Limhamns kyrkmagasin Genombrottet - Skördetid

Så en vind och skörda en storm

AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

EN STOR DEL av att vara människa är att behärska förmågan att leva bland andra människor. Det är inte alltid lätt och det kan leda till både oväntat lyckliga stunder likaväl som gråt och tandagnisslan. Det lilla barnet lär sig ofta den hårda vägen att handlingar leder till konsekvenser: klättrar jag i trappan innan jag till fullo behärskar det så trillar jag och det gör ont. River jag min kompis i håret kanske jag får en örfil tillbaka. Men lika viktigt är den andra sidan av myntet: ger jag en kram till tröst när min kompis är ledsen, så får jag en tillbaka.

att leva är att hela tiden hantera sina egna förväntningar

HÅLLER JAG HENNE i handen när hon är rädd, gör hon samma för mig när jag behöver det. Såhär trevar vi oss långsamt vidare i livet och ibland stöter vi på situa tioner där människor gör oss besvikna, men även det får vara en lärdom vi lägger i ryggsäcken vi bär på. Att leva är att hela tiden hantera sina egna förväntningar på livet och och att tillåta sig att bli besviken när våra handlingar kanske inte leder till det vi förväntat oss.

DET FINNS MÅNGA uttryck som beskriver hur våra handlingar får konsekvenser: som man sår får man

skörda, ringar på vattnet, fjärilseffekten, eller att så en vind och skörda en storm. Vissa antyder negativa konsekvenser, andra positiva. Det får vara upp till var och en att fritt tolka dem. Mycket i vårt samhälle är också i grunden uppbyggt kring handling/konsekvens. Rättsväsendet är kanske det mest konkreta exemplet, men även inom skolan kan detta skönjas i till exempel betygssättning. Våra demokratiska val är ett annat exempel. I dagens turbulenta värld får vi tyvärr även känna på hur krigshandlingar i ett annat land påverkar vår vardag och ekonomi på ett kännbart sätt. Och det allra mest omfattande exemplet är väl hur vårt globala leverne håller på att få katastrofala följder för vårt klimat och reellt hotar hela vår planet.

PÅ SAMMA GÅNG som detta hot kan kännas nästan övermäktigt och ge en känsla av hopplöshet så är det också ett viktigt exempel på hur vi tillsammans kan göra skillnad. Vi kan alla bidra till att motverka mat svinn, vi kan återvinna och vi kan välja tåg istället för flyg och så vidare. Varje liten handling som jag gör kan kännas meningslös i det lilla men tillsammans kan vi alla göra stor skillnad för vår miljö.

VI HAR NU officiellt klivit in i hösten och det är Skörde tid. Välkommen till ett nummer där vi utforskar vad detta begrepp kan betyda...

Allt ordnar sig

AV ANNA MALMQVIST TF FÖRSAMLINGSHERDE

Under en av livets djupaste svackor fick hon en gåva av en vän som sällan slösar med orden. Denna ska du ha, var allt som sades. Gåvan var en enkel, platt metallring som fyllde halva handflatan när hon tog emot den. På ringen fanns en text: ”Hemligheten är att allting kommer ordna sig” stod det. Hon läste orden men kunde inte ta dem till sig. Hur kan någon ta sig rätten att påstå att allt kommer ordna sig?! Sanningen var att viktiga saker just då gick förlorade i hennes liv. Hon befann sig i en återvändsgränd och såg ingen väg framåt. Hon ville skrika allt detta till sin vän men blev stående med ögonen fastnaglade på orden som just då var totalt menings lösa. Att gåvan var menad som en tröst i all välvilja, fick henne att pressa fram ett vänligt tack. Hon stoppade ringen i fickan och där blev den kvar, fast orden skavde mot verkligheten. Det var snarare tanken på givarens vänlighet än bokstävernas innebörd som lät den följa med dag efter dag. Det gick en tid, ja över ett år och långsamt förändrades livet som befun nit sig som i den mörkaste dal till att vara ljusare och mer fyllt av positiv förväntan än förut. Det hade ordnat sig.

I en liknelse berättar Jesus om hur en åker kan innehålla både fin gröda och oönskat ogräs. I liknelsen uppmanas lantarbetarna att inte vara för snabba att rensa bort ogräset, för då finns risken att de små, goda plantorna rycks upp av bara farten. Låt allt växa, är uppmaningen. Med tiden kommer det visa sig vad som är värt att bevara och vad som inte är något värt. Vad som när livet och vad som behöver kasseras. I våra egna liv och i vårt sam hälle ryms både det önskade och det oönskade. Både sådant som bygger upp och som bryter ner. Och så får det vara. Att ha tålamod med det som inte är som man vill ha det, varken inom eller utom sig själv, kanske är det vad som kan kallas för mognad?! Under tiden får man göra allt för att fylla både sin omgivning och den egna tillvaron med det som ger liv och lust, så att det andra, det som bryter ner får allt mindre utrymme. En dag kommer allt till en punkt när det visar sig vad som är gott, rätt och sant. Tills dess får vi leva med dubbelheten. Vår kristna tro säger oss att allting inte ordnar sig av sig själv. Gud har gett oss Jesus som ger modet att våga leva, trots att det onda verkligen kan göra ont. Allt försonas genom Jesus. Den där ringen ligger inte kvar i fickan längre, ibland ersätts den av ett litet kors i oliv trä, av korset som säger: allting kommer att ordna sig. Det är ingen hemlighet.

AV BOB HANSSON POET OCH FÖRFATTARE

Varje HANDLING är ett frö

Varje handling är ett frö. Varje frö blir en blomma och ja, den kommer att förändra världen. Du är inte så obetydlig som du kan tro.

Den 30 januari 1962 sitter en flicka i sin skola i byn Kashasha i Tanzania och börjar mitt under lektionen fnittra. Det som så händer är inte helt ovanligt, fnittret sprider till två av hennes klasskamrater. Men det som gör just den här händelsen speciell är att skrattet tycks möjligt att hejda. Det fortsätter sprida sig och två veckor senare har 100 av eleverna smittas av

skrattsjukan. Skolan stänger eftersom undervisning är omöjlig och flickorna skickas hem till sina byar. Vilket inte var så bra.

För nu spreds skrattet ännu mer.

Som mest var över 1000 människor smittade och hela 14 skolor fick stänga. På grund av smittande skratt.

Varför tror du att jag berättar det här? Jo, som ett extremt exempel på hur beteende sprider sig. På att ingen går säker från andras humör och handlingar.

Men även om jag av bara den anledningen skulle ägna dagar åt att stirra på dessa dörrar var jag ännu mer intresserad av något annat.

Nämligen människorna som använde dem.

Jag upptäckte att det fanns två populära saker att göra efter att man gått igenom en dörr. Låta dörren stänga sig själv och gå vidare, eller hålla upp dörren för den som kom efter.

Vi leker med tanken att vi delar upp de här beteenden i ont och gott. Vi låtsas för ett ögonblick att världen är binär. Goda människor är artiga medan onda egoister alltid har bråttom till viktiga möten och kan inte slösa tid på att hålla upp dörrar för främlingar.

Enligt vissa cyniker är det för människan det mest troliga beteendet, då de utgår ifrån att människor på sin höjd hjälper någon annan om det gynnar dem själv. Att hålla upp dörren för en främling man aldrig kommer möta igen, är för dem ett högst osannolikt och dessutom orationellt beteende. Men trots dessa filosofer så valde mer än varannan människa att offra flera sekunder av sitt liv för att nästa människa skulle få det lite lättare. En av de mest intressanta sakerna jag upptäckte , och även andra som gjort precis samma undersökning, var att vi är härmapor. Beteen det smittade av sig.

Om du tar dig tid att hålla upp dörren för nästa män niska, ökar sannolikheten att även nästa människa kommer hålla upp dörren. (En människa du överhuvud taget inte ser blir alltså hjälpt på grund av lilla dig.)

Om du däremot har bråttom till exempelvis en föreläs ning om snällhet av Bob Hansson och därför glömmer bort att hålla upp dörren, har du förändrat världen även då. Då har du skapat en värld där onödigt många kan få känslan av att ingen är där för dem. Om en dörr ska öppnas i deras liv, ja då måste de göra det själv.

Om du däremot håller upp dörren, kommer världen fyllas på av människor som erfar att de faktiskt är syn liga och att man dessutom kan få hjälp.

Och vilken vacker gåva är inte det att ge till sin med människa: ”livet är fullt av dörrar, och vissa är tunga, men vet du vad, du behöver inte öppna alla själv! Men det allra mest intressanta jag upptäckte var att det ”det goda beteendet” överlevde i fler generationer dörrmänniskor än det ”onda beteendet”. Jag tycker det är en fantastiskt nyhet. Att vi tycks vara mer be nägna att härma varandras hjälpsamhet än varandras ignorans.

Det innebär att du, om du någon gång använder en svängdörr, påverkar världen.

Japp, du behöver inte vara det minsta Ghandi för att förändra världen och få den att blomma. Du behöver inte ens vara mellanchef.

Det räcker att du går igenom en dörr.

En dag för många år sedan tog jag mig ner i Stockholms tunnelbana för att flera timmar i sträck titta på svängdörrar. Jag tycker svängdörrar är fantastiska. Man behöver inte stänga dem själv, det gör de helt själva! Så borde hela livet vara. Helt underbart!

Vad ska vi göra med alla plommon?

AV EMMA LJUNGBERG UNDOMSPRÄST

Frågan i rubriken är en fråga som ställts många gånger under sensommaren. Årets plom monskörd på kolonins tre plommonträd har varit överväldigande. Och förra året var också ett bra plommonår så det finns kvar sylt från förra året och några påsar plommon i frysen. Jag älskar att ta hand om skörd, när orken och inspirationen finns. Fastän skörden är överväldigande, är det en utmaning som jag främst tar mig an med nyfikenhet och entusiasm. Och något av det bästa är att kunna ge bort till vänner och bekanta: ”Här, ta med några kilo plommon hem.” Det om något är att vara rik.

perspektiv

UNDER ÅREN SOM gått har vi planterat mycket i den där trädgården. Blommor och buskar och grödor. Det blir fler odlingslådor allteftersom. Men träd har vi inte planterat. Och träden ger den största delen av skörden. Plommon, äpplen och päron. Det ger mig per spektiv på tillvaron. Ibland kan jag känna att det mer är jag som tillhör trädgården än vad trädgården tillhör mig. Vi får låna den här biten natur och får sköta om den, samarbeta med den och ta del av det som vi, men också andra, har förberett för. Någon har planterat ett träd (eller två eller tre…) så att jag idag kan få frukt i överflöd.

DET KAN JAG finna en stor ro i, särskilt när livet känns fruktlöst. När mina ansträngningar inte uppmärksammas

så mycket som jag hade behövt eller när de frön av vänlighet jag planterar hos andra inte tycks ge något tillbaka. Då kan jag gå ut till träden. Kanske inte alltid fruktträden utan bara ett stort och gammalt träd. En sorts vän som berättar för mig att mitt perspektiv är så kort. Jag behöver ha tålamod och lita på att det jag gör spelar roll. Också långsamma processer förändrar världen. Och det måste inte alltid vara jag som får se resultatet – det kan lika gärna vara någon annan.

HÅLLBARHET ÄR ETT modeord och jag kan bli trött på detta ord ibland. Men det är också ett ord jag vill ska genomsyra mitt liv. Jag vill leva hållbart och en del av det är odlingen. Odlingen är en metod i att få tillgång till väldigt närproducerad mat, men den är kanske ännu mer en påminnelse om att jag hör ihop med världen. Jag är en liten del av denna värld som består av så många varelser och så mycket som jag påverkas av och som jag påverkar. Till exempel har intresset för maskar som jag hade i barndomen, väckts till liv igen.

det spelar roll

DET ÄR OERHÖRT fascinerande att få del av deras arbete genom att fylla lådor med höstlöv och grenar. Undan för undan omvandlar maskarna det som för mig är skräp, till jord som ger all näring tomaterna jag plan terar behöver. Plötsligt har gamla kvistar och gräsklipp blivit skatter jag söker efter. Jag är så oerhört bero ende av så mycket annat än mig själv i min trädgård.

OCH DET KAN jag också behöva bli påmind om. Vi är många som lätt halkar in i tankar om att ensam är stark, att jag klarar av allt själv och inte behöver andra. Men det är inte sant. Och frågan är varför det ens skulle vara eftersträvansvärt? Varför skulle det vara ett nederlag att ta hjälp, att göra saker tillsammans, att lämna det jag inte kan till någon som kan?

BIBELN ÄR FULL av berättelser om människor som påverkat världen så mycket att vi fortfarande berättar berättelserna. Alla möjliga sorters människor har fått betyda något för hur vi har det idag. Och Gud har gett dem uppdrag. Ingen människa är perfekt men alla kan göra skillnad. Och precis som min förändrade syn på trädgårdsavfall, kan min blick på vilken frukt som är eftersträvansvärd i mitt liv förändras. Det som verkar vara mått på ett lyckat liv, kanske inte alls bidrar till lycka och ett meningsfullt liv egentligen. Gud kan hjälpa mig att se på ett nytt sätt.

I HÅLLBARHETEN INGÅR även relationer och energi. En hållbar livsstil handlar om att leva ett liv där resurserna inte förbrukas och tar slut. Att inte använda sina vän ner som ett medel för min egen välfärd utan faktiskt vara en del av givande relationer. Vårda vänskapen tillsammans för dess egen och vår skull. Och att inte använda all energi jag har i ett svep för att sedan vara helt urlakad utan istället hushålla med energin så att jag kan finna den återhämtning som behövs.

så mycket större

SKÖRDEN AV MITT arbete, av mina ord och handlingar i livet, ser inte alltid ut som jag tänkt mig. Vissa tillfällen är utdelningen skral medan återbäringen vid andra tillfällen är överväldigande. Ibland får jag del av andra människors goda arbete där resultatet når mig. I andra fall saknar jag ekot av mina försök eftersom det jag gör får ringar på vattnet som inte når mig utan når

Det är en livsstil och ett sätt att få perspektiv. Perspektiv på Guds skapelse, min litenhet, det stora sammanhang som jag är en del av.

mycket längre än mig. Så detta med odling, intresset för trädgård, det är ett intresse och en viktig fritids aktivitet. Det är också en livsstil och ett sätt att få perspektiv. Perspektiv på Guds skapelse, min litenhet, det stora sammanhang som jag är en del av. Jag kunde fortsätta och fortsätta att utforska detta ämne och gör det också i mitt liv. Så om du vill fortsätta fundera på frågor som dessa, hör av dig!

OCH SOM SVAR på frågan ”Vad gör vi med alla plom mon?” har svaren i år varit: sirap, iste och kompott. Men det viktigaste svaret av alla: vi påminns om att världen är så mycket större än vad jag alltid förstår.

ett

MEDMÄNSKLIGHET

Hösten har gjort sitt intåg och hade vi levt kvar i det gamla bondesamhället hade vi vid det här laget tagit tillvara så mycket som möjligt av vad naturen har att ge oss för att överleva vintern. Vi hade syltat och saf tat och fyllt skafferier och jordkällare med inläggningar och nyskördade rotfrukter. En del av gårdens djur hade slaktats, styckats och köttet hade saltats, rökts eller torkats för att hålla så länge som möjligt. Säden hade skördats och torkats och malts till mjöl, höet hade bär gats för att hålla resterande djur vid liv över vintern. Alla hade jobbat mot ett gemensamt mål att överleva. Utan samarbete hade det varit omöjligt att samla ihop tillräckligt med mat för att klara hela familjens och gårdens överlevnad.

Människans förmåga att samarbeta är idag inte läng re förknippat med att samla mat för att överleva. Bara för att det inte längre handlar om ren överlevnad så betyder det inte att vi inte vill hjälpas åt att ta tillvara det naturen har att ge oss. Återigen har klimatkrisen och dess fokus på matsvinn gjort att vi är måna om att ta tillvara t.ex fallfrukter från trädgårdar. Jag har många gånger under hösten sett upprop i sociala medier från caféer eller mindre restauranger som erbjuder sig att komma och ta tillvara frukter och bär som annars skulle gå till spillo från privata trädgårdar. Under pandemins värsta härjningar var vi också många som räddade grönkålsträd som annars hade ruttnat bort på åkrarna till följd av alla inställda julbord. Det finns likaså många appar idag som syftar till att kunder till rabatterat pris köper varor som riskerar att slängas innan stängningsdags från caféer och restauranger. ‘

Vår vilja att hjälpa till sträcker sig givetvis längre än till matområdet och med sociala medier har möjligheten att både be om och få hjälp kraftigt ökat. Lagom till höstterminens skolstart fylls flöden av förfrågningar om boende till blivande universitetsstudenter; med jämna mellanrum året om uppmanas vi att titta efter bortsprungna katter eller hundar; hundratals männ iskor kan sluta upp för att hjälpa till i sökandet efter försvunna personer och ibland är det en upphittad

mössa som dyker upp i flödet och oftast hittar hem tack vare denna enkla insats från en medmänniska. Jag blir alltid lika glad när jag ser detta engagemang både i det stora och det lilla. Att se att människor bryr sig om varandra tillräckligt mycket för att ta av sin egen tid i ett försök att hjälpa någon annan, ofta okänd person, är glädjande i en tid då mycket fokus ligger på att onda krafter sprider sig i vårt samhälle.

Godhet sprider sig som ringar på vattnet och när man ser hur en liten insats kan sprida stor glädje för en an nan människa blir man lika benägen att själv hjälpa till när man kan. Genom att så ett frö av medmänsklighet tror jag benhårt på att vi i längden får skörda frukten i form av ett varmare samhällsklimat. Barn och unga är lättpåverkade och genom att visa dem hur vi kan hjälpa och skapa bättre förutsättningar för varandra kan vi säkra en framtid där detta beteende fortplantas. Vi behöver visa dem att det verkligen lönar sig att vara en god medmänniska. Detta kan givetvis ske på många olika sätt, både genom att direkt hjälpa varandra när man kan men också genom att indirekt påverka goda krafter i vårt samhälle. Till exempel att engagera sig i organisationer eller föreningar som jobbar mot ett gemensamt mål och även genom att utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta vid val och därmed påverka vem som leder vårt land.

Likt fjärilseffekten, där luftrörelsen från en fjärils lätta vingslag kan växa sig till en tornado några veckor senare, kan små goda gärningar över tiden leda till en bättre värld för oss alla.

AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

skördetid

Som man sår får man skörda, heter det ju

Men om man glömmer så, eller inte riktigt har ork till att så

Vad händer då, får man inte skörda något då eller har man inte rätt till det? Kan man få skörda något ändå?

Visst finns det ett nästan överflöd av växtlighet omkring oss, trots rekord sommarens värme.

Men skörda kan man ju också få göra i kärlek, vänskap, omsorg och medmänsklighet

Jag tänker att livet kan väl vara så givmilt

Ibland får man skörda efter att ha hjälpt, lyssnat, bistått någon med stöd

och ibland får man skörda trots eller tack vare att man bara är den man är helt enkelt

Man kanske inte har tänkt att man gjort något gott eller någon skillnad för någon

Kanske är det så fint i världen att man ibland kan få skörda helt oväntat,

En vän ser dig och kan hjälpa dig med det som känns svårt.Ibland är det svåra så lätt för en annan att bara lösa och rätta till.

Jag fick så fina sticklingar förra året, de skulle blomma ”en blomma för dagen”

Och visst fick jag njuta av de stora djupblå blommorna som dök upp nya var dag under hela sommaren.

Se’n kom hösten och med den frökapslar

De skulle samlas in, torkas, sparas och se’n blötläggas och sås till våren

Men vad hände; jag kom mig bara inte för, den oändliga mängden frökapslar som föll ner i min odlingslåda blev bortglömda under hela hösten, vintern och våren

Se’n började det dåliga samvetet växa, dessa fröer var ju lite unika i att de gick att så och få till nya plantor av och jag hade totalt försummat dem

Nu är det september och ännu en ny höst på väg, vad hände med mina fröer?

Hela sommaren har det blommat i överflöd i min odlingslåda av de vackraste ”blomma för dagen”

De har tagit saken i egna händer och det har krupit upp starka, envisa och blommande sticklingar i alla de andra odlingslådorna, mellan trädäckets plankor, ut genom staketet längs cykelgången

Jag har häpet begrundat detta under hela sommaren och tackat för all den glädje det skänkt mig, mina besökare och grannar.

Så visst kan man väl ibland få skörda trots glömska och saknad av kraft och ork

Tänk att något eller någon vill oss väl. Min uppgift tänker jag, blir att våga skörda, våga ta emot och våga känna att jag är värd denna sådd

DIAKONI

Under hösten har vår diakoniexpedition andra tider. Tills vi fått en ny diakon finns diakon Ida Gynning och diakoniassistent Nina Strand på plats i församlings huset för besök fredagar kl 10-12. De går att nå på telefon fredagar kl 8-16.

REUSE

Limhamns kyrkas second hand-butik ReUse är öppen onsdagar kl 12-18 och finns i källarplanet i försam lingshuset. Butiken tar gärna emot hela och rena kläder (du kan lämna in dessa även andra dagar). All behållning går till Limhamns kyrkas diakonala arbete.

WEBB OCH SOCIALA MEDIER

Du hittar kontaktuppgifter till alla anställda och infor mation om alla våra mötesplatser, körer, gudstjänster och evenemang på vår webb, limhamnskyrka.se. Här finns också en kalender, där du dag för dag kan se vad som händer. Du hittar oss också på Facebook och Instagram @limhamnskyrka.

BABYKONSERT

Babyträffen, som vanligtvis är i församlingshuset, flyttar upp till Limhamns kyrka och blir till en konsert för de allra minsta

Limhamns kyrka 13 oktober kl 10-11

DROP-IN-DOP FÖR KONFIRMANDER

En dag för våra konfirmander som ännu inte är döpta. Ingen bokning behövs, det är bara att dyka upp. Vill du tar du med familj och vänner!

Limhamns församlingshus 22 oktober kl 13-17

KONSERT — FAURÉS REQUIEM

med kyrkokörerna i Bunkeflo, Limhamn och Tygelsjö och Maria Wallin på orgel under ledning av Margareta Haksten och Per Grundberg

Limhamns kyrka 20 november kl 15

ELVIS SACRED SONGS

med Mikael Järlestrand och Limhamns kyrkokör, Lomma församlings damkör La Voix, Oxie kyrkokör, Spirited Voices och körsångare från Malmö Pingstförsamling

Europaporten, Stadiongatan 25 23 oktober kl 18

DROP-IN-DOP / DROP-IN-VIGSEL

För er som vill döpas eller vigas i det lite enklare sam manhanget. Ingen bokning behövs, det är bara att komma. Läs gärna mer på vår webb Limhamns kyrka 3 december kl 13-16

Lilla Genombrottet

Kyrknalle Alex vill vara fin och lysa upp i mörkret nu när det blir höst. Han kom på att han kunde göra ett halsband eller armband av majskorn. Titta så fint det blev! Prova du också att göra ett likadant!

Du behöver: majskorn (frusna eller konserverade) polyestertråd stoppnål

Trä majskornen på polyestertråden med hjälp av en stoppnål. (Har du frysta majskorn, måste de tina först i cirka 5 minuter). Tänk på att göra majskedjan längre än du tänkt dig eftersom majsen krymper under torkningen. Torka nu kedjan i ugnen i cirka 1,5 timme vid 100 grader. Vänd kedjan efter halva tiden. Ta ut den och låt den svalna. Packa ihop majskornen lite på tråden och bind sedan många knutor ovanpå varandra i bägge trådändarna. Knyt ihop trådändarna. Om du inte har majskorn och tråd hemma, är du välkommen att hämta en pysselpåse i Kyrknalle Alex brevlåda, som finns utanför Limhamns kyrka.

FINNS VI!

LIMHAMNS FÖRSAMLING

BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn

POST Box 346, 201 23 Malmö

TELEFON 040 279480

E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se

tf församlingsherde och ansvarig utgivare

ANNA MALMQVIST 040 279497

vaktmästare ROY PENDLETON 040 279468

AXEL TRUMPFHELLER 040 279164

vik diakon IDA GYNNING 040 279475 vik diakoniassistent NINA STRAND 040 279494 (fredagar)

assistent/kommunikatör BODIL ROLF 040 279480

församlingspedagoger

ANDERS CHRISTENSSON 040 279490

CHARLOTTA ORTIZ 040 279049

LOTTA SUNEMARK 040 279495

pedagoger

CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493

INGRID SEGERBANK 040 279231

fritidsledare ORION SVEINSSON 040 279206

husmor

MARTINA EBERHARDSSON 040 279485

musiker

MARGARETA HAKSTEN 040 279472

SAMUEL SASSERSSON 040 279366

MARIA WALLIN 040 279387

övriga präster

MIA HJERTQUIST 040 279483

EMMA JESPERSON 040 279436

SYLVIA ROSKVIST 040 279331

redaktör

PIAMARIA ENGVALL

redaktion

PIAMARIA ENGVALL, ANNA MALMQVIST, BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER

layout

BODIL ROLF

illustrationer

AXEL TRUMPFHELLER

Vi reserverar oss för

ändringar

SOCIALA MEDIER #limhamnskyrka WEBB limhamnskyrka.se