Finns i julkrubban

Julkrubban

- en påminnelse om en Gud som är med

TEXT PÄR-MAGNUS MÖLLER

"Jag älskar julkrubbor, men jag har samtidigt väldigt svårt för dem. De flesta julkrubbor är vackra och fridfulla. I ett stilla och vackert landskap, skapat med allsköns krukväxter och skogens inplockade mossa, möter vi tre bugande kungar med underliga barnpresenter i händerna."

Vi möter mot himmelen skådande herdar med lamm i famnen och de fridfulla nyblivna föräldrarna som inte kan släppa blicken på det nyfödda lilla barnet i krubban. ”Stilla natt, heliga natt, allt är frid…”. Det är fint och vi behöver det som är fint. Men det är mycket som inte stämmer med bilden vi har framför oss. Evangelisterna Lukas och Matteus är de två författare som skrivit om Jesu födelse. De beskriver den på två olika sätt, inte eftersom de ljuger eller hittar på, utan eftersom de vill berätta två olika saker om vem Jesus är. Därför berättar Lukas om Kejsare Augustus som ansågs vara den mäktigaste kungen i världen. Han sades vara född av gudarna och hade deras kraft och makt. Han omgavs av rikedomar och lyx. Mäktiga människor från hela världen strömmade till honom för att få del av hans stora tillgångar. När Lukas talar om Jesus, den kung som verkligen hade Israels Gud som sin far, så föds han i största fattigdom, i undanskymdhet. Till Jesus strömmade inte de rika utan de fattigaste, herdarna. Herden var symbol för de troende i Israel. För dem som i sin fattigdom längtade efter Gud uppenbarade sig himmelen genom Jesus.

MATTEUS HAR EN annan vinkel – därför nämns inga herdar, men däremot en stjärna och vise män från österns länder. Matteus vill berätta att Jesu födelse är en världshändelse. Israels ledare fattade inte vem Jesus var, men det gjorde de vise från andra länder, troligtvis Persien. Perserna hade länge varit folkets fiender allt sedan den babyloniska fångenskapen. Trots det så kunde de ana att när Jesus föddes började en ny tideräkning, en ny sorts kung var född. Därför bar de med sig rökelse som symboliserar det gudomliga, guld som symboliserar världslig makt och myrra, den olja man smorde kungar med …och döda. Så blev deras presenter profetiska. De Judiska makthavarna jagade sedan Jesus och hans föräldrar ur landet så han fick bli flykting i Egypten. När Jesus senare kom tillbaka från Egypten gjorde han det som ett tecken på att han, liksom Josef som 1700 år tidigare också fick lämna landet på grund av sina bröders svek, återvände som landets och folkets räddare. Josef återvände med säd som lindrade svälten. Jesus kom tillbaka för att ge sitt liv för att försona hela världen med Gud.

DET ÄR MÄKTIGA budskap om Jesus som Lukas och Matteus lyfter fram i julens evangelium. När vi sätter ihop berättelserna till en julkrubba är det lätt att missa bitar i det mäktiga preludiet till Jesu liv, som födelseberättelserna vill vara. Ändå sätter jag fram krubban därhemma. Den påminner mig om att Gud föds också in i mitt hem, i mitt liv. När makthavarna skramlar med vapen, när själviskhetens makter försöker utvisa hjälpsökande människor från landet, när onda krafters mörker omsluter jorden, vet jag ändå att vad dessa makter än skramlar med är de chanslösa mot barnet i krubban. Så svaga är de i all sin ömkansvärdhet att jollret från den nyfödde i krubban får dem att fly.

JULKRUBBAN I MITT hem påminner mig om att vi inte är ensamma i kampen mot allt som vill bryta ner hoppet och den mänskliga värdigheten. Gud föds som en av oss för att med oss kämpa trons goda kamp.