Se sid 12

Denna varma julidag spar ingen blomma på sin skönhet utan konkurrerar om uppmärksamheten med utslagna färgstarka kronblad.

Carl Larssons första tid i Grez-sur-Loing mellan 1882–1885 hade varit livsavgörande för honom. Efter år fyllda av fattigdom och motgångar blev vistelsen i konstnärskolonin ett ljust och omvälvande kapitel i hans liv. På initiativ av vännen Karl Nordström åkte han dit från Paris våren 1882 och drabbades av den vackra naturen och lättsamma umgänget. I sin självbiografi ”Jag” skriver han: ”När nöden är som störst är hjälpen som närmast.” I kolonin ägnade man sig åt tidens aktuella friluftsmåleri. Carl Larsson, som dessförinnan målade i olja, fattade direkt tycke för akvarellteknikens möjligheter i skildrandet av mötet mellan vatten och ljus i det mjuka franska landskapet. I ett brev till Georg Nordensvan 1883, som ville göra en presentationen av honom i kalendern Nornan, skriver Carl Larsson: ”Nu hade fjellen falllit från mina ögon och förtrollningen var bruten. Jag såg för första gången i mitt lif på naturen. Jag kastade bizarrerierna på sophögen och mina märkvärdiga idékombinationer i sjön”. I Grez-sur-Loing var atmosfären i luften fuktig och färgerna ljust skimrande. De pittoreska trädgårdarna var ofta omgivna av murar som gav harmoniserande fonder till fruktträd, rabatter och vilande människor. Motiven fanns i närmiljön, i samklangen mellan människa och natur. I arbete och vardagliga sysslor lät sig byns invånare, varav många var bönder, målas av. Det enkla, pågående livet blev det vackra. Dekorativa element blandades med vardagslivets mer realistiska.

Även kompositionen här är en följd av Carl Larssons tid i Grez. Japonismen, som var en viktig influens i det förra sekelskiftets franska landskapsmåleri, syns i hur perspektivet betonas av den tydliga ängsrabatten i fronten. Blommorna ser nästan ut att kunna vidröras. Att kvinnan är positionerad lite längre bort på trädgårdsgången skapar djup. Hon sträcker sig mot trädet i en stilla rörelse och lyser i sin blå klänning. Det ockrafärgade huset till höger skapar balans och utgör en harmonisk färgkombination med den friska grönskan. Höjs blicken syns Marstrands kyrkotorn vaka över idyllen.

År 1887 fick Larsson uppdraget att dekorera trapphuset i Pontus Fürstenbergs tavelgalleri. Hans förslag var att gestalta konstepokerna, renässans, rokoko och nutida konst i tre målningar. Larssons villkor var att få en bekostad vistelse i Paris med sin hustru Karin under tiden för utförandet av verket. Villkoret godtogs och Carl och Karin flyttade i april 1888 in på den centrala adressen, Boulevard Arago nr 65 på Södra Stranden, nära Boulevard du Montparnasse.

Världsutställningen i Paris var runt hörnet och ambitionen var att de tre målningarna skulle ställas ut i den svenska paviljongen. Paris var rätt plats att vara på för Larssons. Det sociala konstnärsumgänget kokade i restauranglivet och de främsta konstnärerna var på plats. Tiden i Paris var av allt att döma spännande, men också mycket arbetsam. Larssons två barn, Suzanne och Ulf, hade under ett helt år bott hos Karins föräldrar. Under året hade de hunnit få en lillebror, Pontus. Utöver längtan efter barnen fanns även ständigt en till naturen. Passande nog skänkte Karins föräldrar samma år Villa Hyttnäs i Sundborn till barnbarnen Suzanne och Ulf. För den växande familjen var det med tacksamhet som erbjudandet om att få bo där togs emot.

I Trädgårdsscen från Marstrand är det franska friluftsmåleriet applicerat på en trädgårdsidyll i Sverige. En lättnad måste ha infunnit sig hos Carl Larsson när han åter fick sitta i grönskan med sitt staffli. I nästa kapitel i hans liv och konstnärskap är omgivningen av hans familj i både den yttre och inre närmiljön det centrala. Även fast stilen blev mer linjär så är fundamentet detsamma; kärleken till det vackra i livet. Målningen är ett utsökt exempel på Carl Larssons akvarellmåleri när det är som bäst och när han lyckas få oss att slås av en sublim skönhet.

PER EKSTRÖM 1844–1935 Sommarlandskap, Chantilly (1889) Signerad P. Ekström. Olja på duk, 100 x 73 cm.

utställd Per Ekström - August Strindberg - Yttre och inre landskap, Millesgården 16/2 - 21/5, 2000. kat. nr 39. Per Ekström, Ölands Museum Himmelsberga, 2003.

175.000–200.000 SEK

Det förföriskt stämningsfulla verket Sommarlandskap, Chantilly ingår i Ekströms sista, och hans främsta, produktion i Frankrike, mellan åren 1887–90. Han åkte då ofta ut ur Paris till Boulognerskogen, och vidare till bland annat Chantilly, för att avbilda de gröna omgivningarna i Seinelandskapet. Detta var samma omgivningar som han arbetat i som nyanländ i Frankrike under 1870-talet och som kom att utöva en speciell lockelse i hans måleri. Ekström, som uteslutande beskrivs som mycket ambitiös i sitt arbete, drog inte ned på takten under den här perioden. Han målade i hopp om att bli uppmärksammad på den stora världsutställningen i Paris år 1889. Utställningen infriade med råge hans förväntningar. Han fick ställa ut åtta stycken dukar och blev belönad med första klassens guldmedalj.

Sommarlandskap, Chantilly är ett intimt måleri där vi kommer naturen nära. Förgrunden föreställer en av vassstrån inramad damm fylld av näckrosor som ges skärpa av en luftig bakgrund. Ljuset kommer fram mellan molnen och speglar sig i dammens blanka yta. Himlens och växtlighetens färger blandas i ett spektrum av silver- och grönblå nyanser. Näckrosrötter och blad skymtar under ytan och några vita knoppar har vågat sig upp, snart redo att slå ut. Att han själv, med denna utsökt vackra, och stämningsfulla målning i sin portfölj, just är på väg att slå igenom gör den än mer intressant och rörande. Hyllad som en förstklassig landskapsmålare med en fri pointillistisk stil, så är Henri Martin framför allt beundrad för sitt symbolistiska konstnärskap. Uttrycken i hans kvinnliga modeller är ofta kontemplativa och milda. I den aktuella målningen sitter ett ungt helgon i förgrunden i en meditativ pose. I bakgrunden breder ett landskap ut sig i en mild kolorit. Färgen används här för sin dekorativa skönhet, för att skapa stämning och för att uttrycka eller väcka en känsla. En uppsjö av nyanser i grönt och milda honungsfärger ger en speciell harmoni av mildhet och balans. Ett symbolistiskt måleri när det är som bäst.

HENRI MARTIN Frankrike 1860–1943 Jeune Sainte Signerad och daterad Henri Martin 93. Olja på duk, 66 x 50 cm.

proveniens Säkerligen inköpt på Stockholmsutställningen 1897 av en medlem i familjen von Feilitzen för 864 kr (1,200 fr.), därefter i arv inom samma familj fram till dags dato.

utställd World’s Columbian Exposition, ”French section”, Chicago 1893, Exposition Universelle d’Anvers, Belgien 1894, Allmänna Konst- och Industriutställningen, Djurgården, Stockholm 1897, katalognr 1675 (med titeln: ”Ett helgon”).

200.000–250.000 SEK

BARTHOLOMEUS SPRANGER Antwerpen 1546–1611 Prag, tillskriven Allegori över segerns gudinna Victoria Olja på pannå, 65 x 49 cm.

expertis Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris.

100.000–150.000 SEK

Den aktuella målningen visar en allegori över segerns gudinna Victoria. Hennes sköld uppvisar en scen med kärleksgudinnan Venus i smidesguden Vulcanus smedja, där hon ber honom att tillverka de vapen som kommer att försäkra krigsguden Mars segern.

Kroppsproportionerna och koloriten på denna Victoria stämmer överens med Bartholomeus Sprangers konstnärskap, som var en av de första konstnärerna som trädde i tjänst hos den tysk-romerska kejsaren Rudolf ii i Prag. Spranger föddes i Antwerpen i mitten av 1500-talet och han var en av de första flamländarna som reste till Rom. Under sin vistelse i franska Fontainebleau på väg till Rom fördjupade han sig i manierismen. Denna stil kom att prägla hans vidare konstnärskap i huvudsak i allegoriska och mytologiska verk.

När han kom till Rom tjänstgjorde han, från 1570 till 1572, hos påven Pius v. Vid påvens död blev han kallad till hovet i Wien av den tysk-romerska kejsaren Maximilian ii. Därefter från 1581 tjänstgjorde han hos dennes son Rudolf ii i Prag.

ADOLF ULRIK WERTMÜLLER 1751–1811 Porträtt av Madame Marie-AnneLouise ”Lise” Genet, née Cardon - bröstbild Signerad och daterad ’A: Wertmüller. S [Suedois] / à Paris 1785’. Olja på duk, oval, 65 x 54 cm. Förgylld och ornamenterad fransk originalram i Louis XVI

proveniens Anne Graphie ”Sophie” Panellier d’Arsonval, née Genet (1761-1819), gift med Antoine ”Lucien” Panellier d’Arsonval; deras dotter Alexandrine Eulalie Pauline Pannelier (1787-1856), gift med Francois Lambert (†1837); deras dotter Blanche Adine ”Adèle” Lambert (†1885), gift med Baron Mathieu de Faviers (1817-1885); därefter i arv fram till 2021.

150.000–200.000 SEK

Den avporträtterade, Madame Marie-Anne-Louise Genet, kallad Lise (född Cardon) var gift sedan 1752 med Monsieur Edme Jacques Genet, som hade högst rang vid utrikesministeriet i Frankrike under sin yrkeskarriär. Tillsammans umgicks och verkade de, liksom även senare deras barn gjorde, nära hov och politik i en föränderlig tid.

Adolf Ulrik Wertmüller (1751 – 1811) är en av våra främsta, och internationellt mest kända porträttmålare, verksam under 1700-talet. Han verkade i Paris mellan åren 1772 – 1787, nära Alexander Roslin, och gjorde sig där ett namn i kretsen kring hovet i Versailles. På uppdrag av Sveriges kung Gustav iii, som hade utsett Wertmüller till förste hovmålare, utförde han år 1785, samma år som auktionens porträtt, den kända målningen av drottning Marie Antoinette promenerandes med sina barn i parken vid Petit Trianon i Versailles. Målningen, som idag hänger på Nationalmuseum i Stockholm, visades på Salongen i Paris samma år. Vid samma tillfälle visades även fyra stycken porträtt på medlemmar ur familjen Genet av Wertmüller, däribland auktionens nummer. För Madame och Monsieur Genet hade Wertmüller blivit introducerad genom Gabriel Axel Lindblom, en svensk vän till Wertmüller som hade anställts som lärare åt sonen Edmond år 1774.

Wertmüller noterade sina uppdrag i sin anteckningsbok, ”Notte de tous mes ouvrages” (”Alla mina verk”). Det aktuella verket är dock inte listat i anteckningsboken, vilket tyder på att det var tänkt som en gåva till makarna Genet. Porträttet ska ha använts som en av prototyperna för ett porträtt av både Madame och Monsieur Genet utfört på porslin (Albany Institute of History & Art, New York, USA). Förekomsten av denna tallrik gör det högst sannolikt att Wertmüller också målade en prototyp av Monsieur Genet, ett porträtt som dessvärre är okänt idag. Wertmüller fortsatte att avporträttera medlemmar i familjen. Bland de avporträtterade finns Madame Genets systerdotter Alexandrine Pannelier, som var den första ägaren till auktionens nummer.

Två av makarna Genets barn fick framträdande positioner. Vid kung Ludvig xvi:s hov var dottern Jeanne Louise Henriette Campan, känd som Madame Campan, hovdam hos drottning Marie Antoinette (Première femme de chambre de la Reine). Efter revolutionen utnämndes hon av Napoleon till rektor för ”Maison d’éducation de la Légion d’Honneur”, en skola för att främja utbildning för flickor. Hon är idag mest känd för sina memoarer från sitt liv vid det franska hovet. Dessa är de viktigaste vittnesmålen från hovlivet i Versailles och omstörtningarna under den franska revolutionen. Brodern Edmond-Charles Genet, som undervisats av Lindblom, blev under sin politiska tjänstgöring fransk ambassadör i Ryssland och förste minister i usa.

Judit är hjältinnan i Judits bok i Gamla testamentet. En ung änka av judisk börd som bodde i Betulia söder om Jezreelslätten. Hon motsatte sig de vise i staden som planerade att överlämna sin stad till den assyriska fältherren Holofernes, som belägrat den. Uppfylld av gudomlig kraft, tog hon av sig sin änkedräkt och klädde sig praktfullt och smyckade sig med juveler. Tillsammans med sin trogna tjänarinna, Abra, korsade hon fiendens läger och steg in i Holofernes tält. Hänförd av Judits bländande skönhet, lät han henne närma sig. I denna stund grep Judit den mäktige fältherrens kroksabel och halshögg honom i ett slag.

I auktionens målning ser vi de båda kvinnorna fortfarande i generalens purpurfärgade tält. Abra är helt hängiven Judit, som lägger Holofernes huvud i en säck. De kommer strax att lämna fiendens läger för att segrande återvända hem till Betulia.

Denna bibliska berättelse var ett vanligt förekommande motiv i den västerländska konsten, särskilt under 1500- och 1600-talen. Judit har blivit symbolen för varje motstånd mot en förtryckare, vem det än må vara.

Abras ansikte med de markerade rynkorna påminner oss om målningarna av Caravaggio utförda omkring 1600, och som Bartolomeo Cavarozzi beundrade i Rom. Född i Viterbo kom han mycket tidigt till Rom och fördjupade sig i den då dominerande caravaggismen, och återupptog upprepade gånger kompositioner av den store mästaren. Inramningen av de båda kvinnorna påminner även om versionerna av Judit och Abra som målades av Gentileschi några år senare.

Jämför denna målning med Cavarozzis Den Heliga familjen, som såldes på Sotheby’s i London den 17 december 1998 (olja, 152x114 cm, katalognr 80). De båda målningarna har liknande kolorit och ljuseffekter.

BARTOLOMEO CAVAROZZI Italien, Viterbo ca 1590–1625 Rom, tillskriven Judit och Holofernes huvud Olja på duk, 113 x 134 cm.

expertis Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris.

300.000–400.000 SEK VICTOR HONORE JANSSENS Bryssel 1658–1736 Landskap med den heliga familjen och Johannes Döparen som barn Signerad V Janssens, olja på koppar, 38 x 31,5 cm.

expertis Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris.

60.000–80.000 SEK

FRITS THAULOW Norge 1847–1906 Franskt landskap med flod Signerad Frits Thaulow. Olja på duk, 66 x 82 cm.

200.000–225.000 SEK

Frits Thaulow, en av Norges internationellt mest kända konstnärer gjorde sig uppskattad och omtyckt både hemmavid och på kontinenten under sin konstnärskarriär. Utifrån Norges inspirerande och kraftfulla natur utvecklade han ett skarpt öga för dess element och skiftningar, men det var framförallt i Frankrike som han fann sin främsta inspiration under sitt konstnärskap.

I Paris, dit han åkte år 1875, tog han stort intryck av Jules Bastien Lepages realism och av vattenmålaren Charles Daubigny. En annan inspiratör var Carl Skånberg, som ingick i den tidiga svenska gruppen friluftsmålare som hade sökt sig till Frankrike i mitten av 1870-talet. Thaulow blev även inspirerad av hur impressionisterna löste upp sina motiv med ett spektra av färger. Detta syns framförallt i hans skildringar av vatten. Trots det vidhöll han, genom hela sitt konstnärskap, en mer akademisk naturalism.

Under åren 1875–1905 då Frankrike var hans andra hemland, höll han kontakten med Norge, genom längre besök och deltagande i den inhemska heta konstdebatten. Men det var i Paris som Thaulow, liksom Anders Zorn, blev upptäckt av amerikanska mecenater under 1890-talet, vilket lanserade bådas karriärer internationellt. En annan lika viktig anledning till Thaulows fäste i Frankrike var hans umgänge. Han hade blivit fullt inkluderad i den franska konstvärldens gemenskap där framstående konstnärer som Claude Monet och Auguste Rodin var hans vänner.

I Franskt landskap med flod drar höstvindar in och får vass och träd att svaja. Den centrala floden med sina krusningar, reflekterar landskapets mustiga färgskala i en impressionistiskt manér. En bro med romanska bågar leder mot stadens vita husväggar. Över silhuetten bolmar rök från en fabriksskorsten, ett av de realistiska drag som vittnar om verkets samtid och mänskliga närvaro. Det råder, trots naturens rörelser, ett ombonat lugn i den intagande, vackra naturskiftningen.

AUGUST MALMSTRÖM 1829–1901 Sommarlandskap med sovande gosse Signerad A Malmström. Olja på duk, 44 x 63 cm. 200.000–250.000 SEK

August Malmström har kommit att bli intimt förknippad med sina barnmotiv. Trots att hans konstnärskap innefattade även andra motivkretsar, så är det just skildringarna av barnens värld som vi i dag tänker på när vi hör hans namn och få konstverk torde ha etsat sig in i den svenska folksjälen på samma sätt som Malmströms Grindslanten (1885), under lång tid Sveriges mest berömda konstverk. Redan på 1860-talet hade konstnären börjat måla en hel del barnmotiv som väckte uppmärksamhet. Hans Sista paret ut (Nationalmuseum) visades både på Konstakademien 1866 och på Världsutställningen i Paris 1867, men under en tioårsperiod från 70-talets mitt och framåt tycks han överhuvudtaget inte ha ställt utan några målningar med barn som tema. När Malmström vid 1880-talets mitt återupptog barnmotiven skiljer sig dessa i vissa avseenden från de tidigare utförda. Barnen skildras nu ofta i förgrunden, vilket ger en starkare scenkaraktär. Modelleringen av barnen blir kraftfullare och framför allt utgår skildringen av barnen från ett mer psykologiskt perspektiv. Tidigare hade valet av ett längre betraktningsavstånd i kompositionerna gjort att barnen setts som ett kollektiv, men när Malmström går närmare i sina skildringar uppmärksammas individen. Det enskilda barnets reaktion med gester och minspel framträder på ett helt annat sätt och från att mer ha återgivit allmogekollektivets sedvänjor blir nu målningarna skildringar av de enskilda barnens öden.

Den aktuella målningen Sommarlandskap med sovande gosse är ett karakteristiskt motiv av konstnären från hans senare produktion. Med stor teknisk skicklighet och ett anekdotiskt utförande skildrar Malmström en gosse som i skuggan av ett träd lämnat verkligheten för drömmarnas värld. Har han tappat bort tiden och somnat från sin läxläsning? I bakgrunden letar en gumma efter pojken och ropar efter honom, men han verkar helt oberörd.

Landskapet visar hur konstnären anammar det svenska friluftsmåleriet. Koloriten domineras förföriskt av grönskans olika färgskiftningar med en utsökt känsla för klara, lysande färgnyanser som återkommer i de vilda sommarblommorna.

AXEL TÖRNEMAN 1880–1925 Bågskytten (Algot och Zacco) Signerad och daterad TÖRNEMAN 1920. Olja på papp-pannå, 140 x 118 cm. Bär inskription Till Gudrun. Målningen föreställer den 11-årige sonen Algot Törneman (född 1909) och gavs som gåva till hustrun, den norska operasångerskan Gudrun Høyer-Ellefsen.

proveniens Fru Gudrun Törneman.

175.000–200.000 SEK

Stark och envis gick han sin egen väg och brydde sig aldrig om att tillhöra någon fast grupp av konstnärer.

Värmlänningen Axel Törneman anses vara en av de viktigaste och mest banbrytande konstnärerna i Sverige under förra sekelskiftet. Han var en länk mellan Konstnärsförbundet och den framväxande expressionismen – en föregångare och en otidsenlig. Stark och envis gick han sin egen väg och brydde sig aldrig om att tillhöra någon fast grupp av konstnärer. Vägen fram till denna frigörelse inom måleriet gick via det tyska, radikala avantgardet till Paris modernistiska strömningar.

Törneman växte upp i gruvsamhället Persberg i Värmland och kom efter skolgången i Stockholm till Valand i Göteborg. Vid tiden var Carl Wilhelmson lärare på skolan, och trots att Törneman studerade för Wilhelmson under blott fyra månader tog han starka intryck av lärarens måleriteknik, där en slags fläckteknik i rena, klara färger effektfullt bygger upp bildplanet. Detta manér är tydligt även i den här aktuella målningen; Bågskytten, trots att den är utförd 20 år senare.

Efter avslutade studier lockade äventyr söderut och Törneman begav sig till München som vid tiden var en smältdegel för konstnärlig kreativitet och centrum för den tyska Jugendstilen. Under sina två år i Bayern utvecklade han ett kraftfullt måleri där han smälte samman den tyska symbolismen och expressionismen. 1902 fortsatte han, med outtröttlig iver och vetgirighet till konstens sjudande huvudstad – Paris. Här upptäckte han verk av bl.a. Bernard, Cézanne, Gauguin, Toulouse-Lautrec och målade dynamiska, rytmiska bilder. Senare, kring 1905, påverkades hans färgval allt starkare av de franska postimpressionisternas, främst van Goghs och Gauguins, måleri. 1906 utförde han målningen Nattcafé, betraktad som ett av den svenska modernismens viktigaste genombrottsverk. Där Törneman lärde sig linjespelet i München fick han i stället valörerna på köpet i Paris. I Frankrike mötte han också den norska sångerskan Gudrun Høyer-Ellefsen, som sedermera blev hans fru, vilken denna målning också är dedikerad till.

År 1909 föddes sonen Algot, som blev familjens nav och en av Törnemans återkommande favoritmodeller. Han avbildade honom gärna i hemmets trygga miljö, oftast med någon attiralj eller leksak i handen; en ros, en nallebjörn, eller som här en pilbåge. I målningen ses Algot spänna sin båge, fokusera på målet och göra sig redo för låtsasstrid. Bredvid står den älskade hunden Zacco, som en trogen fotsoldat följande sin herre och befälhavare ut på slagfältet. Algots fjäderprydda huvudbonad kompletterar schäslongens bruna nyanser, och de oblandade komplementfärgerna står i bjärt kontrast till varandra.

Törnemans liv förkortades i förtid. Blott 45 år gammal avled han, på annandagen 1925, i blödande magsår. Förutom sonen och hustrun efterlämnade Törneman en synnerligen rik och unik konstskatt. Hans oförtrutna glöd, ihärdiga skaparkraft och egensinniga måleri har för evigt etsat honom fast som en av det tidiga 1900-talets starkaste måleriska röster.