STBL 02/2013

Hur mår du?

Studerandenas hälsa undersöks med fyra års mellanrum. Vi har tittat närmare på de färskaste resultaten.

Studentbladet Nr 2/2013 Sedan 1911

Sid 6-9

Hur kan de törstiga få rent vatten? aalto.fi/burkinafaso

Vem kan byta en lampa åt en åldring? aalto.fi/ceilbot

Hur kan man hjälpa i fullt kaos? aalto.fi/shelter

Hur kan man ge mer glädje i världen? aalto.fi/animals

Frihet att lyckas.

Vi utbildar och hjälper våra studerande att nå toppen och att jobba för en bättre värld. På Aalto-universitetet kombineras konst, teknik och ekonomi på ett unikt sätt. Läs mer och lämna in din ansökan på aalto.fi/studies Bästa tipset för den som söker: m.aalto.fi/studies

På Aalto-universitetets mobiltjänst hittar du en hel del nyttig information. Gå till adressen m.aalto.fi/studies eller skanna den bifogade koden.

2 • studentbladet

Innehåll Hälsa under lupp

Innanför men utanför

Vi lever ett slappt liv, äter dåligt och hänger på nätet. Men helt hopplösa är vi inte.

Tusentals unga lämnar aldrig sina hem.

Varför tar de inte sig själva i kragen?

sid 6-9

sid 26-31

Bubbe vill alla väl

Missa inte

Studentbladet har fått ett nytt husdjur, den godmodiga björnen Bubbe.

4 Ledare 5 Vad händer med studiestödet?

10-11 Flera studentbostäder efterlyses 14-15 Forskaren 17 Novia + Arcada = falskt 20 Webbföreläsningarnas frammarsch 22-23 Gulnäbbar i närbild 34-39 Artisten: Monika Fagerholm 47 Händelsekalender

sid 40-41

nordens äldsta Studenttidning • årgång 102

Studerandenas hälsa undersöks med fyra års mellanrum. Vi har tittat närmare på de färskaste resultaten.

Studentbladet Nr 2/2013 Sedan 1911

Redaktionen Alkärsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • chefredaktör Teemu Kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • redaktions­sekreterare Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • grafisk formgivare Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • Redaktör i Åbo Emma Ekstrand, ­­­emma.ekstrand­@ abo.fi • Redaktör i Vasa Linn Jung, linn.jung@gmail.com • webbredaktör Tina Kärkinen, webb@stbl.fi • AnnonsFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• AnnonsMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • Kansli, adressändringar, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • Utgivare Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärsgatan 9 B, 00100 Helsing­fors • Generalsekreterare Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • Ordförande Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • ­Styrelse Elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, Elias Vartio, Jonas ­Öhman, styrelsen@ stbl.fi • Tryckeri KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

•

3

Ledare

Z som i Zorro

V

id sidan av kryptiska tentfrågor och dyrt, asigt kaffe är det få saker som upprör studerande lika mycket som Folkpensionsanstalten, eller Kela, som studerande föredrar att kalla otyget. Speciellt så här års, då många fått återkrav på studiestödet. Kela är en sann utsugare. En riktig fuling. En slags omvänd Zorro, som tar från de fattiga och ger till de rika. Eller åtminstone det där första.

Ilskan resulterar i statusharanger på Facebook och man behöver inte heller spetsa öronen väldigt noga i livediskussioner för att ta in samma budskap: Kela är en paraplybeteckning för allt det som är otrevligt här i livet: krav, byråkrati och annat skräp som man helst skulle begrava i berggrunden tillsammans med sina skolfoton från högstadiet. (Även om mamma försäkrade en om att de var bra).

Och visst, att avstå från sina surt förvärvade slantar grämer och får gräma – återkravsbrevet är inte något trevligt litet kärleksbrev precis. Stramt byråkratspråk och noll procent förståelse för att man inte visste, för att man inte förstod, för att man inte orkade ta reda på. Att avgrundsvråla över ett betalkrav på tvåtusen euro är

kanske en primitiv, men alldeles acceptabel reaktion. Det gör ont att betala. Speciellt om pengapungen inte rymmer mycket annat än kvitton och tomhet.

Men det faktum att inkomstgränserna existerar, att en studerande som lyfter studiestöd i nio månader har en årsinkomstgräns på 11 850 euro, vilket innebär 660 euro före skatt per stödmånad och 1 970 euro per stödfri månad, skulle inte varje år behöva komma som en brevbomb på posten.

Inkomstgränserna är inte hemlighetsstämplad information. De finns inte på Tiitinens lista. Inte heller är de en del av Coca-Colas mytomspunna recept.

Vetskapen om inkomstgränserna är inte få förunnad. Man behöver varken delta i StudOrg idrottar om onsdagkvällarna eller offra ett dussin skrikande marsvin och dricka grisblod ur en rubinprydd bägare som ingångsritual till någon mystisk sekt för att äntligen nå insikt om hur saker och ting ligger till.

Inkomstgränserna finns på Folkpensionsanstaltens hemsida. Och om surfarmen värker finns det alltid någon mer eller mindre vänlig själ som kan bidra med upplysningar. Med lite kunskap och planering

 celia hillo r e da k t ion s s e k r e t e r a r e

kan man, om inte förebygga, så åtminstone lindra den skada återkraven förorsakar.

Med det här inte sagt att det skulle vara en dum idé att höja inkomstgränserna, åtminstone lite. Det är dyrt att leva, och duktiga studerande som sköter både studier och jobb med hedern i behåll ska inte behöva straffas. Men så länge spelets regler ser ut som de ser ut, kan man med hjälp av lite eftertanke bespara sig själv från ännu ett nervsammanbrott.

Mer om inkomstgränserna kan du läsa på sid 12-13. Hur stödiestödet kan se ut i framtiden tar vi upp på sid 5.

Den förbannade förtvivlan Innerst inne är vi förtvivlade.

Jag vet inte om det håller på för evigt, men åtminstone så här i början av livet är vi det.

Det är lite oklart för mig om det fort­sätter ännu i medelåldern, vissa femtioåringar i yoghurtreklamer säger nämligen att de känner sig tillfreds. Men dem kan vi glömma, för det här ska varken handla om femtioåringar eller yoghurt.

Förtvivlan beror på ovissheten, den där ångesten när man inte vet varför man studerar folkloristik eller hur man ska betala sin hyra på 600 euro med ett studiebidrag som är så skrattretande att det på veckosluten extraknäcker som finlandssvensk ståuppkomiker. Ögonblicken när man bara inte har någon som helst aning.

4 • studentbladet

Ovissheten känns ofta som den största källan till förtvivlan, men jag påstår att den inte är det.

Förtvivlan beror i första hand på behovet av uppmärksamhet.

Det behovet är egentligen en kvarleva, en fossil från tidsperioden då man gjorde vad som helst för att vända blickarna till sig, barndomen.

Under barndomen går förtvivlan att bota med lite skrikgråt eller genom att ligga och sprattla på Prismas golv. Men vid ett magiskt ögonblick slutar de gamla metoderna fungera.

Problemet är att det förtvivlade behovet att få uppmärksamhet fortfarande finns kvar.

Och när förtvivlan börjar gro, då är det kört. Då räcker det inte längre med att sjunga en ballad i

X-factor eller att skriva en pretentiös ledartext. Sådant märker ingen, och när ingen märker, fortsätter förtvivlan att växa.

Förr eller senare når förtvivlan sin kulmen och blir så stor att den exploderar.

När det händer säger radioprataren något smaklöst chauvinistiskt. När förtvivlan blir för stor skickar skolpojken ett bombhot på Facebook och två reportrar bajsar i en buss. Sedan säger det tusen gånger klick och förtvivlan slocknar.

 teemu kiviniemi c h e f r e da k tör

Studielånet gör comeback?

Den nationella inbesparingshyveln har nu nått studerandena. Inom mars förväntas kulturminis­ ter Paavo Arhinmäki presentera regeringens lösning för att få studerande snabbare ut i arbets­ livet. Lösningen handlar sannolikt om att flera ska finansiera sin studietid med hjälp av lån. text teemu kiviniemi

D

et enda som i skrivande stund är säkert, är att regeringen förbereder någonslags förändringar i studiestödet inför nästa år. Ramsan är den samma gamla, Finlands befolkning föråldras och därför måste karriärerna förlängas både i början och i slutet. Nu har det då blivit börjans tur.

Som för de flesta finländska problem utan lösning, grundades en arbetsgrupp för att utreda olika studiestödsalternativ, så att regeringen skulle ha något att utgå ifrån. Arbetsgruppen bestod av både studentföreningar, representanter från regeringspartierna och tjänstemän inom utbildningssektorn. Den bollade med olika studiestödsalternativ, men kom inte med ett enda konkret förslag i sin slutgiltiga rapport, som utkom i slutet av förra året.

Arbetsgruppens uppdrag var att locka till snabbare studier genom att förnya studiestödssystemet.

Regeringens representanter med­­delade i sitt utlåtande om rapporten att den inte riktigt motsvarade det de hade beställt, men att rapporten ska tas i

beaktande när studiestödsbeslutet fattas. Med andra ord flyttades beslutsprocessen från en öppen diskussion mellan de inblan­da­ de till regeringspartiernas låsta mötesrum.

Enligt uppgifter i Helsingin Sanomat (14.2.2013) har de här diskussionerna långt handlat om en modell där studerande beviljas vanligt studiestöd de första studieåren, men sedan tvingas ta studielån i slutet av studietiden.

Finlands studentkårers för­­bund (FSF) insåg att det inte lönar sig att streta emot det oundvikliga, och presenterade därför sin modell för hur studielånsvillkoren borde förnyas. FSF:s plan innefattar ett lockbete, som skulle innebära att snabba studerande belönades med ett tilläggsstöd.

I modellen är gränsen för snabbt studerande minst 45 studiepoäng per år. noora laak sitter i FSF:s styrelse och har följt med diskussionerna på nära håll. Hon bekräftar att meningsskiljaktigheterna till en stor del handlat om hur mycket studerandena ska tvingas ta studielån för att finansiera sin studietid.

– Vänsterförbundet och De gröna är de som lägger käppar i hjulen för studielånen, säger Laak.

Ursprungligen skulle regeringen komma med sina planer för en ny studiestödsmodell i slutet av februari, men meningsskiljaktigheterna ser nu ut att fördröja processen.

- Just nu ser det ut som att vi får höra om de nya planerna först i slutet av mars, säger Laak.

Statistikcentralen: Snabbare studietakt en detaljfråga Samtidigt som politikerna gör sitt bästa för att göra studerande till produktiva skattebetalare så snabbt som möjligt, kommer Statistikcentralen ut med en intressant poäng i sin egen tidning Tieto&Trendit (1/2013).

I tidningen skriver statistikexperten markus rapo att förkortningen av studietiden är en marginell fråga för samhället. Statistikcentralens siffror visar att de 20-24-åringar som inte arbetar och arbetslösa som närmar sig pensionsåldern sammanlagt utgör endast nio procent av den hela arbetsföra befolkningen.

Om alla de här personerna arbetade, skulle effekten på ekonomin vara ganska obetydlig, menar Rapo.

Han tillägger att studerande ren till en stor del är i arbetslivet. Enligt siffror från 2011 arbetade över hälften av finländarna i åldersgruppen 20-24 år. Av 25-29-åringarna arbetade 73 procent. Rapo påpekar att det är hela befolkningens arbetslöshetsgrad som är avgörande för samhället.

För att minska på arbetslösheten gäller det att ta itu med den gruppen som höjer på siffran mest. Det allra viktigaste är att förlänga karriärerna från mitten.

Välfärden

studentbladet

•

5

Högskolestuderandenas hälsoundersökning 2012

Fläsket florerar – fimparna försvinner Studerandena samlar på sig allt fler kilon och många har svårt att slita sig från internet. Men Högskole­studerandenas hälsoundersökning 2012 bjuder inte enbart på hälsovåd­ liga budskap: rökningen fortsätter att minska och alkoholen smakar inte helt lika bra som förr. text celia hillo illustration annika huurrekorpi

P

å det hela taget upplever en betydande del, närmare bestämt 84 procent av studerandena sin hälsa som god, framgår det av undersökningen som utförts av Studenternas hälsovårdsstiftelse, SHVS. 13 procent av studerandena upplever sin hälsa som medelmåttig och tre procent som dålig.

Psykiska stress

svårigheter

och

Förekomsten av psykiska symptom har minskat något sedan undersökningen senast genomfördes år 2008, men de har inte försvunnit: 12 procent av studerandena lider dagligen av något psykiskt symptom. Överlag är kvinnor värre drabbade än män, både då det gäller allmänna symptom som psykiska symptom.

Ungefär en tredjedel av dem som deltagit i undersökningen uppvisar psykiska svårigheter. De mest förekommande problemen är att studerandena känner sig överansträngda och nedstämda. Koncentrationssvårigheter är också vanliga och det samma gäller för svårigheter att somna på grund av bekymmer. Svårigheterna förekommer främst bland studerande vid konsthögskolorna och bland dem som studerar inom kultur-, det humanistiska och det pedagogiska området i yrkeshögskolorna.

Sju procent av studerandena har en diagnostiserad depression, medan fem procent lider av en ångeststörning, vilket tyder på en liten ökning i jämförelse med tidigare år.

Men att de diagnostiserade fallen ökat något är inte entydigt negativt, menar kristiina kunttu, överläkare för samhällshälsa vid SHVS. Enligt henne betyder en diagnos att man ofta också får hjälp med sina problem.

Glädjande nog, uppvisar första årets studerande mindre stress än tidigare, vilket enligt Kunttu hänger samman med att man i högskolorna på senare tid vidtagit åtgärder för att få med gulnäbbarna i studiegemenskapen. Studerande med många studieår på 6 • studentbladet

nacken upplever emellertid väldigt hög stress och Kunttu menar att denna grupp snarast borde uppmärksammas.

Övervikt En av de mest alarmerande upptäckterna i Högskolestuderandenas hälsoundersökning är att övervikten bland studerande ökat dramatiskt sedan undersökningen första gången genomfördes år 2000. Idag är 41 procent av männen i högskolorna överviktiga, med ett BMI (kroppsmasseindex) på över 25, medan motsvarande andel för kvinnornas del är 23 procent. Kunttu framhåller att muskler visserligen kan höja ens BMI, men att muskulösa kroppar ingalunda fungerar som någon förklaring till det rådande läget.

Undersökningen visar också att övervikt är något som ökar med åldern, och att de överflödiga kilona nödvändigtvis inte vållar huvudbry bland de berörda. Trots att

41 procent av männen är överviktiga, är det enbart kring en tredjedel av dem som ser det som ett problem.

Ungefär hälften av studerandena upplever att tidsbrist lägger hinder för motion, men även trötthet och motivationsbrist hindrar folk från att röra på sig. Vidare upplever yrkeshögskolestuderande i högre grad än universitetsstuderande att kostnader och bristen på lämpliga motionsställen försvårar möjligheten att motionera.

Studerandena är ändå inte totalt passiva, utan tar också tag i sina problem. I synnerhet yrkeshögskolestuderande önskar råd angående träning och viktkontroll av experter inom hälsovården.

Nätanvändning Något som också förändrats mot det sämre är är studerandenas nätvanor. Idag upplevs tiden som tillbringas på internet oftare störa

Spändhet ett gissel för studierna I bästa fall kan upplevelsen av spändhet sätta i gång kämparandan. I värsta fall leda till underprestation och knagglig studiegång. Det här är verklighet för många studerande idag. merja almonkari, lektor i talteknik vid Språkcentret vid Jyväskylä universitet och talare vid lanseringsseminariet för Högskolestuderandenas hälsoundersökning 2012, beskriver spändhet som ett väldigt vanligt fenomen bland studerande. Och det är inte så konstigt, menar hon, med tanke på hur krävande kommunikationsmiljö högskolevärlden är – prestationskraven är ofta höga och lärarna växlar från kurs till kurs.

Spändhet i studiesammanhang är något som i högre grad besvärar kvinnliga högskolestuderande: av dem upplever 11 procent spändhet som ett stort problem, medan motsvarande andel för männens del är 17 procent. En dryg tredjedel av studerandena anser spändhet vara ett lindrigt problem.

studierna än år 2008. 28 procent av männen och 22 procent av kvinnorna svarade jakande på den här frågan, medan motsvarande andelar i föregående undersökning var 19, respektive 14 procent. Närmare en femtedel av studerandena upplever att tiden som tillbringas på nätet ger upphov till problem med dygnsrytmen.

Trots att nätanvändningen upplevs som mer problematisk än tidigare manar marjo kokko, psykolog vid SHVS, till försiktighet med användningen av begreppet beroende.

Enligt Kokko är få studerande beroende av internet i sig – snarare fungerar nätet som en tillflykt från andra problem.

Rökning och alkohol Undersökningen bjuder också på ljusglimtar och visar att allt inte var bättre förr. Andelen studerande med riklig alkoholanvändning har minskat med några procentenheter sedan undersökningen senast gjordes och

andelen helnyktra är idag åtta procent.

Minst alkohol använder studerande inom hälsoområdet och naturvetenskapliga ämnen. Bäst smakar alkoholen bland de män som studerar samhällsvetenskaper och konstämnen vid universiteten, och de som studerar inom restonom- och ekonomiområdet vid yrkeshögskolorna.

Både universitets- och yrkeshögskolestuderande har dragit ner på rökningen: idag röker enbart fem procent av de förstnämnda, och 13 procent av de senare. För mindre än tio år sedan rökte dubbelt så många män i yrkeshögskolorna. Undersökningen visar också att andelen studerande som inte röker överhuvudtaget ökat.

Undersökningens målgrupp utgjordes av finländska högskolestuderande under 35 år som studerar för en grundexamen. Undersökningen, i vilken 4 409 personer deltog, genomfördes så att den är jämförbar med de landsomfattande hälsoundersökningar som gjordes bland högskolestuderande år 2000, 2004 och 2008.

Spändheten kryper främst fram i sådana kurser där studerandena håller tal och presentationer, exempelvis kurser i det andra inhemska språket. Upplevelserna av spändhet skiljer sig visserligen från person till person, men vanligt är att studerandena lider av psykisk påfrestning, sömnsvårigheter, stress och oro.

Almonkari förklarar att spändheten också kan komma att styra ens studiegång - är man rädd för att uppträda inför andra, är det också lätt hänt att man väljer det säkra före det osäkra, kurser där man garanterat slipper påfrestande sociala situationer. Märker man att sådana ändå finns på schemat är steget att hoppa av inte stort.

Vidare kan spändheten försvaga koncentrationsförmågan: att fokusera på studierna är svårt om man hela tiden måste vara alert på sin omgivning.

Men medan uppträdanden och pre­ sentationer är en mardröm för vissa studerande, finns det ändå de som rentav njuter av att stå i händelsernas centrum. Det här gäller i synnerhet en del av de manliga universitetsstuderandena.

Kurser i tal och uttryck kan fungera som hjälp för den spända studeranden, men studieomgivningen borde också komma emot, menar Almonkari. Hon efterlyser större förståelse för spända studerande bland lärarna. Den tysta typen i bänken längst bak är nödvändigtvis inte lat – utan helt enkelt väldigt spänd för sin omgivning. text celia hillo

studentbladet

•

7

Högskolestuderandenas hälsoundersökning 2012 andelen överviktiga studerande År 2000 2004 2008 2012 2008 2012

Uni Uni Uni Uni YH YH

26% 29% 34% 39% 41% 42%

2000 2004 2008 2012 2008 2012

Uni Uni Uni Uni YH YH

13% 15% 17% 19% 24% 28%

41%

av männen är överviktiga

23%

av kvinnorna är överviktiga

*YH-studerandena har deltagit i undersökningen sedan 2008.

6,5%

av kvinnorna är rejält överviktiga

8%

av männen är rejält överviktiga

andelen rökare bland yh-studerande År 2004 2008 2012 8 • studentbladet

År 28% 15% 13%

2004 2008 w 2012

18% 17% 13%

10

timmar i veckan.

Så mycket använder studerande internet till studier och jobb.

14

timmar i veckan.

20%

Så mycket använder studerandena internet till onlinespel, sociala medier och shopping

avmännen uppger att tiden på inter­ net stör dygns­ rytmen.

4%

Av studerandena uppger att nätanvändningen leder till problem i människorelationer

egen bedömning av studieprestationerna

13%

20%

12%

16%

57%

58%

65%

69%

Enligt förväntningar

30%

22%

23%

15%

Sämre än väntat

Uni-män

YH-män

Uni-kvinnor

Bättre än väntat

YH-kvinnor studentbladet

•

9

Rapport föreslår flera studentbostäder Femtusen nya studentbostäder bör byggas inom de närmaste fem åren.

Det har Mikko Sedig kommit fram till i sin utredning om studentboendet i Finland. text&bild emma ekstrand

Statsrådets bostadspolitiska åtgärdsprogram för 2012–2015 lades fram i maj i fjol. Vissa frågor krävde fortsatt utredning, däribland studentboendet.

Därför utsåg Statens miljöförvaltning mikko sedig, tidigare vd för Studentbystiftelsen i Åbo, att utreda studerandes bostadssituation. Rapporten utkom i november i fjol.

För att få koll på boendeläget för studerande har Sedig åkt runt till de orter där studerande är mest centrerade.

Han har även utrett finansieringen av studentbostäder och internationella frågor inom studentboendet.

– Det viktigaste var att få reda på om det finns tillräckligt med bostäder för studerande. Tidigare forskning har tagit avstamp i antagandet att en viss procent av studerande måste bo i studentbostäder. Jag kollade i stället efterfrågan på studentbostäder, och speciellt under höstterminen, säger Mikko Sedig.

Sedig kom fram till att det under 2013–2017 måste byggas tusen bostäder per år. Hälften av dessa ska finnas i huvudstadsregionen. Den andra hälften delas på de övriga studiestäder som har brist på studentbostäder, det vill säga Åbo, Tammerfors, Jyväskylä, Joensuu och Uleåborg.

— Gamla studentbostäder behöver grundrenovering och i samband med det ska cellbostäder byggas om till ettor eller tvåor. Behovet av dessa är stort medan det finns alltför många cellbostäder.

Sedig föreslår också att hus som har ett kulturellt värde kunde byggas om till studentbostäder. För detta krävs 25 procent extra finansiering för att hyrorna skulle hållas på lämplig nivå. ­­— Ett exempel på ett hus som gjorts om till studentbostäder är Auranhelmi i Åbo som tidigare varit en kakelfabrik.

Det finns många hus som tidigare tjänat ett annat syfte men som i dag är något helt annat. Även nya fastigheter måste byggas.

Eftersom Sedig åkte runt i olika städer fick han uppfattningen att det finns tomter att bygga på.

— Nu är campustänkandet tillbaka. I Åbo kunde studentbostäder byggas på kasernområdet. Det skulle vara nära för alla studerande.

Studentbystiftelsens nästa byggprojekt är redan utlyst i en arkitekturtävling. Huset som ska heta Aitiopaikka byggs förhoppningsvis på Caribias parkering i Studentbyn nästa år.

I Helsingfors byggs det studentbostäder på Busholmen. Ett annat område som kunde byggas ut är Vik. — Även gamla kontorsbyggnader kunde göras om till studentbostäder.

I Vasa, Rovaniemi, Villmanstrand och Kuopio behövs små grundrenoveringar av gamla studentbostäder och enskilda nya bostäder bör skaffas, men inget stort.

För utländska utbytesstuderande är situationen svår, speciellt i Helsingfors, Åbo och Tammerfors. Studentbystiftelsen i Åbo har 7 000 bostäder

varav 500–700 är vikta för utländska utbytesstuderande.

— Behovet är det dubbla. Tusen av de finländska studerandena och de utländska examensstuderandena blir utan bostad per år. Årligen byts 2 500 studerande i våra bostäder.

Problemet med utländska studerande på många orter är att fler kommer under hösten än på våren. Det innebär att studentbostäder står tomma under våren vilket i sin tur leder till att man

Studera på svenska vid Vasa universitet Gemensamma antagningen till universiteten 4.3–3.4 Kandidatprogrammet för de inhemska språken Kandidatprogrammet för tyska språket och litteraturen

Fyll i ansökningsblanketten på addressen universitetsansokan.fi. uva.fi/utbildning uva.fi/sokande

10 • studentbladet

facebook.com/vaasanyliopisto youtube.com/UniversityofVaasa twitter.com/univaasa

Studentbladet = SSI?

Intresserad av

ExistEntiElla Frågor? nyfIken på det

Kristna livEt? vIll du vara med och förändra

Nanna Sandqvist

studiEvärldEn?

Ordförande, SSI

sök dIg tIll

studEntmissionEn I helsIngfors, vasa eller åbo!

i

tmissionen.f

www.studen

H

ar du funderat på hur Studentbladet kommer till? Du visste säkert att det finns en redaktion som ser till att du får en intressant tidning i din postlåda. Men vi är också fler som finns bakom hela faderullan. Vi heter Svenska Studerandes Intresseförening, SSI. Svenska Studerandes Intresseförening SSI grundades 1909 med namnet Svenska Studenters partidelegation av de svenska korporationerna vid Helsingfors universitet. Det första numret av Studentbladet utkom 1911. Under åren har student- och studerandekårerna hittat med i föreningen, och den nuvarande verksamhetsformen har fungerat sedan 1973.

– Jag tror att mina planer får finansiering. Men vi får se hur det kommer att gå, säger Mikko ­Sedig som utrett studentboendet i Finland.

borde höja alla andras hyror för att få det att gå runt.

— Därför har jag föreslagit att det skulle vara samma mängd utländska utbytesstuderande både på hösten och på våren. Detta bör man diskutera med alla högskolor, för internationaliseringen är här för att stanna. Det är viktigt att få allt att rulla så ändamålsenligt som möjligt för alla parter.

Det är tänkt att de nya studentbostäderna ska finansieras av ARA, Finansierings- och utvecklingscentralen boendet.

Studentbladet för 2013 (ABI mars)

Svensk-Österbottniska Samfundet lediganslår STUDIESTIPENDIER www.botnia.org/sos

Finland 1/8-sida 109x68 mm

Hela Nordens folkhögskola ligger i Kungälv, Sverige. Här hittar du profilkurser i...

Journalistik • Teater • Sång & Scen • Foto

SSI har varit ett omdebatterat ämne redan ett tag före min födsel. Själv har jag varit kåraktiv sedan 2011, och pinsamt nog måste jag erkänna att jag först då lärde mig vad SSI egentligen är.

Det här ser jag personligen som ett problem för SSI. Vi existerar, men nästan ingen annan förutom de som råkar vara kår- eller nationsaktiva, vet om oss.

Jag ser SSI som något mer än en förening som ger ut Studentbladet. I flera verksamhetsplaner under åren står det att SSI skall fungera som en länk mellan de svenskspråkiga kårerna och nationerna. På vilket sätt syns detta? Räcker det verkligen att ge ut en tidning?

Personligen vill jag satsa på att SSI skall uppfylla den fulla potential som föreningen har.

Jag kan inte börja göra mirakel, och vill följa de riktlinjer som medlemskorporationerna oss ger. Det hela är en långvarig process, men någonstans måste den påbörjas. Min högsta önskan är att SSI skulle hitta sin plats i föreningsvärlden och att vi kunde sprida tanken om hur bra det är att vi finns till för alla svenskspråkiga studerande!

Eftergymnasiala studier.

Nordiska folkhögskolan

+46 303-20 62 00 • info@nordiska.fhsk.se

www.nordiska.fhsk.se

studentbladet

•

11

Stbl-panelen

Panelen vill behålla inkomstgränserna text teemu kiviniemi

Den här månaden frågade vi­ ­Stbl-panelen om inkomstgränserna för studiestöd borde ­slopas. För tillfället får en ­studerande tjäna högst 660 euro i månaden för att vara­­berättigad till ­studiestöd.

Vi frågade vår panel som består av över hundra personer om inkomst­gränserna alls är

nödvändiga. ­Frågan var inte direkt någon brinnande ­fackla, ­endast en tiondel av de till­ frågade kom med ett svar.

NEJ 33,3%

Av de tolv personer som svarade var två tredjedelar av den åsikten att inkomstgränserna inte borde slopas. De flesta tyckte ändå att de nuvarande inkomstgränserna borde höjas betydligt.

Är inkomstgränser för studiestödet nödvändiga?

JA 66,7%

Tolv personer som arbetar inom finländsk studentpolitik besvarade panelfrågan.

Elin Andersson styrelsemedlem i Studentkåren vid Helsingfors universitet.

De flesta studerande har svårt att få sin ekonomi att gå ihop, speciellt i huvudstadsregion p.g.a. de höga hyrorna. Således är många tvungna att arbeta vid sidan av studierna. Om man dock väljer att inte lyfta studiestöd en månad är man tvungen att arbeta väldigt mycket för att kunna kompensera minskningen av inkomster, vilket gör att studierna i många fall blir lidande.

JA

12 • studentbladet

Jean Salminen studerar vid Åbo Akademi, aktiv inom Svensk Ungdom.

Raija Vahasalo Samlingspartiet, ordförande för riksdagens kulturutskott

Inkomstgränserna är ett bra exempel på förverkligad Jantelag, där man förtrycker de som klarar av att prestera studiepoäng och arbeta samtidigt. Hur skall vår generation lyckas förlänga våra arbetsliv för att betala efterkrigsgenerationens pensioner, om FPA ger oss signaler om att arbete är oönskat?

Inkomstgränserna kunde slopas med det kravet att studierna framskrider i den förväntade takten. I fall studierna framskrider enligt plan och studerande samtidigt kan jobba, får man inte straffa för det. Det här kräver dock godkännande av hela regeringen och jag tror inte att sådant här förslag kunde gå igenom, tyvärr.

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerande­kårer till utskott i riksdagen. De finlandssvenska högskolorna och studie­orterna finns jämnt representerade i panelen.

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. De har också möjligheten att motivera sitt svar kort.

De som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken.

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i ­panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

Camilla Mäkinen högskolepolitikansvarig, Svenska Handelshögskolans Studentkår.

SHS anser att studiestödet fortsättningsvis ska betraktas som ett stöd för studierna, och inte som en belöning. Således ska det finnas inkomstgränser för studiestödet, även om de naturligtvis ska följa den allmänna kostnadsutvecklingen. Vidare ska kapitalinkomsternas påverkan på inkomstgränserna också ses över. Då det gäller utvecklandet av studiestödet ska tyngdpunkten ligga på ett mer lånebaserat system som skapar incitament att utexamineras inom utsatt tid.

Antti Kurvinen ordförande för Centerunga.

Om vädret och värme Annika Gunst "Jag tycker om den här finska mentaliteten.

Det är skönt att få sitta längst bak i bussen och lyssna på musik utan att bli avbruten av någon främling som vill prata med en. Ja, det har jag faktiskt inget emot. Det är den här evighetslånga, kalla vintern som jag inte klarar av."

Så sade jag till vänner och bekanta innan jag i januari flög iväg till Los Angeles för att spendera en termin vid California State University, Long Beach. Det kan ju inte bli fel ifall man är på väg till en ort med ett sådant namn. Sol och värme hade jag förväntat mig.

Och vad fick jag - kalla nätter i ett dåligt isolerat hus och främlingar som talar med en på bussen varje dag.

Men efter en månad är jag frälst. Jag bemöttes av en annorlunda värme. De flesta kalifornier har ett intresse för andra som jag sällan stött på hemma i Finland. Det är inte bara tomt prat om vädret.

Mycket är förstås vrickat här. Utan bil är det svårt, och med dålig tur blir man påkörd och dör som cyklisten för ett par veckor sedan.

Det är överlag oroligare här och en kväll när jag var på väg hem hade en man skjutits ihjäl några kvarter ifrån mig. Folk klämmer i sig hamburgare efter hamburgare (min svaghet är däremot fettdrypande donitsar för 50¢), och man får alltid fylla på med mera kokis gratis då man äter ute.

Men, för någon vecka sedan när jag satt i jacuzzin på gården (ja - jag har en jacuzzi på gården!) gjorde några grannar mig sällskap.

Hej, vem är du? Jag presenterade mig och vi satt och talade en god stund. Andra gången jag stötte på dem hälsade de genast med mitt namn. Hur är det med dig, vad har du sysslat med sedan senast?

Och häromdagen försökte jag hitta pesto i matbutiken. Jag frågade en kvinna som stod bredvid mig vid hyllorna. Hon kände inte heller till butiken så väl, men erbjöd sig att leta reda på peston tillsammans med mig.

Det tog en stund innan vi hittade rätt hylla men då hade vi hunnit tala om det ena och det andra.

Jag har börjat tycka om den här mentaliteten. Jag tror man mår bättre så här.

Jag är glad att jag vaknade upp en morgon i november för över ett år sedan och hade lust att åka iväg. Hittills har det varit helt fantastiskt även om det inte varit så varmt på den långa stranden. Fast nu har det verkligen lovats tjugosex grader och sol till veckoslutet.

NEJ

Inkomstgränser av något slag är nödvändiga, eftersom studiestödet inte är lön, utan socialstöd för låginkomsttagare.

Inkomstgränserna borde ändå höjas rejält eftersom det nuvarande systemet sätter studerandena i knipa. Studiestödet räcker inte till levnadskostnaderna och när du arbetar, bestraffar FPA dig.

Brevet hem

Anette Karlsson ordförande för Socialdemokratiska studerande SONK rf.

Studiestödet är inte lön för gjorda studiepoäng. Studerande har möjlighet att studera på heltid med hjälp av studiestödet. En person som tjänar över 20 000 euro i året behöver inte studiestöd för att klara sig ekonomiskt i vårt samhälle, fast hon skulle studera vid sidan om arbetet.

Skribenten studerar vanligtvis psykologi vid Åbo Akademi men spenderar vårterminen 2013 vid California State University, Long Beach.

studentbladet

•

13

Forskaren

En djupdykning i black metal text & bild

14 • studentbladet

emma ekstrand

man klädd som en flicka steg upp på scen. Han hade en dockbarnvagn full med skumgodis som han så klart sölade ner med blod.

Transvestiten finns till för att undvika att black metal-scenen stagnerar. Krigaren har nämligen blivit en norm inom genren, och transvestiten visar att man inte är en massa av krigare, utan individer.

Enligt Sarelin är transvestiten är ett starkare nda från sexårsåldern har Sarelin lyssuttryck än krigaren för att söka sin egen väg, ett nat på metal. Det började med heavy starkare uttryck mot den heteronormativitet metal och gick över till extreme metal, som finns i kyrkan. Det överordnade syftet är så som trash och grindcore i högstadiet. ändå det samma – både krigaren och transvesMen han hoppade inte på black metal-tåget. titen ifrågasätter kristendomen i samhället och – Då jag började studera väcktes intresset att vill provocera allt som är tabubelagt. sätta mig in i black metal från forskarens synGenom att hålla black metalen extrem, skitig vinkel. Det gjorde det även lättare att ta avstånd och underground håller man musiken borta från ämnet som forskare, säger Mikael Sarelin. från de breda massorna.

Det är fansen och inte Det finns inte mycket forskning kring black skivmakarna som styr scenen, som är metal, speciellt inte i Finland. För Sarelin liten och intim, men livskraftig började forskningssökandet med att då det finns relativt mycket gå på finländska black metalspelningar. spelningar.

– Vissa av de sannaste Black metal – Jag var där som vem som banden spelar inte helst, tog foton och förlive eftersom man sökte se vissa mönster Black metal är en subgenre av metal. anser att man inte inom gestaltningar av Den första vågen kom under tidigt 1980är sann då. De genus och maskulinital, då det brittiska bandet Venom som ger istället deteter. spelade extreme metal släppte skivan moskivor till Sarelin upptäckte sina närmaste Black Metal. De sjöng om djävulen, hade två huvudsakliga bekanta. nya värden men samtidigt även humor. gestaltningar – kriMörkret Den andra vågen kom cirka tio år senare garen och transvesär det andra titen, som han kallar och är mest känd i Norge. I Finland har b e g reppet dem. Krigaren utgör musikstilen hållits primitiv. i Sarelins normen inom black Musiken har influenser från paganism a v h a n dling. metal-scenen. Han (hedendom) och satanism.

Inom black är maskulin, aggresBlack metal är stort i Norge, där ett av metal-scenen är siv och ser farlig ut. de kändaste banden är Burzum med mörkret väldigt Patronbälten, spikar och den enda medlemmen Varg Vikerness. centralt och förcorpsepaint i ansiktet kan knippat med black höra till scenutstyrseln. Krimetal-ideologin, det garen är en typisk äijäfigur – en antikristna.

Genom interbakåtsträvande, handlingsberedd vjuer med aktiva scenmedlemman som framträder som en väldigt mar har Sarelin fått svar på frågan vad stark individ. kärnan inom black metal är.

Musiken och imagen man skapar i black metal – Det finns två viktiga saker, musiken och är en samhällsprotest där man är emot kristenideologin.

Först måste man förstå mörkret, sedomen, statskyrkan och den kristna moralen. dan kan man förstå hur maskulinitet uttrycker Musiken har en satanistisk prägel, den är duamörkret. listisk och tar djävulens parti.

Mörkret, ideologin, uttrycks i musiken och – De som lyssnar på black metal känner en form låttexterna.

Man sjunger om satan, världens av gemenskap. Det är vi mot dem, vi mot krisundergång, naturen och piskande regn. Men tendomen. mörkret kommer också också fram i det visuTransvestiten, som Sarelin kallar den andra ella: i skivfodralen, klädseln och att man dricker maskuliniteten, har han endast hittat i finsvinblod ur dödskallar. ländsk black metal. Medan krigaren kör vidare Det finns också band som flörtar med nazism. på det som anses vara den maskulina idealkropDå bryter man mot tabun i samhället, men till pen, det vill säga atleten, så är transvestiten en en stor del är det för musikstilens skull. protestmaskulinitet. Genom att transvestiten är – Fastän man i black metal sjunger om nekrobleksminkad och har en sjuklig kropp utmanar fili betyder det inte att man håller på med det. och ifrågasätter han det som krigaren sätter in Människorna är inte farliga. Musiken är en subi begreppet maskulinitet. Transvestiten kan genre av metal som är väldigt extrem, aggressiv iscensätta en dragshow på scenen, ha korsett och skrämmande.

Det är en stilistisk grej, säger och läppstift på sig – allt överdrivet så klart.

Sarelin.

– På en spelning var det en performance där en

Auran av det extrema, ifrågasättandet av normer och attacken mot det normala i samhället är det som fått Mikael Sarelin att fascineras av black metal. Han disputerade i år i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi med avhandlingen Krigaren och transvestiten, gestaltningar av mör­ ker och maskuliniteter i finländsk black metal.

Ä

studentbladet

•

15

Abikolumn

Ett år av tänkande Milena Andersson

D

et har nu redan gått ett tag sedan jag, tillsammans med resten av Helsingfors abiturienter, följde den lyckligt vrålande karavanen av lastbilflak till brädden fyllda med vilda godiskastande ungdomar. Stämningen bland oss var något jag aldrig upplevt förut och under de cirka två timmarna på flaket och kvällen som följde fanns det ingen morgondag.

Det var härligt. Inte bara på grund av den enorma kicken positiv energi som hejdlöst kastades över en, utan också för att man slapp tänka en stund.

För det har ju varit en del av just det den senaste tiden, tänkandet. Tänkandet på studentskrivningarna, tänkandet på framtiden, tänkandet på vad som ska hända med ens vänskapsband, tänkandet på inträdesprov, tänka, tänka, tänka …

Det är en intressant kombination i livet då det känns som allting händer samtidigt medan känslan av att man vet absolut ingenting också är ständigt närvarande. Men så är det ju oundvikligen, framtiden kan man aldrig ta makten över, och just nu ger den mig sin mest påtagliga påminnelse.

Förändringar i livet är alltid skrämmande, speciellt vägskälen. Jag vet att alla de val jag gör just nu kommer att spela en betydande roll i hur min framtid artar sig. Känslan av att ha full kontroll över sitt liv men samtidigt ingen alls.

Jag tror att det är ovissheten som skrämmer mig mest, bara det faktum att jag om ett år inte har en aning om var jag befinner mig, vad jag gör där eller varför det blev så. Fast jag kan såklart bara tala för min egen del, men jag är ganska säker på att många abin, och andra i liknande livssituationer också för den delen, kan hålla med mig om det här.

Majoriteten av er som läser det här har redan en studieplats, och vet hoppeligen lite om vad ni vill med ert liv. Kanske ni redan har glömt bort hur osäker man kunde känna sig när det var dags att ta steget vidare från gymnasiet. Kanske ni rent av tycker att jag är överdramatisk. Jag hoppas faktiskt också att jag om några år kan titta tillbaka på den här tiden och tycka jag var dum som lät det påverka mig så mycket, att det sist och slutligen inte var så farligt. Att också minnas att en ny livssituation inte betyder att allt det gamla måste lämnas, om det då inte är det du vill, såklart.

Jag intalar mig för stunden att det helt enkelt bara är att göra det, släppa taget om räcket och ta det modiga språnget ut i det (än så länge) okända, för det är dags för ett nytt kapitel att bli skrivet.

Skribenten är abiturient vid Tölö specialiseringsgymnasium.

16 • studentbladet

Studerande förbisågs i fusionsdiskussionen Styrelsen för Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (SÖFUK) har beslutat att avsluta förhandlingarna om en fusion mellan Novia och Arcada. Studerandekårerna är besvikna över att ingen frågat om deras ­åsikter. text tina kärkinen

Diskussionen kring sammanslagningen av de två yrkeshögskolorna kan nu avslutas, ifall de övriga ägarna inte motsätter sig beslutet.

Enligt stefan mannsén, som fungerat som ordförande vid förhandlingarna, är det viktigt att Österbotten har ett stort inflytande över utbildningarna.

— För vår del är alla fusionsdiskussioner avslutade, sen vet vi inte hur Åbo Akademi, som är majoritetsägare, agerar. Åbo Akademi äger hela 75 procent av aktierna i Novia medan Söfuk endast äger tolv och en halv procent. roger broo, styrelseordförande för Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi, som upprätthåller Novia, anser att SÖFUK:s beslut bidrar till att förhandlingarna haltar.

— Nu är följande skede att övriga parter i den här diskussionen måste ta ställning för sin del och fundera hur de eventuellt ska gå vidare eller om man ska skrinlägga alltihopa. Jag kan och vill inte spekulera i hur de andra parterna ställer sig, säger Broo.

Diskussioner förs fortfarande vid Åbo Akademi, utbildningsstiftelsen Sydväst och stiftelsen Arcada.

— De kommer säkert att fatta beslut om en eventuell fortsatt fusionsdiskussion

ganska snart eftersom tidtabellen är väldigt snäv. Det måste nog bli klart under våren hur man ska ha det, säger Broo.

Vid Arcada studerandekår (ASK) och Studentkåren vid Novia (Novium) är man besvikna över att diskussionerna kring sammanslagningen har förts över studerandes huvuden. I ett pressmeddelande skriver man att bristen på kommunikation och information om förhandlingarna har skapat en otrygg studie- och arbetsplats.

Noviums styrelseorförande daniel nenonen menar att studerande borde vara motivationen bakom hela processen.

— Vi är vana vid att få vara delaktiga i beslut på alla områden. Studerande har för övrigt en stark representation, men när det gäller diskussionen som förts av ägarna har vi lämnats utanför, säger Nenonen.

— Vi har uppskattat att vi fått vara med och ta del av information, men missnöjda över att vi inte blir hörda, säger ASK:s styrelseordförande jenna martikainen.

Hon konstaterar vidare att studerande önskar att utbildningens kvalitet hålls hög och att studerande vill vara med och utveckla yrkeshögskoleutbildningen.

Idag saknas studerandeperspektivet på framtidens högskola, menar hon.

TEKNOLOGFÖRENINGENS

PREPKURS TILL TEKNISKA HÖGSKOLOR OCH UNIVERSITET

2.-22.5.2013, I OTNÄS, ESBO

KURS I MATEMATIK OCH FYSIK 350€ (230€ FÖR EN KURS)

GRATIS INKVARTERING ORDNAS VID BEHOV FÖR LÅNGVÄGA DELTAGARE MER INFO: prepkurs@teknolog.fi www.teknologforeningen.fi/prepkurs

Globalt ansvar

Vår nya utbildning erbjuder en unik möjlighet att bekanta dej med biståndsarbete och ger en inblick i hur frivilligorganisationer och FN­organ jobbar. Fältpraktik ingår. Läs mer på vår webbplats!

Djur

För dej som vill veta mer om sällskapsdjur och husdjur. Satsa då på att få grundläggande kunskaper och färdigheter inom ämnesområdet!

Fria studieprogrammet

Sy ihop ett eget studieprogram av skolans kursutbud!

Hundkonsult

Utbildningen för dej som vill fördjupa dej i kunskap om hundar.

Träning med hund är ett centralt ämne.

Internationell kommunikation

Vi har ett omfattande ämnesurval där du kan studera samhällsvetenskaper ur olika internationella perspektiv.

Svenska för invandrare I och II

Är du invandrare i Finland och vill lära dig svenska? Hos oss kan du studera svenska på heltid under två år!

Trubadurskolan Visverket

SU jobbar för att du ska hitta rätt!

Mer studiehandledning med fokus på din potential

Hör du till dem som gärna sjunger och spelar visor? Vi erbjuder en utbildning där du får utvecklas som sångare och artist.

Anmälningar och mer information om våra kurser på www.akan.fi

Runebergsgatan 16­18, PB 157 06101 Borgå • 019­5769500 info@akan.fi • www.akan.fi

Bli medlem! Du hittar oss på fb och su.fi studentbladet

•

17

Studentledare fick färdkost för framtiden En god ledare vågar leda och går emot problem likt en tjur mot matadorens skynke.

Men det ska inte hindra ledaren från att vara ödmjuk och ha lyssningsvänliga öron.

Bland annat dessa råd fick ett fyrtiotal studentledare ta till sig under årets Studentledarseminarium. Som traditionen påbjuder stod även en hel del mingel på menyn. text celia hillo

S

eminariet som hölls på Hanaholmens kulturcentrum bjöd på anföranden av försvarsminister Carl Haglund, redaktionschef Paula Salovaara och den tidigare kåroch SSI-ordföranden Pontus Westerback.

Medan Haglund främst dryftade politiskt ledarskap, beskrev Salovaara vad som krävs av en chef i en stundvis tumultartad medievärld. Westerback berättade i sin tur om hur det var att ta över rodret i ett volontärprojekt på främmande mark och vilken nytta han där hade av sina tidigare studentledarerfarenheter.

Haglund beskrev hur dagens politiska kultur kännetecknas av att politiker inte vågar ta fajter, utan hellre ligger lågt när svåra frågor väntar på en lösning. Det är med andra ord lätt att vara ledare då lätta beslut står för dörren, men då svåra beslut ska fattas ställs ledarskapet på spel. Enligt Haglund är en ledares uppgift att ena och entusiasmera, att samla sin grupp i både fram- och motgångar. Även om gruppen rättar sig efter majoritetens beslut, får ledaren inte glömma minoriteten.

– Misslyckas man här skapar man fraktioner i sin egen rörelse, menar Haglund.

Helsingin Sanomats redaktionschef för digital utveckling, Paula Salovaara lyfte fram

två särskilt viktiga ingredienser för ett gott ledarskap: att konfrontera alla problem då de uppstår, inte senare, och att tacka sina medarbetare – ju mer desto bättre. Salovaara betonade också vikten av att en arbetsplats inte fastnar i rutiner, utan också bjuder på trevliga händelser. Som exempel kan nämnas springtävlingar runt mötesbordet och stora glasskalas, som piggat upp tidningsarbetarnas vardag.

Westerback, som tagit del av och sedermera lett ett volontärprojekt i Kamerun, beskrev hur utmanande ledarskap kan vara då engagemanget i gruppen tryter och det finns flera viljor som drar åt olika håll. Westerback förklarade hur han i studentkårssammanhang lärt sig att man inte kan tvinga någon att ta på sig arbete och att han kunde tillämpa denna lärdom under sin volontärtid. Med kommunikation och information kan man i stället lösa mycket.

Studentledarseminariet handlade ändå inte enbart om att inhämta kunskap, utan också om att knyta kontakter och utbyta tankar studentledare emellan. När anförandena och diskussionen var över stod därför umgänge, middag med tillhörande tal av Pär Stenbäck, och fest på programmet.

Studentledarseminariet ordnas årligen av Pro Studentbladet i samarbete med Svenska Studerandes Intresseförening.

STUDENT – HÄR ERBJUDS PRISVÄRT STUDENTBOENDE! Inom mars månad kan Svenska ­Studenters Bostadsstiftelses bostäder på Rautalampivägen 5 sökas av medlemmar i de svenskspråkiga nationerna (NN, VN, ÅN, ÖFN).

Priser: Enkelrum 253 - 301 €/mån, ­familjebostad: 389 €/mån. (inkluderar el, vatten, internet och tvättstuga) Ansökningstid: 1.3.2013 – 31.3.2013 Instruktioner och blanketter: www. ssbs.fi Kontakt: Pontus Westerback; 045 236 4554 / pontus.westerback@gmail. com

18 • studentbladet

Sparkrav slår hårt mot språk­ undervisningen vid Åbo Akademi För alla enheter vid Åbo Akademi gäller sparkravet på fem procent för läsåret 2013–2014. För Centret för språk och kommunikation, CSK, har sparkraven inneburit att de valbara kurserna i främmande språk med timlärare kommer att upphöra nästa år eftersom timlärarnas arbetsavtal inte förnyas.

N

text emma ekstrand

edskärningar blir det i bland annat svenska och finska för utländska studerande samt franska, spanska och tyska.

I två år har tyska lärts ut vid Åbo Akademi i Vasa. Rektorn har bekostat kurserna men under resultatförhandlingarna i november kom det fram att rektorn inte längre finansierar dem.

– Det har varit en hel del studerande på kurserna, så det är synd att de upphör, säger jan jylhä, direktör på CSK. I Åbo ser det dystert ut för italienskans del.

En lektor kan hålla sju kurser per läsår, och då lektorn i italienska deltidspensionerades, är det endast 4,5 kurser som hålls. Hösten 2015 kommer språket antagligen inte längre att läras ut. Också i ryska minskar undervisningen från sju till fyra kurser nästa läsår då lektorn går i deltidspension och timlärare inte kan anställas. För spanskans del dras timläraren in vilket betyder att man drar ner

från nio kurser till sju nästa år.

– Vi måste prioritera de obligatoriska kurserna för studerande, som vissa språkkurser, kommunikationskurser och vetenskapligt skrivande, säger Jylhä.

"Vi är måna om att alla som vill läsa svenska ska ha möjlighet till det."

I svenska för finskspråkiga blir det inga nedskärningar, men i finska för utländska studerande minskar antalet kurser i höst från fyra till två.

För tillfället finns det tolv kurser i svenska för utländska studerande. I höst dras tre in, varav två är nivå 1 och en nivå 4. Det innebär att det blir ännu svårare

för utbytesstuderande att komma med på kurserna eftersom utländska examensstuderande har förtur.

–Vi är måna om att alla som vill läsa svenska ska ha möjlighet till det, säger Jylhä.

Därför har CSK diskuterat med Arbis, öppna universitetet och internationella enheten vid Åbo Akademi om hur man kan erbjuda undervisning.

– Arbis grundkurs i svenska och vår kurs svenska 1 kommer att ha samma kursmaterial. Om man gått kursen vid Arbis har man rätt att tentera den hos oss och få studiepoäng. Kursen vid öppna universitetet godkänns automatiskt vid akademin, säger Jylhä.

Och tur är det. Läsåret 2011–2012 avlade 103 studerande den första kursen i svenska.

Hur kursutbudet ser ut läsåret 2014–2015 bestäms på hösten då läsåretsbudgeten diskuteras.

Suoramarkkinointi MEGA Oy är grundat 1986 och är Finlands ledande telemarketing-företag.

Vi har 17 kontor i Finland och ca. 400 anställda. Vi hör till Talentum-koncernen (www.talentum.fi).

Kom in i försäljnings världen.

www.sm-mega.fi

Svenskspråkigt försäljningsteam inom telemarketing!

Vi söker svenskspråkiga försäljare som säljer olika kända svenska och finska produkter. Du skall vara social, utåtriktad, ha drive och vara sugen på att lära dig nytt.

Du skall kunna sälja på finska.

Din bakgrund och skolning/utbildning är inte det viktigaste, vi skolar våra försäljare. Det viktigaste är att du vill lära dig, och att du inte ger upp lätt. Med en positiv och målmedveten attityd kommer du långt, vi hjälper dig med resten.

Vi söker personer till våra kontor i Helsingfors och Borgå, båda ligger i centrum.

Vi erbjuder fast anställning, du kan jobba dags- eller kvällstur. Även möjligheter för sommarjobb! För studerande har vi t.o.m. en möjlighet till betald arbetspraktik. Vi har garantilön och ett nytt modernt ringsystem.

Vänta inte, kontakta genast! Skicka din cv till: anissa.margono@sm-mega.fi.

För mera information, ring vardagar kl 9.00 – 15.00 till Anissa Margono • tel. 040 674 4200

Urho Kekkonens gata 2 C, 00100 Helsingfors Brunnsgatan 37, 06100 Borgå studentbladet

•

19

Anmälda till kursen: 160 000 Öppna webbkurser har redan slagit igenom vid universitet i USA, men i Finland har utvecklingen gått lite långsammare. Nu börjar webbkurserna ändå ta fart inom datavetenskapen vid Helsingfors universitet. teemu kiviniemi illustration mathias heinänen text

D

et kallas MOOC, Massive Open Online Course. Kurser med hundratals deltagare som aldrig behöver träffa varandra eller föreläsaren. Läromaterialet och uppgifterna finns på nätet, för vem som helst att ta del av MOOC har funnits i några år nu, men det var först i samband med Stanford Universitys kurs i artificiell intelligens hösten 2011 då genombrottet gjordes. Kursen lockade över 160 000 deltagare och plötsligt ville alla universitet ha webbföreläsningar.

Inte så lång tid efter det här vaknade man på institutionen för datavetenskap vid Helsingfors universitet.

Ett utförligt planeringsarbete inleddes och för ett år sedan startade den första nätbaserade kursen.

– Grundkursen i programmering lockade 417 deltagare, vilket var mycket mer än vi hade förväntat oss.

Av dem sökte 50 stycken studieplats efter kursen, säger jaakko kurhila, studiechef för datavetenskap vid Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.

Idag har webbkursen utvecklats till det egentliga inträdesprovet till datavetenskapen. Dessutom erbjuds ett par av de första grundkurserna som webbkurser.

För att deltagarna inte ska fuska och göra kursen med hjälp av någon annan, intervjuas alla sökande för att kontrollera att de själva verkligen kan programmera.

– Vi har konstaterat att grundkurserna på nätet stöder studerandena oerhört bra. Det ingår också frivilliga föreläsningar i kursen, men det går att avklara dem helt och hållet hemifrån, säger Kurhila.

I praktiken går kurserna ut på att studerande i egen takt får bekanta sig med läromaterialet och utföra angivna programmeringsuppdrag på nätet. Eftersom deltagarantalen är så stora, rättas uppgifterna av ett

20 • studentbladet

program, som prövar om koderna fungerar.

Nätkurserna fungerar väl för ett så datorfokuserat ämne som programmering, men i princip kunde MOOC användas i vilket ämne som helst, menar Kurhila.

– De lösningar som finns för tillfället till exempel bland humanistiska ämnen har inte övertygat mig. Det betyder ändå inte att nätundervisningen aldrig skulle fungera där.

Det gäller bara att arbeta hårt för att göra undervisningen tillräckligt bra.

Tanken vid institutionen för datavetenskap är ändå inte att alla kurser ska gå att avlägga på internet. Kurhila tycker att de sociala kontakterna är en grundsten i utbildningen.

– Vi tänker inte skapa en utbildning som man från början till slut kan gå hemifrån. Det här är en bransch där sociala kontakter är oerhört viktiga, och därför ser vi till att studerandena har förutsättningar att hjälpas åt och arbeta i team.

Gallup

Hur ökar man studiemotivationen?

Enbart tre månader återstår till sommarlovet. Och just nu, när det är mörkt och eländigt, kanske det känns motigt att hålla motivationen uppe. Åtta studerande vid Hanken i Vasa ger sina bästa tips på hur man kommer i mål med flaggan i topp. text&bild

linn jung

Julia Larkka Entreprenörskap & företagsledning — Mitt bästa tips är att skaffa sig en pojkvän som är bättre än en själv, haha. Någon som får femmor i allt. Det gjorde jag. När han sedan sitter uppe och pluggar vill jag ju inte vara sämre. Det smittar liksom av sig. Och då går det automatiskt bättre för mig!

Heidi Penttilä Entreprenörsskap & företagsledning — Jag rekommenderar att man skaffar sig en meningsfull hobby vid sidan om studierna. Själv sysslar jag med agility.

Det kopplar bort tankarna på skola och tenter. Och så är det viktigt att belöna sig när det går bra. Vi brukar ha Halv åtta hos mig-middagar med mina vänner när vi har gjort bra ifrån oss.

Desirée Häggman Finansiell ekonomi — Det vanliga; att hålla en bra balans mellan mat och motion. Ta hand om dig själv och gå på gymmet. När jag får fem i en tent så frossar jag i godis. Då går jag till Makuuni och köper sjuka mängder. Det är mitt bästa tips!

Victor Högholm Finansiell ekonomi

Johannes Byggmästar Finansiell ekonomi — Jag förespråkar pausdagar. Senast igår hade jag en, faktiskt. Och nu i dag har jag så dåligt samvete att jag kör i tredubbelt tempo. När det känns för mycket får man alltså pausa och lata sig en dag. Det funkar bra som piska och morot dagen efter.

Maria Lång Marknadsföring — Jag har två tips. Det första är att sova åtminstone nio timmar, då orkar i alla fall jag betydligt bättre. Det andra är att blicka framåt och ha en målbild. Om jag uppnår ett mål får jag till exempel belöna mig med ett par nya skor eller så. Just nu surfar jag mycket på resor för att ha något att se fram emot.

Denise Norrgård Internationell handel — För att hålla motivationen uppe plockar jag in mera kurser. Ska man gå i skolan, ska man gå i skolan. Det funkar inte att gå till skolan och bara ha en lektion här och där.

Jag behöver fullt schema och proppfulla dagar för att orka. Och förstås sporrar det att jag ska på utebyte till Bremen i höst.

Andreas West Ekonomiförvaltning — Den bästa motivationen är ju att märka att man lär sig och blir klokare. Jag tycker om att gå i skolan och jag tycker om att vara sysselsatt från morgon till kväll. Jag behöver inget extra för att motivera mig.

Det är tillräckligt tillfredsställande när studiepoängen ramlar in.

— För att orka med skolan när det är riktigt tungt försöker jag bara tänka på något annat. Och eftersom jag friidrottar hjälper det ganska långt. Ska snart åka på träningsläger utomlands så jag har inte så länge kvar tills det är sommarlov. Och hjälper inte träning, så kanske jag firar lite. Eller äter en pizza. studentbladet

•

21

Fest och ­funderingar i studielivsreality Den tidiga studietiden är ofta en omtumlande tid, fylld av obekväma sällskapslekar, klibbiga blåbärsshottar och en hel del frågetecken kring den nya tillvaron. I mars har man möjlighet återuppleva det hela, då tv-serien Studieliv kör igång på Yle Fem. text celia hillo

S

tudieliv - en serie om Gulnäbbar och Plugghästar följer hur tolv studerande, varav de flesta är gulnäbbar, tar sina första mer eller mindre staplande steg och småningom skapar en ny tillvaro på tre finlandssvenska studieorter: Åbo, Vasa och Helsingfors. Inte alldeles oväntat blir det en hel del fest, umgänge och tomflaskor, men serien rymmer också reflexion och bryderier.

– För vissa är är gulnäbbstiden den bästa tiden i livet, medan det för andra är en väldigt uppslitande process, vilket också framgår i programmet. Är det det här jag vill bli? Har jag valt rätt? Det är väldigt tungt för vissa, säger regissören jonas tuominen som tidigare regisserat bland annat Drakan och Farsor.

Tuominen framhåller att det är mycket som ändras då man börjar studera och att man som tittare, efter att ha sett hela serien, ska kunna se en personlig utveckling hos alla karaktärer.

Vidare berättar han att man haft som mål att i programmet få med så många olika personligheter och studieinriktningar som möjligt: nu medverkar bland annat en blivande barnmorska, skådespelare, socialpedagog och religionsvetare.

Till en början skulle fokus ligga enbart på gulnäbbar, men idén slopades efter att teamet gått igenom de ansökningar som kommit in för att få medverka i serien.

– Vi hade så många sökande som var andra- eller tredjeårsstuderande, som var för bra för att tas bort.

En av dem är 22-åriga stefan eklöf, som

22 • studentbladet

i höstas inledde sitt andra studieår på utbildningsprogrammet i turism vid Arcada.

Eklöf bestämde sig för att söka till serien för att det kunde vara en kul grej och inom kort fann han sig själv med ett kamerateam i hälarna.

– Det var mycket som hände den tiden jag sökte, allt bara rullade på och så började det bara!

Eklöf förklarar att kamerornas närvaro snabbt kändes naturlig - att ha filmarna i hemmet var närmast som att ha vänner på besök. I dessa personers närvaro har det också varit lätt att vara sig själv, uppriktig och ärlig, även när det gäller svåra saker.

Inför kamerorna har han bland annat pratat om hur det var då hans mamma dog för några år sedan, och hur det är att vara homosexuell i dagens samhälle.

Något som också framkommer är den framtidsstress Eklöf tampats med under studieåret.

– Min studiemotivation var väldigt låg och jag var bara jättestörd på att vara i skolan, förklarar han.

När vi träffas är det nästan exakt en månad tills premiäravsnittet, och ett par trailers har nyligen släppts. Nervositet och förväntan ligger i luften. Eklöf säger sig visserligen stå för allt som fastnat på film, allt det han sagt, men att valda delar av det egna livet exponeras för ett stort antal främlingar är ändå förknippat med lite oro. Hoppas jag inte får en massa hatbrev, eller ett kunde ju vara helt siistit, skrattar han.

Premiär för Studieliv blir det den 15 mars på Yle Arenan och den 17 mars på Yle Fem.

"Hoppas jag inte får en massa hatbrev, eller ett kunde ju vara helt siistit, skrattar han."

Inskickat

Föråldrade piller Isabella Mattsson

Bli tandläkare – på svenska!

Det finns många goda skäl att studera till tandläkare vid medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet… www.med.helsinki.fi

ODONTOLOGISKA SAMFUNDET I FINLAND www.osf.fi

J

ag slutade äta p-piller. Det var helt enkelt så bakvänt – jag ska äta en tablett så jag kan ha oskyddat sex, samtidigt som pillret i fråga ger mig nedsatt sexlust.

Och detta ska jag trycka i mig i tio, tjugo eller trettio år.

För att inte tala om alla de andra bieffekterna som kan följa: blodpropp, humörförändringar, huvudvärk, akne och bröstspänningar. Dessutom skadar preventivmedlet min omgivning – hormoner från p-piller har enligt undersökningar gjort sötvattensfiskar könlösa.

Problemet är bara att de flesta preventivmedel som jag inte behöver lägga på eller i olika kroppsdelar just innan sex, innehåller hormoner.

Ett undantag är kopparspiralen. Kopparspiralen sätts in i slidan och avger kopparjoner som förhindrar graviditet. Vart femte år ska den bytas ut. Ett fullt tänkbart alternativ, om det inte vore för smärtan. En vän svimmade efter att hennes gynekolog satt in den i henne. Andra bieffekter är rikligare blödningar och värre mensvärk, blödningar i flera veckor är inte helt ovanligt.

A GOOD MORNING. WAKE UP AND EXPLORE LIFE. HÖGSKOLAN FÖR LIVET. Gemensam ansökan 4.3–3.4.2013.

Att studera handlar om så mycket mer än bara kurser och examina. Det handlar om att växa som människa. Vi på Arcada vill uppmuntra våra studenter att vara vakna och att utforska alla de möjligheter livet erbjuder. Hos oss kan du avlägga en högskoleexamen i ekonomi, turism, teknik, kultur, media, socialvård eller hälsovård. Vi hoppas att få se dig här. Varmt välkommen! www.arcada.fi

lldeles nyligen fick jag, tack var internet, upp ögonen för den perfekta lösningen. Pearly, den lilla datorn som du mäter din temperatur med varje morgon. Sedan meddelar den om du idag kan bli gravid, eller ha oskyddat sex.

En genial uppfinning och jag förbannar alla gynekologer som aldrig berättat för mig om alternativet.

Tyvärr finns det en hake – priset. Om jag hade ett fast jobb skulle jag köpa den utan att blinka. Men som studerande kan jag inte, utan att spara en längre tid, betala ungefär 400 euro för maskinen.

För tillfället har jag alltså inte råd att ha oskyddat sex som varken är miljöskadligt eller smärtframkallande.

Jag vet att jag inte kan kräva att staten betalar för mitt preventivmedel. Men jag säger inte att det skulle vara en dum idé.

Varför inte satsa på att understöda en hållbar uppfinning som verkan är varken ska dlig för människa eller miljö. Så länge priset ligger på den nuvarande nivån tror jag få studerande och unga kvinnor kommer slå till.

I längden är det här det enda alternativet.

P-piller och kopparspiraler är helt enkelt föråldrade preventivmedel och det är dags att gå vidare.

Skribenten är en journalistikstuderande som tröttnat på att få i sig hormoner på olika sätt. studentbladet

•

23

Hur känns det?

Två studeranden som kommit in på sina drömmars utbildning berättar

A

tt läsa till Medis inträdesprov är det värsta jag gjort i hela mitt liv.

Jag gjorde det tre gånger. Tog fram boken. Började. Räknade, kollade upp och lärde mig utantill. Skapade rutiner och drack kaffe. Lekte med tanken om att det här kanske är den sista våren i mitt liv jag behöver leva med osäkerheten.

Levde med tanken att allt jag gjorde kanske var i onödan. Ju mer jag läste och försökte, desto säkrare blev jag på att det var läkare jag ville bli. I samma takt växte naturligtvis rädslan för att misslyckas.

Första gången jag inte kom in tog jag det inte särskilt hårt. Eftersom jag tillåtit mig själv att vara trött efter studentskrivningarna kunde jag ännu intala mig själv att det här inte var det bästa jag kunde prestera. Jag minns inte om jag grät.

Andra gången var betydligt värre. Då hade jag läst ordentligt. Jättemycket. Jag minns att jag läste Listan på nätet i köket hos mina föräldrar. En morgon innan jobbet. Då grät jag. Och kröp ihop under täcket i min systers säng. Och tvingades berätta att jag inte kommit in, på jobbet, åt personer som inte alls förstod.

"När jag hittade mitt namn på listan stannade allt. Så där som på film, fast på riktigt. " Tredje gången jag skrev provet visste jag att jag kunde. Teoridelen om inte annat.

Inträdesprovet kändes lätt. Oroväckande lätt. Sen åkte jag till Sverige för att sommarjobba.

Dagen resultaten skulle komma stängde jag av telefonen innan jag åkte på jobb på morgonen. Kontrollerat skulle det vara.

Oberoende av resultatet skulle jag inte kunna koncentrera mig på arbetet resten av dagen. På vägen hem gick jag via butiken och köpte godis. Att fira med eller att trösta sig med: gott skulle det vara. Sen hemma på rummet satte jag mig vid datorn och försökte lugna ner mig något.

När jag hittade mitt namn på listan stannade allt. Så där som på film, fast på riktigt. När jag överlevt de första minuterarna satte jag på telefonen där gratulationsmeddelandena

24 • studentbladet

väntade. Vissa av dem var så fina att jag sparade dem i flera år. Jag ringde hem där de hört nyheterna via en släkting och redan firade för fullt. Jag fick akut hemlängtan då jag insåg att jag var ett helt land ifrån dem som visste hur stort det här var.

Att börja Medi är något av det bästa som hänt mig. Allt från att kunna statusuppdatera att man ska bli läkare och veta det med säkerhet till att klä på sig läkarrocken för första gången. Studierna är varken lätta eller långt ifrån intressanta alla gånger, men varje gång det känns tungt, så brukar jag tänka på att det värsta redan är över. Och då brukar jag bli ganska glad.

Medicinstuderande, 24 år.

S

om liten flicka kunde jag ofta göra vad som helst för att ha blickarna riktade mot mig.

Detta vad som helst präglades sällan av någon konstnärlig vision utan snarare av att nu visar jag reven för några släktingar eller nu överraskar jag den gravida kvinnan genom att bita henne i tissen. Okej dessa två exempel är ytterligheter men ja, de skedde faktiskt.

Jag kunde känna mig otroligt inspirerad efter en Cirkus Finlandia-show eller en balettföreställning och återskapa samma föreställning jag nyss sett hemma på gräsmattan. Vad jag njöt av att låta kreativiteten flöda! Ett barn tenderar att leka på allvar så jag antar att mången person kan känna igen sig i detta.

Det tog sin tid innan jag vågade samla mina tankar till ett: ”jag vill bli skådespelare”. Jag hade alltid stått rätt ödmjuk inför den stora tanken, för man kommer ju inte in! Så jag höll mig i en blandning av fejkad nonchalans och ärlig ödmjukhet inför inträdesproven och lärde mig givetvis texten men övade inte särskilt mycket för jag tyckte att det skulle kännas tryggare att också få improvisera. Då visste jag att jag skulle få energi!

Jag sökte in. Och jag hade konstigt nog roligt, för någonstans hade jag insett att jag bara kan vara mig själv. Jag kunde nog tvivla och skratta åt mina uppträdanden

innan och efter dem, men inte då jag var framför juryn. Jag var fokuserad under inträdesproven vilket gjorde att jag inte tänkte på att prestera så jävla bra utan snarare på att vara här och nu. Men emellanåt kom insikten om vad jag höll på med och att jagförhelveteintefårfallanu!!!

"Mamma försökte lugna oss och blev orolig över eventuell hyperventilation. Och pappa blev rörd och kunde inte tala i andra ändan av telefonen, det glömmer jag aldrig. " Dagen då resultaten skulle dyka upp var asig. Snart skulle jag få veta. Och det var fifty-fifty. Jag hade kommit till sista skedet och det betydde egentligen ingenting. Om jag nu föll skulle jag få vänta igen för att sedan kanske komma till andra skedet.

När jag loggat in och sett vem som blivit antagen, vände jag och min syster oss mot varandra och vrålade in i den andras ansikte. Mamma försökte lugna oss och blev orolig över eventuell hyperventilation. Och pappa blev rörd och kunde inte tala i andra ändan av telefonen, det glömmer jag aldrig.

Marsheten Maj Karlsson

Jag kunde gå från att vara helt lugn med fötterna på jorden till att bli alldeles hoppig och jättetacksam. Min omgivning var eld och lågor - nästan ivrigare än jag!

Nu är jag van vid tanken på att jag studerar till skådespelare. Studierna innebär långa dagar och det är inte bara roligt. Men det viktigaste och lyxigaste är att jag känner mig motiverad. Och det kan man inte ta för givet i sitt studieliv, har jag hört.

Skådespelarstuderande, 22 år

Akademiskt år Studier vid Öppna univeritetet.

Statskunskap, pedagogik, psykologi, sociologi,antropologi, Interkulturell kommunikation m.m.

Biovetenskap och medicin Effektivt prep-år för dej som i framtiden vill studera medicin, veterinärmedicin eller farmaci. Kemi, biokemi, fysik, fysiologi, anatomi, genetik,näringslära m.m.

Smådjur Ta med ditt eget djur till skolan!

Etik och djurskydd, beteende, sjukdomar, anatomi,inlärning, hunduppfostran m.m.

Fria studieprogrammet För dej som vill skräddarsy ditt eget studieprogram.

Välj fritt från alla linjer! Komplettera med ämnen från vårt ut bud av kortkurser.

Runebergsgatan 16-18, PB 157 06101 Borgå • 019-5769500 info@akan.fi • www.akan.fi

S

om januaribarn har jag alltid försökt försvara vintermånaderna i början av året när någon gnällt över hur jobbiga de är – om inte jag gör det kommer ingen att göra det. I år har jag däremot kapitulerat och erkänt för mig själv att ingen tid på året är så otroligt orostyngd som just den här.

En snabb titt i mitt dagboksarkiv bekräftar det jag länge misstänkt. Nog för att allt jag skrivit präglas av en allmän ängslighet, men just vårvintertexterna är fullständigt belamrade av oro över framtiden, pengar, pojkvänner, studier, jobb, utseende, lägenheter, myndighetsbeslut, allt. Den sjunde mars 2010 skriver jag gravallvarligt: “Jag är orolig över att jag har hjärncancer/lymfom/MS”.

Hypokondri – en orosklassiker.

Vad har det med vårvintern att göra? En kursbok i familjesociologi upplyser mig om att oro uppstår när en person utsätts för konkurrerande påtryckningar i ett läge där denne inte har tillräckligt med makt eller resurser för att kunna lösa konflikten.

Det finns alltså ett samband mellan oro och maktlöshet, och faktum är att maktlösheten blomstrar just i dessa tider. I januari är man rustad att bygga upp sin framtid – man söker dom där jobben, försöker få saker gjorda, försöker våga. Man törs kanske drömma lite om framtiden där allt blivit precis som man vill. Samtidigt består vardagen av något helt annat: mest av att äta bananer och förflytta sig mellan alla bibbor i hela stan för att man besudlar en av dem med sitt ineffektiva läsande och sedan måste söka sig till en ny. Man festar lite och sen är man bakis. Fixar några ärenden och dåsar. Kanske vore det uppiggande med en ny tröja?

Kanske inte.

Så när arbetsgivarna inte hör av sig och studiepoängssumman i Weboodi varit den samma i hundra år (och man stirrar på den hela tiden utan att veta varför) blir den glåmiga vårvintern en hånfull symbol för ens eget liv. Man inser att man aldrig kommer att få det där och det där och det där som man drömmer om, hela livet är en vårvintersväntan som aldrig tar slut.

Och ändå. Jag bläddrar lite mer i mina dagböcker, fastnar för nånting och börjar läsa. Men oj – det där problemet har jag ju inte längre, och det där som jag ville ha, det fick jag ju faktiskt. Hur kan livet ha gått framåt när allt känns så likadant från dag till dag? Man bara sysslar och pysslar, diskar och sminkar sig, och det går en månad, en årstid och ett år – och plötsligt har något hänt: något litet men trevligt. Och det var inte en Ansträngning, ”nu jävlar ska jag jag förverkliga den här drömmen” – det dök bara upp. Tills dess kan man alltid ta till tanken som jag brukar kittla mig med när allt känns extra blekgrått: dagen du träffade personen du blev kär i hade du ingen aning om det när du vaknade.

Skribenten studerar journalistik.

studentbladet

•

25

26 • studentbladet

De osynliga text & illustrationer

teemu kiviniemi

Vi säger att han heter Oscar. Han är 26 år och har varken studie- eller arbetsplats. Det har han inte haft sedan han blev student. Största delen av sin tid sitter han hemma vid datorn eller sover. Han använder inte droger och dricker bara ibland. Hemmet lämnar han ett par gånger i månaden för att gå till butiken efter torrmat.

Ingen vet att Oscars liv ser ut som det gör – han har blivit osynlig. Och han är inte den enda. I Finland finns flera tusen unga som lever likadant, undangömda i sina hem.

studentbladet

•

27

H

ikikomori. Det ordet använder japaner om unga som inte har ett socialt liv, studier eller arbete och isolerar sig fullständigt från den övriga ­världen. Livet mellan hemmets fyra väggar finansieras oftast av familjen.

Innan 2000-talet talades det inte om fenomenet, långt på grund av att de isolerade är helt osynliga för samhället.

Idag beräknas hundratusentals, kanske till och med en miljon unga japaner ha isolerat sig. Det att japanerna kommit på en egen term för isoleringen beskriver hur utbrett det egentligen är.

För det här reportaget ville jag ursprungligen själv få tag på de osynliga personerna, men efter ett hopplöst försök att hitta dem frågade jag Lilja Tamminen om det alls var möjligt.

Inte i praktiken, löd svaret.

De unga som hon själv besökte har fått flera förfrågningar av andra medier, men svaret har alltid varit ett absolut nej. Det hade jag lite väntat mig.

Men det jag inte förstår är hur de här personerna över huvud taget ens gick 28 • studentbladet

lilja tamminen har profilerat sig som en expert i diskussionen om utstötta unga.

Jag träffar henne på Luckan i Helsingfors, där hennes nya fotoutställning pågår. På väggarna hänger dystra fotografier på människogestalter i hemmiljöer.

En del av hemmen ser ut som soptippar, andra som vilken lägenhet som helst.

Datorer, böcker, skräp och ansikten som inte går att känna igen.

Fotografen får själv berätta vad det hela egentligen handlar om.

Lilja Tamminen har länge varit intresserad av japansk kultur och känner väl till hikikomori. När eftersvallet av skolmorden väckte en kraftig diskussion om

"Det här är ett fenomen som är mer typiskt bland män."

utstötta unga i Finland ville hon lyfta upp de som fallit fullständigt utanför.

Hon hade en känsla av att hikikomori fanns på närmare håll än Japan. Det var så det dokumentaristiska projektet Skrymslen fick sin början.

Tillsammans med producenten jalmari eskelinen träffade Lilja Tamminen sammanlagt tio unga som av någon orsak avskärmat sig helt och hållet från den yttre världen. Besöken hos de isolerade unga resulterade i en dokumentarisk fotoutställning och en reportagebok om de utstötta ungas liv.

att hitta, eftersom det inte finns något register på människor som isolerat sig från omvärlden.

Lilja Tamminen och Jalmari Eskelinen ställde samma fråga när de började, hur skulle de göra för att hitta personerna?

Lösningen var att närma sig via den kanalen som var bekantast för dem, internet. Med aktiv nätefterlysning av unga som upplever att de stängt in sig hittades till slut tio personer.

Stereotyperna om de isolerade unga är starka. En datorspelande ung nörd som tillbringar all sin tid framför favoritspelet. De fanns också representerade bland de tio personerna, men spektret av personerna Tamminen träffade var mycket bredare än hon hade trott. Hälften av de tio unga som hörde av sig var kvinnor.

– Kvinnorna är antagligen lite överrepresenterade i vårt urval. Det här är ett fenomen som är mer typiskt bland män.

Men ofta glömmer man bort att det faktiskt finns flera unga kvinnor som lider av samma problem, säger Lilja Tamminen.

studentbladet

•

29

E

n av personerna som de besökte var en närmare 30 år gammal man, som bodde i ett bombskydd.

Han hade bunkrat upp med mat och skyddsutrustning för en stor katastrof.

Inte riktigt den typiska utstötta ungdomen, men något sådant existerar inte ens enligt Lilja Tamminen.

— Den enda gemensamma faktorn bland ungdomarna vi träffade var att de inte lämnade sitt hem nästan någonsin och att datorn var jätteviktig för dem. I hemmen vi besökte kretsade allt kring datorn, den låg ofta centralt i bostaden, som ett altare som var omgivet av skräp och högar av smutsbyke.

Vi lämnar Lilja Tamminen för en stund.

Hon är nämligen inte den enda som arbetat med att söka utstötta unga.

30 • studentbladet

I centrala Helsingfors arbetar sabina öhman med uppsökande ungdomsarbete. Det är lite Sherlock Holmes över titeln, men Sabina Öhman säger att hennes vardag inte är sådan som de flesta kanske tror.

— Mitt arbete går inte så mycket ut på att hitta unga i utanförskap eller risk för att bli utanför, snarare att få kontakt med dem.

Grundskolorna har bra koll på vilka unga som inte fått en studieplats efter högstadiet. Skolan lämnar över uppgiften om den unga till Svenska produktionsskolan, SVEPS, organisationen där Sabina Öhman arbetar.

SVEPS strävar efter att få utstötta unga mellan 16 och 29 år in i studie- och arbetslivet. Sabina Öhmans uppgift är att först få kontakt med den unga per telefonsamtal, brev och besök.

— Vi tvingar ändå ingen att ta emot vår hjälp, det är helt frivilligt och ibland

måste man bara acceptera att nu går det inte att göra någonting.

Största delen vill ändå ta emot Sabina Öhmans hjälp.

— De unga som inte haft någon studieplats efter högstadiet har meddelats att vi kommer att kontakta dem, så det kommer inte som någon chock. När jag förklarat vad jag har för ärende brukar de flesta nog vara med på noterna.

Enligt henne finns det två stora klyftor som orsakar att en del unga faller bort ur studielivet. Den första är efter att högstadiet slutar, och det är mest med dem hon arbetat med. Allra vanligast är det med unga som påbörjat sina studier på andra stadiet, men avbrutit dem. De senaste åren har det ändå blivit vanligare med unga vuxna som slutat gymnasiet och kanske till och med inlett sina studier, men inte kommit framåt med dem.

Det handlar om samma grupp som de personer som Lilja Tamminen bekantade sig med.

För uppsökande ungdomsarbetare är den här gruppen svårare att nå. Det finns inget register där de finns tydligt utskrivna, och dessutom har föräldrarna oftast inte en lika central roll i de unga vuxnas liv.

D

et speciella med de osynliga är att de inte ens existerade förrän 90-talet, eller gjorde de?

Inte i den här formen, menar ­Sabina Öhman, men hon fortsätter med att påpeka att vi inte talar om ett helt nytt fenomen.

— Unga som inte hittat sin plats i samhället har alltid funnits i Finland. Förr stannade man bara inte på samma sätt hemma som många gör idag.

Ju längre jag talar med Sabina Öhman och Lilja Tamminen, desto mer övertygad blir jag om att allt är internets fel. Och

visst spelar datorn en ganska stor roll i problemet.

— Det är datorn som gör det möjligt att skapa en egen värld hemma. Den erbjuder underhållning, stimulans och sällskap.

Jag tror det är en av grundorsakerna till att hela hikikomori-kulturen fötts, det har blivit möjligt att inte göra någonting annat, säger Lilja Tamminen.

Hon skyller ändå inte på nätet i sig, och det gör inte Sabina Öhman heller.

— De här unga mår inte dåligt på grund av sina datorer. De mår dåligt och datorerna gör det möjligt att inte göra någonting åt saken, säger hon.

Men hur utbrett är problemet egentligen? Är det bara några enskilda fall som isolerar sig totalt, eller talar vi om ett allmänt problem?

— Det går inte att göra statistik på de här människorna, säger Lilja Tamminen.

Men jag skulle säga att vi talar om 10 000 – 30 000 unga som isolerat sig.

Sin uppskattning grundar hon på de senaste siffrona i en undersökning från år 2010. Då var 111 587 finska unga utan studie- och arbetsplats. Över en tiondel av hela åldersgruppen. Och siffran har ökat explosionsartat sedan dess, åtminstone ser det ut så på SVEPS. — När vi började den uppsökande verksamheten talade vi om några tiotal unga, nu arbetar jag med över hundra och de blir hela tiden flera. Dels tror jag att det beror på att vår organisation hela tiden får mer synlighet, men helt säkert handlar det också om att antalet utstötta växer, säger Sabina Öhman.

Ordet skitjobb dyker ofta upp när utstötta unga diskuteras. Lilja Tamminen tycker illa om det, de allra flesta av de unga hon träffade var villiga att arbeta.

— För många skulle det ha hjälpt med något riktigt vardagligt, fysiskt arbete, som att till exempel skotta snö. För dem var det viktigaste bara att få göra någonting meningsfullt.

studentbladet

•

31

Ida-Lina Nyholm

Kaktusen

D

et är med andan i halsen jag klickar mig in på Linneas blogg.

Hon är en god vän till mig, och hon har skrivit ett blogginlägg som berör en annan av mina vänner. Inlägget leder till en debatt betydligt större än Linnea någonsin kunnat föreställa sig.

In i debatten blandas fler och fler av mina vänner och bekanta. De jobbar med media, de bloggar, de är annars bara smarta typer med åsikter.

Det är med andan i halsen jag klickar mig in för att än en gång läsa kommentarerna på bloggen.

De flesta är vettiga och välformulerade, men många är också osakliga och rentav elaka. Mot Linnea, men också mot andra av mina vänner som på ett eller annat sätt berörts. Ibland isar det till i kroppen när jag läser vad människor skriver. Ibland önskar jag att debatten aldrig kommit igång. Men ibland blir jag också glad för att någon faktiskt vågar säga något. För att människor tar ställning och tycker saker. För det ska vi också kunna göra, vi dunki-ryggen-finlandssvenskar som alla känner varandra.

A

v en nästan förvånansvärd slump blir frågan om näthat ungefär samtidigt aktuell i Sverige genom ett program som Uppdrag granskning gör. Här berättar kvinnor i olika offentliga positioner – journalister, författare, bloggare – om hur de blivit utsatta för näthat. Detta är något helt

32 • studentbladet

annat än kommentarerna i vår lilla ankdamm. Här handlar det om anonyma kommentatorer som tycker att kvinnor med annan åsikt än de själva har ska våldtas, stenas, styckas, för­ nedras. Diskussionerna i Sverige och Svenskfinland är inte identiska, men de infaller så nära varandra att de eldar på debatten både inom mig och i samhället överlag. Vad får man egentligen säga och hur säger man det? Hur påverkar en anonym profil på

oss själva. Vi får tycka olika, men vi måste fundera efter hur vi uttrycker det vi står för. Och om vi står för det vi uttrycker.

Det kanske inte är så farligt att säga till sin kompis eller bror att han är dum i huvudet om man har olika åsikter. Kompisen eller brodern vet förhoppningsvis att det bara är något som sägs i stundens hetta. Om man dessutom befinner sig på samma plats fysiskt kan man läsa av den andra personens kroppsspråk.

”Ett samhälle där alla tycker lika är ett samhälle som inte kan utvecklas.” nätet vårt sätt att kommunicera?

Jag säger inte att vi inte får ha åsikter och tycka olika. Tvärtom.

Ett samhälle där alla tycker lika är ett samhälle som inte kan utvecklas. Människor som inte har åsikter är sällan särskilt intressanta. Vi ska tycka olika, och vi ska uttrycka det. Vi ska vara arga, irriterade, lyckliga och glada över andras åsikter. Vi ska få hitta människor som tycker som oss. Vi ska få hitta människor som tycker annorlunda. Det är så vi blir de individer vi är. Vi behöver känna både samhörighet och åtskillnad för att definiera

Så fungerar det inte på nätet.

Alla har olika sätt att uttrycka sig i skrift, och det som för någon kan ses som argt eller som ironi kan tolkas helt annorlunda av den som läser. Detta borde rimligtvis innebära att människor blev försiktigare med orden och funderade efter vad de vill säga och hur de vill uttrycka sig.

Konstigt nog fungerar det precis tvärtom – på nätet bakom anonyma profiler slänger människor ur sig kommentarer som gör en mörkrädd. Man kan fråga sig om det verkligen är så att det finns så här mycket hat i människor

som vanligtvis inte kommer fram eller om vi helt enkelt skapat ett ohälsosamt samtals­ kli­mat på ­nätet. I programmet som Uppdrag granskning gjorde frågade de några av de som på nätet hotat en kvinna med att hon borde våldtas och mördas ifall de menade det de sagt.

Samtliga intervjuoffer sa att de inte skulle ha sagt så om de träffat kvinnan på riktigt och att de inte ordagrant menade det de sagt. Att det sades i stundens hetta.

Innan man slänger ur sig en arg kommentar på nätet borde man fråga sig vad man egentligen vill säga och varför man vill säga det. Man borde också fråga sig om det här är något man kan stå för, något man skulle säga till personen om man träffades på riktigt. Kanske till och med läsa kommentaren högt innan man klickar sänd. Om det fortfarande känns som rätt beslut att skicka den kunde man dessutom fråga sig vilken nytta kommentaren gör för personen den riktar sig till. Är det verkligen nödvändigt att säga den där elaka saken till den här personen man inte känner? Kommer det att kännas bättre för honom eller henne, och dessutom: kommer det att kännas bättre för en själv?

Lustigt nog är det nämligen så att de enkla, självklara sanningarna är de bästa: man mår bra av att vara snäll och glad. Man mår dåligt av att vara arg och elak.

Och den allra mest fantastiska bonusen i den ekvationen: andra blir också glada av att man är snäll. Det är inte svårare än så.

Herrstämmor genom historien

Det har gått 175 år sedan Fredrik Pacius grundade den Akademiska Sångföreningen i Helsingfors. Det firar Finlands äldsta kör genom att göra det som ter sig naturligt för gossarna – de sjunger. text edit lindblad

bild akademens arkiv

D

en Akademiska Sångföreningen, mer bekant som Akademen, har hunnit uppleva en hel del sedan dess grundande år 1838. De nuvarande medlemmarna gläds över att kören fortfarande är livskraftig.

— Visst känns det ärofyllt att ta del av Akademens traditioner samtidigt som medlemskapet är lärorikt och vi alla får njuta av den bra stämningen som råder i kören, säger rasmus kurtén som sjunger med för tredje året.

Körsången är något som går i generna.

— Jag är ett så kallat Akademen-Lyran barn, mina föräldrar var aktiva körsångare i sin ungdom och det är väl därifrån jag har fått ivern. kurt grönroos har sjungit i Akademen sedan 2006 och lyfter fram gemenskapen inom kören.

– Det är fint att kunna fortsätta i kören fast studierna har tagit slut. På så sätt kan man ännu hållas kvar i de gamla kretsarna.

Ordförande kasper sundström lyfter också upp sångargemenskapen som det finaste inom Akademen.

— Akademen är något som håller genom generationerna. På vår herrsits sitter den yngsta medlemmen och sjunger samma sånger som den äldsta som kom med år 1937. Det är gemenskapen kring sången som bär.

Trots att Akademen är en sångförening med en anrik historia, finns det alltid plats för förnyelse. Både Kurtén och Grönroos är mycket nöjda med den nuvarande dirigenten kari turunen, som varit med sedan 2008.

— Han är en musikaliskt modern dirigent och tar in mycket nytt material så att det ändå passar in i Akademens traditioner, säger Kurtén.

Akademen har nyss gett ut jubileumsskriften Manskör i tid och rum. I april kommer Akademen att ordna sin jubileumskonsert i Musikhuset.

— Genast efter att vi firat 170-årsjubiléet satte vi in en 175-årskommitté för att börja förbereda evenemang. Tanken var först att vi skulle ha 175 sångare på scen, men antalet har blivit betydligt större då så många icke-aktiva körister är ivriga

1838 – Akademiska Sångföreningen grundas av Fredrik Pacius.

att delta. Så det blir en stor kör! säger Sundström.

Men det är inte bara evenemang som ordnas, nya sångentusiaster behövs också för att hålla kören i rätt klang. henri lindén som sitter i rådet för Akademen säger att medlemmarna inte växer i notställena.

— Akademen är en finlandssvensk kör och det kan ibland vara svårt att hitta nya körister som också håller standarden.

Kasper Sundström håller med. ­— Intresset att bli medlem går i vågor. Vår systerkör Lyran brukar inte ha problem med att hitta nya medlemmar, ibland är det bara svårt för oss att hitta de sjungande männen. Men just nu är intresset större än tidigare.

I år har 15 nya sångare blivit antagna till Akademen. Trots sina 175 år är Akademen en viril åldring som inte har planer på att stagnera.

— Vi har en ständig strävan framåt, vi blir bättre på det vi gör. Akademen är på väg hela tiden, säger Sundström.

Akademens jubileumskonsert ordnas den 20.4 i Musikhuset i Helsingfors.

1848 – Kören uruppför Finlands nationalsång Vårt Land, tonsatt av Pacius, skriven av Runeberg.

ca 1870 – Kören samlar in pengar för att bygga Gamla Studenthuset i Helsingfors, som spelat en stor roll i den helsingforsiska universitetsvärlden.

1883 – Språkstridigheter leder till att en ny kör, Ylioppilaskunnan Laulajat, åtskiljs från Akademen.

1954 – Kören inleder samarbete med Akademiska damkören Lyran, som grundades 1946.

2012 – Akademen fyller 175 år.

studentbladet

•

33

Artisten

På skriv och död I en skrivarlya i en liten kuststad skapar författaren ­Monika Fagerholm nya världar. Efter Lola uppochner står (­ytterligare) en udda thriller i tur. text

celia hillo

bild christoffer relander

34 • studentbladet

studentbladet

•

35

E

n dag som den här är det ingen som i takt till den senaste technoremixen bränner gummi på raggarrundan.

Stallörsparken, som på somrarna fylls av ungdomar, picknickfamiljer och medfarna missbrukare med kaljan i vacker hand är också öde. Ekenäs ligger i ide. Inte ens en butter, hundrastande pensionär syns till. Det är nästan så man skulle vilja ruska om staden för att få en reaktion, känna av lite liv.

Det är på sätt och vis också vad Monika Fagerholm gjort. Fast i Fagerholms litterära värld är Ekenäs inte Ekenäs utan Flatnäs, en stad som skakas av ett brutalt mord på en ung man. Mordet lämnar ingen oberörd och så som fallet ofta är i småstäder uppstår rykten lika fort som de sprids. Persongalleriet är rikt och att lyfta fram en huvudkaraktär är nästan omöjligt. Men ett återkommande element är ändå den unkna trasdockan Lola, som visar sig bära på många hemligheter. Efter Lola har Fagerholms nyaste verk också fått sitt namn — Lola uppochner.

När vi träffas, med utsikt över raggarrundan

36 • studentbladet

och den ödsliga parken, har boken nyligen utkommit i Sverige och fått ett flertal recensenter på fall. Dagens Nyheter beklagar sig över den tomhet som uppstår då boken tar slut. Göteborgsposten hyllar författarens förmåga att skildra livet på en liten ort.

Svenska Dagbladet kallar henne en oerhört inbjudande författare.

Fagerholm är märkbart nöjd och lättad, hon myser över sin revansch - även om hon idag har ett lite mer avspänt förhållande till Lola uppochner än vad hon hade då den utkom i hemlandet i höstas.

Hon beskriver den känsla som medföljer bokutgivning som konstig och pinsam och förklarar att hon till en början nästan inte ens vill prata om boken. Och till skillnad från mycket annat i livet blir det inte bättre med tiden.

— Man blir en annan person då man ger ut en bok. I början gör allt ont, man är som prinsessan på ärten och kan vara väldigt jobbig för sin omgivning. Idag bankar inte hjärtat varje gång jag tänker boken, säger hon.

Enligt Fagerholm handlar skrivande till stor del om att faktiskt glömma bort sig själv, ja, det är nästan en förutsättning för att kunna skriva, att gå in i en annan värld helt och hållet.

Tänker man däremot för mycket på sin författarimage, på vad man åstadkommit, prestige och priser är det här inte möjligt, då når man inte djupet. Men då boken kommer ut, påminns man igen om det yttre.

I Svenskfinland var mottagandet av Lola uppochner inte fullt lika varmt som i grannlandet och framför allt Hufvudstadsbladet gick hårt åt boken, vilket fick Fagerholm, som alltid försöker hålla sig saklig och allvarlig till recensioner, att fråga sig själv om

det är värt att ställa ut sig på bekostnad av sitt eget välbefinnande.

– Jag tänkte att jag slutar skriva, men efter två veckor i sängen började livet igen. Man har objektivt sett varit med om så mycket svårare saker, livet är en helhet med så mycket annat.

Från eftermiddagssherry till botten Monika Fagerholm var i tjugoårsåldern, fem före en examen i psykologi, då hon insåg att det inte var psykolog hon skulle bli. Människor kändes skrämmande. Och det var med växande skepticism hon betraktade psykologins människosyn. Men insikten, och uppbrottet var ändå inte helt okomplicerat.

– Det var en himla kris, eftersom jag alltid varit jättepresterande, förklarar hon.

Men livet gick vidare och efter en tid började Fagerholm studera litteratur. Eller studera och studera, det beror lite på hur man tar det.

– Man bara lyfte sitt studielån och satt på krog!

Gärna på något snofsigt ställe, lite eftermiddagssherry med goda vänner. Fagerholm påpekar ändå att tiderna var annorlunda, och att drickande inte var något så markant, inte en så stor sak. Men det som skulle komma att bli det var Fagerholms alkoholism, som vädrade morgonluft.

– Jag tror inte att andra märkte det, men jag kunde bli jävligt full, och jag kunde inte sluta då andra gjorde det, säger Fagerholm med en betoning på jävligt.

Att intala sig själv om ett konstnärsjag var

ett effektivt sätt att motivera drickandet och Fagerholm tror också att det var en slags revolt mot ett tidigare tip-top-jag.

Med tiden tog alkoholen en allt större plats i Fagerholms liv, och hon berättar bland annat om hur hon i dagar kunde hålla sig undan sin pojkvän som bodde några kvarter bort för att få sitta hemma, alldeles ensam, och dricka.

Det barkade åt helvete och åt helvete gick det.

I år har det gått tio år sedan Fagerholm lämnade alkoholmissbruket och allt vad det innebär bakom sig – de krångelfyllda förhållandena, de dramatiska utspelen, den psykiska nedbrytningen. Men det krävde fem år och var inte direkt någon enkel process.

Fagerholm berättar om insikten hon fått, en insikt om att man inte kan allt med vilja.

– Jag är stark, har alltid varit det och alkisar är ofta starka, inte svaga, vilket man ofta tror.

Men ju mer jag ville sluta, desto värre föll jag varje satans gång! Ändå är det just den egna viljan som ständigt betonas i samhället. Med viljans kraft ska vi klara allt, nå våra mål, få och bevara kontroll över våra liv – det gör oss sjuka, menar hon.

– Man borde kunna se vad som händer, släppa taget, alla skulle må bra av det. Det är inte kreativt att måsta och ska, det binder din energi hela tiden.

När Fagerholm idag ser på tillbaka sin tid i alkoholens grepp är det ändå inte ånger hon känner. Det som har hänt är en förutsättning för det som finns nu och det har funnits möjlighet att gottgöra.

studentbladet

•

37

Monika Fagerholm Född: 1961 Verk: Sham 1987 Patricia 1990 Underbara kvinnor vid vatten 1994 Diva 1998 Den amerikanska flickan 2004 Glitterscenen 2009 Havet - Fyra lyriska essäer (med Martin Johnson) 2012 Lolauppochner 2012 38 • studentbladet

I

Lika mycket författare dag har Fagerholm gett ut närmare tio böcker, erhållit pris och prestige och till skillnad från många andra inhemska författare gjort sig ett namn också utomlands, i synnerhet i Sverige.

Men i samma stund som jag frågar om Fagerholm känner sig som en kändis, sveper en våg av pinsam Svensk Damtidninghet och känslan av att vara högst tolv år gammal med kändistapetserade väggar, över mig. Jag söker glamour och paparazzin, bildchocker och skandaldrottningar i en höstack, i en lunchrestaurang i pensionärsstaden Ekenäs.

Om de beska kålslimsorna på min tallrik levde skulle de flina åt mig.

Fagerholm tar ändå min fråga med ro. Skrattar till lite – En vad? En kändis! Kändisskap verkar inte vara något som bekommer henne desto mer. Hon förklarar att det visserligen är trevligt att märka att hennes böcker får ett nytt liv, att hennes formuleringar lever vidare och hänvisas till. Men författare var hon precis lika mycket då hon debuterade och sålde 80 exemplar av sin bok, som idag.

Fagerholm varnar för att låta sig omhuldas av en hyllande läsarkrets, eftersom kärleken förr eller senare ändå tar slut. Hon påpekar vidare att unga skribenter inte skulle behöva ha så bråttom att debutera, för om man faktiskt inte älskar det man gör, är man inte heller inne i det skydd som det ger.

I det långa loppet har det ingen betydelse hur tidigt man kommer ut med sin bok – det

viktigaste är att ge ut något man mentalt kan stå bakom. Hon opponerar sig också mot uppfattningen om att det anses fint att skriva i racerfart, producera en bok på tre veckor. ­— Det spelar ingen fans roll om du bearbetar texten femtio gånger eller en gång, menar hon.

Fjärilshund på villovägar I sin skrivarlya, en lägenhet fri från internetuppkoppling, jobbar Fagerholm som bäst på ett nytt romanprojekt.

Det blir någonslags konstig thriller, faktiskt jättekonstig, om en mamma och en pojke i cirka tjugoårsåldern. De har en gemensam hobby som är att besöka brottsplatser tillsammans, avslöjar hon.

Till skillnad från de senaste böckerna är handlingen nu förlagd i en storstad och trots lunchsorlet och det milda dagsljuset känns det plötsligt nästan lite läskigt att höra Fagerholm beskriva händelser hon snappat upp och minnen från det egna livet som har sin plats i berättelsen. Det är så hon jobbar, samlar på sig sådant som känns betydelsefullt, skriver om det som bränner.

Upprymd berättar hon om en andakt i ett gammalt bombskydd. Två personer som går ner och bara en som kommer upp. Och en bortsprungen fjärilshund.

Snart får också vi veta.

studentbladet

•

39

Säg hej till Bubbe För ett antal år sedan väckte den perversa anti-hjälten Hippopotatismos avsky och flin bland den finlandssvenska befolkningen. Nu är det den fromma björnen Bubbes tur att stå i rampljuset, eller närmare bestämt figurera i Studentbladet. Vi har ställt Bubbes far, serietecknaren Erik Lindroos några frågor. celia hillo bild astrid lindroos text

Hippopotatismos var en rent ut sagt vidrig filur. Vad kan Studentbladets läsare vänta sig av Bubbe? Vem är han?

Den markanta skillnaden mellan de två figurerna är att svinet (läs flodhästen) Hippo­ potatismos medvetet är en plåga för samhäl­ let medan Bubbe är plågad av samhällets obarmhärtigheter. Han är blåögd, naiv och lycklig.

Hur föddes idén till serien?

När en dagstidning ansåg en av mina serier för våldsam och censurerade den efter skolskjut­ ningarna föddes Bubbe som en överdrivet gullig motreaktion. Han blev snabbt omtyckt och även min dåtida kärlek råkade ha honom hängande på väggen i sin wc när vi träffades.

Till och med min farmor som normalt inte tycker om mina serier eller mitt musicerande sade: ”Jag älskar Bubbe” vilket är raka mot­ satsen till vad hon sade om Hippopotatismos: ”Jag hatar Hippopotatismos”.

40 • studentbladet

Beskriv din bakgrund som serietecknare.

De första serierutorna gjorde jag redan före skolåldern. Men det var antagligen efter att jag vann en serietävling år 2005, min serie Erik publicerades i de flesta dagstidningar i Svenskfinland och jag gav ut mitt första se­ riealbum Erik – Ebullition, som intresset tog fart. Efter det har jag för egen hand publicerat Hippopotatismos – livet luktar skit (2010) och Hippopotatismos – Vem fittan bryr sig (2012).

Nästa höst publiceras den redan prisbelönta zombie serien GZK på femtio sidor.

Finns det gränser för vad serier får behandla?

Jag har läst serier som behandlat de flesta ämnen, från de mörkaste avgrunderna till de mest regnbågsfärgade fantasierna. Har själv väldigt svårt att tycka att något är roligt nuförtiden om det inte rör sig om den mör­ kaste morbida galghumorn. Men det handlar givetvis om hur artisten framför budskapet.

Grundstenen för humor i serier är ju ändå att

ta en situation eller händelse och göra den absurd. Till exempel tycker många säkert att Hippopotatismos är moralt ifrågasättbar medan jag tycker Hippo är ganska så from och gullig.

Varifrån hämtar du inspiration?

Serier som och fastnat med mig genom tiden är The far side av Gary Larson, Suicide Bunnys av Andy Riley och Fantomen av vilken jag själv har en tämligen gedigen samling. Jag delar också passivt med mig av mina tankar om denna maskerade hjälte på bloggen ­Fantomen.ratata.fi Vilka är dina egna favoritserier?

Så kallade webcomics som jag följer är White Ninja, Bob the angry flower, Sexy Losers, Cyanid & Happiness, Wumocomics och Gone with the blastwave.

Namn: Erik Lindroos Ålder: 25 Hemort: Karis, idag bosatt i Helsingfors Favoritmat: Tacos Husdjur: Tarantellan Anna Övriga professioner: Äventyrs­instruktör, illustratör, BisseBingo-värd, vokalist i grind/hardcorebandet Nothing more to eat och kulturproducent inom den inhemska undergroundscenen.

studentbladet

•

41

Trend

Soliti samlar indiehopp under sina vingar Nick Triani är skivbolagschefen som går sin egen väg. För två år sedan grundade han skivbolaget Soliti som på kort tid blivit en av de starkaste rösterna inom finländsk indiekultur.

Gemensamt för bolagets band är att de fått mer uppmärksamhet utomlands än i Finland. – Utomlands uppfattas finländsk indie som något intressant och spännande, jag förstår inte varför det inte är lika spännande för den finländska musikindustrin. text&bild

tina kärkinen

J

ag träffar Nick Triani och indiebandet Cats on Fire en lördag i Åbo. De är i stan i samband med Soliti Road­ show, en miniturné som Triani ordnat tillsammans med sju av banden på Soliti. Senare samma kväll ska Cats On Fire spela på klubben Dynamo, Triani själv ska sköta DJ-underhållningen.

Nick Triani, som ursprungligen kommer från London, flyttade till Finland år 1998 och har sedan dess arbetat som bland annat producent, musiker och programledare i radio.

Ett par år sedan lämnade han sitt jobb på indieskivbolaget Johanna Kustannus när det köptes upp av jätten Universal. I samma veva startade han sitt eget skivbolag, Soliti. På Soliti hittar man idag namn som Cats On Fire, Delay Trees, Astrid Swan, Black Twig och Big Wave Riders.

Enligt Triani har inställningen till finländsk indiemusik ändrats på senare år.

— För tio år sedan fanns det mycket ignorans kring finländsk musik.

Idag turnerar finländska band över hela världen och trovärdigheten för finländsk musik har ökat. I USA och Storbritannien har finländsk musik ett bra rykte och är känd för sin höga kvalitet.

Andra länder, så som Sverige, har varit svårare att övertyga.

— Sverige har varit värst av alla. Man har inte tagit finländska band på allvar. Trots att attityderna där har ändrats drastiskt under åren är det fortfarande en svår marknad för finländska artister.

Triani menar att uppfattningen om finländsk musik mer och mer ändrats utomlands. Exempelvis har Cats on Fire en stor anhängarskara och spelar slutsålda konserter världen över.

Bandet, som bildades i Vasa i början 42 • studentbladet

av 2000-talet, har redan en lång karriär bakom sig. Genom åren har de gjort både klubb-och festivalspelningar i bland annat Tyskland, Spanien, USA och Hong Kong.

När det gäller mottagande finns det enligt bandet tydliga skillnader mellan Finland och övriga länder de spelat i.

— I Finland måste man först evalueras och det måste utredas om man är ”pretto” eller inte. Man är mer reserverad och det finns en viss misstänksamhet mot nya band. Om musiken är för ”mjuk” avskriver vissa den direkt, säger sångaren och låtskrivaren ­mattias björkas.

— Samtidigt har vi arbetat upp nån slags ställning att inte bli avfärdade.

Klimatet har svängt under tiden vi hållit på och eftersom vi har spelat så mycket utomlands är det svårt att helt fnysa åt vad vi gör eller inte alls godkänna eller acceptera det. I finländska medier poängteras det alltid att man har gjort något utomlands. Det tycker man om i Finland, man är stolt över att finländsk musik når ut.

Medlemmarna i Cats on Fire medger att det finns vissa förutfattade meningar gentemot finländska band.

Enligt Björkas beror det ändå på vilket sammanhang man hamnar i.

— Ibland kan det ses som exotiskt att man kommer från Finland, men man utgår ofta utifrån olika stereotyper.

Utomlands kategoriseras vår musik som skandinavisk popmusik och i Finland talar man alltid om brittpop, vilket känns främmande.

— Oftast blir man förknippad med svenska band, påpekar basisten ­kenneth höglund.

När det gäller det egna skivbolaget har bandet enbart positiva saker att säga.

— Det känns bra att vara en del av Soliti. Nick Triani arbetar hårt och litar

Nick Triani. på det banden gör, säger Björkas.

På Soliti går konstnärlig frihet före allt annat. Trianis koncept bygger på att artisterna själva har full kontroll över musikproduktionen och alla inkomster delas fifty-fifty. Trianis arbetssätt är något som uppskattas.

— Han lägger sig inte i och är väldigt lojal. Till skillnad från de andra som har små skivbolag är han alltid tillgänglig.

Både Nick Triani och medlemmarna i Cats On Fire ser positiva förändringar i det finländska musikklimatet.

— Det känns som att det har internationaliserats, folk har mer självförtroende att göra något eget idag, säger Björkas.

Enligt Triani är det just indieband som är de mest nyskapande och intressanta i Finland. Han efterlyser dock ett starkare stöd från musikindustrin när det gäller nya förmågor.

Studerande, läs kvalitetstidningar förmånligt!

Du som studerar får

Cats on Fire-medlemmarna Iiris Viljanen, Yrjö Ylijoki, Ville Hopponen, Kenneth Höglund, Mattias Björkas.

— I Finland måste du verkligen slå igenom om du ska kunna överleva som musiker. De flesta drömmer nog inte om att slå igenom utan sysslar med musik endast som hobby.

Triani fortsätter:

— Om David Bowie hade varit tvungen att jobba i en R-kiosk fyra dagar i veckan hade han knappast kunnat skapa Ziggy Stardust.

Han påpekar ändå att finländska medier blivit bättre på att uppmärksamma också sådana band som står utanför den så kallade mainstream-musiken. Som exempel nämner han punkbandet Pää Kii, som i slutet av förra året överraskade alla när deras debutalbum knep sjätte plats på Finlands officiella lista.

– Finländsk musik befinner sig i en intressant tid men i en sämre situation om man betraktar musikindustrin och hur pengarna används. Samtidigt är det en guldålder för nya band. Det finns så många fantastiska nya band och alla åker utomlands och spelar. Detta har bidragit till att finländsk musik ses som mer trovärdig nuförtiden.

Triani önskar att man i Finland skulle vara bättre på att omfamna indiekulturen.

– Trots de positiva förändringar som skett lönar det sig för finländska band att satsa på den utländska marknaden. I synnerhet den brittiska marknaden är avgörande, om du slår igenom i Storbritannien så slår du igenom överallt.

På frågan om vilket tips han skulle ge till indieband i Finland har Nick Triani ett enkelt svar: – Flytta.

50 % STUDIERABATT

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

ra på

mere

Prenu

T.FI T A B A TUDIER

S

studentbladet

•

43

Musik

Varför skäms vi? text

christoffer gröhn

L

iksom så många andra lyssnar jag numera främst på musik via Spotify.

Det är behändigt och det är ett billigt sätt att bekanta sig med nya låtar.

Behändigt är det också i den meningen att jag kopplat mitt Facebook-konto till Spotify, så jag inte behöver hålla reda på ytterligare ett lösenord.

Benhändigt, trodde jag alltså.

Redan under de första timmarna efter att jag registrerat mig på Spotify insåg jag vad det leder till. För att ha koll på det senaste, eller vad kidsen lyssnar på just nu, lyssnade jag en del på de mest lyssnade låtarna på Spotify. För att veta om jag missat något stort.

Följande gång jag loggade in på Facebook kom straffet. Med uppseendeväckande, åtminstone i mitt tycke, bokstäver kunde varje Facebook-vän

läsa att jag lyssnat på Pitbull, Rihanna och what not.

Neeej, detta är slutet, tänkte jag. All min trovärdighet som en man med god smak har med ens utplånats fortare än någon hinner räkna upp alla artister Pitbull gjort låtar tillsammans med.

Till all lycka fann jag räddningen. Jag hittade en inställning på Facebook där det är möjligt att gömma undan ens Spotify-uppdateringar för sina vänner. Nu är det bara jag och enbart jag som ser dem. Jag fann ro i min själ.

Till en början skulle man kunna avfärda denna historia, som en i raden om hur våra liv blivit allt mer offentliga och att det numera finns få saker vi håller enbart för oss själva. Allt ska delas på Facebook, Twitter, Instagram och bloggar. Ja, ni vet.

Självklart handlar det också

om det, men strävan efter att visa vem man är via låtarna man lyssnar på har nog funnits där långt innan nätets uppkomst. Vem brukar till exempel kolla skivhyllan på första besöket hos en ny pojk- eller flickvän för att få en uppfattning om personen?

Trots att jag numera mest lyssnar på musik via Spotify äger jag ändå fortfarande en skivhylla. Den har också mest funktionen av ett prydnadsföremål och jag använder den ungefär lika ofta som min

ljusstake som står i fönstret.

Ytterst sällan alltså. Men den ska ändå finnas där.

I min hylla ryms endast 60 skivor och det är därför hård konkurrens om vilka som platsar. Dessutom är det alfabetisk ordning som gäller. Naturligtvis. Inte för att jag tror att så många som kommer på besök granskar den där skivhyllan, men för min egen skull känns

Film

Över förväntan text

linn hielm

Så är den över igen. Månader av förväntan, gissningar, spänning och dramatik. När årets filmprissäsong inleddes med Critic’s Choice Awards i januari såg ännu mina tippningar på vilka filmer och skådespelare som skulle ro hem statyetterna helt annorlunda ut än de gjorde inför Oscarsgalan förra söndagen.

44 • studentbladet

När jag funderar på varför inser jag att det främst beror på att jag inte vågade hoppas.

Min ovilja att våga tippa på mina favoritfilmer i år (Argo, Silver Linings Playbook, Django Unchained, Les Misérables) beror främst på att mina favoriter inte har världens bästa track record på Oscars.

Jag minns ännu 2010 års gala med avsmak: Tre av de enligt mig bästa filmer som gjorts det senaste decenniet (Black Swan, Inception, The Social Network) var nominerade för bästa film och jag var

bergsäker på att en av dem skulle vinna. Men så gick det inte. Vinnaren blev istället The King’s Speech – ingalunda en dålig film men inte heller en modern klassiker likt de tre ovannämnda. Och det är inte den enda gången då mina förhoppningar har grusats under galan. År efter år han de filmer och skådespelare jag gillat bäst överträffats av totalt oinspirerade val.

Så inför årets gala försökte jag hålla mina förväntningar låga. Men då söndagens gala började med att Christoph

Waltz fick pris för bästa manliga biroll (vilket jag hoppats på) fick jag direkt en föraning om att årets gala inte skulle vara lika hopplös som tidigare år. Efter att de följande tio kategorierna delades ut åt exakt de jag hade gissat på var jag både uppspelt och orolig.

Och så var det dags. Förra årets vinnare klev fram på scenen för att offentliggöra vem som vunnit bästa kvinnliga huvudroll. När Jennifer Lawrences (min favoritskådespelerskas) namn hördes kunde jag inte tro att det var

det tryggt att veta att där inte finns en enda skiva som jag skäms för. I en kartonglåda undanskymd i min bokhylla är situationen däremot en helt annan. Där finns E-Types Greatest Hits och pojkbandet Fives debutplatta. Men det brukar jag inte tala högt om och jag hoppas alltid innerligt att eventuella besökare inte får syn på plattorna som ligger där.

I och med att skivor blir en allt större raritet och allt fler använder sig av Spotify försvinner ändå den här delen av ens skivhistoria. De som är tonåringar i dag kommer inte att kunna blicka tillbaka på sin ungdom och rodna av tanken på att de någonsin införskaffade så många dåliga skivor. De kommer inte att ha en låda med One Direction, Robin och Justin ­Bieber undangömd i skrubben. Och det är samtidigt lite synd.

Frågan är ändå varför så många

skäms och varför vissa inte öppet vågar visa hurdan musik de lyssnar på. Jag är nämligen inte den enda som resonerar så här. Jag har en kompis som kopplar bort Spotify från Facebook då han ska lyssna på låtar han skäms över att han gillar.

Och jag har hört om människor som lyssnar på Pitbull och company på Youtube för att dessa låtar inte ska besudla deras i övrigt perfekta hipsterdränkta Spotifyprofil, där det bland annat framgår att den platta de lyssnat mest på är Coexist med The xx.

Jag tycker ändå att vi ska sluta skämmas och lyssna på vad fan vi vill. Låt den dåliga smaken florera.

Lyssna på billig mainstreampop, svensk dansbandsmusik eller finska schlagers. Och berätta det för hela världen. Själv ska jag på nytt offentliggöra för samtliga Facebookvänner vilka låtar jag lyssnar på i Spotify.

Redaktionens Top 3

1. sant. Medan hon gick upp på scenen för att tacka måste jag erkänna att jag grät av glädje.

Och sedan rundades hela galan av med att den bästa filmen förra året, Ben Afflecks lysande Argo, faktiskt fick pris för bästa film. Det var en magisk natt.

Så för att de har återinfört min tro på hela galan med att äntligen belöna rätt filmer väljer jag nu att säga precis som Ben, Jennifer, Christoph och de andra sa i sina tacktal: ”I’d like to thank the Academy”.

2.

House of Cards Har Kevin Spacey huvudrollen i ett politiskt drama som David Fincher regisserat, är det ganska självklart att slutresultatet blir briljant. Men så här briljant förväntade sig knappast någon att det skulle bli. Den enda vettiga orsaken att skaffa Netflix.

Reply to all Svensk juridiklektor ger upphov till Meckagate och den egna stu­ dentmailen bjuder på magsjukor, borttappade tentresultat och frågor om utbytesstudier. I väntan på na­ kenbilder.

Isac Elliot

3.

Vi vet att en tidning som försöker rikta sig till självmedvetna stude­ rande inte borde rekommendera sådant här, men killen är ungefär åtta år gammal och sjunger bättre än de flesta finska Idolsvinnare.

studentbladet

•

45

Mat

Frosseri

Månadens recept, som bygger på dödssynden frosseri, är garanterat inte hälsosamt, men desto godare. text celia hillo bild emilia nyberg

Dubbelchoklad whoopies Ca 20 kex.

Tid 30 min .

46 • studentbladet

Ingredienser 3 ägg 2,5 dl strösocker 1 tsk vaniljsocker 50 g smör 1 dl gräddfil 2 msk kallt kaffe 3,5 dl vetemjöl 2 tsk bakpulver 4 msk kakao 1 nypa salt 100 g mörk choklad

Fyllning 200 g vit choklad 200 g philadelphiaost

Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Smält smöret och häll i det tillsammans med gräddfilen och kaffet. Blanda mjöl, bakpulver och kakao och släng ner i smeten. Smält chokladen i vattenbad eller mikrovågsugn, häll i smeten. Klicka ut smeten (ca en matsked åt gången) på bakplåts­papper.

Grädda i 175 grader i 10 minuter. Låt kexen svalna.

Smält chokladen och blanda med osten. Tillsätt fyllning på undre sidan av ett kex och lägg ihop det med ett annat kex. Låt glupskheten ta över.

Händelsekalender

MARS 2013 8.3.2013

Monsp-klubi: Ruudolf, KarriKoira, Ruger Hauer Fontanaclub, Vasa Kl. 22

1-2.3.2013

Helsinki Burlesque Festival Gloria Lilla Robertsgatan 12, Helsingfors

16.3.2013

2.3.2013

Hitta din blivande!

Speed Dating Apollo Live Club Mannerheimvägen 16, Helsingfors

Kreagalan De mest intressanta personerna, idéerna och projekten i Österbotten premieras.

Academill

21.3.2013

Blaue Frau – Mina vackra ögon En gapig turnéföreställning om kärlek, ångest och mig!

Ritz, Kyrkoesplanaden 22, Vasa Kl. 19

4.3.2013 & 7.3.2013

Månadens nordiska film: Palme Hanaholmens kulturcentrum Hanaholmsstranden 5, Esbo Kl. 18 Fritt inträde

7.3.2013

Åbo Svenska Teater: Middag med vänner Premiär på Kulturhuset Karelia Skillnadsgatan 11, Ekenäs Kl. 19 Studerandebiljett 10 €

UngInfo är Luckans rådgivnings- och informationstjänst för ungdomar i åldern 13-29 år. Vi finns i huvudstadsregionen, Åbo, Borgå, Kyrkslätt, Raseborg samt på nätet. Hos oss får Du individuell handledning i frågor som berör t.ex. studier, jobb, och fritid. Passa också på att kolla in våra evenemang som handlar om allt från vad det betyder att flytta hemifrån till hur man kan bemästra en bra studieteknik! Kolla in vår kalender så vet du vad som händer nära dig. unginfo.fi

Fråga.fi - När de egna svaren inte räcker till

ÄR DU FRAMTIDENS

SKÅDESPELARE?

Sök till Teaterhögskolan!

ANSÖKNINGSTIDEN ÄR

FUNDERAR DU PÅ FRAMTIDEN? - Fundera med UngInfo!

4–15.3.

2013

Svenska utbildningsprogrammet i skådespelarkonst i Helsingfors tar in nya studerande våren 2013.

Nästa antagning är våren 2015.

Mera info hittar du på www.teak.fi/antagning

studentbladet

•

47