STBL 03/2015 by Studentbladet

Studentbladet 3/2015

Papperskrig och vattenpipor

Daniela Fougstedt, historiestuderande vid HU, skriver om den växande högerpopulismen och rädslan i Europa. INFÖR VALET

Du trodde fienden fanns utanför så du stängde gränserna byggde murarna lade ut taggtråden Du trodde ondskan fanns nån annan stans bortom bergen i de gudsförgätnas land Du trodde friheten fanns inom dig du hade fel Men i gryningen sträcker du så ut din hand darrande sårbar du har äntligen förstått att riva ner de flesta murarna du byggt kring dig du har insett att det är först då som du är lycklig – och fri och att fienden fanns inuti dig hela tiden

Bild av solförmörkelsen tagen utanför Studentbladets redaktion. Bild: Linda Haglund

GRAFISK FORMGIVARE

UTGIVARE

Linda Haglund, grafiker@stbl.fi

Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingf ors

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 104

PÄRM Alexandra Granberg

UTGIVNING 2015 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2015 och fyra

GENERALSEKRETERARE

gånger under höstterminen 2015. Tidningen

ANNONSFÖRSÄLJNING

Kasper Sundström,

sänds till medlemmarna i SHS, ASK och No-

REDAKTIONEN

Mats Lindström,

045 875 97 59, kansli@stbl.fi

vium samt de svenskspråkiga medlemmarna

Alkärrsgatan 9 B,

040 529 7970, annons@stbl.fi

00100 Helsingfors ANNONSMATERIAL

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

CHEFREDAKTÖR

annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in

Niklas Evers, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

senast tio dagar före utgivningsdatum.

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 ORDFÖRANDE

euro för övriga studerande, 40 euro för icke-

Robin Hjerpe, ordforande@stbl.fi

studerande.

STYRELSE Robin Hjerpe, Rasmus Tunis,

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Jani Räisänen, Björn Bonsdorff, Jonas

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt

REDAKTIONSSEKRETERARE

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR,

Tallberg, Erik Stenberg, Jimmy Nylund, Linda

material. Studentbladet är redaktionellt obun-

Jenna Vierinen, 050 501 7331, red@stbl.fi

PRENUMERATIONER

Haglund, Erik Stara och Sara Sandström.

den SSI och representerar inte dess medlem-

045-8759759, kansli@stbl.fi

styrelsen@stbl.fi

skorporationers officiella ståndpunkter.

Magen och hjärnan

- en (veten)skaplig översikt

FINLAND ÄR DEMOKRATIN re-

presentativ, vilket betyder att de största och viktigaste besluten om samhället outsourcas till riksdagen. Fördelen med det här systemet är att vi som medborgare inte behöver bry oss om så mycket mer än att rösta i val. Men det är som alla vet lättare sagt än gjort. Där vissa direkt känner i magen vilken kandidat som är den rätta har andra stora problem med att få hjärnan att komma fram till ett rimligt val. Till och med de som sätter många timmar på att gå igenom kandidattest, valgallerier och partiprogram låter i slutändan magen avgöra vem som får rösten på valdagen.

 NIKLAS EVERS CHEFREDAKTÖR

MAGEN OCH HJÄRNAN BEHÖVER nödvändigtvis inte alltid vara av olika åsikt, men magen är ofta så stark att den lyckas tvinga hjärnan att hålla med. Om magen först upptäcker en kandidat som känns bra så är det lätt hänt att den lockar över hjärnan till sin sida. Det är ett liknande trick som magen använder när vi gör impulsköp som känns bra i magen men kräver en viss övertalning innan hjärnan accepterar beslutet. Speciellt tydlig blir magens makt över våra beslut då den träffar sin goda vän alkoholen, som på

småtimmarna i maskopi med en tredje kompis könsorganet ibland lyckas fatta beslut helt utan hjärnans redan begränsade inflytande. I många beslut har helt enkelt magen mest att säga till om. För fyra år sedan kändes det rätt i magen att rösta på Samlingspartiet medan ingen ens kom att tänka på Centern. Nu känns plötsligt Centern som det naturliga alternativet, trots att partiernas värdegrund och kandidater i stort sett är de samma. OM MAN HAR EN BRA MAGKÄNSLA över vilken kandidat som man ska rösta på, oberoende av hens värderingar, konkreta förslag eller syfte med att ställa upp i riksdagsvalet, kan det vara på sin plats att höra vad hjärnan har att säga om saken. Jag säger inte att man ska strunta i magen, men det kan aldrig skada att tänka innan man röstar. RÄTTELSE: I förra nummer av studentbladets kolumn “Europas falska multikulturalism” av Johannes Jauhiainen föll ett namn bort. Forskarstudenten vid Helsingfors Universitet, vars definition för begreppet “Mellanförskap” används heter Maimouna Jagne-Soreau.

Valrumbans missvisande hjälpmedel

ALRUMBAN HAR DRAGIT I GÅNG

på allvar nu. Både Yle och Helsingin Sanomat har lanserat sina egna kandidattester. Ett sätt för oss obeslutsamma att hitta en kandidat som delar våra värderingar. Det är inte alltid det lättaste. Och speciellt inte när viktiga frågor som jämställdhet, utbildning och kultur fallit bort helt.

 JENNA VIERINEN REDAKTIONSSEKRETERARE

FÖR MIG ÄR JÄMSTÄLLDHET en av de viktigaste frågorna inför valet. Var och varannan kandidat stoltserar med att de är feminister i sina kampanjer, men detta är inget bevis på att de tänker jobba för jämställdheten, bara ett sätt att fiska röster från de som inte orkar sätta sig in i vallöften och valkompasser hit och dit. Jag vill i alla fall ha konkreta bevis på att jämställdhet är ett ämne de tänker kämpa för, och det är väldigt svårt när ämnet inte kommer upp i valtesterna

över huvudtaget. Ska jag börja ringa runt och fråga alla? SAMMA SAK ÄR DET MED UTBILDNINGS- och kulturfrågor. Vad händer med studiestödet? Var står de i frågan och vad tycker de är bästa lösningen på hela reformkaoset? Kultur i utbildningen, hur kommer kandidaterna jobba för det här? Visst är också ekonomioch hälsovårdsfrågor viktiga, men det är inte de som påverkar mitt liv. Som en kvinnlig kulturstuderande är de ovanstående frågorna minst lika viktiga. Men det verkar inte Yle och Hesari bry sig om. Det att Yle och Hesari har lämnat bort dessa frågor visar på hur mycket vi behöver mer feminism och jämställdhet i vårt samhälle. Och i vår riksdag. Så förlita dig inte blint på valtesterna, utan gör en egen analys. Även om de kallar sig feminister så läs deras vallöften och se hur mycket jämställdhet som finns där. Det är mindre än du tror.

innehåll 3..........................................................LEDARE 5...............................................MÅNADSSERIEN 6......STUDIESTÖDSREFORMER KAN BLI AKTUELLA 7........... PENGAR INTE VIKTIGT I BLOGGVÄRLDEN 8....................ÄR VÄRLDENS MISÄR EN BARNLEK? 9............ WALLSTIPENDIUM TILL MÅNGSYSSLARE 10.................KONSTEN ATT SÄLJA I LOVENS LAND 12...........FRANK OCH FORD – FAKTA OCH FIKTION 13.................................DEN GÖMDA BRANSCHEN 14....................VALSAFARI I KANDIDATDJUNGELN 18.....................................................ANTI ALLT 20................ SMÅTTINGARNA GÖR NYTT FÖRSÖK 22.............................DE ÖVRIGA SMÅPARTIERNA 23.......................................OINBJUDEN PÅ FEST 24...........................FINLANDS FÖRSTA SATELLIT 26................................. FINLANDSSVENSK INDIE 28...................................TVÅ FLICKOR, ETT TEST 29.......................................FEM TIPS FÖR APRIL 30........................TJECHOVS DRAMATISKA VÄRLD 32...............................100 KILO RUTTEN KÄRLEK 33.........................TYSTNADEN ÄR SKRÄMMANDE 34......................................UKRAINAS SVÅRA ÅR 35.........EN VANDRING GENOM STADEN OCH LIVET 36....................................PURJO-POTATISSOPPA 34..............ATT HOPPA AV OCH KÄNNA SIG SÄMST

M E DA RB E TA RE

OT TO EKMAN Otto Ekman är en 23-årig litteratur- och journalistikstuderande från Helsingfors. När han inte agerar arg ung man på internet gillar han billigt rödvin, promenader, tung bas och Trailer Park Boys.

FIA D OE P E L Fia är en 23-årig fotograf och vegetarian från västra Nyland med intresse för matlagning, odling, yoga och att åka skateboard. Fia bloggar om mat och recept på thebluekitchen. ratata.fi

ROB E RT EKLUND Robert är en statskunskapssamlande åbobördig nyhelsingforsare, som tycker att det mesta är intressant även om han själv inte skulle vara speciellt intresserad. Robert tycker inte om att äga något annat än böcker.

A L E X A N DR A G R A N B E RG Alexandra har öppnat ett Twitterkonto och är halvvägs genom en bok hon påbörjade för ett år sedan. Nu skriver hon kand och lär sig om kvantitativ forskning. Efter journaliststudierna vill hon bila genom Afrika och studera global hälsa.

ÖKA DINA CHANSER TILL

företagsekonom

EN STUDIEPLATS I HÖST

it-ingenjör maskiningenjör

Skicka din ansökan direkt till Högskolan på Åland

www.ha.ax/ansokan

restaurang/hotellchef sjökapten

ansökan 16 mars 15 april

HÖGSKOLAN PÅ ÅLAND

MÅN A D S S E RIE N : A P RIL

av Josephine Mickelsson

Studiestödsreformer kan bli aktuella

text

JENNA VIERINEN & NIKLAS EVERS bild

NIKLAS EVERS

Fredagen den trettonde såg ut att bli den otursdag som den sägs vara, i alla fall för alla studerande i landet. Regeringens förslag om en studiestödsreform skulle ha betytt att studiestödet endast skulle ha beviljats för en högskoleexamen från och med 2016, men till allas lycka fördes inte förslaget vidare och riksdagen lade ner det. Men vad händer nu? PÅ ONSDAGEN DEN 25 FEBRUARI inledde studentkårernas förbund, FSF, och studerandekårernas förbund, SAMOK, sin kampanj inför riksdagsvalet. Kampanjen som går under namnet #utbildningslöfte, eller #koulutuslupaus, drogs i gång med valdebatter i Finlands alla studiestäder. Studentbladet besökte debatten vid Brunnsplatsen i Helsingfors där de kandidater som var på plats radades upp för ett inträdesprov där de tentades i utbildningspolitiska frågor. Högskolornas kampanj ställer sig emot ett svagare studiestöd, nedskärningar i utbildningen och terminsavgifter. Under den korta debatten som fördes ute i rått februariväder var alla kandidater snabba med att försvara studiestödet. SFP:s Marcus Rantala motsätter sig en förändring i studiestödet. I stället vill han vänta och se vad de senaste årens nedskärningar för med sig och om reformerna ger resultat. - Nu tycker jag att det kloka skulle vara att inte röra studiestödet utan ge arbetsro åt studerandena. Det kommer knappast att finnas mera pengar att fördela till studenter eller övriga samhället, så vi kan vara nöjda om det nuvarande systemet bevaras, säger Rantala. Mia Haglund från Vänsterförbundet är däremot för en rejäl höjning av stödet. Enligt henne finns det ingen som kan klara sig på bara studiestöd. Alla måste jobba eller låna för att kunna studera, menar hon. Under diskussionen lyfter hon fram ett förslag på att höja alla stöd till 750 euro i månaden, som ett första steg mot en grundinkomst. - Det kräver ju också skattereformer och att man ser på hela socialskyddet på ett annat sätt. Om alla ska ha en lika stor grundinkomst så måste den beskattas

bort från de som inte behöver den. Jag ser det inte som orealistiskt DÅ TUSENTALS STUDERANDE samlades på medborgarplatsen framför riksdagshuset i Helsingfors på förmiddagen den 13 mars tydde på att regeringens förslag om ännu en studiestödsreform, den tredje under 2010-talet, skulle bli verklighet. Reformen skulle enligt beräkningarna spara 10 miljoner euro, men den har stött på stor kritik från studenterna för att vara kontraproduktiv och både förlänga studietider och föra med sig nya kostnader för samhället. Demonstrationen lockade studerande från studiestäder i hela Finland. Också ÅAS högskolepolitiskt ansvarige Alex Karlsson var på plats. Karlsson berättar att ÅAS lobbat i media, gett intervjuer och skrivit insändare för att få regeringen att ändra ställning. – Det har skett många förändringar de senaste åren. Nu skulle det vara bra att hitta en linje som kan kvarstå en längre tid. EFTER ALLT VELANDE FRAM OCH TILLBAKA om studiestödet är frågan fortfarande obesvarad. Behövs det en reform eller inte? När unga kandidater från De Gröna, Samlingspartiet, SFP och SDP på Svensk Ungdoms valdebatt tillfrågades om studiestödets framtid var alla eniga om att det behövs en ny reform på studerandenas villkor. Hur det nya stödet skulle se ut i praktiken råder det däremot skilda åsikter om. Medan vänstersidan förespråkar en grundinkomst som skulle ersätta studiestödet driver högern starkare på en linje där studiestödet skulle bygga på lån. När SAMOK och FSF fick frågan dansade de runt ämnet och ville inte riktigt

välja sida. Samtidigt som de sade att de tycker det räcker med reformer svarande de inte fullt ut på frågan om de tycker att studiestödet är bra som det är eller om det borde höjas. Kommande mandatperiod får visa hur det går. 

Pro Studentbladet Pro Studentbladet r.f. kallas till

årsmöte

torsdagen den 16 april 2015 kl. 15.00 på AV, Annegatan 26, Helsingfors. Stadgeenliga ärenden. Styrelsen Pro Studentbladet r.f. är en förening för tidigare redaktörer för Studentbladet och aktiva inom SSI. Syftet är att stöda Studentbladet och SSI och främja samarbetet mellan svenska studerande i Finland, exempelvis genom det årliga studentledarseminariet. För medlemskap, kontakta föreningens sekreterare Kasper N. Sundström (kansli@stbl.fi).

Jannike Snellman-Sundström och Michelle Kjellman driver en finlandssvensk bloggportal och drömmer om att jobba med mode och skönhet på heltid.

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

Pengar inte viktigt i bloggvärlden

Autre är en finlandssvensk bloggportal som drivs av österbottniska tjejerna Jannike SnellmanSundström och Michelle Kjellman. Just nu studerar de båda till estenom på Novia i Vasa och drömmer om att en dag få jobba med mode och skönhet på heltid. Och de är redan på ganska god väg. JAG TRÄFFAR TJEJERNA på ett litet café i Helsingfors. De är på genomfart efter att ha tillbringat två veckor på resande fot. De startade bloggportalen 2014 och den har sedan dess blivit deras lilla bebis. De jobbar konstant med den vid sidan av jobb och studier och nu gör det också sin praktik på Autre. Men hur föddes idén? - Vi satt i skolan med hårinpackning. Michelle kom med en väldigt spontan kommentar om att vi kanske skulle starta en tidning. Men det skulle vara lite för mycket jobb så det blev en bloggportal istället. Några dagar senare hade vi bestämt vem som skulle bygga den, hur den skulle se ut och vad den skulle heta. Så var det bara att köra igång, berättar Snellman-Sundström. De saknade en bloggportal med rötterna i Finland, och speciellt en österbottnisk med fokus på mode och skönhet. Någonting som kan intressera många. Nu ligger inte fokusen bara på det längre, utan det finns också bloggar som handlar om annat. Och de är inte begränsade till Österbotten heller, utan har också bloggar från både Helsingfors och USA. De har själv investerat en del pengar i sidan men vill inte ta ut några vinster före sidan rullar på. De

vill tänka långsiktigt och driver portalen för att det är roligt, inte för att tjäna pengar. - Det är roligt, vi lär oss av det och vi får det som praktik. Planen var heller aldrig att vi skulle tjäna stora pengar på det. Vi vill bara gör det vi tycker om, pengar är inte allt, säger Snellman-Sundström. I DAG BESTÅR SIDAN MEST av bloggar men de vill nu satsa mera på att få upp artiklar och reportage. I början var det väldigt mycket jobb med att få alla små saker att rulla. Bara att få upp ett inlägg var mycket jobb. Nu gör tjejerna praktik på portalen, och för att kicka i gång praktiktiden bestämde de sig för att åka runt i Europa på modeveckor. Målet var att få material till sidan, skaffa kontakter och förstås få inspiration. Framför allt var det att få material till streetstyle-bloggen, eftersom det är den som de själva blir inspirerad av och tycker är intressant, men resan blev också så mycket mer än det. De gick på visningar, träffade branschmänniskor och gjorde en hel del intervjuer. Resan öppnade också många dörrar och de har fått många viktiga kontakter för framtiden. De besökte London, Milano, Paris och Stockholm.

- Milano var bäst, men i Stockholm klär sig folk bäst “off season”, säger de båda. På resan märktes det också tydligt att bloggarna har blivit större. Modefolket består till stor del av bloggare, och mode utanför visningarna har blivit nästan lika viktigt som själva visningarna. - För några år sedan tror jag tidningar kände sig väldigt hotade av bloggare, men nu har ett samarbete utvecklas så jag tror inte de tar ut varandra längre, säger Snellman-Sundström. De delar båda åsikten att bloggar är det bästa som finns, och att det absolut finns en framtiden i bloggandet. Det är väldigt mycket hårt jobb bakom bloggar. Kjellman säger att ingen riktigt förstår hur hårt bloggare faktiskt jobbar och hur mycket tid en blogg tar. Det handlar om att bygga upp ett varumärke för sig själv och att ständigt uppdatera. Det är inget nio till fem-jobb precis. FRAMTIDSPLANERNA ÄR att de ska kunna jobba med Autre på heltid båda två, det är därför de gör praktik där nu. För att kunna jobba och utveckla portalen. Den tar väldigt mycket tid, men de älskar de det gör och pengar är det sista det tänker på. Nu vill de bara komma vidare och göra den ännu bättre. 

text

OTTO EKMAN

Är världens misär en barnlek?

Två bussar förstörda av en bilbom i Iraks huvustad Bagdad. Bilden är tagen i augusti 2005. Bild: Wikimedia/U.S. Army

Banken Aktia lanserade nyligen i samarbete med Samsung och de finlandssvenska mediehusen en ny satsning: Fondspelet är ett spel som ska simulera bankers fondsparande. ATT INVESTERA OCH SPEKULERA I FONDER är ett av de vanligaste sätten att spara både för de absurt rika som har mer pengar än de vet vad de ska göra av med, och för alldeles normala människor som till exempel sparar till sin pension. Också till vardags ”fattiga studerande”, som till exempel undertecknad själv, kan ha en del sparpengar som välvilliga släktingar investerat i ens namn för att till exempel hjälpa till med framtida bostadsköp. Att gömma sedlar i madrassen eller investera i guld är i grund och botten ett ganska opraktiskt och nojigt sätt att spara. I och med att fondspekulering inte bara är viktigt för samhällseliten utan en så pass stor del av vanliga medborgares sparpengar är knutna till internationella handels- och spekulationsflöden kan ett spel vars syfte är att pedagogiskt öppna upp och förklara de mekanismer som styr internationell investering ses som nyttigt och allmänbildande. Just på grund av de positiva möjligheterna och ambitionerna med spelet blir det så chockerande att se vilken synvinkel som spelets reklamvideo väljer att ta sikte på. REKLAMVIDEON, SOM FINNS ATT SE på KSF:s vimeokanal, är skickligt och kompetent utförd. De naivistiska pennstrecksanimationerna och den muntert trallande akustiska gitarrmusiken skapar en avslappnad och lättsam stämning då videon visar en liten pojke och en liten flicka som spelar Fondspelet och

reagerar på imaginära världshändelser enligt hur dessa händelser påverkar fondspekulationer. Risskörden, det vill säga den gröda som utgör stapeln och livlinan för den absoluta majoriteten av landets jättelika, ekonomiskt sårbara befolkning, torkar bort i Indien. Ha! utbrister den lilla pojken åt denna humanitära katastrof som förutom att vara en mänsklig tragedi av ofattbara mått också skulle ha en fruktansvärt destruktiv och oförutsägbar dominoeffekt på hela den globala ekonomin. Han har i alla fall inte investerat i ris så katastrofen rör honom inte i ryggen. Och den muntra gitarrmusiken fortsätter. Men det blir värre: ett annat hypotetiskt scenario som spelet lyfter fram är ett ”krig mellan två oljeproducerande stater”. Eftersom oljeproducerande stater ofta har mycket pengar att röra sig med, men också tenderar att lida av korruption och ett auktoritärt ledarskap som inte bryr sig om befolkningens önskningar, tenderar sådana krig att bli särskilt blodiga och mardrömslika. Som exempel kan bland annat nämnas kriget mellan Iran och Irak, som närmast kan betecknas som ett åtta år långt experiment i att återskapa första världskrigets skyttegravskrig med moderna vapen, medan slakten ivrigt påhejades av rika aktörer i väst som profiterade på att spela ut länderna mot varandra. I Fondspelet är det den lille pojken som återigen hurrar då kriget bryter ut, eftersom han investerat sina pengar i ”strategiska system”. Denna nätta eufemism används ofta av vapenhandlare och andra

krigsprofitörer och kan innefatta allting från vapen som kanoner och raketer till fordon, till ”nästan-vapen” som lavetter och elektroniska sikten för nämnda vapen. Att använda en så pass bred och missledande term i stället för ”vapen och krigsmateriel” är ett lätt sätt att förvirra en icke insatt lyssnare då man till exempel vill dölja det faktum att man egentligen indirekt tjänar fyrk på diktatorers massmord. DET FINNS TROVÄRDIGA ARGUMENT för att hävda att investering kan vara en positiv kraft i världen. Förutom ett halvhjärtat omnämnande av ”vindkraft” (av den lilla flickan som enligt en rätt förlegad genussyn används för att representera stereotypiskt ”mjuka värden” gentemot pojken, den triumfatoriske lille krigsprofitören) visar KSF Medias reklamvideo inte exempel på ett enda. I stället verkar den nästan som ett slags radikal parodi då den framställer internationell investering som privilegierade västerländska barn som leker lekar med andra människors livsöden. Själv frågar jag mig om detta ska tolkas som att de som producerat videon helt enkelt inte förstår vad som är fel med den här sortens tänkande, eller om det verkligen kan röra sig om ett subversivt försök att ruska om oss och få oss att inse att också vår lilla trygga mumindal är byggd på andras blodspengar. 

Skribenten är Aktiakund som börjat fundera en extra gång på det där med pengar i madrassen.

Fredrik Teir, som studerar vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors, tilldelades Anders Wall-stipendiet i år.

TEXT & BILD

SIMON KARLSSON

Färske Anders Wall-stipendiaten Fredrik Teir vill hjälpa folk genom företagande och ser positivt på Wallumninätverkets fördelar.

Wallstipendium till mångsysslare

SVENSKE FINANSMANNEN Anders Wall delar årligen ut ett antal stipendier till unga begåvningar inom en rad ämnen från musik till landsbygdsutveckling. Ett stipendium tilldelas en studerande vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors, och den hankeit som i år fick det maffiga stipendiet på 12 500 euro heter Fredrik Teir. Då budet kom tog det en stund för Teir att inse att han fått stipendiet. – Jag fick ett samtal och i andra ändan svarade någon på skånska, så det var först svårt att förstå vad det handlade om. Sedan trodde jag inte helt på att jag fått stipendiet innan det officiella brevet landade i postlådan några dagar senare, berättar Teir. Teir är på många sätt ingen överraskande stipendiat. Intresset för företagande väcktes redan 2007 då han var med och surfade på startupföretaget Blyks massiva tillväxtkurva i London. Efter en tid i London återvände Teir till Finland för att påbörja studierna på Hanken. Efter ett tag blev han något så exotiskt som te-importör. – Tehistorien är ganska rolig. Då jag kom tillbaka från London var jag kanske lite yr och jag kom på den fina idén att köpa ett lass på 60 000 teblommor från Kina. Försäljningen gick helt bra i början men så småningom blev det trögare. En sommar reste jag runt i Finland och sålde teet på torg. Samtidigt lanserade jag en webbsida där vi sålde vårt, och snart också andra importörers, te. Webbsidan sålde jag sedan ganska snabbt efter att mitt te sålde slut. Med de pengarna köpte han in sig i det nystartade, två personer starka, ekonomistyrningsföretaget

Greenstep, som numera sysselsätter över 70 personer och har 5 kontor i Finland.

GENOM SITT JOBB PÅ GREENSTEP kom han sedan på idén till det senaste projektet, Receiptcamera. Företagets mobilapp effektiverar redovisningen av kvitton för arbetsrelaterade utlägg, och har redan närmare tusen kunder trots att tjänsten lanserades så sent som i januari. PROFIL: FREDRIK TEIR

Ålder: 26 Yrke: VD på Receiptcamera, partner på Greenstep Utbildning: Konstgymnasiet Pleasantville High School i New York, första universitetskurserna som 16-åring på Westchester Community College. Kandidat från Hanken, gradun på gång Karriär: Yles barnprogram X-tra som 13-årig reporter, startupföretaget Blyk, teimport, nätbutik, Greenstep, Receiptcamera

– Det stör mig att ingen gjorde det tidigare, det är en så självklar grej. Nu behöver man inte springa med papperslappar till bokföraren, istället går det smidigt med ett foto. Effektivitet är en av Fredrik Teirs ledstjärnor. En

annan är att hjälpa människor genom sitt entreprenörskap. Det innebär allt från att hjälpa folk att få jobb till att rädda barn från soptippar. – Jag gjorde mitt gymnasieslutarbete i Guatemala, där jag fastnade för människor som bor på avstjälpningsplatser. Det var en speciell upplevelse och då satte jag som ett mål att kunna hjälpa folk genom företagande. Vägen till att hjälpa guatemalanska soptippsbarn är lång för en finländsk småföretagare, men också här hemma kan man hjälpa. Greenstep startade för några år sedan en webbsida vars mål är att öka populariteten hos bokförare samt priset Årets bokförare som i år delades ut för tredje gången. Det priset har förgyllt många bokförares vardag. ALLA ANDERS WALL-STIPENDIATER blir medlemmar i det så kallade Wallumni-nätverket. Redan nu har Teir sett fördelarna med att vara med i dessa kretsar. – Jag har nu bara varit på ett evenemang men det är ett bra nätverk. Där finns helt enkelt massor av möjligheter att knyta värdefulla kontakter. Med pengarna från stipendiet planerar Teir att utbilda sig och utveckla sitt företag. I framtiden kommer Teir att fortsätta inom den bransch han just nu befinner sig i, åtminstone på kort sikt. – Jag fortsätter med ekonomistyrning just nu, det finns många idéer att utveckla. Vi tar små steg framåt med Receiptcamera, jag försöker inte skapa något enormt utan det är små förbättringar hela tiden som fungerar. 

TEXT & BILD

ALEXANDRA GRANBERG

Ahmed Al Chibib blev affärsman när han var fem och har i dag som tjugonioåring inga planer på att sluta. Hans senaste företag är för tillfället det enda av sitt slag i Finland. Bara den blåvita byråkratin ger efter får Åboborna från och med i vår röka vattenpipa på café.

Trots att allt inte gått som en dans säger Ahmed Al Chibib att han respekterar de finska byråkratilagarna.

HÄNDERNA LYFTS TURVIS I EN DISKRET hälsning till höger och vänster. I köpcentret i Åboförorten Kråkkärret tycks alla känna Ahmed Al Chibib. Han stannar vid en liten etnisk butik som säljer allt från kött till hårfärg. – Kvinnan som äger butiken jobbade tidigare för mig i basaren, men efter att basaren lades ner fortsatte hon med eget. En rulltrappa ner står ett 1 400 kvadratmeter stort utrymme tomt. Hit kommer Al Chibib inte oftare än nödvändigt. Han påstår att det är sorgligt att bli påmind om vad som en gång varit där. För fem år sedan öppnade då tjugofyraåriga Ahmed Al Chibib Idän basaari i köpcentret, en stor basar med flera små livsmedelsbutiker som sålde etniska produkter. Det var inte det första men definitivt det största projektet dittills för Al Chibib. Med en klar plan fick tjugofyraåringen ta ett lån på en halv miljon euro för att förverkliga basaren. Men det var inte lätt att få allt att gå ihop ekonomiskt så två år senare, 2012, gick basaren i konkurs. I dag har Al Chibib fortfarande en etnisk butik, Basaari, kvar i samma köpcenter med en anställd. – Jag var ung och inte så erfaren, fick jag tillbaka tiden nu skulle jag göra annorlunda. Under två år satsade jag allt och sov också i basaren. Jag gick upp säkert tio kilo under den tiden, men de kilona tappade jag när det tog slut. Företagarkarriären började egentligen redan i början av nittiotalet då Al Chibib som femåring fyllde kastruller med kranvatten och sålde vattnet åt förbipasserande på gatan i hemstaden Zubair utanför Basrah i södra Irak. I Finland startade han sin första business med att sälja syriska mattor, väskor och kryddor hemifrån, något som inte visade sig lönsamt. Efter det tog han ett lån för att öppna en restaurang, men det sjönk när det kom fram att utrymmet som var tänkt för restaurangen bara fick användas till caféverksamhet. Till råga på allt gick fastighetsägaren i konkurs. En sommar som ung livnärde sig Al Chibib på att åka runt i Finland och tillreda och sälja kebab på festivaler. Eftersom fulla och musikglada finländare gärna äter kebab var det här en lönsam men tung business, och den sommaren fick han inte mycket sömn. År 2009 ställde Al Chibib, som vid det här laget blivit färdig merkonom, upp som EU-kandidat för SDP i Åbo, men märkte att han vantrivdes med politik och fortsatte istället med det han älskar. – Folk har sagt att jag måste skaffa ett vanligt jobb men jag vill inte. Att ha ett företag är något jag alltid har velat och det handlar inte om pengarna, jag säljer gärna sand bara jag får göra det här. Så jag fortsätter försöka. Alla företag, mindre och större, som Al Chibib tagit sig an, har han gjort på egen hand. Idén till Idän basaari kom från godisbutiken han öppnade i köpcentret Skanssi i Åbo. I ett år sålde han godis och hann dessutom bli ordförande för köpcentrets företagarförening. Också basaren var han ensam om

att starta, så när den föll tog det hårt på honom. Trots motgångarna gick Al Chibib vidare till nästa företagsprojekt. Om saker går som han vill ska dörren till ett Shishacafé med vattenpipor stå öppen i Åbo centrum under våren. Al Chibib möter mig i dörren. Interiören som ännu är lite halvfärdig består av låga bord och bänkar med kuddar för den genuina stämningen som hör Shishakulturen till, och högre bord och trästolar för dem som hellre sitter så. De flesta möblerna är prydda med röda och mönstrade tyger. Allt är självgjort och hopsnickrat för att hålla kostnaderna så låga som möjligt. Al Chibib har planerat varje detalj här inne, från de privata tältsittplatserna vid fönstret och hyllorna för det turkiska teet som han stolt visar upp, till spelhörnan med fåtöljer och vilka fotbollsmatcher folk vill se på. Och piporna såklart. Vattenpiporna kommer från Egypten, Iran och Irak. Smakerna berättar han att han köper in från Dubai. De doftar ljuvligt sött och godisaktigt av blåbär och mint, och allt ska gå att köpa hem.

”Att ha ett företag är något jag alltid har velat och det handlar inte om pengarna, jag säljer gärna sand bara jag får göra det här.”

I EUROPA ÄR VATTENPIPOR SEDAN LÄNGE ett inslag i den normala cafékulturen, men i Finland verkar det för tillfället inte finnas några caféer av den sorten. De okända piporna har till och med tagits för droger och polisen har blivit kontaktad av misstänksamma. Al Chibib marknadsför Shisha som Finlands första Shishaställe. Om man googlar caféer med vattenpipor i Finland dyker det upp åtminstone ett ställe som funnits i Helsingfors men som numera har stängt. Shishakulturen har ändå hittat till Finland och i olika diskussionsforum verkar folk intresserade av ett sådant ställe. ”Jag har väntat några år på det här” är en av kommentarerna på Shishas Facebooksida som har närmare 1 000 likes. Ska man tro Al Chibib är det inte bara unga som vill röka Shisha. – När du röker får du känslan av att vara i Turkiet, Irak eller var du än varit när du testat Shisha. Du

minns hur det var, och de äldre som är intresserade är antagligen sådana som rest mycket. Idén till Shisha fick Al Chibib så sent som i december i fjol. Då var tanken att caféet skulle öppna redan i januari, men bostadsaktiebolaget satte stopp för de planerna. Projektet sköts fram två veckor som snart blev fyra, och nu hoppas Al Chibib på tredje försöket. I skrivandets stund har det sista bygglovet precis gått igenom. Det innebär att byggandet av invalid wc:n, ventilationssystemet och rullstolsrampen officiellt får sätta i gång. Sedan ska byggnadsinspektionen komma och inspektera och ge sitt samtycke. Eller inte. Efter det ska bostadsaktiebolagets ordförande behandla ärendet, och om det godkänns kan caféet äntligen öppna. I fönstren lovar logon för caféet Shisha mat från ett etniskt kök, men den delen ska bort eftersom det inte blir någon lunchservering, som tänkt. För det behövs ett ordentligt kök och fler lov. I stället kommer caféet servera små portioner med hummus och liknande som kan ätas kalla. Blir man törstig får man dricka special te, kaffe eller energidryck eftersom lov att servera alkohol inte heller har skaffats. Al Chibib tänker att vattenpiporna räcker. Enligt finsk lag klassas vattenpipor vanligtvis som tobak, men eftersom rökning är förbjuden inomhus är de pipor som säljs i caféet tobaksfria och räknas istället som livsmedel. Än så länge är det ändå okej i Finland att röka ute på allmänna terrasser, så Shisha kommer också att sälja tobaksvarianten för uteservering. Minderåriga får röka de nikotinfria piporna endast om de kommer med sina föräldrar som ger lov. – Nikotinfritt eller inte, genom att röka vattenpipa lär man ju sig att röka. Ännu står de stora piporna stolta i fönstren men där får de antagligen inte stå länge till. Hälsoinspektör Markku Rohunen har sagt att vattenpiporna inte får stå framme eftersom det är att göra reklam för rökning. Al Chibib har själv sagt att han inte kan vara stilla länge. Om Shisha lyckas finns redan planer för nästa steg. – Jag skulle vilja göra Shisha till en kedja, så fort caféet är igång här vill jag ta konceptet till Helsingfors. Jag tror där finns ett ännu större behov av en sådan här plats. Är det verkligen så lätt som du får det att låta? – När man startar nytt är det alltid svårast i början och man vet inte vad man gör, men när grundarbetet är gjort finns redan ett färdigt paket, så då tar jag bara det paketet och anpassar det till ett nytt ställe. Att det som företagare är problematiskt att ta sig genom papperskriget och starta nytt efter att en gång misslyckats är en underdrift. Al Chibib får ibland frågan om han någonsin tänker ge upp. Han medger att företagarlivet inte är lätt, men säger att han åtminstone vill kunna dela med sig av sina erfarenheter åt framtida företagare. – Det gör jag antingen när jag slår igenom stort, eller misslyckas totalt. 

ROBERT EKLUND bild WIKIPEDIA

text

Frank och Ford – fakta och fiktion

Den amerikanska drömmen som ingen vågade drömma om blev sann.

President Gerald Ford.

Francis J. Underwood, ”Frank”, är huvudkaraktären i House of Cards, den politiska serien om en mans vidriga strövtåg från kongressalen till det ovala rummet. Det amerikanska streamingföretaget Netflix har lyckats med sitt koncept: att sätta hela serien ut på en gång till en betalande publikbetraktande, vars betraktande i bästa fall kan liknas med hetsätning. Underwood, spelad av Kevin Spacey, är som en ål i vattnet, en strateg med siktet på att nå de högsta skikten, kosta vad det kosta vill. Hans väg till makten är sådan som det frossas i i fiktion. Frank, demokraternas gruppledare i den lägre av de två amerikanska kamrarna (kongressen), lyckas övertala den sittande utleda vicepresidenten att återvända till sin tjänst som guvernör i sin hemstat. FRANK NOMINERAS DÄRMED till vicepresident, efter att en lista på ”inkompetenta” namn förts fram. När Frank genom en myriad av lyckade manövreringar lyckas få presidenten Gareth Walker att framstå som en opålitlig statsman, har hägringen avtagit – Frank har utan val blivit vicepresident och president, något som i verkliga livet låter som en ganska otänkbar omständighet. Förutom att det faktiskt har hänt. Den republikanska kongressledamoten Gerald

Fords våta dröm efter 20 år i kongressen, var att få avsluta sin politiska karriär som talman för representanthuset. Den drömmen gick i kras och pensionsdagarna väntade.

”Frank har utan val blivit vicepresident och president, något som i verkliga livet låter som en ganska otänkbar omständighet. Förutom att det faktiskt har hänt.”

MEN ÖDET VILLE ANNORLUNDA. President R ichard Nixons vicepresident Spiro Agnew hamnade i

mörkt dager år 1973 efter att det kommit fram att han tagit emot mutor och fifflat med skatter som tidigare guvernör. För att rädda administrationens ansikte tvingades Agnew avgå. Ford var inte den första i rad när det gällde att börja fundera på kandidater, men han ansågs vara lojal mot partiet och dessutom var han inflytelserik i justitiekommittén, som bestämmer om bland annat åtal mot högre ämbetsmän. Under tiden var Watergate-undersökningarna i full gång och tio månader senare tvingades president Nixon avgå som en följd av Watergate. Sannolikhetsläran får en rejäl smäll i käften. Ford svärs in som USA:s 38:e president år 1974 – den första icke-folkvalda presidenten i USA:s historia sedan George Washington tillsattes som USA:s första president år 1789. Gerald Ford satt som president 1974–1977. Förutsatt att Frank Underwood inte lyckas bli återvald i seriens fjärde säsong (som antagligen kommer ut nästa år), så kommer han att ha suttit som president 2014–2017, samma tid 30 år senare. När Frank i tiderna kom in i representanthuset var det från sin stats femte distrikt, liksom Ford. Nu försöker jag dra långa paralleller mellan Frank och Ford, men en parallell håller: Vem som blir president avgörs inte alltid på fältet. De ovala rummet öppnar sig också för de ”ovalda”. 

För 100bath, ca 3 euro får du ett par förfalskade solglasögon. Det är femtio gånger så billigt som ett par äkta av samma märke.

Den gömda branschen TEXT & BILD

JULIA HOLMQVIST

Drömväskan du sparat till i flera år dyker plötsligt upp framför näsan på dig under din resa till Kanarieöarna. Istället för att kosta hela studiestödet och lite till ligger priset på en femtiolapp. Hur kan det vara möjligt? Hur kan man med det billiga priset få en väska från D&G, nyaste smarttelefonen eller ett par solglasögon från Michael Kors? DEN SOM HAR LITE KOLL på handelsbranschen är nog medveten om att dessa produkter inte är äkta vara. Hur mycket vi än skulle önska det så får vi inte en Louis Vuitton-väska för femton euro på en nattmarknad i Thailand. Trots att det låga priset och utseendet på produkterna kan locka folk över hela världen, så lönar det sig alltid att tänka en extra gång innan du själv köper en varuförfalskning. Vi har ingen aning om varifrån produkten kommer eller vem som ligger bakom arbetet. Riikka Pakkanen har jobbat över åtta år för tullen och nu jobbar hon på bevakningsavdelningen för gods- och trafikövervakningsenheten. Hon ansvarar för tullövervakningen av immateriella rättigheter och kommer ofta i kontakt med varuförfalskningar. - Vid tullen har vi ofta att göra med varuförfalskningar. Internethandelns enorma tillväxt under de senaste fyra åren har lett till att förfalskningarna ofta kommer in i landet via post- och expresstrafik, säger Pakkanen. Det räcker med en misstanke om att en produkt är förfalskad för att tullen ska få beslagta och undersöka saken. Pakkanen berättar att tullen beslagtog varor för över två miljoner euro förra året, och för den som inte kan gissa sig till det, var elektronik den populäraste förfalskningen. - Smarttelefoner och tillbehör till dessa var den stora trenden 2014. Andra varor vi ofta stoppar är reservdelar till bilar, kläder och barnleksaker. Men det är inte konstigt att handeln av varuförfalskningar är så stor. På var och varannan internetsida kan man lätt beställa hem ett paket med telefonladdare för betydligt lägre pris än hemma. Årets julklapp- selfiesticken- har också blivit något folk gärna köper för ett billigt pris. Inkku Mattbäck hittade en selfiestick på en marknad utomlands, till hälften av vad priset är hemma. - Jag tänkte ge den som present åt grannens

dotter, som tack för att hon skött våra husdjur medan vi var på resa. Nu när vi kom hem fungerade den inte. Jag kände mig lite lurad, jag borde ha prövat den på marknaden. Vi köpte två stycken och jag prövade bara den ena, vi blev nog lurade

TOPP 5 MEST FÖRFALSKADE VARUMÄRKEN:

1.Nike 2.Apple 3.Rolex 4.Samsung 5.Adidas

medvetet, säger Mattbäck. Pakkanen varnar också för att lita allt för mycket på kvalitén. - Det man ska komma ihåg är att det inte finns någon garanti på förfalskningar och dessutom vill försäljaren oftast bara ha snabba pengar. De bryr sig sällan ifall kunden är nöjd med produkten eller inte.

Pakkanen berättar att till exempel kläder kan innehålla giftiga färgämnen eller rester av bekämpningsmedel, som i värsta fall kan ge upphov till cancer. I elektronik finns faran att sladdarna överhettas och brinner upp. Förfalskade läkemedel har bevisats innehålla för mycket eller för lite av vissa ämnen, vilket kan få livshotande konsekvenser. Hon säger också att förfalskande av varor är en bransch som oftast styrs av kriminella grupper och där varken säkerhet eller rättigheter för arbetarna finns. Det finns rapporter om barnarbete, utnyttjande av människor och svåra arbetsförhållanden. Till exempel har Interpol har under några av sina räder funnit belägg för att försäljning av falska märkesväskor bidrar till finansieringen av terrornätverk såsom Al-Qaida. - Jag tror inte folk tänker på baksidan av att köpa en kopia, säger Mattbäck. Orsaken kan vara att man inte känner till problemen bakom förfalskningar tillräckligt bra. I Finland köper man ju inte piratkopior, utan det blir oftast utomlands när man går på marknader och tycker att man gör fynd, fortsätter hon. Mattbäck är övertygad att det som lockar köparna är det billiga priset. Hon tror också att det mest är ungdomar som köper förfalskade märkesprodukter, eftersom behovet och begäret finns hos de flesta i den åldern. För att förhindra att man själv köper en varuförfalskning ska man handla med huvudet.Exklusiva varor säljs oftast endast vid auktoriserade butiker, och kommer med ett äkthetsintyg. - Det är det svårt att upptäcka förfalskningar på internetsidor, då sidorna oftast använt sig av äkta bilder. Låter priset för bra för att vara sant, är risken stor att produkten inte är äkta, berättar Pakkanen. Genom att köpa en förfalskning stöder du en kriminell bransch och riskerar både din och dina närmastes säkerhet, avslutar hon. 

VALET TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Studentbladet träffade en (relativt) ung kandidat från varje riksdagsparti. Vi frågade bland annat varför de vill ge sig in i politiken och vilka frågor som är viktigast för dem. Håller ditt parti måttet?

Gröna tror på miljövänlig tillväxt DE GRÖNA VILL ÄTA KAKAN och ha den kvar. En ekonomisk tillväxt på miljöns villkor är det som ska lyfta Finland ur den ekonomiska krisen. Förstagångskandidaten Maria Vuorelma tror att det här är möjligt med rätt styrning av näringslivet. – Mer stöd till solkraft och vindkraft och bort med stöden som subventionerar miljöförstöring. Till exempel arbetsplatsbilism och stödet till torvproduktion är dåliga både på lång och kort sikt. De Gröna lämnade regeringen i september då det stod klart att Fennovoimas kärnkraftverk får grönt ljus. Enligt Vuorelma har det varit skönt att inte sitta i regeringen då valet närmar sig, men hon poängterar att partiet siktar på regeringsplats efter valet eftersom det är där besluten fattas. – Speciellt illa känns det att inte sitta i regeringen när det innebär att miljön lider. När Fennovoimas kärnkraftsprojekt godkändes var det inte miljön som förlorade mot ekonomin utan en ideologi som förlorade mot en annan. En majoritet av finländarna är mot kärnkraft och jag hoppas att det syns i valet. Är Gröna ett parti för stadsbor?

– Jo. Men inte enbart för stadsbor. Vi jobbar för hållbar markanvändning överallt och för de som bor på landet är det ju bara bra med mer satsningar på kollektivtrafik. Vuorelma gick själv med i De Gröna i samband med förra riksdagsvalet. Intresset för politiken väcktes efter att hon som tjänsteman besökt FN:s klimatkonferens i Köpenhamn 2009. Hon arbetade då för Nordiska ministerrådet med miljöfrågor. – Det var frustrerande att jag som sakkunnig inte kunde påverka. Klimatfrågor är viktiga för mig eftersom jag älskar vintern och jag kan inte acceptera att mina barn inte ska få se snö i Helsingfors. Jag gick därför med i partiet under förra riksdagsvalet. En av de mest avgörande frågorna för nästa riksdag blir enligt Vuorelma att få till stånd ett bra avtal vid klimattoppmötet i Paris i december. Ett nytt avtal med klimatmål efter 2020 skulle tvinga Finland till större satsningart på hållbar energi vilket i sin tur främjar tillväxten.

Sosse sedan födseln MED EN BAKGRUND

i studentpolitiken ger sig Anette Karlsson in i kampen om en plats i riksdagen. I sin kampanj lyfter hon fram traditionella socialdemokratiska värderingar som hon snappat upp på tidningarnas debattsidor och då hon träffat folk ute på torgen. Karlsson har tidigare arbetat för föreningen Socialdemokratiska Studerande, SONK, och suttit i styrelsen för Finlands studerandekårers förbund, SAMOK. Före hon valde SDP bekantade hon sig också med Vänstern men upplevde att de inte hade rätt frågor i fokus. Svenska

folkpartiet var ändå aldrig ett alternativ för den finlandssvenska kandidaten. – Jag tror jag alltid har varit demare. Många frågar varför jag inte ställer upp för SFP som svenskspråkig, men det är andra värderingar som avgör. Jag tycker inte det finns lika mycket betoning på allas lika möjlighet inom SFP. Att Socialdemokraternas stöd i Finland ur ett historiskt perspetiv är lågt oroar inte Karlsson. Hon förklarar det låga understödet med de senaste fyra årens regeringsfiasko och med att de flesta andra partierna har apat efter sossarna. – Samhället har ändrats mycket sedan 60- och 70-talen då donarna hade det riktigt illa. I dagens välfärdsstat driver de flesta pariter, till och med Samlingspartiet, socialdemokratiska frågor. Det

finns en liten sosse i oss alla. Men varför ska man rösta på er om alla partier är socialdemokrater? – Utbildningsfrågor är mycket viktiga för oss och främst principen om att alla ska ha lika möjlighet till utbildning. Vi vill se en reform av studiestödet som gynnar studerande, se till att också familjer får fullt studiestöd och göra teoridelen av körkortet till en obligatorisk del av andra stadiets utbildning. SDP går liksom de flesta andra partier till valet med löften om att göra livet lättare för små och medelstora företag. Det här ska lyckas bland annat genom lägre mervärdesskatt och forskningsstöd. Partiets tanke är att både höja skatter och driva på nya nedskärningar i samhället för att spara pengar.

VALET

Förhandsfavoriten: “Vi är inget högerparti!” CENTERN I FINLAND HAR länge haft en överlägsen ledning i partimätningarna inför riksdagsvalet. Många anser att Centern leder eftersom de så länge lydigt suttit stilla och jäst i oppositionen. Enligt förstagångskandidaten Karl-Mikael Grimm är det här skitprat. – Det är vad ni journalister tror. Antingen har ni inte tillräckligt bra koll på vår politik, eller så är våra idéer för bra. Vi försöker inte hålla låg profil. Centern går till val med ett löfte om 200 000 nya jobb de kommande tio åren. Löftet ska bli verklighet genom satsningar på bland annat bioekonomin och satsningar på små och medelstora företag. Partiet föreslår skattelättnader på 800 miljoner euro. Varför heter ni Centern när ni är ett högerparti? – Vi är inget högerparti! Det är just det som är det vanliga missförståndet. Centern förnekar höger-vänster skalan, t.ex. i reformerna med ofrivilliga kommunsammanslagningar så vill ju högern och vänstern centralisera medan vi vill decentralisera.

Vad är den största konkreta frågan du vill jobba för? – Handigkappades rättigheter! Att FN:s handikappkonvention ratificeras och att handikappades representation i arbetslivet och utbildningen blir bättre. Finland var ett av de sista EU-länderna att ratificera FN:s handikappkonvention i början av mars. Varför valde du just centern? – Jag har alltid varit kritisk mot partierna och tycker inte om hierarkier, så därför har centern varit ett bra alternativ. Jag har också kommit bra överens med “kepuna”. I riksdagens omröstning om medborgarinitiativet för en slopad skolsvenska röstade inte en enda centerpartist för obligatorisk skolsvenska. Som finlandssvensk är Grimm för svenskans ställning, men mot obligatoriet. – Jag jobbar mycket för att alla ska få service på svenska, speciellt inom handikappvården. Men problemet är att skolsvenskan inte uppfyller sitt syfte. Trots skolsvenskan finns det ingen möjlighet för mig som rörelsehindrad i Helsingfors att få svensk service, trots jag enligt grundlagen är berättigad till det. – Det måste finnas en levande omgivning för att lära ut språk. Jag har själv lärt mig finska via partiet och min flickvän.

Vänstern vill låna istället för att pruta DÅ I STORT SETT ALLA PARTIER ser behov av någon form av nedskärningar i välfärden är Vänsterförbundet ensamma om att gå till val med löfte om att stimulera ekonomin. För Sophia Leppä som första gången ställer upp i politiska val var Vänstern ändå inget självklart val. Hon berättar att hon framför allt ser sig som en medborgaraktivist. – Jag har varit medlem i partiet i ett knappt år och i ungdomsförbundet i två år. Jag vägde länge mellan De Gröna och Vänsterförbundet, men efter att ha följt med en kompis till Vänsterungas möte fastnade jag för partiet.

” Jag tycker att medborgar initiativen borde leda till bindande folkomröstningar om riksdagen inte tar itu med dem.” Leppä berättar att också Vänstern numera sätter stor vikt vid miljöfrågor. – Vi vill se strukturella förändringar i samhället, De Gröna verkar tro att miljömålen kan uppnås på marknadens villkor men det håller jag inte med om. Varför ger du dig in i rikspolitiken?

– Jag kände att jag nu har en chans att påverka och har fått mycket uppmuntran av mina kompisar. I riksdagen vill jag satsa på att främja ungas rättigheter och deras möjlighet att påverka samhället och sina liv. Vi borde ha en bättre demokratiuppfostran i skolorna för att flera ska kunna bli politiskt aktiva. Alla människor borde vara politiska aktörer, politiken ska inte vara ett elfenbenstorn för experter. Då det kommer till mer konkreta förslag på hur demokratin borde främjas är Leppä snabb med att nämna medborgarinitiativen. Hittills är det bara initiativet om en könsneutral äktenskapslag som gått vidare och Leppä anser att riksdagen för lätt kan strunta i förslagen. – Jag tycker att medborgarinitiativen borde leda till bindande folkomröstningar om riksdagen inte tar itu med dem. Men då borde också kravet på underskrifter höjas. Leppä tänker sig att kravet på underskrifter i initiativen kunde höjas från 50 000 underskrifter till 75 000, och att insamlingstiden då också kunde förlängas från 6 till 12 månader. Vänsterförbundet valprogram skiljer sig från de andra partiernas med att förespråka stimulering av ekonomin med hjälp av lån istället för nedskärningar. Med stimulering vill Vänsterförbundet få fart på konsumtionen så att ekonomin repar sig och lånen

snabbt kan betalas tillbaka igen. Naturen är inte oändlig. Hur går ert mål med högre konsumtion ihop med miljömålen? – Samhället kan inte förändras direkt utan vi måste ha ett längre perspektiv. Om vi satsar på små företag, investeringar i förnybar energi och självförsörjning kan vi få en mer hållbar tillväxt.

VALET

“Mer än abort och homoäktenskap” KRISTDEMOKRATERNA HAR ETT RYKTE om att vara värde-

” Den riktigt envisa konservatismen dör med “mommona”. Vi kommer inte att överleva om vi bara gnäller om abort och homoäktenskap.”

konservativa bakåtsträvare men om man får tro Remo Ronkainen, ordförande för KD:s ungdomsförbund, finns det också liberala kristdemokrater. Ronkainen hoppas att partiet skulle förnyas och menar att ordförade Päivi Räsänen kunde bytas ut. – Vi är lite liberalare, den yngre generationen är alltid liberalare. Vår roll är att vara kritiska mot moderpartiet. Ni är liberalare än moderpartiet, men i jämförelse med de andra partierna ändå rätt så konservativa? – Om man är helt överliberal kanske vi inte är rätt parti att rösta på. Men för de som erkänner det moderna samhället men ändå inte helt vill släppa alla traditioner kan vi vara ett bra alternativ. Vi är inte bara för “hem, tro och fosterland”, men de värdena har ännu en stor roll. Ronkainen skulle helst se att partiet tog modell av de tyska kristdemokratiska partierna CDU och CSU, som tillsammans är Tysklands största politiska gruppering. – Den riktigt envisa konservatismen dör med “mommona”. Vi kommer inte att överleva om vi bara gnäller om abort och homoäktenskap. Kristdemokraterna har mer att erbjuda. I januari lyckades KD få regeringen att fälla det så kallade familjepolitiska reformpaketet. Därmed slopades både moderskapslagen, som skulle ha gett

mödrar i registrerade partnerskap rätt att godkännas som föräldrar, och translagen, som skulle ha stoppat tvångssterilisering av personer som genomgått en könskorrigering. Men frågor som handlar om sexuella minoriteters rättigheter är känsliga för de unga kristdemokraterna som annars är snabba med att kalla sig liberala. – Vi har fört diskussioner inom ungdomsförbundet om de här frågorna men det finns mycket olika åsikter. Det låter ju hemsk att tvångssterilisera och man kan ju fråga sig vem som förlorar på att erkänna två mammor till ett barn, men som sagt går åsikterna isär här. Själv har jag ännu ingen ställning i de här frågorna eftersom de är så komplicerade. Hur kom du själv in i politiken? – Jag gick med i KD:s ungdomsförbund för de delade ut biobiljetter till nya medlemmar! Men min familj har alltid stött KD, Centern eller Samlingspartiet. Det var ändå först i samband med kommunalvalet som Ronkainen engagerade sig partipolitiskt. Efter det har allting gått snabbt och nu är han ordförande för ungdomsförbundet. Någon enskild sakfråga vill han ändå inte lyfta upp som sin egen, utan han fokuserar på att ha en så bred och mångsidig bild av ungdomsförbundet som möjligt. – Jag är inte den vassaste pennan i penalen, men jag inte heller dummast. Då jag frågar om Finlands framtid betonar Ronkainen folkets mentalitet. Han efterlyser tro, mod och vill se en vinterkrigs-anda där ingen lämnas i sticket.

Persu 2.0 I HOPP OM EN PLATS i regeringen har Sannfinländarna inför valrörelsen börjat mjuka upp sin retorik. För Sebastian Tynkkynen, ordförande för Sannfinländsk Ungdom, är huvudmålet däremot att hålla en hårdare och klarare linje än moderpartiet och inte backa i de frågor han upplever som viktiga. Liksom de flesta andra partier ser Sannfinländsk Ungdom den svaga tillväxten som Finlands största problem. Tynkkynen talar om utmaningen att leva med en skuld på 100 miljarder samtidigt som de stora åldersgrupperna går i pension. Eftersom skuldsättningen drabbar de unga menar han att riksdagen nu borde få flera unga beslutsfattare som kan driva på nedskärningar, strukturella reformer och stöda företagens tillväxtmöjligheter.

” Både vår skarpa linje och vårt sätt att arbeta väck er stora diskussioner om de frågor vi driver.” Hur skiljer ni er från moderpartiet Sannfinländarna? – Vår linje i EU- och invandringspolitiken är lite striktare än moderpartiets. Tynkkynen valdes till ordförande för ungdomsförbundet i november 2014. Han ersatte då Simon Elo som lett förbundet sedan 2011.

Ungdomsorganisationen drog på sig mycket uppmärksamhet i februari då de brände EU:s flagga som en markering för att Finland borde lämna unionen. Sannfinländarnas ordförande Timo Soini motsatte sig handlingen, men det stoppade inte ungdomsorgansationen. Tynkkynen berättar att Sannfinländsk Ungdom under hans tid som ordförande redan gjort mycket för att skilja sig åt från moderpartiet. Enligt honom har det funnits efterfrågan på en klarare linje och mer fokus på ungdomsfrågor i förbundet. – Både vår skarpa linje och vårt sätt att arbeta väcker stora diskussioner om de frågor vi driver. Det är vad vi har strävat efter. Inför valet har Sannfinländarnas invandringspolitiska program väckt debatt. Andra partier har hävdat att förslagen i programmet bryter mot grundlagen, ett påstående som får stöd av bland annat Tuomas Ojanen, professor i statsförfattningsrätt vid Helsingfors universitet. Tynkkynen föreslår en liknande modell för flyktingpolitiken som också Sverigedemokraterna föreslagit inför svenska riksdagsvalet i höstas. Förslaget sågades dock av FN:s flyktorganisation UNHCR. – De medel som används till hjälparbete borde styras direkt till de enorma flyktinglägren för att utveckla utbildning och hälsovård. Utvisningsparagraferna borde

ändras så att utlänningar som inte passar in skickas tillbaka till sina hemland. Det att en tredjedel av alla våldtäkter utförs av utlänningar borde fungera som en väckarklocka för finländarna. Enligt Tynkkynen kan Sannfinländarna sitta i samma regering som SFP, förutsagt att SFP binder sig till att försvara det finländska beslutsfattandet och går med på en förändring i språkpolitiken.

VALET

Joker i politikerpacken SAMLINGSPARTIETS JOEL HARKIMO ser sig själv som ett “wildcard” som kan se politiken med färska ögon och vara ett alternativ till etablerade ungdomspolitiker i riksdagsvalet. Då det kommer till politiska mål har han samma recept som de flesta andra kandidater och partier i årets val: att främja företagande. – Jag talar inte politikerspråket. Det kan bli tufft ibland men vi hoppas kunna locka ungdomar som kanske inte bryr sig så mycket om politik och som inte har bestämt sig för något parti. Varför ger du dig in i politiken? – Jag har ju politiken hemifrån och har alltid tänkt att jag som kanske 40-50 åring skulle bli politiker, men nu känns det här som en bra utmaning. Harkimo berättar att han inte är ute efter att göra politisk karriär och menar att det skiljer honom från andra ungdomspolitiker. – Det kanske låter som en kliché, men jag vill förbättra världen. I sin kampanj är Harkimo noggran med att framhäva sitt intresse och inflytande i idrottsvärlden. Då det kommer till att förbättra världen är det ändå företagande han vill lyfta i fokus. – Världen förändras men Finland hänger inte med. Vi borde uppmuntra finländare att grunda företag i Finland. Det irriterar mig att folk flyttar till Estland för att starta firma när det borde vara tvärtom, esterna borde komma hit och grunda företag. Går

” Mitt namn har varit både en fördel och en nackdel.” det bättre för företagen drar hela samhället nytta av det. Harkimo är inget okänt namn, varken inom näringslivet eller politiken där föräldrarna varit aktiva länge. Leena Harkimo har varit riksdagsledamot för Samlingspartiet sedan 1999 och Harry “Hjallis” Harkimo, som nu också själv kandiderar i Nyland är ägare och ordförande för Jokerit. Han har också byggt Hartwallarenan och medverkat i flera tv-program. – Mitt namn har varit både en fördel och en nackdel. Folk har ganska mycket fördomar om att jag inte fått välja parti själv och haft det lätt hela livet. Jag får ofta övertyga folk om att jag inte är mina föräldrar. Det finns nog en hel del frågor vi inte är överens om. Men trots små meningsskiljaktigheter med föräldrarna valde Harkimo Samlingspartiet. Han berättar att också Svenska folkpartiet var ett alternativ då han valde parti. – Problemet med SFP är att de fokuserar så starkt på språkfrågan, lite som att SDP fokuserar starkt på

arbetarna. Samlingspartiet gör politik för alla och är mer en folkrörelse än ett parti. Att folkrörelsen tappat moment i opinionsundersökningarna oroar inte Harkimo som siktar på ungdomliga väljare som inte tidigare varit politiskt aktiva.

Virtuell valkampanj på distans

”Det ska bli lättare att an ställa folk på flexibla vill kor, arbetsgivarna får inte vara rädda för att anställa.”

FÖR MÅNGA AV DE UNGA kandidater vi har talat med är det en utmaning att få valkampanjen att gå ihop med jobb och studier. Anna Abrahamsson, som kandiderar för Svenska folkpartiet, är något av ett extremfall eftersom hon kombinerar sin valkampanj i Finland med ett heltidsjobb vid EU-parlamentet. – Jag är som bäst på ett vikariat i Bryssel, så det blir lite multitaskande under valkampanjen. Abrahamsson berättar på en skakig telefonlinje från Bryssel att hon gör sitt bästa för att driva kampanjen i Finland via sociala medier och insändare. Valet att kandidera till riksdagen bottnar i att hon vill ge mera utrymme åt miljö- och hållbarhetsfrågor, jämställdhet, öppenhet och mänskliga rättigheter. – Om man bara lutar sig tillbaka och väntar på att någon annan tar tag i saken kommer ingenting att hända. Abrahamsson menar ändå att det mest akuta problemet som Finland står inför är hur den ekonomiska utvecklingen ska vända. För att lyckas med det här efterlyser hon en mer flexibel och jämställd arbetsmarknad.

– Det ska bli lättare att anställa folk på flexibla villkor, arbetsgivarna får inte vara rädda för att anställa. Men samtidigt måste arbetsskyddet bland de anställda bli bättre. SFP:s valprogram skapade diskussion tidigare i våras på grund av partiets mål att minska skatteprogressiviteten. Partiet kritiserades bland annat för att främja höginkomsttagarnas intressen och det talades om att partiet har glidit högerut på den politiska skalan. Var står du i skattefrågan? – Det var en lite klumpig formulering i programmet, men samtidigt skulle en minskad progressivitet kompenseras med ökad rätt till skatteavdrag för de som tjänar minst. Vår grundtanke är att man ska få behålla minst hälften av det man tjänar. Varför vill SFP inte experimentera med regionala försök på frivillig skolsvenska? – Vi ser att det skulle skapa ojämlikhet. Vi har ett krav på tjänstemannasvenska och det skulle vara svårt att klara för de som inte läst svenska i skolan. Ingen språkundervisning är utesluten. Det finns ingen som hindrar en från att till exempel studera ryska. Inom Svenska folkpartiet finns olika syner på bland annat inkomstpolitik och kärnkraft och i Yles valtest var spridningen på kandidaternas svar stor inom många frågor, men i frågan om skolsvenskan står språkpartiet SFP enat.

VALET

NIKLAS EVERS illustration OLIVER STRÖM text

SEX PISTOLS, ANARCHY IN THE UK

låttext

Inför riksdagsvalet är de flesta politiskt aktiva sysselsatta med att ragga väljare. Men det finns också aktivister som struntar i att det ordnas nationella val. Studentbladet träffade den enda politiska rörelsen som vägrar kalla sig för en rörelse, anarkisterna

I am an antichrist I am an anarchist Don't know what I want But I know how to get it I wanna destroy passerby 'Cause I wanna be Anarchy No dogsbody

Anarkisterna har det senaste året figurerat en hel del i nyheterna. De har nu två år i rad härjat utanför slottsbalen, slagit sönder fönster, stoppat bussar under THL:s strejk och i flera repriser har anarkister tagit på sig ansvaret för attackerna mot Sannfinländarnas kontor i Helsingfors. Anarkisterna deklarerar klasskrig mot de elitistiska makthavarna och ser våld mot polisen som en berättigad motreaktion. – Kanske du kan beskriva mig som en snuttjobbande kvinna med knäskada som närmar sig medelåldern?

Min uppfattning om vad en anarkist är krockar starkt med verkligheten då jag träffar Ina Juva som är aktiv inom A-gruppen, en sammanslutning anarkister med kopplingar till Helsingfors universitet. Juva arbetar själv vid universitetet och ger ett lugnt, lång ifrån radikalt, intryck. Hon berättar att anarkisterna missförstås av media som klumpar ihop dem till en enda homogen rörelse, trots att anarkismen består av en stor mängd olika viljor. DET FINNS ANARKOFEMINISTER, anarkoinsurrek-

tionalister, anarkokommunister, ekoanarkister och till och med anarkokapitalsiter och anarkokristna. Det som den här röran av olika anarkistiska inriktningar har gemensamt är enligt Juva en uppsättning grundprinciper om hur ett rättvist samhälle ska se ut. – Ingen ska någonsin stå över någon annan på något sätt, må det sedan handla om kön, religion eller egendom. Därför motsätter vi oss också alla hierarkiska institutioner som till exempel staten och skolan, säger Juva.

Anarchy for the UK It's coming sometime and maybe I give a wrong time stop at traffic line Your future dream is a sharpie's scheme 'Cause I wanna be Anarchy In the city

Själv säger hon sig stå närmast anarkosyndikalismen, en anarkistisk inriktning som poängterar solidaritet mellan arbetare och avskaffandet av hierarkier på arbetsplatser. Ända sedan hon tillbringade åtta år i Mexiko, där hon kom i kontakt med horisontellt organiserade arbetsplatser, har Juva förespråkat den här typen av lösningar. Arbetsplatserna behöver inga chefer och alla beslut ska fattas utgående från diskussioner på gemensamma möten. Eftersom anarkisterna är emot hierarkier har de varken ledare eller en tydlig gemensam riktning. Därför kan anarkismen inte heller ses som någon

VALET

nti allt egentlig enhetlig rörelse. Istället går de anarkistiska grupperingarnas verksamhet till stor del ut på demonstrationer och gemensamma möten där politiska frågor diskuteras. Juva är under intervjun noggran med att poängtera att hon bara kan tala för sin egen del, gruppens svar på mina frågor borde ha diskuterats igenom på förhand. Att en grupp tillsammans skulle rösta om beslut är också utesluten eftersom det enligt anarkisterna leder till att makten förskjuts och någon minoritet alltid blir missnöjd.

How many ways to get what you want I use the best I use the rest I use the N.M.E I use Anarchy 'Cause I wanna be Anarchy It's the only way to be

Då jag frågar Juva om vilken konkret förändring hon skulle göra i samhället om hon själv fick bestämma (vilket anarkisterna inte vill, i all fall inte på egen hand) är det just arbetsfrågor som kommer upp. – Jag skulle direkt börja med min egen arbetsplats och slopa skillnaderna mellan vem som är studerande, forskare och professor. Det skulle bara vara ett kunskapscentrum dit alla är fria att komma och forska. Och att universitetet skulle vara autonomt och styras med möten, massmöten och mindre arbetsgrupper. Anarkosyndikalisterna skulle också helst se att lönearbetet avskaffades. Istället förespråkar de en modell där arbetet är baserat på behov och tjänster alltid kan bytas mot andra tjänster. Det här låter som marxism utan en stat? – Vi har ju anarkokommunismen som en av våra kanske starkaste inriktningar. Jag hör också själv delvis till den inriktningen. Men det är nog stor skillnad på oss och marxismen då det kommer till statens och partiets roll. I värsta fall kan marxismen uttryckas som en slags statens kapitalism.

Platta organisationer kanske fungerar i mindre grupper, men i hur stora samhällen kan ett totalt horisontellt system fungera? – Vi måste försöka tänka på ett annat sätt än vi gör just nu. Varför måste allting alltid ses som enorma enheter? Kan man tänka sig att mindre enheter nätverkar med varandra. Till exempel är Katalonien i sin egen skala ett lyckat exempel på hur man klarat av att organisera jordbruk, trafik och sjukvård horisontellt med ganska begränsade resurser. Finns det några fördelar med hierarkier? – Man kan tala om tillfälliga hierarkier, till exempel om någon tar större plats i en diskussion, där det inte nödvändigtvis är till skada. Men då det blir en permanent struktur slutar det alltid med att någon ses som mindre värd än de andra och därför inte får lika mycket makt. ETT SAMHÄLLE UTAN KAPITALISM, hierarkier och orättvisor är alltså det som de flesta anarkister, utom möjligen anarkokapitalsiterna, har som gemensamt mål. Men att en ideologi som i Finland delas av några hundra, i bästa fall några tusen, personer skulle vinna tillräckligt med mark för att ändra samhället så radikalt som anarkisterna önskar låter som ett enormt projekt. Speciellt då nationalstaten och kapitalismen som enligt anarkisterna hör till de sämsta tänkbara systemen i dag är globala fenomen.

Is this the M.P.L.A or Is this the U.D.A or Is this the I.R.A I thought it was the UK Or just another country Another council tenancy

– Det kräver nog fantasi och mycket av det bästa i mänskligheten för att uppnå, men jag tror att resultatet, även om det skulle kräva mycket ansträngning, är bättre än dagens situation. Vi borde istället fråga oss om dagens system fungerar. Men som inom all politik är den brännande frågan inte vad man vill uppnå, utan hur det ska uppnås.

Det är lätt att uppfatta anarkisterna som en enad revolutionär rörelse som hoppas på att samhället, som det ser ut i dag, ska störtas för att ge plats till en ny ordning. Enligt Juva finns det ändå ingen form av övergripande revolutionsplan i verkligheten och alla anarkister vill inte se en total rasering av samhällsstrukturerna. Juva upplever att det viktigaste är motståndet mot hierarkier, något som enligt henne verkar bli allt vanligare. – Det kan finnas mycket som ligger bakom, till exempel situationen i Grekland eller helt enkelt ren desperation över partipolitiken. Jag har till exempel märkt att det kommer mycket folk till anarkistiska evenemang. De är skarpa människor som man märker att har funderat igenom saker och ting. Dessutom ser man nu många andra strömningar, inte bara anarkister, som vill motarbeta systemet.

I wanna be Anarchy And I wanna be Anarchy (Oh what a name) And I wanna be anarchist I get pissed, destroy!

Men hur motarbetar man ett rådande system på effektivast sätt, och dessutom utan ledare? Det senaste året har anarkisterna främst uppmärksammats för sammandrabbningar med polisen, sönderslagna fönster och förstörd egendom. Juva vill understryka att hon som anarkist inte är mot våld, och att en våldsam kampanj för ett annorlunda samhälle till och med kan vara berättigad. – Eftersom det kapitalistiska systemet är våldsamt och nationalstaten som en del av kapitalismen är mycket våldsam upplever jag också att det är berättigat att försvara sig mot de här krafterna. Att någon klagar över ett söndrat fönster skulle jag kalla för bibehållande av rådande maktförhållanden i samhället. Vi är i konflikt med det rådande systemet och då systemet försöker trycka ner mig ser jag ingen orsak att inte attackera systemet. Hur jag gör det är sedan en annan sak. Kan det handla om en våldsam konflikt? – I vissa situationer säkert. På ett teoretiskt plan, ja. 

VALET

Småttingarna gör nytt försök TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Förutom de etablerade riksdagspartierna finns det en handfull småpartier i Finland som kämpar mot alla odds i de politiska valen. Det är de här partierna som klumpas ihop till den gråa kategorin “övriga” i opinionsundersökningarna. Störst av småpartierna är Piratpartiet som i valet 2011 fick runt 15 000 röster. PIRATERNA ÄR LÅNGT IFRÅN EN PLATS i riksdagen men inför det här valet tar de i med nya tag och tror optimistiskt på minst en, men i bästa fall tre, platser i maktens korridorer. Då valrörelsen börjar dra i gång en dryg månad innan valdagen besöker jag Piratpartiets veckomöte, den så kallade piratklubben i partiets högkontor i Helsingfors. Eller ja, högkontor och högkontor. Piratpartiet har hyrt in sig i en källarlokal på Torkelsbacken i Berghäll. Då jag stiger in i lokalen visar det sig att den knappt är större än 25 kvadratmeter, tillräckligt för att få in några soffor och bord. – Det blir småparternas jytky i år! Det är förstagångskandidaten Lennart “Lenny” Sandström som hälsar mig välkommen till piratklubben. Sandström har varit aktiv i partiet ända sedan det grundades, men det här är det första valet han ställer upp i. Att han är finlandssvensk men samtidigt kämpar mot obligatorisk skolsvenska är han snabb med att poängtera. – Det är en sak som brukar få många finlandssvenskar att bläddra vidare efter en annan kandidat, säger Sandström. Han visar upp en kort text han skrivit på sin dator. Det står att han är för tvåspråkighet, vill främja språkbad och tvåspråkiga skolor men att den obligatoriska skolsvenskan inte är rätt väg att gå. Sandström är främst emot tvång. – Den här texten kommer med i alla kandidattest jag gör. MEDAN PIRATKLUBBEN DRAR I GÅNG droppar det in en och annan piratpartist som i sista minut fyller i kandidatblanketten som några dagar senare ska vara inlämnad till centralvalnämnden. Partiets ordförande Tapani Karvinen berättar att det inte har varit svårt att få tag på villiga kandidater, men att paritet lever under ständig press av en skral kampanjbudget. – Pengar är vår största utmaning. Vår möjlighet till synlighet är mycket begränsad eftersom vi inte har råd med mer än flyers och några enstaka reklamplatser i kollektivtrafiken, säger Karvinen.

Karvinen berättar hur Piratpartiet är en av de drivande krafterna bakom kampanjen för ett rättvisare partistöd för att också partier utanför riksdagen ska få rätt till partiunderstöd. Initiativet har fått stöd i alla riksdagsgrupper men reformen är ännu inte genomförd. Enligt Raol Plommer, ordförande för piraterna i Helsingfors, skulle stödet höja partiets chanser till en plats i riksdagen rejält. Nu kommer hela partibudgeten från medlemsavgifter och enstaka donationer.

”Pengar är vår största utmaning. Vår möjlighet till synlighet är mycket begränsad eftersom vi inte har råd med mer än flyers och några enstaka reklamplatser i kollektivtrafiken”

– Med partistöd skulle vi få råd med att synas på flera spårvagnar och i tv. Nu måste vi fundera på om det är värt att bränna 40 euro på att åka ut till Gårdsbacka och kampanjera, säger Plommer. MEN ALLTING HANDLAR INTE OM PENGAR. Piratpartiets informatör Satu Immonen berömmer

bland annat Yles kandidatgalleri där alla kandidater haft en chans att få fyra minuter i rampljuset. Och visst har kandidatgalleriet lyft piratpartiet i rampljuset än en gång. Intervjun med partiets kandidat Hansi Harjunhanta från Lapplands valkrets är den mest sedda i galleriet med över 200 000 visningar. Piratpartiet stoltserar också med fjärde, femte och sjätte plats bland de mest sedda kandidatintervjuerna. Om den virala intervjun där Harjunhanta undviker frågor och fokuserar på sitt trolleri istället är bra eller dålig reklam för partiet lär visa sig på valdagen. Piratpartiet har som ett litet oetablerat parti haft en del utmaningar med att hitta rätt kandidater. I februari sparkade partiet en av sina kandidater från Uleåborg efter att det kommit fram att kandidaten hade två avtjänade domar för brott mot liv i bagaget. – Det är totalt kaos att hålla koll på 120 kandidater nu i jämförelse med 40 inför EU-valet, säger Immonen. I riksdagsvalet 2011 fick piratpartiet drygt 15 000 röster, vilket motsvarar ungefär en halv procent av alla röster. För att komma in i riksdagen krävs upp till fyra gånger så många röster. Plommer och Karvinen är ändå övertygade om att piraterna kommer att göra ett gott val. Partiet har blivit mer välkänt bland finländarna och sedan förra riksdagsvalet har också debatten om integritet och övervakning på nätet tagit fart på allvar. – Vi har vuxit länge och mycket har hänt på fyra år. Det finns en efterfrågan på vårt budskap men det finns tyvärr en del fördomar mot namnet, säger Karvinen. Hur många platser siktar ni på i riksdagen? – En till tre. Det är inte omöjligt. Skiter det sig väntar vi fyra år till på att partistödslagen uppdateras. Om Piratpartiet lyckas med det här kommer deras riksdagsledamot, eller ledamöter, sannolikt att väljas in från Helsingfors eller Nyland. I EU-valet var Piratpartiet tredje största parti i kampusstadsdelen Otnäs i Esbo och Berghäll i Helsingfors hör också till paritets starkaste områden. 

VALET

21 21

VALET

De övriga TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

FINLANDS KOMMUNISTISKA PARTI, FKP

9232 röster 2011(0,31%)

FKP vill införa 6 timmars arbetsdag och en grundinkomst på 1200 euro. För att finansiera det här föreslår de en skattereform med progressiv kapitalbeskattning, strängare progression i inkomstbeskattningen, högre samfundsskatt, införandet av en börsskatt, införandet av en internationell transaktionsskatt, förmögenhetsskatt till stora egendomar. Kommunisterna vill också sänka momsen på mat rejält, motsätter sig medlemskap i Nato och är för obligatorisk skolsvenska som de kallar ”rätten till tvångssvenska”.

inhemskt producerad mat och energi, satsa på förnybar energi, hållas utanför Nato, stärka Finlands roll som ett neutralt land och främja direkt demokrati bland annat med bindande folkomröstningar.

FINLANDS ARBETARPARTI, FAP

1857 röster 2011(0,06%)

Finland arbetarparti är ett vänsterparti grundat 2006. Partiet har rötter i rörelserna Muutos -99 och Vaihtoehto EU:lle. FAP:s politiska mål är i första hand att erbjuda alternativ till högerpolitiken och grunda en “eko-social front för välfärdsstaten”. Partiet vill också att Finland går ur EU, men förespråkar ändå ett samarbete inom Europa.

FÖRÄNDRING 2011

7504 röster 2011 (0,11%) Partiet går till val med slagorden ”Ett friare, självständigare och finskare Finland”. Förändring 2011 vill se en striktare invandringspolitik, folkomröstningar för medborgarinitiativ med över 50 000 underskrifter, förberedelser på att lämna EU och EMU. Yttrandefriheten och nationalismen betonas starkt inom partiet. James Hirvisaari representerar partiet i riksdagen efter att ha blivit sparkad från Sannfinländarna. Förändring 2011 har sina rötter i det främlingsfientliga Homma-forumet. En tidigare ordförande sparkades p.g.a. för grova uttalanden om islam, muslimer och invandrare.

KOMMUNISTISKA ARBETARPARTIET

1575 röster 2011 (0,05%)

Partiset består av marxist-leninister som varken suttit i riksdagen eller i något kommunfullmäktige. Partiet grundades 1988 av avhoppade taistoiter från FKP. Partiet har varit ute ur partiregistret tre gånger men lyckades skaffa 5000 partikort till kommunalvalet 2012. Partiet har varit mot Finlands EU- och EES-medlemskap ända sedan partiet grundades och därför också bojkottat EU-valen. Partiet har tackat nej till nya samarbeten med FKP ända sedan splittringen på 1980-talet.

FÖR DE FATTIGAS VÄL

SINIVALKOINEN RINTAMA

4285 röster 2011 (0,15%)

Det nationalistiska partiet grundades 2009. Hör till samma sammanslutning av europeiska nationalister som Nationaldemokraterna i Sverige, Jobbik i Ungern och Nationella fronten i Frankrike.

SJÄLVSTÄNDIGHETSPARTIET

3236 röster 2011 (0,11%)

Självständighetspartiet betonar logiskt nog Finlands självständighet. Partiet vill att Finland ska träda ut ur EU och slopa euron. De vill också satsa mer på

1335 röster 2011 (0,05%) Partiet vill att mervärdesskatten sänks och att en grundinkomst på 1200 euro i månaden införs. För de fattigas väl vill också se en progressiv skatt på kapitalinkomster. Dessutom ska kommunskatten och samfundsskatten göras progressiv. Ordförande Terttu Savola valdes in som ledamot i kommunfullmäktige i Esbo 2008. Savola sattes i häktet av polisen när hon försökte ta sig in på de etablerade partiordförandenas intervjutillfälle i Musikhuset på valafton 2011. Utöver de ovan nämnda partierna finns det också en uppsjö av valmansföreningar samt de Åländska partierna. 

Är du intresserad av en praktikplats i någon av dessa städer?

Bild: Flickr/Newtown graffitti

Oinbjuden på fest text

STBL:S FESTKORRESPONDENT

HAR NI ALLTID FUNDERAT över vem den där överförfriskade festprissen som

ålar omkring på dansgolvet är? Eller vilket fanskap det är som återigen slocknat på Nypolens enda damtoalett? Och vem är hon som verkligen tycker att det är asroligt att i fyllan och villan springa spritt språngande naken förbi hurtiga morgonmänniskor på promenad, bara för att chockera? Det är jag. För några veckor sedan drog jag ut med en kompis för att ta några öl. Meningen var att jag skulle smyga hem efteråt men några öl senare kändes karaokebaren Jones som ett bättre alternativ och till publikens stora förtjusning rungade snart en underbar tolkning av Levoton Tuhkimo ut ur högtalarna. Eftersom jag redan var full skulle det givetvis ha varit onödigt att sluta dricka och ett tu tre hade jag smugit mig in på en känd studentkårs stängda årsfestefterfest. Där for jag omkring bland frackar och långklänningar i min alldeles fantastiska utstyrsel: jeans och en svettig och urtvättad topp från H&M, köpt på rea 2012. Jag smälte in hur bra som helst! Efter att ha blivit utkastad från champagneloungen ett antal gånger, tappat bort alla mina nyfunna ”vänner” och gjort slut på mina kontanter begav jag mig hemåt i gryningen.

Svenska kulturfonden lediganslår fem stipendier för praktik vid finska kulturinstitut och andra organisationer runt om i världen. Stipendierna kan sökas av dig som är heltidsstuderande vid universitet eller högskola eller som har utexaminerats under det senaste året. Du ska vara finsk medborgare eller fast bosatt i Finland och ha svenska som modersmål eller studiespråk. Ansökningsanvisningar och närmare information om praktikplatserna finns på adressen: kulturfonden.fi/praktik Ansökningstiden är 15-31.3.2015 Mer information fås av: Karoline Berg Tel. 0400 386 916 karoline.berg@kulturfonden.fi

”Efter att ha blivit utkastad från champagneloungen ett antal gånger, tappat bort alla mina nyfunna 'vän ner' och gjort slut på mina kontanter begav jag mig hemåt i gryningen”

TIDIGARE I VINTRAS gick jag mig på en av Helsingfors nationers årsfest. Jag kände mig lite väl förfriskad redan under middagen och bestämde mig på pausen för att andas in lite frisk luft genom filtret. Jag begav mig mot ytterdörren men väl ute lyckades jag missa en trappa och efter en flygtur i min långklänning störtdök jag mer eller mindre sexigt ner i trottoaren. Ett stort gäng festdeltagare fick ta del av denna maffiga entré och det tog inte länge innan jag fick tre fickpluntor trugade i mitt ansikte, ”för smärtan”. Vips var jag på benen igen och tömde pluntorna i frisk takt. Mera sprit var ju precis det jag behövde. En timme senare hade jag slocknat på toaletten. Nåväl, ni kanske undrar varför jag sitter här och öppnar mig om mina pinsamma fylleminnen. Syftet är kanske närmast det att jag vill påminna er alla om att leva fullt ut (CARPE DIEM FÖR FAN) och inte bry er om vad andra tycker och tänker om er. Att festa loss och göra bort sig är mer än ok fastän det skulle ske i jeans och t-skjorta bland ett gäng med Stureplansschtekiga Hankeiter. Studietiden är alldeles för kort för att sitta bland dammiga böcker i en svettig solu dagarna i ända! 

Berlin Bryssel Madrid Oslo Tallinn

www.abo.fi/ansok

SIKTA HÖGRE 23

s t a r ö s f a s t e d l n l i a t l b n i yg F gs i text

NIKLAS EVERS

O äs tn

Sedan 2010 har studenter vid Aalto-universitetet jobbat med projektet Aalto-1, den första satelliten helt utvecklad och byggd i Finland. I slutet av 2015 går projektet in i en ny fas då nanosatelliten skjuts upp i omloppsbana för att bland annat ta bilder av jordytan. Jag träffar Johnny Finnholm, som ansvarar för solpanelerna på Aalto-1, i en verkstad i Otnäs där satellitprojektet har sin bas. På borden ligger olika modeller av satelliten utspridda och på en tvskärm snurrar animationer av Aalto-1 i omloppsbana. Det är lätt att få en uppfattning av hur den färdiga rymddugliga plåtburken kommer att se ut. Satelliten är bara ungefär 30 centimeter hög och 10 centimeter bred, ungefär som en överdimensionerad mjölkkartong. – Det är ju nog en unik möjlighet att vara med och arbeta med något man brinner för. Men man tänker inte speciellt mycket på det i det dagliga jobbet, säger Finnholm. Aalto-1 byggs enligt den internationella CubeSat-standarden för nanosatelliter. Det betyder att komponenterna är standardiserade och kan beställas av en rad olika tillverkare, lite som när man bygger ihop sin egen hemdator. Finnholm berättar att satelliten i själva verket inte är så långt ifrån en hemdator till uppbyggnaden. Han plockar fram ett av de 10x10 centimeter stora kretskorten som radas på varandra inuti satelliten. – Satellitens hjärna, alltså själva datorn, är utvecklad här på universitetet. Det här är helt vanlig

elektronik, samma som i din dator hemma, men skillnaden är att det finns dubbel uppsättning av alla komponenter på kretskortet. Orsaken till dubbleringen är att det alltid ska finnas ett reservsystem som kan ta över om någonting går sönder. Alla funktioner som krävs för att satelliten ska fungera är konstruerade med tanke på att någonting kan gå sönder. – Man kan inte åka upp i rymden för att serva en satellit. Det skulle bli lite svårt, säger Finnholm. De största riskerna finns i uppskjutningsskedet då satelliten bland annat utsätts för starka vibrationer. För att minimera riskerna har en rymdduglig prototyp av satelliten chocktestats för både starka vibrationer och extrema temperaturförändringar. Finnholm ansvarar själv för satellitens solpaneler och har varit med och designat elförsörjningssystemet. Hit hör också batterierna som ska försörja Aalto-1 med ström då den befinner sig i skugga. – Mycket kan gå fel men förhoppningsvis har vi lösningar på det mesta. Till exempel är satelliten byggd så att det inte är någon större katastrof om en av solpanelerna skulle gå sönder. TROTS FINNHOLMS PEDAGOGISKA förklaringar av hur satelliten fungerar är det stundvis tufft att

hänga med. Men nu får jag åtminstone äntligen valuta för de där fysikkurserna jag tog i gymnasiet. Man kan dela upp satellitens funktioner i två delar, dels alla de system som krävs för att satelliten ska fungera som antenner, magnetiska och mekaniska styranordningar, gps och solpaneler och dels den så kallade nyttolasten, det vill säga de instrument som sköter satellitens vetenskapliga uppgifter. Nyttolasten i satelliten består av tre olika komponenter. En spektrometer utvecklad av statens teknologiska forskningscentral VTT, en plasmabroms utvecklad av Meteorologiska institutet FMI och en strålningsmätare som Åbo universitet och Helsingfors universitet ligger bakom. Spektrometern som VTT utvecklat tar bilder av jordens yta, men i motsats till en vanlig kamera fångar spektrometern en mycket smal del av ljusspektrumet på bild. – Med hjälp av de här bilderna kan man till exempel avgöra sammansättningen av olika ämnen på åkrar och följa med algblomning och oljeutsläpp, säger Finnholm. Plasmabromsen som FMI står för kommer endast att användas då satelliten ska bromsas ner och återvända till jorden. Bromsen består av en 100 meter lång metalltråd som matas ut ur satellitens botten

Med tanke på strålningen är det viktigt att satelliten har rätt färg. Därför kommer Aalto-1 att ha en mörkblå nyans. “Det är ju bra med tanke på att den är finsk. Förutom att satelliten med panelerna snarare blir blå-guld färgad”, säger Finnholm. Bild: Aalto-universitetet

Johnny Finnholm i det så kallade renrummet. Här är allting jordat och för att undvika damm och smuts måste man byta skor då man går in. När satelliten monteras ihop har alla på sig heltäckande skyddsdräkter. Bild: Niklas Evers

” Det är ju nog en unik möjlighet att vara med och arbeta med något man brinner för.”

då den ska bromsas in från sin omloppsbana. Under utmatningen sätts satelliten i rotation samtidigt som tråden laddas upp till 1000 volt vilket resulterar i att hastigheten bromsas in och satelliten sakta sjunker från sin omloppsbana. Satelliten brinner upp då den träffar gaspartiklarna i atmosfären med en hastighet på 7,5 kilometer per sekund. Det dröjer några veckor från att inbromsningen inleds till att stoftet från den förstörda satelliten når jorden. Bromsen fungerar enligt samma princip som ett elektroniskt solvindssegel, en uppfinning av den finländska rymdforskaren Pekka Janhunen vid FMI. Tanken är att elektroniska solvindssegel, som består av liknande trådsystem som plasmabromsen, utnyttjar solvinden som drivkraft för rymdfarkoster. Målet med plasmabromsen är både att bevisa att Janhunens uppfinning fungerar och att testa hur väl bromsen fungerar för att få ner satelliter till jorden när de har fullgjort sin uppgift och inte får bli kvar i omloppsbana som rymdskrot. I slutet av 2015 är det alltså dags för Finlands första satellit att lämna markytan för att ligga i omloppsbana runt jorden i cirka två år. Aalto-1 skjuts upp i en raket från USA tillsammans med drygt 80 andra nanosatelliter och en större satellit som finansierar största delen av uppskjutningen. Det kommer att bli den största uppskjutningen av nanosatelliter någonsin. Men vad händer sedan? Finns det planer på att skicka upp flera finländska plåtburkar i rymden? – Nästa satellitprojekt, den något mindre nanosatelliten Aalto-2, är redan långt hunnet. Och kanske vi snart kommer att offentliggöra ett tredje spännande projekt, säger Finnholm. 

Ansökan 17.3–9.4.2015

Dans, svett och t책rar:

Finlandssvensk indie

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN Timshels s책ngare och gitarrist Markus Bergfors.

Även om det spelas en hel del Avicii och David Guetta just nu så är det ändå indiestjärnorna som lyser starkast på himlen. Svenskfinland har levererat en hel del bra musik och speciellt inom indie-genren. Timshel är ett av de band som synats och hörts mest i trakterna under de senaste åren. JAG TRÄFFAR TIMSHELS SÅNGARE och gitarrist Markus Bergfors när han är på genomfart i Helsingfors efter en helg med bandet i Vasa på väg hem till Göteborg. Detta är något som identifierar Timshel, att de bor väldigt utspritt i norden. -Vi träffas långa helger i Vasa och repar. Annars pratar vi via Skype, skickar filer och idéer åt varandra. Bästa funkar det förstås när vi träffas, men vi har hållit på så länge så det här går också bra, säger Bergfors. Timshel startades 2011 som en kvartett, och har sedan dess förändrats en hel del. Som mest har de varit sex i bandet, men nu är de nere på fyra igen eftersom två av gitarristerna tagit paus. Bergfors säger att detta är något som har definierat dem som band väldigt mycket, förändringen. - De är lite som en familj, eftersom medlemmarna varierar beroende på vem som kan vara med vid olika sammanhang. När de förändras utvecklas dessutom låtarna eftersom de hela tiden måste komma på nya sätt att spela dem.

Indie är kanske en av de trendigaste musikgenrerna just nu, kanske det är därifrån intresset för Timshel kommer. Eller så kan det vara för det är så lätt att relatera till bandet. Det är ett vanligt kompisgäng som tycker om att hänga och spela musik. På frågan om Timshel är ett indieband funderar Bergfors ändå en liten stund. - Jag brukar nog definiera oss som indie, men det beror på hur man ser på begreppet. Vi är independent, alltså inte signat hos något skivbolag, men vi har fått hjälp av ett skivbolag i Sverige som släppt två av våra singlar. Vår musikstil har drag av indie, brittpop och folk, så ja. Det är Bergfors som skriver låtarna, och inspirationen får han från litteratur av olika slag. Men vilken är deras bästa låt? - Som låtskrivare är alltid den senaste låten den bästa, så den som vi jobbat på i helgen nu är nog den min favorit. Men av gamla låtar så tycker jag mycket om When We Fall, den som spelats mest. Men It Will Be Around är också en favorit, det är kul att upptäcka gamla låtar igen.

dem en rejäl skjuts i karriären. Och efter det har de spelats konstant på den finlandssvenska radiokanalerna. Bergfors tror deras popularitet i den svenska delen av landet beror på att det inte finns något annat band med liknande musik som Timshel just nu. Men hur definierar man då deras musikstil? - Alla i bandet lyssnar på så olika musik så det är väldigt svårt att säga, men kanske en blandning mellan The Kooks, Nick Cave och Bob Dylan, säger Bergfors.

JUST NU HAR BANDET en hel del på gång. De jobbar på ett samarbete med en annan finlandssvensk artist, dock vill Bergfors inte avslöja något om detta ännu, och en liten turné med spelningar i Åbo, Helsingfors, Sverige och Danmark. Om man är på väg till en spelning, vad har man då att se framemot? - Nya låtar och samarbeten. Tänkte också säga blod, svett och tårar, men kanske dans, svett och tårar passar bättre, skrattar Bergfors. 

” Vi är independent, alltså inte signat hos något skivbolag, men vi har fått hjälp av ett skivbolag i Sverige som släppt två av våra NÄR DET BEGAV SIG för fyra år sedan medverkade de i Popturné som singlar.” ordnades av Radio Extrem, och de gav

27 27

WASA TEATERS BILJETTKASSA

Sandögatan 7, 06-3209330 öppen må-lö kl 12-14.30 & 15-17 WWW.NETTICKET.FI | WWW.WASATEATER.FI

Två flickor ett test

text

TOM SAXMAN MALIN LÅNGSJÖ

illustration

Filmen måste ha minst två kvinnliga karaktärer med namn. Dessa två karaktärer måste träffas och tala med varandra. Samtalsämnet måste handla om något annat än om en man. DESSA KRITERIER, som flera filmfantaster säkert känner igen, utgör det kända Bechdeltestet. Testet introducerades 1985 i serietidningen Dykes to Watch out For och är skriven och illustrerad av den amerikanska författaren Alison Bechdel. I den machoga serien The Rule introduceras kriterierna för vad som kan krävas av en film då det kommer till kvinnlig representation. Testet fick nytt liv för några år sedan då Svenska Filminstitutet i samarbete med Viasat i Sverige började betygsätta filmer på basis av hur bra de klarar testet. Detta är dystert aktuellt med tanke på hur dåliga mainstreamfilmer är på att uppfylla kriterierna: utav testets hemsidas (bechdeltest.com) imponerande katalog på 4500 filmer klarar lite över hälften testet. Därför kan vi fira då Sveriges kampanj gjort testet världskänt igen och lösningen till problemet med genusrepresentation i film har anlänt! Kanske inte. Kanske en närmare titt på testet avslöjar fula sömmar och potential för misstolkning och missbruk. Inget är svart och vitt, trots det min vän Niko har att säga om pandor. TESTETS PROBLEM ÄR NÄMLIGEN att det bryter ner filmer till siffror, statistik och kvotering, istället för att undersöka filmers essens; budskapet och handlingen. Kriterierna

konkretiserar problemet, men gör testet till en generaliserande analys av den ytligaste formen. Borde vi inte avgöra om en film är sexistisk på basis av filmens värderingar och inte på avsaknaden av Y-kromosomer i bild och dialog? Filmkritikern Bob Chipman exemplifierade problematiken bra: porrfilmen Debbie does Dallas, en film om tonåriga cheerleaders som säljer sex åt äldre män, klarar testet. Det gör däremot inte Låt den rätte komma in, The Hurt Locker (som faktist regisserats av en kvinna), Cinema Paradiso, Blade Runner, Gravity eller Spring Lola! Flera av de äldre Disnyfilmerna, till exempel Snövit och Askungen, med fruktansvärda kvinnliga förebilder klarar testet. Det gör inte Wall-E, Råttatouille eller åtta av fjorton andra Disney-Pixar samarbeten, kända för sina budskap om acceptans och välvilja. BECHDELTESTET avslöjar filmindustrins avsaknad av diversitet då det kommer till kön i film, men mäter inte filmers sexism. Det ställer tankeväckande frågor om vår filmkultur, men avslöjar inget om enskilda filmers värderingar. Vi förtjänar ambitiösare krav på kvinnoskildring i film än att kvinnor finns och att de kan tala. Problemet löses inte med kvotering, utan då filmindustrin slutar tro att vi endast vill se filmer om vita mäns bekymmer – och kvinnor som tjatar om dem. 

Fem tips för april text

JENNA VIERINEN

I varje nummer listar Studentbladet fem tips inom olika områden. Saker som vi tycker är värda att kolla in. Tveka inte att ta kontakt på red@stbl.fi om du har något du tycker vi borde tipsa om.

BOKEN: Expeditionen: min kärlekshistoria

av Bea Uusma

I juli 1897 inleds den så kallade ndrée-expeditionen med målet att A korsa Nordpolen i en vätgasballong. Försöket havererar totalt och år 1930 hittas resterna av expeditionsmedlemmarna på Vitön. Deras dagböcker finns kvar men hur de dog är ett mysterium En mer angstig berättelse får man söka länge efter, men Expeditionen är svår att inte streckläsa. PODDEN: Della Sport

Podden drivs av Simon Svensson och Jonatan Unge. De gör satir om sport för både dem som gillar och inte gillar sport. Finns på iTunes och andra poddsidor. FILMEN: The Imitation Game

Matematikern Alan Turing (Benedict Cumberbatch) försöker knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer tillsammans med ett gäng andra. Filmen

är baserad på biografiska boken Alan Turing: The Enigma av Andrew Hodges. Cumberbatch gör sig riktigt bra i rollen och filmen blev nominerad till åtta Oscars, och vann en för bästa manus efter förlaga. TV-SERIEN: På bröllop med Kakan

Serien handlar om hur medieprofilen Kakan Hermansson är med på sex svenskars bröllop. Ett fint, kärleksfullt program med varierande par och bröllop. Massa plus för ett program som inte endast har vita heterosexuella par utan fokuserar lite mer på mångfaldet. BLOGGEN: Sevendays krönikor

Det är inte en blogg i sin rätta benämning, men värt ett besök ändå. Här hittas de tre krönikörerna Alfred Backa, Linnea Portin och Nadia Boussir. De skriver om feminism, rasism, politik och aktuella saker. Väl skrivet, intressant och humoristiskt. Finns på sevendays.vasabladet.fi/kronikor.

29 29

In i teaterns och Tjechovs dramatiska värld TEXT & BILD

JENNA VIERINEN Tom Rejström och Jon Henriksen gör praktik på Universum i Helsingfors.

I dagarna har den välkända Anton Tjechovs pjäs Måsen premiär på Universum i Helsingfors. Det är en modern klassiker från början av 1800-talet, i alla fall om man frågar två av skådespelarna ur ensemblen, Jon Henriksen och Tom Rejström.

JAG TRÄFFADE DE TVÅ SKÅDESPELARNA, Jon Henriksen och Tom Rejström, i Betania-huset där Universum huserar, och den här miljön passar de båda väldigt bra. Killarna är precis lika dramatiska och poetiska som den gamla kyrkobyggnaden vi befinner oss i. Praktik är det bästa sättet att integreras i arbetsvärlden och det är också så Henriksen och Rejström hamnade på Universums scen. De studerar båda fjärde året på Teaterhögskolan i Helsingfors, och Måsen är den andra halvan av deras ett år långa praktik. Henrikson är en 27-årig ålänning som lämnade den lilla ön för teatern. Han har tidigare studerat på Västra Nylands Folkhögskola och sysslat med amatörteater hela sitt liv. Nu är det inte på amatörnivå längre. Efter en höst i Stockholm är han nu redo för att ta sig an den helsingforsiska teatervärlden, även om han säger att han ska dö i år (med ironi i rösten förstås). Tom Rejström har däremot några år kvar till det ökända 27. 23-åringen från Esbo skulle egentligen inte alls bli skådespelare, utan började studera filmvetenskap i Malmö. Filmregi var målet, men efter ett år återvände han till Finland för att börja på teaterhögskolan. Uppväxten med teater i familjen säger han är anledningen till att han hamnade där han nu är.

”Vi är lite i en existentiell kris som säkert alla skådespelare upplever när man ska ut ur teaterhögskolan.”

Universums uppsättning av Måsen består av en brokig skara människor, vilket de båda håller med om att är en av pjäsens styrkor. Rejström är den yngsta och den äldsta, Fred Negendanck, börjar närma sig 80. Pjäsen är ett samarbete mellan Ozonteatern och Teater Mars och de är en grupp väldigt olika människor och eftersom det inte fanns någon färdig grund att stå på, har de fått arbeta upp en helt ny ensemble. - Dessutom jobbar regissör Åsa Salvesen med en helt annan konstnärlig idé och arbetsmetod en vad vi gjort på teaterhögskolan. Så det är en ny bekantskap också, säger Rejström. Tjechov är enligt deras mening någon man blivit bekant med vare sig man vill eller inte, eftersom många av hans pjäser klassas som klassiker. Henriksen säger att om man studerat på teaterhögskolan är det omöjligt att inte få med sig någon av Tjechovs pjäser. - Klassiker är ofta klassiker av en orsak. Det är lätt att säga att Shakespeare är dammigt och tråkigt. Men går man in och läser så är nog inte dammigt och tråkigt de ord som jag skulle använda. Det är mycket känslor och de är så komplexa att man kan göra mycket med Shakespeare. Och jag upplever samma med Tjechov. - Många ifrågasätter varför man sätter upp Tjechov i dag. Jag kan förstå den kritiken och kritisera det själv också men Måsen är så universell att det finns mycket att ta på. Jag tror att om han levt idag och skrivit samma pjäs nu så skulle det ha haft samma genomslagskraft. Han är så otroligt mänsklig, säger Rejström. PJÄSEN UTSPELAR SIG PÅ LANDSBYGDEN i Ryssland i

slutet av 1800-talet. Den handlar om hur folk lämnar landsbygden för städerna. Måsen tar upp konflikten mellan generationer och frågan om vem som sitter inne med sanningen om livet och konsten. Handlingen är i sig väldigt tidlös och kan lätt appliceras på dagens samhälle. - Det kanske ser ut på ett annat sätt men i grund och botten är det samma jävla längtan, säger Rejström. De har inte försökt ändra på pjäsen allt för mycket. De går inte runt i 1800-tals kläder men utöver det är pjäsen ganska intakt och eftersom det mänskliga är det viktiga spelar de yttre inramningarna inte så stor roll. Henriksen påpekar att man inte behöver ändra så mycket, det finns där ändå. Killarna berättar hur de i pjäsen samlas på ett ställe, och att det skulle lika bra kunna vara ett sommarställe någonstans i Hangö. Alla bara samlas där och umgås för att slippa tänka på hur dåligt de mår. De talar egentligen inte alls med varandra, utan grillar och sjunger. Man ser hur människorna hela tiden längtar bort. - Det är något så fint i pjäsen Måsen, trots att människorna avskyr varandra, älskar varandra och vill bort från landsbygden så umgås de ändå. De träffas på gården för att fylla ut sin tid. Och det här umgänget är något som säkert förändats tills idag. För vi försöker även idag komma undan och slippa tänka på hur dåligt vi mår. Vi tror att Facebook är ett sätt att umgås, även om det inte är det. Det är bara en illusion av att umgås. Man tror att man är del av något, men de tycker jag inte man är, säger Rejström. KÖNSROLLER ÄR INTE NÅGOT som de nte lagt mycket eftertanke på. Enligt dem är könsroller när det kommer till Tjechov inte alls aktuellt, eftersom man inte reflekterar på samma sätt över om det handlar om en man eller kvinna, när man läser en pjäs av honom. Man utgår från att alla är människor. Rejström tycker att det inte har så stor betydelse vilket kön de har eftersom de längtar och älskar lika mycket oavsett. De anser att den känns modern för att den är så mänsklig. - Om man skulle förklara måsen i två ord, det som jag också tycker är det fruktansvärt moderna, är att den handlar om kärlek och konst. Och det som är så sjukt fint, är vad Jons karaktär Konstantin säger i början av första akten: “Man går till teater för att se hur folk äter, dricker, bär sina kavajer. Man går och tittar på en bild av sig själv.” Det att Tjechov skrev det här då. Det är helt samma skit vi har i dag. Och där kommer man in på frågan konst kontra kultur kontra underhållning. Att vi vill inte uppfylla oss själva med konst mera, vi vill bara gå för att koppla av. Vi går bara för att se våra egna liv och den upplevelsen räcker bara föreställningen och sen är det inget mer, säger Rejström. Henriksen fortsätter med att Konstantin säger också i samband med det där att man inte ska skildra livet som det är eller som det borde vara utan så som vi ser det i våra drömmar, Vilket han tycker är bra. Rejström håller med och säger det sammanfattar varför han är i det här yrket. Han är helt ointresserad av att skildra livet som det är. Ingen får något ut av det. Båda känner att de kan relatera väldigt mycket till det som Konstantin säger. - Vi ligger i ett väldigt brännande skede. Vi är lite i en existentiell kris som säkert alla skådespelare upplever när man ska ut ur teaterhögskolan. Att man inte ska bli uppäten av den här romantiska. Det är helvete, det är piss svårt att vara trogen sina ideal. För det säljer inte. Och det måste det, säger Rejström. - Verkligheten är väldigt krass. För det är ju underhållnings-branschen och det där kan du ju inte ta dig in, det kommer ta kol på dina känslor och fantasier. Med risk att låta väldigt poetisk så tror jag det är väldigt viktigt att hålla blicken kvar på stjärnorna. Och du inte blir en del av facedown-generationen och stirrar på dina skor för mycket. Man blir bitter och olycklig när man går från den ena praktiska angelägenheten till den andra. Och livet börjar handla om att överleva istället för att flyga,

Recension av Måsen på nästa sida 

31 31

Martina Roos arbetar hårt för att övertyga Niklas Häggblom om att hennes kärlek till honom är den starkaste.

LINDA HAGLUND bild VLADIMIR POHTOKARI

text

100 kilo rutten kärlek Studentbladets Linda Haglund recenserar Ozonteaterns och Teater Mars gemensamma uppsättning av Anton Tjechovs klassiska pjäs Måsen.

OZONTEATERNS OCH TEATER MARS uppsättning av Anton Tjechovs Måsen är en stundvis tung och utdragen föreställning om den olyckliga kärleken och det bortkastade livet. Tjechovs klassiker från 1895 lyfter fram mänskliga teman och nästan 150 år efter premiären är pjäsens frågor fortfarande relevanta. Men Ozonteaterns och Teater Mars uppsättning är tung och gnistan slocknar när flera av scenerna tar mer än de ger. Tjechov må skära med skärpa i köttet men under pjäsens andra akt önskar jag att någon hade skurit i hans manus. Med regi av Åsa Salvesen och översättning av Lars Kleberg sätter Ozonteatern tillsammans med Teater Mars ihop en våruppsättning av Tjechovs Måsen på Universum i Rödbergen i Helsingfors. Pjäsen väver samman familjeband och olyckliga kärleksöden och vi lär oss om längtan efter framgång, pengar och kärlek. Det är hundra kilo kärlek, som Tjechov själv beskriver pjäsen i ett brev till en vän i november 1895, men kärleken är rutten och medan den får jäsa i huvudpersonernas hjärtan växer den sig allt starkare och kletigare. PJÄSEN UTSPELAR SIG PÅ LANDSBYGDEN, med

utsikt mot en sjö, och i huvudrollerna ser vi bland annat Martina Roos som spelar den självupptagna kvinnan, modern och skådespelerskan Irina. Hennes son, den olycklige Konstantin, spelas av Jon Henriksen och hennes kärlek och partner, novellförfattaren Trigorin, spelas av Niklas Häggblom. Konstantin, som lever olyckligt och utan uppskattning, förälskar sig hopplöst i den unga och oskuldsfullt vackra flickan Nina, som spelas av Sara Soulié. Nina drömmer om teatervärldens framgång och berömmelse och trånar i sin tur efter Trigorin, som får hennes kinder att rodna och ben att långsamt säras. När Trigorin möter Nina får han en idé till en novell. Framför sig ser han en man som vid stranden av en sjö ser en fri och vacker mås, och skjuter den. För sitt eget nöjes skull. Mannens impulsiva handling blir en symbol för det mänskliga och destruktiva beteende som är genomgående för karaktärerna i Måsen. PJÄSEN, SOM RÄTT SÅ LÅNGSAMT LUNKAR framåt i sin handling, når sin höjdpunkt i ett laddat möte mellan Niklas Häggbloms Trigorin och Martina Roos

Irina. Den stora författaren erkänner för sin älskarinna att han fattat tycke för den unga flickan, och Irina, som annars är noga med att visa upp en självsäker fasad, tappar både vettet och fattningen. På ett genialiskt sätt blottar hon sin kärlek genom att desperat kringla sig fast vid honom och hon matar hans ego tills han är mätt och belåten. Men människans hunger går inte att bota och när Trigorin springer på Nina den kvällen väljer han ändå att förstöra henne. Likt en skjuten mås faller Nina ner mot avgrunden och hennes liv förvandlas från en idyll vid sjön till ett olyckligt och befläckat strövande bland landsbygdens bortglömda teaterscener. Pjäsen berör, och porträtterar vackert den intensiva kärleken, men uppsättningen är lång och flera scener känns utdragna. När Jon Henriksens olyckliga Konstantin river sina manus vid sitt dunkla skrivbord kommer jag på mig själv att planera morgondagens inköpslistor och när sällskapet tillsammans spelar lotto på scenen vill jag otåligt att handlingen ska få en slutspurt. När pjäsen är slut applåderar jag både av uppskattning och av lättnad.

SPORT

Tystnaden är skrämmande text

MATS AHLNÄS

Bilden är tagen vid damernas ishockey-VM år 2011. Bild: Flickr/Beckaro

I sin finaste form omfamnar idrottsfamiljen alla. I Finland gör den det inte år 2015. Jämställdheten fungerar inte. Maskulinitetskulturen sitter för djupt i för många väggar för idrottens eget bästa. ”HUORA!” ”HOMO!”

Jag hade knappt hunnit bänka mig för att se årets första fotbollsmatch på plats förrän den iskalla, bekanta vinden drog in över den lilla läktaren. Det manliga – ja, det är till 97 procent män som vrålar – testosteronet rann över vid matchens andra frispark. År efter år är idrottsarenan en frizon, en plats där det mesta uppenbarligen är tillåtet. Det är precis så här det är att uppleva lagidrott från läktarplats i Finland. En liten skara människor beter sig som neandertalare. Utvecklingen – eller bristen på utveckling – gör mig i grunden djupt konfunderad, lite rädd, mycket besviken. Har vi inte kommit längre än så här? År 2015 borde mjuka värderingar lyftas upp och skötas om. Nu mer än någonsin efter terrordåden i Paris och Köpenhamn. Samhällsklimatet blir bara hårdare. Vi behöver lite andrum. Det kan inte idrotten erbjuda.Tystnaden som råder är total. Jag hoppas ni hör hur den skriker. Jag tycker det är skrämmande. Den maskulinitetskultur som härskar är påtaglig. Idrotten på den högsta nivån är rå och kantad

av manliga värderingar. Krigsmetaforer i taktiksnacket, bögskämt i omklädningsrummet och en vi mot de-anda är kutym. För att ytterligare understryka hur maskulin idrotten är: Jämställdheten fungerar inte alls – speciellt inte i lagidrott. JAG HÖRDE ISHOCKEYLANDSLAGETS Linda Välimäki prata om sin vardag i radio för ett par veckor sedan. Hon beskrev en verklighet som säger det mesta. Den här säsongen har samtliga spelare i hennes klubblag Blues betalat 130 euro i månaden för att få spela i Esbolaget. Ni läste rätt. Spelarna i det färska finländska mästarlaget har betalat ur egen ficka (eller genom att skaffa en personlig sponsor) för att få guldfira. – Det här är ju fruktansvärt tråkigt. Vi satsar och måste betala själva. Därför måste vi jobba vid sidan om vår idrottssatsning, säger Välimäki. I samma program deltog landslagsveteranen Riikka Välilä. Hon bor två veckor i månaden i Skåne och jobbar som fysioterapeut, spelar ishockey i Jyväskylä resten av tiden. Det är inte elitidrott. Det är de glada amatörernas

vardag. Och det är framför allt inte jämställt. DET ÄR HELT OTÄNKBART att det här skulle vara möjligt på herrsidan. En hyfsad ligaspelare i Finland tjänar tusentals euro i månaden. Det finns några rimliga argument för att de här skillnaderna existerar. Herridrott är en helt annan affärsverksamhet. Där finns det stora intresset, pengarna, sponsorerna och publiken. Av rent fysiska förutsättningar är herridrott mer fartfylld. Men samtidigt haltar ju logiken fullständigt. Hur ska damer ens närma sig om de inte kan satsa på riktigt och leva som proffsidrottare? Svaren på den frågan leder till ett hypotetiskt resonemang som inte leder någonstans. Låt oss i stället stanna upp, här och nu. Tänka. Lyssna på tystnaden. År 2015 borde Finland ha ett inkluderande, accepterande och jämställt samhälle. På många sätt finns det inte. Idrotten kunde gå först i ledet och staka ut vägen, mot en tillåtande och öppen vardag. I stället tiger vi ihjäl problemen och kallar domaren hora efter ett felaktigt domslut. Ska det vara så? Har vi inte kommit längre än så här? 

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS Anna-Lena Laurén jobbar som utrikesreporter och bor i Moskva. 2014 pendlade hon mellan Moskva och Ukraina för att rapportera om krisen i Ukraina.

Ukrainas svåra år 34

År 2014 kom kriget tillbaka till Europa. Journalisten Anna-Lena Laurén har följt med händelserna i Ukraina från fältet sedan det började hetta till för över ett år sedan. Hon ser krisen som en brytningspunkt i den världsordning som rått sedan kalla krigets slut. DÅ STUDENTBLADET TRÄFFAR Laurén har det gått exakt ett år sedan den 18 mars 2014, dagen då Ryssland officiellt annekterade Krimhalvön. Vid den tiden hade Laurén precis återvänt till Moskva efter att ha rapporterat om invasionen på Krim. I rysk tv visades annekteringsceremonin från Kreml där Vladimir Putin undertecknade avtalet om att införliva Krim i den ryska federationen. – Man visste redan då att konflikten kommer att bli våldsammare innan den får en lösning. Putin har ofta kritiserat västvärlden men aldrig tidigare gått så här långt, säger Laurén. I boken Ukraina – Gränslandet som Laurén skrivit tillsammans med journalisten Peter Lodenius behandlas nyckelhändelserna i krisen. Med början från Självständighetstorget i Kiev där demonstrationerna inleddes i november 2013 till de trevande försöken till vapenvila i östra Ukraina i slutet av 2014. Då förlaget föreslog att Laurén skulle skriva boken tackade hon ändå nej till en början. – Det hade varit ett så tungt år, det tyngsta hittills för mig professionellt. Men jag upplevde ändå att det var viktigt att få allting ur mig och att sammanfatta det som har skett. Sedan boken skrevs har det hunnit hända mycket i Ukraina. Bland annat har de inblandade parterna hunnit förhandla fram en vapenvila i östra Ukraina. Laurén berättar att boken kan ses som en mellanrapport över kriget i Ukraina.

– Vi vet ännu ganska lite om vad som skett i östra Ukraina. Det kommer säkert ännu att komma fram information om flera krigsbrott i regionen. Det ryska maktövertagandet på Krim i slutet av februari 2014 sköttes mycket smidigt och elegant utan större våldsamheter. På bara några dagar hade de ryska styrkorna tagit kontrollen över militärbaser, offentliga byggnader och tv- och radiostationer på halvön. – Det var helt absurt. Vi åkte omkring och letade efter soldater och krigsmaterial. Det var en mycket oklar situation, men samtidigt visste alla egentligen vad som skedde, att Ryssland låg bakom maktövertagandet. Västvärlden visste det här, men man ville egentligen inte göra någonting. HELA KONFLIKTEN HAR PRÄGLATS av osäker information. Till en början talades det om maskerade gröna män på Krim och då striderna i östra Ukraina blossade upp var Rysslands inblandning till en början oklar. Laurén berättar att Ryssland har använt den västerländska journalistikens hederskodex som ett vapen i informationskriget och utnyttjat kravet på att alla uppgifter måste bekräftas. Men i Finland borde inte informationskriget ha påverkat bilden av vad som skett märkbart. – Jag håller inte med om att folk inte fattat att det finns ryska soldater i Ukraina. Det stod mycket tidigt klart att så var fallet och det har rapporterats

utförligt både i västerländska och ryska medier. I Ryssland har däremot opinionen skiftat så att tongångarna mot både oppositionen och västvärlden hårdnat. Laurén berättar om hur den allmänna synen är att väst har sig själva och sin dubbelmoral att skylla. Händelseförloppet på Krim ses snarare som att Ryssland tagit tillbaka det som hör till dem. – Det är sant att väst inte är perfekt och att till exempel Irakkriget gott kan kritiseras. Men det ändrar inte på det faktum att Ryssland har annekterat Krim. Laurén berättar att Ryssland i flera bemärkelser gick över en gräns då de invaderade Krim. En gränsöverträdelse som innebär en slutgiltig lång brytning mellan Ryssland och väst. – Annekteringen av Krim och Rysslands roll i konflikten i östra Ukraina visar att den gamla världsordningen där den starkaste bestämmer fortfarande till syvende och sist är den gällande. USA:s invasion av Irak är ett annat exempel. Jag ser det som ytterst bekymmersamt. Det har varit förhastat att säga att geopolitikens tid är förbi. Sedan 17 februari råder ett vapenstillestånd i östra Ukraina som förhandlats fram mellan Ryssland, EU och Ukraina. Vapenstilleståndet har minskat på våldsamheterna, men konflikten i östra Ukraina är ännu olöst och historien om Ukrainas kris fortsätter. – Det blir nog fler resor till Ukraina i år. 

Facit till nyhetsbruset BARA ETT DRYGT ÅR EFTER att konflikten i Ukraina började eskalera finns nu en sammanfattning av krisen. Anna-Lena Laurén (Hufvudstadsbladet, Svenska Dagbladet) har tillsammans med Peter Lodenius (f.d. chefredaktör på Ny Tid) sammanställt en drygt 120 sidor lång reportagebok om vad som skett i Ukraina under det galna året 2014. Boken innehåller också bilder av fotojournalisten Niklas Meltio (bl.a Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Helsingin Sanomat). Berättelsen om Ukraina inleds på Majdantorget i november 2013 då Kievborna drar ut på gatorna i protest mot att president Viktor Janukovytj lät bli att underteckna associationsavtalet med EU. Boken avslutas med brev av Lodenius och Laurén skrivna i januari 2015, en dryg månad innan EU, Ryssland och Ukraina lyckades förhandla fram ett avtal om vapenvila i östra Ukraina. Som Laurén själv säger kan boken i första hand ses som en mellanrapport. Men för den som följt med nyhetsrapporteringen med ett halvt öga sedan demonstrationerna på Majdan inleddes fungerar

boken också som ett välskrivet facit över vad som hände under det blodiga året 2014. Då nyheter om nerskjutna passagerarplan, gröna män och hybridkrig kan kännas förvirrande ger Ukriana – Gränslandet en bra helhetsbild över hur och varför krisen eskalerade. För en mer inbiten nyhetsjunkie kan reportageboken med sina drygt 100 sidor däremot kännas en aning ytlig. DÅ LAURÉNS REPORTAGE från barrikaderna på Frihetstorget, köksbord på Krimhalvön och vägspärrar i östra Ukraina varvas med Lodenius historiska bakgrund till krisen blottas en gammal sanning om alla väpnade konflikter i modern tid: civilbefolkningen tar alltid den största smällen. Att krig är tragiskt och slår hårdast mot de oskyldiga är knappast en ny spaning, men i fallet Ukraina blir det här speciellt tydligt. Många av de civila personer som får komma till tals i boken skulle helst se ett snabbt slut på konflikten, men kriget fortsätter riva upp djupa sår och skapar misstro mellan människorna.

Trots avtalet om vapenvila är det tydligt att situationen är i akut behov av en snabb och hållbar lösning för att inte Ukraina ska förbli en splittrad och orolig region. Boken avslutas med det mycket talande citatet av den ryske journalisten Arkadij Babtjenko som bevakat krigen i Tjetjenien: “I början finns det inget hat.”

35 35

En vandring genom staden och livet text

KANELI JOHANSSON

Kaneli Johansson recenserar Susanne Rignells roman Guiden. HELSINGFORS ÄR INTE EN STAD FATTIG på litterära beskrivningar. Tvärtom tycks den sig omåttligt populär som kuliss såväl som motiv. Man kunde tro att publiken blir mätt så småningom. Att variationen på beskrivningar för spårvagnsskenornas gnissel, långa brons korta spann och domkyrkans gröna kupoler snart skulle sina. Men än finns det plats för ett par till. Susanne Ringells roman Guiden (Sets, 2014) är i varje fall ett bevis på det.

äventyr, som så småningom skall föra oss dit där vi började, till nuet och lugnet i Kronohagens milda jugendkvarter. MELLAN DET GEOGRAFISKA SICKSACKANDET genom staden vävs berättelser och anekdoter in, från författarens egna liv och släkthistoria, den som löper parallellt med stadens. Med klockrena beskrivningar och ett lekfullt bildspråk förankras livets större och smärre ögonblick i stadens koordinater. Det vardagliga vävs in i det storslagna, det för allmänheten oväsentliga återges i detalj. Vikten ligger inte i det objektiva utan i det subjektiva, det levda och upplevda. Genomgående för boken, och livet, tycks vara familjehistorien och klassperspektivet. Och de konstnärliga ambitionerna, en vilja att skapa och lämna avtryck. Det finns även ett ständigt sympatiserande med de utanförvarande, med vilsekomna turister, härdade hemlösa. För staden tillhör även dem.

”Guiden är en biografisk skildring lika delar en av författarens eget liv, som en beskrivning av biografisk skildring den stad där den utspelar sig. Vi tar avstamp av författarens eget i Fågelsången, på bron ovanför Spårfloden, liv, som en där järnvägarna forslar livet in och ut ifrån beskrivning av staden. Vi börjar i nuet, i kvarteren kring förfatden stad där den tarens hem i Kronohagen. utspelar sig.” DÄRIFRÅN SKALL VI BACKA i GUIDEN ÄR LIKA delar

tiden, till barndomen. Vi skall färdas österut, till den luftiga hoppfullheten och det kontinuerliga nybygget, till förorterna som då växer fram. Förorterna som byggdes på 60-och 70-talet skulle vara trygga, familjevänliga och nära till naturen. Men en uppväxt där präglades lika mycket av rotlöshet,skoningslösa betonglandskap och en längtan tillbaka till innerstadens puls. Så när barndomen väl nått sitt slut återvänder vi till centrum. Till diverse trånga andrahandskontrakt och

DEN SOM SÖKER EN ALLTIGENOM romantiserad bild av denna finska vikens pärla gör klokt i att söka någon annanstans. Visst finns här massvis med kärleksfulla skildringar av staden. Men här finns även bakgator och gråskalor. Här finns det råa och äkta, såväl som det vackra. Däri ligger förtjusningen. 

Purjo-potatissoppa TEXT & BILD

FIA DOEPEL En purjo-potatissoppa går snabbt att slänga ihop med en stavmixer. Passa på och laga en stor sats och ta med till skolan eller jobbet. Billigt och gott!

PURJO POTATISSOPPA, 4 PORTIONER

1 stor purjolök 6-8 medelstora ekologiska potatisar 2-4 klyftor ekologisk vitlök ca 1 liter vatten 2,5 dl oatly matlagningsgrädde 1 msk hela korianderfrön 1 krm torkad chili 1 ekologisk buljongtärning, grönsaks utan natriumglutamat 2 msk olivolja Ev. lite himalaya salt 1. Tvätta potatisen och skär den i mindre bitar. Hacka purjon och skölj den noggrant. Skala och hacka vitlöken. Mortla koriandern. 2. Häll olivoljan i grytan, stek vitlöken på medelhög värme i några minuter. Häll i koriandern och chilin. 3. Häll på potatisen och purjolöken, stek ytterligare någon minut. Häll på vattnet, smula i buljongtärningen och låt koka upp. Koka i ca 10-15min beroende på hur stora potatisbitarna är. 4. Mixa soppan med en stavmixer när potatisen blivit mjuk. Häll på havregrädden och rör om, smaka av med himalaya salt. Klart! Soppan håller i några dagar men det går också jättebra att frysa in portonsvis.

STUD ERAN DE, LÄS K VALIT ETSTIDNI NGAR FÖRM ÅNLIG T!

"En ettårig journalistikkurs vid Akan blev början på min nuvarande karriär inom media"

Eva Kela programledare på TV Infolinjen 1996-1997

DJUR För dej som vill veta mer om sällskapsdjur och husdjur. Satsa då på att få grundläggande kunskaper och färdigheter inom ämnesområdet!

HUNDKONSULT Utbildningen för dej som vill fördjupa dej i kunskap om hundar. Träning med hund är ett centralt ämne.

INTERNATIONELLA STUDIER För dej som vill fördjupa dina kunskaper om samhälle, samhällsförändringar och medier. Om du har planer på att studera vidare på universitet kan du under läsåret avlägga studiepoäng inom det öppna universitetet.

SVENSKA FÖR INVANDRARE I OCH II Är du invandrare i Finland och vill lära dig svenska? Hos oss kan du studera svenska på heltid under två år!

Runebergsgatan 16 –18, PB 157 • 06101 Borgå 019-5769500 • info@akan.fi • www.akan.fi

Ser du fram emot en karriär som ett eftertraktat proffs? Hos oss avlägger du en högskoleexamen inom ekonomi, teknik, media, kultur, idrott, social- och hälsovård i en internationell miljö. Vi vet att framtiden tillhör de nyfikna.

Gemensam ansökan 17.3–9.4.2015.

www.arcada.fi

VNF hittar du i Karis, Raseborg, endast en kilometer från järnvägsstationen. Tågförbindelserna från både Helsingfors och Åbo är utmärkta. Skolans internat ligger precis intill skolan.

PÅ SPÅRET MOT FRAMTIDEN

KONSTÄMNEN

Bildkonst *) Fotokonst *)  Seriekonst, grafisk design och animation *)  Formgivning *)  Mode *)  Teater  Danskonst  

DIREKTANSÖKAN

ETTÅRIGA STUDIER

8.6 och 3.8.2015. Mera information hittar du på www.vnf.fi!

SPRÅK OCH VETENSKAP

Språk och turism  Around the world in 8 months  Nyckeln till Norden  Natur och medicin  Juridiska programmet 

Vid VNF kan du förbereda dig för vidare studier. För dig som är osäker på dina framtidsplaner erbjuder året på folkhögskolan extra betänketid och samtidigt möjlighet att prova på något du är intresserad av!

*) Möjlighet till vidare studier på universitetsnivå i England, UCA.

Västra Nylands folkhögskola Pumpviken 3, 10300 Karis info@vnf.fi, 019 222 6025

www.vnf.fi

Vi har också en Tionde klass!

”Säg JA till GRUNDINKOMST –

www.johanekman.fi

Att hoppa av och känna sig sämst text

SARA UUSIKYLÄ

Anno nsen är beta ld av

kandidat i riksdagsvalet i Helsingfors.

Johan Ekma ns stö dgrup p

finland behöver modiga beslut”

FORTUMS STIFTELSES STIPENDIER 2015

Fortums Stiftelse lediganslår stipendier för forskning, undervisning och utveckling inom naturvetenskaper, tekniska vetenskaper och ekonomiska vetenskaper på energiområdet. Stiftelsens fokuseringsområden är produktion och användning av energi samt energialternativ för trafik. Detta år beviljas en ny typ av stipendium – EPRG/Fortum Foundation Fellow - vilket möjliggör energipolitik relaterad forskning vid EPRG, Energy Policy Research Group, universitetet i Cambridge.

År 2015 stipendieansökningsperioden är 1.-21.4.2015. Information om ansökning och fokuseringsområden finns tillgänglig på stiftelsens hemsidor: www.fortum.com/stiftelse Stipendieansökningarna lämnas in genom ansökningssystemet senast 21.4.2015 kl. 16.00. Tilläggsuppgifter ges vid behov av stiftelsens ombudsman: Jouni Keronen, asiamies.fortuminsaatio@fortum.com (tel. 050-453 4881).

KLASSLÄRARE. DET ASSOCIERAR JAG MED FÖRSKRÄCKLIGA Crocs eller nytrendiga Birkenstocks som inneskor, att rätta matematikprov och reda ut meningslösa draman på lågstadiet. Eller nästan ännu värre, i de lägre årskurserna kan yrket innebära att snyta näsan, torka tårar eller cykla i kö iklädd reflexväst. Men utöver detta är läraren även den som formar och uppfostrar framtidens politiker, kirurger, poliser och kassatanter. Läraren är det allvetande universalgeniet för alla små snorungar. Tre månaders sommarlov får vi inte heller glömma. Hela det här klingade ganska fint i mina öron då jag funderade på vad jag skulle kunna studera, utöver mitt svåråtkomliga drömyrke, jurist. Vips så åkte ansökan iväg till båda två av dessa mycket olika studieplatser. Efter en vår av flitigt studerande av Finlands skatterätt och ett obefintligt socialt liv så var det Åbo Akademis klasslärarlinje som tackade och tog emot mig. Inte drömmen, men helt okej. Terminen började och de gamla vännerna åkte iväg från hemstaden. De nya klasslärarkompisarna var hur snälla som helst, byggnaden var fin, lektionerna okej och de otaliga festerna var mer än gemytliga. Trots detta hade jag en krypande känsla av att jag och klasslärarutbildningen inte klickade. Kemin fanns inte där. Lite som då man varit på tredje dejten och han ser bra ut och är trevlig men det inte finns pirr i magen. Jag är ingen quitter! Jag ville inte vara töntig och ge upp något så ”lätt” som klasslärare. Men efter diverse skolkade skoldagar med ursäkter som ”i dag har jag migrän”, ”försov mig”, ”krapula” så insåg jag att det inte bor en liten klasslärare i mig. Jag kommer aldrig sätta på mig lärar-Birkenstocksen hur trendiga de än är nuförtiden. Jag våndades över att berätta detta för mina klasskompisar. Vad skulle de tycka? Skulle de tro att jag inte gillade dem? En mörk novemberkväll efter flera omskrivna och fint formulerade textmeddelanden fick jag iväg det. Ett maratonmeddelande som i princip sa ”Tack för allt, klasslärare var inget för mig. Jag skall bli jurist. Vi ses :)” En flera kilos sten lyftes från bröstkorgen. Varför var det så pinsamt att hoppa av en utbildning som inte kändes rätt? Då jag träffar gamla bekanta som frågar ”Vad gör du nuförtiden?” så kan det hända att jag skruvar på mig lite obekvämt och formulerar mig fint. Det jag skamlöst borde säga är: ”Jag hoppade av klasslärare, nu jobbar jag och skall söka in till juridik för andra gången”. Detta Fröken duktig-komplex har jag stött på hos fler än mig själv. Att det anses pinsamt att sluta och ge upp, att ett mellanår bara är för icke ambitiösa dagdrivare eller att man är värdelös om man inte får sin önskade studieplats på första försöket. Då kan jag bara säga till er och mig själv, skärp er. Sök tills det känns rätt, det är inte pinsamt 

r I ks dagsva l e t 20 1 5

vI behöver mer förmånlIga hem I huvudstadsregIonen. statens stöd är nödvändIgt för att det ska fInnas tIllräcklIgt med bostäder för studerande. vI måste hålla fast vId de vIktIgaste stödformerna under rIksdagens nästa mandatperIod! 9.4 hus valjIppo brunnsplatsen (mannerheimvägen 5) kl. 15–17 #kotIoIskIva-valpanelen kandidater i nylands valkrets 31.3 kl. 17, design factory, otnäs kandidater i helsingfors valkrets 9.4 kl. 18, gamla studenthuset, helsingfors InvesterIngunderstöd för bostadsbyggande på 10 % ara beviljar statens understöd för nybyggnad och ombyggnad för att förbättra boendeförhållandena för grupper med små inkomster eller särskilda behov.

kotioiskiva.fi #kotioiskiva

en projektgrupp tillsatt av miljöministeriet har föreslagit att man slopar investeringsstödet på 10 procent för byggande av studentbostäder. Investeringsstödet måste bibehållas för att nya studentbostäder inte ska bli för dyra och för att hyrorna inte ska överstiga studerandes betalningsförmåga. räntestödslånens självrIskränta på 1 % banker och finansieringsinstitut beviljar lån för byggande av bostäder för specialgrupper och staten betalar den del av räntorna som överstiger lånetagarens självriskandel. självriskandelen är nu tillfälligt 1 % men efter år 2015 stiger den tillbaka till 3,4 %. ju lägre självriskräntan är, desto större del av räntan betalas av staten - och desto lägre andel måste täckas av bostadshyrorna som de studerande betalar. en låg självriskränta skulle trygga framtidens studentbostadsbyggande och hålla hyrorna på en skälig nivå.