Josefine Hultén
Bortom detjag vet
En berättelseomatt söka sitt ursprung
©2024 JosefineHultén
Omslag: Josefine Hultén
Författarporträtt:Sebastian Karlsson
Förlag:BoD ∙ BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 11442Stockholm, bod@bod.se
Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8080-143-0
Denhär boken bygger på personligaupplevelser,minnen ochhändelser från minresaatt söka mitt ursprung.För att skydda ochvärna om privatpersoners identitet ochintegritet är alla namn,förutom de imin närmstafamilj, påhittade.I vissa fall harävensignalement ochviktiga detaljer ändrats.
FÖ RO RD
Dethär är minberättelseommin vägoch minresai ett sökandeefter mina rötter ochefter migsjälv.
Om minsyn på migsjälv ochmin dubbla etniska identitet.
Om ett sökandeefter någotsom kanske inte ensgår att hitta ochsom jagintemed säkerhet ensvet om jag vill hitta.
Närjag börjarmittsökande kännerjag migpåmånga sätt rådvill.Tveksam.
Genom attskrivaomdet blir detlättare.Att skrivablir minventiloch minreflektion.
En möjlighet förmig attsätta ordpåkänslor.Endrivandekraft närorken ochledtrådarna verkar ta slut.
En dokumentationgenom längtanoch sorg.Mellannu, då ochkanskeockså om detsom kommersedan.
Trotsatt jagalltid känt till mitt ursprung så är detSverige somärmitthemma.
Sombarnidentifierarjag migsom endast svensk.Och denbilden av migsjälv bärjag medmig uppi vuxenålder.
Närjag flyttar hemifrån.Utbildarmig.
Fårmittförstajobb ochskaffar andravuxna vänner.
Gifter migoch blir mamma.
Medtiden förändrasnågot.Sakta mensäkert.
2017 är jag35årgammaloch harbörjatförståatt jagvill ha svar.
Svar på vemjag är ochvarifrånjag kommer.Påriktigt.
Jämtevardagens rutinerhar jaganatenlängtan ganska längemen inte förrännuförstår jagatt detärdet härjag behöver göra.
Jagbörjarsökaaktivtefter minbiologiskamamma.
Menutanfysiska band till mitt födelseland, utan minnen ochutanförståelseför språketeller denkulturdär minbiologiska familj harsin historia är detsvårt attlåtasökandet få denplats somkrävs.
Fleragångerunder resans gång vill jaggeupp.
Tills jaginser attdet inte går.
Parallellt medmittegetsökande händer något. Både iSverige ochruntomi världen.
Någotstort.
Detskrivsböckeroch sprids berättelserdär adopterade står icentrum på ett sätt somkänns helt nytt. Våra känslor räknas ochtas på allvar.Adopteradevittnar om motstridiga känsloroch tankar,omidentitets-och anknytningsproblematik sompåverkatdem från barnsben uppi vuxen ålder.
Adopteradevärlden över hjälpertillatt flippa synenpå adoptionsom endast vackertoch positivtoch jagsuger åt migavvarenda en berättelsejag kommeröver.
Mendet är inte bara detatt adopteradefrån60-,70- och 80-talet harblivitvuxna ochsjälvaberättaromsinaerfarenheter ihögre grad än tidigare.Problematiseringenkring oegentligheter isamband medinternationell adoptionfår ljusetpåsig ochdet blir tydligt attkidnappade barn,förfalskade födelseattester ochhandelmed barn både är och varitmer omfattandeoch systematiserat än vadallmänheten uppfattat.
Internationella adoptionerstoppasbådeheltoch delvis iNorge ochDanmark ochäveni Sverigeskerenutredning därman fokuserarpåoegentligheter.
Härfinns ännu inte någonpunkt.
Dethär är mina ordoch upplevelseravatt, somadopterad från Indonesien,växaupp iett medelklassens Sverigepå 80-och 90-talet.
Jagtrorinteatt detärsåhär föralla,men kanske för någon, ochmin förhoppning är attden härberättelsenkan hjälpa andraadopteradeatt förstå sina egna tvetydigakänsloroch tankar.
Jaghoppasockså kunna bidramed en förståelse föratt innebördenavatt vara adopterad ochatt bära på tvåolika synligaetniska identiteter kanvaramycket djupareoch mer komplexänvad somgår attuttrycka.
Både förett barn ochenvuxen.
“Knowing yourselfisthe beginningofall wisdom.”
-Aristoteles