Livet som förälder

Att bli förälder innebär en ny fas i livet.

Det nya livet som förälder

Det blir ofta mycket fokus på mamman och det nyfödda barnet. Men det är viktigt att fånga upp båda föräldrarna. Det kan komma många känslor och funderingar i och med förändringen.

AV JENNY FORS

ATT BLI FÖRÄLDER för första gången är en omvälvande upplevelse. Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att förändras. Du som står vid sidan av den nyförlösta mamman kan uppleva ett stort spektrum av känslor som kanske inte fångas upp på samma sätt när fokus ofta hamnar på mamman och barnet. – Pappan eller medföräldern vid samkönade förhållanden kan känna oro och farhågor inför hur det ska gå med barnet och hur det nya livet som förälder ska bli. Att ha varit med vid en förlossning och sett barnet komma ut kan ha varit skrämmande och man kan ha

känt sig maktlös. Det är många olika känslor som man kan bära med sig. Att känna avundsjuka och svartsjuka på barnet är inte ovanligt. Man kan också Att känna avund- drabbas av Eva Ahlbom Jonassjuka och svart- depression son, leg. psykolog. sjuka på barnet är som medförälder, säger Eva Ahlbom inte ovanligt Jonasson, leg. psykolog. HON TRÄFFAR MÅNGA nyblivna föräldrar och tycker att det är viktigt att fånga upp båda parterna. Samtidigt har den andra föräldern en viktig roll att stödja och vara uppmärksam på ohälsa hos mamman.

– Som nyförlöst är man väldigt känslig och kan behöva en tid av lugn och ro men har svårt att värja sig när släkt och vänner vill komma på besök och se den nya bebisen. Då är det bra att den andra föräldern kan hjälpa till och säga ifrån. Det är också bra att kunna vara alert vid tecken på förlossningsdepression hos mamman.

Det är förstås ett stort ansvar som följer med föräldrarollen och det kan vara skrämmande i sig.

Ofta är det mycket fokus på mamman och barnet.

– Pappan känner intuitivt att han vill skydda mamman och barnet och erbjuda stabilitet. Att bli förälder är en stor omställning som sätter hela tillvaron på ända, allt är på nya villkor - hur huset ska skötas, mat, tvätt, städning. Det har kommit in en till som kräver all uppmärksamhet. ”Ska vi ha det så här”, är det lätt att tänka, säger Eva.

HON RÅDER ATT ta hjälp av släkt och vänner. – Det finns så mycket krav från omvärlden över hur vi ska vara och vad vi ska klara av. Ta hjälp med det ni känner att ni behöver hjälp med och var lite snälla mot er själva och varandra. Sänk kraven hemma och stötta varandra. Man blir trött, uppgiven och ledsen ibland.

Hon kallar det för en utvecklingskris, det man går igenom. – Man övergår till en ny fas i livet där man får en ny identitet och där spelreglerna förändras. Det kan vara svårt att hantera.

Föräldrarna får också nya förhållningssätt till varandra. Om det har varit ojämlikt tidigare kan det nya livet bli mer jämlikt, men det kan också fortsätta i gamla banor. – Det är viktigt att hjälpas åt med både hem och barn. Prata om hur ni vill ha det och vad ni har för förväntningar. Det kan underlätta om ni planerar konkret, som till exempel att ni kan turas om att få sova på morgnarna, säger Eva Ahlbom Jonasson.

Ni kan få råd och stöd i föräldrarollen av socialtjänsten i kommunen eller BVC. _