Jag har en dröm…

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme toukokuun aikana.

Eller många egentligen. Större och mindre, sådana som kan förverkligas, och ouppnåeliga, fjärran skimrande. Jag hoppas att vi alla har drömmar, för de är betydelsefulla för oss, de hjälper oss att sätta upp mål och kan föra med sig nya, kreativa lösningar för att förverkliga dem. Dagdrömmeri hjälper oss också att koncentrera oss och lugnar ofta vårt oroliga sinne. Kanske drömmarnas viktigaste kärna är att de berättar om ett framtidshopp, det finns någonting att uppnå, något att arbeta för, som utmanar oss att fortsätta.

Förstås är det bra att hålla i minnet att en dröm inte alltid förverkligas, trots att vi jobbade så hårt för att uppnå den. Det betyder inte att vi skulle ha misslyckats eller att dagdrömmeri skulle vara onödigt. Vi lever alla med livets realiteter och kan inte inverka på allting. Det hör till livet. Då lönar det sig inte att harmas för länge, utan ta lärdom av hela resan och ta allt det positiva med sig på vägen mot nya drömmar och nya mål att uppnå.

När jag tänker på dessa saker i samband med mitt arbete, så är naturligtvis en av mina största drömmar att världen skulle vara så perfekt att ingen skulle behöva ekonomiska bidrag. Alla skulle få så mycket de behöver, alla skulle ha ett varmt hem och mat i skåpet. Alla skulle ha möjlighet till utvecklande hobbyer, framför allt barn och unga. Men verkligheten är annorlunda och därför har jag också andra drömmar; endel av dem är som bäst under arbete i min tjänst på kåren.

Jag får möta många sorts människor, gå vid deras sida en bit på livsvägen, med somliga endast en gång, med andra lite längre. Denna del av mitt arbete värderar jag högt, det är en glädje och en ära att få lära känna nya människor. Jag har lärt mig mycket av alla människor jag träffat, vi har alla något att ge varandra och vi kan alla hjälpa varandra att finna våra drömmar och hjälpa varandra framåt för att uppnå dem. Det är alltså inte så, att jag inte skulle få ut någonting eller lära mig något nytt, fast jag sitter på andra sidan bordet i min fältuniform och får vara på plats som Frälsningsarméns officer. Alla är unika och alla har ett unikt liv, och om vi mera kunde använda det här som en resurs och kamratstöd, så tror jag att människornas liv också i vårt land kunde se annorlunda ut.

Visst förstår jag att alla inte så gärna delar med sig av sitt liv, men om orsaken är den att du tänker att du inte har något att ge, så har du misstagit dig. Jag har inte ännu träffat någon som inte skulle ha något att dela med sig av, som andra kunde få något värdefullt av, en ny syn på saker eller något annat.

Varenda en av oss är lika dyrbar, så dyrbar, att det bara finns En, som kan mäta det värdet. Hans liv för tvåtusen år sedan på denna jord talar till mänskligheten än idag, Hans undervisning är grunden för vår förståelse om vad som är rätt och vad som är fel. Han känner dig och mig bättre än vi själva gör. Han vet hurudana vi är som bäst och också som sämst. Hans död berättar om en kärlek så stor, att vi kan lita på den helt och fullt. Denna kärlek tar inte slut och den svalnar inte, för han gav sitt liv frivilligt för vår skull, fast han kände till våra värsta sidor.

Det är just denna kärlek jag hoppas kunna visa för egen del, en väldigt liten del åt var och en genom min tjänst. Jag vet att jag är mycket begränsad och ofullständig, men det är ändå min önskan och jag vill göra mitt bästa. Jag har fått ta emot denna kärlek och jag får vandra i den varje dag.

Denna kärlek är grunden för allt arbete Frälsningsarmén gör och vår dröm är att alla skulle finna mod att lita på den stora kraften och uthålligheten så vi kunde mötas också i evigheten.

Jesus inte bara dog för tvåtusen år sedan utan Han uppstod från de döda för att ge oss ett hopp. Det är en verklig dröm om ett evigt liv, där det inte finns några bekymmer för mat eller dryck eller hem- mets värme. Ingen sorg över vacklande hälsa eller våra närmastes livssituation. Den drömmen kan vi alla uppnå, för Jesus har förberett allting, han berättade det i Joh. 14:1–4: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”

Jesus har också beskrivit vägen för oss, du kan läsa om det; Joh. 14:6: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Men så länge jag får tjäna i min uppgift, möter jag människor, får lära mig något nytt av dem och hoppas kunna älska dem som mina nästa samt visa på Jesus Kristus, den verkliga kärleken och hoppbringaren.

Eija Kulmala löjtnant

Ledare för Vasa kår

Foto: Miroslav Kaclík, Toni Kaarttinen