Första steget

Har du någonsin hört termen ”doomscrolling”? Även om du inte har stött på ordet, kan det hända att du själv har gjort det någon gång. ”Doomscrolling” betyder att man ständigt följer med negativt nyhetsflöde, och isynnerhet reagerar på hotfulla och tråkiga nyheter. Med modern teknologi är det inte särskilt svårt och dessutom blir man lätt beroende av det.

Och tråkiga nyheter är det ingen brist på i världen. Just när vi hade slutat följa med den kontinuerligt uppdaterade coronasituationen, började det komma nyheter om kriget i Ukraina och dess förvecklingar. Också prisförhöjningarna har utmålat deprimerande framtidsutsikter, som gäller oss konkret även i hemlandet. Man spekulerar om elektriciteten kommer att räcka till. Och till råga på allt orsakar klimatförändringen katastrofala väderleksfenomen på vår planet. Mycket elände finns i världen och dessutom får vi höra om allt detta i realtid.

Ständiga hotbilder och tråkiga nyheter får många att bli förtvivlade. Framtiden är oviss. Människornas försök att skapa en bättre framtid känns meningslösa. Finns det något som kan ge hopp mitt i allt detta?

För 2000 år sedan levde Israels folk också i en osäker situation, under det romerska väldet. De väntade på den av profeterna utlovade Messias, som skulle befria dem. Många trodde att Messias var en fruktansvärd krigshjälte, som skulle strida för folket och befria dem från en främmande makts förtryck. Men vad fick de? En ödmjuk snickare, som inte stred mot Rom, utan lärde att man ska älska sina fiender och t.o.m. vända andra kinden till vid orättvisor. En, som inte red på en ståtlig krigshäst, utan på en liten åsnefåle. Ändå bringade han ett stort hopp till folket och vände världen upp och ner, även om det inte var på ett sådant sätt som de väntade sig!

Denne samme Messias, är fortfarande den ende, som kan ge en verklig frid och ett hopp i denna mörka värld. För det första, genom att tro på Jesus kan vi få evigt liv. Men genom att följa Jesus och hans undervisning, kan vi redan här i tiden hämta en bit av himlen, av Guds rike, till jorden.

Föreställ er hurdan världen skulle vara, om vi alla skulle leva så som Jesus lärde.

För det första, inga krig skulle finnas. I stället för att strida mot varandra, skulle vi älska våra fiender och t.o.m. be för dem som förföljer oss. Vi skulle förlåta, inte hämnas.

Inget annat våld skulle heller existera, för Jesus lärde att redan att vara arg på någon är fel. Tänk, inget gatuvåld, ingen utpressning, inget utkrävande av skuld, inga rån.

Radikal kärlek till nästan skulle också sträcka sig till romantiska förhållanden. Inga svek, inga skilsmässor, inget sexuellt våld, inget utnyttjande av människor och ingen på sätt eller annat förslavande porrindustri, för Jesus lärde att t.o.m. att känna begär till en främmande är fel.

Det skulle inte finnas någon hungersnöd i världen, eller brist på kläder eller medicin, för att inte tala om bostadslöshet, för människorna skulle dela med sig sig. Inte är det ju nu heller brist på resurser, utan problemet är att en del har överflöd, medan andra lider brist. Och ingen skulle stjäla av en annan, varken privat eller globalt.

Miljön skulle inte förstöras om vi skulle nöja oss med mindre och enklare, i stället för att fika efter ägodelar, och om vi inte alltid ville ha mera och bättre än nu. En normal matproduktion förstör inte planeten, eller framställande av hållbara kläder eller bostäder, utan strävan efter ständig ekonomisk vinning (som också kan kallas för att tjäna mammon), som innefattar en överdriven materialism, konsumtion och resande, som vi anser vara en helt normal del av livet.

Naturkatastrofer och sjukdomar skulle det fortfarande finnas, men de lidande skulle få hjälp inspirerad av berättelsen om den Barmhärtige Samariten, också annanstans än i rika västländer. Om alla pengar som används till vapenindustrin, istället skulle ges till medicinsk forskning, är jag ganska säker på att allt fler människor skulle få leva friska längre.

Mobbande, kränkningar, tråkiga nätkommentarer, rasistiska vitsar och andra fräckheter skulle lysa med sin frånvaro, för vi skulle vara medvetna om att vi, som Jesus lärde, en gång får stå till svars inför Gud för varje onödigt ord som vi uttalar.

Också marginalisering skulle höra till historien, för vi skulle besöka sjuka och fångar, både sådana som sitter i fängelse och sådana som är fångar i sin egen lägenhet, för vi skulle ta orden i Matteus evangelium om den yttersta domen på allvar. Då skulle också mångas behov att fly verkligheten genom droger eller internets mörka värld, ifall vi skulle ha en gemenskap att tillhöra och människor som bryr sig om oss.

Om vi vill sammanfatta ovannämnda till en post-it-lapp, kunde där stå Jesu ord från Johannes evangelium 13:34: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska var- andra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.” Buden om att älska Gud över allting och vår nästa (som oss själva) är så vidsträckta att de ibland är svåra att fatta, eftersom de inverkar på varje område av vårt liv.

Tanken på att ivrigt och samvetsgrant följa Jesu undervisning, kan kännas opraktisk, naiv och orealistisk, men vad har vi egentligen att förlora?

Världen är upp och ned, och samtidigt har Gud genom sin ende son meddelat oss sin vilja. Vem är vi att bedöma om det fungerar eller lönar sig? Är våra egna åsikter, vår bekvämlighet eller våra inlärda attityder viktigare än Hans ord, som de kristna kallar Herre?

Jag utmanar dig, käre läsare att fundera över hur du kan leva enligt Herrens vilja redan här och nu. I Nya Testamentet, i Bergspredikan och i beskrivningen av den yttersta domen finns otaliga saker som du kan tillämpa på ditt eget liv, fast redan idag. Vi är inte perfekta, men det är ingen orsak att inte försöka, även om vi inte lyckas till 100%. Guds vilja är alltid bättre än vår egen, och Han hjälper oss och leder oss, om vi bara vill böja oss inför Honom. Fastän världen i sin helhet inte skulle bli bättre, kan vi ändå reflektera Guds kärlek och ljus i vår närmiljö genom att älska våra medmänniskor och göra goda gärningar.

Är du redo att gå den smala vägen, som leder till livet, och vandra i Nasaréns fotspår? Idag är en bra dag att ta första steget!

Robert Becker kadett kårledare i Salo

Foto: Toni Kaarttinen