STBL 09/2013

BRĂ„CKLIGT! Studentbladet Nr 9/2013 Sedan 1911

Ledare Ett motvilligt farväl

Å

bo Akademis Studentkår har valt att lämna Svenska Studerandes Intresseförening. Om beslutet träder i kraft som planerat, betyder det att studerande vid Åbo Akademi inte får Stbl från och med nästa höst.

Det här kommer inte att innebära tidningens undergång, som den kroniskt nyhetstorra finlandssvenska pressen har tutat ut, men det kommer alldeles säkert att leda till stora förändringar för Stbl de närmaste åren. Lösningen kommer antagligen att handla om färre utgivna nummer och en större satsning på nätet. En utveckling som annars också är på gång i och med att tryck- och utdelningskostnaderna skenar iväg.

Det här betyder ändå inte att utträdet skulle vara någonting positivt. ÅAS beslut är allt annat än en god nyhet. Det är inte bara en förlust för studerande i Åbo, utan hela studievärlden.

Stbl:s styrka ligger i förmågan att granska skillnader och fenomen inom det svenskspråkiga studielivet i hela landet. Det är tidningens uppgift att visa att också annat än den egna högskolans ärenden kan vara viktiga.

I och med beslutet att utträda kommer ÅAS att bli utanför det enda heltäckande forumet för svenskspråkiga studerande i Finland. Men frågan är inte om ÅAS gjort rätt eller fel. Frågan

är om finlandssvenska studerande vill fungera skilt eller tillsammans. ÅAS ordförande Ina Biström påpekar i intervjun på nästa uppslag att kårens medlemskap i SSI inte automatiskt betyder att finlandssvenska studerande skulle samarbeta med varandra.

De senaste åren inom föreningen har präglats av gräl mellan medlemskorporationerna.

Oenigheten har främst gällt röstandelar och hurdan intressebevakning SSI ska göra.

I stället för grundliga diskussioner med varandra har medlemskorporationerna förberett egna förslag på eget håll för att lösa tvisterna.

Sedan har förslagen framförts på möten och resulterat i ställningskrig där ingen vågar rösta igenom andras förslag. När tvisterna har förblivit olösta har ett allt större missnöje vuxit bland alla parter. Så småningom har SSI utvecklats till en organisation där kompromisser är ungefär lika vanliga som på Gazaremsan.

Nu har bristen på kommunikation lett till att SSI håller på att förlora nästan hälften av sina medlemmar. ÅAS har säkert rätt i att mötena mellan de återstående SSI-medlemmarna blir lättare i framtiden, men till vilket pris? Det mest effektiva sättet att undvika gräl skulle ju vara att inte samarbeta över huvud taget.

 TEEMU KIVINIEMI C H E F R E DA K TÖR

Fixa studenttidningen Fixa högskolan är namnet på Svenska Yles högskolesatsning, vars syfte varit att syna de svenskoch tvåspråkiga högskolorna och universiteten. Tvåveckorssatsningen resulterade i 140 tips från allmänheten, 40 artiklar och en hel massa kommentarer kring resul­ taten. Artiklarna har behandlat allt från dålig inomhusluft och tröga webbtjänster till språkkrångel, sparkrav och bristande undervisningsfärdigheter, problem som studerande drabbas av i sin studievardag.

Satsningen är helt klart lyckad och det är glädjande att se att engagemanget varit så stort. Men som redaktör för en tidning vars målgrupp uttryckligen är studerande, frågar man sig onekligen

2 • studentbladet

hur Studentbladet ska lyckas med samma sak – att få studerande att dela med sig av sina erfarenheter och tips. Och i klarspråk: att uttnyttja tidningens funktion som språkrör för studerande. Det är det man betalar för. Visserligen är Yle ett statligt ägt bolag som tävlar i en helt annan viktklass än Stbl, men det utesluter ändå inte att Stbl skulle kunna ha som mål att få till stånd ett liknande studerandeengagemang. Även om årets redaktion uppmärksammat både nationella och lokala studerandefrågor, står det klart att framtida redaktioner kan bli ännu bättre på att fånga upp vad som sker i högskolorna, vad studerandena egentligen talar om

och bekymrar sig för angående sin utbildning. Det här kunde man dels få till stånd genom tipskampanjer, i likhet med den Fixa högskolan fört, dels genom att ta sig ut till högskolorna, visa upp sig för studerande och således skapa en naturlig kontakt. Men för att redaktionen ska kunna hålla sig uppdaterad måste också studerande bli bättre på att kommunicera ut vad som sker i högskolorna och dela med sig av sina tips. Det högskolornas PRavdelning sänder ut är nämligen oftast solskenshistorierna, inte problemen man skulle behöva ta upp till diskussion.

Tipsskörden i Fixa hög­ skolan träffar också en annan öm men nödvändig punkt.

Kommunikationen mellan medlemskorporationerna i Svenska Studerandes Intresseföreningen och tidningen borde förbättras avsevärt och studerandekårerna måste se till att deras representant i föreningen är ordentligt insatt i aktuella frågor i den egna högskolan. Det händer annat än årsfester och seminarier, det är alldeles klart. Och ännu klarare är det att dialogen måste förbättras för att göra Studentbladet mer betydelsefull för studerande.

 CELIA HILLO R E DA K T ION S S E K R E T E R A R E

Innehåll Dumpad

Tummen ur baken

Om hur det känns att bli lämnad av en studentkår i Åbo och varför det hände.

Omöjligt att få någonting gjort i god tid? Ingen fara, svenskarna ska hitta på en lösning.

sid 4-5

sid 8-11

Ny dynasti

Missa inte

Årsskifte betyder redaktionsskifte på Stbl. Träffa de nya bossarna!

7 Vad tycker läsarna om Stbl?

8 Stora skillnader mellan motionsmöjligheter 17 Brevet hem från Bangkok 22-23 Hurdan är den perfekta studeranden?

24-28 Poeten Erkka Filander 30-33 Finlandssvenska banddebutanter

sid 12-14

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • ÅRGÅNG 102

BRÄCKLIGT! Studentbladet Nr 9/2013 Sedan 1911

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • CHEFREDAKTÖR Teemu Kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • REDAKTIONS­SEKRETERARE Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • GRAFISK FORMGIVARE Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • REDAKTÖR I ÅBO Emma Ekstrand, ­­­emma.ekstrand­@ abo.fi • REDAKTÖR I VASA Heidi Hendersson, heidi.hendersson@gmail.com • WEBBREDAKTÖR Tina Kärkinen, webb@stbl.fi • ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­fors • GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • ORDFÖRANDE Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • ­STYRELSE Elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, Elias Vartio, Jonas Ö ­ hman, styrelsen@stbl.fi • TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

•

3

”SSI har för oss inneburit att gräla med andra medlemskorporationer” I början av december kom budet om att Åbo Akademis Studentkår (ÅAS) utträder ur Svenska Studerandes Intresseförening (SSI), vars huvuduppgift är att ge ut Studentbladet. Beslutet innebär att studerandena vid Åbo Akademi efter sommaren inte längre får Stbl och att SSI tvingas se över sin budget. Nästa år utlovas ändå nio tidningar, så som planerat. text celia hillo

Enligt ina biström, styrelse­ ordförande för Åbo Akademis Studentkår, finns det flera bidragande orsaker till utträdet. Hon berättar att det länge stått klart att ÅAS åsikt om vad SSI borde göra skiljer sig från övriga medlemskorporationers åsikter. Medan ÅAS vill att föreningen endast ska ge ut Studentbladet, har andra medlemskorporationer önskat att SSI ska sköta intressebevakning.

– ÅAS åsikt har alltid varit att Finlands Studentkårers Förbund och SAMOK ska sköta intressebevakningen.

Utöver det här är man missnöjda med att ÅAS står för 42 procent av medlemsavgifterna, men har 25 procent

av rösterna vid förenings­ mötena, en andel man anser är för liten.

Vid SSI låter man förstå att utträdet kom oväntat, vilket Biström tycker är konstigt.

– Vi har från ÅAS fört fram synpunkter på vad SSI borde göra och på föreningsmötena har det blivit klart att det finns stora meningsskiljaktligheter. Men det har det i och för sig funnits länge utan att ÅAS gått ur, så på det sättet förstår jag.

Biström säger sig ha reagerat på att folk uttryckt oro för att utträdet kommer att ha en negativ inverkan på sam­ arbetet mellan finlandssvenska studerande, en oro hon anser obefogad.

– SSI har för oss inneburit att gräla med andra medlemskorporationer. Nu kan vi låta de andra utveckla SSI som de vill och samarbeta på andra sätt.

Inga studerande har kontaktat ÅAS styrelse angående utträdet, men Biström berättar att det i en enkät som gjordes i fjol våras framkom att många studerande inte var nöjda med Studentbladet. Hon menar ändå att man i år varit varit nöjdare med tidningen än i fjol, och att den hållit högre standard än tidigare. Är det då inte ironiskt att utträda ur SSI nu om man varit nöjdare med tidningen än tidigare?

– Man kan tycka det, men samtidigt finns det en vilja bland de andra medlemskorporationerna att SSI ska idka intressebevakning och det vill inte ÅAS vara med om.

Ser man på tidningens historia har nivån varierat, en bättre nivå är ingen garanti på en högre nivå nästa år.

Biström menar också att tidningen tidigare år tidvis varit Helsingforscentrerad, vilket man ansett problematiskt.

Kommer ni att styra upp någon ersättande verksamhet för tidningen?

– ÅAS ska utveckla sin informationsverksamhet, vi har

42 procent av det här uppslaget ligger under strecket ovan. ÅAS utgör en lika stor andel av SSI.

Stbl frågar

Vad tycker du om ÅAS beslut att gå ur SSI?

Stbl frågade studerande vid Åbo Akademi om vad de anser om studentkårens beslut att lämna SSI.

4 • studentbladet

Sandra Lillqvist, sociologi

Fanny Bergman, franska

- Vad jag har förstått så får ÅA inte så mycket fördelar av att vara med i SSI. Jag är inte så hemskt insatt men, tycker det är synd att inte alla får Studentbladet för jag brukar läsa den och tycker det är en helt okej tidning. Men sen vet jag inte om det är värt att betala så mycket för att vara medlem och få den.

- Jag undrar om det faktiskt är så bra. Jag tycker att vi borde vara med för Studentbladet är den enda tidningen som täcker hela Svenskfinlands högskolor. ÅAS inflytande i SSI vet jag inte desto mer om, men jag tycker nog att det skrivits om oss.

ökat budgeten från 1 000 till 7 500 euro för att utveckla våra informationskanaler, men ännu finns det inga desto konkretare planer.

Vid Svenska Studerandes Intresseförening upplever man ÅAS beslut beklagligt och överraskande.

Vi är ledsna över att deras missnöje vuxit så mycket att de inte ser någon annan utväg än att ta det här beslutet. Men samtidigt är vi överraskade över att beslutet kommer så här plötsligt, utan att vi ens visste om att de överväger att gå ur föreningen, säger jonas öhman, vice ordförande för SSI. Öhman berättar att utträdet innebär att SSI måste se över sin budget, eftersom man går miste om en stor andel medlemsavgifter. Situationen balanseras ändå av att tryck- och postkostnaderna kommer att minska. Planen är att fortsätta ge ut nio nummer av tidningen, så som hittills, förklarar han.

Att tidningen från år till år varierar ser Öhman som en naturlig sak, då redaktionen

byts ut årligen och alla har sin egen syn och touch på tidningen.

– Det är medlemskorporationerna som väljer redaktionen och där kan man ju vara med och påverka hur tidningen ska bli genom vilka redaktörer man väljer.

Enligt Öhman hoppas SSI på att kunna diskutera utträdet med ÅAS. – Vi har en vilja att förhandla och föra en dialog om fortsättningen. ÅAS beslut om att lämna SSI fattades av Åbo Akademis Studentkårs fullmäktige. I enlighet med SSI:s stadgar råder det en betänketid på sex månader för beslutet. ÅA-studerande som önskar få hem Stbl efter sommaren har möjlighet att prenumerera på tidningen till ordinarie studerandepris. I år har prenumerationskostnaden varit 20 euro för ett år.

BAKGRUND • SSI grundades som Svenska studenters partidelegation år 1909 av de svenska nationerna vid Helsingfors universitet.

• Består idag av AUS, ASK, HUS, SHS, Novium, ÅAS (fram till juli), Teknologföreningen vid Aalto-universitetet, Nylands Nation, Vasa Nation, Åbo Nation och Östra Finlands nation.

• På föreningens höstmöte (11.11.2013) behandlades styrelsens förslag som skulle ge ÅAS ca 31 procent av rösterna vid föreningsmötena.

• I ÅAS motförslag som framfördes på mötet var andelen ca 39 procent, och i förslaget skulle nationerna förlora sin rösträtt.

• Styrelsens förslag röstades ner av ÅAS och motförslaget fick inte tillräcklig majoritet bland medlemskorporationerna.

Andreas Lindholm, informationssystem

Vilgot Strömsholm, sociologi - Jag har just hört om det och jag vet egentligen inte något om vad SSI gör. Jag brukar läsa Studentbladet när jag hinner och har skrivit kolumner för tidningen tidigare. Det är en stor ändring och det beror mycket på vad som ersätter tidningen. Studentbladet har inte alltid haft så mycket artiklar om Åbo så det kanske är en förändring för det bättre. Men det är ju möjligt att alla städer upplever att det skrivs för lite om just dem.

- Jag tycker att det är en bra sak. Jag har inte något större behov av tidningen eftersom det mest handlar om Helsingfors och Vasa. Det intresserar mig inte så mycket vad som händer i Helsingfors. Med tanke på hur mycket kåren betalar och hur mycket de får säga till om så är det inte helt rätt.

Kåren ville ju vara med om de fick större inflytande men SSI sade nej, så det är ju inte bara kåren som sagt hejdå.

Mikael Lundqvist, statskunskap - Jag har inte riktigt bildat en opinion om saken för att vara ärlig. Men med tanke på att alla kanske inte är så intresserade av att läsa Studentbladet så är det onödigt att man betalar för det. Det skulle vara bra att man kunde köpa den för en liten peng, att den skulle säljas på akademin. ÅAS borde nog ha inflytande. Det skulle vara logiskt att man skulle ha något att säga till om vad som skrivs i Studentbladet.

studentbladet

•

5

Vasaområdet ligger efter med studentmotionen I Helsingfors frodas Unisport som erbjuder motionsmöjligheter för studerandena vid Helsingfors universitet och Aalto-universitetet.

I Åbo erbjuder Åbo Akademi sina egna samt Novias studerande uppemot 60 idrottsaktiviteter och gym för en nätt slant. Men i Vasa går motionsverksamheten på knäna. text heidi hendersson

På de flesta studieorter i Svenskfinland är det möjligt att utöva någon form av motion för en relativt billig peng.

Det finns bland annat rabatterade gym, idrottsevenemang, universitetsgympa och olika lagsporter. Men priserna, utrymmena och utbudet varierar stort mellan de olika studiestäderna.

I Helsingfors dominerar Unisport med över 20 000 besökare bara i år. På Unisport får Helsingfors universitets och Aaltos studerande träna för 98 euro i året, medan studerande från Hanken och Taideyliopisto får betala 128 för samma medlemskap.

– Från Helsingfors universitet har vi haft cirka 12 200 besökare, från Aalto ungefär 6 000, Hanken cirka 620 och från Taideylipisto runt 370, säger Unisports informatör kati manner.

Unisport är den största studentmotionsfaciliteten i Finland och grundades 2011 när Helsingfors universitet och Aalto-universitetet slog samman sin motionsverksamhet.

– Unisport grundades för att man ville förbättra studerandenas och personalens motionsmöjligheter, samt göra dem mer jämlika.

Arcadastuderande får delta

6 • studentbladet

i yrkeshögskolan ­ Metropolias motionsverksamhet för 45 euro per läsår, som likt Unisport har flera gymlokaler till sitt förfogande samt kurser, gympatimmar och idrottslag.

För studerande i Åbo, Vasa och Jakobstad är det ÅA-motion som gäller. Åbo Akademi har två gym till sitt förfogande samt drygt 60 olika aktiviteter att välja mellan, utspridda över drygt 30 olika lokaler.

– Vi har ett stort utbud men problemet är att vi inte har egen idrottssal, säger ÅA:s motionsinstruktör i Åbo, carl myrberg.

I Vasa har man en egen idrottssal, men inte ett lika stort utbud av aktiviteter.

– Vi har ungefär 20 pass per vecka, varav ungefär en tredjedel är ledd verksamhet, säger martin norrgård, ÅA:s motionsinstruktör i Vasa och Jakobstad. ÅA:s motionsavgift är 22 euro per läsår, men om man vill använda något av de två gymmen som finns tillgängliga för studerandena i Åbo, får man betala lite extra.

Carl Myrberg är heltidsanställd som motionsansvarig i Åbo, medan den motsvarande tjänsten i Vasa endast är halvtid.

– ÅA införde tjänsten i Vasa för två år sen. I Åbo har de haft en tjänst i över 20 år, så det var på tiden att vi fick en till Vasa också, säger Martin Norrgård.

Det här året har ÅA-motion i Åbo drygt 1 000 betalande medlemmar och i Österbotten drygt 300. Av de 300 är cirka en femtedel Noviastuderande. I Vasa finns även betalande medlemmar från Hanken och Vaasan yliopisto.

– Det är oroväckande få. Om jag hade tid och möjlighet att röra mig mer i Novia och informera om verksamheten så är jag säker på att det skulle komma fler. Men jag är bara anställd på halvtid, jag behöver i första hand få det att fungera där var jag är anställd.

Carl Myrberg beskriver Åbostuderandenas möjligheter till motion som varierande, beroende på vilken skola man går i.

– Turun yliopisto har det rätt bra med tanke på hallar och personalresurser, ÅA ligger klart under TY:s nivå, medan Turun ammattikorkeakoulu har en väldigt blygsam liten verksamhet med tanke på det rätt stora antal studerande som de ändå har.

I Vasa är det få högskolor som har en egen motionsverksamhet.

– Flera högskolor i Vasa ligger efter om du jämför med övriga studiestäder. Novia satsar på motionen eftersom de ingått ett avtal med ÅA. Men ÅA är den enda som har en anställd för arbetet, till skillnad från Vaasan yliopisto, Vaasan ammatikorkeakoulu, Hanken och Novia.

Däremot har Vaasan yliopisto och Vaasan ammatikorkeakoulu nog någon form av motionsverksamhet som studentkårerna arrangerar. Om man följer rekommendationen som finns för högskolorna och universiteten, så borde man satsa 30 euro per studerande på motion, säger Martin Norrgård.

Han hoppas att fler skolor ska visa intresse för ökad motionsverksamhet och på så vis lätta på arbetsbördan för ÅA i Vasa.

– Vi skulle vara i behov av fler som deltar i verksamheten. Då skulle man kunna satsa mer och ha en större ekonomisk trygghet, för det är en ekonomisk fråga. Det finns inte hur mycket medel som helst, vi siktar på att göra plus-minus-noll resultat hela tiden. Det är väldigt utmanande den här tiden på året att få det att gå runt. Ju mer studerande vi har med, desto billigare är det att arrangera.

Den stora läsarundersökningen Vitsordsmedeltal för tidningens innehåll

Pärm till pärm

a övrig

29

229

Vasa

3-7 Alla

276 197

484

387

Nästan två tredjedelar av de som svarade uppgav sig vara kvinnor.

Plock ur läsarkommentarerna

Bra jobbat, men jag har själv upplevt att en del av innehållet ibland varit för snuskigt, åtminstone upplever jag som kristen det så. Andra tycker säkert inte likadant. Men bra jobbat annars :)

Skriv mer om vad som sker i Österbotten o ha int tidningen bara fylld av artiklar för vad som sker i Nyland och Åbo

När jag läste det senaste numret reagerade jag på att skribenterna uttryckte sig bra medan själva innehållet kändes lite mesigt, oengagerat. Jag skulle önska att Studentbladet vågade ta upp svårare teman, gräva lite djupare och vara lite mera kritisk.

Lägg ner eller gör om. Bara för att man försöker få tidningen att SE trendig ut betyder det inte att den hänger med i tiden.

435

De allra flesta läsarna svarade att de helst bläddrar eller läser några artiklar ur tidningen. Ungefär en femtedel läser de flesta artiklarna och kring 17 procent öppnar inte tidningen överhuvudtaget.

Det vanligaste svaret var att man läst ett eller två nummer av de tidningar som utkommit i år.

Kvinnor

411

Öppnar inte tidningen

Hur många av årets tidningar har du läst

0 1-2

245

Helsingfors

Åbo

Av 1 001 svar blev tidningens medeltal lite över 7. Skalan på vitsorden var 4-10. Det vanligaste skolvitsordet som gavs var 8. I kommentarsfältet ansåg många att tidningens nivå stigit och att den har en bra balans mellan högskole- och mer allmänna frågor. Flera kommenterade att tidningen skriver för lite om ämnen från den egna studieorten.

Män

Hur läser du Stbl?

Åbostuderande svarade flitigast

7,2

Kvinnorna aktivare än männen

Vi ville veta vad Studentbladets läsare tyckt om tidningen i år och skickade i september ut en enkät till alla studerande. Till vår glädje hade 1 349 personer svarat på enkäten då svarstiden löpte ut i november, vilket betyder att undersökningen är den mest omfattande genom tiderna.

Nedan presenteras en del av resultaten.

Vitsordsmedeltal för tidningens utseende

7,6

Tidningens utseende fick ett aningen bättre vitsord än innehållet. Av de 1 057 vitsorden som läsarna gav, blev medeltalet närmare 8. I kommentarsfältet gladde sig flera läsare åt att tidningen i år haft en enklare layout än tidigare.

Tidningen är väldigt barnslig, direkt tonårsaktig för att inte säga pissis. Verkar vara riktad till 15-åringar med festande som fokus.

Tycker Stbl blivit riktigt bra på senaste tiden. Gillar skarpt "forskaren" artiklarna. Bra sätt för unga studenter att bekanta sig med vad man till exempel kan forska.

Fortsätt med en strålande tidning!

Få tidningar som har en sådan käck, ungdomlig men saklig textstil. studentbladet

•

7

Prokrastinering – varför göra det nu när jag kan göra det en annan dag?

Du har halva hemtenten kvar att skriva. Du vet att du måste vara klar senast i morgon då det är deadline. Ändå ligger du i soffan och tittar på tv, pratar med kompisar på Facebook eller passar på att tvätta den stora högen av smutstvätt som vuxit under veckan som gått. Du gör allt utom just det som du borde göra. Känner du igen dig? Då har du allt att vinna på att läsa vidare. Den här artikeln handlar nämligen om uppskjutarbeteende eller med den moderna psykologins ord: prokrastinering. text clara lee lundberg bild clara lee lundberg & katrin bienzle arruda

Alla har vi någon gång skjutit upp något, som att svara på ett långt mail, ringa ett telefonsamtal till försäkringsbolaget, göra storstädningen i källaren eller skriva klart restuppgiften från universitetskursen.

Att ibland skjuta upp saker och ting eller ändra sina tidsplaner är vanligt och inte särskilt konstigt eller oroande. Men när vi kan börja se ett mönster och märker att vi oftare skjuter upp saker än får dem gjorda, när hela livet präglas av att vi inte kan ta itu med det vi måste inom utsatt tid, och när konsekvenserna av det här blir allt fler och svårare att hantera, då har vi förmodligen hamnat i ett kroniskt uppskjutarbeteende. Vi har helt enkelt börjat prokrastinera.

En person som forskar i prokrastinering och som blivit något av en expert inom ämnet är psykologen alexander

8 • studentbladet

rozental. Han är doktorand i klinisk psykologi vid Stockholms Universitet och har tillsammans med sin kollega per carlbring, professor i klinisk psykologi, samt medarbetare vid Linköpings Universitet, startat ett forskningsprojekt där man undersöker om internetbaserad kbt-terapi (kognitiv beteendeterapi) kan hjälpa vid prokrastinering.

– Det här är faktiskt världens första studie av sitt slag! I den vill vi undersöka om personer som lider av uppskjutarbeteende kan bli hjälpta genom ett tio veckor långt behandlingsprogram på internet. Vi har skrivit en självhjälpsbok med olika kapitel och uppgifter som ska lämnas in varje vecka, säger Rozental.

Rozental förklarar att försöksdeltagarna i studien är uppdelade i tre grupper, en grupp som förutom självhjälpsboken får stöd av en internetterapeut, en annan

”Ofta skuldbelägger man sig själv och tycker att man är lat, slö och oduglig. Även nedstämdhet, stress och ångest är vanligt bland de här personerna.

De tror ofta att det handlar om deras personlighet, att det inte är något som man kan ändra på.”

grupp som bara får självhjälpsboken och en ­ tredje grupp som står på väntelista. Anledningen till att ha en grupp som står på väntelista, det vill säga att använda sig av en randomiserad kontrollerad studie, är att se på vilket sätt tiden kan påverka hur en person upplever sina problem. Ibland kan problem växa bort med tiden.

Vilken slags problem kan personer som prokrastinerar regelbundet ha?

– Ofta skuldbelägger man sig själv och tycker att man är lat, slö och oduglig. Även nedstämdhet, stress och ångest är vanligt bland de här personerna. De tror ofta att det handlar om deras personlighet, att det inte är något som man kan ändra på. Vi som jobbar med kognitiv beteendeterapi tror att det handlar om beteende, inte personlighet.

Alexander Rozental, legitimerad psykolog och doktorand i klinisk psykologi vid Stockholms Universitet. studentbladet

•

9

”Men om man en gång lärt sig ett slags beteende så betyder det att man även kan lära sig ett annat slags beteende.”

Enligt Rozental bottnar prokrastinering ofta i beteende­ mönster som man lärt sig i tidig ålder och som sedan fortsätter att utvecklas och förstärkas ju äldre man blir.

– Men om man en gång lärt sig ett slags beteende så betyder det att man även kan lära sig ett annat slags beteende och det är det vi försöker jobba med, att förändra det beteendemönstret som innebär att man prokrastinerar.

På Geografiska institutionen vid Stockholms Universitet träffar jag studenterna karin sellberg, filip tengberg, linnea sandqvist och andreas remer i lunchrummet. De ska bli gymnasielärare i geografi och känner alla igen sig när vi börjar prata om uppskjutarbeteende. Flera av dem säger att de blivit lite bättre på att göra saker i tid sedan de började på universitetet, men att tendensen att skjuta upp ändå finns kvar.

– Jag tror jag har skjutit upp saker hela mitt liv. Men det har också alltid funkat för mig att göra så. Jag har gång på gång 10 • studentbladet

fått bekräftat att jag fixar det, trots att jag skjuter upp saker till sista stund. De gånger jag inte har skjutit upp mina åtaganden utan gjort dem i tid så har det inte alltid gått bra. Då blir det liksom en dubbel bekräftelse på att skjuta upp är bra. Jag tror att jag identifierar mig med det, att vara en person som fixar att skjuta upp och klara mig ändå, säger Karin Sellberg.

En som inte har lika avslappnad och obekymrad inställning till att skjuta upp är Karins kurskamrat Filip Tengberg.

Han säger att hela hans liv har präglats av prokrastinering.

– För mig handlar det inte bara om skoluppgifter. Det kan till exempel handla om att köpa en flygbiljett för att åka och hälsa på en kompis i Budapest. Jag tycker att det är så jobbigt att köpa flygbiljetter och sköt därför upp det så länge att det till slut blev jättedyrt, det fanns bara dyra biljetter kvar.

Tengberg berättar att han ofta väljer den omedelbara belöningen, som att få softa och titta på tv, i stället för att göra klart uppsatsen som ger

belöning längre fram, när han får godkänt på kursen. Precis som många andra som prokrastinerar får Filip ofta höra att han är en slacker, något han delvis själv håller med om.

– Jag tror att det främst handlar om hur man värderar sin tid. Det är inte alltid så kul att skriva en uppsats. Då kanske jag kollar på film i stället i några timmar, och sen blir jag vaken hela natten för att skriva klart uppsatsen. De saker som känns roliga och lustfyllda skjuter man oftast inte upp.

När jag frågar om hans uppskjutarbeteende någon gång har fått allvarligare konsekvenser än för dyra flyg­biljetter ler han lite och säger: – Inte direkt, men vår sista tenta kommer jag nog få göra om, jag var inte tillräckligt förberedd. Jag får ju ångest och blir stressad av det här, så är det ju. Jag skulle kunna tänka mig att delta i en behandlingsstudie för personer med uppskjutarbeteende, det skulle vara skönt att få hjälp. Men det får inte vara för jobbigt, för då skjuter jag upp det också, haha!

Geografistudenterna Karin Sellberg, Sabina Lidé, Filip Tengberg och Rececca Cripps vid Stockholms Universitet. studentbladet

•

11

Redaktionen 2014 text&bild celia hillo

CHEFREDAKTÖR

Studentbladets nya chefredaktör, Julius von Wright, vill att tidningen ska intressera också andra än studerande och ge webben en större roll.

Vasabördiga von Wright, 26, är inskriven på kommunikationslära vid Helsingfors universitet, men har de senaste åren jobbat som redaktör på en populärvetenskaplig webbplats för nordisk alkohol- och drogforskning, som han varit med om att starta upp. Han inledde sin studiebana med matematik vid Åbo Akademi, för att kort därpå övergå till journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan, varifrån han tog examen i våras. von Wright berättar att han läst Studentbladet under alla sina studieår och betraktat dess förändring från år till år.

- Jag tycker att tidningen går mot ett bra håll. Balansen i tidningen mellan mer allmänt innehåll och innehåll riktat till studerande är inget jag tänker ändra på. Jag tror 12 • studentbladet

att Studentbladet skulle kunna få en betydelsefull uppgift, och jag tror att den arbetar mot att bli betydande.

Visionen för nästa år är att behandla studerandefrågor ur ett lite bredare perspektiv och gärna betona djupgående journalistik, förklarar han.

- Vi ska försöka undvika att göra en alltför insidertidning. Också andra än studerande ska kunna plocka upp Studentbladet och tycka att innehållet är läsvärt.

Personligen är von Wright intresserad av frågor som berör socialpolitik, men liksom redaktionssekreterare Edit Lindblad har han också ett stort kulturintresse, vilket konkret tar sig uttryck i att han spelar i band och sysslar med teater.

Han berättar också att den

nya redaktionen kommer att satsa på att utveckla tidningens webbsida, eftersom betoningen förr eller senare kommer att flyttas dit från tidningen.

- Det behöver inte vara om fem år, men kanske om tio.

Det lönar sig ändå att förbereda sig, att satsa på att göra webben till en mer likvärdig del till själva papperstidningen, men det är så klart också en fråga om resurser.

En tradition von Wright tänker sig att den nya redaktionen kunde återuppliva är att ordna evenemang. Av vilket slag är i nuläget lite oklart, men han exemplifierar med vernissager och diskussionskvällar som ordnats tidigare.

På det här sättet skulle läsarna få se vem som ligger bakom verksamheten rent fysiskt.

REDAKTIONSSEKRETERARE Nästa år blir Edit Lindblads tredje år vid Studentbladet. I fjol jobbade hon som Helsingforsredaktör och i år har hon frilansat för tidningen. Nu vill hon som redaktionssekreterare utveckla tidningen ytterligare.

Lindblad, 22, är inne på sitt tredje år på journalistik­linjen vid Svenska social- och kommunalhögskolan och har även läst genusvetenskap vid Helsingfors universitet. Utöver att hon jobbat för Stbl har hon skrivit för både Hufvudstadsbladet och Ny Tid. Hon är född i Helsingfors och bosatt i staden sedan 2007, men uppvuxen i Åbo, Lovisa och på Kimitoön.

Under sitt år som redaktionssekreterare vill Lindblad jobba för att Studentbladet ska vara en diskuterande tidning, som inte drar sig för att ta upp också svåra ämnen.

– Vi ska inte provocera för provocerandets skull, men om det finns någonting som är värt att lyftas upp skall det göras oberoende av om det provocerar. Men sakinnehållet ska ändå finnas, det ska

finnas något i intresse i det vi skriver om. Vi ska gärna också göra fördjupningar och hoppas att det får människor att tänka efter.

Hon betonar visserligen att mycket kring arbetet klarnar då det väl börjar, men gläds åt att hon och chefredaktör Julius von Wright, som inte känt varandra sedan tidigare, verkar dela samma världsbild och har idéer som passar ihop med varandra.

Lindblad berättar att hon är intresserad av genusfrågor, men också av kultur, med litteratur och teater i spetsen, vilket delvis bottnar i att hon själv medverkat i Studentteatern.

– Kultur är ändå ett sätt att se på samhället. Det är fascinerande och intressant att man kan få nya synpunkter

på det som händer just nu via kultur. Annars är jag väldigt samhällsintresserad, nyfiken och lär mig gärna nya saker.

Lindblad förutspår att en av arbetets utmaningar ligger i att Stbl har en så pass bred läsarkrets, både regionalt och med tanke på att läsarna representerar så många olika studieinriktningar. En annan utmaning har att göra med att redaktionen nu endast ska förlita sig på texter från frilansare, då man beslutat om att avskaffa systemet med lokalredaktörer. Men samtidigt kan frilansarna medföra större variation i texterna än tidigare, poängterar hon.

ORDFÖRANDE

Nästa år tar Elin Andersson, studerande i statsvetenskap, vid som ordförande för Svenska Studerandes Intresseförening. Andersson vill jobba för att höja SSI:s profil och utveckla föreningen som intressebevakare.

Under det gångna året har Andersson verkat i Studentkåren vid Helsingfors universitets (HUS) styrelse, där hon ansvarat för språk- och internationella ärenden. Utöver det här har hon fungerat som HUS representant i SSI. Andersson berättar att hon under året sett mycket potential i föreningen, vilket väckt hennes intresse för att ta över ordförandeposten. Nu vill hon jobba för en större enighet mellan medlemskorporationerna, något hon poängterar att hon tänkt lyfta fram i intervjun också innan ÅAS meddelade om sitt utträde ur SSI. – Det som många inte inser är att vi har ganska liknande problem i Svenskfinland.

Många funderar på hur vi ska

14 • studentbladet

göra om en större del kommer att gå på engelska i universiteten, hur det påverkar den svenska utbildningen och svenskan som vetenskapligt språk i Finland. I sådana här frågor tror jag att det är hemskt bra om vi skulle jobba tillsammans. Också på nationell nivå, när det kommer till att arbeta med Finlands Studentkårers Förbund, tror jag att det är jättebra om de finlandssvenska och tvåspråkiga kårerna skulle jobba tillsammans.

Hon poängterar ändå att intressebevakningen ska gälla frågor av mer allmän karaktär, som går över kårgränserna och att det här ska ske i enlighet med klara regler.

– SSI ska definitivt inte beblanda sig i den interna politik

som kårerna gör, inte heller den de gör på universitetet.

Hon lyfter också fram SSI:s behov av en allmän profilhöjning, då många studerande inte känner till föreningens verksamhet. Det här har man visserligen jobbat för även i år, men arbetet ska få en fortsättning.

– Många uppskattade till exempel SSI:s aktivitet på första maj och vi har deltagit i ett par gulnäbbsevenemang där man presenterat olika studentorganisationer. Det här är något vi ska fortsätta med, att synas i Svenskfinland.

Det skulle vara jättebra om vi lyckades komma upp till Vasa emellanåt.

Studentbladet ser Andersson som en viktig enande

faktor mellan alla kårer.

– Sedan tror jag att det är hemskt bra att man via tidningen kan få information om vad som händer i Åbo, vad som händer i Helsingfors, så att man inte lever i sin egen studiestadsbubbla.

Hur ser du på nästa år, vad kommer det att innehålla för din del?

– Jag tror att det kommer att vara hemskt utmanande. Förstås tycker jag att vi ska jobba för att ena Svenskfinland igen, men samtidigt ser jag att SSI är i ett brytningsskede och nu måste vi fundera åt vilket håll vi ska utvecklas.

Insändare

Ryktena om Studentbladets död är överdrivna Vi som studenter vid Åbo Akademi och kårmedlemmar i Åbo Akademis Studentkår, ÅAS, är upprörda över den ton debatten har tagit och hur ÅAS utträde ur Svenska Studerandes Intresseförening, SSI, rubricerats som Studentbladets undergång. I både nationell media och på sociala media har många sakfel och rykten spridits.

Inom ÅAS har det funnits en önskan att Student­bladet även skulle fungera som en medlemstidning för såväl alla studenter som ÅAS kårmedlemmar, men tidningens kraftigt växlande innehåll och kvalitet samt den väldigt Helsingforscentrerade redaktionen gjorde att detta inte fungerade för ÅAS del. Utöver detta valde SSI:s höstmöte att dra in systemet med lokalredaktörer och istället använda sig av frilansare. Slutresultatet av detta kan knappast vara något annat än en sjunkande andel reportage från andra orter än huvudstadsregionen,

Svar Vi tackar för er insändare. För att reda ut eventuella oklarheter vill vi gärna svara på några punkter som togs upp i insändaren. Vi kommer ­ också att fortsätta dialogen med ÅAS styrelse i ett senare skede.

Till att börja med är inte ”Studentbladets död” något vi myntat utan det är en slutsats medierna har dragit och som vi tyvärr inte kan kontrollera. Vi håller med om att det är en onödigt dramatisk formulering och därför har våra uttalanden inte varit lika drastiska.

Angående tidningens ­kvalitet så har alla medlemskorporationer via sina representanter i styrelsen, och som läsare, haft samma möjlighet att ge feedback till redaktionen. Speciellt under 2013 har det kommit in väldigt lite negativ feedback och förbättringsförslag och Stbl:s läsarundersökning visar också att

specifikt Åbo och Vasa. Detta trots att nästan hälften av mottagarna av Studentbladet studerar på andra håll i landet.

På grund av den mycket brokiga skaran medlemskorporationer i SSI finns många olika viljor och förhoppningar representerade, detta framkommer bland annat i Studentbladets mars- och aprilnummer 2012. ÅAS har i många omgångar påpekat sin ståndpunkt i frågan om SSI:s verksamhet och den har entydigt varit att SSI inte skall bedriva intressebevakning för sina medlemskorporationers del utan fokusera på att ge ut en "högklassig studenttidning som kan bära sig ekonomiskt" (Stbl 4/2012).

Förutom ett missnöje med tidningens innehåll bland oss Kårmedlemmar och ÅAS avvikande linje i frågan om SSI:s eventuella intressebevakning har förhållandet mellan erlagd medlemsavgift och röstetal på föreningsmötet inte varit

rättvist. Att ÅAS betalar 42 procent av medlemsavgifterna men endast har 25 procent av rösterna är inte hållbart i längden! ÅAS fullmäktige har därför på sitt höstmöte måndagen den 2.12.2013 beslutat att träda ut ur SSI. Utträdet ur SSI är inte ett plötsligt infall på grund av SSI:s höstmöte utan resultatet av en längre tids missnöje med både föreningen och tidningen. ÅAS medlemskap i SSI har även diskuterats i flera etapper under den senaste fullmäktigeperioden, bland annat under våren 2012. I SSI:s stadgor stadgas en sex månaders betänketid vid utträde ur föreningen varpå ÅAS utträde träder i kraft från och med juli 2014.

Det borde vara ganska lätt att förstå att syftet med ÅAS utträde ur SSI inte är att Studentbladet skall gå under. Nu har de andra medlemskorporationerna ett gyllene tillfälle att utveckla både föreningen och tidningen i den

riktningen de vill. Studentbladet kommer även efter 1.7.2014 att ha en upplaga på 7 000-9 000 tidningar, i storlek med och till och med större än många finlandssvenska lokaltidningar. För en tidning med så pass stor upplaga och ett mer centrerat utgivningsområde borde det inte vara en omöjlighet att nu få lokala företag som annonsörer. Dessutom utesluter ÅAS utträde inte kårmedlemmar att i fortsättningen själv prenumerera på Studentbladet.

läsarna är nöjdare med tidningen än tidigare (se sid 7).

Gällande lokalredaktörsposterna som från och med 2014 dras in är insändarskribenternas ståndpunkt förvirrande, eftersom det var ÅAS och en av insändarskribenterna som under SSI:s höstmöte 2012 kom med förslaget att lokalredaktörerna skulle slopas, för att minska kostnaderna. I den nya ekonomiplanen för 2014-2019 som godkändes på höstmötet 2013 fanns förslaget med och understöddes av samtliga medlemskorporationer, också av ÅAS. Den enda anledningen till att lokalredaktörerna slopas är att de varit dyrare än frilansare. Lokalbevakningen prioriteras inte mindre från och med 2014 utan i stället kommer Stbl i högre grad att förlita sig på tips som medlemskorporationerna kommer med till Studentbladets

redaktion eller SSI:s styrelse.

Att Studentbladets redaktion är ”Helsingforscentrerad” är inget aktivt val vi gjort utan beror på att största delen av våra sökande är bosatta i huvudstadsregionen. Trots försök att locka fler sökande från Vasa och Åbo (bland annat erbjuds hyresbostad för sökande från andra orter) är det sällan någon kommit utifrån för att jobba på centralredaktionen i Helsingfors.

SSI har 11 medlemskorporationer och antalet röster på föreningsmötena varierar beroende på typen av medlemskorporation (nation eller kår) och antalet medlemmar. Till höstmötet 2013 kom styrelsen med ett förslag som skulle ha gett ÅAS ca 31 procent av rösterna medan ÅAS kom med ett motförslag där nationerna skulle förlora sin rösträtt.

Styrelsens förslag som skulle ha gjort röstföredelningen

mer rättvis röstades alltså ner av ÅAS och det förslag ÅAS kom med kunde inte en tillräcklig majoritet av medlemskorporationerna understöda, då förslaget innebar så stora ändringar man inte kunnat diskutera före mötet. Således gäller fortsättningsvis de nuvarande stadgarna.

PS. För de som är intresserade av ÅAS motivering som fanns i propositionen till fullmäktige så är alla handlingar offentliga.

Jean Salminen Otto Salo Henrik Ahnger Kårfullmäktigeledamöter 12-13 Marina Stenbäck Mikael Lindén Daniel Lähde Kårmedlemmar Åbo Akademis Studentkår

Nanna Sandqvist, ordförande Jonas Öhman, vice ordförande Elin Andersson Johanna Hagström Robin Hjerpe Valter Huldén Anna-Maria Malm Rasmus Olander Oleg Stikhin Styrelseledamöter för SSI 2013 Jenny Skoglund Generalsekreterare, SSI

studentbladet

•

15

Tuula Peltonen (SDP) Medlem i riksdagens kulturutskott.

Stbl-panelen

Borde läroplikten förlängas till 17 års ålder?

”Absolut. Och nu blir det verklighet när regeringen fattade beslut om strukturförändringarna. Det är viktigt att vi kan trygga en heltäckande utbildning.”

text teemu kiviniemi

Årets sista panelfråga handlar om yngre studerande. Regeringen ska enligt det färska strukturprogrammet arbeta för att förlänga läroplikten med ett år från den nuvarande gränsen på 16 års ålder. Studentbladets panel gav sitt starka stöd till förslaget. Särskilt populärt var en längre läroplikt bland

Socialdemokraterna: riksdagsledamöterna tuula peltonen, eeva-johanna ­eloranta och ordförande för Socialdemokratiska Studerande, anette karlsson gav ett starkt stöd till den möjliga lagändringen. Inom andra partier väckte inte frågan desto större reaktioner.

Karolina Lång Ordförande för Finlands Svenska Skolungdomsförbund. ”Beslutet att förlänga läroplikten känns ogenomtänkt. Dels har man inte gjort ordentliga kalkyler på de ekonomiska följderna och dels har man inte tänkt på hur detta påverkar skolgången i praktiken. Hur påverkas till exempel det finländska grundskolebetygets vikt då man inte fullgjort sin läroplikt efter grundskolan, men ändå slutfört sin grundläggande utbildning? Ytterligare är det ju inte den studerandes bästa som har satts i första hand utan snarare sparåtgärderna, vilket känns beklagligt.”

Nej: 2

?: 1

16 • studentbladet

JA: 7

Mikkel Näkkäläjärvi Ordförande för Vaasan ammattikorkea­ koulun opiskelijakunta. ”Lösningen tar itu med problemet att en för stor andel av våra unga faller ur samhället.

Särskilt i det här skedet av livet är det ytterst viktigt med vardagliga rutiner. Varje utslagen ungdom är en för mycket och blir dessutom dyrt för samhället.”

Maria Ohisalo Ordförande för Gröna ungas och stude­ randes förbund. ”Förlängningen till 17 år är bra, men otillräcklig. I det långa loppet måste läroplikten höjas till 18 år eller till en andra gradens examen. Det man lär sig i grundskolan räcker inte för att garantera en arbetsplats i framtiden.”

Outi Alanko-Kahiluoto (Gröna) Medlem i riksdagens kulturutskott. ”Det viktigaste är att rikta hjälpen till de unga som blir utan studieplats, avbryter sina studier eller inte klarar sig i studierna utan stöd. Det får inte vara ett självändamål att höja läropliktsåldern.”

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerande­kårer till utskott i riksdagen.

De finlandssvenska högskolorna och studie­orterna finns jämnt representerade i panelen.

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. De har också möjligheten att motivera sitt svar kort. De som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken.

Brevet hem

Tårgas och taggtråd i Thailand Tove Lillsund

”Jag är väldigt ledsen att situationen är som den är. Ditt rum vetter inte mot gatan så det borde inte vara så högljutt. Jag hoppas att du kan sova i natt!” säger min hyresvärd medan han hjälper mig med väskorna upp för en smal trappa till fjärde våningen. Han syftar på de tusentals demonstranterna som campar på gatan utanför huset där jag ska bo. ”Ingen fara, jag somnar lätt”, säger jag. Den natten sover jag med öronproppar.

Tre veckor senare rapporteras de första dödsoffren och jag får smaka på tårgas. Vid det laget har protesterna redan blivit vardag för mig. Jag har svårt att föreställa mig staden utan protester.

Dagen efter min ankomst till Bangkok går jag på en promenad genom protestområdet. En hel aveny som leder mot regeringskvarteren är ockuperad av ett flaggviftande myller av demonstranter. Vid demokratimonumentet i ena ändan av gatan finns en stor scen uppriggad där karismatiska talare håller regeringskritiska tal till öronbedövande jubel. I andra ändan av gatan står kravallpoliser på rad bakom betongmurar och taggtråd. Det här är gulskjortornas läger. Rödskjortorna har samlats för att visa sitt stöd till regeringen på säkert avstånd i en annan del av staden.

Jag talar med några killar som målar banderoller i ett tält.

"Regeringen är korrupt och statministern är inget att ha.

Därför är vi här", säger en av dem medan han torkar av färg från händerna. Jag kommenterar polisbarrikaden bara ett stenkast från deras tält. "Vi är minst hundratusen demonstranter,

poliserna är rädda för oss, inte tvärtom. De gömmer sig bakom sina murar.” Han berättar att de klottrat på muren som skär av vägen och hindrar dem från att komma nära parlamentet. "Vi kallar den Berlinmuren", säger han och skrattar.

Det som sparkade igång demonstrationerna i början av november var regeringens förslag om att bevilja amnesti till politiker som dömts för brott de senaste tio åren. Många befarade att amnestin skulle göra det möjligt för premiärminister yinluck shinawatras bror thaksin, som just nu lever i exil utomlands efter att han dömts till fängelse för maktmissbruk, att återvända till Thailand. En vecka efter att jag kommit till Thailand förkastas förslaget av senaten, men protesterna slutar inte för det utan trappas upp i stället. Målet är nu att störta vad protestledarna kallar ”den korrupta Thaksinregimen”.

Ett par dagar senare går jag förbi muren som skär gatan i två delar och skiljer åt demonstranter och kravallpolis. Många fotograferar varandra poserande framför muren, någon vinkar glatt till kravallpoliserna som står uppradade på led. Samtidigt försöker båda parterna överrösta varandra. Demonstranterna basunerar ut sina tal till hurrarop och från polisens håll spelas musik från enorma högtalaranläggningar.

"Regeringspropaganda", säger någon och skakar på huvudet.

Jag förstår naturligtvis inte ett ord. Några ropar glåpord mot polisen och någon kastar en vattenflaska över muren. En demonstrationsledare säger något i en megafon och en kvinna

översätter för mig. ”De säger att vi inte ska provocera polisen utan ta det lugnt och stanna kvar här. Imorgon ska vi inte gå på jobb utan fortsätta protestera.

Resten av veckan också.”

Och så blir det. Protesterna fortsätter. Den ockuperade avenyn blir en liten stad i staden. Där finns allt. Toaletter, duschar, tvättmöjligheter, massagetält, frisörtält, första hjälpen-tält och en rad tältkök där det delas ut gratis mat från morgon till kväll.

När demonstrationerna till slut når internationella medier, ungefär tre veckor efter att de började, har jag vant mig vid att bo i ett protestområde. Man vänjer sig vid allt. Vid månadsskiftet råder det fortfarande något av en festivalstämning med rockkonserter och glassätande barnfamiljer, men samtidigt trappas våldet upp mellan rödskjortorna som stöder regeringen och de regeringskritiska gulskjortorna.

Glåpord blir knytnävsslag som blir kulhål i kroppar. Flera dör.

Jag iakttar med skräckblandad fascination hur hatretorik från båda lägren delar landet mitt itu. Efter några blodiga dagar i början av december lugnar det ner sig igen, men många tror att det är en tillfällig andningspaus.

Alla vet att situationen inte är hållbar, men ingen jag talar med vågar spekulera i hur det kommer att sluta. Under tiden sover jag med öronproppar och går med en tårgashandduk i handväskan.

Skribenten har studerat journalistik vid Soc&kom och praktiserar under vintern på FNkontoret i Bangkok.

På bloggen tovetroll.ratata.fi skriver hon om sin vardag i staden.

studentbladet

•

17

Oops!

Ett par faktafel smög sig in i artikeln om Benjamin Sidorov i Studentbladets novembernummer. Benjamin har inte studerat i Åbo, utan vid Åbo Akademi i Vasa. Han kom inte heller först till kliniken i Tolvis, utan till Pixnekliniken och senare till Tolvis.

NYLANDS NATIONS STIPENDIER FÖR ÅR 2014 Ansökningstid den 1 januari – 31 januari 2014.

Stipendier för studerande som är medlemmar av Nylands Nation Stipendierutdelasurdeallmänna,medicinska,juridiska,humanistiska,matematisk-naturvetenskapliga,agrikultur-forstvetenskapligaochstatsvetenskapligafondgruppernasamtur kulturfondernaochHugoE.Pippingsminnesfond.Densammanlagdautdelningenurdessa fonder är ca 75 000 €.

Forskarstipendier för medlemmar av Nylands Nation Forskarstipendiernautdelastillgradueradsökandesomstuderarförlicentiat-ellerdoktorsgrad.Ansökanförforskarstipendiumskallåtföljasavenforskningsplan,rekommendationav akademisk lärare och CV. Den sammanlagda utdelningen är ca 125 000 €.

Ansökningarnabörfinnastillhandapånationenskanslisenasttorsdagenden31januari2014 klockan 14.00. Ansökningsblanketter fås från kansliet, Kaserngatan 40, och på www.nylandsnation.com.

18 • studentbladet

En kortfattad historik om Julgubben Martin Määttänen

Jag har aldrig varit särskilt anal då det gäller språkriktighet.

Raka motsatsen, faktiskt. Jag har ungefär samma respekt för Svenska Akademiens regler som vladimir putin har för en utrotningshotad lesbisk säl på en oljeplattform i norra ishavet. Men ibland rycker det till lite i analringen och då vill man gärna hävda sig och säga vad som är rätt och vad som är fel.

Det heter Julgubben. Faktum är ju att ingen äkta finlandssvensk använder namnet Jultomten. Det här begreppet är vanskligt och passar för rikssvenskar och andra amerikaner. Vi i den så kallade östra rikshalvan har bevarat ursvenskans renhet och då säger vi Julgubbe. Julbock är eventuellt okej, men för mig har det lite 1800-talsvibbar.

Det låter som ett fornnordiskt odjur med horn och klövar som med tvång tränger in i ditt torp och antastar dina barn om dom inte har uppfört sig i enlighet med det patriarkala samhällets sinnesjuka normer. Eller den där jävla halmbocken i Gävle som bränns till aska varje år.

Jag har läst på Wikipedia och

kan nu berätta lite om Julgubbens historia. Det engelska namnet Santa Claus kommer från holländskans Sinterklaas, Sankt Nikolaus, skydds­ helgonet för fiskare, de falskt anklagade, pantbanker och tjuvar som ångrat sig. Han

med svensk mamma och åländsk pappa. Hans ritade bilder till Coca Colas reklam på 30-talet som än i dag starkt påverkar vår syn på julen och julens maskot. Vissa tror att han inspirerades av jenny nyström, Sveriges tongivande

”Men ibland rycker det till lite i analringen och då vill man gärna hävda sig och säga vad som är rätt och vad som är fel.” är bland annat känd för att ha räddat tre flickor från att bli prostituerade. Antagligen platsar han också som skyddshelgon för snabblånsfirmor och snabblånsfirmor som ångrat sig.

Den moderna, amerikanska bilden av Julgubben cementerades av haddon sundblom.

Sundblom var en amerikansk reklamtecknare från Michigan

till Guds ära och hjälper de fattiga. Den feta, kommersiella industrimagnaten som har utlokaliserat sina fabriker till nordpolen och transporterar den amerikanska drömmen till varje hem med tjugofyra timmars leveranstid: hårda paket som lilltomtarna tillverkar på löpande band, henry fords våta dröm, ett logistiskt mirakel.

Men som alltid är det första intrycket även det starkaste.

Det går inte att ta bort. Man kommer ihåg det.

Känslan. Dofterna. Barn­ domen.

Julgubben.

tomte-illustratör under sent 1800-tal.

Vår nordiska version av Santa Claus är en sammansmältning av flera traditioner. Den agrara, animistiska hustomten som bor i en sten och som vi måste blidka med gåvor av säd och öl och talg för att vår bastu inte ska brinna ner. Det kristna helgonet som ger oss gåvor studentbladet

•

19

Forskaren

20 • studentbladet

"Musik kan ge livslånga fördelar" Cecilia Björk anser att musikundervisning är en demokratifråga och vill uppmärksamma vikten av musicerande i skolan. Musiken har stor betydelse i barns liv och utveckling.

– Alla estetiska ämnen är viktiga i skolan. Det är omöjligt att på djupet förstå vad det innebär att vara människa om man inte har erfarenhet av konst och musik. text heidi hendersson bild hanna sandberg

Cecilia Björk är universitetslärare i musikens didaktik vid Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Just nu har hon forskningsledigt för att skriva på sin doktorsavhandling som fokuserar på att förstå och stöda pedagogisk utveckling bland lärare vid finländska musikläroinrättningar.

Hon har en magisterexamen i musikfostran från SibeliusAkademin med fördjupade ­ studier i pianospel, piano­ pedagogik och körledning. Det egna musikintresset vaknade tidigt och hon tror att en viss känslighet för musik finns inbyggd i alla människor.

– Musiken ligger djupt i vår natur och kultur. Den är också förknippad med viktiga personer och upplevelser. Våra liv genomsyras av musik, på gott och ont kan man kanske säga, för det går också att utnyttja musik och musikpedagogik i manipulativt syfte.

Det är den här insikten som driver henne att fördjupa sina kunskaper inom musikpedagogiken.

– När man ser de här sambanden blir det naturligt att vilja bidra till det positiva som musiken kan föra med sig, och försöka förebygga eller reparera dåliga upplevelser.

Därför forskar hon i vad som händer när erfarna musikpedagoger undervisar barn under flera års tid.

– Jag hoppas kunna förstå mera om hur man kan stöda barns

musikintresse. Dessutom vill jag bidra till en tätare dialog mellan forskare och musikpedagoger, eftersom vi har mycket att lära av varandra.

Trenden går mot öppnare, mera reflekterande arbetssätt.

Den här studien är en del av den utvecklingen.

Idén till forskningen föddes redan år 2008 och hon är nu på slutrakan av arbetet. Mycket har hänt inom musikpedagogisk forskning under de senaste årtiondena och Björk tycker att det varit fascinerande att fördjupa sig i ämnet.

– Fältet har förändrats i riktning mot ökande mångfald, digitalisering och globalisering. Det är spännande att se hur den nya kunskapen och de nya möjligheterna påverkar praktiken.

Björk betonar ändå att de riktigt grundläggande sakerna inte förändras så mycket. Lärare behöver fortfarande lära känna sina elever bra för att i dialog med dem komma fram till hur de bäst kan utveckla ett rikt förhållande till musik.

– Ett bärande tema i avhandlingen är hur olika former av visdom förmedlas mellan generationerna. Där räcker det inte med att läraren resonerar teoretiskt, man behöver öppenhet och inlevelseförmåga.

Och man måste ha känslorna och kroppen med.

Ett av Björks stora intressen

vid sidan om det egna forskningstemat är kopplingarna mellan musik, lärande och neurovetenskap.

– När barn musicerar byggs deras hjärnor om, bokstavligen. Många forskare anser att barn som sysslar aktivt med musik får livslånga fördelar av det, bland annat när det gäller språkutveckling, kognitiv förmåga och social lyhördhet.

Därför är tillgång till musikundervisning också en demokratifråga. Vi har ett ansvar att se till att barnen får tillgång till musik och utvecklar kunskaper och färdigheter som garanterar att de har möjlighet att delta aktivt och kan ta till sig musik på det sätt som är bäst för dem.

Musikutövande i en bra och trygg atmosfär kan också lindra stress och förbättra arbetsminnet.

– Överbelastning och press gör att arbetsminnet tappar fokus, det är då man kan uppleva att allt låser sig och att man helt enkelt inte klarar av att ta emot mer information. Det har visat sig att musicerande kan vara bra träning för arbetsminnet som blir snabbare och får större kapacitet, både för att stressnivåerna går ner och för att koncentrationen blir bättre.

Och ett tränat arbetsminne är till stor hjälp för allt annat lärande: läsning, skrivning, matematik, talförståelse.

Björk anser att skolbarn borde ha möjlighet att musicera lite

alla dagar.

– En sång på morgonen, någon rörelselek under dagen, rim och ramsor, för att inte tala om alla möjligheter till ämnesövergripande undervisning!

Uppmuntran är viktigt, och möjlighet att prova på olika instrument.

Hon tycker också att det är fint när musikutövandet kan få följa med upp i vuxen ålder.

Bara för att man har tagit en paus efter grundskolan, behöver det inte betyda att man inte kan börja igen.

– Det är alltid spännande att utmana sina gränser och sikta på framsteg. Ett sammanhang som en kör, ett band eller en nätcommunity kan vara viktigt. Men det finns hur många olika möjligheter som helst.

Ett råd jag kan ge till studerande är att lägga märke till hur musiken påverkar dig och hur du bäst kan ha glädje av den. Det är till exempel väldigt roligt att sjunga och leka med små barn. Eller att bara studsa runt i sin studentlägenhet till musik man tycker om. Eller att äntligen börja ta de där lektionerna som man har drömt om.

Alla kan, det behövs bara tid och fokus och en bra lärare.

Själv har hon inte så mycket tid som hon skulle vilja ha för att göra musik, men enligt kollegorna gnolar hon på i tid och otid.

– Så musiken pågår väl därinne i stort sett konstant.

studentbladet

•

21

22 • studentbladet

Hurdan är en drömstudent?

I Drömstudent – rapport över lärarenkäten som Åbo Akademis ­Studentkår (ÅAS) gett ut har den undervisande personalens åsikter sammanställts till en överskådlig bild.

– En drömstudent är inte den som blir färdig på fem år med högsta vitsord. En drömstudent är en studerande som får saker gjorda, lämnar in uppgifter i tid i stället för att försöka få det högsta vitsordet, säger Katarina Kiiskinen, som sammanställt rapporten.

text emma ekstrand bild johanna bruun

Tanken med Drömstudent –rapporten började från publikationen 59 förslag till smidigare studievägar vid Åbo Akademi som ÅAS gav ut i fjol.

I den kom studerande till tals och efter det dök frågan vad lärarna önskar av de studerande upp.

– Åbo Akademis Studentkår vill vara proaktiv i dialogen mellan studerande och lärare, säger Kiiskinen.

Rapporten bygger på en enkät med öppna frågor som skickades ut till en del av den undervisande personalen vid Åbo Akademi. I den fick lärare svara på frågor om vad de önskar av studerandena och även ge dem goda råd. Slutmålet med rapporten var att ge ett verktyg till lärare och till studentkåren i fråga om hur man ska ta sig an sådana här saker.

– Det kan handla om att man som studerande inte alltid vet vad som förväntas av en vid ett universitet. Jag tänker att studerande inte alltid förstår sig på skillnaden mellan skola och universitet.

I universitetslagen talar man om universitetets samhälleliga roll och att undervisningen är på forskning grundad medan man i gymnasiet ser utbildningen ur elevernas perspektiv. Det kan leda till att man förhåller sig till universitetet på samma sätt som till gymnasiet. Kiiskinen tänker att studietiden innebär utveckling, man är vuxen men inte helt, och det är den här tiden som sätter prägel på ens senare liv. Som studerande får man själv välja hur man ska leva sitt liv, och

under den här tiden får man utveckla sina värderingar och lära sig att hantera sin tid mellan arbete och fritid.

– I kurser står det vad lärandemålet är. Samma borde finnas för vilka allmänna färdigheter som förväntas av akademiskt utbildade i samhället. Man ska vara kreativ, skapa ny kunskap och få nya insikter. Förmågan att tänka kritiskt är ett verktyg, att kunna analysera texter men att också praktiskt kunna hantera sin tid.

Att göra universitetsstuderande mer medvetna om vad allt som förväntas av dem anser Kiiskinen viktigt och hon menar att det bör föras en diskussion om det här.

Man ska kunna kommunicera bättre om förväntningar och det ska finnas tydligare slutmål.

Vissa delar av rapporten är riktade till studerande, men den främsta målgruppen är den undervisande personalen och studentkåren. För att få en helhetsbild har Kiiskinen delat upp rapporten i tre rubriker med underrubriker.

Huvudrubrikerna lyder vad personalen önskar av studerande, åtgärder som enligt personalen kan förbättra genomströmningen och egenlärarfunktionen. Lärare har bland annat fått dela med sig av lyckade undervisningssituationer, när studerande är inspirerade och hur lärarna kan få något ut av undervisningen, till exempel nya idéer till forskning.

Genom att fråga olika yrkesgrupper inom den undervisande personalen har man försökt hitta ett svar på

hur en drömstudent ser ut, och hur en drömsituation i undervisningen är.

– En drömstudent är inte den som blir färdig på fem år med högsta vitsord. En drömstudent är en studerande som får saker gjorda, lämnar in uppgifter i tid istället för att försöka få det högsta vitsordet, en som själv är aktiv och vill förankra sig i ämnet och således ställer bra frågor.

Lärare har mindre förståelse för studerande som inte hinner bli klar med en uppgift i tid i fall orsaken är jobb än om en studerande är aktiv inom universitetets studentkår.

Kiiskinen menar att man börjat se på universitetens relevans på annat sätt.

– Forskare och lärare ska kunna se att de här studerandena blir till exempel forskare, politiker eller har en hög position på en arbetsplats, att den undervisande personalen ser den studerande som en blivande alumn.

Rapporten är direkt riktad till Åbo Akademi, och inom akademin kan det vara lättare att få en bättre dialog mellan studerande och lärare eftersom grupperna är rätt små.

– Andra universitet kan säkert ta till sig tanken, som ju inte är ny, och göra en egen rapport. Den här rapporten handlar om Åbo Akademis kvalitetsutveckling, men det är ju inte saker som inte borde gälla på andra ställen.

Under introduktionsveckan för de nya studerandena vid Åbo Akademi visades en video med en del av citaten ur rapporten, och videon togs positivt emot. studentbladet

•

23

Artisten

24 • studentbladet

Poeten som blev besatt Erkka Filander, 20, studerar inte och har inget jobb.

Tekniskt sett kunde man väl räkna honom som en av landets 40 000 utslagna unga. En utslagen ungdom som i november fick ett av landets största litterära pris, Helsingin Sanomats litteraturpris på 15 000 euro, som den yngsta författaren genom tiderna. text text

teemu kiviniemi emilia nyberg

studentbladet

•

25

E

rkka Filander verkar frustrerad i intervjuklippen som sprider sig på nätet efter att han vunnit Helsingin Sanomats litteraturpris för diktverket, Heräämisen valkea myrsky (fritt översatt Vaknandets vita storm). Men inte så där iögonfallande frustrerad som en ishockeytränare som tröttnat på livet – Filander är artig och gör sitt bästa för att svara på de nedvärderande journalisternas frågor - men den flackande blicken som stundvis fäster sig på någonting med ett brinnande fokus visar han att han inte känner sig som det barn som frågorna är riktade till.

Han var aldrig en dålig elev i skolan. Under högstadietiden blev han besatt av skönlitteratur och läste så mycket han bara kunde. När han berättar om den plötsliga ivern, vet han inte riktigt själv heller varifrån den härstammade. Tiden bland böcker, särskilt klassiker, blev allt längre och tiden vid pulpeten allt kortare. På årskurs nio blev frånvarona redan ett så stort problem att Filander bestämde sig för att ge allt till litteraturen så fort högstadiet tagit slut.

– Mitt skrivande började kanske där vid fjortonårsåldern. Det var noveller och dikter på en sida eller så. Så småningom blev det så viktigt för mig att jag ville ägna mig åt det helt och hållet, se hur långt jag kan komma om jag inte gör någonting annat än skriver.

Ambitionen har funnits där sedan början.

Filander berättar hur han ända från början velat utmana sig själv till att läsa svårare och svårare böcker för att utvidga sitt förstående, bit för bit. Först var det klassikerna, men snart insåg han att han måste koncentrera sig på annat också, för att inte bli för påverkad av endast en gren inom litteraturen.

Ungefär vid samma tid som hans jämnåriga tog mopedkort och spelade penningsspel på ABC, gav sig Filander på postmodernismen.

Så småningom insåg han att dikter var det han ville skriva. Han visste inte hur han skulle göra, det var så svårt att han måste lära sig göra det.

Heräämisen valkea myrsky är Erkka Filanders första bok. Det är ett verk som består av en enda lång dikthelhet. Själv kallar han den en beskrivning av triumfen som universum kände i urexplosionen.

Kunde kanske låta skrytsamt, men Filander talar om sina dikter med en tydlig

26 • studentbladet

distans, som om de egentligen inte hade någonting med honom att göra.

– Många poeter har sagt att de endast är en kanal för texterna att bli verkliga, det påstår jag inte. Men det är någonting mystiskt som händer i skrivandet. Jag väljer medvetet de teman och känslor jag vill beskriva, men när jag väl börjar skriva, är det texten som avgör vad som ska läggas till. Det händer ofta att jag har jättebra grejer som jag vill skriva, men texten tar inte emot dem. Ju längre jag kommer, desto mer makt får texten.

Erkka Filander har inte satt några mål för sin karriär. Det enda han vet just nu är att skrivandet känns som det enda han vill göra.

– Ibland händer det att en glimt av något jag vill göra i framtiden dyker upp i mitt huvud.

En bild eller bara en mening som jag vill återkomma till senare, men någon konkret lista på saker jag vill få gjorda har jag inte.

Innan sin debut försökte han också skriva en roman. Slutresultatet var inte tillräckligt bra och nu tvivlar han på att han någonsin kommer att skriva annat än poesi.

Sin nästa bok vill han inte tala om, men han avslöjar att både formen och temat är helt annorlunda än i debuten. Den sprudlande triumfen i Heräämisen valkea myrsky är nu borta. Erkka Filander säger att han aldrig mer kommer att kunna skriva på det sättet. Det säger han inte med ångest eller vemod, utan bara som ett faktum. Överlag är det en förvånansvärt analytisk författare som talar. Extasen och det oändliga jublet i dikterna är borta, men det är kanske inte så konstigt en vanlig eftermiddag i november.

– Jag orkar egentligen inte tänka på kopplingen mellan min personlighet och de texter jag skriver. Boken är en egen helhet, den har egentligen inte så mycket med mig att göra. Jag har märkt att människor som känner mig har läst den sämre än obekanta. Om man känner en författare kan man lätt läsa in saker i texterna, som egentligen inte finns där.

Erkka Filander talar ofta om att läsa bra. Han förklarar att det handlar om att sätta sig in och att ge en rättvis chans till varje bok man tar tag i.

– I en perfekt värld öppnar du varje bok förberedd på att den kommer att ändra ditt liv.

Ytterst få böcker kan göra det, men det kan vara vilken bok som helst, så det lönar sig att vara beredd på det.

studentbladet

•

27

Stämningen blir smått ansträngd när diskussionen går in på vad han vill få till stånd med sina texter.

– Jag tycker egentligen inte om att förklara mina texter. Men det jag kan säga är att jag inte har något behov att direkt förändra världen med mina dikter. Dikter som format lämpar sig väldigt dåligt till större förändring. Så fort man börjar dra större slutsatser kring dem försvinner nyanserna och budskapet blir förenklat och förvrängt. Däremot kan dikter förändra en enskild människas liv, och om den människa råkar vara kung kan ju ett helt samhälle förändras. Jag vet att du vill att jag säger något om att jag vill att dikterna ska få människor att öppna sig för världen och behandla varandra bättre, men det skulle vara en lögn. Fråga mig om jag vill säga någonting med mina dikter och svaret är ja. Men ber du mig svara vad det är jag vill säga, kan jag inte svara.

Dåligt läsande är i sin tur att inte ge b ­ öcker en chans. Han beskriver det som ytligt bläddrande, det allra vanligaste sättet att läsa.

I det här skedet skulle många författare börja klaga på läsandets förfall och litteraturens nedgång, men det gör inte Erkka Filander.

– Det har alltid lästs dåligt, jag tror inte det är en ny sak på något sätt. Det är sist och slutligen få som vill ge mycket av sin tid till litteraturen, och det är inget fel med det.

Hans dikter är iögonfallande tidlösa. Ingenting i dem tyder på att de är skrivna på 2010-talet, men samtidigt är de inte ålderdomliga. Tidlösheten handlar ändå inte om en kritik mot eller en flykt från nutiden.

Erkka Filander påpekar att han inte heller valt att skriva om forna Egypten eller 1800-talet. Tiden spelar inte bara en så stor roll för honom.

- Alla tider har så mycket dåliga saker att jag inte kan säga att jag på något sätt skulle vantrivas i den här tiden. Det att man är missnöjd med något är på ett sätt tidlöst. Det har aldrig funnits ett sådant år i världen då allting varit bra och människor betett sig fint mot varandra. Visst kan jag sitta vid ett middagsbord och skrika om sociala medier och den gula pressen, men hade jag skrikit det för några hundra år sedan hade det handlat om pesten, kungar och människors dumhet. Fast på många sätt är jag också en dum människa. Människors dumhet är väl något som mest skriks av de dumma.

Kritiker har hyllat Erkka Filander i den mån att vissa nästan tycks se en ny Runeberg i honom. Själv är han inte bekväm att

28 • studentbladet

ta på sig alltför stora förväntningar.

- Jag tror inte det längre är möjligt att nå ett likadant status som en gång i tiderna, men klart att framgång fascinerar mig. Men så fort sådant blir för viktigt så försvinner förmågan att skriva. Det lönar sig inte att tänka för mycket på sådant där. Det gäller att hålla sig fullständigt ödmjuk, men samtidigt ge möjligheten till att vad som helst kan hända. Ingen fantasi är för storhetsvansinnig.

Det finns inte en så vidunderlig bok att den inte kunde skrivas. Om någon säger att det är omöjligt att skriva en lika betydelsefull bok som något historiskt mästerverk, måste man våga fråga varför inte. Det kräver alldeles säkert att man arbetar och lär sig enormt mycket, men det betyder inte att det skulle vara omöjligt.

Högskolan, fixad

Svenska Yles öppna granskning tog under två veckors tid itu med de finlandssvenska högskolorna. Granskningen gick ut på att med hjälp av tips från allmänheten belysa problem inom studievärlden. Nu är granskningen över och slutsatserna dragna. text teemu kiviniemi & fixa högskolan bild teemu kiviniemi

Målet med granskningen var att ta reda på hur inbesparingar och krav på snabbare studietakt påverkar vardagen i högskolorna.

- Den svenskspråkiga grundskolan har visat sig ha vissa brister i förhållande till den finska, vi ville utreda om skillnaden också finns bland höskolorna, berättar projektledare eva-maria koskinen.

- Tipsen har handlat mycket om ojämlika studiepoäng och studietider. Vi har gjort vårt bästa för att kolla upp alla tips vi får. Alla tips hinner vi ändå inte kolla, så det kommer att återstå mycket att gräva i också efter granskningen, säger alexander uggla, en av de fyra reportrarna som arbetade med Fixa högskolan.

Fixa högskolan sammanfattade sitt arbete i fyra konkerta slutsatser om vilka saker högskolevärlden ska koncentrera sig på i framtiden:

1. Snabbare studietakt ”Regeringens mål är att förkorta studietiden och i den offentliga debatten har studerande kritiserats för att studera för långsamt. En stor del av ansvaret för studietakten ligger hos högskolorna.

Undervisningen måste organiseras väl för att studerande ska kunna uppfylla de mål som staten sätter. Ett genomtänkt kursutbud, aktiv studiehandledning och uppföljning av studerande som sackar efter har en stor inverkan på resultatet, både vid universiteten och yrkeshögskolorna.

Kurser som går på varandra, orättvisa studiepoäng och tröga webbtjänster bromsar upp studierna i onödan.”

Alexander Uggla och Eva-Maria Koskinen granskade de finlandsvenska högskolorna i två veckor.

2. Mindre utrymme för akademisk frihet ”Akademisk frihet har vi hört nämnas många gånger under den öppna granskningen. Då begreppet myntades handlade det om universitetens rätt att ostört bedriva forskning oberoende av makthavares intressen, en form av yttrandefrihet.

För dagens studerande handlar akademisk frihet mer om ett brett inlärande: möjligheten att plocka ihop kunskap från hela det akademiska smörgåsbordet utan ständiga krav på att uppfylla examensfordringar. Studerande tycker att sådan frihet rimmar illa med att avlägga studiepoäng i önskad takt.

Framför allt inom humaniora ser både personal och studerande att undervisningen urvattnas och den

kunskapsmässiga bredden lider. Vid Pedagogiska fakulteten har nedskärningarna minskat valfriheten i kursutbudet. Både Åbo Akademi och Helsingfors universitet kommer att schemalägga sina utbildningar i allt högre grad, vilket står i strid mot ambitionerna på ett brett inlärande.”

3. Språkproblem inom svenska utbildningar ”Trots språkstrategier och lagstiftning måste studerande vid svenskspråkiga utbildningsprogram ofta också behärska finska eller engelska för att klara av sina studier.

Vid flera formellt svenskspråkiga linjer vid Helsingfors universitet går över hälften av undervisningen på finska.

Engelskan växer sig dessutom allt starkare och till exempel

vid den svenskspråkiga sjöfartsutbildningen vid Novia går omkring var tredje kurs på engelska.

Tentfrågorna är också ett problem vid de tvåspråkiga högskolorna. Om man inte kan få tentfrågorna på förståelig svenska behandlas de studerande ojämlikt.

Grundläggande kurslitteratur på svenska finns inte alltid.

Speciellt gällande fackspråk, till exempel inom juridiken, blir det ett stort problem.

De studerande kan till och med få gissa sig till korrekta lagtermer. Den svenska högskolesektorn är allt mindre svenskspråkig.”

personer som talar svenska för olika branscher och yrken. Det är en bred ambition.

Dessutom är utbildningarna geografiskt utspridda och har ofta färre sökande än finskspråkiga utbildningsprogram.

De finskspråkiga topputbildningarna har ett annat utgångsläge. Vi jämför oss ofta med de här utbildningarna, men det är få svenskspråkiga program som klarar sig i den konkurrensen.”

Granskningen går att läsa i sin helhet på adressen http://svenska. yle.fi/fixa-hogskolan

4. För brett högskolefält ”De svensk- och tvåspråkiga högskolorna ska se till att utbilda tillräckligt många studentbladet

•

29

Tunga riff i skum atmosfär Killarna i stonerbandet Craneium, som i våras släppte debutkassetten The Slowdrive Tapes, gör inte musik för pengarnas skull.

Det viktigaste är att de gillar att spela ihop och att de förstår varandra. text bild

emma ekstrand emily sundqvist

30 • studentbladet

– Joel och jag som tidigare spelat ihop började tala om att spela stonermusik. Det är en retrorock- och stonervåg nu så vi fick medvind, säger martin ahlö.

Utöver Ahlö består Craneium av andreas kaján, joel kronqvist och axel nordman. Ahlö, Kaján och Nordman studerar alla musikvetenskap vid Åbo Akademi medan Kronqvist är färdig samhällspedagog från Novia och arbetar nu som fritidsledare på Kårkulla.

Killarna har spelat ihop i två år, och Kaján menar att de små kretsarna gjorde att man

antingen kände till eller hade spelat med någon av de andra tidigare. De är alla hemma från Österbotten, Kaján och Nordman från Vasa, Ahlö från Larsmo och Kronqvist från Karleby.

I våras släppte Craneium sin första kassett och de ser låtvalen som en naturlig dokumentation av det de åstadkommit. Killarna ville ha ut kassetten till sommaren så att folk skulle hinna se den innan de for hem för sommaren. Eftersom få har kassettspelare satte bandet också med nerladdningskoder för musiken.

Craneiums kvartett: Axel Nordman på sång och bas, Andreas Kaján på sång och gitarr, Martin Ahlö på sång och gitarr och Joel Kronqvist på trummor.

– Vi släppte en grön kassett eftersom vinyl hade blivit för dyrt och man nästan måste betala folk för att ta emot en cd, säger Kaján.

– Man kan släppa en cd med visselmelodier som man kan lyssna på hemma. För oss var det viktigt att man kan hålla resultatet i handen, och vi tyckte en kassett är mer personlig, säger Kronqvist.

Bandet tryckte upp hundra kassetter varav de sålt 60-70 stycken, gett bort några för att marknadsföra kassetten.

Målet var att få ett plusminus-nollresultat.

Enligt killarna finns det

inte mycket pengar att hämta inom stonerscenen. Craneium har inte fått betalt för sina spelningar, men de gillar att i stället få betalt i mat och öl samt få resorna betalda.

– Man bestämmer själv vad man vill lägga sina pengar på, en resa till Alanya eller det här, säger Ahlö.

Stonermusikscenen är inte stor, i Finland finns det 25-30 stycken band inom genren.

Ahlö menar att stoner är som hårdrock, men skummare och Kronqvist säger att musikstilen tagit inspiration från blues. Kaján inflikar

att rötterna också finns i 70-tals psykedelisk hårdrock som Black Sabbath, och att stoner är tung och atmosfärisk musik.

– Man måste gå igenom många olika musikstilar för att förstå stoner.

Inställningen inom stonergenren är samma som i punken, man måste göra allt själv och här finns inga pengar, säger Ahlö.

– Jag ser upp till de band som själva ställer i ordning inför spelningen och som genomsvettiga efter den säljer skivor och bandtröjor. Mangoo ser jag upp till, och de har också tagit oss under sina vingar, säger Kronqvist.

Craneium lägger inte så mycket tid på att skriva låttexter och ser sången som ytterligare ett instrument. Alla i bandet sjunger förutom Kronqvist, som menar att han nog sjunger men inte i mikrofon.

Hittills har bandet haft drygt femton spelningar. De flesta har varit i Åbo, några i Österbotten, en i Helsingfors och en i Sverige. Högsta tändningen menar de att fanns på Mangoos skivrelease där de var förband.

Kaján menar att killarna tack vare bandet kommit över förhoppningarna på att man ska bli stora och kända. De gillar att spela ihop och förstår varandra, och det är det viktigaste.

– Craneium har hjälpt oss långhåriga österbottningar som trodde att vi skulle stå i Hartwall 2015 att växa upp säger Kronqvist. studentbladet

•

31

Sargade själar av tidsandan Hjärtat är en tyst och stilla bar är namnet på Alexander Öhmans debutskiva som släpptes på hösten. I texterna skildras olika personers livsberättelser.

– Tanken med skivan var att skapa karaktärer som skulle sjunga låtarna. Jag har gradvis kommit ut ur mig själv och det ger friheter att gå in i fiktiva berättare. I en låt är det till exempel en kille som plockar ihop sina grejer i en plastpåse och flyr landet, säger Alexander Öhman. emma ekstrand bild johnny kangasniemi text

Öhman gillar att sitta ensam i en bar. Det brukar nämligen ofta vara någon som sätter sig ner bredvid honom för att berätta sin livshistoria. Det här framgår av skivans titel, Hjärtat är en tyst och stilla bar, och Öhman har delvis tagit inspiration av dessa berättelser. I fyra låtar som kom med på skivan är det någon annan än han själv som är berättarjaget. Öhman vill inte berätta för mycket om låttexterna. Han menar att alla har egna upplevelser och en egen förståelse.

– Det är dumt att jag säger alltför mycket om vad sångerna betyder ifall någon kommit på något jättefint och jag säger något annat.

En recensent ansåg att texterna tar fasta på melankoli, vilket Öhman delvis kan hålla med om. Han förklarar att då han skriver kompenserar han det han har brist på – är han på gott humör skriver han dystra texter och tvärtom.

Låtarna på skivan är utdrag ur längre berättelser.

– Många av personerna i låtarna lever i rum som är dolda i samhället, hur ofta hör vi om folk som plockar ihop sina saker i plastpåsar och försvinner? Vem anmäler dem 32 • studentbladet

försvunna, ingen eller man själv för att visa sin existens? Öhman, som är hemma från Vasa, studerar filosofi och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Sedan åtta, nio års ålder har han spelat gitarr, och han var barnskådespelare i Wasa Teaters uppsättning av Oliver Twist. I tonåren spelade och sjöng han i många olika band, men det stannade i demostadiet.

– Efter gymnasiet flyttade vi isär och då sprack många orkestrar. Jag hade en paus när jag var 20 till 25 år gammal då jag inte uppträdde men skrev låtar från och till, både av tvång och av ren lust. Jag är tvungen att skriva, jag kan inte av ren viljestyrka säga nej till det.

Musik är en förstärkning av vissa uttryck, tycker Öhman, och musiken är gjord för att ta fram texterna i de här låtarna.

– Då jag kan spela och sjunga någorlunda så kan jag lägga det till texten. Ord på papper är mer döda än då de sjungs, säger Öhman som gillar att gå på poesiuppläsningar. Öhman skrev låtarna först för gitarr, men valde att

skivan skulle vara syntbaserad popmusik. Han menar att då man adderar gitarrbaserad

”Många av personerna i l­åtarna lever i rum som är dolda i samhället, hur ofta hör vi om folk som plockar ihop sina saker i plastpåsar och försvinner?” folkmusik med elektromusik får man det bästa ur båda världarna. Öhmans barndomsgranne, axel nordman, producerade skivan.

– Jag har följt med hans musik och tyckt om den. Ljudvärlden som byggs upp i min skiva är till hälften min och till hälften Axels, ett tränat öra kan höra när det är analoga eller digitala syntar.

Det är meningen att skivan ska fungera lika bra att lyssna på i bilen som hemma

i fåtöljen en fredag med ett glas vin.

Förutom den fysiska skivan finns musiken i flera olika elektroniska format. Öhman valde formatet cd eftersom fler har cd-spelare än kassett- eller vinylspelare. Han har tryckt två upplagor på 150 exemplar och har cirka 30 skivor kvar.

– Jag fick nyligen veta att Vasa stadsbibliotek köpt en skiva, tänk att biblioteket har en skiva. Fastän alla datorer skulle gå sönder så har de en.

Om man kan glädja någon med ens musik är det roligt.

Jag har inte haft ambitionen att bli känd på det här. Öhman har haft några spelningar sedan skivan utkom på hösten. I december ska han ha två spelningar i Vasa och i februari är det tänkt att han ska åka ut på en längre turné. På våren ska några av låtarna från skivan komma ut på engelska.

– På last.fm har jag sett att folk från andra länder lyssnat och för att de ska kunna förstå texten tänker jag översätta vissa låtar, säger Öhman.

STUDERANDE , LÄS

Alexander Öhman valde att göra popmusik främst för att göra låtarna tillgängliga och för att låtarna ville komma ut på det här sättet.

Också de här banden har i år gett ut musik i fysiskt format för första gången: Kassett: Abus – Abus Punk/hardcore Disco i mitt hjärta – Pink Cassette EP Nu-Disco/Syntpop CD: Kolmas ilmestys – Kolmas ilmestys!

Grotesk post-industriell karnevalmusik Nothing More To Eat – Nothing More To Eat D-beat hustle grind – kängpunk/grindcore

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

Vintage Puppy – Noir Rock

studentbladet

•

33

Cradle to Cradle har fångat Petronellas modeöga Ett koncept där allt används på nytt, inget material går förlorat och där materialet inte bara kommer konsumenten till nytta, utan även gynnar ekosystemet. Låter det utopiskt? Kanske det, men nyligen utexaminerade formgivaren och klädskaparen Petronella N ­ ordman är fast besluten om att bygga en verksamhet kring C2C. text&bild

heidi hendersson

Petronella Nordman sitter vid fönstret i sin lägenhet i Vasa.

Höstens sakta falnande solstrålar faller genom rutan ner på ett klädstycke hon håller över armen. Hon lyfter upp en barnjacka i ylle, inspirerad av höstens mustiga färgpalett och med ett iögonfallande geometriskt mönster. Hon kikar ner på jackan, fingrar på knapparna.

– Det är en jacka som heter Woolly och är unisexmodell.

Den är designad så att barnet kan växa i den i ungefär tre års tid, berättar Petronella.

Hon har skapat flera barnkläder av ekologiska och hållbara material, det senaste i raden är kollektionen med barnjackor. Jackorna är en del av hennes examensarbete vid Novias formgivarlinje och är gjorda helt enligt Cradle to Cradle.

– Ullen som används har en förmåga att förbättra luftkvaliteten. Den tar bort föroreningar som formaldehyd och renar alltså luften samtidigt som barnet bär jackan.

Cradle to Cradle, C2C, är en designstrategi som baserar sig på kretsloppstänkande.

Genom att utnyttja strategin ska man kunna minska på avfall genom att allt 34 • studentbladet

material i kretslopp. De två kretslopp C2C bygger på är det biologiska, respektive det teknologiska kretsloppet. I det förra ska allt kunna brytas ner och bli till näring som kan tas upp igen och i det senare ska produkten vara designad så att allt kan återanvändas i oändlighet utan att kvaliteten försämras. Cradle to Cradle använder naturens ekologiska system som modell för mänskliga produkter.

– I stället för att stjäla från naturen, lånar vi och designar produkten så att materialet kan återföras till naturen.

C2C-produkter ska gärna också tillföra ekosystemen eller naturen något positivt, så som den luftrenande yllen i Petronellas jackor.

Som tänkesätt har Cradle to Cradle funnits sedan 1970-talet, men sitt verkliga genombrott fick strategin år 2009 då boken Cradle to Cradle - Remaking the Way We Make Things gavs ut. Boken är skriven av michael braungart och william mcDounough och C2C kan tillämpas på de flesta produkter i det moderna konsumtionssamhället.

– Det finns hus och kläder som designas enligt Cradle to Cradle, men också maträtter och schampon.

Hur skiljer sig Cradle to Cradle från hållbar utveckling?

– Med hållbar utveckling försöker man förbättra ett redan destruktivt system. Med Cradle to Cradle vill man från början bygga ett bra system där alla produktionsprocesser ska vara främjande för kretsloppet.

Det var genom studierna vid Novia Petronella fick upp ögonen för C2C och under skoltiden praktiserade hon även vid ett svenskt kläddesignföretag som jobbar enligt strategin. Där fick Petronella den praktiska erfarenheten hon behövde, liksom kontakter och nyttig information.

– Jag fick göra allt. Det var ett litet familjeföretag och jag gjorde allt från att sy till att skriva pressmeddelanden och utveckla idéer.

Sedan hon i somras tog examen har hon gått en företagarutbildning och förhoppningen är att starta ett eget företag som säljer C2C-produkter.

– Det krävs att jag hittar investerare och samarbetspartners.

Att producera C2C-kläder är nämligen en dyr och komplicerad affär. En av de svåraste aspekterna av företagandet är att få tag i material.

– Det är få fabriker som säljer certifierat material. En certifiering kostar upp till 60 000 euro och man måste genomgå fem olika processer. Det finns inte någon som tillverkar tyger i Finland, utan jag har beställt från USA. Petronella förklarar att hon varken har råd eller möjlighet att certifiera sina kläder, men genom att endast använda certifierade råvaror och til�lämpa C2C-strategin genom hela processen, kan hon ändå marknadsföra dem som Cradle to Cradle-produkter.

– Men jackorna blir också dyra.

Jag säljer dem till sådan som är intresserade av att betala.

Finns det en marknad?

– Jag har fått höra att många söker Cradle to Cradle-kläder, så det finns en efterfrågan.

Planen är att lansera Woollykollektion i augusti nästa år.

Om allt klaffar, vill säga.

– Det är väldigt mycket jobb, men det är det här jag vill satsa på.

studentbladet

•

35

Musik

Ut ur din bubbla!

Det här är inte en text om att ni ska sluta lyssna på musik för att skona era öron. Det här är en text om att ni ska sluta lyssna på musik för att upptäcka en helt ny värld som finns omkring er. christina parviainen bild matilda ekman text

Tidigare kunde jag inte ha tänkt mig att sätta mig på bussen eller gå till butiken utan att lyssna på något i mina hörlurar. För ett par år sedan måste jag göra ett val: fortsätta vaka om nätterna på grund av pipet i öronen eller att låta dem vila lite om dagarna.

Jag bestämde mig för att inte längre lyssna på musik i hörlurar. Ingen bas i bussen, på stan eller på hållplatsen längre.

Det är ett av de bästa valen jag gjort. (Eftersom det här inte är en text om öronens välmående säger jag bara i en parentes att pipet i öronen gav lite vika.)

Det fina med det hela: Jag upptäckte att det finns andra människor omkring mig. Jag kom ut ur min bubbla. Jag hörde hur folk bad om ursäkt av mig, hörde när någon ville

komma förbi mig i trängseln.

I stället för att lyssna på min favoritskiva i trafiken började jag lyssna på människorna omkring mig.

Jag är en väldigt nyfiken människa, och älskar att tjuvlyssna på folk. Nu när jag stiger på bussen får jag lyssna vad Henna gjorde i fredags på baren, hur hunden har lite ont i magen, och hur hörfen i engelskan var svår. Hur den där ena professorn är ett rövhål och hur Matti är väldigt kär i Katja.

Jag njuter av varje diskussion. Tänk vad jag gått miste om när jag varit inne i min hörlursbubbla.

Jag blir inte endast underhållen, många gånger har det varit nyttigt att lyssna på folk bredvid mig. Jag har blivit påmind om deadlinen på essän, att jag borde betala

Nöje

En natt med nöjeseliten text

celia hillo

Förra veckan gick två historiska händelser av stapeln. Slottsbalen firades första gången någonsin i Tammerfors och Svenskfinland fick sin första Nöjesgala. Den förra skapade sällan skådade kravaller med ishockeyklubbor och hästmisshandel, den senare ett stadigt instagramflöde av selfies med miniatyrhunken benjamin peltonen, även om det bra kunde ha varit tvärtom, med tanke på vreden som spred sig på grund av att kategorierna inte byggde på publikens nomineringar utan skapades av 36 • studentbladet

arrangören, Radio x3m. Men ingen vågade sig ut i den slaskiga decembernatten för att visa sitt missnöje. Lättare att vara arg hemma i soffan.

När man kombinerar orden nöje och Svenskfinland uppstår ett instinktivt obehag. Man ryggar tillbaka som om man tvingats sniffa på ett varigt plåster, tänker på pinsamma programledare, lite för glada miner och kanske till och med allsång till någon skön visa eller modersmålets sång i technoversion med isac elliot som kapellmästare. Man hör de

min hyra och boka tvättstuga.

Att den där ena butiken har rea i dag och att ett bra band spelar i stan i kväll.

Visst är det ibland jobbigt också. Hur man vill täppa till käften på bebisen eller fyllot bredvid en. Men efter en tid blir man ganska duktig på att koncentrera sig på att inte lyssna på vissa människor. På att kanske kolla Facebook lite extra på telefonen då någon förfriskad person vill stifta bekantskap med en.

Jag har också märkt att det är bra att inte genast få lyssna på det man vill. Nu när man genast kan få lyssna på vad man vill när som helst och var som helst blir man lätt lite för mätt på musik. Jag tycker man lite ska jobba för att få lyssna på det vad man vill. I det här fallet går det ut på att vänta.

Musiken känns genast lite

fula standardlögnerna man måste dra om hur bra det går i livet och om hur många kreativa projekt man har på gång för avlägsna bekanta med ännu fler kreativa projekt och ser framför sig nöjesvinnarnas priser, skulpturer gjorda av Benny Törnroos tånaglar. Man känner att det inte kan bli annat än en flopp.

Därför fick jag äta upp mina farhågor, när det visade sig att Nöjesgalan inte var något tånagelparty, utan en välförverkligad tillställning med låg floppfaktor,

bakom vilken det såg ut att ligga ett stort engagemang. I slutet regnade det till och med konfetti som klibbade fast i mina händer som fortfarande var svettiga trots att nervositeten lagt sig och försök att torka av dem på halvbekanta. Efter några år av bloggalor låg nyhetens behag kanske inte i luften, men att premiera också andra än bloggare kändes ändå som ett fräscht grepp. Ett grepp som kan ha bättre framtidsförutsättningar och som skapade intressanta kontraster: släthyade tonårssensationer, obekväma

skådespelare, österbottniska humorkillar och VIP-folk som endast närvarade i videoformat, så där som Madonna gör när hon har bättre för sig än att åka till någon gala i Kazakstan – allt i en enda röra.

Visst var den glada finlandssvenskheten påtaglig, visst vann Isac Elliot ungefär alla tänkbara kategorier och visst ville man gärna slänga in humor överallt, men slottsbalen är ett levande bevis på att allvarsam döden vinner-dramatik till tonerna av någon ledsen hymn inte heller

bättre när man väntat på att få lyssna på den. Den som väntar på något gott väntat aldrig för länge, som man säger. Man lär sig uppskatta musiken på ett helt nytt sätt.

För er som automatiskt sätter på lurarna när ni går ut genom dörren och benen för er längre än till sopkastet kan det kännas som en utopistisk tanke att lyssna på annat än favoritbandet på bussen.

Jag kastar nu ut en utmaning åt er: Prova, åtminstone i en vecka, på att lyssna på omgivningen istället för Spotify.

Prova på att vänta i stället för att få allt genast.

Ni kommer att må bra av det.

Jag lovar.

är ett vinnande koncept. Folk blir bara aggressiva. Ibland är det bättre att bara vara glad.

studentbladet

•

37

Mat

Barnslighet Årets sista receptet är baserat på vad man inte borde få vara när man är vuxen och själv betalar sina räkningar – som ett barn, som hellre äter kokosbollar än likörkarameller och skriver julklappslistor till tomten. text

celia hillo

bild emilia nyberg

Kokosbollar 1 dl socker 2 dl havregryn 1 dl kokosflingor ½ dl kakaopulver 1 rkl vaniljsocker 40 g margarin

38 • studentbladet

Blanda alla ingredienser, forma till bollar och rulla i kokosflingor. Kyl kokosbollarna innan servering.

Händelsekalender

December 2013 20.12 14.12

Teknologföreningens julphest Den legendariska julphesten ordnas lördagen 14.12 kl. 18 på Tf i Otnäs. Ta med dig en liten gåva (värde ca 3 euro) ty det ryktas om att jultomten kommer att dyka upp.

18.12

Studentbladets julglögg Vi avslutar ett händelserikt verksamhetsår med julglögg! Alla anställda, medarbetare, läsare, styrelsemedlemmar, vänner, halvbekanta och främlingar är välkomna till den "nya" redaktionen på Alkärrsgatan 9B. Vi bjuder på glögg och pepparkaka. Kl. 16-20.

Julkonserter med Lyran och Akademen Lyran och Akademen bjuder på tre konserter i Helsingfors veckan före jul. I år får körerna sällskap av Ylioppilaskunnan Soittajat. Konserter kl. 18.00 och 20.30 i Johanneskyrkan i Helsingfors. En konsert ordnas också den 16 december i Pauluskyrkan kl. 19.

20.12

Nylands Nations julfest Traditionell julfest på Nylands Nations klubb i Helsingfors. Kl. 19. Pris: 13 euro för medlemmar, 16 euro för övriga.

24.12

Studentjul i Åbo Studerandejulen i Åbo ordnas i Uusi-S för studerande vid Åbo Akademi och Turun AMK. Fritt inträde.

Bubbe

studentbladet

•

39

40 • studentbladet