Psalm 117

Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss

När Jesusbarnet låg en gång på krubbans halm, vid änglarssång, då tände Gud i himlens hus den första julens stora ljus

Nu tänder vi i granen snart små ljus som skiner varmt och klart. Och alla barnen tänker då på barnet där i stallets vrå

Han växte upp och blev en man, så god och vis, så stark och sann som ingenförr på jorden var och ingen sedan varit har.

Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss. Var gång vi följer glatt hans ord det lyser bättre för vår jord.

Välkommen hit i jul igen du som är barnens bäste vän. Vi vet du hör var bön vi ber. Kom, lär oss likna dig alltmer.

Sv.Ps 117 Text: J. Oterdahl (1909) Musik: M. Luther (1539)