Limhamns kyrkmagasin Genombrottet - Bröd

Bröd och gemenskap

AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

Precis som alla levande varelser, behöver människan först och främst vatten för att leva. Utan vatten är vi dömda att dö efter ungefär tre dagar medan det sägs att en vuxen person kan klara sig cirka en månad utan mat. I vår privilegierade del av världen behöver de allra flesta av oss inte svälta eller törsta ihjäl. Mat och dryck finns oftast till hands närhelst vi är hungriga, törstiga eller bara sugna på något. Vi behöver inte jaga och fälla ett byte för att säkerställa att middagen finns på bordet men just i dessa tider finns kanske skäl att jaga extrapriser då inflationen slukar en del av vår matbudget. Många kanske suckar över besväret att tänka ut middagar varje dag. Helst en hållbar, ekologisk, vegetarisk middag som ska falla alla i smaken och dessutom anpassas till ett hektiskt schema av aktiviteter.

Det finns alltid olika grader av elände

Det är lätt att glömma bort att vi har det oerhört bekvämt jämfört med många andra på vår jord. Vi behöver inte gå flera kilometer till närmsta brunn för att hämta rent vatten att laga mat med. Vi behöver inte stiga upp i gryningen för att baka bröd, gå till en marknad för att sälja bröden för att sedan kanske ha råd att köpa mat till vår egen familj. Det finns alltid olika grader av elände. Men hur jobbig matlagningen

än är, av olika praktiska skäl, så är kanske den viktigaste ingredienser till en lyckad måltid gemenskap; att ha någon att dela måltiden med. Vi får inte glömma alla de som aldrig har någon att sätta sig till bords med. De som kanske inte ens får bestämma själv vad de ska äta, utan får nöja sig med vad som kokats ihop och levererats av kommunen för att värmas upp i mikron. Att äta ensam gör att ensamheten känns ännu större.

Under min studietid intervjuade jag personer som flyttat till Sverige från olika länder och världsdelar. Jag var nyfiken på hur starkt deras matkultur var kopplad till deras identitet och hur detta påverkats av att flytta (i de flesta fall) långt bort från sin egen kultur. Det visade sig att samtliga personer försökt återskapa sina favoriträtter, ofta från barndomen, här i Sverige men alla hade besviket konstaterat att, när det kom till kritan, var det inte själva maträtten som de saknade, utan det sociala sammanhanget den representerade. Den fick dem att minnas speciella tillfällen med sin familj och sina vänner som de saknade. Maträtten i sig hade väldigt liten betydelse. Den blev bara en symbol för gemenskapen och närheten till familjen eller vännerna som de nu saknade.

I detta nummer ska vi utforska det enklaste, mest basala av våra livsmedel: brödet och vad det representerar i samhället, kristendomen och för den enskilde individen.

Saft, saft, KYRKSAFT – bättre saft har ingen haft!

AV EMMA LJUNGBERG UNGDOMSPRÄST

När jag började ha konfirmandgrupp i Limhamn, lärde de unga ledarna mig snabbt att det där med kyrksaft var grundläggande i konfirmandarbetet. Jag förstod att det fanns olika skolor för hur saften ska blandas, inte för svag var de åtminstone överens om. Jag kom in i konceptet snabbt, eftersom jag redan var bekant med begreppet ”kyrksaft” från min egen barndom och ungdomstid i kyrkan. För mig innebär kyrksaft en blandsaft med jordgubbssmak, ofta lite ljummen, sällan helt rätt i styrka. Och det är en av de drycker jag tycker allra bäst om. Skulle det enbart handla om smaken, hade den här drycken inte haft en chans att komma på topplistan. Men det handlar egentligen väldigt lite om smaken.

Smaken av för svag eller för stark jordgubbssaft, väcker minnen hos mig av kyrkfika efter gudstjänsten. Då fikade jag snabbt, dels för att saften inte var god och dels för att jag skulle hinna leka så mycket som möjligt med mina vänner, innan vi skulle åka hem. Kyrksaft väcker också minnen av ungdomskväll i kyrkan då jag kunde prata med vänner och med vuxna som var nyfikna på mitt liv och mina tankar.

Det jag känner av smaken är förknippat med goda minnen och det är främst därför jag tycker att det är gott. De goda minnena skapar en stämning i mig, en känsla av gemenskap och glädje.

För mig har kyrkan i princip alltid varit viktig, kanske extra mycket när jag var tonåring. Det var en plats där jag fick ingå utan att mina föräldrar var de som alla förhöll sig till. Jag fick vara en egen person och ta reda på mer om mig själv och min egen tro. Och det var välkomnande. Det gick att ta med vänner och det kunde alltid blandas mer kyrksaft. Kyrksaften blev också en symbol för det kontinuerliga – att barndomens snabba fika efter gudstjänst hörde ihop med de viktiga samtalen jag hade som tonåring.

Varför skriver jag nu om kyrksaft när temat är bröd?

Jo, för att smakminnet är starkt. Och för att jag vill dela med mig av de här erfarenheterna av öppenhet, gemenskap och måltidens betydelse. För mig går den här företeelsen så djupt som till kyrkans grund och ursprung. Jag vill påstå att kyrksaft först och främst handlar om gemenskap. En gemenskap som grundas i det vi behöver för att leva, precis som måltidsgemenskap i en familj.

spännande middag där ett brett spektrum av känslor ryms. Glädjen är tydlig när de får äta tillsammans. Det finns också oro, rädsla och besvikelse som handlar om det som väntar i påskens drama. Gemenskap och ensamhet finns i samma människor på samma gång, lika komplext som livet är. Och Jesus instruerar lärjungarna att fortsätta bryta brödet och dricka vinet. Vi firar fortfarande nattvard i kyrkorna och länken till den där gången när nattvarden instiftas är både tydlig och nära.

Jag tycker att det är fascinerande hur denna handling levt vidare. Det sker något i rörelsen i rummet, i smakerna och känseln. Handlingen att ta emot nattvard och dela detta sakrament med andra, gör något med oss. I varje mässa erbjuds vi att vara en del i påskens verklighet. Vi får om och om igen lyssna till Jesus ord: så ofta ni äter brödet och dricker vinet, gör det i åminnelse av mig. Åminnelse både som att minnas och att närvara hos Jesus, här och nu. Vi blir del av Jesus. Vi tar del av brödet och är en del av Kristi kropp som är kyrkan.

Visst är det någon som delar ut, som liksom förmedlar denna heliga handling, men det är Jesus som säger: ta emot mig! Det är en tradition där alla som tidigare tagit emot nattvard finns med, liksom alla som tar emot nattvard över hela världen nu och i framtiden. Det är ingen som har förtur eller har mer att säga till om. Det finns ingen rangordning i vem som borde få först eller sist, mest eller minst. Alla är ett i Jesus Kristus. Oavsett hur mycket vi förstår av mysteriet eller hur långt vi vandrat på trons väg, får vi uppleva – leva tron. Vi får del av nåden på ett mycket konkret sätt. Och det där starka smakminnet gäller även oblat och vin, nattvardens smaker. Även dessa smaker förknippar jag med känslor av gemenskap och tillhörighet.

Nattvardens ursprung i den där sista måltiden som skedde på skärtorsdagen, bygger på gemenskap. Det är en

Så när jag hör ungdomar prata och debattera om kyrksaft, då påminns jag om nattvardens kraft. Jag påminns om Jesus närvaro i allt som sker där Kristi kropp är närvarande: alltså vi som är en del, vi som är kyrkan. Kyrksaften påminner mig om att vi hör ihop och att det alltid går att blanda mer kyrksaft. Oavsett om vi känner gemenskap eller ensamhet, oavsett om vi är trygga eller osäkra – bjuds vi med. Vi förvaltar de löften och uppmaningar Jesus gav lärjungarna. Det är vi som har uppdragen nu. Och oavsett vem som blandar bäst kyrksaft (tro mig, det finns många åsikter om det) så är ingen av oss störs eller minst, först eller sist. Alla är ett i Jesus Kristus.

Mitt i kyrkans varande finns nattvarden – den företeelse som enligt vissa teologer kallas för det mest demokratiska eller det mest jämlika i gudstjänsten. Ett sakrament där varje enskild människa får möta Gud, direkt.

Det finns ingen rangordning i vem som borde

få först eller sist, mest eller minst.

MARCUS - BAGARE

AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

REDAN SOM BARN stod Marcus i köket med sin farmor och bakade kolasnittar. Med doftminnena från köket och farmors recept på kolasnittar i bagaget har Marcus redan hittat sin plats i livet: bageriet. Närmare bestämt surdegsbrödbageriet Leve i Malmö där han för närvarande gör sin praktik. För den som har följt med i matvärlden, eller satt sin fot i en mataffär, de senaste åren kan det verka som att surdegsbröd är en nytillkommen beteckning som används för att sälja allt från pizzor till kanelbullar och, förstås, matbröd. Men när man skrapar lite på surdegsskorpan så förstår man att denna typ av, ofta stenungsnbakat, bröd är en urgammal teknik som går 6000 år tillbaka i tiden. De äldsta spåren efter surdegsbröd har man funnit i trakten kring Egypten och det finns också omnämnt i flera religiösa skrifter. Även i Bibeln omnämns surdeg flera gånger.

MÅNGA HAR SÄKERT försökt sig på att baka ett eget surdegsbröd, inte minst under pandemin då vi hade mer tid i hemmen. Kanske blev det bara ett försök, då hela processen från surdegsstart till gräddat bröd är rätt så lång. För Marcus har surdegsbröd hört till vardagen i flera år redan.

“Att starta upp en surdeg är inte det svåraste,” berättar han. Det är bara att ta vatten och lite mjöl, blanda och sedan låta den stå tills den väcks till liv och börjar bubbla. Sedan kan man förvara den i kylskåpet och använda av den vid behov. Men den behöver mat i form av lite vatten och mjöl med jämna mellanrum. “Jag har själv en som jag hållit vid liv i 1,5-2 år nu. En surdeg är egentligen lätt att hålla vid liv. När man väl fått en start så behöver man inte mata den mer än en, två

man får försöka tills man hittat erfarenheten

gånger i veckan. Just nu matar jag min en gång i veckan, om jag kommer ihåg. Den äter ju upp alla bakterier som man ger den när man kastar i mjöl och vatten och blir den till slut hungrig när den ätit upp det. Det är en hel vetenskap”. Till sin surdeg använder Marcus vetemjöl special, lite durum och grahamsmjöl. Han föredrar när ett bröd är lite matigare, alltså inte bara gjort på vetemjöl. “Det blir mer näring och man blir mättare om man har i lite grahamsmjöl”, resonerar han.

MARTINAS GODA KOLASNITTAR

Om du varit på sopplunch i församlingshuset har du kanske smakat på kolasnittarna husmor

bakar, de är farligt goda! Här får du ta del av receptet och kan baka själv. Vill du göra fler är det bara att dubbla receptet. Och självklart kan smöret bytas ut mot ett mjölkfritt alternativ. Vill du ta ännu ett smaksteg kan du strö lite flingsalt på längderna innan du gräddar dem.

INGREDIENSER

100 gram smör

2 del vetemjöl

1 dl strösocker

1 msk vaniljsocker

1 msk ljus sirap

1 tsk bakpulver

1 tsk ingefära

SÅ HÄR GÖR DU

Värm ugnen till 175 grader.

Rör ihop smör och socker. Tillsätt alla övriga ingredienser och rör ihop till en smidig deg.

Dela degen i två delar och rulla ut varje del till en längd. Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper. Platta till längderna lite.

Grädda längderna i cirka 8 minuter. Ta ut dem, låt svalna en liten stund och skär längderna i lagom stora bitar, lite på snedden. Låt svalna.

Nu är det bara att njuta! Dela gärna med dig.

Kakorna är faktiskt ännu godare om de äts i sällskap...

MARCUS ENTUSIASM ÄR smittande och det märks tydligt att han verkligen brinner för allt som har med brödbakning att göra. “Det är en hel konst, så många moment man måste få till. Så mycket som kan gå fel men också rätt. Jag tycker det är fascinerande att se att det jag gjorde i början med degen, har så stor betydelse för hur resultat blev”. Till dem som tvekar, eller har försökt och misslyckats, ger han rådet att inte ge upp och att hellre fokusera på det som gått rätt än allt som eventuellt gick fel. “Ett stort tips är att öva! Det första brödet blir inte alltid det bästa. Det tar en hel del bröd, många försök. Man måste ha mycket känsla som kommer ju mer man jobbar med det. I bageriet är det mycket sånt, man får bara försöka tills man hittat erfarenheten”. Marcus beskriver hur mycket man jobbar med händerna, känslan, för att få till en bra deg.

“VI KÄNNER PÅ degarna, tar inte upp dem förrän de känns klara. Vi kan känna om en deg är överjäst och då får man kanske ta av locket och kyla ner den lite”. Något sådant kan aldrig ersättas av en maskin, det behövs en människa för att avgöra detta. Det är just därför han gillar att jobba i ett litet bageri, där hantverket står i fokus. “Själva känslan att stå och göra bröd på bageriet, kan jag ändå på ett liknande sätt hitta när jag står och bakar hemma. För på bageriet står man med degen och viker den, man gör samma moment som hemma. Formar degen, snittar brödet, får in det i ugnen. Allt är samma.” Största skillnaden som Marcus kan komma på är mängden disk. Det finns mer av den på bageriet, än när han bakar hemma.

Å andra sidan har han en gemenskap med de andra bagarna som inte finns hemma. Han beskriver hur man står och pratar om allt mellan himmel och jord medan man står och arbetar degarna och utför de olika momenten under processen.

EFTERSOM LEVE ÄR ett bageri som vänt på dygnet börjar bagarna inte förrän vid 07 på morgonen och brödet blir gräddat och klart fram på eftermiddagen och lagom tills folk går hem från jobbet så de kan köpa med sig gott bröd till middag och frukost

följande morgon. En typisk dag för Marcus börjar alltså vid 7-tiden och sedan jobbar han med degarna som framåt eftermiddagen är färdigvikta, vägda, och formade och får gå in i kylen för att kalljäsas över natten. Det faktum att det idag finns speciella surdegsbagerier visar vilket uppsving surdegsbrödet fått. Men det handlar ju inte bara om trender eller popularitet. Ett surdegsbröd anses ha flera hälsofördelar jämfört med ett vanligt vitt bröd bakat på jäst. I en surdeg är pH halten låg. Detta ger ett större vattenupptag som möjliggör användningen av en högre andel råg eller fullkornsmjöl som ger än längre mättnadskänsla och en jämnare blodsockernivå. Trots högre andel råg/fullkorn blir brödet saftig och det håller sig också saftigt länge. En lägre andel futinsyra gör att mineraler, bland annat järn, lättare tas upp i kroppen. Lång jäsning gör också att glutenet inte har lika stor påverkan på tarmen och därför kan personer med känsliga magar ofta tåla surdegsbröd bättre än vanligt bröd.

MARCUS ÄR INTE förvånad att bröd, och då speciellt surdegsbröd, är så populärt. “Bröd har ju funnits jättelänge hos människan, och att det fortfarande finns kvar tyder ju på att det är bra för oss. Du kan ju göra mycket med en bit bröd: en macka kan ge bra näring. Du kan steka det, ha det i ugnen med lite ost på… Bröd, i nån form, finns i stort sett i alla kulturer i världen. Jag tror inte att brödet kommer att ersättas de närmaste åren”, funderar han. Och vad gäller sin egen framtid kommer Marcus att stå och jobba med, helst surdegar, i ett bageri. För det är det han tycker allra mest om!

du kan ju göra mycket med en bit bröd

Jag ville måla ett ringa grand av slitnaste vardag, så nött och grått, men genomlyst av den eld, som förmått all världen att springa ur Skaparns hand.

Jag ville visa, hur det vi försmå är heligt och djupt och Andens skrud.

Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud!

En målares önskan av Karin Boye

Hunger.

AV MIKAEL GÖTH

FÖRSAMLINGSHERDE

När jag läser om vårt församlingshus och dess historia ser jag att det under en period var den lokala polisstationen med rum för både bus och bov. Stabila dörrar av järn, tjocka väggar av sten och kanske bestod den tillfälliga menyn av vatten och bröd. När man läser att någon endast har vatten och bröd att leva på får man en känsla av att det mesta runtomkring har skalats av eller tagits bort till ett absolut existensminimum.

Ibland beskrivs människan som en del av något större med en inneboende längtan efter frihet. En del kanske har det klart och tydligt för sig vad det kan tänkas vara, andra inte. Det kommer till uttryck i att man som människa alltid längtar och hungrar efter något mer än det man har och är.

Det kan vara en hunger efter gemenskap, efter att se, höra och uppleva något bortom det vardagliga. Det kan finnas en hunger efter sammanhang, mening och mål i ens eget liv.

Sångaren i Queen, Freddy Mercury, som hade enorma framgångar under sjuttio- och åttiotalet berättade i en intervju: ”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet.”

Utmaningen med en djupt liggande existentiell hunger är att den är svår att stilla. Hur fångar man den efterlängtade sinnesfriden? Blir man någonsin nöjd? Är det ens möjligt?

Som troende spårar man denna hunger som ett uttryck för sin längtan efter ett förlorat ursprung och i slutänden efter Gud. I slutet av trehundratalet skrev en man som hette Augustinus: ”Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig.”

I evangelierna talas det om bröd. Det delas bröd till vardags som till fest, det sker brödunder där det delade brödet räcker åt många människor och det talas om bröd som en förklaring på vem Kristus är. ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet”.

Det är detta bröd som kyrkan har fått ta emot, delar och längtar efter att få ge vidare. Ett bröd som vidgar våra perspektiv uppåt, inåt och utåt. Och som ett uttryck för detta delar Limhamns församling tillsammans med alla de andra församlingarna i Malmö visionen ”Ett enda bröd – en enda mänsklighet”.

I bönen Vår Fader har kyrkan bett i över tvåtusen år att Gud skall ge oss vårt dagliga bröd. Den bönen inbegriper alltifrån mat och dryck, hus och hem, men även alla de relationer som vi behöver som människor, de människorna som vi lever med. Våra medmänniskor.

hunger efter gemenskap, efter att se, höra och uppleva något bortom det vardagliga

De senaste 20 åren har intresset för matlagning, kokböcker, matbloggar och tv-kockar ökat lavinartat. Trenderna har avlöst varandra och vi har knappt hunnit vispa till vårt koreanska Dalgonakaffe innan det varit dags att börja matpreppa för veckans matlådor för att sedan raskt syra våra egna grönsaker samt starta en surdeg. Kombucha, poke bowls, superbär/grönsaker, chiafrön, smash burgers…ja, det mesta har fladdrat förbi våra smaklökar och gett oss insyn i både andra matkulturer och nygamla tillagningssätt. För det är ju ofta så med dessa trender att när man börjar syna dem närmare i sömmarna så visar det sig att det handlar om urgamla rätter, ingredienser eller tekniker som använts, i vissa fall, i årtusenden men att de nu i dagens digitaliserade och globaliserade värld har möjlighet att poppa upp på våra skärmar och hamna på löpsedlarna i vår del av världen.

MEN DET FINNS givetvis andra orsaker till att vi vänder blickarna till gamla metoder och tillagningssätt. Det mest uppenbara handlar om att det funkar. Metoder som överlevt i flera tusen år, som till exempel ölbryggning och mjölksyrning, kommer inte att dö ut på ett tag just för att de är smarta och/eller nyttiga. En annan orsak är att vi insett att vi behöver leva hållbarare. Förr, när mindre mängd mat behövde räcka till fler, var man mer benägen att ta tillvara allt och dryga ut det på bästa möjliga sätt. Detta börjar vi långsamt inse och matsvinnet, om än fortfarande alldeles för stort, har glädjande nog minskat under det senaste året i Sverige. Svinnsmart och matsmart är nya begrepp

vi lär oss handla, äta och leva efter. Vi vill också leva hälsosammare och därför har vi börjat läsa det finstilta på förpackningarna. Resultatet har inte låtit vänta på sig: många E-nummer, palmolja och onödigt socker har fått stryka på foten och istället har producenterna börjat ge oss fler rena produkter utan tillsatser. För vissa har det blivit en livsstil att äta rent, “clean eating”, andra har dragit ner på kolhydrater, många skydde gluten (åtminstone ett tag) och vissa äter inte alls. Åtminstone vissa tider på dygnet, sk periodisk fasta. Att helt eller delvis gå över till vegetarisk eller vegansk kost är inte alls ovanligt längre. Kort sagt, maten har hamnat i fokus på väldigt många plan de senaste två decennierna.

SAMTIDIGT SOM HÄLSA och miljö dykt upp som allt viktigares ingredienser på vår inköpslista, kommer larmrapporter om att fetma bland barn ökar lavinartat, att typ 2-diabetes breder ut sig som en epidemi i västvärlden och att en stor del av världens cancersjuka har blivit sjuka pga sin livsstil med dålig kost och stillasittande på menyn. Tittar man på utbudet i affärerna så tar en allt större del av butiksytan upp av hel- och halvfabrikat som går snabbt att slänga ihop eller värma men ofta innehåller mycket av det vi borde dra ner på: salt, socker och mättat fett. Olika appar gör att vi inte ens behöver resa oss ur TV soffan för att klicka hem en pizza eller en kebabtallrik. Man kan undra hur dessa två världar går ihop? Är vi bara i den scrollande teorin intresserade av nya, hälsosamma trender, men till vardags för stressade för att handla annat än (halv) färdiglagad mat? Kanske handlar det om ekonomi och

Trender, mat och hälsa

AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

kunskap? Har alla kokböcker och matlagningsprogram på TV gett en bakvänd bild av matlagning så att många nu har en uppfattning att det är dyrt och krångligt att köpa frukt, grönsaker och andra råvaror och göra sin egen hälsosammare mat? Eller ska staten behöva gå in och lägga sockerskatt på t.ex läsk, som man gjort i bland annat Storbritannien, alternativt sänka momsen på hälsosamma produkter som frukt och grönt? Det är komplexa frågor som inte har en enkel lösning då många faktorer spelar in. Det är inte bara “vårt eget fel” att det är svårare att leva hälsosamt idag. Förr utförde en större andel av befolkningen kroppsarbete som i kombination med mindre resurser gjorde att vi inte hade varken tid eller råd att ligga på soffan och äta ohälsosamt. Idag har rörelse blivit något vi ska klämma in i våra scheman, istället för att få det genom t.ex arbetet. I våra gener finns inprogrammerat att spara på våra resurser, det vill säga vila, när vi har möjlighet. Detta har nu, i vår digitaliserade värld, möjliggjort för oss att sitta alldeles för stilla för länge.

VI BEHÖVER INTE längre stiga upp för att byta kanal på

TV:n eller gå och ringa ett samtal från telefonen. Vi kan beställa hem i stort sett allt vi behöver, inklusive tjänster som gett oss lite vardagsmotion, som städning eller fönsterputsning. Det är kanske inte så förvånande att undersökningar visar att hundägare både är friskare och lever längre än sina icke-hundägande grannar och vänner. Vi kan, än så länge, inte skicka ut hundarna på promenader med en robot….

DROP-IN-DOP

Drop-in-dop är ett ett enkelt alternativ där du, utan så mycket praktiska förberedelser, kan låta döpa ditt barn. På plats finns präst, musiker och fika. Här finns också dopdräkt att låna. Limhamns församlingshus

1 april kl 13-16

STABAT MATER

Limhamns kyrkokör, Vox, Helena Magnusson - sopran, Petra Hessung - alt, Nils-Erik Bergh - violin, Izak Franciskovic - violin, Brita Dam - viola, Karin Sandén-Bergh - cello och Maria Wallin - orgel under ledning av Margareta Haksten

Limhamns kyrka

2 april kl 15

LIVETS PÄRLOR

Konsert med Storkörerna, Frida Green och kompband med musik av bland andra P!nk, Avicii och Beatles.

Frida Green, sångerska från Ystad, känner kanske en del till sedan hennes medverkan i Melodifestivalen.

Limhamns kyrka

14 maj kl 15

LIGHTS WILL GUIDE YOU HOME

Coldplay-konsert med Linnékören under ledning av Samuel Sassersson och Tonvenner: Gabriella Gnistesångsolist, Edvin Sydmark - gitarr, Svante Norlin - bas, Sanna Olsson - klaviatur, Henry Nilsson - trummor

Limhamns kyrka

18 maj kl 15

KONSERT: DANIEL BESKOW OCH MARTIN VANBERG

Martin Vanberg, tenor och känd från Malmö opera och

Daniel Beskow, som bland annat gett föreställningen

Sagolikt, på piano bjuder på Die schöne Müllerin op.25 av Franz Schubert

Limhamns kyrka

28 maj kl 15

MUSIKKAFÉ

En eftermiddag med toner från tangons värld med

Limhamns kyrkokör och Klubb Baires duo Sisu Platense och Magnus Nilsson. Det utlovas bland annat musikquiz och god fika.

Limhamns församlingshus

4 juni kl 15

Allergivänliga blåbärsmuffins

Lilla Genombrottet BAKA MED KYRKNALLE ALEX!

Ingredienser till cirka 8-12 st

2 dl glutenfri mjölmix ( t.ex. semper fin mix)

2 tsk bakpulver

1 nypa salt

1 dl socker

1 dl blåbär

0,5 dl olja

1,5 dl sojamjölk

0,5 msk äppelcidervinäger

Värm ugnen till 180 grader C och placera muffinsformarna på en plåt. Blanda blåbären med lite av mjölmixen. Blanda mjöl, bakpulver, salt och socker. Vispa ihop sojamjölk, olja och vinäger. Sikta ner mjölblandningen i smeten och vänd försiktigt tills smeten är jämn.

Blanda försiktigt ner blåbären. Häll upp smeten i formarna och grädda i mitten av ugnen cirka 20 min.

Sikta lite florsocker över muffinsen när de svalnat något. Blanda ett glas saft och njut!

HÄR FINNS VI!

LIMHAMNS FÖRSAMLING

BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn

POST Box 346, 201 23 Malmö

TELEFON 040 279480

E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se

församlingsherde och ansvarig utgivare

MIKAEL GÖTH 040 279212

vaktmästare

ROY PENDLETON 040 279468

AXEL TRUMPFHELLER 040 279164

vik diakoniassistent

MATILDA PAULSSON 040 279149

vik assistent

LI DINNETZ 040 279462

assistent/kommunikatör

BODIL ROLF 040 279480

församlingspedagoger

ANDERS CHRISTENSSON 040 279490

CHARLOTTA ORTIZ 040 279049

LOTTA SUNEMARK 040 279495

pedagog

CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493

fritidsledare

ORION SVEINSSON 040 279206

musiker

MARGARETA HAKSTEN 040 279472

SAMUEL SASSERSSON 040 279366

MARIA WALLIN 040 279387

övriga präster

MIA HJERTQUIST 040 279483

EMMA LJUNGBERG 040 279436

ANNA MALMQVIST 040 279497

SYLVIA ROSKVIST 040 279331

redaktör

PIAMARIA ENGVALL

redaktion

PIAMARIA ENGVALL, MIKAEL GÖTH, BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER

layout

BODIL ROLF

illustrationer

AXEL TRUMPFHELLER

Vi reserverar oss för eventuella ändringar

SOCIALA MEDIER #limhamnskyrka

WEBB limhamnskyrka.se