9789198927405

Innehållsförteckning

Inledning 8

Gudarna, guldet och de gröna skogarna....................................

Borgarna

Ruinerna ................................................................................................29

Borgberget.........................................................................................50

Ingångar ............................................................................................55

Borgstugan ........................................................................................59

Besök vid borgruinerna ..................................................................61

Slutsatser

Vattenvägarna .......................................................................................65

Västra mälarstranden ......................................................................81

Kolbäcksån ........................................................................................87

Inledning

Jag sitter här på en sten och tar en kortare paus. det är inte fel att påstå att det var en ordentlig ansträngning att ta sig hit upp till bergets topp, det var snårigt och mycket brant stigning, men härifrån är utsikten fantastisk och kanske till och med milsvida. det är utan tvekan en ljuvlig plats här uppe. det är varmt och solen skiner, en humla surrar runt framför mig och besöker blomma efter blomma med stor iver, en underlig syn.

Jag sitter här och äter min medtagna matsäck medan jag betraktar utsikten. där nere ser jag ett landskap där folk lever sina liv, de åker runt i sina bilar eller sitter med sina telefoner, utan någon aning om att denna plats existerar, eller vad som finns här. Frågan jag ställer mig är bara varför det har blivit så? Varför är det bara jag här? Varför har ingen berättat om denna plats?

det jag tog mig hit upp för att se är något mycket märkligt. Här bredvid ligger en flera meter hög vall av stenblock som ansluter mot stupet intill. det är antagligen hundratals ton av stenblock i vallen, eller kanske till och med tusentals. Några av stenarna är riktigt stora och tunga. Stenblocken har legat här sedan urminnes tider och ingen minns längre vem som bar hit dem eller varför. Men det måste ha varit av någon väldigt viktig orsak, för det är riktigt mycket sten i vallen.

Stenvallar av detta slag är vanliga på berg i Norden och myterna om dem har varit många genom tiderna. Några har trott att de har med trollen att göra, när skymningen faller på en plats som denna kan man nästa höra hur de kryper i sina gångar under stenarna. Inte allt för sällan kan man se stenblock som är upplyfta med inkilade stenar under dem. detta är sannolikt spår efter trolljakt i forna tider. Hittade de vad de sökte efter?

Andra tror att det är jättarnas verk, eftersom ingen annan har kunnat lyfta de största stenblocken i vallen. Några har också trott sig se deras handavtryck i stenblock intill borgen och tolkat detta som ett bevis för deras existens. Men alla har inte kunnat ställa upp på denna tanke. Kanske hänger det samman med den drake som ska ha bott i trakten för flera mansåldrar sedan? Kanske kan det vara spår av ett kloster från hednisk tid? Andra har varit helt säkra på att det varit tillhåll för vikingar eller andra rövare som har bott här, och de kan svära på att de sett järnringar indrivna i berget där de förankrade sina båtar. Trots att det inte har gått att hitta dessa i efterhand har de blivit registrerade som kulturhistoriska lämningar.

Upplyft stenblock på dybo borg utanför Västerås. Kan detta vara spår efter trolljakt?

Några har vägrat tro på dessa historier. För dem har detta varit platser där det varit praktiskt att hämta sten till husgrunder och andra byggnationer. det går fortfarande att se var de hämtade sin sten. Sedan de var här har tiden i praktiken stått still på denna plats, och blocken de lämnade bredvid vallen ligger fortfarande kvar där de lämnades för flera hundra år sedan. enbart i undantagsfall verkar folk ha haft vägarna förbi denna plats. Faktum är att dessa platser än idag betraktas som ett mysterium bland dagens arkeologer, och inte ens de besöker dessa platser särskilt ofta. Varför det har blivit så är ytterligare ett av alla mysterier som omger dessa platser.

det gemensamma draget är stenar, grus eller jordrester efter någon sorts inhägnad, och inte allt för sällan ligger de intill kraftiga stup, och nästan alltid på ett berg med god utsikt ut över bygderna omkring. Inhägnaderna ger ett intryck av att någon vill stänga sig inne på dessa platser. Man har därför antagit att det har varit platser dit man tagit sin tillflykt vid oroliga tider, men det vetenskapliga stödet för detta påstående är egentligen ganska svagt. Några andra gissningarna under senare tid har inkluderat marknadsplatser, kultplatser, tingsplatser, elitbostäder, förvaring av boskap, gravplatser, rövarnästen, platser för bevakning av farleder, eller befästa platser som använts för att kontrollera handelsvägar. Men ingen vet något med säkerhet.

Sedan mitten av 1800-talet har dessa platser kommit att kallas för fornborgar. Fornborgar har varit ett passande namn. det enda man egentligen vet med säkerhet är att de kommer från forntiden eftersom det saknas skriftliga källor om deras uppkomst. det finns också gott om gamla folksagor och berättelser om krigare som bodde på borgar. Några av dem är nedskriva för så länge sedan att de gränsar till förhistorien. exempelvis den engelska diktsagan Beowulf som man tror skrevs på 700 eller 800-talet, eller den isländska Heimskringla som skrevs omkring 1200-talet. Kanske är det ruinerna efter dessa som ligger på bergen?

Ibland kan det finnas informationsskyltar uppsatta, oftast har dessa satts upp av länsstyrelsen eller hembygdsföreningar. Här kan det stå ett mycket brett tidsintervall för när man tror att borgarna kan ha tillkommit, tillsammans med några av alla teorier om vad det kan ha varit för platser. Kanske har du hamnat på någon av dessa platser själv, stannat upp och skänkt dessa stenvallar några tankar? För att sedan gå vidare utan att ha blivit så mycket klokare. Platsen blir därefter stilla, tyst och åter igen ödelagd av mänskligheten. Precis lika öde som denna plats var nyss. det enda som egentligen går att säga med säkerhet är att stenvallen här bredvid mig ligger här som ett mysterium än idag. det har uppenbart varit mycket folk här en gång i tiden, även om det är svårt att tro det numera. Varför var de här? Vad var de rädda för? Vad hade de för tankar om världen? Vad kallade de sig själva? Vart tog de vägen efter detta, och varför lämnades alla dessa stenvallar öde till vår tid? När jag sitter här börjar jag sakta inse att denna plats bär på en historia som aldrig tidigare har berättats.

Fornborgarna

exakt hur många fornborgar det finns i Norden är svårt att sätta en siffra på. det beror främst på den stora variationen mellan dem. det finns borgar med mycket stora mängder sten, tonvis med sten. dessa fornborgar är mycket tydliga. Men det finns även betydligt klenare borgar, ända ned tills de knappt märks för ett otränat öga. det kan vara frågan om en enkel rad med stenar som enbart är en halvmeter höga och innesluter ett område mot en brant på ett strategiskt sätt. Platsen har därmed fått klassificeringen som en fornborg. det är naturligtvis kring dessa det råder tvivel, och det är svårt att veta om dessa ska räknas med på samma sätt som de övriga.

Hur många fornborgar som finns beror därför på hur man väljer att dra gränsen för vad som ska räknas som en fornborg. dessutom tillkommer ytterligare fornborgar som hittas med jämna mellanrum, och naturligtvis är dessa oftast av den sort som är relativt otydliga. Helt klart är att det är relativt tätt med fornborgar på vissa platser i Norden. det finns omkring 1 400 fornborgar enbart i Sverige. Fornborgarna är därmed en mycket vanlig fornlämning som ändå är okända för de flesta. Trots det stora antalet har osäkerheten kring dem gjort att de hamnat nästan helt utanför den traditionella historiebeskrivningen. Men kanske borde de också få vara med?

Omkring hälften av fornborgarna i dagens Sverige ligger i trakterna kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren, alltså Närke, Västmanland, Uppland, Stockholm och Södermanland. Resterande ligger i huvudsak en bit söder om Mälaren i Östergötland och norra Småland, men även på Öland och Gotland. det finns också en ansamling längs den norra delen av västkusten kring Bohuslän. Utöver dessa områden finns det fornborgar spridda lite här och var i landet. I de övriga nordiska länderna finns det många av dem även i Norge och Finland. I Norrland är de däremot mycket få, samma sak gäller för Skåne och danmark. den nordligaste i Sverige ligger i höjd med Östersund, medan den nordligaste i Norge ligger i höjd med Tromsø.

Forntiden

det är svårt att skriva om vad som hänt under forntiden, eller det som gränsar mot den. det går inte att beskriva exakt vad som hänt utifrån det knappa källmaterialet som finns tillgängligt. det man kan skriva om är enbart teorier och modeller över vad som kan ha hänt, och det räcker med små detaljer för att kullkasta allt och vända saker och ting helt upp

och ned. Kanske framförallt gäller detta när man hittar nya källor som kan tillföra mer kunskap. det betyder inte att den tidigare beskrivningen av historien var totalt felaktig, utan den kan mycket väl varit helt i linje med allt det man tidigare känt till. När det dyker upp nytt material ändras däremot förutsättningarna och man måste tänka om och skriva nya teorier. Kanske är det också spännande när saker och ting inte länge beskrivs på samma sätt som det brukar? en historiebeskrivning om forntiden blir på så vis en färskvara som hela tiden måste underhållas och uppdateras. När något visat sig vara fel är allt precis som det ska, det visar på framsteg inom forskningen.

Tanken med den här bokserien är att försöka berätta historien om fornborgarna, även om det inte kommer bli helt enkelt. Borgarna är inte med i den rådande historiebeskrivningen och för att få med dem måste man vända, bända och vrida tills det passar. När man lyssnar till vad borgarna själva har att säga om historien berättar de en helt annan historia än den vi är vana att höra. denna bokserien kommer därför handla om hur beskrivningen av den nordiska historien kan se ut om borgarna får vara med och utgöra en del av den. det betyder också att den tidigare historien måste uppdateras. Om man vill kan man därför se detta som en alternativ historiebeskrivning. Men kanske har det saknats viktiga delar i det vi fått lära oss från skolböckerna? Kanske finns det mer som går att berätta?

Stensätterborgen utanför Kramfors.

Bäjby borg mellan Tillberga och Ransta utanför Västerås.

Bogsten vid Tumbo utanför eskilstuna.

Stenby skans utanför Strängnäs.

Jättberget utanför Mariefred.

södra borg på Gotland.

Lickershamns

Ogaklev vid Ärla utanför eskilstuna.

Ullavi klint vid Kilsbergen utanför Örebro.

Gudarna, guldet och de gröna skogarna

För att kunna berätta historien om fornborgarna måste vi gå långt tillbaka i tiden. Mycket långt tillbaka. När Gustav Vasa besatt Sveriges tron har vi bara gått 500 år tillbaka i tiden. När det red runt riddare här i Sverige med lansar och rustning under medeltiden har vi gått ca 700 år tillbaka. Vid denna tid är vi halvvägs tillbaka till tiden då borggarna kan ha övergivits. det var med andra ord lika lång tid mellan dem och borgarna som det är mellan oss och riddarna. När vikingar uppges ha börjat segla med sina båtar över haven under 800-talet e kr hade de flesta av borgarna varit övergivna i hundratals år.

Men för att kunna påbörja den här historien måste vi ta oss ännu längre tillbaka i tiden, ända till dess att de första borgarna byggdes, och då måste vi ytterligare omkring 1 800 år tillbaka innan vikingatiden började. Vi ska omkring tretusen år från nuvarande dags datum. Vi måste gå så långt tillbaka att i princip inget fanns på denna plats vid den här tiden. då fanns inget Sverige, eller för den delen något av de andra nordiska länderna. I de nordiska skogarna bodde vid den här tiden ett folkslag som kallas för germaner, och de talade ett språk som brukar kallas för urgermanska. Språket skiljer sig avsevärt mot det som talas i Norden idag, och numera kan enbart några insatta förstå ett fåtal av deras ord. det här var ett primitivt och jordbrukande folk som bodde på bondgårdar där de levde av sitt boskap och det som gavs av jorden. det fanns knappast några städer i Norden vid den här tiden. Här fanns i princip inget av det vi idag brukar kalla för ett samhälle. det finns inget som tyder på att det fanns vare sig lagar eller rättsväsende. det fanns inte heller någon valuta, och förekom det handel skedde det via byten av varor. Men antagligen förekom även detta mycket sparsamt. det fanns inga ordentliga vägar och det kunde vara mycket långt mellan gårdarna. I Norden kunde ingen vare sig läsa eller skriva vid den här tiden. det fanns inga kartor eller kompasser. Vad som fanns längre bort än vad man kunde se med sina egna ögon visste bara de få som själva varit där, eller fått det berättat för sig av andra. Vid bondgårdarna fick man själv tillverka det man behövde, som verktyg, kläder och skor. Behövde man elda fick man själv gå ut i skogen för att fälla träd och hugga den till ved, och det samma gällde naturligtvis också maten. det man skulle äta fick man själv föda, odla, fånga eller plocka. lyckades man inte med detta hotade svältdöden. Sannolikt

arbetade så gott som alla på gården från morgon till kväll, även barnen i den mån de kunde, och antagligen handlade de flesta av sysslorna om att förse sig själva med mat och värme. Vintrarna måste ha upplevts som mycket långa, kalla och mörka så här långt norrut.

Medelåldern var mycket låg och sjukdomar var vanliga. Kunskaperna om sjukdomarna var närmast obefintliga. det fanns mycket lite till hjälp för den som blev sjuk, åtminstone mycket lite som verkligen hjälpte. en konsekvens av detta var att en stor del av befolkningen bestod av barn eller ungdomar. Befolkningsmängden i det område som idag är Sverige, Norge och Finland räknades snarare i 10-tusental än i miljoner.

Odling av spannmål behövde göras med mycket primitiva verktyg, och därför användes mycket små markytor för detta. Istället livnärde man sig i första hand på boskapsskötsel och åt vad detta gav i form av kött, mjölk, grädde och kanske även ost. detta minskade beroendet av en god skörd, så länge gräset kunde växa överlevde boskapen och kunde ge mat på borden. de boskap man höll var främst kor, får, getter och hästar. dagens landskap med vidsträckta åkrar fanns inte vid den här tiden. I de södra delarna av dagens Sverige som Skåne, Östergötland, Västergötland och Öland fanns det en del större betesmarker, men även i dagens danmark. I dessa områden var det också en något högre befolkningstäthet. Men i övriga Norden var betesmarkerna små och låg intill de fåtal gårdar som fanns. Både i dagens Norge och Finland var situationen ungefär samma som i Sverige, och kanske berodde det främst på det kalla och bistra klimatet.

Skogarna och vattendragen

det som fanns i det som idag är Sverige var mestadels skogar, milsvida och nästan oändliga skogar. Men inte den sortens skogar som vi är vana vid idag, som planteras och skördas med jämna mellanrum, utan de skogar som fanns vid den här tiden var av en helt annan sort. Riktiga urskogar där träden fått stå och växa sig så stora och breda att de sträcker sig långt upp mot himlen, och sedan fått stå kvar och växa tills de stående dör av ålder. Täta och nästan ogenomträngliga skogar belamrade med döda och nedfallna träd som sakta genomgick en förmultning tillbaka till mylla. Vid den här tiden var det vanligare med lövträd än i dagens skogar, men det fanns också tall. en tall kan bli minst 750 år gammal och växa sig till en omkrets på minst 3,5–4 m, och sedan bli stående nästan 300 år efter sin död. detta är svårt att föreställa sig idag, tallar med denna ålder finns i princip inte längre kvar.