Duvan

Duvan - symbolen för liv och Ande

När jag för några år sedan stod vid klagomuren i Jerusalem och överlämnade mina sorger till Gud, så såg jag plötsligt upp och fick se att det satt en vit duva i muren ovanför mig. Duvan blev då som en hälsning från himmelens Gud att den heliga Anden vakar över mig och mitt liv och alltid finns nära. Och denna hälsning gäller oss alla som tror.

Duvan förekommer i Bibeln på flera ställen och förkunnar liv, renhet och fläckfrihet. När mannen i Höga visan beskriver sin älskade så säger han bland annat när han lovprisar sin tillkommande att hon är en enda, min duva, min fulländade. (H v 6:9) Det var också två turturduvor eller två unga duvor som Jesu föräldrar Josef och Maria offrade i templet, när de bar fram sitt lilla gossebarn för att han skulle helgas åt Herren. TEXT: ANNA LINDAU

I första Moseboken, då det berättas om Noa och hur han genom att bygga en ark, en stor båt, kunde rädda hela sin familj och många djur, får en duva bli den som bär budskap om liv, efter det att den stora floden börjat sjunka undan. Duvan som han sänder ut kommer den andra gången tillbaka med en frisk olivkvist i sin näbb. Den duvan har också kommit att symbolisera fred. Och våra diakoners smycke har också duvan i sitt emblem.

Jesus är vår freds- och fridsfurste och när han döps av sin släkting Johannes i floden Jordan så öppnas himmelen …och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: Du är min älskade son, du är min utvalde. (Luk 3:22) Duvan har därför alltsedan dess symboliserat den heliga Anden.

I dopet får vi alla den heliga Anden som gåva och Guds bekräftelse på att vi är hans älskade barn. Den heliga Anden som kom över Jesus i dopet, den stannade också över honom och ledde honom nu på ett mer genomgripande sätt i hans Messiasgärning. Att Anden förblev över honom bekräftar också Johannes döparen när han säger: Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. (Joh 1:32b) Från den stunden var Jesus ledd av Anden i allt han gjorde och sade.

När vi fått den heliga Anden får vi också tro att den stannar över oss och för alltid vakar över våra liv. Men vi kan bli mer och mer uppfyllda av Anden och vi kan också be i Anden, både i vår ensamhet och tillsammans med andra. Det undervisar Paulus oss i sina brev: …låt er uppfyllas av ande. (Ef 5:18b) …be i er ande varje stund. (Ef 6:18b) Guds Ande bor i er. (Rom 8:9b Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga som Gud vill. (Rom 8:26-27) Och förutom vad Paulus skriver om Anden så är den heliga Anden, den gåva som Jesus själv har lovat att ge oss: Jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan hjälpare, som ska vara hos er för alltid: sanningens ande. (Joh 14:16-17a)

I den Nicenska trosbekännelsen bekänner vi också att vi tror på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår från Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna.

Den heliga Anden har alltid haft en stor roll och genom att ära Fadern, Sonen – och Anden, ger vi också Anden ett tydligt utrymme i våra liv. Anden är den kraft som alltid är närvarande och bor i våra hjärtan för att tala, trösta, värma och leda oss. Och nu när vi lever i en påtvingad isolering så är vi ändå inte ensamma – duvan täcker oss med sina vingar.

Guds Ande är inte långt borta från någon av oss; duvan har stannat hos oss och vi får följa duvans vingslag och kanske på nya sätt bära ut budskapet om liv, fred och kärlek.