4 minute read
Henric Johnson
Henric Johnson är en man med många järn i elden. Han är kyrkofullmäktiges ordförande, begravningsentreprenör och en flitig gudstjänstbesökare. Såväl privat som genom arbetet. - Det är en förmån att få bli välsignad på arbetstid, säger han med ett leende på läpparna.
Advertisement
Fryelebon Henric Johnson och hans familj är flitiga besökare på högmässor och gudstjänster i Värnamobygdens kyrkor. Han ser besöken som en möjlighet att få utlopp för sitt engagemang och uppmanar fler att gå dit.
- Gudstjänsterna är ett sätt för oss att ladda batterierna för veckan som kommer. En möjlighet att lägga fram allt det som är tungt för oss, såväl privat som från jobbet, så gå på högmässor. Det kanske inte känns så viktigt för dig alla gånger, men kan vara oerhört viktigt för någon annan. Det är en tanke som är bra att ha med sig i bakhuvudet.
Via sociala medier stärktes Johnsons kyrkliga engagemang.
- Förra året hittade jag en Facebook-sida, ”The Högmässa Challenge”. Gruppen startades genom initiativet ”vill du ha kvar din kyrka, gå dit då”. Vi måste få behålla våra kyrkor och det här är ett sätt att visa upp det engagemanget. knöt vänskapsband med ungdomsgrupper från andra orter.
Han ser nåden som en viktig ingrediens i gudstjänsten.
- Som människa förmår jag egentligen ingenting. Det handlar om nåd och jag menar att det är tack vare nåden som vi klarar oss.
KYRKAN I CENTRUM Henric Johnsons uppväxt präglades av kyrkan. Mamman var diakonissa i Sjukhuskyrkan och pappa Peter arbetade som församlingsassistent. Konfirmationen befäste Henrics kyrkliga intresse.
- Jag gick en sommarkurs i Fryele och konfirmerades av prästen Sölve Hjalmarsson. Sölve betyder mycket för mig, eftersom han även var min dopfadder tillsammans med sin fru Annika och senare vigde mig och min fru Frida. Han har en stor plats i mitt liv. - Joacim Holmgren (dåvarande distriktspräst) frågade mig om jag ville arbeta ett år i kyrkan. Det var ett väldigt roligt och lärorikt år med fullt ös.
- Ett oförglömligt minne var när vi åkte på en tågresa till Rom 1998. Vi firade påsknattsmässa i Peterskyrkan och skärtorsdagsmässa i Birgittahuset. Men en av höjdpunkterna var när vi tillsammans med entusiastiska katoliker såg påven Johannes Paulus II i audienshallen. Då blev man lite starstrucked, berättar Henric med ett leende på läpparna.
Vänskapsbanden som knöts under ungdomsåren består än idag.
- På ett eller annat sätt är vi alla engagerade i kyrkan. Det är trevligt att engagemanget vi fick i tidig ålder håller i sig.
Efter att ha arbetat ett par somrar som vaktmästare i församlingen tog Henrics liv en ny vändning 1999, när han blev erbjuden jobb som församlingsassistent i Mariakyrkan.
STUDIEFLYTT Efter avslutat år i Mariakyrkan gick flyttlasset vidare till Växjö för studier. Henric läste Svenska kyrkans grundkurs på Kronobergs folkhögskola och Frida läste på universitetet. Efter studierna flyttade familjen tillbaka till Värnamo.
- Till en början arbetade jag som vaktmästare på sjukhuset, vilket var lärorikt och varierande. Efter ett tag kom en av kollegorna och sa att jag inte skulle fastna där, så jag gjorde högskoleprovet och kom in på tandläkarhögskolan i Göteborg.
Henric Johnson är en flitig gudstjänstbesökare. Han ser begravningsyrket som en förmån. "Jag får bli välsignad på arbetstid".
- Det fungerade bra de dagar tågen väl gick, men resandet blev för påfrestande. Vår son Noah var bara två-tre år gammal vid den här perioden och jag kände att jag ville finnas mer tillgänglig. Eftersom jag endast var tjänstledig från vaktmästerijobbet återvände jag dit.
2008 förändrades Henrics liv, när hans far Peter Johnson fick en förfrågan om att bli ägare till en begravningsbyrå.
- Pappa frågade mig om jag ville jobba på byrån. Ju mer jag tänkte på det, desto mer blev jag intresserad. Nu, efter mer än tio år i branschen så känner jag att jag har hittat rätt. Jag får hjälpa människor i svåra och känsliga situationer. Jag ser det som ett hedersuppdrag.
STÄRKER TRO Men Henric Johnson ser inte bara sitt arbete som en möjlighet att vara ett stöd genom hela begravningsprocessen. Genom yrket stärks även hans tro.
- Oftast firas gudstjänst i samband med begravningarna, där präster och pastorer predikar och ber om Guds välsignelse. Genom gudstjänsterna ställs den kristna tron på sin spets, och jag ser det som en förmån att få bli välsignad på arbetstid. - När livet ställs på sin spets, blir det ofta att frågorna om tron kommer fram. Ibland möts jag av människor som förnekat den kristna tron hela sitt liv, varpå man på ålderns höst börjar tänka om.
Henric ser sitt arbete som en berg- och dalbana, där den ena dagen inte är den andra lik.
- De jobbigaste stunderna är när det handlar om ungdomar som har dött under svåra omständigheter. När du möter det värsta, måste du ha någon att vända dig till. Vid de tillfällena är jag glad att jag har min tro.
I FADERNS FOTSPÅR Men Henric Johnson är inte bara en erfaren begravningsentreprenör. Han är även en av Svenska kyrkans förtroendevalda, med meriter från såväl församlingsråd som kyrkofullmäktige.
Sedan 2017 följer han i sin fars fotspår, som ordförande i kyrkofullmäktige. En titel han fick när Peter Johnson bestämde sig för att kliva av posten efter 25 år.
- Thomas Borglin (kyrkorådets vice ordförande) tyckte att det var kul om jag efterträdde pappa. Det var en hedrande utnämning. Jag har fantastisk hjälp av Martin Hüni (administrativ chef) som gör allt förberedande arbete inför mötena.
