Sagan om Bruno på Frimurarbarnhemmet i Blackeberg

Text: Återgiven av Ingvar Fröberg

Det här är den andra och sista delen av ”Sagan om Bruno på Frimurarbarnhemmet i Blackeberg” skriven av Bruno Blomgren och som publicerades i Brommaboken 2008 återges här ordagrant. Fortsättning från Frimuraren 3 2023.

”Så kom dagen då jag skulle välja yrke på barnhemmet. alla skulle dra sitt strå till stacken. Jag var mellan 10 och 11 år och bad att få komma till skoverkstaden. detta mötte inte något hinder. när jag var 13 skulle vi gå och läsa för prästen. när jag var 14 skulle vi konfirmeras. till dess gjorde jag mina konfirmationsskor. sedan gjorde jag ett par åt min kompis, som i sin tur sydde en kostym till mig. Han var en styv skräddare och när han muckade från Blackeberg öppnade han eget skrädderi på s:t Eriksgatan. sista året sökte jag mig till trädgården vilket passade mig bättre. då slapp jag gå ner till sjövillan med mjölken till skomästaren varje morgon. Jag trivdes väldigt bra i trädgården. dels var det ett varierande arbete, dels fick jag vara ute.

Här på barnhemmet måste alla sköta sig, annars skulle det statueras exempel. tidsandan var annorlunda mot nuförtiden. Gjorde man sattyg var det ris eller rotting. man måste ha tre varningar innan det tillämpades. Jag tror att ingen tog någon skada av detta, inte vad jag vet i alla fall. vid ett tillfälle skulle jag gå in i dagrummet för att hämta mina läxböcker. städerskan hade gjort fint och jag kom inklafsandes med skitiga skor. Hon började slita mig i håret och jag blev förbannad och slog tillbaka. styrman Isaksson hör det här livet i dagrummet. Han får tag i mig och ger mig en snyting så jag far över hela dagrummet. sedan läxar han upp städerskan så hon börjar gråta. där hade rättvisan sin gång. av detta hörde jag ingenting senare. Jag tog ingen skada.

Klockor till alla som konfirmerades

I trädgården odlades mest frukt och bär. På kroksängens västra del odlades potatis och rotfrukter samt ärtor och jordärtskockor som gick till barnhemmets försörjning. Ett uppdrag som jag kommer ihåg var, att ihop med Harald plantera begonior, tagetes och zinnia runt rabatterna vid Ljunglöfska slottet. Gjorde man ett bra jobb fick man 10 poäng. då fick man 25 öre i månaden.

Det skulle flaggas vid Ljunglöfska slottet då prinsessan Ingrid skulle gifta sig med kronprins Fredrik av Danmark. det skulle se fint ut. kronprinsen av Sverige, Gustaf Adolf, som senare var Sveriges kung Gustaf VI Adolf, var också ordförande i Frimurarorden. Han var en hel del ute i Blackeberg. Han delade ut klockor till alla som konfirmerades. På klockans baksida stod det: drottningen Wiktorias Fond Frimurarbarnhemmet Blackeberg.

Vi fick åka med ångbåt några gånger utåt skärgården som jag minns. vi fick åka till Cirkus Schumann på djurgården. vi var också på dramaten och såg på en del evenemang. det fanns aldrig några dödpunkter. Clownen Charlie rivel kom till barnhemmet och uppträdde och det var väldigt roligt. nu är han död och begraven men minnen från den tiden lever kvar. kommer ihåg ett tråkigt minne från just kroksängen. vi höll på att idrotta och det var en kille som höll på med spjutkastning, Bo Engström hette han. Han kastade spjutet som gick i en båge ner mot en flicka som inte var nog observant. spjutet gick genom benet och det såg otäckt ut. Flickan hette Vanja Hjort kommer jag ihåg. ambulansen kom snabbt till plats och grejade situationen tillfälligt. ambulansförarna var Henry Kälarne och spånga Jim Jonsson, Sveriges förnämsta löpare på den tiden. allt slutade lyckligt till slut.

Sköta mig på egen hand

Major Ryhman proklamerade en morgon att det fanns en ledig plats på en yrkesskola på Kungsholmen som kopparslagarlärling. Fanns det någon av oss som var intresserad? Jag anmälde mig och var antagen. kopparslagarmästaren hette Andersson. Jag började där omedelbart. Jag skulle vara där klockan 8 varje morgon. Jag fick frukost på barnhemmet på mornarna innan jag åkte till Kungsholmen.

Så kom den dagen då jag skulle mucka från barnhemmet, när jag skulle bli fri och sköta mig på egen hand. Jag blev kallad ner till slottet där major Ryhman tog emot. Han frågade hur det kändes inför den stora dagen när jag skulle lämna tryggheten. Han frågade om jag fick bo hos min moster i midsommarkransen. Jag svarade att jag var välkommen. Han överlämnade en liten bok från Kristineberg, minnesbilder från den tiden när barnhemmet låg där. Boken har jag kvar än idag. Jag tackade för den tid jag fick vistas på Frimurarbarnhemmet Blackeberg. därmed gick jag! med mig fick jag en stor väska som innehöll en kostym, underkläder, 2 skjortor, strumpor, skor samt en hatt och en mösssa. Jag lastade väskan på en damcykel som jag fått låna av min moster. Jag tog ajö av några kompisar och sedan gick färden mot midsommarkransen.

Det fanns ingen hemma i midsommarkransen varför jag satte mig att vänta, på min väska. till klockan 1 på natten. då hörde jag upprymda röster från svandammsbacken. de hade varit på bröllop. det var min morbror som hade gift sig. nåväl. de blev väldigt snopna då de såg mig sitta där. Jag hade en känsla av att jag inte passade in i bilden. Jag bodde där ett tag men trivdes aldrig.

Ingenstans att bo

En dag var jag tvungen att sluta på yrkesskolan. Yrkesläraren hade gått hädan och de hittade ingen kunnig ersättare. Jag fick arbete genom arbetsförmedlingen på E.n Eklunds mekaniska verkstad. Jag skulle få 16 kronor i veckan att börja med. Även jag måste ha något att leva av.

På verkstaden träffade jag en kille som jobbade där tillfälligt. Han var egentligen kock. Han hörde min belägenhet med bostaden. du får bo ihop med mig, sa han. du får betala 25 spänn i månaden. Jag slog till. Killen hette Erik Lindholm och skulle mönstra på båten Gripsholm om några dagar. Jag talade om för moster Ingrid att jag hade fått bostad och flyttade från henne till Folkungagatan 110.

Den dagen kom när jag inte kunde betala hyran och jag var tvungen att rymma fältet. Jag var stamgäst på ett kafé som hette vita Hästen på Blekingegatan. Jag talade om för ägarinnan att jag hade ingenstans att bo. där satt en kille bland gästerna som hade hört vårt samtal. du kan få ett tält av mig, sa han. Å, jag var väldigt tacksam. Jag tog mitt tält, åkte till Ältasjön och bosatte mig där. Jag gjorde i ordning golv till tältet, skaffade lådor och lite skålvirke, som jag gjorde i ordning ett praktiskt kök av och fick ett litet hem. tack vare en cykel på avbetalning kunde jag förflytta mig dit jag ville.

En dag i oktober månad när jag kom ut till Älta hade någon stulit allt jag hade av värde, tältet, spritköket och mycket annat. Jag tyckte hela världen var emot mig. Jag tog min cykel och åkte inåt stan. när jag kom till Hammarby står där en arbetsvagn vid kolerakyrkogården. Jag går ner till ett stall där jag hittar en bal med halm, som jag placerar under vagnen. detta blev mitt hem en tid framöver tills hösten började göra sitt intåg och det vart kyligare på nätterna.

Glad och lycklig

Jag fick ett tips av killen som gav mig tältet att det fanns rivningsbostäder på reimersholme, som gick att hyra billigt. Jag tog cykeln och åkte dit. skulle tala med en som hette Andersson. Han anträffades på platsen och jag framförde mitt ärende. Han svarade: ”du var en liten djävul. Hur gammal är du?” ”Jag är 15 år och har ingen stans att ta vägen.” sedan talade jag om att jag kom från Blackebergs barnhem. ”visst ska du får en lägenhet.” Han visade mig reimersholmsparken 12. ”Här kan du hyra. de här lägenheterna ska rivas, men det kan ta tid, kanske ett och ett halvt till två år.” kåkarna har tillhört gamla yllefabriken.” ”Har jag råd?” ”Ja det har du säkert. Elva kronor i kvartalet grejar du nog av. du har lite ved i vedboden till att börja med. vatten får du hämta i en pump vid reimersholmsbacken. Lycka till!” sa han och gick sin väg. Jag var så glad och lycklig.

Nu hade jag ett eget hem! Jag fick en säng samt en gammal byrå av en kamrat. av sockerlådor gjorde jag i ordning skåp i köket. skaffade ett användbart köksbord och några stolar. Jag köpte en AGA-radio på avbetalning så jag kunde lyssna på lite förströelse. Jag bärgade en båt vid Pålsundet och satte ut en annons i DN om denna. Ägaren till båten kom ner till reimersholme. Han sa: ”Jag tror du behöver båten bättre än jag”. så jag fick båten. Jag använde båten för att transportera skrot. Jag tog allt som var säljbart vid gamla Yllefabriken som låg på reimersholme. Järnskrot, koppar, mässing, bly som jag smälte till klumpar. det var många lass som jag rodde till skroten vid Ligna, sålde och fick bra betalt. Jag var nästan förmögen! Jag köpte kläder och vinterskor för pengarna. nu slutade jag på verkstaden där jag arbetade och började i byggnadssvängen på reimersholme. Contractor hette firman. där tjänade jag pengar så jag kunde leva ett drägligt liv.

Vedboden full

Det låg timmerbröten vid Årsta holmar som jag observerade när jag var ute och fiskade. Jag selade fast en timmerstock på var sida om båten. det var stockar som hade slitit sig från ansamlingen. de slog sönder propellrarna på stora fartyg som gick den vägen så jag gjorde en god gärning samtidigt. Jag rodde sedan mina timmerstockar till reimersholme där jag lade upp dem på tork för vidare behandling. sedan stod jag där på lördagskvällarna, högg och sågade så jag hade vedboden full till vintern. nu skulle jag kunna berätta mycket mer men då är jag rädd att det blir för långt. den enda grabb från barnhemstiden, som är gubbe nu 2007, som jag fortfarande har förbindelse med är Hendry Holmberg. Han bor i amerika, i salt Lake City. Han var bas för televerket i Hogden. Jag brevväxlar med honom. Han är lika gammal som jag och vi gick i samma klass. vi var även på skomakarverkstaden samtidigt på barnhemmet. Jag mönstrade, åkte in i lumpen 1944 och muckade 1946. Jag började vid stockholms spårvägar där jag jobbade som bussreparatör i 39 år. det har varit ett rikt liv.

Jag vill tacka Frimurarna för att jag fick komma till Frimurarbarnhemmet Blackeberg.”

Bruno Blomgren X

1. Berättelsen, som är ordagrant återgiven innehåller här ett faktafel. kronprins Gustaf Adolf och kung Gustaf VI Adolf var två olika personer och Gustaf Adolf var inte ”ordförande i Frimurarorden”. däremot var Gustaf VI Adolf stormästare i svenska Frimurare Orden.