8 minute read
Lång väntan på festligt jubileum
Text & Bild: Håkan Wasén
Östgöta Provinsialloges (ÖPL) 200-årsjubileum 13 maj blev en succé, präglad av en oväntad gästs högtidstal, den nya biskopen för Linköpings stift, Marika Markovits.
Kapitelfrimureriet i östergötland startades 1813 men först 1820 kunde man etablera ett fullständigt kapitelfrimureri. det första världskriget medförde att man inte firade något jubileum 1913 utan sköt upp det till 1920. Några dagar före, den 1 maj 1920, avled kronprinsessan margareta, den nuvarande konungens farmor, och inga kungligheter kunde närvara.
Linköpings domkyrka
När 200 år skulle firas kom Coronapandemin och sköt upp firandet i tre år.
Jubileumsfirandet inleddes i Linköpings domkyrka, bara ett knappt stenkast från domkyrkans medeltida församlingshem, den byggnad, där kapitellogen blev till, sedan frimurarna köpt huset 1810.
En gudstjänst där öPL-brodern torbjörn Sjöberg predikade och där östgöta Provinsialloges mäktiga frimurarkör bidrog till att psalmerna klingade högre än vanligt.
En av höjdpunkterna blev körverket, ”Banerhymn”, vilket komponerats av brodern Jörgen ralphsson för jubileet. Kören, under ledning av reine eriksson, framförde den magnifikt.
Dagen fortsatte med jubileumslunch i Linköping Konsert & Kongress. var det en tillfällighet eller en medveten flirt med den gamle biskopen Jacob Wallenberg, en av frimureriets tillskyndare i Linköping, att det vankades Wallenbergare till lunch?
Traditionell minnesbok
Efter lunchen hölls föredrag och paneldiskussioner och boksläpp av den efterlängtade jubileumsboken. idéhistorikern Andreas Önnerfors, som både forskat om och skrivit om 1700-talsfrimureri och som deltagit i planläggningen av boken, berättade om bokens tillkomst.
Östgöta Provinsialloge hade tidigt bestämt att gå ifrån det traditionella formatet för en traditionell minnesbok, som huvudsakligen berättar om det som varit, utan att i boken även ta upp nutid och även framtiden för frimureriet.
Boken innehåller därför både historia och intervjuer med ämbetsmän och personer inom dagens öPL samt ämnet hur frimureriet kan komma att utvecklas vidare. Något som kanske man får facit till först år 2120 vid nästa jubileum.
Under bar himmel
Arrangörerna hade sannolikt hyst en icke obefogad oro för vädret eftersom man så gärna ville ha det inledande minglet inför middagen med damer under bar himmel på Frimurarhotellets innergård. majsolens värme låg dock som ett skönt täcke över alla och innergården fylldes av mingelsorl. i vimlet fanns även flera celebra gäster. östergötlands landshövding Carl Fredrik Graf sågs i minglet samtalandes med, kanske man får man säga, jubileumsgeneralen olof Nimhed.
Inte långt därifrån stod en dam i en svart snygg långrock och talade med öPL:s provinsialmästare Magnus Engström och Lars Jagerfelt, aktiv inom informationssektorn i öPL. det var Linköpings stifts nya biskop marika markovits. Hon var glad över att ha blivit inbjuden till dagens festiviteter och det skulle senare visa sig vara ett genidrag av arrangörerna.
Ordens Stormästare, Christer Persson, hade av seniora skäl bestämt sig för att åka till Karlskrona där frimurarverksamheten firade mer än 200 år. istället fanns Stormästarens ståthållare Göran Karlsson på plats.
300 gäster
Det kunde ha varit vilken galapremiär som helst med damer i vackra kläder. det inte bara minglades, det fotograferades också. För ett sådant fototillfälle återkommer nog bara vart 100 år. öPL:s frimurarmatsal var för liten för de uppemot 300 gästerna. därför hölls jubileumsmiddagen i vintergatan, den stora konferenssalen i Frimurarhotellets nya hotelldel. där serverades en rödbetsgravad lax och därefter oxkind. men det serverades inte bara för magar utan även för ögon och öron.
Operasångaren William Baker med pianisten Staffan Alveteg bjöd på skönsång. ”Land du välsignade” och ”Nessun dorma” ur ”turandot” var det som bland annat klingade med stark stämma från scenen. dessutom bjöds publiken till sin förtjusning in att nynna med i temat i ”Nessun dorma”. Så följde flera tal, föredömligt korta och kärnfulla.
Värme och värdighet
Stormästaren företräddes av sin ståthållare Göran Karlsson, som gillade vad han sett och hört. Han gratulerade öPL till en jubileumsbok som var annorlunda och som han trodde skulle sätta ett sorts märke för framtiden.
– Jubileumsboken och boksläppet är nydanande och ett sorts manifest för vad frimurarorden står för: idé, tradition och framtid.
Landshövdingen sade att han under kvällen känt vänlighet, värme och värdighet.
– Och det tror jag kan sammanfatta en organisation som funnits i 200 år. vi har väntat länge och nu är vi äntligen här, sade provinsialmästare Magnus Engström.
Han citerade vad den förutvarande kollegan provinsialmästaren Henric Westman sade vid 100-årsjubileet 1920.
– Just i denna tid då världen varit en rummelplats för mänskliga lidanden har vårt frimureri varit en fristad inom vars helgade murar våra bröder finna tröst och sinnesro. och det gäller ju just nu, tänker jag, i allra högst nu. Att vara och fortsätta vara en god kraft tillsammans med många andra goda krafter i samhället. det vi sysslat med i snart 300 år är tidlöst, det är något vi skall fortsätta med.
Frimureriets innersta
Men det tal som skulle komma att fastna var det biskop marika markovits höll. den som känner frimureriets innersta vet att det torde stå en biskop när. det visade sig att vår nya biskop hade en fenomenal magkänsla, för i sitt tal uttryckte hon känslor som fick de närvarande bröderna att ”känna igen sig”.
Så gled kvällen sakta över till natt under intagande av efterrätten, svartvinbärspannacotta med curd, rödbetsmaräng och brynt smörsnö. de som orkade, firade vidare på Frimis nattklubb. övriga åkte eller gick hem njutande av både den friska nattluften och det man fått vara med om. X
Linköpings stift har fått en ny biskop, marika markovits. en biskop som i ett tal vid östgöta Provinsialloges 200-årsjubileum den 13 maj fångade själen i vårt frimureri på ett unikt och intresseväckande sätt enligt många. många av deltagarna önskade att talet även kunde återges för bröder utanför Fjärde fördelningen.
Här är talet i sin helhet.
Tal vid 200-årsjubileet för Östgöta Provinsialloge, frimurarorden i Linköping,
13 maj 2023 Av Biskop Marika Markovits
Provinsialmästare, Landshövding, ärade Jubileumsgäster. tja brooo – säger min tonårsson hemma när han hälsar på sina kompisar och vill låta som man gör i ”orten” säger han.
Han och hans kompisar har skapat ett ord och ett tecken för sin vänskaplighet… en sorts ritual - men de vet inte att den har mångtusenåriga rötter.
De första kristna kallade sig systrar och bröder – de etablerade ett släktskap baserat på en gemensam livsåskådning/tro - inte på blodsband.
Detta skedde stick i stäv med den tidens klantänkande som utgjorde grund för samhällsbygget.
De införde en samhörighet baserad på viljan att leva efter Guds vilja, en radikal freds- ickevålds och jämlikhets etik där den förste ska vara den siste och den minste den störste, där du vänder andra kinden till och älskar din nästa som dig själv och gör mot andra, det du vill att de ska göra mot dig. ett brödraskap och ett systraskap baserat på upplevelsen att tillvarons yttersta grund är kärlek och ljus.
En radikal etik och livshållning som genom 2000 år missbrukats och misstolkats men också återkommande restaurerats av människor som återvänt till ursprungsbudskapet och därur kunnat ge det ny aktualitet i sin tid. Frimurarorden är ett sådant exempel.
Upplysningstiden på 1700 – talet. den Lutherska reformationen på 1500-talet hade myndigförklarat varje människa till att själv bära gudsrelationen och själv kunna uttolka Gudsviljan ur Bibeln. vetenskap sågs inte som ett hot mot tron utan som ett sätt att lära känna Gud, skaparen alltmer. och kampen mellan ont och gott sågs främst ske inom oss alla – inte mot häxor och demoner.
I denna nytänkandets tid föds frimurarorden. Buren av den urkristna idén om ett syskonskap – ett brödraskap – som går utöver blodsband - vars samhörighet byggs på gemensamma värderingar som man steg för steg får växa in i. Frimurarorden ger andlig och moralisk mognad en rituell och festlig inramning som genom århundraden lockat många män. ett komplement till den väg kyrkan erbjuder, men som ofta inte, idag i alla fall, drar till sig så många män.
Liksom kyrkan har ni som organisation fått brottas med kritik om bristande jämlikhet och transparens – lyhördheten för detta och förmågan att avgöra vad som är relevant och rikligt att förändra har gjort att ni nu kan fira 200 år, och se framtiden an med tillförsikt. det är i er tradition ni kommer hitta de värden som gör orden relevant för kommande generationer. Likaså gäller vår lutherska svenska kyrka, som snart firar 500 år.
I Caritas – det som är hjärtat i er brödragemenskap – finner ni det som stärker er som individer, som gemenskap och som samhällsengagerad organisation. vår tid behöver mer av organisationer som verkar för medkänsla, omtanke, samhörighet och stödjande brödraskap. Som Caritas står hos er.
Må ni alla välsignas med andens nio frukter som befrämjar av långvarig relation till Gud; kärlek glädje frid, tålamod vänlighet godhet trofasthet ödmjukhet självbehärskning. (Galaterbrevet 5:22–23)
Östgöta provinsialloge – jag ger härmed mina Gratulationer till de 200 åren – i form av en skål!
Och mina lyckönskningar till de kommande 100 åren i form av en modern brödrahälsning.
