd en bit bort.
Först såg jag päls och klor. Sedan såg jag en del av ett ansikte och en rak, mörk blick.
I flera sekunder stirrade vi på varandra, varelsen och jag.
Och jag kunde inte förstå vad det var jag såg. Päls, klor, smala armar och en människas ansikte? Eller såg jag fel?
Jag lutade mig ut från trädet
för att kunna se bättre. Då gled varelsen in bakom sitt träd och försvann.
Och det skrämde mig mest av allt. För tallar har smala, höga stammar. Ingen kan gömma sig bakom dem. Ingen kan bara försvinna sådär!
Jag tog sats. Sedan sprang jag efter min familj och ropade på mamma.
Emmi bor med sin familj nära en gammal skog. Hon längtar efter en vän, någon att känna närhet till. När hon träffar Furia är det som om hennes önskan går i uppfyllelse.
Hon blir som förtrollad av Furia, men också rädd. Vem är Furia egentligen? Och varför dras Emmi till henne?
Skogsfrun tar är den femte boken i en serie om nordiska väsen.
