5163

Positionspapper

Psykisk h채lsa, barn och unga

Februari 2009

Kontaktperson • Thomas Rostock, thomas.rostock@skl.se och Ing-Marie Wieselgren, ing-marie.wieselgren@skl.se Formgivning • forsbergvonessen Tryckeri • Ljungbergs Tryckeri Foto • Framsida (bild till vänster) och sid 11: Elisabet Zeilon/Johnér; övriga: Matton Images Rapporten kan beställas direkt på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40 eller från vår hemsida www.skl.se/publikationer. Rapporten kan även laddas hem som pdf-fil.

Beställningsnr: 5163 Sveriges Kommuner och Landsting 2009

Förord En av de största utmaningarna kring barn och ungas hälsa handlar om utvecklingen av den psykiska hälsan.

Hälso- och sjukvården har ansvaret för vård och behandling av psykisk ohälsa. Kommuner, landsting och regioner har även genom sina olika verksamheter ett ansvar för att uppnå en god hälsa och att stödja barn och unga samt deras familjer.

Positionspappret om barns och ungas psykiska hälsa antogs av Sveriges Kommuner och Landstings styrelse i november 2008. Positionspappret uttrycker förbundets syn på hur man inom främst kommuner och landsting kan agera i dessa frågor men också vilket ansvar staten har. Det utgör ett underlag för förbundet i kontakter och överläggningar med statliga företrädare och andra aktörer och utgör även ett stöd till medlemmarna i deras arbete.

Positionspappret tar med sina 16 ställningstaganden ett helhetsperspektiv kring psykisk hälsa.

Förbundet anser att gemensamma ansträngningar måste göras av alla berörda samhällsaktörer för att främja barn och ungas hälsa, möta psykisk ohälsa och minska konsekvenserna av psykiska sjukdomar och funktionshinder. Övergripande synpunkter ges också om vikten av samverkan mellan kommuner, landsting och regioner samt några viktiga åtaganden från statens sida.

Sveriges Kommuner och Landsting i februari 2009

Anders Knape Förbundsordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Innehållsförteckning

Positionspapper psykisk hälsa, barn och unga

5

Hälsofrämjande insatser

5

Tidiga insatser till riskgrupper

6

Insatser till barn och unga med indikerade problem

7

Övergripande punkter

9

Sammanfattning

10

Bakgrund

11

Definitioner

11

Fakta

12

Överväganden

13

Positionspapper

Psykisk hälsa, barn och unga Sveriges Kommuner och Landsting anser att gemensamma ansträngningar måste göras av alla berörda samhällsaktörer för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa. Här följer 16 punkter som uttrycker vad förbundet anser kan göras av kommuner, landsting och staten för att främja hälsa, möta psykisk ohälsa och minska konsekvenserna av psykiska funktionshinder.

Hälsofrämjande insatser Sveriges Kommuner och Landsting anser att:

1 Hälsofrämjande insatser för psykisk hälsa ska

ingå som en naturlig del i verksamheter riktade till barn och unga.

Samhällsut­vecklingen, aktuell kunskap, nya metoder, mänskliga och samhälls­ekonomiska lönsamhetsberäk­ningar talar för att insatser för att främja psykisk hälsa hos barn och unga bör få större utrymme i alla delar av samhället som berör barn och unga. Det övergripande målet för det nationella folkhälsoarbetet är att skapa samhällseliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolk­ningen.

2

Generella insatser som föräldrastöd, tillgång till bra fritidsaktiviteter, infor­mation och motiverande samtal kring en sund livsstil och stöd för att finna ändamålsenliga livsstrategier har en positiv inverkan på befolkningens psy­kiska hälsa.

Psykisk hälsa, barn och unga

Det faktum att ett gott samspel mellan föräldrar och barn minskar risken för olika former av psykisk ohälsa har ett omfattande vetenskapligt stöd.

3 Förskola och skola är viktiga genom att de

erbjuder en god miljö och goda möjligheter för barn att uppnå kunskapsmålen, men också som arena där generella insatser som föräldrastöd, hälsosamtal m.m. kan erbjudas av andra aktörer än skolan.

Förskolans och skolans viktigaste bidrag till att främja en god psykisk hälsa hos barn och unga är att erbjuda en bra kärnverksamhet. Genom att skolan är den plats där alla barn finns är det där hälsofrämjande insatser kan nå alla barn och ungdo­mar. Andra aktörer kan vara socialtjänsten, barnhälsovården, barnoch ungdoms­psykiatrin och frivilligorganisationer.

4 Kommuner och landsting kan främja psykisk

hälsa genom att samverka, utveckla samordnade och integrerade verk­samheter som når de flesta barn och ungdomar samt deras föräldrar eller andra anhöriga.

Goda exempel är familjecentraler/familjehälsa, en organisationsform med till exempel mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och social­tjäns­tens förebyggande verksamheter. Ungdomsmottagningar och liknande verk­samheter kan skapas genom samordning av ungdomshälsa, socialtjänst, beroen­ demottagning, försäkringskassa och arbetsförmedling m.m. för att tillgodose ungdomars behov. Verksamheterna måste utformas från lokala och regionala förutsättningar.

5 Staten måste ta sitt ansvar genom att ge ungdomar möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden vilket är en viktig faktor för deras hälsa. Staten ska se till att särskilda arbetsmarknads­åtgärder finns för dem som har längre till arbetsmarknaden, t.ex. ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar. Detta särskilda stöd bör ses som en naturlig fortsättning på skolgången.

Staten har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och för att möjliggöra att insatser erbjuds samordnat och lättillgängligt. Det särskilda ansvaret omfattar att finansiera och följa upp de insatser som ges.

Tidiga insatser till riskgrupper Sveriges Kommuner och Landsting anser att:

6 En väl utvecklad mödra- och barnhälsovård,

socialtjänst, primärvård och psykiatri med kunskap om riskfaktorer för psykisk ohälsa, frisk- och skydds­ faktorer för att främja/bevara psykisk hälsa samt metoder för att identifiera och ge riktat förebyggande stöd till riskgrupper är en god investering.

Barn och ungdomar med någon form av funk­ tionsnedsättning, med tidiga riskbe­teenden, normbrytande beteende och/eller med risk att fara illa m.m. bör upp­märksammas så tidigt som möjligt och familjer och barn erbjudas extra stöd.

Samverkan mellan aktörerna ökar möjligheterna till goda resultat. Utredningar under senare år visar på minskade kostnader för vård och omsorg där samverkan skett.

7

God kunskap hos lärare i förskola och skola gör det möjligt att tidigt upptäcka barn och unga med behov av särskilt stöd. Tillgång till metoder för att ge rätt stöd till barn med inlärningssvårig­he­ter och allvarliga brister i social kompe­tens kan motverka psykisk ohälsa.

Hälso- och sjukvård samt socialtjänst blir viktiga samarbetspartner som kan erbjuda handledning och stöd.

Positionspapper

8 En väl utvecklad elevhälsa är en viktig del i såväl

förebyggande hälsoarbete som tidig identifikation av och stöd till barn och ungdomar med tecken på psykisk ohälsa. Ansvaret för en väl utvecklad elevhälsa ska omfatta alla skolformer oavsett driftsform.

De barn som utvecklar allvarliga problem visar ofta tidiga tecken som att de skol­kar, har svårigheter att klara uppsatta mål eller har blivit tysta, tillbakadragna, eller har svårigheter med kamratkontakter osv.

Elevhälsan blir ofta en första kon­takt som behöver samarbete med primärvård och specialistnivå.

Målsättningen måste vara att när elevhälsan konstaterat problem som behöver specialistbedömning ska detta kunna ske inom en månad (förstärkt vårdgaranti).

Insatser till barn och unga med indikerade problem Sveriges Kommuner och Landsting anser att:

9 För barn och ungdomar med alla typer av psy-

kisk ohälsa är det viktigt med god till­gänglighet till rätt insatser. Tydliga vägar för att underlätta kontakt med rätt instans vid både lättare och allvarligare psykisk ohälsa ökar ett effektivt utnyttjande av resurserna

En kompetent bedömningsfunktion som initialt kan bedöma den psykiska hälsan ökar förutsättningarna till ett förbättrat hälsotillstånd och ökar även effektivi­teten. Det är lika viktigt att med god precesion kunna säga när ett tillstånd inte behöver hälso- och sjukvårdsinsater som att hitta de individer som behöver kvalificerade insatser snabbt. Normala livsproblem eller sociala svårigheter ska inte sjukdomsförklaras.

10 En tydlighet i ansvar mellan första linjen och

specialistnivån är nödvändig för att uppnå vårdgarantins målsättning för planerad vård med tillgänglig­ het till: • en ”första linjens vård” som kan erbjuda en bedömning och behand­ling av lindrigare och okom­plicerad psykisk ohälsa inom en vecka.

1. Kan vara mödra- och barnhälsovård, primärvård, skolhälsovård och i vissa situationer socialtjänsten.

Psykisk hälsa, barn och unga

• en specialistnivå inom barnmedicin, barnpsykiatri och habilite­ring med sinsemellan tydligt definierade uppdrag som tillsam­mans kan motsvara befolkningens behov av specialiserad vård där bedömning kan ges inom en månad och beslutad behand­ling inom ytterligare en månad.

Tillgänglighet till rätt insatser betyder att behoven ska mötas på den lämpligaste nivån – rätt vårdnivå – dvs. att det som kan behandlas i första linjen ska behandlas där, och specialistin­satser ska användas när det behövs utifrån tillståndets art och grad samt övriga behov.

11 För att förhindra negativa händelser och att

personer kommer till skada är det viktigt att möjligheter till akuta insatser finns tillgängliga inom både kommuner och landsting. Ett formaliserat samarbete för insatser till barn och ungdomar med kombinerad problematik, t.ex. psykisk sjukdom/funk­tionshinder och missbruk, ska överensstämma med aktuell kunskap.

Självskadande beteende ökar bland ungdomar, och suicidtalen har inte minskat i samma utsträckning för ungdomar som för den övriga befolkningen. Samverkan mel­lan skola, socialtjänst, psykiatri, polis m.fl. möjliggör ett bra bemötande och ade­kvata insatser i det akuta skedet. Detta ökar chanserna till bra resultat. Aktuell kunskap visar tydligt att vissa tillstånd som psykisk sjukdom och missbruk ska behandlas samtidigt.

12 För att säkerställa kvalitén i insatserna och få

en effektiv resursanvändning i insatserna till barn och ungdomar med kompli­cerad problematik är det viktigt med tydliga samarbetsformer.

Det kan innebära

• att det finns en väl utbyggd öppenvård i kommuner och landsting för att förebygga institutionsplaceringar • att det för alla barn med komplicerad problematik finns en gemensam utarbetad plan utifrån individens perspektiv • att det finns välutvecklade rutiner för att följa upp och stödja under placeringsarbetet och ge bra öppenvård efter placering • att det finns tydliga överenskommelser om den generella ansvarsfördel­ningen och det ekonomiska ansvaret mellan kommuner och landsting • att det finns gemensamma pri­oriterade insatser mellan socialtjänst, barn- och ungdoms­ psykiatri, skola, polis, frivilligorganisationer med flera aktörer.

13 Staten måste ta sitt ansvar genom att utforma

lagstiftningen så att den möjliggör en sammanhållen första linjens vård, en barn- och ungdomshälsovård.

För första linjens vård vid psykisk ohälsa finns i dag ingen självklar ensam aktör utan det handlar om primärvård, barnhälsovård, elevhälsa och delvis social­ tjänst. För att få en tillräckligt god tillgänglighet till kompetenta specialistinsatser behöver en fungerande första linjes vård utvecklas. Lagstiftningen måste vara utformad så att olika lagar harmoniserar med varandra för att kommuner och landsting ska ha möjlighet att hitta effektiva samarbetsmodeller.

• att det finns funktioner, t.ex. stödteam, som arbetar nära eller integrerat och som kan stödja såväl familjer och skola kring enskilda barn och ungdomar

Positionspapper

Övergripande punkter Sveriges Kommuner och Landsting anser att:

14 För att utnyttja resurserna effektivt är det

16 Staten måste ta sitt ansvar genom att – öka stödet till forskning och utveckling av kunskapsbaserade metoder för hälso­främ­jande arbete och insatser mot psykisk ohälsa hos barn och unga

nödvändigt att kommuner och landsting har gemensam kunskap om behoven. En gemensam, lokal/regional överenskommelse för hälsofrämjande insatser och insatser mot psykisk ohälsa kan stödja denna kunskap.

– genomföra återkommande nationella mätningar av hälsodata ‑ hälso­under­sökningar för barn och unga

Ett dokument, exempelvis en handlingsplan för hälsofrämjande, tidiga insatser till riskgrupper och insatser till barn och unga med indikerat problem, kan visa hur kommuner och landsting samverkar och därmed ökar förutsättningarna för att re­surser utnyttjas effektivt. Av planen kan det också framgå hur olika aktörer som lokala myndigheter, frivilligorganisationer och även näringslivet bidrar med hälsofräm­ jande insatser.

– se till att grundutbildningar på olika nivåer svarar mot verksamheternas behov och mot aktuell kunskap som på ett bra sätt förbereder för arbete i skola, vård och omsorg för att möta behoven hos barn och ungdomar med psykisk ohälsa och för att främja psykisk hälsa.

15

Bästa möjliga kunskap och beprövad erfarenhet ska användas i arbetet med barns och ungas psykiska hälsa och ohälsa och särskilt beakta olikheter för flickor och pojkar.

Såväl hälsofrämjande insatser, tidig identifiering och intervention som behand­ling och socialt stöd måste, så långt möjligt, ske med kun­skapsbaserade metoder.

För att få bästa möjliga beslutsunderlag måste metoder och åtgärder systematiskt följas upp.

Olikheter för pojkar och flickor liksom skillnader utifrån ålder, socio­ekonomi och kulturell bakgrund ska beaktas.

Psykisk hälsa, barn och unga

– svara för att långsiktiga, sammanhållna satsningar är utformade så att de ökar möjligheterna för kommuner och landsting att genomföra strategiska satsningar och tillgodogöra sig bästa möjliga kunskap

Utbildningarna behöver hela tiden utvecklas för att svara mot verksamheternas behov. Detta utvecklingsarbete måste ske i samverkan med företrädare för vård, skola och omsorg. Det är också av stort värde att samarbete och utbyte mellan olika utbildningar förbättras för att förbereda för arbete i team med olika professioner.

För framgångsrika strategier behövs jämförelsedata som kommuner och landsting kan använda i sitt utvecklings- och förbättringsarbete (t.ex. Öppna jämförelser).

Staten och huvudmännen bör göra gemensamma strategiska sats­ningar för att skapa strukturer för kontinuerlig kunskapsutveckling.

Sammanfattning

S

veriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att gemensamma ansträngningar måste göras av alla berörda samhällsaktörer för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa. I detta innefattas också att minimera konsekvenserna av psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar hos barn och ungdomar.

Kommuner och landsting kan genom samordning och gemensamt utvecklingsar­bete finna sätt att säkra kvaliteten i vård, skola och omsorg och på ett effektivt sätt utnyttja tillgängliga resurser. Lokala överenskommelser som utifrån lokala behov tydliggör ansvar liksom olika former av samarbete över huvudmannagränserna kan vara framgångsrika strategier. För framgång krävs samordning av hela sam­hällets insatser. SKL anser att även regeringskansliet och statliga myndigheter ska samordna insatser som rör den psykiska hälsan hos barn och ungdomar.

För att landsting och kommuner ska kunna samarbeta och fullgöra sitt ansvar för hälsofrämjande insatser

10

och vård och stöd till ungdomar med psykisk ohälsa måste lagstiftning, regelverk och nationell statistik stödja detta. Rätt utbildad och kom­petent personal är en annan viktig förutsättning. Dimensionering och innehåll i grundutbildningarna måste svara mot verksamheternas behov.

SKL anser att långsiktiga, sammanhållna statliga satsningar på utvecklings­områ­den, metodutveckling, utbildning och forskning skapar bättre förutsättningar för en positiv utveckling av området än kortsiktiga projektsatsningar.

Staten kommer under de närmaste åren att genomföra ett antal satsningar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa. Satsningarna avser bl.a. nationella undersökningar av den psykiska hälsan, utveckling av lokalt, sektorsöverskri­dande, hälsofrämjande arbete samt satsning på utvidgat föräldrastöd. SKL ställer sig positivt till dessa satsningar.

Positionspapper

Bakgrund

D

e flesta barn och ungdomar i Sverige mår bra och har en god livssituation. Sam­tidigt finns allt för många som far illa och som inte har en livssituation som främ­jar en optimal utveckling. Ökad upplevd psykisk ohälsa hos ungdomar, framför allt hos unga kvinnor, ökad efterfrågan på sociala och psykiatriska insatser liksom bristande tillgänglighet till adekvata insatser i rimlig tid har beskrivits under senare år. Rapporter om de mänskliga och samhällsekonomiska vinsterna med förebyggande arbete och tidiga insatser uppmärksammar behovet av att hitta stra­tegier som är effektiva i ett helhetsperspektiv. Det förutsätter god samverkan mellan vård och omsorg men också övriga delar i samhället. Insatser till barn och unga kan ses som sociala investeringar i befolkningens hälsa.

Sveriges Kommuner och Landsting vill verka för att psykisk hälsa bland barn och unga ses i ett helhetsperspektiv. Arbetet för en god psykisk hälsa i samhället omfattar allt från att främja psykisk hälsa med generella

Psykisk hälsa, barn och unga

preventiva åtgärder till att främja insatser för vård och behandling hos personer som utvecklat psykisk sjukdom. Hälsofrämjande och förebyggande insatser är särskilt viktiga när det gäller barn och ungdomar.

Definitioner: Psykisk hälsa är mer än frånvaron av psykisk ohälsa.

Det handlar bland annat om att människor upplever sin tillvaro meningsfull, att de kan använda sina resurser, vara delaktiga i samhället och uppleva att de har förmåga att hantera livets nor­mala motgångar.

Psykisk ohälsa används i dag ofta som en övergripande term som täcker både psykiska besvär och psykisk sjukdom.

Psykiska besvär beskriver olika tillstånd då människor visar tecken på psykisk oba­lans eller symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter. De psy­ kiska besvären kan beroende på typ och omfattning

11

i olika grad påverka funk­tionsförmågan. Symtomen behöver inte vara så omfattande att diagnos kan sättas och är ofta normala reaktioner på en påfrestande livssituation.

Fakta:

Psykiska sjukdomar och psykiskt funktionshinder är när symtom eller funk­tionsnedsättning är av den typ eller grad att det kvalificerar till en diagnos.

Det är vanligt med psykiska besvär bland barn och ungdomar och det är oftast övergående. Det är viktigt att inte sjukdomsförklara det som är normala reaktioner i livet samtidigt som tidig identifiering av allvarliga tillstånd kan påverka progno­sen positivt. Socialt utanförskap, arbetslöshet, långtidssjukskrivningar, psykisk sjukdom och missbruk kostar samhället betydande summor och de enskilda indivi­derna och deras närstående stort lidande.

20 procent av alla barn behöver särskilt stöd i skolan. Nästan 11 procent av de elever som lämnar grundskolan saknar behörighet till gymnasieskolan.

Andelen elever som når gymnasiebehörighet är särskilt låg bland elever med utländsk bakgrund som invandrat till Sverige efter skolstart och bland elever med lågutbildade föräldrar.

I Sverige finns det drygt 2 miljoner barn, 0–18 år, vilket motsvarar 22 procent av befolkningen.

23 procent av eleverna i årskurs 7-9 och 31 procent av gymnasieeleverna uppger att de all­tid eller oftast känner sig stressade i skolan. Andelen stressade elever är större bland flickor än bland pojkar.

Mödra- och barnhälsovården når ca 90 procent av alla barn och mödrar.

Ca 100 000 eller 5 procent av alla barn träffar Barnoch ungdomspsykiatrin (BUP) varje år och ca 15 procent har kontakt någon gång under sin uppväxt.

BUP kostar ca 2 miljarder kronor per år.

Av de cirka 15 100 barn och unga som erhöll heldygnsinsats den 1 nov 2007 hade ungefär 10 300 vård med stöd av socialtjänstlagen (SoL), cirka 4 600 barn och unga fick vård enligt LVU och cirka 200 barn och unga var omedelbart omhän­dertagna enligt LVU. Vård enligt SoL var 20 procent högre år 2007 än år 2003. Den största delen av ökningen skedde mellan år 2005 och år 2007.

Ungefär 28 300 barn får öppenvårdsinsatser av socialtjänsten.

Total kostnad för heldygnsplacering och öppenvård var cirka 11,5 miljarder kronor år 2006.

12

Positionspapper

Överväganden

D

et finns inga tecken på att allvarliga psykiska sjukdomar ökat. Däremot har den upplevda psykiska ohälsan ökat, och allvarliga konsekvenser av psykisk ohälsa som självmord och självmordsförsök och självskadande beteende finns i en oroande omfattning. Liknande utveckling finns i alla länder med god ekonomisk utveckling. De ökade psykiska problemen kan delvis knytas till den individualisering som är en del av den moderna utveck­lingen.

Nya möjligheter har öppnats – vilket gör livet mindre förutsägbart. Det är självfallet positivt men ställer också krav på ungdomar att själva välja vilka liv de vill leva. Förmågan att hantera denna öppna situation förefaller inte ha utvecklats i samma takt som de nya möjligheterna. En osäker arbetsmarknad och svårigheter för ungdomar att få arbete ses också som en viktig faktor i Sve­rige.

Påfrestningar kan aldrig undvikas helt, men en stark känsla av sammanhang (Kasam) gör det möjligt att finna konstruktiva sätt att möta verkligheten. Inom

Psykisk hälsa, barn och unga

hälso- och sjukvården använder man sig ofta av ett sjukdomsorienterat synsätt med sökande efter orsaker till besvären. Med ett salutogent eller hälsofrämjande synsätt väljer man att fokusera på individens resurser i stället för på hans eller hennes problem. Med preventiva, förebyggande och tidiga insatser kan samhället skapa förutsätt­ningar som gör barn och ungdomar mer kapabla att handskas med krissituationer och stressfaktorer. Det finns faktorer som innebär en risk för psykisk ohälsa, faktorer som skyddar mot en negativ utveckling och faktorer som främjar en posi­tiv utveckling av den psykiska hälsan (friskfaktorer).

Insatser till barn och unga bör utformas som stöd till de olika utvecklingsmiljöer som barn och unga befinner sig i. På en samhällelig nivå handlar det om att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga. Familjen är den primära utvecklingsmiljön och har betydelse under hela uppväxttiden. Stöd till föräldrar eller andra anhöriga att kunna ta sitt ansvar på ett bra sätt kan vara en viktig hälso­främjande insats.

13

Förskola och skola är under en stor del av uppväxten också betydelsefulla utveck­lingsmiljöer och samverkan mellan dessa miljöer och familjen är nödvändig. Fri­ tidsmiljöer och ungdomsmiljöer får under uppväxttiden allt större betydelse och deras utformning får också inverkan på barns och ungas utveckling och psykiska hälsa.

Utformningen av insatser till riskgrupper eller till någon med problem ska ta hänsyn till risk-, skydds- och friskfaktorer hos det enskilda barnet/den unga och i de omgivande miljöerna och ska göras i samverkan mellan de olika aktörerna.

FN:s konvention om barnets rättigheter ska följas och kan utgöra en grund för att vidta åtgärder som för­ bättrar den psykiska hälsan bland barn och unga. Även regeringens proposition om ”En förnyad folkhälsopolitik” kommer genom förslagen för målområde 3, ”Barns och ungas uppväxtvillkor”, att ge förutsättningar för en förbättrad psykisk hälsa.

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting kan insatser ske genom tre övergri­pande strategier: Hälsofrämjande generella insatser Generella åtgärder för att förhindra att psykisk ohälsa uppstår kan ske på olika samhälleliga nivåer. Grundläggande situationer i samhället såsom boende­miljöer och ekonomiska förhållanden har betydelse för barns uppväxtsituation och för föräldrars möjligheter att vara föräldrar. Förskolan och skolan har betydelse för att öka jämlikheten i hälsa för olika grupper eftersom framgång i skolan är en hälsofrämjande och betydelsefull skyddsfaktor för barns utveckling. Generella insatser riktade mot familjer och insatser som syftar

14

till att nå alla föräldrar genom mödra- och barnhälsovård är exempel på andra strategiska hälsofrämjande insat­ser.

Samhällsekonomiska analyser visar att tidiga insatser för att förebygga ohälsa kan vara en god samhällsekonomisk investering. Initialt kan insatserna innebära ökade kostnader men kan på längre sikt ge vinster.

Viktigast är en ökad livskvalité för den enskilde men också kostnadsbesparingar för samhället.

Tidiga insatser till riskgrupper Riktade insatser till specifika målgrupper som löper risk att utveckla psykisk ohälsa eller insatser i ett tidigt skede av problemutveckling kan motverka ohälsa. Exempel på sådana målgrupper, bl.a. barn i utsatta situationer, är barn som växer upp i familjer där föräldrarna lider av allvarlig psykisk ohälsa eller har missbruksproblem, barn som i tidig ålder visar ett ihållande aggressivt och utagerande beteende och barn som är sena i sin läs- och skrivutveckling.

Insatser till barn och unga med indikerade problem Insatser till barn och unga med indikerade problem riktas till individer som har utvecklat psykisk ohälsa.

Det kan vara uppsökande verksamhet för dem som inte själva söker hjälp och olika former och nivåer av vård och stödinsatser till de barn, ungdomar och familjer som efterfrågar hjälp.

Positionspapper

Positionspapper

Psykisk hälsa, barn och unga

De flesta barn och unga mår bra och har en bra livssituation. En av de största utmaningarna kring barn och ungas hälsa handlar om utvecklingen av den psykiska hälsan. Det gäller inte bara i Sverige utan i många andra länder. Hälso- och sjukvården har ansvaret för vård och behandling av psykisk ohälsa. Kommuner, landsting och regioner har även genom sina olika verksamheter ansvar för att uppnå en god hälsa och att stödja barn och unga samt deras familjer.

Detta positionspapper om barn och ungas psykiska hälsa antogs av Sveriges Kommuner och Landstings styrelse i november 2008. Positionspappret uttrycker förbundets syn på hur man inom främst kommuner och landsting kan agera i dessa frågor men också vilket ansvar staten har. Det utgör ett underlag för förbundet i kontakter och överläggningar med statliga företrädare och andra aktörer och utgör även ett stöd till medlemmarna i deras arbete.

Positionspappret tar med sina 16 ställningstaganden ett helhetsperspektiv kring psykisk hälsa. Förbundet anser att gemensamma ansträngningar måste göras av alla berörda samhällsaktörer för att främja barn och ungas hälsa, möta psykisk ohälsa och minska konsekvenserna av psykiska sjukdomar och funktionshinder. Övergripande synpunkter ges också om vikten av samverkan mellan kommuner, landsting och regioner.

Långsiktiga tidiga insatser lönar sig samhällsekonomiskt och främjar barnens hälsoutveckling.

Lagstiftning, regelverk och nationell statistik bör stödja detta arbete. Rätt utbildad och kom­petent personal är en annan viktig förutsättning. Förbundet anser även att regeringskansliet och statliga myndigheter ska samordna insatser som rör den psykiska hälsan hos barn och unga.

Rapporten beställs på www.skl.se/publikationer eller på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40.

Rapporten kan även laddas hem som pdf-fil Beställningsnr: 5163

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 www.skl.se