pan före i en soptunna – förrädiskt enkelt att sjunka ner i och helt omöjligt att ta sig ur. Att bli intresserad av örter och vilda växter är betydligt mer labyrintiskt. Vissa växter går att glufsa i sig, andra är nyttiga i måttliga mängder och ett par stycken kan bota ett sjukt hjärta eller stoppa ett friskt, med bara några milligrams skillnad. Herbariet är ett botaniskt bibliotek, ett läskigt lustiga huset, en vetenskapssagobok och odlingsmanual för de allra bästa, värsta och vackraste vilda växterna och örterna. Från den nyttiga gransirapen till den dödliga stormhatten, med små halvfarliga utflykter ner i rosenvodka och absint – det är en trädgård där du måste se dig noga för innan du sätter ner fötterna.
ELIN UNNES
Att bli intresserad av grönsaksodling är som att hamna med rum-
ELIN UNNES
Växter till mat, magi och medicin NATUR & KULTUR
STORMHATT
(ACONITUM NAPELLUS)
Elin Unnes är rockjournalist och odlare. Hon har varit redaktör på tidningar som Darling, Vice och Rodeo, och skriver regelbundet i Dagens Nyheter och Allt om Trädgård. Boken The Secret Gardener (2014) utsågs till Årets Svensk Måltidslitteratur i kategorin Köksträdgårdslitteratur och beskrevs som ”Den intressantaste och mest lärorika bok jag har läst i år” av Jan Gradvall i Dagens Industri.
herbariet_omslag.indd 1-3
2016-02-15 14:06
DE GODA
(SMASKIGA)
Förord 4 Kapitel I Lyssnar växterna på vad du säger? Kan växterna läsa dina tankar? Kan växterna prata med varandra? Kan växterna se? Kan växterna röra på sig? Kan du läsa växternas tankar?
6 8 9 12 14 15 18
DE VILDA
DE GODA
(L ÄK ANDE)
Kvitten, rosenkvitten 22 Björnbär 28 Plommon 34 Slingerkrasse/indiankrasse 39 Kapitel II
44
Medicinsk magi – en kort historik eller Varför var läkarna så elaka? Varför hjälper örter bara mot dysenteri? Men hur kunde de veta allt det där? Hur får man bäst i sig ört? Skyddar beska droppar mot onda ögat? Hur används beska droppar? Vilka flaskor är bäst? Tre sorters önskemagi
46 50 53 55 59 63 63 66
Malört Lavendel Salvia Grönmynta Vänderot
67 72 80 88 96
Kapitel III
100
Hur blir man kompis med en växtande? Skymningsvarelser eller Hur du designar en engelsk trädgård Varför är egensamlade växter bäst? Hur vet blommorna vad klockan är?
101
herbariet_inlaga.indd 2
102 104 108
2016-02-16 10:49
DE ONDA herbariet_inlaga.indd 3
Hur maxar du skörden? Hur dyrkar man jorden? Hur torkas örter bäst? Går det att sluta tvätta håret?
109 110 112 116
Murgröna Gran Vildapel, paradisäpple Röllika Törnros, vresros
120 124 128 134 139
Kapitel IV
146
Varför får stormhatten all uppmärksamhet? Kan man röka morot? Hur identifierar du ett gift? Hur lever man utan att döda? Gillar växter rock? Så, vad har vi lärt oss egentligen?
148 149 151 152 155 157
Mjöldryga Stormhatt Spikklubba
160 164 168
Efterord Läslista
174 175
2016-02-16 10:49
Magi känns sällan som magi när den händer. När jag började odla hojtade jag helt kategoriskt: ”Blommor är töntiga, här ägnar vi oss åt grönsaker” åt alla som orkade lyssna. Sen upptäckte jag att nästan alla blommor också är ätliga. Sen upptäckte jag att det är få saker i naturen som är helt oätliga. Sen upptäckte jag en hel värld av växter som kan stänga sår, stoppa ditt hjärta och öppna ditt tredje öga. För i samma sekund som man blir det minsta lilla intresserad av örter och vilda växter är det nästan omöjligt att inte samtidigt bli intresserad av medicinhistoria och magi – de är sammanlänkade på det mest gruvliga sätt. Innan tyskarna (tillsammans med den där fransmannen som gjort det omöjligt att köpa opastöriserad mjölk) upptäckte att baciller gör oss sjuka trodde våra läkare att sjukdomar var en taskig present från Gud. Eller kanske att de orsakades av giftig luft från Saturnus. Eventuellt både och. Om du tycker att diagnoserna låter virriga så skulle du se recepten. Det verkliga helandet skedde i människors hem och utfördes av fattigt folk som plockade sin medicin i trädgårdar och skogar. Det var såklart lite rysk roulett ute i stugorna också – sprit kryddad med malört och/eller arsenik användes mot allt. Men det var medicin som praktiserades av människor som trots brist på utbildning (eller tack vare?) baserade sina behandlingar på empiri. Om nåt inte funkade tjänade ingen på att fortsätta nöta. De konventionella läkarna hade dock en helt annan, dold agenda. Men det kommer vi till lite senare. Enligt vissa, Homeros till exempel, uppfanns farmakologin av grekiska rhizotomoki. De var antika rotsamlare och kom ihåg hur man pratade med växtandarna. De höll koll på månen och visste vilka eder som skulle läsas för vilka växter. Sen, på 400-talet f Kr, dök Hippokrates upp och la sig som en blöt filt över hela den
Förord / 4
herbariet_inlaga.indd 4
2016-02-16 10:49
”Blommor är töntiga, här ägnar vi oss åt grönsaker.” flummiga medicinarfesten. Efter det har det varit uppförsbacke för medicinsk mysticism, en tradition som inte bara gett hälsa utan även frihet, berusning, andlig hänryckning och styrka. När dörren till den här typen av berättelser – om bittra örter, besvärjelser och pratsamma plantor – väl öppnats, var det ett ganska brant sluttande plan ner till offer och riter i största allmänhet. Särskilt om det innebär att jag måste odla en eller annan ört för att kunna genomföra dem. Den typen av aktiviteter gör också att jag inte blir uttråkad av det här långa livet lika fort. Och de bittra växter som inte dödar smakar ofta väldigt gott. Dessutom är jag ett stort fan av både hängslen och livrem, och lite magi har väl aldrig skadat nån. Eller?
Förord / 5
herbariet_inlaga.indd 5
2016-02-16 10:49
De goda Smaskiga / 6
herbariet_inlaga.indd 6
2016-02-16 10:49
KAPITEL I DE GODA, SMASKIGA
De goda Smaskiga / 7
herbariet_inlaga.indd 7
2016-02-16 10:49
Smaskiga
LYSSNAR VÄXTERNA PÅ VAD DU SÄGER? ”Now so much I know, that things just don’t grow, if you don’t bless them with your patience.” First Aid Kit, Emmylou
Alla vet att växter mår bra av att man pratar med dem. En förklaring är att växter ”äter” koldioxid i luften. Det är en del av fotosyntesen: koldioxiden som de suger i sig blir till kolhydrater som växten behöver för att kunna bilda blad och rötter. En lyckad bieffekt är att växten frigör syre under processen. Människors andning funkar ungefär tvärtom. Vi behöver syre och frigör koldioxid. Vår utandning innehåller mer koldioxid än luften i allmänhet, och alltså trivs växterna när folk står och teaterartikulerar i närheten av dem. Den här förklaringen har jag aldrig trott på. Jag har fruktansvärt dålig hand med krukväxter. Det stör mig dessutom att de vantrivs hos mig. När jag stått och blåst argt på växter jag ogillar tills jag är yr i huvudet, har de bara stirrat likgiltigt tillbaka och sen, demonstrativt, tappat ett blad till. Men kolla på dem som faktiskt pratar med sina växter, de som bryr sig tillräckligt mycket för att säga gulliga saker till det där tystlåtna gänget i fönstret. Deras växter är så frodiga att de i stort sett ser ut som en annan art. Men om det inte är koldioxiden, vad är det som gör skillnaden? De goda Smaskiga / 8
herbariet_inlaga.indd 8
2016-02-16 10:49
KAN VÄXTERNA LÄSA DINA TANKAR? ”Det finns sådant som idag ännu inte är sant, som kanhända ännu inte får lov att vara det, men som kanske är en sanning för morgondagen.” Carl Gustav Jung, Det omedvetna
”And [Wittgenstein] said, ’Well, it’s true enough’.” Terence McKenna, svampälskare
Du vet den där forskningen om att växter kan läsa tankar? Det har varit en av mina favoritteorier ända sen jag var liten. Allt började en sen kväll/tidig morgon när den före detta ciaanställde Cleve Backster kopplade sin kontorskrukväxt till en lögndetektor. Inget hände. Växten stod bara där, som växter gör, utan att röra ett finger. Så för att se om han kunde få en reaktion från plantan bestämde sig Cleve för att bränna upp ett av bladen. Och precis när han tänkte tanken reagerade växten som en svettig ljugapa: Nålen på Cleves lögndetektor började studsa våldsamt. Växten var skräckslagen. Utan att ens försöka hade Cleve snubblat över ett skakigt bevis på att plantan inte alls var en simpel grönsak, utan en varelse med medvetande, empati och, möjligtvis, förmågan att läsa människors tankar. Efter den där första natten på kontoret fortsatte Cleve att göra experiment som handlade om att växter är medvetna om sin omgivning och reagerar på den med det som vi icke-växter kallar ”känslor”. De blir ledsna när du är ledsen, glada när du älskar dem, skräckslagna när du tar fram sekatören. Och de vet när du ligger med nån. Även om du inte är i rummet. Ända sen jag hörde det här sneglar jag skyldigt/maktfullkomligt på krukväxterna i köket varje gång jag häller ut kokande äggvatten i vasken (enligt Cleve blir växterna helt förkrossade när levande grejer runtomkring dem skadas eller dödas, även om det bara är bakteriekulturen som bor i vattenlåset). Cleve påbörjade sitt arbete på 60-talet. Sen dess har många försökt göra om experimenten, och misslyckats. Och visst, det här var under en period när lsd var lagligt (”åmg, kontorspalmen skickar subliminala meddelanden till mig!?”). Och Cleve var ingen riktig De goda Smaskiga / 9
herbariet_inlaga.indd 9
2016-02-16 10:49
De goda Smaskiga / 10
herbariet_inlaga.indd 10
2016-02-16 10:49
forskare. Och han designade sina försök så att de skulle bekräfta hans intuition. Men det, har det visat sig, gör även riktiga forskare. Och allt det här är egentligen skitsamma, för inget av det betyder automatiskt att Cleves intuition var fel. Tänk om han bara var fel forskare på rätt plats? Numera pratar fysikforskare om nåt väldigt coolt som kallas kvantbiologi: att till exempel fotosyntes i växter kan ha med kvantmekanismer att göra. Kvantfysik är ju i stort sett omöjligt att förklara annat än på allra lägsta Kalle Anka-nivå. Men en av de märkligare grejerna med kvantfysik är att grejer (eller partiklar, om du pratar med vetenskapsmän) verkar kunna vara på samma plats, även när de är långt isär. Det här kallas sammanflätning, ”entanglement” på engelska. Det innebär att partiklarna är uppkopplade mot varandra oavsett hur långt isär de befinner sig. Forskare – riktiga forskare – har fått sammanflätning att funka på 12 kilometers håll. Men i teorin finns ingen gräns för hur långt avståndet skulle kunna vara. Albert Einsteins Kalle Anka-term för det här är ”spooky action at a distance”. I naturen skulle det kunna förklara varför saker som egentligen är alldeles för komplicerade och slumpartade för att få hända, ändå händer. Kvantbiologi skulle till exempel kunna förklara hur i helvete flyttfåglar hittar rätt eller hur nåt så sjukt som just fotosyntes faktiskt existerar. Det finns ytterligare andra forskare (dock mest Roger Penrose) som hävdar att det mänskliga medvetandet är ett resultat av kvantmekanismer. Själen skulle kunna vara kvantbiologisk. Och om det är så att växters livsgnista – fotosyntesen – är kvantig, och om människans själ är kvantig, och om spooky action at a distance verkligen funkar (och om det inte vore för att jag precis staplade tre ”om” på varandra här) skulle det finnas en vetenskaplig förklaring till att växter kan läsa människors tankar. Oavsett hur mycket syra Cleve Backster lånade från cia:s förhörsrum. Så här: Om du separerar två sammanlänkade partiklar, även om de är på varsin sida av universum, och pular med den ena på nåt sätt, kommer den andra att förändras på samma sätt. Det den ena upplever, upprepas automatiskt hos den andre. Och om människan lever av växter, och växter lever av komposterade människor (blodsoffer mot missväxt är inte så ovetenskapligt som det låter – blodmjöl är ett av de starkaste, naturliga gödselmedel vi har), då måste vi väl De goda Smaskiga / 11
herbariet_inlaga.indd 11
2016-02-16 10:49
ROSENKVITTEN
(CHAENOMELES JAPONICA)
HERBARIET
De goda Smaskiga / 22
herbariet_inlaga.indd 22
2016-02-16 10:49
HERBARIET
KVITTEN ROSENKVITTEN (CYDONIA OBLONGA)
(CHAENOMELES JAPONICA)
Det finns två sorters kvitten: äkta kvitten och rosenkvitten. Båda är väldigt tjusiga. Rosenkvitten är en söt liten buske som blommar på nästan bar kvist på våren och som framåt hösten får små, stenhårda frukter som är ganska – men inte helt – oanvändbara. Äkta kvitten får såna där stora, fula, knögliga päronäpplen som brukar dyka upp i stilleben av holländska målare som en påminnelse om att den som har mest grejer när man dör … dör lik förbannat. När jag precis börjat odla, innan jag ens visste att kvitten fanns, och absolut inte att det fanns två olika, obesläktade sorter, upptäckte jag en misshandlad liten buske i ett hörn av vår kolonilott, insnurrad i ett virrvarr av rotskott och ogräs. Efter att ha rensat upp runt busken tog det bara nåt år innan den började ge frukt. En höstkväll plockade jag in de pinhårda små frukterna och la dem på ett fat i köket i väntan på att jag skulle hitta ett bra recept på kvittenmarmelad. (Kvitten har lång hållbarhet, det är lugnt att plocka först och leta sen.)
Morgonen efter gick jag ut och när jag kom tillbaka hade lägenheten bytt lukt. Det måste ha börjat under natten, så att näsan blev tillvand, men doften var omöjlig att missa. Hela lägenheten luktade rosenkvitten. Som om det stod stora fång liljor i alla rum, kombinerat med nåt lite giftigt, liljekonvalj kanske, rökelse, söt nektar, sekelskiftesdekadens och puder. Med näsan bland frukterna var lukten så tung att jag blev yr i huvet. Där och då bestämde jag att rosenkvitten egentligen aldrig behöver tillagas. Som frukt kan man komma långt med att vara den ultimata doftgranen. Jag upptäckte senare att det faktiskt går att göra gelé på rosenkvitten, men att den nog ändå är bäst som en tillsats i andra sylter, eller just som parfym. Äkta kvitten är enklare att använda och smaken är väldigt exotisk, som ambra och solvarma rosor. Ändå används den väldigt lite, eftersom den inte går att äta rå (det finns alltid ett gäng engelsmän som växte upp under kriget som säger emot det här). Så om du har plats och bor söderut (härdig till omkring zon 2): skaffa en egen kvitten.
De goda Smaskiga / 23
herbariet_inlaga.indd 23
2016-02-16 10:49
K VIT TEN
Det blir ett fint blommande träd. Plinius den äldre – en be-all, end-all odlingsboksauktoritet som levde under det allra första 00-talet – tyckte att kvitten skyddade mot onda ögat. Halvsäkra persiska källor säger dessutom att kvitten är det nya granatäpplet.
ODLING Rosenkvitten är kravlös och härdig till zon 4. Ge den samma förutsättningar som andra buskar: djup, lucker, mullig jord. Vattna ordentligt tills den etablerat sig, och plantera gärna på hösten för regnets skull. Välj ett skyddat läge om du är längre norrut. Min lilla buske blommar med starkare färg när den får växa i fuktig halvskugga istället för i full sol. Äkta kvitten är ganska oprövad i Norden men odlas i Storbritannien, hela vägen upp till Skottland om den får en skyddande vägg att luta sig mot. Fukt och värme alltså. Problemet kan dock vara att få tag på växten: Plantskolorna tycker att den är härdig till zon 1, kanske 2, vilket egentligen inte brukar vara nåt problem. Men eftersom äkta kvitten är så pass okänd och oanvänd säljer plantskolarna som tar in den inte mer än ett eller ett par träd om året. Med så små kvantiteter blir det ingen ekonomi i växten, och ännu färre plantskolor tar in trädet i fortsättningen. Så låt oss bryta mönstret, experimentera mera och lära oss hur vi får exotisk kvitten att trivas.
KEMI Kvitten, båda sorterna, är smällfulla av pektin (se sidan 93). Men kärnorna i äkta kvittenfrukt är också intressanta: de innehåller bland annat olja och en gnutta av samma ämne som finns i bittermandel. Om kärnorna läggs i blöt utsöndrar de ett slajm, på samma sätt som linfrö, som lugnar irriterad hy. Den franska författaren Colette ska ha använt kvittenkärnor på just det sättet.
Gör så här: Lägg 50 g kvittenkärnor i 1 liter destillerat vatten. Låt dra några dar och använd slajmet som ansiktstvätt, särskilt vid fet hy. Eller mixa 25 g kvittenkärnor med ett glas destillerat vatten, sila och använd vätskan som ett lugnande hudbalsam. Överkurs: Växtslemmet har också använts som suspenderare till bensoetinktur, särskilt i kombination med rosenvatten. Hepp! PS. I Frankrike kan man, förutom att vara full som ett ägg, ett ostron och en polack, även vara full som en kvitten.
De goda Smaskiga / 24
herbariet_inlaga.indd 24
2016-02-16 10:49
HERBARIET / Recept / Kvitten
01. ”ENKEL” KVITTENMARMELADKONFEKT
är vanlig vid persiska frukostar, som ska vara världens bästa.
Ett godis jag drömt om ända sen jag började leta kvittenrecept är Lorenza de’Medicis italienska marmelad med det missvisande namnet Enkel kvittenmarmeladkonfekt.
½ kg äkta kvitten ½ liter strösocker ½ liter vatten 1 msk rosenvatten ev några myskfrön eller kardemumma
Sjud orensade kvittenklyftor under lock och med en liten skvätt vatten, 45 minuter. Pressa de mjuka bitarna genom en sil för att bli av med kärnhus och annat skräp. Väg kvittenmoset, väg upp lika mycket socker, blanda och sjud utan lock 40 minuter till. Rör om ibland. Bred ut smeten, ett par centimeter tjockt, i en form täckt med bakplåtspapper. Låt svalna, täck med en handduk och låt stå i gassande sol 2 veckor. Skär till fyrkanter och pudra dem runtom med florsocker. Klart. Receptet är uppenbarligen inte anpassat till länder där 2 veckors gassande sol bara händer om man åker utomlands på semester. Så, som ett experiment, gjorde jag en snabbvariant på konfekten med hjälp av ännu mer pektinspäckad rosenkvitten. Resultatet blev nåt som mest liknade en bitter studsboll. Följande recept är alltså enbart för äkta kvitten.
Skala, klyfta och kärna ur frukten. Kärnhusen är som gjorda av sten, så det här kommer att ta lite tid. Lägg klyftorna i en skål vatten i väntan på tillagning, då missfärgas de inte lika illa. Blanda klyftorna med socker och vatten i en kastrull. Koka upp och rör ut sockret. Koka tills frukten mjuknat – efter ett tag mörknar bitarna en aning och får en nästan transparent känsla. Mosa med en sked eller passera genom en sil för en slät marmelad. Koka upp igen, blanda i rosenvattnet (läs mer om rosenvatten, sidan 140) och smaka av för rätt rosdos. Kasta i de eventuella fröerna (de behöver inte krossas, se bara till att du får några stycken i varje burk) och häll upp i steriliserade burkar med tättslutande lock. Håller sig länge i kylen – förmodligen några månader, men ingen av mina burkar har nånsin hunnit bli äldre än ett par veckor.
02. KVITTENMARMELAD
Myskfrö Innan det blev olagligt utvanns parfymingrediensen mysk ur rumpan på en stackars hjort (alltså inte en och samma stackars hjort – de dog under processen – utan en viss sorts hjort). Hjortsekretet torkades till gryn, myskfrön, som såldes dyrt till parfymtillverkarna. Ett annat sätt att få tag på mysk är via ett faktiskt frö: till exempel det från myskokran (Abelmoschus moschatus). Mycket fräschare än den stackars hjortens kånkelbär.
Kvittengelé på restaurang (den är bästa vän med tunna, salta skivor manchegoost) är oftast röd. Det är för att kvitten ändrar färg när den kokas länge. I det här receptet är det så mycket socker att marmeladen stelnar trots kortare koktid. I recept med koktid upp till 2–3 timmar är sockermängden mindre. Det här blir en mycket söt, rosendoftande, ljusgul marmelad som jag hört
De goda Smaskiga / 25
herbariet_inlaga.indd 25
2016-02-16 10:49
HERBARIET / Recept / Kvitten
03. SYLTAD KVITTEN Första gången jag kokade den här inläggningen var i Frankrike – på vintern ligger drivor av billig kvittenfrukt bredvid färska valnötter och torkade fikon på marknaderna. Halvvägs igenom storkoket luktade vinägern så starkt att jag var tvungen att öppna vädringsfönstret i köket (innanför fönstret fanns ett schakt som delades av alla i huset, och inne i schaktet – i fönstrets underkant – satt ett fantastiskt platsbyggt skafferi som vi framförallt använde till att förvara whisky i eftersom det luktade så starkt av råttgift därinne). Medan jag rörde i inläggningen fantiserade jag om hur nån stackars fransk granne stack ut huvudet genom sitt vädringsfönster och fick nyllet fullt av syrad ånga från de exotiska svenskarna med sin konstiga förkärlek för vinäger. Den här syltade frukten är så smakrik att den kan vara svår att äta direkt ur burken, men den är ljuvlig till salladsreceptet som kommer lite senare. Receptet blir till fyra halvlitersburkar, vilket är nog för att du ska klara dig hela vintern. 1 kg äkta kvitten 1 citron 7 ½ dl cidervinäger 5 dl farinsocker ½ muskotnöt 10 hela kryddnejlikor 1 kanelstång 1 tsk kryddpepparkorn 20 hela svartpepparkorn 1 tumme ingefära salt
använda både skal och juice. Blanda citronsaften med ett par teskedar salt och ett stänk av vinägern i en stor skål. Skala, klyfta och kärna ur kvittenfrukterna. Om de är stora, dela dem ytterligare en eller ett par gånger. Tänk att bitarna ska vara lagom stora att serveras ett par stycken till varje portion sallad här till höger. Allteftersom du klyftar lägger du frukten i den sura saltblandningen, så den inte missfärgas. I en stor kastrull blandar du resten av ingredienserna: nyriven muskotnöt, hela kryddnejlikor, kanelstången, de lätt krossade kryddpeppar- och svartpepparkornen (kryddor som köps finmalda smakar sämre och gör inläggningen grumlig), den skalade och strimlade ingefäran, det strimlade citronskalet och vinägern. Koka upp och låt sjuda 10–20 minuter innan du tillsätter kvittenklyftorna. Lägg i klyftorna i omgångar om det blir för trångt i grytan. Koka varje omgång på låg värme 15–20 minuter, tills frukten mjuknat men inte kokat sönder. Lyft över bitarna i steriliserade burkar med tättslutande lock och låt vinägerskyn stormkoka några minuter innan du häller den – simmig och söt – över frukten. Skruva genast på locket. Låt burkarna vila svalt minst nån vecka. Förvara burkarna i kylen så håller de sig i månader. De sötstarka skivorna passar bra ihop med vällagrad grönmögelost.
Ta bort vaxet från citronen (se sidan 95), skala bort det yttersta gula på frukten och pressa den sen – du kommer att
De goda Smaskiga / 26
herbariet_inlaga.indd 26
2016-02-16 10:49
herbariet_inlaga.indd 27
2016-02-16 10:49
pan före i en soptunna – förrädiskt enkelt att sjunka ner i och helt omöjligt att ta sig ur. Att bli intresserad av örter och vilda växter är betydligt mer labyrintiskt. Vissa växter går att glufsa i sig, andra är nyttiga i måttliga mängder och ett par stycken kan bota ett sjukt hjärta eller stoppa ett friskt, med bara några milligrams skillnad. Herbariet är ett botaniskt bibliotek, ett läskigt lustiga huset, en vetenskapssagobok och odlingsmanual för de allra bästa, värsta och vackraste vilda växterna och örterna. Från den nyttiga gransirapen till den dödliga stormhatten, med små halvfarliga utflykter ner i rosenvodka och absint – det är en trädgård där du måste se dig noga för innan du sätter ner fötterna.
ELIN UNNES
Att bli intresserad av grönsaksodling är som att hamna med rum-
ELIN UNNES
Växter till mat, magi och medicin NATUR & KULTUR
STORMHATT
(ACONITUM NAPELLUS)
Elin Unnes är rockjournalist och odlare. Hon har varit redaktör på tidningar som Darling, Vice och Rodeo, och skriver regelbundet i Dagens Nyheter och Allt om Trädgård. Boken The Secret Gardener (2014) utsågs till Årets Svensk Måltidslitteratur i kategorin Köksträdgårdslitteratur och beskrevs som ”Den intressantaste och mest lärorika bok jag har läst i år” av Jan Gradvall i Dagens Industri.
herbariet_omslag.indd 1-3
2016-02-15 14:06