Kunskap viktigt för ett tryggt båtliv

Möt Sten Nilsson, cirkelledaren från Åmål med Vänerns vatten i blodet. Med 60 års erfarenhet av båtfärder på Vänern, 40 år som lärare och numera även kapten med egen passagerarbåt för chartertrafik om somrarna, lär han ut navigation och sjövett och säkerhet till cirkeldeltagare.

– Jag är född i Åmål och har i stort sett varit Åmål trogen. Efter att ha gått folkskollärarseminarium i Gävle har jag varit lärare på i stort sett alla skolor i Åmåls kommun, säger Sten.

Idag är Sten cirkelledare för Förarintyg för båt och vattenskoter, Kustskepparintyg samt Utsjöskeppare Förarintyg är första steget inom navigation och ger grundläggande kunskap för att föra en fritidsbåt inomskärs. Kustskepparintyg vidgar kunskaperna, lär ut navigering utomskärs och ger möjlighet att framföra en båt längre än tolv meter. Utsjöskepparkursen ger kompetens för längre resor med fritidsfartyg utmed Europas kuster och inre vattenvägar.

Själv började Sten segla på Vänern redan i tioårsålden: – Jag har haft 35 egna båtar och byggt de flesta av dem själv. Segling höll jag på med till 2002, berättar Sten, 20 Gotland Runt och 25 Tjörn Runt har jag seglat. Jag vann Tjörn Runt 1992. Det har också blivit mycket jollesegling med tävlingar i Danmark, Holland och Norge.

Varför började du som cirkelledare för Studieförbundet Vuxenskolan?

– Det roliga med frivillig studieverksamhet är att deltagarna är människor som verkligen vill lära sig. Då blir det enkelt och stimulerande också för mig. Jag är ledare inom det jag sysslat med i hela mitt liv, då finns en väldigt bra utgångspunkt för ett tryggt ledarskap, menar Sten.

Kraven på formell kompetens för att färdas på sjön borde vara tydligare, anser Sten. Vissa som kommer till

Stens kurser har haft båt länge, men utbildar sig inte förrän det vid något tillfälle trasslat till sig för dem på vattnet. Med lång lärarerfarenhet för barn och unga ser Sten också folkbildningen som en möjlighet till goda sammanhang:

– Att skapa tillhörighet och vettiga värderingar för dem som inte blir delaktiga i idrottsverksamhet tycker jag är viktigt. Många ungdomar kör dessutom små, snabba båtar. Att få dem att ta ett förarintyg och känna stolthet i den kunskapen är betydelsefullt.

Sedan 2008 äger Sten Nilsson passagerarbåten m/s Vänervåg, byggd 1986 i Sjötorp. Sommartid går m/s Vänervåg chartrade turer på Vänern och till Dalbosjöns anslutande vattensystem.

– Våra fasta turer går dels upp till Arvika via Säffle kanal och Glafsfjorden, vilket är en tvådagarstur, dels till Sunnanå genom Tössebäcks skärgård. Vi har också kortare turer med utgångspunkt Åmåls gästhamn, berättar Sten. Andra beställningar är också möjliga och vi samarbetar med en lokal restaurang för att kunna erbjuda varm mat ombord.

Vad är då det bästa med Vänern för fritidsbåtsägaren?

– Att man färdas på dricksvatten. Det är gott om plats, du får nästan en hel ö för dig själv. Du behöver inte komma ett par dagar i förväg för att få plats. Problemet med Vänern däremot är att det fattas öar, det är för mycket hav. Områdena med skärgård är små, ofta behöver du gå ut på oskyddat vatten. Man ska komma ihåg att Vänern är stor. På dess yta kan man lägga hela världens befolkning på varsin luftmadrass. Då stiger vattenytan med en decimeter, säger Sten.

Vilket är ditt eget favoritområde på Vänern?

– Tössebäcks skärgård har det man behöver. Här finns bryggor och en egen ö eller vik om man vill. Bra fiskevatten är det också. Som grädde på moset kan man dra iväg över till Värmlandsnäs eller till Kållandsö, avslutar Sten.

I den lilla bruksorten Fengersfors finns, i SV Västs regi, en bokcirkel bestående av åtta kvinnor mellan 30 och 50 år. Jag fick möjlighet att sitta med under deras samtal en vacker majkväll.

I den gamla prästgårdens stora kök är bordet vackert dukat och Julia, kvällens värdinna, bjuder alla att ta för sig av salladen och det nybakade brödet. Det pratas och skrattas kring bordet. Sorlet lägger sig och bokpratet kan börja.

– Vad tyckte ni om boken, börjar Åsa.

– Den hade ett ovanligt upplägg med flera berättarjag, säger Anna.

– Det var ett annorlunda grepp men det blev väldigt intressant att allas berättelser hängde ihop, menar Cajsa. Diskussionen tar fart. Samtalet flyter bra och alla får säga sitt.

– Vi har haft vår bokcirkel i ett år nu och har hittat en bra form, säger Julia medan hon plockar fram desserten,