Medförfattare och redaktör: Paulina Bylén
Omslagsfotograf: Rickard L. Eriksson
För mer bildmaterial: www.royalroger.com
Följ Roger Lundgren på instagram: royal_roger
Copyright © 2024 by Aniara www.aniara.one
info@aniara.one
All rights reserved.
No portion of this book may be reproduced in any form without written permission from the publisher or author, except as permitted by EU copyright law.
ISBN: 978-91-89954-76-2
Det var en stilla sommarnatt på Södermalm. Asfalten kändes kall under fötterna, och nattens stillhet bröts bara av ljudet från mina steg. Plötsligt skar ett hårt ljud genom natten, jag hann knappt reagera innan en knytnäve från mörkret träNade mitt huvud, och världen slocknade. Jär jag vaknade, tolv timmar senare, var mitt liv förändrat för alltid.
Eag är en av xuropas främsta hovreportrar, med nästan två decennier av ett nära samarbete med de europeiska kungahusen.
Eag har tillbringat större delen av mitt vuIna liv med att bevaka och rapportera om familjer som är skyddade bakom murar och protokoll. Den natten fanns ingen skyddsmur för mig. Mngen ceremoni eller titel kunde skydda mig från det brutala överfallet och våldtäkten som lämnade mig ensam, sårbar och livrädd. Ven jag insåg snabbt att livet inte längre skulle vara detsamma, och det som följde var en resa av både självinsikt och personlig utveckling.
Jär jag vaknade, med blodiga händer och en värkande kropp, sköljde en våg av förtvivlan och förvirring över mig. ?ad hade häntH –ur hade jag kommit hemH Det var inte bara min kropp som var trasig F hela min värld hade raserats. 1örst försökte jag förneka det som hade hänt. Eag letade desperat efter en logisk förklaring, något
som kunde förminska smärtan och rädslan som hade greppat tag om mig. Ven insikten smög sig på, steg för steg, tills jag inte längre kunde ”y. Eag tvingades möta den mörkaste delen av mig själv, och där fann jag en oväntad styrka.
Den styrkan var inte en kraftfull eIplosion av energi, utan snarare en glöd som långsamt började brinna, djupt inom mig.
Eag hade alltid varit självdestruktiv, men efter överfallet väcktes en ny kraft inom mig som jag aldrig tidigare känt. 'r den brutala våldtäkten föddes en ny insikt F en insikt om min egen styrka och värdighet.
Den här boken är min berättelse om hur jag, genom de mest plågsamma upplevelser, lärde mig att resa mig, fortsätta kämpa och slutligen återta kontrollen över mitt liv.
Att vara hovreporter innebär att leva i en värld där perfektion och framgång är det som syns utåt. Eag har sett kungligheter bemästra sina roller med ett lugn och en styrka som inspirerat miljoner. Den natten på Södermalm, när jag låg där sargad och ensam, kände jag att mig så långt borta från det lugnet och den styrkan som det är möjligt att komma. Det var i den avgrunden jag upptäckte något fundamentalt om mig själv F jag behövde inte vara perfekt för att ha ett värde. Eag behövde bara överleva, och i den överlevnaden fann jag en ny mening. Eag har döpt den här boken till 2xljest2. 1ör mig är eljest ett vackert dialektalt ord från Jorrlands inland, där jag kommer ifrån. Det betyder att vara annorlunda, lite egen, och ibland till och med avvikande. Att vara GeljestG innebär att gå sin egen väg, även när världen vill att du ska passa in. Eag har alltid känt mig eljest, och
idag omfamnar jag det med stolthet. M den här boken kommer du att få läsa hur detta ord har genomsyrat mitt liv, från min uppväIt i Jorrland till mina år som hovreporter och författare, och hur innebörden av det ordet gradvis vändes från skam till en källa av styrka.
Mbland kan det kännas som om hela världen är emot en. Eag tänker på alla unga män och pojkar som idag kämpar med psykisk ohälsa och självmordstankar. Eag var en av dem, och det är för deras skull och för deras anhörigas skull som jag har skrivit den här boken. -enom att dela min resa hoppas jag kunna erbjuda något mer än bara min berättelse F jag vill ge hopp. Det är ingen handbok i hur ett liv ska levas, men det är en berättelse om hur jag hittade min väg genom mörkret. Rch om jag kan göra det, kan du också.
–ur hanterar vi en verklighet där vår trygghet brutits nedH ?ad gör oss hela igenH Dessa frågor är centrala för mig, och de är frågor jag vet att många ställer sig. Eag har varit på botten, otaliga gånger, men jag har alltid lyckats ta mig upp. Den resan, med alla dess upp3 och nedgångar, är vad denna bok handlar om. Det är en karta över min överlevnad, och jag vill att du, kära läsare, ska förstå att du inte är ensam, och att det Bnns hopp. Ravsett hur mörkt det kan verka, Bnns det en väg ut.
"elationen jag har med de europeiska kungafamiljerna har varit både en välsignelse och en förbannelse. Det har gett mig en plattform, en röst, men det har också inneburit att jag har levt med en konstant strävan efter att upprätthålla en fasad. Den kvällen, efter överfallet, rasade fasaden samman. Eag insåg att jag inte längre kunde gömma mig bakom mina professionella framgångar. Eag var
tvungen att konfrontera det som hänt, och i den konfrontationen fann jag en ny sorts frihet. xn frihet att vara mig själv, utan att behöva leva upp till andras förväntningar.
oken är resultatet av den friheten. Den är ett rop från mitt hjärta till alla som kämpar, till alla som känner sig 4eljest4 i en värld
som försöker tvinga oss att passa in. Eag vill att du, som håller den här boken i din hand, ska veta att det är okej att vara annorlunda.
Det är okej att inte alltid vara stark, att behöva hjälp, att vara sårbar.
Det är i stunder av svaghet som vi verkligen lär oss vilka vi är. Jär vi är eljest.
Du är inte ensam på resan. Att överleva, att leva. Ravsett var du beBnner dig hoppas jag att denna bok kan vara en vän på vägen, en liten vägledning.
åt oss börja den resan tillsammans.
En sen augustinatt sommaren 2023 fick jag ett slag i huvudet som gjorde mig medvetslös i ett halvt dygn. Överfallet kom att förändra mitt liv, hur jag ser på mig själv och på andra människor.
Jag hann inte ta många steg innan jag såg att någon kom efter mig i full fart. Jag vände mig om och sedan svartnade allt. Tolv timmar senare vaknade jag upp i sängen, hemma i min lägenhet. Jag hade sovit liggandes på mage vilket var märkligt, för det brukar jag aldrig göra. Jag kände omedelbart att något inte stämde. Jag tittade mig omkring och såg att hela sängen var täckt av blod, och livet var för alltid förändrat.
Allt började med att en av mina allra bästa väninnor, Marianne Djudic, hade bjudit in till födelsedagskalas i sin lägenhet på Nytorget på Södermalm i Stockholm den 18 augusti 2023. Vinet Uödade och varvades med hemlagad smörgåstårta och kakor. xtanför lägenheten dånade ljudet från den samtidigt pågående Nytorgsfesten, en stadsfestival med artister, uppträdanden, massa mat och glada kalasdeltagare. När Mariannes fest började klinga av blev jag sist kvar tillsammans med hennes äldste son A5el. Vi hann avhandla livets stora och små händelser innan jag bestämde mig för
att gå hem. Då hade klockan hunnit bli 03.19 på lördagsmorgonen den 1B augusti.
Aningen berusad startade jag min sju minuter långa promenad hem. Av Nytorgsfesten såg man ingenting. Alla människor hade lämnat platsen som då kändes tom och ödslig. Jag svängde upp på min vanliga promenadrutt på –ondegatan, glad - av både det goda rödvinet och en lyckad kväll där jag hade fått umgås med så många Pna vänner. Det var då slaget kom, allt blev svart : och jag vaknade upp hemma.
Mina första instinktiva reUe5er var att titta efter min mobiltelefon, mina kontokort och mina nycklar. Jo, allt var på sin plats. Få köksbordet låg även ett ta5ikvitto med informationenO resa från Södersjukhuset till !olkungagatan. TidpunktO 09O19.
HjÖ ?ar jag varit på S7S i natt? Vad tusan hade jag gjort där” Hmtumlad ringde jag till gårdagens festvärdinna Marianne och berättade vad som hade hänt. ?on sa åt mig att omgående logga in på 1166 för att se om det stod något i min journal. Där fann jag den märkliga informationenO Kkom in akut, avvek mot vår inrådanK.
Detta blev bara märkligare och märkligare. ?elt plötsligt Pck jag två minimala minnesbilder. Dels att jag hade pratat med en kvinna i ett upplyst rum, dels att jag satt i en ta5ibil på väg hem. Jag kände att allt blev mer och mer obehagligt. Trots rejäla fyllor genom livet hade jag aldrig haft minnesförluster. Aldrig någonsin i hela mitt liv.
Samtidigt kände jag någonting i mina kalsonger. ?erregud tänkte jag. ?ar jag gjort på mig också” Men det var absolut inte avföring, däremot en massa blod.