Morden på Grytö
Måndag5 augusti
RobinRosén vaknade saktaavljusetsom letade siginmellan fönsterkarmenoch rullgardinen. Hantittade snabbt på klockan ochsåg attdet varmåndagen den femteaugusti ochatt klockan snartvar åtta.Två timmarkvartills han började.När hanvände sigomsåg han attden blonda skönheten han träffade islutetav maj, fortfarande lågkvarbredvid honom. Hanklevtyst ur sängen, gick in iköket ochsatte på kaffet.Därefterställdehan sigi duschen ochlät de ljumma vattenstrålarna rinna nerförsin vältränade kropp. Dethade varitmer än 25 grader iöveren vecka nu ochsolen hade stektfrånenklarblå augustihimmel, så attduschavarmt varinget alternativ.AC nstodpåsjutton grader,men det varbarai sovrummet. Irestenavlägenheten vardet varmt, riktigtvarmt.
-God morgon!
Robinrycktetill, vände sigomoch tittade rakt in iett par vackra, djupblåögon. Detenda hon hade på sigvar hans grågröna morgonrock, oknuten.
-Herre gud, vadvackerduär. Även om den där är några storlekarför stor,log han ochnickade mot morgonrocken.
-Tack, sa hon medan hon log, kastade meddet långa blonda håret ochvickade lite på rumpan föratt retas. Honlät morgonrockenfalla ochklevintillhonom iduschen.Han studerade henne medvärme ihjärtat.När hon la sina armarom honom,kysstehan henneömt ochsmektehenne över ryggen. Honvände sigom, böjde sigframåtoch gned rumpan mot honom inågrasekunderinnan hon på nytt vändesig om ochsa:
-Duvet välatt vi inte har tidmed det här.
-Jag vet, sa han ochlog, mendåkan du inte hålla på så där.
Hankysstehenne ömtigen ochgicksedan ut ur duschen Medan han torkade sigoch togpåsig sina kläder tänkte han tillbakapåden dagendehade träffats.
En fredagskväll islutetavmaj,närmare bestämt den trettioförsta, hade han ochhans kollega SimonDahl varitpåen av Åkerstas badplatser, Storsand, föratt spelalite strandvolleybolloch ta ettkvällsdopp. Storsand lågi en vikpå södrasidan av sjön Bolmen, medutsiktöverGrytö och Grytberget.Med sighade de även Grace, Robins kusins fyraårigaschäfer,som forframsom en flipperkulamellan stranden ochvattnet.Stranden varnästanfolktom förutomett tjejgäng somlåg ochsolade ikvällssolenenbit bort.
-Grace,hit,ropade Robin. Hunden nästantvärvände iluftennär kommandot komoch sprang ifullfarttillbakatillkillarna. Honstannade ochsatte sig medblickenfastnaglad på Robin.
-Oj, skrek en av tjejerna lite längreupp på stranden. Det varenväldresseradhund.
-Tack, ropade han tillbaka. Vill du hälsa på henne?
-Ja, gärna, svarade tjejen ochreste sigupp.
-Wow,tänkte han, när hon komlitenärmare.Otroligt vacker!
Honsåg ut attvaramellantjugofem ochtrettio,runt165 lång, vältränad, blond ochsolbränd. Hennes orange bikini framhävde brännan ochhenneskropp på ettvackert sätt ochhennes långa, blonda hårsvall vajade ivinden när hon gick motdem. Precis ovanför troslinningen stackdet upp en mörkrosa tatuering, somsåg ut attvaratvå vingar.Ihanden höllhon en pappersmugg medkaffe.
-Hej,sahon när hon komframoch sattesig på huk framförGrace.
-Hej,svarade Robinnästanstammande. Detvar inte ofta han blev heltbetagen ientjejmen honsom halvsatt framförhonom varexceptionell. Honformligen strålade ochhennes varmaleendegjordehonom nästanknäsvag. Grace nosade på hennes hand ochlät henne sedan klappa sig.
-Robin, sa han ochsträckteframhanden.
-Tindra, sa tjejen ochtog ettfastgrepp om hans hand
-Det här är Simon, vi är kollegor,fickRobinfram.
-Jaha, sa Tindra. Vadjobbar ni med?
-Vijobbar inom polisen, flikade Simonin.
-Som vad? frågade hon ochtog en slurkkaffe.
-Man kantro attviärhundförare? svarade Robinoch pekade på Grace, menhon är inte min.
-Det här är minkusin Daniellas, fortsatte hanoch klappade Grace.
-Vijobbarinom kriminalenheten, lade han till.
Robinutvecklade inte vidarevad de hade förbefattninginom kriminalenheten, utan fortsatte:
-Får manfråga vaddugör?
-Jag ochminavänner somsitterdär borta,blir lärare om tvåveckor, loghon. Efterdet är det välbaraatt söka jobb, antar jag. Menförst ska jaghasommarlov.
-Var läserni? frågadeRobin
-I Gävle, förklarade hon.
-Ska ni inte komma ochsätta er hos oss? frågade hon sedan lite nervöst.
-Ska vi?undrade Robinoch tittade motSimon.
-Ja, det kanviväl,svarade han.
Grabbarna togsinafiltar,bollenoch väskornaoch traskade sedan iväg efterhenne. Isvanken hade hon en annan tatuering. 3
En liggande rosmed snirkligabladrunt.Robintyckteatt denvar riktigtvacker. Gracehöllsig lite ibakgrundenoch lätRobinta första kontakten. Närdekom fram hälsade de på de fyra tjejerna somsattpåfiltarna. Lizette,Anna, Alia ochSofie.Det visade sigatt ingen av tjejerna bodde iÅkersta,utanvar häroch hälsade på Tindraöverhelgen. Tindravar den enda igruppen sombodde inärheten. Honbodde på Grytö, somvar mest känd försinaalpinabackaroch strålande utsikt.Grytö upptog nästan helasjönBolmen. Somlängst, mellan fastlandet ochön, vardet ca 200 meter. Densmalastedelen, där bron varbyggd, varbara 20 meter. Detfanns 1300 fastboende personerpåGrytö men den siffranmångdubblades under vinterhalvåret. Nästan tusen av de trettonhundrabodde på den norra sidan, där berget planade ut ochgjordeatt det varitmöjligt attbygga ettsamhälle. Grytbyn. De övriga, cirkatrehundra, boddei närheten av Hotel Grytan. Detkom en del turister på sommaren också,mestför de fina vandringslederna uppför ochrunt Grytberget,men det var vinternsom gälldei turistväg.
De diskuterade vadtjejernaskullegöraefteratt de tagit examen. Sofiehade redan sökt ochfåttjobb på en skola isin hemstad Sandviken, medan de andratyckteatt de skulle ha semester först, innan de söktejobb. Robinkände Tindras blickari sidan när han satt ochpratade medAnna, så han avslutade konversationen ochvände sigmot henne.
-Vad gör du ikväll? frågade hon nervöst
-Sover,egentligen är det alldeles försentredan nu, svarade han,
-Jag börjarjobba tidigt imorgon, tillade han
-Vad synd, vi hade tänktgåpåSteffanie´s ochtaenöl, sa hon.
-Det fårbli en annan gång,svarade han. Kanjag ringa dig?
-Absolut,kan jaglåna dintelefon?
Tindratog telefonen ochknappade in sitt mobilnummer. När
Robinfickden tillbaka, la han in hennebland sina kontakter. Hanlog litenär han sågatt hennes namnstodprecisunder hans ex,Tina.
Simonhade redan börjatpacka ihop, så han restesig upp och hjälptehonom.Grace hoppade runt dem när hon förstodatt de skulle åka.
-Lovaatt du ringer,saTindra
-Oroadig inte,replikerade Robin. Henne hade han inte föravsikt attghosta.Desahejdå till tjejerna ochgickupp till bilen.
På lördagen, veckanefter,ringde han. De komöverens om att träffasklockantre på Bellas Café ochtaenfika. En timmeinnan dejtenstodRobini sovrummetoch tittade in igarderoben. Vad skulle han ha på sig? Hanfastnade fördemörkblå linnebyxorna han köpt förnågon vecka sedan ochden blåvita Armani-t-shirten. Denhade han köpt tidigarei majnär han semestrade iTurkiet.Fejknaturligtvis, menhan tyckteatt den varsnygg. T-shirtenvar vitmed mörkblåtext. Emporio på ena ärmenoch Armani på den andra. Hantittade sigi spegelnoch sågensolbränd, etthundraåttiotvå centimeter lång, mörkblond man. Trettioåtta år gammaloch väldigtvältränad. Enligt vänner ochkollegor såghan mycketyngreut. Hanhade fortsatt att träna hårtefteratt han avslutat fotbollskarriären.Han började sinkarriär iÅkersta IF idivisionfyramen värvades som tjugotvååringtillIFK Norrköping ihögsta serien. Samtidigt studerade han till polis.Efter fyra år iIFK gick han till topplaget AIKoch spelade där tillshan avslutade karriären,som trettiofyraåring. Då flyttade han tillbakatill sina föräldrars hemort Åkersta. Hanspelade även sjulandskamper,blevsvensk
mästaretvå gånger ochcupmästare en gång, under tiden han spelade iAIK.Föräldrarna, Rolf ochIngrid,hade omkommiti en trafikolycka trettonårtidigare, någotsom tagitRobinväldigt hårt ochgjort atthan nästanavslutade fotbollskarriären. Detvar tack vare en av IFK smaterialförvaltare, Bubbe, somhan fortsatte.
De hade suttitmånga timmaroch pratat om Robins förlust.
Bubbe varenotroligtduktiglyssnareoch det varförst närhan påminde Robinomatt Rolf skullehablivit förbannad om han slutade, somRobinkom till insikt.Bubbe hade blivit väldigt besvikennär han skrev på förAIK menförstod honom samtidigt eftersom han villespelai en toppklubb. Efterkarriären,när han flyttattillbakatillÅkersta,fickhan ettheltidsjobb på kriminalenheten iBerga. Hantittade på klockan. 14:50. Dettog honom ungefär tre minuter attköraden kortavägen till Bellas.När hankom fram såghan Tindragenom fönstret.Hon satt medryggen mot ingången ochhade en fluffiggul klänning på sigmed en matchande hårsnodd runt sinhästsvans.Robintog ettdjupt andetag ochgickingenom dörren.
-Hej,sahan när han komframtill bordet
-Heeej,utbrast Tindra, restesig upp ochgav honomen kram.
-Hur har du haftdet?frågade han
-Tja,svarade Tindra. Vi packade ihop nästan direkt efter attnihade åkt. Sentog vi bussenintill stan och hamnade på Steffanie´s. Jagdrack ettglasvin och sedan åkte jaghem.Jag vartvungenatt jobba ilördags. Tjejerna blev kvartills de stängdetrorjag förjag sovnär de komtillbaka. Jaghade en lugn söndag ialla fall.Du då?
-Jobbat, sa Robinoch log. Eller, ivarje fall varitdär.Det har inte varitsåmycketatt göra.
-Jobba?frågadehan sedan. Gårintedui skolan?
-Jag heter Ahlströmmeri efternamn, morrade hon och då måsteman jobba ibland.
-Ahh, sa Robin. Är det ni somäger Hotell Grytan?
-Jaa, muttrade hon.
Hotell Grytan är hotelletpåGrytö medöver300 bäddar.Hotellet ligger precis nedanför den södranedfarten. Utanför hotelletkan manklivaini Bergsliften, somtar skidåkarna upp till Grytbergets topp. Därifrån går det femstyckenalpinanedfartersom alla går imål straxutanför hotellet. Denlängsta,Ormen, ringlar signer utförbergetsöstra sida. Denärblåmarkerad så det är en relativt lätt nedfart. Densvåraste, Svartbranten, är också den kortaste ochsom namnet säger är den svartmarkerad. Dengår rakt ner från toppen till hotellet. Runt hotelletfinns även flera barnbackar. På västra sidan ligger Grytöstugby,med ca 40 stugor.Där går det en linbana från receptionenoch upp till toppen, ochennedfart.
-Ärdet mycketatt göranui börjanavjuniockså,frågade Robin.
-Ja, det är halvfullt,förklarade Tindra. Receptionisten blev sjuk så jagfickhoppa in,fortsatte hon.
Servitrisenkom fram till dem ochfrågade vaddeville beställa. Båda beställde kaffeutanvaresig sockerellermjölk.De fortsatte sitt samtal ochdet flöt på bra. Detkändes somomde känt varandrai många år.Tindraberättade attföräldrarna ville atthon skulle ta över hotelletnär de skullegåi pension. Men det skulle dröjamånga år innan de blir pensionärer.Hon hade sagt atthon vartvungen attfundera på det.Nuvar hon snart utbildad lärare så det fick gå iförstahand. Robini sintur berättade om sinfotbollskarriär. Närhan talade om atthan hette Roséni efternamnsaTindraatt hon hade hörttalas om honom Honundrade om det inte varhan somhade avgjortför sitt AIKi
cupfinalen motDjurgården förfem år sedan vilket hansvarade bekräftande på. Tindras störstafritidsintresse varutförsåkning. Inte heltoförståeligt. Honhade aldrig varitmed inågon förening ellertävlati alpint,men hon förklarade atthon varrelativtduktig. Tiden barasprang iväg ochnär de suttitpåcaféet inästantre timmarfrågade Tindra;
-Vad gör du nästa helg?
-Jag jobbar nattfredag till lördag, senärjag ledigi fyra dagar,svarade Robin.
-Vill du komma på fest hos migpålördag kväll,frågade hon ochblinkade flirtande medena ögat.
-Ja, det skullejag nog kunna få ihop, sa Robin.
-Dukan sova kvarockså.Vihar ju en del rumöver, sa hon skrattande.
-Varförhar du fest,undrade han.
-Jag fyllerårpåfredag, mendåtar jagexamen, så då fick det blilördag ochdåtänkte jagfirabåde examen ochfödelsedag.
-Man ska ju inte fråga en dam,harklade sigRobin
-Jag blir tjugofyra, sa hon, innan Robinhannfråga. Hansatte nästankaffeti halsen. Hansom trodde atthon var närmare trettio. Då varhon väldigtmogen försin ålder. Robin darrade nästanpåröstennär han sa;
-Oj, jagtrodde du varäldre.
-Varförtrodde du det?
-Duverkarsåmogen,sahan.
-Tack, sa hon ochlog, Du då? Tjugoåtta?
-Lägg på tioår, västeRobin.
-Va??? Är du trettioåtta,saTindra. Skitsnack!
-Nej,det är sant,svarade Robinoch drog upp sitt körkort.
-Fan, du är fjortonåräldre än mig. Du serfettmycket yngreut.
-Ärdet ettproblem?undrade Robin. Attjag är så mycket äldre.
-Nja,saTindra, menmin mammaärfyrtiofem ochpappa är fyrtioåtta.
Tindratycktedet skulle blikonstigt,omdefortsatte attträffas ochblevett par,att presenteraRobinför sina föräldrar. Där skildedet barasju ochtio år,sådevar ju betydligtnärmare varandrai ålder ochkanske även intressemässigt.
-Robin! Tindraropadepåhonomfrånbadrummet.
-Ja, du sköna, ropade Robintillbaka
-Kommerdu? Jagbehöver hjälp.
Dragkedjan, somsatti ryggen på hennes vita spetsblus, hade fastnat.Den satt ordentligt fast så Robinfickkämpa etttag för attfålossden. Till slut lyckades han, utan attförstöravaresig kedjaeller tyg. Hantittade länge på henne. Förutomden vita spetsblusen, hade hon en svart kjol somslutade straxunder hennes knän. Detlånga,tjocka,blonda håret varuppsatt ien hästsvans ochhennes läppar vardiskret rosa.
-Ärduredo? frågadehan.
-Ja, så redo somman kanbli.
-Jag har iallafallhelafjärilsfarmen imagen,kvedhon.
-Det kommeratt gå bra, baratro på digsjälv, uppmuntrade Robin.
Robintog bilnycklarna från hallbordet ochföljdeefter Tindraut ur hörnlägenheten. Trerummaren, somlåg iden södradelen av Åkersta, varbelägen imarkplanpåtvåvåningshuset ochhade en uteplatspånästan70kvadratmeteri söderläge, på baksidan. Därhade Robinbyggt en trallsom ledde ut till gräsmattan. På trallenstoddet tvåsolstolar,ett litetbordmed tillhörande stolar, 9
ettparasolloch den storagrillen. Runt helauteplatsengickett nästantvå meterhögt staket,vilket gjorde attdet varhelt insynsskyddat.Inne ilägenheten på 85 kvadrat,var det en öppen kökslösning medenköksö somdelade köketfrån gången in till vardagsrummet. Vidarefanns ettstort badrum medduschhörna ochtvå sovrum.Det ena sovrummetanvände Robinsom kontor menävensom gästrum då det fannsen bäddsoffa placerad motena väggen.Påövervåningen fanns det förvaringsutrymmenoch mellan honomoch grannen hade han sitt garage.
De satte sigi Robins svartaVolvo V40och började färden mot Berga, somvar länetsnäststörsta stad medett invånarantal på cirka40000 ochlåg vidkusten, 4mil österomÅkersta.Robintill sitt arbetehos Bergapolisen ochTindratillenintervjupå Holmaskolan.
Under resansattTindraoch letade efterandra jobb på sin telefon. Honhade gjortdet varjedag sedan de komhem från semesternför tvåveckorsedan.Helst villehon jobba iÅkersta, mendet fanns baraenskola iden lillaorten somhon villejobba på, Stentorpsskolan. Tyvärr söktedeingen personal.Med sina 15000 invånarefanns det inte så många skoloratt välja mellan.
Denenda somsökte folk varPolbergsskolanoch där ville Tindraintejobba. Denhade ettrykteomsig attvarariktigt stökig.Den närmasteskolanhon egentligen kunde tänkasig låg iBerga ochvar just Holmaskolan. Dentjänstenhadehon hittat dagen efteratt de komhem eftersemestern ochsöktden direkt. Detfanns en till inärheten, Frygiska skolani Bollersta,men det var8 mildit ochdet tyckteTindravar lite förlångt.Under det senaste året hade hon, förutomsin praktik, vikarierat där hennes kusinarbetade, iEdsnäs,vid någratillfällen, så hon hade en del erfarenhet från det verkliga livetsom lärare
De hämtade upp Simoni Bobyn, en litenort med3000 invånare precis mitt emellanÅkersta ochBerga. Hanhade länge snackat om attflytta in till Berga, menaldrigkommittillskott.
Skilsmässanvar klar sedan länge, menhan envisades medatt bo kvari huset.Robinhade tjatat på honom länge förhan tyckte attdet inte varförsvarbartatt bo iett hus på 240kvadrat när han bodde ensam.Men han pratade fördövaöron. Nu åkte han medRobinnästanvarje gång de jobbade sammashift.
Robinsvängde in på Smultrongatan ochkörde saktaframmot
Holmaskolan. Klockanvar kvart itio,såTindrahade femton minuter på siginnan intervjunbörjade. Grabbarna började också klockantio,sådesläppteavhenne, somsedan skulle ta tåget hem,och fortsatte motpolishuset.
Tindraöppnadeden tjocka ekportenoch steg in ientrén. Hallen varstoroch ljus. Till vänsterfanns en dörrsom visade att expeditionen fanns där bakom.Tillhöger gick en lång korridor där klassrummenlåg. Tindragickingenom expeditionsdörren.
På den första dörrenstoddet Anette Eriksson, receptionist
Tindraknackade på, öppnade dörrenoch bakomett skrivbord satt en snyggbrunetti hennes egen ålder.Tindragickframoch presenterade sig.
-TindraAhlströmmer, sa hon.
-Åh, det är du somska bliintervjuad nu, sa tjejen bakom disken.
-Ja, förklarade Tindra, är jagsen?
-Nej,absolut inte.Sättdig så länge, så kommer Patrik ochhämtardig.
-Jag heter Anette förresten, fortsatte hon.
-Ja, jagsåg det på dörren, sa Tindranär hon satte sig. Närhon suttiti femminuter komenman ifemtioårsåldernut från ettkontor längstner ihallenoch gick fram mothenne.
-Hej,PatrikRydin,rektor, välkommen, sa han ochräckte fram handen
-TindraAhlströmmer, replikerade hon ochtog hans hand.
-Ahlströmmer?saPatrik. Somi Hotell Grytan?
-Ja, det stämmer, svarade hon.
-Jag förstoddet,men jagville ha det bekräftat, sa han ochlog.
-Inget fördig?frågade han sedan ochsåg förvånad ut
-Jag vetegentligen inte.Justnuärdet lärarjobb som gäller, förklarade Tindramedan honföljdeefterhonom in på kontoret.
Närdekom in visade Patrik medhanden atthon skulle sätta sig. Fåtöljen hon satte sigi varfantastisk skön. Rokoko trodde hon. Resten av kontoret varinretti ungefärsamma stil.Kraftiga rödbruna möbler ochpågolvetlåg en stor mattai matchande mönsteroch färger.Destora fönstren gav helarummetett mycketljust intryck ochdet varenunderbar utsikt ut mothavet.
-Jaha, sa Patrik,nyutbildad?
-Ja, jagtog examen ibörjanavjuni,svarade hon.
-Och nu sökerdujobb?
-Precis, sa Tindra.
-Som du säkert förstått så sökervipersonal till en fjärdeklass, sa Patrik.
-Ja, svarade hon. Detärpåmellanstadiet jagvillarbeta. Intervjunflötpåbra ochnär Patrik avslutade tyckteTindraatt det gåttbra.Han förklarade attde, förutomhenne, hade tre sökande till somdeskulle intervjuaunder veckan. Innandesa adjöberättade han atthon skulle få beskedveckanefter.
2
Måndag5 augusti
NärRobinhade parkeratoch de hade tagittrapporna upp till receptionen, träffade de på Pettersson, en av trafikpoliserna, somberättade attElin,som varpolischef ochhette Bodini efternamn, letade efterdem.
-Kaffe förstva? utbröt Simon.
-Ja, inget polisarbeteinnan kaffe, svarade Robin. De gick in iköket ochsåg attdet varken fanns kaffei kannan ellertermosen.
-Trorduatt det är bråttom, frågadeSimon.
-Nej,det tror jaginte. Vi fixarkaffe först, svarade Robin. De satte signer vidett av borden ochSimon frågadeliteom
Tindra. Detvar ju relativt nytt, deras förhållande, ochdehade inte fått chansen atthaden diskussionen de hade nu. Simon ville veta hur Robintänkte nu när han hade träffatensom är lärare,som också skullejobba iBerga, om honnufickjobbet.
-Nifår välflyttahit,viskade Simon, ochköpa på Köpmanholmen. Så ni fårstort nog föralla erabarn.
-Haha, skrattade Robin. Vadska jagsälja föratt ha råd meddet?
-Ahlströmmershar välråd, komdet från Simon.
-Hahaha, skrattade Robinigen. Ja,det detärmöjligt.
-Hur är hon somperson, undrade Simon.
-Väldigt mjuk ochblyg, svarade Robin. Honskullenog inte kunna göraenfluga förnär.
Simonhade ju inte träffathenne meränpåstranden, ochsedan en kväll när de varpåSteffanies ochtog en öl.Han var upptagen den lördagen Tindrahade fest,såhan kunde inte komma då.
Närkaffetvar klarttog de varsin kopp ochgicksedan mot chefens kontor.Där satt inte baraElinutanockså Lars Wigren. Wigren varRobins tidigarekollega, somunder ettrutinuppdrag blivit skjuten ihalsenoch,ävenomhan kunde prata, numer använde sigavenhel del teckenspråk föratt konversera.Om han pratade meränbaranågrameningar fick han riktigtont.
Hanhade nyligen kommittillbakafrånsin konvalescens och hade nu blivit placerad bakom ettskrivbord. Detvar någothan absolut inte gillade.
-Hålli er nu, sa Elin.Niska tillbakatillGrytö direkt,det har troligtvis skett ettmorddär.
-Va? Utropet komkontant från Robin.
-Ja, de ringde förenkvart sedan ochsaatt en privatpersonhade hittat en ung kvinna liggande i skogen bredvid en av vandringslederna.Tydligen fanns det märken efterknivstickpåhenne.
-Åkerstapolisen är redan där,saWigrenkraxande. De vill ha assistans.
-Viåkerdirekt, sa Simon. Komigen Robin. De småsprang genom korridoren ochhöllnästanpåatt springa omkull Frida, aspiranten, på vägen ut.
-Kör du, sa Robin, jagmåste ringa Tindra. Regnet öste fortfarande ner när de sattesig ibilen ochRobin plockade fram telefonen. Dethade regnat konstant sedan sent på lördagskvällen. Hantittade samtidigtpåklockan. 10.35.
-Fan, mumlade han, hon sittersäkertoch blir intervjuad fortfarande.
-Va? Simonsåg ut somett frågetecken. Hardubörjat pratamed digsjälv nu?
-Äh, hon sitter nog fortfarande iintervjun.
Under de 4årenRobinbotti Åkerstahade det bara skett två brotti de grövre kategorierna. Detvar mest narkotika bland skolungdomen, ibland någotinbrottoch någon hustrumisshandelbåde bland den befintligalokalbefolkningen ochden nyanlända.Ett mord ochensynnerligen grov misshandel,som ledde till ettgravt handikapp, vardeenda. Fyrtiofemminuter senarekörde de upp på den lilla bron och vidareintill Grytö. Vidvägskäletstrax efterbronvar det skyltat GrytöS ochHotellGrytantillhöger,Grytö Noch Grytbyntill vänster. Rakt fram tornade sigGrytberget upp somengråbrun vägg. Vegetationen bestodmestavbuskaroch någrafå barrträdsom letade sigupp längs den nedredelen av berget. HotelGrytanlåg på södrasidan, så de svängde höger. De hade bestämt attdeskulle ha sinbas på hotelletoch utgå därifrån.
Detvar en hel del bilarpåparkeringen mendet varintesåsvårt atthitta en plats. De parkerade ochsprang genomregnetmot entrén. Detdesåg framförsig,påminde om etthögfjällshotell.
Tvåvåningshuset,med sluttande takåtbåda sidor,var byggtav timmeroch laserati en mörkbrun färg.Ovanför entrédörrenstod det Grytan medstora bokstäver ochunder,med lite mindre bokstäver,Hotel &Spa. De öppnade den storaekdörrenoch gick in.
De svängde av till höger där informationsdiskenfanns.Idagvar det Gabriella somjobbade. Honvar Tindras barndomskamrat ochhade jobbat på hotelletsedan hon togsin examen förtvå år sedan.
-Hej Robin, de sitter inne iVarglyan, sa hon.
-Tack, sa han, vände sigomoch gick genom det stora, inbjudande rummet till andrasidan, där alla rovdjursrummen låg.
Simonföljdestorögt efter. Hanhade aldrig varitpåHotel Grytan, så det han såggjordeintryck på honom.När han tittadetill
vänsteri den storalobbynsåg han storafönstersom gav mycketljustillrummet. Till höger fanns en dubbeldörrmed texten Spaovanför.Raktframfanns en dörrdär det stod Restaurang ochunder stod det konferens.Vid sidan av dörren somledde in till restaurangenoch konferensrummen stod en stor öppen spis.Rummet, somkallades Lejonkulan, vari övrigt utstyrtmed Chesterfieldmöbler irödbrunt läder ochtjocka ovala ekbordi brun lasyr.Golvetvar även det rustikti en mörkarebrun nyans än borden ochi mittenavrummetstodenrundbar Konferensrummensom alla hade namnefter rovdjuroch kallades,Rävgrytet,Järvlyan, Varglyan ochBjörnidet,var alla rum, somfrekvent användes av diverseföretag försina konferenser på hotellet. Just nu vardet ettsällskapfrånett stort IT-företag somprecishade checkatin, ochskullehasin kick off eftersemestern Robinknackade på ochöppnade dörren. Därinne satt Lilja Nordbergoch Erik AnderssonfrånÅkerstapolisen.
-Hej,sagrabbarna imunnen på varandra.
-Hej ochvälkomna, sa Erik,medan Liljanickade gillande motSimon.
-Vad har vi?frågade Robin.
-Kvinna, runt 25, troligen svensk. Detärdet vi vet, sa Erik.Hon är rätt illa tilltygad.
-Viväntar på teknikerna från Gävle, inflikade Lilja
-Rune har spärratavoch väntar där borta,tillsammans medOliviados Santos,aspiranten. Rune Kallas, somegentligen varpensionär ochtidigare trafikpolis,hade hoppat in ochvikarieratför SabrineThomson. Honhade brutit benet när hon blev påkördavensmitare två veckortidigare. Olivia,entjugosexårig,mörkskönhet,gicksista året på polishögskolanoch gjorde sinpraktik hos Åkerstapolisen.
Morden på Grytö"avStellanStái är en kriminalroman som följer polisen RobinRosén ochhanskollegor när de utreder ett brutalt mordpåden avlägsnaönGrytö.
När en ung kvinnas kropphittas iskogen med fleraknivstick, inserdeatt de stårinför ett farligt fall. Medhjälp av sin nyfunna kärlekTindraoch ett team av poliserförsökerRobin hitta ledtrådar ochförståmotivet bakommordet.Under utredningen avslöjas mörka hemligheteroch komplicerade relationer, vilket leder dem djupare in iöns mysterier.
Boken kombinerar spänning, romantik och sexi en dramatisk jakt på rättvisa.