Stjärnor och fulpluppar eller kanske en post-it lapp

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme marraskuun aikana.

Max Lucado har skrivit en fantastisk liten bok som handlar om vedingar. Vedingar är snidade träfigurer som snickaren Eli snickrat. Vedingarna tillbringar dagarna med att sätta stjärnor och fulpluppar på varandra. Ifall du gjort något bra eller är duktig på något så får du en stjärna och ifall du gjort något dåligt eller gjort bort dig får du en fulplupp. Parvello var en klumpig veding som alltid fick fulpluppar och väldigt många fulpluppar. Han blev mer och mer ledsen och fången i sina nederlag.

Jag har sett så många som samlat på sig många fulpluppar och sådana som gärna samlar på sig stjärnor. Flickan som ligger i sin säng på en barnavdelning, vecka efter vecka och blir slangmatad. Ångesten för att äta och inte nå sin alldeles för låga idealvikt gör att hon sätter fulpluppar på sig själv varje gång hon äter.

Den unga mannen som jobbar så mycket och med så många saker, för han blir så inspirerad av utmaningar, men som till sist leder till panikattacker och utmattning på grund av överansträngning, Han har först samlat på sig stjärnor men dessa ramlar bort och byts ut mot en fulplupp då han misslyckas. Skoleleven som inte kommer sig till skolan utan blir sittande hemma först någon dag nu som då och till sist hela tiden får fulpluppar och ångesten ökar. Lyckas du i ditt jobb får du en stjärna och misslyckas du får du en fulplupp. Idag är vi människor fångade i så mycket som gör oss stressade och gör att vi mår dåligt på ett eller annat sätt. Ångest, depression och utmattning har blivit vanliga diagnoser. Mycket handlar om att inte duga och att inte räcka till. Vi läser på facebook och andra sociala medier om hur den ena har ett välinrett hem, den andra en vacker trädgård, den tredje väluppfostrade framgångsri - ka barn, den fjärde en fin yrkeskarriär och så tror vi att vi ska klara av allt som dessa är bra på för att samla stjärnor. Ingen vill ha fulpluppar men ändå kommer de så lätt och de medför skam och ångest. Vi tror vi själva måste skapa vårt värde.

Parvello blev mer och mer ledsen tills han en dag träffade Amanda. Amanda var helt utan stjärnor och fulpluppar. Hon berättade för Parvello att hon varje dag hälsade på Eli, snickaren och därför fastnade inga stjärnor eller fulpluppar på henne. Parvello ville bli som Amanda. Du borde också hälsa på Eli sa hon åt Parvello. Han kan hjälpa dig att bli av med fulplupparna. Så en dag tog Parvello mod till sig och gick upp för berget till Elis hus. Eli lyfte upp Parvello på snickarbänken och förklarade hur fin han var och hur han snickrat Parvello precis så som han ville ha honom.

Eli hade snickrat alla vedingar utan varken stjärnor eller fulpluppar, dessa var vedingarnas egna påhitt. Eli bad Parvello hälsa på hos honom varje dag, precis som Amanda. Om du kommer till mig varje dag och hör på vad jag har att säga dig istället för att fundera på stjärnor och fulpluppar ska du se att fulplupparna börjar ramla av, sa Eli åt Parvello. Då Parvello var på väg ut föll den första fulpluppen bort.

I en liten tidningsartikel som jag läste står det att små positiva saker vi gör för varandra kan lindra ångest både för den som gör den positiva saken och den som tar emot. Som exempel nämndes att man t.ex. kan skriva en liten post-it lapp med ett positivt meddelande och sätta den på sin arbetskamrats tangentbord eller på dörren in till rummet. Enligt artikeln har forskning visat att små positiva handlingar mot varandra minskar ångesten främst hos den som gör handlingen. Är då dessa post-it lappar stjärnor vi delar ut? De kan vara det men om vi först hälsat på hos Eli (Gud) så kan lapparna eller det vänliga vi gör mot varandra vara en hälsning från Gud som gör att en fulplupp ramlar av eller att en stjärna inte känns så viktig. Så låt oss dela ut post-it lappar med budskapet att DU är värdefull, inte det du gör, för du är skapad av Gud och värdefull i Hans ögon.

Katarina Nordström
Frälsningssoldat, Nykarleby