7 minute read
I kampen mot corona: Rut Lindén
RUT LINDÉN, SJUKSKÖTERSKA: - Jag påminns om det större hoppet
"Jag vill inte dö från mina barn!" Det var den allra första tanken som dök upp hos Rut Lindén när den avdelning hon arbetar på som sjuksköterska på Värnamo sjukhus skulle göras om till covid19-avdelning. Men sen har hon egentligen inte varit orolig. Inte heller när hon själv drabbades av det nya coronaviruset.
Advertisement
TEXT Charlotte Säll FOTO David Lindén
Jag träff ar Rut när hon just har gjort sitt första arbetspass på sjukhuset efter semestern, innan hon ska cykla hemåt. ”Hur var det idag?” frågar jag inledningsvis. ”Lite rörigt” skrattar hon. Några veckors frånvaro och det har hunnit hända en hel del på hennes arbetsplats, inte minst under den här speciella tiden.
Rut blev färdig sjuksköterska 2014. Sedan dess har hon under tre år arbetat inom medicin och geriatrik på Värnamo sjukhus och varit föräldraledig med familjens två barn, idag fem och fyra år gamla. I sitt arbete har hon fram till den här våren arbetat med patienter med diabetes, blodsjukdomar, mag- och tarmsjukdomar och en del andra diagnoser.
Hon trivs med sitt yrkesval och lyfter bland annat de möjligheter som fi nns att vidareutbilda sig och specialisera sig. Men det får vänta lite. ”Det bästa med att vara sjuksköterska är att kunna fi nnas där för människor som behöver hjälp, att det jag gör får betyda något för någon.” Det är givande och roligt att hjälpa andra och kunna få andra att må bättre menar Rut. Ofta upplever hon tacksamhet från patienter när hon kan vara med och lindra lidande. Och när en patient är så sjuk att det inte fi nns någon väg till tillfrisknande får hon bidra till ett så fi nt insomnande som möjligt.
När coronautbrottet kom i våras blev det hennes avdelning som snabbt skulle göras om till covid-19-avdelning i Värnamo och personalen stod inför att ställa om sin ordinarie vardag och specialisera sig för att arbeta med den nya okända sjukdomen. ”Vi slöt upp gemensamt på avdelningen och sa att det här ska vi jobba med, tillsammans.” Det kom även
tillskott av personal från andra avdelningar vilket har varit väldigt bra, menar Rut, dels för att det har varit en del sjukfrånvaro i personalen och dels för att det funnits bredare kompetens när det kommit patienter med misstänkt covid-19 från andra avdelningar.
Och sedan dess har vardagen på sjukhuset sett annorlunda ut. När Rut jämför med tiden före utbrottet lyfter hon framförallt de praktiska rutinerna, såsom att ta på och av skyddsutrustning eller att tänka på att ta in rätt saker och av rätt mängd på ett rum eftersom det inte får tas med ut igen. ”Allt måste planeras mer noggrant nu. Jag måste verkligen
veta vad jag ska göra och vad jag ska ta med när jag går in till en patient med covid-19” Hon tycker också att det har känts lite mer opersonligt och svårare att kommunicera med skyddskläderna på.
”Men det allra svåraste har varit att patienterna inte kunnat träff a sina närstående” säger Rut. Anhöriga har ofta en lugnande inverkan på den som är sjuk menar hon. I samband med utskrivning när en person tillfrisknat får anhöriga komma, när det går så bra det kan alltså. Men också när det värsta händer. ”När det har bedömts att en patient inte kommer att tillfriskna får de anhöriga komma. Men det är en svår avvägning, särskilt om anhöriga själva är i riskgrupp.”
Rut beskriver att covid-19 är en lömsk sjukdom eftersom patienten kan känna sig ganska bra fast värdena visar att tillståndet är allvarligt. Ena stunden kan patienten sitta uppe på avdelningen för att en stund senare behöva fl yttas till intensivvårdsavdelningen. Rut har sett människor som tillfrisknar och människor som inte gör det. Det är väldigt tuff t att se patienter som förlorar kampen. Att då också få se andra som kommer tillbaka från intensivvård och tillfriskna betyder väldigt mycket. Det har både glatt och berört henne. Och av de patienter som läggs in blir heller inte alla så dåliga.
De senaste åren har inneburit en del förändringar och omställningar på arbetet för Ruts del. Flexibiliteten har varit god i arbetsgruppen och det har vuxit fram en god arbetsgemenskap vilket har varit en stor tillgång i arbetet kring covid-19. ”Vi hade hört att det var kaos i Stockholm och var inställda på att det kunde bli kaotiskt även här. Vi var nog rätt bra förberedda, och det
blev inte så ansträngt som vi befarade.” De första patienterna som lades in var inte så akut svårt sjuka så Rut och hennes arbetskamrater hann komma in i rutinerna och tänka igenom olika problem som uppstod innan de svårare sjuka patienterna kom. ”Vi var bra bemannade och vi visste vad vi skulle vara observanta på. Alla yrkeskategorier var ”på tårna” och vi hade bra samarbete och kommunikation också med andra avdelningar. Vi har fått en ännu bättre sammanhållning på jobbet under den här tiden,” berättar Rut vidare. ”Alla samarbetar och vi upplever en större samhörighet personalen emellan.” När hon själv och familjen insjuknade i covid-19 hörde kollegorna av sig för att kolla läget och de köpte också mat till familjen. Hur kändes det då, när sjukdomen drabbade din familj? undrar jag. Har du varit orolig för dina nära och kära? ”Det har egentligen aldrig känts skrämmande, men jag har respekt för sjukdomen,” säger Rut. Själv hade hon inte andningsbesvär när hon drabbades av covid-19 och hon var aldrig rädd när familjen var sjuk. När det gäller hänsynen till föräldrar och svärföräldrar har det främst inneburit att maken David fått ta med sig barnen till jobbet ibland då det inte funnits barnvakt som annars har funnits naturligt. ”Men nu när vi har haft sjukdomen känns det tryggare att träff a våra föräldrar.” Rut funderar kring sin livssyn och tycker inte att hennes tro har påverkats speciellt av just den här sjukdomen. ”Varje gång jag möter en patient som fått ett svårt besked, oavsett om det handlar om cancer, ett virus eller något annat, blir jag påmind om att livet är skört. Vi kan inte ta någonting för givet.” Kanske har den påminnelsen kommit lite oftare under den här tiden menar hon, med den här obarmhärtiga sjukdomen som kan drabba också den som gjort allting rätt. En dag när det hade varit extra tungt på jobbet kom hon hem och började lyssna på ”The blessing”, en sång som översatts till olika språk och spelats in av företrädare för många olika kyrkor och samfund i olika länder, också här i Sverige. ”Jag blev påmind om det större hoppet, om Gud. Det var både uppmuntrande och gripande med det här gemensamma uttrycket för hoppet, en enad bön och välsignelse. Det fi nns något mer än det vi kan se här i livet. Livet fanns före mig och det fi nns efter mig och sträcker sig in i det oändliga.” Den här tiden har för många inom vården inneburit en ökad påfrestning både fysiskt och psykiskt. Jag frågar Rut var hon hämtar sin kraft, hur hon återhämtar sig och fyller på energi. För henne är det naturliga svaret att vara omringad av sin familj. ”Jag mår bäst när jag får göra någonting med familjen. I den ljuva och ibland jobbiga vardagen gör jag mina sysslor som de fl esta föräldrar gör. Jag fi nns i ett sammanhang där jag älskar och känner mig älskad, och där tankar jag automatiskt energi. Ibland innebär det att vara ute i skogen med barnen, ibland handlar det om att koppla av med en lättsam serie på netfl ix.”
Slutligen frågar jag Rut hur hon ser på
- Alla samarbetar och vi upplever en större samhörighet personalen emellan.
framtiden i den situation vården - och världen - befi nner sig i. ”Ja, det är ju ovisst både i samhället och på jobbet. Att ett litet virus kan vända uppochner på så mycket, ingen var ju beredd.” Hon funderar ofta: Kommer det att mattas av? Kommer det en ny våg? Hur kommer det bli på jobbet? ”Det är så lätt att ta saker för givna. Vi tror att allt ska fortsätta som vi planerar. Men nu försöker jag att fokusera ett halvår i taget framåt och jag känner mig inte orolig.”
Det konstaterar Rut Lindén innan hon tar på sig sin hjälm och cyklar hemåt för att träff a familjen och fylla på energi för nya dagar med ett viktigt arbete i en speciell tid.
Här meddelar Rut familjen med en selfi e att hon snart är på väg hem från jobbet. FOTO Privat
Lyssna och delta!
Varje måndag till fredag klockan 09 kan du delta i morgonbönen som sänds live på Svenska kyrkan i Värnamo på Facebook. Sändningen sänds senare i närradion. Hela schemat för de digitala gudstjänsterna och närrardion hittar du på sida 14-15.
