Gunnar Faust

GUNNAR FAUST: -Vad ska man gnälla för, vi har det ju så otroligt bra!

Gunnar Faust positiva attityd har hjälpt honom att hålla modet uppe under Coronapandemin och tycker att det ändå har fungerat bra den här tiden, trots isoleringen.

-Det går rätt bra och det är skönt att smittan kom på våren. Nu kan man ju vistas mycket utomhus, och det ska man ju också göra, säger Gunnar när vi sitter och samtalar under skuggan av ett äppelträd utanför Värnamo församlingshem, en vacker sommardag. -Visst är det tråkigt och jag känner mig lite isolerad, men personligen har jag inte lidit av det, det har inte förändrat mitt liv så mycket. Mina anhöriga har hjälpt mig att handla och jag har kunnat vara mycket ute och träff a människor. Men visst önskar jag varje dag att det ska ta stopp. -Det jag saknar allra mest är alla sammankomster som är inställda; träff ar med pensionärsföreningen och de kyrkliga aktiviteterna som jag brukar vara med i. Och så blir det ju inga resor nu, berättar Gunnar.

Men Gunnar betonar att han har uppskattat det som han har kunnat delta i. Han har varit med på promenaderna runt Prostsjön och tyckt om sommarandakterna på söndagskvällarna i Prostgårdens trädgård. -Ja, man får gilla läget, skrattar han. Det går inte att gräva ned sig i det negativa som händer, då skulle det bli ohyggligt!

Gunnar Faust växte upp på gården i Maramö, och har varit bonde i hela sitt liv fram till pensioneringen, och uppskattar naturen och att tillbringa mycket tid utomhus. Efter det att hans son Åke tog över gården, som varit i släkten sedan Gunnars farfars tid, fl yttade han och hustrun till Värnamo. Och det har han aldrig ångrat, för här trivs han jättebra.

Under många år var Gunnar mycket engagerad i kyrkans verksamhet. Han satt i kyrkorådet och i tillsättningsnämnden och var ordförande i församlingskåren. Gunnar var även med i kyrkans bärarlag, men den uppgift som han tycker har varit allra roligast var att köra kyrkbussen och hämta upp församlingsbor som behövde skjuts till högmässan. -De fi ck ringa och boka plats och de var alltid så tacksamma när jag kom för att hämta upp dem. Det var många damer som ville åka med, och gärna bli upphämtade först så att de fi ck en extra tur med bussen.

Ja, det fi nns mycket att samtala med Gunnar om, det är många förändringar som skett, både i kyrkan och i samhället. Gunnar har också läst mycket historia under den här Coronatiden och refl ekterat över att det sällan har skett en sådan här världsomspännande pandemi. -Kanske kommer det något nyttigt av det här. Det är ju en påminnelse om att livet inte alltid är så enkelt och människor kanske tänker till lite mer. Allt är inte så självklart, sådana här saker kan hända, poängterar Gunnar när det börjar bli dags att avsluta vårt samtal. -Folk börjar nu tappa respekten för den här situationen. Men det måste vi fortsätta att ha, säger han och sväljer det sista av bullen som vår diakon så lägligt kom förbi och bjöd oss på.

TEXT Anna Lindau FOTO David Alin