Känner du dig själv?

Jag tror inte att jag känner mig själv riktigt helt och hållet ännu. Antagligen kommer jag i något skede att överraska mig själv med hur jag reagerar, känner eller tänker. Och hoppas att jag efteråt kan tänka: ”Jaha, så här gick det därför att...” och kan sätta namn på vad det nu än är.

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme maaliskuun aikana.

Det optimala vore att känna sig själv så bra att vi alltid kunde hålla oss ”à jour”. Att kunna ta i beaktande hur våra erfarenheter har färgat av sig på våra känslor och att kunna lägga bort överloppsfärgerna från våra reaktioner.

Förstår du vad jag menar?

Vi påverkas alla av den familj vi föds in i, av hemförhållanden, uppfostran, skola, kompisar, kultur osv. Det vet ju alla förstås. Dessutom påverkas vi av syndafallet, det är också självklart. Och allt det här formar oss, hur vi upplever och reagerar på saker och ting.

Jag växte upp i ett underbart hem. Trots att förhållandena inte var fullkomliga, hade jag alltid kärlkesfulla vuxna i min närhet. Min fars svåra sjukdom prövade ändå vårt underbara hem till bristningsgränsen.

Livet kunde vara tungt och redan som ung försökte jag bära mitt strå till stacken. Pappas sjukdom hindrade honom från att ta del i hushållsarbetet och eftersom mamma både arbetade och studerade hann hon inte göra allt. Vi fyra barn gjorde vårt bästa för att vardagen skulle fungera, jag hade en äldre bror och en yngre bror och syster. Jag tänkte inte att det skulle ha varit för mycket, trots att tonårstiden och förhållandet oss syskon emellan ibland satte humöret och nerverna på prov. Det var i alla fall en självklar sak att alla gjorde sitt bästa för att hålla familjen ihop. Jag hade svårt att ge uttryck för mina känslor och gled därför redan i unga år in på en väg med bl.a. ansvarslös alkoholkonsumtion vilket ökade på bördan i familjen. Samtidigt hade jag skuldkänslor över mitt beteende. Jag hade skuldkänslor över den oro och skam jag åsamkade familjen, över att jag inte hjälpte till hemma och över mig själv. Jag visste ju nog hur svår familjens situation var och att jag borde ha betett mig annorlunda och ändå gjorde jag som jag gjorde, och konflikten i mitt inre var enorm.

Klart är att allt det här har inverkat på mitt sätt att uppfatta mig själv, på hur jag känner det i olika situationer och hur jag beter mig. Ofta ”läste” jag in i andras ord, mellan raderna, av gester och miner allt möjligt som inte ens fanns där, vanligtvis någonting negativt. Det negativa kom från mig själv. Det åstadkom en kedjereatktion av missförstånd utan slut som ledde till att jag drog mig mer och mer åtsidan till sist. Det igen förde med sig mera alkohol och vidare till osanna upplevelser av att bli godtagen. Eftersom jag inte orkade med min skam och skuld som nykter, tänkte jag att ingen annan heller godtar mig och har bara onda tankar om mig.

Till en människas grundbehov hör bl.a. att bli godtagen och vara med i en gemenskap. Om vi av en eller annan orsak inte får uppleva det, går vi sönder och kan till och med bli beroende av droger, anhöriga, pornografi osv. Vi söker tillfredsställelse för våra emotonella behov t.o.m. på lögnaktiga vägar och så att de skadar oss till sist. Vi behöver människor i vår närhet, sådana som visar äkta omsorg om oss. Vi måste kunna låta dem komma nära, och ibland tar det tid innan vi förmår oss till det. Kanhända är vi i behov av utomstående hjälp.

Den största befrielsen från allting fick jag när jag kom till tro. Jesu kärlek frigjorde mig från all syndens och skuldens börda. Det går inte att beskriva den otroliga kärlek, frid och frihet jag fick uppleva den stunden och efter det! Jag förstod att Jesus älskar mig, han dog för mig trots att jag var så misslyckad och trasig. Han älskar mig så mycket att han inte lämnar mig kvar i ett sådant tillstånd utan frigör mig från synd och helar mig så att jag igen kan godta mig själv och ta emot andras godkännande.

Hela Bibeln talar om den här kärleken. Den mest kända versen finns i Johannes 3:16 och sammanfattar huvudtanken allra bäst. Jesus säger så här: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Och Paulus ord i Rom.5:6-8 har blivit kära för mig: ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”

Denna Guds kärlek och nåd finns tillgänglig för oss var och en. Vi får alla bli helade av Guds omsorg, också du, min vän. Låt oss tillsammans gå vidare på kärlekens och helandets väg, du, jag och Jesus Kristus.

Eija Kulmala, löjtnant, ledare för Vasa kår