RUT LINDÉN 7
RUT LINDÉN, SJUKSKÖTERSKA:
- Jag påminns om det större hoppet
"Jag vill inte dö från mina barn!" Det var den allra första tanken som dök upp hos Rut Lindén när den avdelning hon arbetar på som sjuksköterska på Värnamo sjukhus skulle göras om till covid19-avdelning. Men sen har hon egentligen inte varit orolig. Inte heller när hon själv drabbades av det nya coronaviruset. TEXT Charlotte Säll FOTO David Lindén
Hon tycker också att det har känts lite mer opersonligt och svårare att kommunicera med skyddskläderna på.
Jag träffar Rut när hon just har gjort sitt första arbetspass på sjukhuset efter semestern, innan hon ska cykla hemåt. ”Hur var det idag?” frågar jag inledningsvis. ”Lite rörigt” skrattar hon. Några veckors frånvaro och det har hunnit hända en hel del på hennes arbetsplats, inte minst under den här speciella tiden.
”Men det allra svåraste har varit att patienterna inte kunnat träffa sina närstående” säger Rut. Anhöriga har ofta en lugnande inverkan på den som är sjuk menar hon. I samband med utskrivning när en person tillfrisknat får anhöriga komma, när det går så bra det kan alltså. Men också när det värsta händer. ”När det har bedömts att en patient inte kommer att tillfriskna får de anhöriga komma. Men det är en svår avvägning, särskilt om anhöriga själva är i riskgrupp.”
Rut blev färdig sjuksköterska 2014. Sedan dess har hon under tre år arbetat inom medicin och geriatrik på Värnamo sjukhus och varit föräldraledig med familjens två barn, idag fem och fyra år gamla. I sitt arbete har hon fram till den här våren arbetat med patienter med diabetes, blodsjukdomar, mag- och tarmsjukdomar och en del andra diagnoser. Hon trivs med sitt yrkesval och lyfter bland annat de möjligheter som finns att vidareutbilda sig och specialisera sig. Men det får vänta lite. ”Det bästa med att vara sjuksköterska är att kunna finnas där för människor som behöver hjälp, att det jag gör får betyda något för någon.” Det är givande och roligt att hjälpa andra och kunna få andra att må bättre menar Rut. Ofta upplever hon tacksamhet från patienter när hon kan vara med och lindra lidande. Och när en patient är så sjuk att det inte finns någon väg till tillfrisknande får hon bidra till ett så fint insomnande som möjligt. När coronautbrottet kom i våras blev det hennes avdelning som snabbt skulle göras om till covid-19-avdelning i Värnamo och personalen stod inför att ställa om sin ordinarie vardag och specialisera sig för att arbeta med den nya okända sjukdomen. ”Vi slöt upp gemensamt på avdelningen och sa att det här ska vi jobba med, tillsammans.” Det kom även
tillskott av personal från andra avdelningar vilket har varit väldigt bra, menar Rut, dels för att det har varit en del sjukfrånvaro i personalen och dels för att det funnits bredare kompetens när det kommit patienter med misstänkt covid-19 från andra avdelningar. Och sedan dess har vardagen på sjukhuset sett annorlunda ut. När Rut jämför med tiden före utbrottet lyfter hon framförallt de praktiska rutinerna, såsom att ta på och av skyddsutrustning eller att tänka på att ta in rätt saker och av rätt mängd på ett rum eftersom det inte får tas med ut igen. ”Allt måste planeras mer noggrant nu. Jag måste verkligen
- Men det allra svåraste har varit att patienterna inte kunnat träffa sina närstående veta vad jag ska göra och vad jag ska ta med när jag går in till en patient med covid-19”
Rut beskriver att covid-19 är en lömsk sjukdom eftersom patienten kan känna sig ganska bra fast värdena visar att tillståndet är allvarligt. Ena stunden kan patienten sitta uppe på avdelningen för att en stund senare behöva flyttas till intensivvårdsavdelningen. Rut har sett människor som tillfrisknar och människor som inte gör det. Det är väldigt tufft att se patienter som förlorar kampen. Att då också få se andra som kommer tillbaka från intensivvård och tillfriskna betyder väldigt mycket. Det har både glatt och berört henne. Och av de patienter som läggs in blir heller inte alla så dåliga. De senaste åren har inneburit en del förändringar och omställningar på arbetet för Ruts del. Flexibiliteten har varit god i arbetsgruppen och det har vuxit fram en god arbetsgemenskap vilket har varit en stor tillgång i arbetet kring covid-19. ”Vi hade hört att det var kaos i Stockholm och var inställda på att det kunde bli kaotiskt även här. Vi var nog rätt bra förberedda, och det
