Ester Arg vaknar på morgonen och drar upp sin rullgardin. Hon gnuggar gruset ur ögonen och ser ut över skogen.
Där är det alldeles vitt!
”Neeej!!! Snön har kommit!” fräser Ester.
Det finns ingen årstid Ester avskyr som vintern. Hon vet inte vilket som är värst – snön, kylan eller julsångerna.
Daisy Galej kliver i morgontofflorna och trippar fram till fönstret. Hon vinklar upp persiennerna och blickar ut över träden.
”Åhh!! Snön har kommit!” utropar Daisy.
Det finns ingen årstid Daisy älskar som vintern! Hon vet inte vilket som är bäst – snön, kylan eller julsångerna.
Ester ska just äta frukost då dörrklockan ringer.
När hon öppnar står Daisy och skuttar där utanför.
”God morgon!” kvittrar Daisy.
”God morgon”, muttrar Ester.
”Det snöar!”
”Jag ser det.”
”Vill du åka stjärtlapp?”
”Nej.”
”Varför inte?”
”För att det inte leder till något.”
”Det är ju roligt!”
”För stunden kanske. Men efteråt ska du gå hem till dig. Och jag ska gå hem till mig. Och vi kommer att vara ensamma.”
”Ja?”
”Och sedan en dag smälter snön bort. Och det blir bara slask kvar. Och så småningom finns inte ens du eller jag längre.”
Daisy ser på henne.
”Så du vill inte åka stjärtlapp?”
”Nej”, säger Ester och smäller igen dörren.
Ester avskyr vintern. Det är bara kyla och elände, tycker hon. Daisy däremot ä l s k a r vintern och allt med den –särskilt att vara ute och leka i snön!
Så när Daisy vill åka pulka följer Ester motvilligt med.
Bara för att hamna i ett snöbollskrig! Och det är inte vem som helst som slänger snöbollar på vännerna, utan en nedrig bekant från förr …
Ester Args och Daisy Galejs olika inställning till livet är en uppfriskande påminnelse om hur olika två personer kan se på samma sak. I den tredje boken om vännerna visar sig Esters ilska vara en oanad superkraft.