HYLLNING TILL EMMYELVIRA -MIN
FARMOR
Eva Hällnert Blom
Hyllning tillEmmy
Elvira– minfarmor
©Eva HällnertBlom2024
Förlag: BoD ·Books on Demand, Stockholm,Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH, Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8114-458-1
Nyafrön är trofasta. De rotar sig djupast, på de platser somärallra tommast.
C.P.Estés
Tillägg till berättelsen
Berättelsen ›HyllningtillEmmy Elvira –min farmor‹ behöver inledas med ett tillägg om en annan episodsom inträffadestrax efter att jag var klar med manuset tillden härboken.
Den episoden ficksom konsekvens att allt iboken på sätt ochvis blev somenfiktion.Det gemensamma är,att båda versionernaomges av en viss mystik.Vad somären människas »hem« och»rötter«kan förändras på ett ögonblick,bådementaltoch fysiskt.Som att stå vid havet ochblicka ut mot horisonten,där gränslinjen förvars ochens kunskaperslutar.
Tvåolika levnadsbeskrivningar kan ses somepisodersom hänger samman, menblirmeningsfullaförst när man ser dem ibackspegeln.
Ingenting tar någonsinslut. Närjag har nått mitt mål,måste jag börjaom, samtidigtsom jaghela tiden använder det jaghar lärtmig längsvägen. Det harnuigenblivit dagsför migatt lärakänna min båge, min pil, minmåltavla och minväg.
Min intentionmed den här boken var att skrivaberättelsen om min farmor Emmy Elvira somett såsantporträttavhenne som möjligt ochävenen så sann skildring sommöjligt av mitt ursprung. Jagville berättaen sanning,det vill säga utifrånordet berätta –min upplevda sanning som byggerpåatt ordnaoch ställa tillrätta på ett förmig logiskt ochbegripligt sätt. Jaghadebestämt mig föratt hålla migtillmin upplevdaverklighet ochinte blanda in olika perspektiv,
vilket skulle ha blivit förkomplicerat. Berättelsen skulle skildrafarmor ochmig utifrånmittbarnperspektiv, mig somliten flickaupp tillung vuxenkvinna. Jagville skildrahur farmor hade skapat sig ett meningsfulltliv.Att hennes handlingar varisamklang med hennes själoch atthon inte lätsig begränsas av rädslanför att misslyckas.
Jag har skrivit ›HyllningtillEmmyElvira– min farmor‹ igod tro att detvar en sann berättelse.Och beskrivningen av farmorsom personoch hennes bakgrund är fortfarande sann, mendet har tillkommit en faktor somgör attberättelsen har förändrats. Jagvisste inteatt det fanns ett dunkelt rummed låg takhöjdsom jag intekundegå in i. Ochnustår jagi det rummet …med en heltfärsk ny sanning. Upptäckten av att jag ändåär ensam är en stor upptäckt. Priset föratt blienindivid är ensamhet. Individbetyder odelbar ochjag behöver förlita mig på min egen kraftoch mitt modatt gå vidare.Men det finns något inommig sombär på en känsla av att intehöratill, inte varaeniflocken …
Känsloravutanförskap börjar bli en sann verklighet. Jaghar försökt finna migiatt minhistoria är min karaktär,att alla förhållanden genomlivet har skapatmin karaktär. Men,jag harintetillhörtflocken
Jag har en tropåatt det finnsmer iverkligheten än detvifaktiskt ser ochvet om.Att vi ingår inågot somviinte vetvad det är förnågonting –och aldrigkommer att få veta.Men,att detskulle öppnas nyaperspektiv justnu, detvar jaginte beredd på. Sådant somkom att skapa en viss nyansskillnad ivår relation när jag nu tittartillbaka på vilka vi blevtillsammans.
Verklighetenärfascinerande ochmystisk somden är.Men allt eftersom tiden går medan vi lever, öppnas dörrar ochnya rumbjuderinoss ochger oss kanske nyavinklar på vår tillvaro.Det skrivs ivar ochenavoss medanvilever,vilketviockså kan kalla föratt vi tolkar omvärlden ochfogar sammandet med vadsom händer inom oss själva.
Närmanuset till den här bokenvar klart ochjag väntadepåatt det skulle tryckas, grepsjag plötsligtavenstarknyfikenhet attfåvetamer, attfåsvar på frågor ochkänslor somjag burit underenstordel av mitt liv. Jag ville ta diffusa stråk av aningar på allvar ochfåen»absolut sanning« om minidentitet. Så jaggjordeett DNA-test.
En månadefter inlämnade prover fickjag DNA-resultatet, som visade att jag har en annanbiologisk far än den pappa somjag har vuxit upp med. Ochdärmed ocksåennybiologisk släkt. Somi en dröm upplevdejag hur jag stod iett bergslandskap med en djup klyfta ochenmäktig flodströmmande fram under mig. En rangligrepbro skulle ta mig över vattnet. Enutmaning förmitt behov av trygghet.
Kanävendet biologiska arvetskapa min karaktär? Ja,det är klart, tillsammansmed det sociala.
Minfarmor var inte min biologiskafarmor, inte hellervar min farfar, faster ochfarbror ochkusiner minbiologiskasläkt, men ändå den släkt somjag vuxitupp med. Min yngrebrorärintehellermin helbror utan min halvbror.Hela det kittet somvarit min trygghet. Jaghar tidigareskrivitom mina relationertillkvinnorna imitt liv, detvillsägamamma,farmor ochfaster.För mig var detingakomplicerade relationer,devar bara självklara. Min mammaärfortfarande minbiologiska mamma, tack ochlov,den endatidiga relationen som inte harförändrats.
Men vemärjag?
En nattdröm:Jag betraktarenliten flicka ismutsiga kläder.Flickan självärockså smutsig,har tovigtoborstat håroch uttrycker en ensamhetoch ettsökande.Nysekvensi drömmen: Flickankommer emot migmed ett stortleende iansiktet, renoch välklädd ochstark, stolt ochkanske lyckligöversittnya liv, sinnya tillvaro. Jagkan känna miglugn. Flickan harkommithem tillsittegetliv,tillentrygghet, tillett värdigt liv.
Närjag vaknar undrar jagomdet ärfarmor somliten flickadrömmenhandlar om eller om det är om migeller kanske om ossbåda?
Stiger drömmarnaurlivet eller efterbildar livet drömmarna? Kanske går detförflutna inte att skiljafråndet somströmmar motoss här ochnu. De två fälten, det förflutna och nuet, bildarenenhet. En massa, somärkompakt ochglänsande. Jagtycker attdrömmar är intressanta, hur en dröm kanskildra flera olikasammanhang samtidigt, både dåtid-nutid-framtid. Och, attdet är man självsom är skapare av dessa drömmar.
Harjag förändratsgenomden nyavetskapen? Hur kommer mitt livnuatt förändras? Eller rättaresagt, på vilket sätt kommer den nyavetskapen om mitt ursprung att förändramitt lividag?Vilken betydelse har det biologiska arvetgentemot det socialaarvet?
Mina tidigareaningaromatt pappa inte varmin biologiske far stämde således. Rent teoretiskt känns det bra. Jagbehöverinte längre funderaöverdet. Istället överväldigas jagnuavenmassa nyafrågor ochfunderingar av mer existentiellart.
Jag inser att jag kommitvidaremycket mindre än jagvelattro.
Ny nattdröm:Jag bärpåenvuxen kroppinlindadi en brun filt eller matta nerfören branttrappa. Jagkan intesetrappstegen och inte heller varttrappan leder mig. Denstora kroppen somjag bär göratt jag inte sertrappstegen. Jagmåstebaraförlitamig på att det skagåbra.Jag får nu hjälpavnågon,enung flicka, vars ansikte jag ser, men inte hennes kropp.Hon håller sina händer om mitt ansikte. Min reflektionpåmorgonenäratt drömmen kan visa olika aspekter av mig,som ung flickaoch somvuxen kvinna.Att jag går föratt söka ett svar idet förflutna.
Närjag nu återvändertillmin ursprungliga berättelse finns det en viss förskjutning.Farmorärfortfarande minfarmor,men intemin biologiska utan minsociala farmor.Nya scenarier harskapats som ännuinte hunnit förankratsinommig ochjag saknar en viss överblick.Mittförflutna finns kvar, enda skillnaden är attdet nu är mitt sociala arv, inte mitt biologiska. Det somhela mitt liv varit välbekant ochsjälvklartärnuannorlunda. Detvillsäga,den trygga familjen
Hyllningtill Emmy Elvira–
minfarmor
Dethär är en berättelseommin farmorsbarndom ochuppväxti
Fattigsverige vidsekelskiftet1900.
Iberättelsen skildrarjag etthändelseförlopp sombyggerpåbådeverkliga och fiktivahändelser.Med hjälpavDNA-forskninghar jagfåtttillgångtill farmorsursprung, hennes förflutna somframtillsnuvarit helt okäntför mig, en livssituationi fattigdom ochutsatthet.
Jagbeskriver krafteninomenung kvinna attskapa sigett värdigtliv trots småyttreförutsättningar.Hon sökteupp obemärktheten, ansträngde sig föratt försvinna ihemmets dunkel,barai ettbehov av attfåvaranormal.
Honstoddär stoltoch raki ryggenframför spisen isittkök.
Detfanns en rörelseoch lätthet inom farmor somenvirvlande dans,som en solitärsolodans, någotåterkommandei rörelsen somingav ro och stabilitet.
Ettnytaget DNA-test visardockatt minfarmorintevar minbiologiska farmor.Min historia harförändrats.
Minberättelsehandlar om tidiga relationer,omfamiljehemligheter, om skam.
Jagvarvartextmed fotografier,gamla barndomsfotoni svartvittoch nya naturfoton ifärg.
Tidigare utgivnaböckerpåbokförlaget
Ultima EsperanzaBooks,Stockholm:
Denstrandade båten– en inre resa med bilder utfördai bildterapi,Uppsala2021
Mamma ochjag –Brev till mamma, Uppsala2023
EvaHällnertBlom Legpsykoterapeut/dipl. bildterapeut