KONFERENS OM KÄRNVAPENNEDRUSTNING I SKUGGAN AV DEN SVENSKA NATOPROCESSEN

Den 14–15:e juni var det dags för den andra upplagan av den årliga konferensen på Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning (AMC). Centret etablerades 2021 vid Uppsala universitet för utbildning, forskning och policystöd. Den internationella och tvärvetenskapliga konferensen samlar forskare, utbildare och andra aktörer på området. Deborah Biniam

Solomon, sakkunnig för kärnvapen och mördarrobotar på Svenska Freds deltog.

Text: Deborah Biniam Solomon

Världen och Sverige är vid tiden för årets konferens i ett helt annat läge än det som vi befann oss i när AMC grundades 2021.

Nu finns det ett krig på vår kontinent, ett krig av territoriell invasion och aggression som inte setts i Europa sedan slutet av andra världskriget. I Sverige har vi brutit en än längre tradition, nämligen våra 200 år av militär alliansfrihet för att gå med i en kärnvapenallians, Nato.

Dessa två historiska händelser satte tonen för hela konferensen. Samtidigt som forskning om smådetaljer och tekniska egenskaper presenteras i salarna - på teman som kapacitet, klyvbart material och aktinider - var det hetaste samtalsämnet i korridorerna och under kafferasterna Natomedlemskapet.

Det rådde en stämning av uppgivenhet kring Sveriges Natomedlemskap bland många av deltagarna. Vi representanter för civilsamhället tog tillfället i akt att diskutera praktiska steg för hur vi kan fortsätta arbeta för kärnvapennedrustning i en ny verklighet. En verklighet där kärnvapenarsenaler moderniseras och där kärnvapen legitimeras av flera länder och aktörer.

Vi, tillsammans med våra ICAN-partners, arrangerade ett seminarium om vilka steg som är nödvändiga att ta för att Sverige inte ska överge sin roll inom kärnvapennedrustning. En av deltagarna var Grethe Østren från Norske Folkhjelp som är redaktör för Nuclear Weapons Ban Monitor. Det är en publikation som ges ut årligen och som beskriver tillståndet för kärnvapennedrustning i världen.

År 2022 flyttades Sverige för första gången från katego- rin neutrala stater – stater som varken visar aktivt stöd eller motstånd mot kärnvapennedrustning – till kategorin aktivt opponerande stater. Det beror på att Sverige röstade nej till en resolution från FN:s generalförsamling om kärnvapenförbudet, Sverige brukar vanligtvis avstå från att rösta. Detta visar hur vägen mot ett Natomedlemskap redan börjat påverka svensk utrikespolitik och dess agerande inom kärnvapennedrustning.

Men hopp finns ännu. Sverige kan, även inom Nato, ta ställning mot kärnvapen. Exempelvis genom att skriva på FNs kärnvapenförbud. Under ett panelsamtal lyftes exempel på hur länder har agerat både emot men också för kärnvapennedrustning och icke-spridning även som Natomedlemmar.

Vi fick höra om hur en majoritet i det tyska parlamentet röstade för att amerikanska kärnvapen skulle tas bort från tyskt territorium. Som svar på det började Nato framhäva vikten av kärnvapen och beskriva sig själv som en kärnvapenallians i strategier och policy, samtidigt som USA började modernisera de kärnvapen som fanns i Tyskland.

Historiska exempel visar att det går att påverka Nato men också att påverkas av Nato om medlemsländerna inte står på sig och visar styrka för att få sin sak genom.

Vår roll i civilsamhället förblir att granska vår regerings agerande och driva på för starka ställningstaganden mot kärnvapen.

En viktig session under konferensen handlade om avkolonisering av kärnteknisk kunskap. Trots att människor i länder som är eller har varit koloniserade är överrepresenterade bland offer och överlevare av kärnvapenanvändning och kärnvapenprov, så tenderar kunskap och forskning kring kärnvapen och kärnvapennedrustning att bedrivas främst i Europa och Nordamerika.

Civilsamhället måste se till att människor från det globala syd bjuds in, inte bara som underhållning utan som experter och som jämställda deltagare i samtal och i publiken. Vi bör också vidga vårt sinne om vad expertis innebär och inte bara att fokusera på forskning om teknisk vetenskap utan att tänka på hur till exempel konst kan hjälpa oss att förstå och utbyta information och kunskap om kärnvapen.

Konferensen gjorde det tydligt för oss deltagare att även om kampen för kärnvapennedrustning är en strid i motvind just nu, är det upp till oss att fortsätta driva på för förändring. Det har blivit tydligt att det inte finns några formella hinder för Sverige att vara en stark röst mot kärnvapen även som medlem i Nato. Men det gäller nu för Sverige att hedra Alva Myrdals anda och formulera och driva en tydlig nedrustningspolitik.