Mordarens marke a
Jenny Milewski
Mo rdarens marke
En riktigt sjuk jävel
av Jenny Milewski
1. Ett nytt hem
Hedvig vaknar med ett ryck från en dröm hon inte minns. Först vet hon inte var hon befinner sig.
För ett ögonblick sprider sig paniken inom henne.
Sedan kommer hon ihåg. De blommiga väggarna.
Hunden Elis som sover på golvet bredvid sängen.
Hennes nya rum. I den nya staden.
Varje morgon, samma förvirring. Hon hoppas att det kommer att sluta snart.
Det är två månader sedan hon och mamma
flyttade hit. Flydde hit, kanske man ska säga. Efter det som hände var det omöjligt att bo kvar i det lilla samhället. Folk som viskade på Ica om hennes pappa. Mördaren. Och alla gamla minnen i huset.
Det blev för mycket för dem båda två.
Hedvig sträcker sig efter mobilen.
Hon är fortfarande halvvaken. Men med vana fingrar öppnar hon samma sida som så många gånger förut. Går in på forumet för ”aktuella brott och kriminalfall”.
Hon vet att hon inte borde. ”Det är självskadebeteende”, säger psykologen hon fortfarande träffar en gång i veckan. Ändå kan
Hedvig inte låta bli. Hon öppnar tråden som heter ”45-årig lärare kidnappade, brännmärkte och
dödade tonårstjejer”. Tråden om hennes pappa. Märkes-mördaren.
Det är samma gamla vanliga inlägg. Om hur hennes pappa är ett monster och borde ha blivit avrättad istället för att få livstids fängelse. Men också de som tycker att hon och hennes mamma också borde ha blivit straffade. Att de måste ha vetat vad som pågick.
En del av inläggen är så hemska att de knappt
går att läsa. Det finns de som tycker att Hedvig förtjänar att bli våldtagen, torterad och mördad istället för de verkliga offren.
Men som vanligt finns en profil i tråden som försvarar henne och skäller ut de som går över gränsen. Som alltid påminner de andra om att det faktiskt var Hedvig som hittade mördaren och räddade hans sista offer från döden. Hon ler när hon läser det senaste inlägget av ”Piraya86”. Det
är Erik som skriver, det vet hon. Erik som hon först misstänkte som mördaren. Men som hon numera tycker väldigt mycket om.
Hedvig gäspar och kliver upp ur sängen. Dags att gå till skolan. Medan hon borstar tänderna plingar mobilen till. Det är Bella som skickar ett ”Godmorgon” och ett hjärta. Det gör hon varje morgon.
De kan inte träffas så ofta.
De bor ju så långt ifrån varandra nu. Men de håller kontakten. De pratar aldrig om jordkällaren och vad pappa gjorde med Bella där. Det är alldeles för svårt.
En halvtimme senare säger Hedvig hejdå till mamma som sitter och stickar i fåtöljen. Hon är fortfarande sjukskriven och tillbringar nästan all sin tid i den fåtöljen.
Hedvig tar sin cykel i cykelstället utanför det lilla gula radhuset de hyr. Hon stannar till vid brevlådan. Drar ett djupt andetag. Hjärtat bultar.
Hon öppnar lådan. Det är tomt. Inget brev idag. Hedvig drar en suck av lättnad. Hon svarar aldrig på breven som pappa skickar från fängelset. Men hon kan inte låta bli att läsa dem. Även om det sliter hennes hjärta i tusen bitar.
2. Tarar vid skapen
Hedvig parkerar cykeln utanför skolan. Några i klassen är redan där och vinkar glatt. De verkar glada att se henne. Hedvig blir fortfarande lika förvånad. På den här skolan har hon faktiskt kompisar.
Hon undrar ibland om det är för att hon är en kändis nu. Att det bara är därför folk vill vara med henne. Men hon försöker att inte tänka på det.
Det enda hon vill är att få glömma och gå vidare.
Vara som alla andra. Men det känns som att hon är märkt för livet av det som hänt. Precis som tonårstjejerna hennes pappa kidnappade.
Vid skåpen står en grupp tjejer i parallellklassen.
En av dem gråter. . .
Hon snyftar högt och hennes mascara rinner längs kinderna. De andra tjejerna försöker trösta henne.
Hedvig stannar upp med skåpsnyckeln i handen. Hon kan inte låta bli att tjuvlyssna. Vad är det som har hänt som är så hemskt? Det är svårt att höra orden mellan de höga snyftningarna. Men Hedvig lyckas ändå uppfatta delar av det tjejen säger:
– ... hänt igen ... orkar inte ... jävla idiot ... så creepy ...
Hedvig vänder sig mot en av tjejerna i klassen.
– Oj, det verkar illa. Vad är det som har hänt, tror ni? säger hon.
Tjejen tittar oförstående på henne och Hedvig ångrar sig genast.
Din idiot, vill du fortsätta vara känd som tjejen som snokar i allt konstigt som händer? Nej, just det, tänker hon för sig själv.
Men så får klasskompisen syn på tjejen som gråter och rycker på axlarna.
– Det är Amanda. Typiskt henne, säger hon.
Det är förmodligen hennes pojkvän som har dumpat henne. Igen.
Hedvig tycker inte att tjejen ser ut att ha blivit dumpad. Snarare som att hon är rädd för något.
Men Hedvig säger ingenting. Hennes klasskompis har vänt blicken mot schemat hon har på insidan av skåpet.
– Okej, vad har vi idag då? fortsätter hon.
Först matte, sen engelska. Lunchen är vegetarisk gryta, äckligt. Och i eftermiddag är det media och kommunikation. Vi skulle få en ny uppgift idag. Att skriva en artikel om en viktig historisk händelse häromkring.
– Finns det några viktiga historiska händelser här då? frågar Hedvig. Jag vet ingenting än.
– Nej, här har det inte hänt mycket, svarar klasskompisen och skrattar. Inte som det som du ...
Men så kommer hon på sig och tystnar.
– Förlåt, det var dumt sagt, säger hon.
– Ingen fara, säger Hedvig och tvingar ansiktet till ett leende.
Ett övertygande leende, hoppas hon.
3. Far jag sitta har?
Hedvig står med sin bricka i matsalen och tittar sig omkring. Den vegetariska grytan ser mycket riktigt ganska äcklig ut. Klasskompisarna vinkar från ett bord längre bort. Hedvig tar några steg ditåt. Men så stannar hon.
Ensam vid ett bord sitter Sana. Hon går också i Hedvigs klass. Sana sitter nästan alltid ensam. Men hon verkar inte bli mobbad. Hedvig har sett henne prata med alla möjliga på skolan och hon verkar känna de flesta. Det är snarare som att Sana väljer att vara utanför. Det gör Hedvig nyfiken. Hon går fram och ställer sig bredvid bordet.
– Hej, får jag sitta här?
Sana nickar och rättar till slöjan som täcker hennes hår. . ..
Hur är det att ha en mördare till pappa? Det vet Hedvig som yttat med sin mamma till en ny stad för att börja om.
Men inte heller här saknas mord och hemskheter. Hedvigs klasskamrat är förföljd av en äldre man. Det verkar vara en riktigt sjuk jävel.
inspirerade serien kunnat vara sant.
En riktigt sjuk jävel är en fristående fortsättning på den true crimeinspirerade serien Mördarens märke
En berättelse om något som skulle ha kunnat vara sant. www.hegas.se
