Frimureri och bön –går det ihop?

Text: Johnny Hagberg, Ordens högste prelat – Bild: Mats Gärdfors

Som du vet har Svenska Frimurare Orden tagit fram och utgivit Frimurararens Bönbok. Tanken är att alla i Orden skall ha tillgång till ett exemplar och kunna använda sig av de böner som finns där. Helt enkelt en hjälp och ett stöd för att be. lite hjälp i detta arbete. Bönboken är här ett utmärkt redskap.

Visst är det fantastiskt att Orden satsar kraft och pengar på detta projekt. Jag tror inte att det finns så många ordenssällskap i vårt land – om ens något – som gjort en liknande satsning. stormästaren skriver sakligt i bönbokens inledning att vår Orden är ingen kyrka, vi har inga sakrament, men bönen passar utmärkt in i en frimurares liv.

Men detta med bön är ibland känsligt. vi svenskar är ofta inte bekväma med att be när andra ser det. Gärna ber vi men oftast i mörkret eller i kammaren. kommer man utomlands är det inte ovanligt att det är tvärtom. man kan se hur människor ber offentligt. i de öppna kyrkorna samlas många för bön. det är inget konstigt eller märkligt med detta. men så är det inte här hos oss. Och ändå är det säkerligen många som ber och det är bra. ibland behöver vi lite hjälp i detta arbete. Bönboken är här ett utmärkt redskap.

Att vara nitisk i bön

I Ordens allmänna Lagar (kap 2 § 3) står det att en frimurare skall ”vara nitisk i bön.” vad menas med detta? kanske är det så enkelt att vi ska be och att bön är något som fördjupar och stärker vår relation med vår himmelske Fader. det är en fantastisk uppmaning till oss. var finns en liknande uppmaning i vårt samhälle idag? i skolan vet vi att bön sedan länge är borttaget. många äldre bröder kommer ihåg hur det var en gång i skolan. dagen inleddes med morgonbön och avslutades med välsignelsen. så var det på många ställen men togs bort på 1960-talet. vid skolavslutningar i kyrkorna idag kan prästen uppmanas att inte be eller välsigna. I de flesta hem finns idag ingen gemensam bön - så var det en gång. att be aftonbön med sitt barn sker nog men är säkerligen inget allmänt. I kyrkorna och i den kristna undervisningen uppmanas vi förstås att be. konstigt vore annars! korum med bön hålls även inom försvarsmakten.

Men vi har också denna uppmaning i vår Orden. som frimurare vet vi att bön i olika former är något som hör till vårt ordensarbete och är en naturlig del av detta i många stycken.

I Ordens Allmänna Lagar (Kap 2 § 3) står det att en frimurare skall ”vara nitisk i bön.” Vad menas med detta? Kanske är det så enkelt att vi ska be och att bön är något som fördjupar och stärker vår relation med vår himmelske Fader. Det är en fantastisk uppmaning till oss. Var finns en liknande uppmaning i vårt samhälle idag?

Bordsbön

När vi är samlade till måltid inom Orden så uppmanas talmannen att leda de församlade i bordsbön, oftast både före och efter maten. många möter nog bordsbön för första gången när man är med vid en måltid efter en loge i svenska Frimurare Orden. Det ligger mycket i att vi ber om välsignelse över det vi skall äta. En tacksamhet och en tanke för att vi har mat och även en tanke för de som saknar detta. Bordsbönen är ett memento att vi skall komma ihåg och vara tacksamma för det dagliga brödet. det är även en bön i ”Fader vår” (vårt dagliga bröd giv oss idag eller Ge oss idag det bröd vi behöver). den sista tidens naturkatastrofer och krig visar oss på hur skört allt kan vara och bli på kort tid. det dagliga brödet är ingen självklarhet för många människor i vår värld.

Varför be?

Frågan måste förstås ställas: varför vi ska be? det är nog så att människor har använt bönen i alla tider. självklart under olika former och uttrycksätt men bönen har funnits där. En del vill förklara detta med att vi försöker skydda oss med besvärjelser (riter och böner) mot det okända och otrygga. så lätt kan man inte förklara eller bortförklara bönen. ser man det positivt så finns det något inom oss människor som manar och driver oss till bön. På kristet språk säger man att detta är den förbindelse vi har genom skapelsen med vårt ursprung, med Gud själv. kyrkofadern augustinus (353-430) sa så här: ”mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro – i dig.” detta är en av anledningarna till varför vi ber.

Vi är inte tvingade att be. men det är en förmån vi har och får bruka. när jag ber är jag inte ensam i min glädje, inte ensam i mina bekymmer. det ligger också något stort och värdefullt i att kunna be för andra människor, min familj såklart men också de som finns i min närhet. i den nya bönboken finns böner för olika tillfällen i livet, men också en bön inför loge, för adepter, för faddrar och för vår Orden.

En bön som jag själv fastnade för är skriven av nordens apostel ansgar: ”Herre, om det behagar dig att göra ett under, så gör mig av nåd till en god människa.” X