7099 918 x

Kommunal fastighetsskatt tänkbara utformningar och kalkylexempel Caroline Johansson Hans Lind, KTH, Stockholm

Kommunal fastighetsskatt tänkbara utformningar och kalkylexempel Caroline Johansson Hans Lind, KTH, Stockholm

© Svenska Kommunförbundet, augusti  Skattebasberedningen   Stockholm :a upplagan ---

ISBN:

Text: Caroline Johansson, Hans Lind Tryckeri: Ljungbergs Tryckeri, Klippan Grafisk form & produktion: Elisabet Jonsson, SK Satt i AGaramond och Myriad Omslag: Conqueror elfenbensgul  gr Inlaga: Multifine  gr

2 Kommunal fastighetsskatt

Förord     tillsatte Svenska Kommunförbundets styrelse en programberedning om finansieringen av kommunal verksamhet i framtiden – Skattebasberedningen. Beredningen ska lämna sin slutrapport i november år .

Idag är kommunernas enda egna skattebas medborgarnas förvärvsinkomster. I den allmänna debatten framförs då och då förslag om att svenska kommuner, liksom kommunerna i många andra länder, även ska få möjlighet att beskatta fastigheter. Beredningen har ansett att frågan om en kommunal fastighetsskatt behöver en grundlig belysning. I denna rapport diskuteras därför hur olika utformningar av en kommunal fastighetsskatt skulle påverka kommunerna. Rapporten tar upp fyra olika syften med en kommunal fastighetsskatt: • att minska kommunernas beroende av statsbidrag • att skatteväxla till mindre rörliga skattebaser • att finansiera vissa fastighetsanknutna kommunala kostnader • att ge incitament till investeringar i infrastruktur och bostäder Ansvarig för rapporten har varit Hans Lind, docent i fastighetsekonomi vid , Stockholm. Caroline Johansson (projektanställd under våren  vid Svenska Kommunförbundet) har bistått Hans Lind med beräkningar och analyser av datamaterialet. Författarna svarar själva för de analyser och slutsatser som presenteras i denna rapport.

Den som vill lämna synpunkter på de frågor som tas upp i rapporten eller på annat sätt bidra till programberedningens fortsatta arbete kan vända sig till programberedningens sekreterare Niclas Johansson, tfn -  .

Stockholm i augusti  Åke Hillman Skattebasberedningen

3

Innehållsförteckning Sammanfattning ...................................................................................................................................... 5

1 Inledning .................................................................................................................................................... 8 Bakgrund .................................................................................................................................................. 8 Syfte och uppläggning .............................................................................................................................. 8 2 Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? ............................................................................ 10 Inledning .................................................................................................................................................. 10 Taxeringsvärden för olika fastighetstyper .............................................................................................. 10 Vad händer om olika fastighetstyper läggs samman? .......................................................................... 14 Avslutning ................................................................................................................................................ 17 3 Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt ............................................................................ 18 Inledning .................................................................................................................................................. 18 Permanentbostäder .................................................................................................................................. 18 Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar .............................................. 19 Omfördelning mellan kommuner ........................................................................................................ 20 4 Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt .................................................................. 22 Inledning .................................................................................................................................................. 22 Skatteväxling som utgår från dagens fastighetsskatt med undantag av elproduktionsanläggningar ...................................................................................................................... 22 Hur stor andel behövs om en fastighetsskatt för åkermark och skog också finns? .......................... 23 Hur skatteväxlingen påverkar skattebördan för olika grupper av hushåll .......................................... 25 Slutord ...................................................................................................................................................... 27 5 Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och incitament för investeringar .................. 28 Inledning .................................................................................................................................................. 28 Särskild fastighetsskatt på fritidshus .................................................................................................... 28 Särskild fastighetsskatt på industrifastigheter? ...................................................................................... 30 Fastighetsskatt och incitament för nyproduktion av bostäder ............................................................ 30 Fastighetsskatt och investeringar i infrastruktur .................................................................................. 32 Slutord ...................................................................................................................................................... 33 6 Skattebasens stabilitet och dess trender ............................................................................................ 34 Inledning .................................................................................................................................................. 34 Svängningar och trender i fastighetspriser ............................................................................................ 34 Några olika sätt att stabilisera fastighetsskatten över tiden ................................................................ 35 Slutsatser .................................................................................................................................................. 36 7 Avslutning ................................................................................................................................................ 37 Bilaga 1 • Taxeringsvärde per invånare, länsvis ................................................................................ 39 Bilaga 2 • Taxeringsvärde per invånare, kommungruppsvis ............................................................ 40 Bilaga 3 • Kommunerna får (del av) fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar .............. 41 Bilaga 4 • Några konsekvenser av förslag i SOU 2000:34 ”Likformig och neutral fastighetsbeskattning” ........................................................................................................ 42

4 Kommunal fastighetsskatt

Sammanfattning Kapitel 1: Inledning En kommunal fastighetsskatt kan ha åtminstone fyra olika syften: En skatteväxling bort från mer rörliga skattebaser, att göra kommunerna mindre beroende av statliga bidrag, att finansiera vissa fastighetsanknutna kommunala kostnader, samt att ge kommunen ekonomiska incitament att investera i infrastruktur och bostäder.

Utgångspunken i rapporten är att en eventuell kommunal fastighetsskatt ska baseras på fastigheternas taxeringsvärde/marknadsvärde, det vill säga i stort sett vara utformad som dagens statliga fastighetsskatt.

Kapitel 2: Taxeringsvärden för olika fastighetstyper och i olika kommuner Hur fastighetsskatten påverkar olika kommuner kommer med dessa utgångspunkter att bero av hur taxeringsvärdena är fördelade mellan olika kommuner.

Ser man på enskilda fastighetstyper är spridningen mycket stor mellan olika kommuner.

Lägger man samman de fastighetstyper som idag beskattas, exklusive elproduktionsanläggningar, hamnar kommunerna med högst taxeringsvärde per invånare på cirka   kr per invånare, medan de med lägst ligger på cirka   kr.

Räknar vi in även jord- och skogsbruk blir spridningen från cirka   kr till cirka  .

Kapitel 3: Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt Om dagens statliga fastighetsskatt, med undantag av elproduktionsanläggningar, överförs till kommunerna skulle de kommuner som får mest få cirka   kr per invånare och de som får minst cirka   kronor per invånare.

Om staten finansierar förlusten av fastighetsskatten med en minskning av det generella bidraget till kommunerna med en viss summa per invånare skulle det innebära omfördelningar mellan kommunerna. Vissa skulle förlora upp till   kr per invånare medan andra skulle vinna upp till   kr per invånare. I genomsnitt har ”vinnarna” högre skattekraft och lägre skatteuttag än ”förlorarna”.

Kapitel 4: Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt Den kommunala fastighetsskatten kan också ses som något helt fristående från den statliga skatten. I detta kapitel har vi beräknat hur hög fastighetskatt – uttryckt som andel av dagens fastighetsskatt – som skulle behövas i olika kommuner för att finansiera en sänkning av kommunalskatten med  skattekrona.

För kommunerna med lägst taxeringsvärden skulle i runda tal dagens fastighetsskatt räcka precis för att finansiera en sänkning av inkomstskatten med en krona. För de med högst taxeringsvärden räcker det med ungefär en fjärdedel av dagens fastighetsskatt. Om den kommunala fastighetsskatten innefattade jord och skog skulle ingen kommun behöva mer än  procent av dagens fastighetsskatt för att finansiera inkomstskattesänkningen. Jord och skog skulle då beskattas med , procent av taxeringsvärdet.

En skatteväxling mellan inkomstskatt och fastighetsskatt innebär vissa omfördelningar mellan olika hushåll. Jämför vi upplåtelseformerna vinner i regel hyresgästerna medan småhusägarna förlorar. Skillnaderna i taxeringsvärden är så att säga större än skillnaderna i inkomster. Märkbara omfördelningar blir det dock enbart i kom-

5 Sammanfattning

mungrupperna storstäder och förorter. Vid en given bostadsstandard vinner de hushåll som har en högre inkomst på en skatteväxling till fastighetsskatt.

En slutsats från detta kapitel är att, med de utgiftsnivåer som de svenska kommunerna har, kan en kommunal fastighetsskatt bara till en liten del ersätta den kommunala inkomstskatten.

Kapitel 5: Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och incitament för investeringar En fastighetsskatt kan också vara ett sätt för kommunerna att finansiera utgifter som är knutna till vissa fastighetstyper, till exempel fritidshus och industrifastigheter.

Utifrån uppskattningar gjorda av några kommuner med mycket fritidshus kostar ett fritidshus kommunen i storleksordningen   kr om året. Detta motsvarar en fastighetsskatt på cirka , procent i genomsnitt. En sådan skatt ger dock väsentligt olika inkomster i olika kommuner beroende på taxeringsvärdet. Det kan också ifrågasättas om det finns något direkt samband mellan taxeringsvärde och de kostnader kommunen åsamkas.

En annan tanke är att kommunen ska kunna finansiera vissa kostnader som industrier ger med hjälp av en fastighetsskatt. Även här kan man dock ifrågasätta om det finns något egentligt samband mellan taxeringsvärdet och de kostnader kommunen får för verksamheten.

En fastighetsskatt på bostäder, inkl nyproducerade bostäder, skulle ge kommunen ökade inkomster. En villa med ett taxeringsvärde på en miljon ger kommunen   kr om året med dagens skattesatser. Det kan dock finnas motverkande krafter, till exempel att ett ökat utbud av hus leder till att den allmänna prisnivån faller något. Eftersom nya bostäder inte beskattas fullt ut idag innebär den kommunala fastighetsskatten antingen att boendekostnaderna ökar eller att

staten måste skjuta till pengar. I den mån som syftet är att staten vill premiera kommuner som bygger kan man även här ifrågasätta lämpligheten att knyta stimulansen till taxeringsvärdet.

En kommunal fastighetsskatt gör det mer lönsamt för kommunen att investera i infrastruktur.

Effekterna av enstaka infrastrukturåtgärder på marknadsvärdena är dock normalt så små att de är svåra att belägga, varför det är svårt att veta hur lönsam investeringen är ur kommunens perspektiv.

Slutsatsen i kapitlet är att den avgörande faktorn för om en kommunal fastighetsskatt ska införas rimligen är frågan om skatteväxling. Sedan kan en kommunal fastighetsskatt ha ett antal positiva sidoeffekter, till exempel att stimulera investeringar i infrastruktur, men dessa faktorer kan knappast ensamma motivera en allmän kommunal fastighetsskatt.

Kapitel 6: Skattebasens svängningar och långsiktiga trender I detta kapitel beskrivs småhuspriserna utveckling under de senaste  åren för ett antal regioner. Priserna på andra fastighetstyper är svårare att fastställa på grund av färre försäljningar och större olikheter mellan fastigheterna. Småhus är dock en betydande del av skatteunderlaget för fastighetsskatten.

Småhuspriserna har svängt kraftigt under de senaste  åren, men det finns flera sätt att stabilisera skattebasen, till exempel genom att utgå från ett rullande medelvärde.

I de regioner där priserna ökar mest har de stigit realt med  procent och där de fallit mest har de gått ner med  procent. Eftersom skillnaderna i skatteunderlag för fastighetskatten är relativt stora (se ovan) behövs någon form av utjämningssystem. Ett sådant utjämningssystem kan normalt också hantera att skillnaderna förändras över tiden. Drar vi ut trenderna från de se-

6 Kommunal fastighetsskatt

naste  åren ska vi räkna med en allt mer omfattande omfördelning av intäkterna från en fastighetsskatt mellan olika kommuner.

Kapitel 7: Avslutning Fastighetskatten är som framgått långt ifrån oproblematisk, men det är å andra sidan inga skatter.

En möjlig slutsats är dock att det intressantaste alternativet är en separat lokal fastighetsskatt, det vill säga att det inte är fråga om att ”överföra” en statlig fastighetsskatt till kommunerna. Staten skulle helt enkelt ge den kommun som så vill rätt att, inom vissa ramar, införa en kommunal fastighetsskatt.

En sådan kommunal fastighetsskatt kan utformas på två olika sätt. Det kan vara en ”fastighetsavgift” där vissa specifika kostnadstyper finansieras, och där det finns en spärregel om att avgiften inte får vara orimlig i relation till den nytta fastigheten har av åtgärderna. Den andra varianten är en allmän fastighetsskatt som tillsammans med en inkomstskatt ska finansiera kommunens utgifter. Även här kan det finnas spärregler som lägger ett tak på den lokala fastighetsskatten som andel av inkomsten eller ett tak på hur snabbt den får öka.

Som framgått tidigare kan en sådan skatteväxling mellan fastighetsskatt och inkomstskatt få fördelningseffekter, men det blir då upp till varje kommun att utvärdera dessa. Varje kommun kan själv bestämma om man vill ha en fastighetsskatt eller inte.

7 Sammanfattning

1. Inledning 1.1 Bakgrund Under senare år har frågan om kommunal fastighetsskatt aktualiserats av flera skäl. Intresset för en kommunal fastighetsskatt hänger delvis ihop med den allmänna frågan om olika skattebasers utveckling och vad som händer när arbete och kapital blir mer rörliga. Fastigheter är ur detta perspektiv både en mindre rörlig och mer lättkontrollerad resurs. Det ligger ur detta perspektiv nära till hands att fråga sig om beskattningen, åtminstone delvis, kan förskjutas från mer rörliga och svårkontrollerade skattebaser och ersättas av en fastighetsskatt.

Ett andra motiv för att ge kommunerna rätt att beskatta fastigheter är att det kan minska behovet av bidrag från staten till kommunerna. Istället för dessa bidrag skulle alltså kommunerna kunna få ökade intäkter genom fastighetsskatten. I detta fall är den kommunala fastighetsskatten ett sätt att öka kommunernas oberoende. En variant av denna tanke är att en kommunal skatt på vissa naturresurser kan stärka skattebasen i kommuner som till exempel har mycket skog och vattenkraft.

Ett tredje motiv för en kommunal fastighetsskatt är att kommunerna har kostnader som är knutna till fastigheter vars ägare/nyttjare inte betalar skatt till kommunen. Ett exempel på detta är fritidshus och industrifastigheter. I och med att dessa fastigheter kan åsamka kommunen ökade kostnader kan man argumentera för en kommunal fastighetsskatt på just dessa fastighetstyper. Tanken är då att skatten åtminstone grovt ska motsvara kommunens merkostnader.

Ett fjärde motiv för en kommunal fastighetsskatt är att göra det mer lönsamt för en kommun att investera i infrastruktur och satsa på bostadsbyggande. Dessa åtgärder leder ju till högre fastighetsvärden och om det finns en kommunal

fastighetsskatt knuten till fastighetsvärdena skulle kommunen få igen en del av de investerade pengarna. Kommunens intresse för sådana investeringar borde därmed öka.

1.2 Syfte och uppläggning Syftet med denna rapport är att skapa ett underlag för en fördjupad diskussion om kommunal fastighetskatt, främst genom att uppskatta hur mycket inkomster olika typer av fastighetskatt skulle ge olika kommuner. Genom sådana räkneexempel är det lättare att bedöma både möjligheten att lösa olika problem med hjälp av en kommunal fastighetsskatt och de fördelningsproblem som en sådan skatt kan leda till. Kommer till exempel en kommunal fastighetsskatt att ge mycket skeva intäkter om vi jämför olika kommuner? Kommer en kommunal fastighetsskatt att leda till omfördelningar inom en kommun så att vissa grupper av hushåll gynnas medan andra missgynnas?

Utgångspunkten i denna rapport är en kommunal fastighetsskatt som baseras på fastigheternas taxeringsvärden, vilka i sin tur speglar fastigheternas marknadsvärde. Denna utgångspunkt är långt ifrån självklar, men det kan vara lämpligt att först diskutera en kommunal fastighetsskatt med en utformning som liknar dagens statliga fastighetsskatt. En tanke i debatten har ju varit att kommunerna skulle få ”ta över” den statliga fastighetsskatten. Den statliga fastighetsskatten är mycket omdiskuterad och har ändrats flera gånger under senare år. Nyligen lades det fram en ny utredning om den statliga fastighetsskatten med flera förslag till ändringar. I denna rapport utgår vi, om inget annat sägs, från den statliga fastighetsskatten som den ser ut våren .

8 Kommunal fastighetsskatt

Om en kommunal fastighetsskatt ska grundas på taxeringsvärden är en första fråga hur dessa taxeringsvärden är fördelade mellan olika kommuner, både totalt och för enskilda fastighetstyper, beräknat per kommuninvånare. Detta redovisas i kapitel .

Vi nämnde ovan att en tanke i debatten varit att kommunerna ska få ”ta över” den statliga fastighetsskatten. I kapitel  redovisas hur mycket detta skulle ge per invånare i olika typer av kommuner. Kapitlet diskuterar också vilka omfördelningarna mellan olika kommuner som skulle uppstå om staten finansierade förlusten av fastighetsskatten med en sänkning av det generella statsbidraget.

En annan tanke var som sagt att delvis ersätta den kommunala inkomstskatten med en kommunal fastighetsskatt. I kapitel  presenteras beräkningar över hur hög fastighetsskatt olika kommuner behöver för att finansiera en sänkning av inkomstskatten med en krona. Här beskrivs också i grova drag vilka omfördelningar inom en kommun som en sådan reform drar med sig.

I kapitel  ser vi på argumenten att en kommunal fastighetsskatt kan vara ett sätt att täcka vissa fastighetsanknutna kostnader, vare sig det gäller fritidshus eller nyproduktion av bostäder, samt att fastighetsskatten ger kommunerna bättre incitament att investera i infrastruktur. Även här presenteras ett antal enkla räkneexempel.

En bra skattebas ska vara relativt stabil och det finns fördelar med om den utvecklas relativt likartat i olika delar av landet. Annars kan det krävas ständigt ökande omfördelningar mellan kommunerna. I kapitel  diskuteras en kommunal fastighetsskatt ur detta perspektiv.

I kapitel  formuleras några preliminära slutsatser.

I bilaga – presenteras lite mer detaljerade siffror. I bilaga  diskuteras tanken att ”vattenkraftskommunerna” får den intäkt som fastig-

hetsskatten på dessa elproduktionsanläggningar ger staten. Bilaga  behandlar några konsekvenser av Fastighetsskattekommitténs förslag till reformerad statliga fastighetsskatt.

9 1 • Inledning

2. Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner?

2.1 Inledning Kalkylerna i detta kapitel bygger på ett datamaterial från Statistiska centralbyrån () som visar taxeringsvärdena på kommunnivå för olika typer av fastigheter. Vid taxeringen görs en uppdelning främst i följande fastighetstyper: • Småhus som hör till jordbruksenhet • Åkermark od (beskattas ej idag) • Skog (beskattas ej idag) • Egnahem • Bostadsrätter • Hyresfastigheter: bostäder • Hyresfastigheter: lokaler • Industrifastigheter • Täktverksamhet • Elproduktionsanläggning.

I avsnitt . redovisas taxeringsvärde per invånare för respektive fastighetstyp och i avsnitt . för summan av olika fastighetstyper. Kalkylerna bygger på taxeringsvärdet  och invånarantalet i december .

För varje gruppering redovisas: • genomsnittligt taxeringsvärde per invånare för riket • genomsnittligt taxeringsvärde per invånare i olika län • genomsnittligt taxeringsvärde per invånare i olika kommungrupper • de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringsvärde per invånare.

2.2. Taxeringsvärden för olika fastighetstyper

2.2.1 Jord- och skogsbruk Taxeringsvärden är här uppdelade i tre delar: • småhus som hör till lantbruk • åker • skog Småhus som hör till lantbruk Det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus som hör till lantbruk var   kr per invånare.

På länsnivå var de högsta värdena   kr på Gotland och   kr i Jämtland. Lägst värde var det i Stockholms län och Norrbotten med   kr respektive   kr. Jämför vi olika kommuntyper var värdet högst i landsbygdskommuner med   kr och lägst i storstäder med  kr. I bilaga  redovisas genomsnittet för alla län och i bilaga  för alla kommungrupper för respektive fastighetstyp.

I tabell . redovisas de tio kommuner som hade det högsta respektive lägsta värdet per invånare.

Tabell 2.1 • Småhus som hör till lantbruk, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Sunne Borgholm Årjäng Ydre Lekeberg Tingsryd Eda Torsby Essunga Grästorp

Lägst värden 35 190 33 495 33 205 29 759 28 891 27 438 26 561 26 338 25 857 25 680

Solna Stockholm Öckerö Sundbyberg Lidingö Partille Sollentuna Danderyd Nacka Järfälla

0 15 35 70 75 112 178 181 188 197

10 Kommunal fastighetsskatt

Åkermark Det genomsnittliga taxeringsvärdet för åkermark var   kr per invånare. På länsnivå var det högsta värdet   kr på Gotland och   kr i Skåne. Lägst var värdet i Stockholms län med  kr per invånare och i Västernorrland med   kr per invånare.

Jämför vi olika kommuntyper var som väntat värdet högst i landsbygdskommuner med   kr och lägst i storstäder med  kr per invånare.

I tabell . redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst åkervärden per invånare.

Tabell 2.2 • Åkermark, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Tomelilla Svalöv Sjöbo Vadstena Grästorp Vara Simrishamn Ödeshög Skurup Hörby

Lägst värden 62 549 56 423 54 474 50 559 50 419 47 855 45 792 42 863 37 291 37 107

Öckerö Stockholm Sundbyberg Danderyd Solna Nacka Lidingö Partille Tyresö Sollentuna

8 12 15 23 27 30 86 121 149 161

Skog Den sista kategorin bland jord- och skogsbruksfastigheter var skog. Det genomsnittliga värdet var här   kr per invånare. Toppvärden på länsnivå noterar Jämtland med   kr och Kronoberg med   kr. Lägst värden hittar vi Stockholms län och Skåne med   kr respektive   kr per invånare.

Jämför vi olika kommuntyper finner vi det högsta värdet i glesbygdskommuner med   kr per invånare och det lägsta i storstäder med skogsvärde på  kr per invånare.

Som vi ska återkomma till senare kan alltså både åker och skog vara en intressant fastighetstyp om man vill finna en skattekälla för kommuner som kan ha låg skattekraft i andra avseenden.

I tabell . redovisas tio-i-topp respektive tio-ibottenlistan när det gäller skogsvärden per invånare.

Tabell 2.3 • Skogsvärden, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Åsele Bjurholm Ydre Bräcke Vindeln Älvdalen Ragunda Sorsele Torsby Uppvidinge

Solna Öckerö Sundbyberg Lomma Vellinge Staffanstorp Burlöv Malmö Stockholm Lidingö

279 119 242 321 238 691 235 400 217 035 212 610 195 092 169 313 169 225 165 987

0 0 0 0 0 2 2 2 5 26

2.2.2 Småhus med äganderätt Den fastighetstyp som uppvisar det största taxeringsvärdet per invånare är privatägda småhus.

Det genomsnittliga värdet var   per invånare. På länsnivå var de högsta siffrorna   kr i Halland och   kr i Blekinge. Att dessa ligger högt beror rimligen på att de både har en hög andel småhus och relativt höga värden per hus. Lägsta värden finner vi i Jämtland med   kr och Gävleborg med   kr per invånare. Jämfört med andra fastighetstyper är det relativt liten spridning mellan länen.

Ser vi på olika kommuntyper finner vi det högsta värdet i förortskommuner med   kr och det lägsta i storstäder med   kr per invånare. Återigen ser vi att resultatet beror på kombinationen av andelen småhus och värdet per småhus.

11 2 • Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner?

I tabell . redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringvärde för småhus med äganderätt per invånare.

Tabell 2.4 • Småhus med äganderätt, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Danderyd Lidingö Sotenäs Vellinge Öckerö Täby Båstad Lomma Ekerö Kungsbacka

Solna Sundbyberg Bjurholm Dorotea Åsele Stockholm Ragunda Övertorneå Strömsund Bräcke

327 506 232 411 217 964 214 653 196 254 195 047 194 140 193 503 184 063 178 012

10 870 25 077 40 918 41 357 44 076 44 997 45 625 48 029 48 886 49 306

Det kan alltså noteras att om vi jämför en ”vanlig” glesbygdskommun med en hög andel småhusboende så ligger taxeringsvärdet där på cirka en fjärdedel av värdet i de förortskommuner med högst värden, som också domineras av småhus. I dessa glesbygdskommuner ligger värdet kring   kr, medan värdet per invånare kan ligga kring   kr i de förortskommuner som har högst taxeringsvärde.

2.2.3 Bostadsrätt Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för denna kategori var   kr, det vill säga drygt  procent av värdet av egnahem. Spridningen är också större på länsnivå med högsta värden på   kr i Uppsala respektive   kr i Stockholms län. Lägsta värden finner vi i Kronoberg med  kr och Blekinge med   kr.

Jämför vi olika kommuntyper finner vi att värdet är högst i storstäder med   kr per invånare och lägst i glesbygdskommuner med   kr.

I tabell . redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringsvärde per invånare för bostadsrätter.

Tabell 2.5 • Bostadsrätter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Uppsala Stockholm Solna Åre Lund Västerås Täby Malmö Järfälla Nacka

Lägst värden 43 400 38 359 37 218 34 793 34 112 33 547 32 977 32 954 31 961 30 463

Nordanstig Ragunda Överkalix Norsjö Vansbro Älvsbyn Pajala Ydre Övertorneå Nordmaling

0 0 0 193 356 471 509 632 764 780

2.2.4 Hyresfastigheter: Bostäder Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för bostadshyresfastigheter är   kr. På länsnivå ligger Stockholm högst med   kr per invånare. De lägsta värdena har Gotland med   kr och Västernorrland med   kr per invånare.

När det gäller kommungrupperna har storstäder det högsta taxeringsvärdet per invånare på   kr. Lägst ligger landsbygds- och glesbygdskommuner med   respektive   kr.

I tabell . nedan redovisas de tio kommunerna med de högsta respektive lägsta taxeringsvärdena per invånare.

Tabell 2.6 • Hyresfastigheter: Bostäder, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Sundbyberg 123 545 Solna 97 839 Stockholm 88 522 Göteborg 75 531 Örebro 58 233 Linköping 57 606 Malmö 56 038 Umeå 53 020 Lidingö 52 222 Karlstad 51 794

Ydre Öckerö Lomma Gagnef Bjurholm Svedala Berg Vellinge Vallentuna Högsby

3 839 4 681 5 562 6 243 6 273 7 094 7 220 7 231 7 509 7 554

12 Kommunal fastighetsskatt

2.2.5 Hyresfastigheter: Lokaler Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för lokalhyresfastigheter är   kr. Bland länen ligger Stockholms län avsevärt högre än de övriga med   kr per invånare. Det näst högsta taxeringsvärdet på   kr finns i Västra Götaland. Lägst ligger Gotland med   kr per invånare.

En ännu större spridning finner vi om vi ser på olika kommungrupper. Här ligger storstäder högst på   kr och större städer näst högst på   kr det vill säga en dryg fjärdedel av värdet för storstäder. Lägst ligger övriga mindre kommuner med   kr.

I tabell . redovisas de kommuner som har de tio högsta respektive lägsta taxeringsvärdena per invånare för lokaler.

Tabell 2.7 • Hyresfastigheter: Lokaler, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Stockholm 171 130 Solna 160 521 Sundbyberg 117 595 Göteborg 61 617 Danderyd 55 744 Malmö 51 727 Nacka 46 173 Sigtuna 42 361 Luleå 42 245 Karlstad 41 999

Ydre Lekeberg Forshaga Essunga Habo Karlsborg Gagnef Bjurholm Storfors Gullspång

2 553 3 041 3 283 3 577 3 615 3 800 3 880 3 950 4 105 4 279

2.2.6 Fritidshus Det genomsnittliga värdet per invånare för fritidshus är   kr. På länsnivån hittar vi de högsta värdena på Gotland med   kr och Halland med   kr per invånare. Lägst siffror finns i Jönköpings län respektive Örebro län med   kr respektive   kr per invånare.

Kommungruppen med högst värde är landsbygdskommuner med   kr och den med lägsta värdet är storstäder med mindre än   kr i taxeringsvärde per invånare.

Kommunerna med högsta respektive lägsta värden redovisas i tabell ..

Tabell 2.8 • Fritidshus, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Värmdö Norrtälje Vaxholm Malung Borgholm Tanum Båstad Härjedalen Orust Tjörn

Sundbyberg Burlöv Solna Stockholm Staffanstorp Bjuv Malmö Järfälla Helsingborg Kumla

256 969 148 192 138 249 125 923 122 498 117 953 113 684 94 776 94 751 87 359

0 0 23 89 161 345 348 547 865 887

2.2.7 Industrifastigheter Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för industrifastigheter är   kr per invånare.

Gävleborgs län ligger högst med   kr per invånare och Jämtlands län ligger lägst med drygt   kr per invånare.

Bland kommungrupperna ligger industrikommuner högst med   kr per invånare. Lägst ligger glesbygdskommunerna med   kr per invånare.

I tabell . redovisas kommunerna med högsta respektive lägsta värden.

Tabell 2.9 • Industrifastigheter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden

Lägst värden

Hylte 130 941 Stenungsund 127 485 Mönsterås 127 169 Timrå 100 307 Lysekil 92 112 Grums 89 776 Perstorp 79 833 Borlänge 70 859 Piteå 62 421 Oxelösund 61 908

Salem Vaxholm Öckerö Åre Borgholm Vellinge Danderyd Berg Lekeberg Nordanstig

2 072 3 003 3 709 3 954 4 363 4 742 4 907 5 204 5 461 5 544

13 2 • Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner?

2.2.8 Övriga fastigheter

Tabell 2.11 • Elproduktionsanläggningar, högsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Täktfastigheter Värdet för täktenheter ligger bara på  kr per invånare i genomsnitt. Den i särklass högsta siffran finner vi i Norrbotten med drygt   kr per invånare. Lägst siffror finns i Stockholm med  kr per invånare. De flesta län ligger nära genomsnittet.

På kommungruppsnivå ligger medelstora städer högst med  kr per invånare. Storstäderna ligger lägst med  kr per invånare.

I tabell . redovisas de tio kommuner som har högst värde.  kommuner har värdet noll och de redovisas inte här.

Högst värden

Tabell 2.10 • Täktenheter, högsta taxeringsvärden per invånare (kr)

2.3.1 Inledning När vi ser på de enskilda fastighetstyperna är det i regel mycket stor spridning i taxeringsvärde per invånare mellan olika kommuner. En intressant fråga är hur mycket spridningen minskar om vi lägger samman olika fastighetstyper.

Det är knappast meningsfullt att hantera elproduktionsanläggningar tillsammans med andra fastighetstyper. Dessa är koncentrerade till ett fåtal kommuner och det är knappast rimligt att skatteintäkter från dessa anläggningar tillfaller enbart den kommun där anläggningen är belägen.

Däremot kan man tänka sig att lägga skatt från dessa anläggningar i någon form av fond som sedan fördelas inom en större grupp av kommuner.

Detta kommenteras lite närmare i bilaga .

I detta avsnitt redovisas följande grupperingar av fastigheter: • Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (..) • Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, åkermark och skog (..).

• Bostadsfastigheter (de som hör till jordbruk, egnahem, bostadsrätter och hyresfastigheter/bostäder) (..).

Högst värden Gällivare Kiruna Åstorp Orsa Kungsör Sorsele Arjeplog Vingåker Säter Rättvik

9 807 5 541 1 989 927 919 877 755 724 723 666

Elproduktionsanläggningar För elproduktionsanläggningar ligger genomsnittet på   kr per invånare. Spridningen är mycket stor med Jämtland i topp på   kr och med Jönköpings län i botten med ungefär  kr per invånare.

På kommungruppsnivån ligger glesbygdskommuner högst med nästan   kr per invånare och förortskommuner lägst med bara  kr per invånare.

I tabell . redovisas de tio kommuner som har högst värde.  kommuner har värdet noll och de redovisas inte här.

Jokkmokk 3 586 186 Ragunda 1 517 784 Östhammar 582 885 Sollefteå 572 436 Storuman 463 973 Norsjö 461 538 Malå 352 756 Oskarshamn 276 503 Vännäs 247 145 Härjedalen 242 220

2.3 Vad händer om olika fastighetstyper läggs samman?

14 Kommunal fastighetsskatt

350

Tusental kronor

300 250 200 150 100

0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

50

Det genomsnittliga värdet i de olika kommungrupperna redovisas i diagram .. Vi kan se ungefär samma spridning som på länsnivå, med storstäder och glesbygdskommuner i topp på   respektive   kr. Övriga kommungrupper ligger mellan   kr och   kr per invånare. Lägst värde har medelstora städer med   kr per invånare. Även på kommungruppsnivå är alltså spridningen relativt liten.

I tabell . redovisas kommunernas tio-i-topp och tio-i-botten. Resultatet får väl betraktas som tämligen överraskande med en blandning av förortskommuner och glesbygdskommuner i topp,

350 300 250 200 150 100

Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner

Medelstora städer

Större städer

Förortskommuner

0

Storstäder

50 Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Diagram 2.12 • Taxeringsvärden per invånare och län, alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (kr)

Diagram 2.13 • Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp, alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (tusental kr)

Tusental kronor

2.3.2 Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar Det genomsnittliga taxeringsvärdet för dessa fastighetstyper tillsammans var drygt   kr per invånare. I diagram . nedan redovisas genomsnittet i olika län. Vi kan se att Stockholms län ligger högst med drygt   kr per invånare.

I alla övriga län ligger nivån mellan   kr och   kr per invånare.

Spridningen är alltså relativt liten på länsnivå.

Den stora spridning vi fann för de enskilda fastighetstyperna i föregående avsnitt har alltså nästan helt neutraliserat varandra på länsnivå.

och – paradoxalt nog – en liknande blandning i botten! Skillnaden mellan förorterna i toppen och de i botten är att de i toppen har mycket småhus med höga taxeringsvärden medan de i botten har mer hyreshus eller småhus med lägre taxeringsvärden. Det som gör att Värmdö ligger i topp är att man har mycket fritidshus utöver mycket småhus med relativt höga taxeringsvärden.

Glesbygdskommunerna i topp har både mycket skog och mycket fritidshus i relation till invånarantalet.

Spridningen är från ungefär   kr till drygt   kr, det vill säga  till ,.

Tabell 2.14 • Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Värmdö Danderyd Malung Båstad Älvdalen Härjedalen Hylte Norrtälje Ydre Borgholm

Lägst värden 489 900 446 128 444 444 424 312 413 402 402 598 400 293 396 931 396 836 385 430

Kiruna Forshaga Munkfors Salem Haparanda Härnösand Botkyrka Kramfors Essunga Fagersta

148 584 151 487 156 170 156 852 157 048 157 589 158 148 160 363 162 801 164 832

15 2 • Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner?

350

Tusental kronor

300 250 200 150 100

0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

50

Bland kommungrupperna ligger storstäderna kvar i topp med   kr per invånare, det vill säga i stort sett samma värde som innan åker och skog togs bort. Däremot kommer förortskommuner nu på andra plats med   kr per invånare.

Lägst ligger nu glesbygdskommuner med   kr. De övriga kommungrupperna har taxeringsvärden som är fördelade mellan   kr och   kr per invånare.

I tabell . nedan redovisas taxeringsvärdena per invånare för de tio kommunerna med högst respektive lägst värden. Bland kommunerna med de högsta värdena finns dels Stockholm och förorter till Stockholm med höga småhuspriser

350 300 250 200 150 100

Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Glesbygdskommuner

Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner

Större städer

0

Förortskommuner

50 Storstäder

Diagram 2.15 • Taxeringsvärden per invånare och län, alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog (tusental kr)

Diagram 2.16 • Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp, alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog (tusental kr)

Tusental kronor

2.3.3 Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, åker och skog Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för dessa fastighetstyper ligger på cirka   kr.

Bland länen har Stockholm det högsta värdet på   kr per invånare vilket är i stort sett samma värde som i den förra gruppen (avsnitt ..) där åker och skog ingår. Samtliga av de övriga länens taxeringsvärden har dock sjunkit och ligger på värden mellan   kr och   kr per invånare. Spridningen är alltså något större än vid den förra grupperingen av fastigheter.

(Danderyd, Lidingö), dels ett antal kommuner som förutom vanliga bostadsfastigheter med höga värden också har mycket fritidshus (Värmdö, Båstad, Sotenäs, Norrtälje, Lysekil). En industrikommun (Stenungsund) har också kommit med på listan. Glesbygdskommuner utan värdefulla fritidshus dominerar bland kommunerna med lägst värden.

Spridningen är från cirka   kr till drygt   kr, det vill säga  till . Spridningen ökar alltså kraftigt när åker och skog tas bort.

Tabell 2.17 • Alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Värmdö Danderyd Båstad Vaxholm Sotenäs Stockholm Norrtälje Lidingö Lysekil Stenungsund

Lägst värden 483 686 445 919 385 340 378 112 368 986 360 509 355 664 351 160 347 884 340 702

Bjurholm Övertorneå Jokkmokk Åsele Malå Ragunda Strömsund Norsjö Dorotea Pajala

83 090 93 295 94 203 94 248 94 265 94 292 96 677 99 069 103 063 103 517

16 Kommunal fastighetsskatt

2.3.4 Bostadsfastigheter Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga bostadsfastigheter är   kr per invånare. De högsta värdena bland länen har Stockholm och Halland med   kr och   kr per invånare. Det lägsta värdet har Västernorrland med   kr per invånare. Spridningen är alltså relativt liten på länsnivå.

Diagram 2.18 • Taxeringsvärden per invånare och län för alla bostadsfastigheter (tusental kr) 200

Tusental kronor

150

100

0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

50

I kommungruppsindelningen har förortskommuner det högsta taxeringsvärdet per invånare med   kr följt av storstäder med   kr. Det lägsta värdet har glesbygdskommunerna med   kr.

Diagram 2.19 • Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp för alla bostäder (tusental kr) 350

Tusental kronor

300 250 200 150 100

Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner

Större städer

Förortskommuner

0

Storstäder

50

I tabell . redovisas de högsta och lägsta taxeringsvärdena per invånare för bostadsfastigheterna. Danderyd står här i särklass med   kr per invånare. För övrigt ligger de tio högsta mellan   kr och   kr, medan de lägsta ligger kring   kr, det vill säga det är även här en spridning på ungefär  till .

Tabell 2.20 • Bostadsfastigheter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr)

Högst värden Danderyd Lidingö Sotenäs Båstad Täby Vellinge Vaxholm Lomma Ekerö Kungsbacka

Lägst värden 381 986 306 929 254 666 243 940 238 845 234 109 221 456 221 242 220 615 214 496

Bjurholm Dorotea Åsele Ragunda Övertorneå Jokkmokk Malå Norsjö Sorsele Strömsund

67 684 69 476 71 427 73 426 73 692 73 959 74 126 75 938 76 185 76 782

2.4 Avslutning Ser vi på taxeringsvärde per invånare för enskilda fastighetstyper är det, som framgått, mycket stor spridning mellan olika kommuner. Lägger vi ihop samtliga fastighetstyper utom elproduktionsanläggningar sjunket däremot spridningen kraftigt. Fortfarande är dock det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare drygt , gånger högre i de kommuner med högst värde jämfört med de med lägst taxeringsvärde per invånare. Bland kommunerna med höga taxeringsvärden per invånare finns en blandning av förortskommuner (med värdefulla bostäder och fritidshus) och glesbygdskommuner (med mycket skog och fritidshus).

Undantar man åker och skog ökar spridningen och skillnaden mellan de tio kommunerna med högst värden och de tio med lägst blir ungefär  till . Ungefär samma spridning blir det om man enbart ser på bostadshus.

17 2 • Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner?

3. Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt skatten blir kommunal. Om fastighetsskatten till exempel ska bidra till att göra det mer lönsamt för kommunen att det byggs bostäder, kan man knappast undanta nyproducerade bostäder från fastighetsskatten.

I detta kapitel redovisas följande grupperingar av fastigheter: • Permanentbostäder (avsnitt .) • Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar (avsnitt .).

Motivet för att redovisa permanentbostäder för sig är att man kan tänka sig en variant där kommunerna enbart får ta över denna fastighetskatt, medan beskattningen av industri och lokaler ligger kvar hos staten. Detta kan sedan kombineras med till exempel en särskild fritidshusavgift av den typ som diskuteras i kapitel .

3.2 Permanentbostäder Den genomsnittliga fastighetsskatt som kommer från bostäder är cirka   kr per invånare. På Diagram 3.1 • Fastighetsskatt från permanentbostäder per invånare i respektive län (tusental kr) 3,0

Åkermark och skog beskattas inte idag.

Tusental kronor

Som nämnts tidigare utesluter vi tills vidare elproduktionsanläggningar. Vi har också gjort en förenkling i det att vi inte tar hänsyn till den reduktion av fastighetsskatten som gäller för nybyggda bostadsfastigheter. Eftersom nyproduktionen varit liten under de senaste  åren spelar detta sannolikt ingen roll för resultaten. Som vi ska återkomma till i kapitel  är kanske inte heller denna reduktion så relevant om fastighets-

2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

3.1 Inledning En tanke i debatten om fastighetsskatt har varit att kommunerna skulle få ”ta över” dagens statliga fastighetsskatt. Syftet med detta kapitel är att uppskatta hur mycket olika kommuner skulle få om detta förslag genomfördes. Efter detta diskuteras fördelningseffekter mellan kommunerna om man tänker sig att staten istället sänker det generella statsbidraget med en viss summa per invånare.

Data om dagens fastighetsskatt finns inte tillgängliga på kommunal nivå så redovisningen i detta kapitel bygger på egna kalkyler utifrån de taxeringsvärden som presenterats i föregående kapitel. Kalkylerna utgår från dagens skattesatser, det vill säga: • Småhus med äganderätt eller bostadsrätt, småhus som hör till lantbruk samt fritidshus: , procent • Hyreshus med bostäder inklusive bostadsrättsföreningar: , procent • Hyreshus med lokaler: , procent • Industrienheter och täktenheter: , procent • Elproduktionsanläggningar: , procent

18 Kommunal fastighetsskatt

Diagram 3.2 • Fastighetsskatt från permanentbostäder per invånare i respektive kommungrupp (tusental kr) 3,0

Tusental kronor

2,5 2,0 1,5 1,0

Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Medelstora städer

Större städer

Förortskommuner

0,0

Storstäder

0,5

I tabell . redovisas kommunerna med de högsta respektive lägsta fastighetsskatteinkomsterna från permanentbostäder. Vi kan se en blandning av kommuner som är snarlik den i föregående avsnitt med kommuner med en stor andel värdefulla småhus i topp och glesbygdskommuner i botten. Spridningen är från cirka   kr per invånare till   kr, det vill säga  till ,.

Tabell 3.3 • Bostäder, högst och lägst fastighetsskatt per invånare (kr)

Högst värden Danderyd Lidingö Sotenäs Båstad Vellinge Täby Ekerö Lomma Vaxholm Kungsbacka

Lägst värden 5 578 4 384 3 750 3 600 3 480 3 472 3 258 3 257 3 199 3 142

Dorotea Bjurholm Åsele Övertorneå Malå Ragunda Jokkmokk Norsjö Sorsele Strömsund

987 996 1 022 1 063 1 066 1 066 1 069 1 098 1 101 1 109

3.3 Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar Den genomsnittliga fastighetsskatten per invånare för dessa fastighetstyper är knappt   kr, det vill säga enbart  kr mer än fastighetsskatten för bostäder. I diagram . nedan redovisas fastighetsskatten per invånare för varje län. Vi kan se att Stockholm ligger klart högst med   kr. Västernorrland och Norrbotten ligger lägst med cirka   kr per invånare. Skillnaderna är något större än när vi enbart såg på bostäder, vilket sammanhänger med koncentrationen av kommersiella lokaler till särskilt Stockholm.

Diagram 3.4 • Fastighetsskatt per invånare och län för alla fastigheter utom elproduktion (tusental kr) 4,0 3,5 3,0 Tusental kronor

länsnivå ligger Stockholms län och Halland högst med   kr respektive   kr per invånare.

Västernorrland ligger lägst med   kr. Spridningen mellan högsta och lägsta värde är cirka  till , och kan betraktas som relativt liten. Siffrorna för samtliga län redovisas i diagram . på sidan .

Ser vi på olika kommungrupper har förortskommuner det högsta värdet på   kr och glesbygdskommuner har det lägsta värdet på   kr per invånare. Här är spridningen  till ,. I diagram . redovisas samtliga kommungrupper.

2,5 2,0 1,5 1,0

0,0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

0,5

19 3 • Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt

På kommungruppsnivå ligger storstäder högst med ett värde på cirka   kr följt av förortskommuner på   kr per invånare. Lägst värde har glesbygdskommuner med   kr, medan övriga kommungrupper ligger mellan   kr och   kr per invånare. Dessa värden redovisas i diagram .. Med undantag av storstäder och förortskommuner är spridningen alltså ganska liten.

Diagram 3.5 • Fastighetsskatt per invånare och kommungrupp för alla fastigheter utom elproduktion (tusental kr) 4,0

Tusental kronor

3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0

Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner

Större städer

Förortskommuner

0,0

Storstäder

0,5

I tabell . visas kommunerna med lägst respektive högst inkomst från fastighetsskatten per invånare. Vi kan se att förorter och andra kommuner med en stor andel småhus ligger i topp. I botten ligger glesbygdskommuner. Spridningen är mellan cirka   kr och   kr det vill säga  till .

Tabell 3.6 • Alla fastigheter som beskattas utom elproduktion, högst och lägst fastighetsskatt per invånare (kr)

Högst värden Värmdö Danderyd Båstad Vaxholm Sotenäs Borgholm Norrtälje Lidingö Tanum Malung

Lägst värden 7 051 6 206 5 523 5 438 5 239 4 886 4 840 4 788 4 606 4 444

Bjurholm Malå Åsele Övertorneå Jokkmokk Ragunda Norsjö Strömsund Dorotea Ånge

1 129 1 218 1 220 1 234 1 251 1 252 1 280 1 299 1 330 1 357

3.4 Omfördelning mellan kommuner Låt oss utgå från det fall som beskrivs i avsnitt ., det vill säga alla beskattade fastigheter utan elproduktionsanläggningar. Denna skatt gav på riksnivå – med de förenklingar som redovisades i avsnitt . – i genomsnitt   kronor. En variant är då att staten ”ger” kommunerna fastighetsskatten, men samtidigt sänker det generella bidraget till kommunerna med   kronor per invånare.

En sådan reform skulle, som framgår av siffrorna i föregående avsnitt, innebära betydande omfördelningar. Kommuner med lägst intäkter från fastighetsskatten skulle förlora i storleksordningen  kr per invånare, medan några enstaka kommuner skulle vinna upp till  kr per invånare. Reformen skulle inte heller minska de skillnader i skattebasens storlek som vi har idag.

Om vi jämför de tio kommunerna i topp i tabell . med de tio kommunerna i botten finner vi att de tio i topp med dagens skattebas har en genomsnittlig skattekraft på , medan de i botten har ,, där riksgenomsnittet är satt till . Dagens kommunalskatt är i genomsnitt , för kommunerna som skulle vinna mest på reformen och , för kommunerna som skulle förlora mest på reformen.

Skillnaden mellan vinnare och förlorare blir något mindre om man enbart överför fastighetsskatten på permanentbostäder.

En slutsats av detta är rimligen att en överföring av den statliga fastighetsskatten till kommunerna behöver åtföljas av någon form av omfördelningssystem. En sådan omfördelning kan i princip utformas på likartat sätt som den omfördelning som idag finns mellan kommuner med hög respektive låg skattekraft. Samtidigt kan sådana omfördelningssystem försvaga fastighetsskattens positiva effekter i andra avseenden. Om till exempel en kommun inte kan tillgodogöra sig hela skatten på en ökning av fastigheternas värden i kommunen minskar det lönsamheten för

20 Kommunal fastighetsskatt

kommunen att vidta åtgärder som ökar fastighetsvärdena.

Man kan som sagt också tänka sig mindre långtgående omfördelningar där enbart de kommuner som förlorar mest får kompensation och bara de största vinnarna får vara med och betala.

De tänkbara negativa incitamentseffekterna drabbar då bara ett mindre antal kommuner, medan de allra flesta får en skatt som direkt beror av taxeringsvärdena i kommunen.

21 3 • Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt

4. Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt 4.1 Inledning En annan tanke bakom en kommunal fastighetsskatt är, som framgick i kapitel , att övergå till att i högre grad beskatta skattebaser som är mindre rörliga. En kommunal fastighetsskatt kan då delvis ersätta den kommunala inkomstskatten. Vi antar i detta kapitel att en kommun vill sänka sin kommunalskatt med en krona och ersätta intäktsbortfallet med en fastighetsskatt. Hur stor skulle denna fastighetsskatt behöva vara?

Detta räknas fram genom att jämföra den inkomstskatteförlust kommunen ådrar sig genom sänkningen och den (statliga) fastighetsskatt som idag betalas för de fastigheter som är belägna i kommunen, bortsett från elproduktionsfastigheter och bortsett från den skattereduktion som idag finns för nyproducerade bostadshus.

Beräkningarna görs med hänsyn till inkomstskatteutjämningen. Resultaten redovisas i avsnitt . och . som hur stor andel av dagens fastighetsskatt som skulle behövas för att täcka den inkomstskatteförlust som uppstår om kommunalskatten sänks med en krona. Om denna andel till exempel är , innebär det att det räcker med hälften av den procentsats som idag tillämpas i fastighetsskatten, det vill säga , procent för småhus, , procent för hyreshus, och så vidare.

Som framkom i tidigare kapitel blir skattebasen betydligt jämnare fördelad mellan olika kommuner om även åkermark och skog beskattas. I avsnitt . har vi antagit att det ursprungligen finns en fastighetsskatt på dessa fastighetstyper på  procent. Detta har lagts till dagens statliga skatt och därefter har vi beräknat hur stor andel som behövs för att täcka inkomstbortfallet. Är denna

andel , innebär det alltså en skatt på åker och skog på , procent.

En övergång från en inkomstskatt till en fastighetsskatt, där kommunen själv kan bestämma sin skattesats, innebär per definition ingen omfördelning mellan kommunerna. Däremot kan det bli olika fastighetsskattesatser. Dessa olikheter i skattesats behöver dock inte innebära olikheter i hur mycket fastighetsskatt som ett hushåll betalar, eftersom en kombination med låg skattesats och högt taxeringsvärde kan ge samma skatteinbetalning som en hög skattesats och ett lågt taxeringsvärde. En kommunal skatteväxling av denna typ kan också ske helt oberoende av den statliga fastighetsskatten. Den kommunala fastighetsskatten adderas bara till den statliga.

En växling mellan fastighetsskatt och inkomstskatt kan emellertid påverka fördelningen av skattebördan mellan olika grupper inom kommunen och till exempel påverka småhusägare och hyresgäster på olika sätt. I avsnitt . presenteras några räkneexempel som belyser detta.

4.2 Skatteväxling som utgår från dagens fastighetsskatt med undantag av elproduktionsanläggningar Ser vi på riket som helhet behövs en fastighetsskatt som är  procent av dagens fastighetsskatt för att finansiera en kommunalskattesänkning med  krona. Detta innebär till exempel en fastighetsskatt på ungefär , procent på småhus och , procent på bostadshyreshus.

På länsnivå skulle Stockholms län få den lägsta skattesatsen med  procent av dagens fastighetsskattenivå. Högst ligger Västernorrland och Norrbotten där en fastighetsskatt på ungefär 

22 Kommunal fastighetsskatt

procent av dagens nivå skulle behövas. Spridningen ligger alltså på  till ,. Resultaten för alla län redovisas i diagram ..

Diagram 4.1 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona, länsvis (procent) 70 60

Procent

50 40 30 20

0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

10

Ser vi på kommungrupperna ligger storstäder lägst med  procent av dagens nivå, medan glesbygdskommunerna ligger högst med  procent av dagens nivå. Detta ger en spridning på  till ,. Resultaten redovisas i diagram ..

Diagram 4.2 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona, kommungruppsvis (procent) 70 60

Procent

50

hetsskatt för att finansiera en skattesänkning på en krona. De kommuner som behöver ta störst del av fastighetsskatten är glesbygdskommuner.

Endast Bjurholm behöver dock mer än dagens fastighetsskatt för att täcka inkomstskatteförlusten. De kommuner som behöver minst av fastighetsskatten är kommuner med en stor andel värdefulla småhus. Som synes är ordningen i tabell . densamma som i tabell . där fastighetsskatten per invånare räknades ut för alla fastigheter utom elproduktion. Förklaringen är att effekten i kalkylen av inkomstskattesänkningen, räknat per invånare, blir lika stor i alla kommuner. Det beror på att vi har antagit att även skattesatsen som används i inkomstutjämningen blir  krona lägre.

Spridningen är mellan cirka  procent och cirka  procent, det vill säga  till ,.

Tabell 4.3 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona, kommuner med lägst respektive högst andel

Lägst andel Värmdö Danderyd Båstad Vaxholm Sotenäs Borgholm Norrtälje Lidingö Tanum Orust

Högst andel 0,18 0,20 0,22 0,23 0,23 0,25 0,25 0,26 0,26 0,27

Bjurholm Åsele Malå Övertorneå Ragunda Jokkmokk Norsjö Strömsund Dorotea Ånge

1,06 0,98 0,97 0,96 0,96 0,95 0,94 0,91 0,89 0,88

40 30 20

Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Medelstora städer

Större städer

Förortskommuner

0

Storstäder

10

I tabell . redovisas de tio kommuner som behöver lägst respektive högst andel av dagens fastig-

4.3 Hur stor andel behövs om en fastighetsskatt för åkermark och skog också finns?

I detta avsnitt undersöks vad som skulle hända om man lägger till en fastighetsskatt på  procent på åker och skog i den ursprungliga skatten. Anledningen till att se på detta är att spridningen i skattesats mellan kommunerna då blir mindre, men frågan är hur mycket mindre. För övrigt har beräkningarna genomförts som i avsnitt ..

23 4 • Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt

70 60 50 40 30 20

Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner

Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner

Industrikommuner

Medelstora städer

70

Större städer

0

Förortskommuner

10 Storstäder

Diagram 4.4 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona givet att åker och skog beskattas, länsvis (procent)

Diagram 4.5 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona givet att åker och skog beskattas, kommungruppsvis (procent)

Procent

Det genomsnittliga värdet blir nu ,, det vill säga  procent av dagens fastighetsskatten behövs i genomsnitt för att täcka det inkomstbortfall som en skattesänkning på en krona innebär.

Av länen ligger Stockholm fortfarande lägst, med  procent av dagens skatt, precis som i avsnitt .. Norrbotten har den största andelen på  procent. Spridningen blir som väntat något lägre när åker och skog beskattas. Resultaten för länen framgår i diagram . nedan.

60

Procent

50 40 30 20

0

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

10

På kommungruppsnivå finner vi storstäder på samma nivå som innan åker och skogsbruk räknades in, det vill säga  procent. Glesbygdskommunerna som förut låg på den högsta kvoten ligger nu på samma nivå som storstäderna med  procent. Grupperna medelstora städer och industrikommuner behöver störst andel av fastighetsskatten med  procent. Det blir en spridning på  till ,. Andelarna för samtliga kommungrupper redovisas i diagram ..

Till sist redovisas i tabell . de kommuner som behöver högst respektive lägst andel av dagens fastighetsskatt för att täcka en skattesänkning med en krona. De som behöver lägst andel är en blandning av förorts-, landsbygds- och glesbygdskommuner. De kommuner som behöver mest hör till exempel till grupperna övriga större kommuner och industrikommuner. Spridningen ligger här från drygt cirka  procent till  procent det vill säga  till ,. Detta kan jämföras med  till , när åker och skog inte beskattas.

Tabell 4.6 • Andel av dagens fastighetsskatt som behövs för att täcka en skattesänkning med en skattekrona givet att åker och skog beskattas, kommuner med lägst respektive högst andel

Lägst andel Värmdö Danderyd Båstad Malung Vaxholm Borgholm Sotenäs Norrtälje Tanum Härjedalen

Högst andel 0,17 0,20 0,21 0,21 0,22 0,22 0,23 0,23 0,23 0,24

Kiruna Munkfors Kramfors Fagersta Haparanda Botkyrka Forshaga Essunga Härnösand Kalix

0,64 0,63 0,62 0,62 0,61 0,61 0,60 0,60 0,60 0,60

24 Kommunal fastighetsskatt

4.4 Hur skatteväxlingen påverkar skattebördan för olika grupper av hushåll En minskning av den kommunala inkomstskatten och införandet av en kommunal fastighetsskatt kommer rent allmänt att: 1.Gynna hushållen i så måtto att även andra fastighetstyper än bostadshus beskattas.

Som framkommit tidigare står dock permanentbostäder för den allra största delen av taxeringsvärdet i de flesta kommuner varför denna effekt inte är så stor.

2.Jämför vi hushåll som bor i en viss typ av bostad, det vill säga hushåll med bostäder med samma taxeringsvärde, kommer skatteväxlingen att gynna hushåll med högre inkomster. De får ju en relativt sett högre sänkning av den kommunala inkomstskatten och betalar samma fastighetsskatt som de andra hushållen.

3.Jämför vi hushåll med en given inkomst kommer skatteväxlingen att gynna hushåll som bor i hus med relativt sett lägre taxeringsvärde, till exempel för att man valt en mindre bostad, en bostad i ett mindre populärt område eller bor i hyresrätt. (I genomsnitt har småhusen ett högre taxeringsvärde per kvadratmeter än hyreshus.)

För att få en känsla för storleksordningen på dessa omfördelningar har vi jämfört situationen för det genomsnittliga hushållet som bor i hyreslägenhet med det genomsnittliga hushållet i egnahem. På grund av den särskilda turbulens som finns kring beskattningen av bostadsrätter har vi inte gjort några särskilda beräkningar för denna grupp.

Första steget i kalkylen var att beräkna genomsnittligt taxeringsvärde per bostad i hyresrätt och egnahem samt genomsnittlig hushållsinkomst för boende i respektive boendeform. I tabell . redovisas dessa siffror för de olika kommungrupperna.

Som framgår av tabell . nedan var genomsnittsinkomsterna på riksnivå cirka  procent högre för hushåll i småhus. Taxeringsvärdena var drygt  procent högre. Skillnaderna varierar dock mycket mellan olika kommungrupper. I glesbygdskommuner var det till exempel små skillnader i taxeringsvärden, medan skillnaden är mycket större i förortskommuner och storstäder. Där var även inkomstskillnaderna mellan boende i flerbostadshus och småhus större, men ändå betydligt mindre än skillnaderna i taxeringsvärden.

Nästa steg var att beräkna hur mycket skattebördan ändras för det genomsnittliga hushållet i respektive grupp. Fastighetsskatten har då beräknats utifrån den fastighetsskattesats som behövs för att det ska gå jämt upp för genomsnittskom-

Tabell 4.7 • Taxeringsvärde och genomsnittsinkomst i olika boendeformer, kommungruppsvis (kr)

Taxeringsvärde per lägenhet i flerbostadshus småhus Storstäder Förortskommuner Större städer Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större Övriga mindre Riket

245 500 217 100 206 300 151 400 138 300 141 500 134 900 143 500 144 600 200 200

662 300 621 800 376 300 308 200 256 000 231 800 148 100 269 000 260 800 363 000

Genomsnittsinkomst flerbostadshus småhus 194 500 220 000 156 800 151 000 150 700 127 000 142 200 143 900 128 600 171 700

410 200 392 500 310 700 273 000 257 600 220 600 198 200 249 400 250 800 294 000

25 4 • Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt

Tabell 4.8 • Inkomstskattesänkning och fastighetsskatt för olika grupper av hushåll (kr)

Hushåll Storstäder Förortskommuner Större städer Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större Övriga mindre Riket

Inkomstskattesänkning

Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus Hyreslägenhet Småhus

1 950 4 100 2 200 3 930 1 570 3 110 1 510 2 730 1 510 2 580 1 270 2 210 1 420 1 980 1 440 2 490 1 290 2 510 1 720 2 940

munen i respektive grupp (se diagram .). Av tabell . framgår hur stor inkomstskattesänkning, fastighetsskatt respektive nettoförändring som varje grupp får. Nettot illustreras även i diagram ..

Av dessa uppgifter framgår att större omfördelningar enbart sker i förortskommuner och storstäder. De största förlorarna är egnahemsägarna i storstäderna, som i genomsnitt förlorar   kr Diagram 4.9 • Skillnad mellan inkomstskattesänkning och fastighetsskatt för hushåll i olika kommungrupper (tusental kr) Flerbostadshus

1,0

Småhus

–2,0

Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner

Övriga mindre kommuner

–1,5

Medelstora städer Industrikommuner

–1,0

Förortskommuner

–0,5

Större städer

0,0

Storstäder

Tusental kronor

0,5

Fastighetsskatt 1 670 5 640 1 350 4 820 1 440 3 290 1 190 3 030 1 200 2 780 1 110 2 260 1 440 1 980 1 140 2 670 1 140 2 570 1 140 3 270

Netto 280 –1 540 850 –890 130 –180 320 –300 310 –200 160 –50 –20 0 300 –180 150 –60 580 –330

om året, och de största vinnarna är hyresgäster i förortskommuner, som i genomsnitt vinner  kr. Att omfördelning sker i just dessa kommungrupper beror på att skillnaderna i taxeringsvärden mellan småhus och hyreshus där är betydligt större än skillnaderna i inkomster.

Som vi nämnde ovan innebär skatteväxlingen också omfördelningar inom respektive grupp av boende, det vill säga bland småhusägare och bland hyreshusboende. Vid lika inkomst är vinnarna de som bor i bostäder med lägre taxeringsvärde. Vid lika taxeringsvärde vinner de som har högre inkomst. Vi skulle kunna säga att de största vinnarna är personer med relativt höga inkomster som bor i en hyreslägenhet i ett mindre attraktivt område, medan de största förlorarna är de som har relativt låga inkomster men bor i ett småhus i ett område med högt taxeringsvärde.

26 Kommunal fastighetsskatt

4.5 Slutord För att täcka en kommunalskattesänkning med en krona krävs i genomsnitt en fastighetsskatt motsvarande cirka  procent av dagens fastighetsskatt. Spridningen är dock betydande mellan kommunerna, från de som behöver ungefär en fjärdedel av dagens fastighetsskatt, till de som behöver hela dagens fastighetsskatt för att täcka det bortfall inkomstskattesänkningen skulle leda till.

Vill man utjämna nivåerna mellan kommunerna är en metod att även inkludera åker och skog i skattebasen. Ingen kommun behöver mer än cirka  procent av dagens fastighetsskatt, inklusive , procent skatt på åker och skog, för att täcka en inkomstskattesänkning med en krona.

En annan reflexion som dessa kalkyler ger upphov till är att det är svårt att tänka sig en fastighetskatt som väsentligt påverkar behovet av en kommunal inkomstskatt. Möjligheterna till mer betydande ”skatteväxling” förefaller begränsade med dagens nivåer på den kommunala verksamheten.

En skatteväxling från inkomstskatt till fastighetsskatt innebär också omfördelningar mellan hyresgäster och småhusboende. I de flesta kommungrupper är dock dessa omfördelningar relativt små (mindre än  kr per hushåll och år).

Enbart i förortskommuner och storstäder blir det mer betydande omfördelningar mellan olika grupper. På hushållsnivå kan det dock finnas både stora vinnare (hyresgäster med höga inkomster som bor i områden med låga taxeringsvärden) och stora förlorare (småhusägare med låga inkomster som bor i områden med höga taxeringsvärden).

27 4 • Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt

5. Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och incitament för investeringar

5.2 Särskild fastighetsskatt på fritidshus

5.2.1 Inledning Med jämna mellanrum har det kommit propåer från kommuner med mycket fritidshus att dessa kostar kommunen pengar, men att de inte direkt bidrar till att finansiera dessa kostnader. En tanke är då att ha en särskild kommunal fastighetsskatt på just fritidshus. Frågan är nu hur hög skatt som kan motiveras av dessa kostnader.

Vi har inte gjort några egna kalkyler, men fem kommuner med mycket fritidshus gjorde  en bedömning. De fem kommuner som var med i utredningen var Borgholm, Malung, Sotenäs, Tanum och Tjörn. Kommunernas tjänstemän och fackansvariga för olika sakområden tog fram ungefärliga kostnader för fritidshusbebyggelsens

konsekvenser i kommunerna. Deras kostnader för fritidshus motsvarar ungefär  procent av kommunens totala bruttokostnader. De största kostnadsposterna var knutna till kommunledningskontor, räddningstjänst och väghållning.

Det är svårt att veta hur exakta dessa siffror är, men de ger rimligen en ungefärlig storleksordning på de extra kostnader som kommuner med mycket fritidshus har. Med tanke på att kommunerna är ”part i målet” är antagligen risken för överskattning större än risken för underskattning.

5.2.2 Kostnad per fritidshus Kommunerna har redovisat de totala kostnaderna för fritidshusbebyggelsen. Varje kommuns kostnader har räknats om till en kostnad per fritidshus. I diagram . framgår den genomsnittliga kostnaden per fritidshus. Borgholm har den lägsta kostnaden per fritidshus, cirka   kr och Sotenäs har den högsta kostnaden med cirka Diagram 5.1 • Kostnad för fritidshusbebyggelsen uttryckt som kostnad per fritidshus 1996 (tusental kr) 4,0 3,5 Tusental kronor

5.1 Inledning Det gemensamma med de aspekter som tas upp i detta kapitel är att det inte handlar om någon allmän skatteväxling mellan inkomstskatt och fastighetsskatt. Istället är fastighetsskatten, på ett eller annat sätt, knuten till fastighetsanknutna kommunala kostnader, eller till för att skapa incitament för kommunen att göra rätt investeringar, vare sig det gäller nya bostäder eller infrastruktur.

I och med att det i huvudsak handlar om specifika lokala syften kan det i dessa fall vara mest naturligt att diskutera en kommunal fastighetsskatt som något separat, det vill säga oberoende av den statliga fastighetsskatten.

3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0

Borgholm

Tjörn

Sotenäs

Tanum

Malung

28 Kommunal fastighetsskatt

  kr. Spridningen mellan det högsta och lägsta värdet är  till ,.

Det bör noteras att dessa kostnader gäller så länge husen nyttjas som fritidshus. En synpunkt som framkommit från en berörd kommun i en expansiv region är att kostnaderna för kommunen av fritidshus kommer den dag som husen övergår till permanentbebyggelse. Den aspekten berörs dock inte här.

5.2.3 Hur hög skulle fritidshusskatten bli?

Låt oss alltså anta att kommunerna ska ges möjlighet att ta ut åtminstone en del av de kostnader som fritidshusbebyggelsen åsamkar kommunen.

I princip kan detta ske på flera olika sätt. En variant är att helt enkelt ta ut en avgift per hus. I den mån som det är klart att vissa typer av hus leder till större kostnader kan avgiften differentieras utifrån detta. Om det till exempel i regel vistas fler personer i större hus kan man ha en storleksgruppering. Om kostnaderna i vissa lägen är betydligt större, till exempel mer ensligt belägna hus, kunde avgiften differentieras utifrån detta.

Med tanke på att det kan vara svårt att isolera och mäta kostnaderna som fritidshusen åsamkar kommunen kan man tänka sig att staten lägger fast en maximigräns, till exempel   kr eller   kr per år och hus. Upp till denna gräns behöver kommunen inte presentera några särskilda kalkyler för att få ta ut en avgift.

En annan variant är att ta ut en fastighetsskatt som baseras på taxeringsvärdet. Detta kan motiveras av rent administrativa skäl. Däremot finns

det knappast anledning att generellt tro på ett samband mellan taxeringsvärde och de kostnader som kommunen åsamkas. Två liknande hus som ligger i samma område, men där en ligger nära en sjö och den andra inne i skogen, kan ha mycket olika marknadsvärde. Denna skillnad i ”mikroläge” påverkar dock knappast kostnaderna för kommunen. I den mån som fritidshus med högre marknadsvärden i högre grad bebos av fler personer (och av personer som bor i andra kommuner) samt utnyttjas mer än andra, kan det dock vara motiverat att kommunen använder en taxeringsvärdebaserad fastighetsskatt för finansieringen.

Om vi utgår från de siffror som presenterats ovan och relaterar dem till det genomsnittliga taxeringsvärdet per hus kan vi se hur hög en fritidshusskatt behöver vara jämfört med dagens fastighetsskatt. Fastighetsskatten på fritidshus är idag , procent av taxeringsvärdet. I tabell . nedan ställs kostnaden per fritidshus i relation till denna fastighetsskatt. Då får vi reda på hur stor del av fastighetsskatten som skulle behövas för att täcka kostnaderna. Detta redovisas också i tabellen nedan.

En fastighetsskatt som täcker uppgivna kostnader för de berörda kommunerna skulle alltså ligga i intervallet – procent av dagens fastighetsskatt, det vill säga i grova drag på mellan , procent av taxeringsvärdet och  procent av taxeringsvärdet.

Som nämnts tidigare är det vanligt i andra länder att staten sätter ett tak för hur hög en kom-

Tabell 5.2 • Fritidshusavgift som andel av dagens fastighetsskatt (kronor och andelar)

Kommun Totalt antal Antal hus Total kostnad Kostnad per Taxeringsvärde Fastighetskatt Andel av fritidshus per invånare fritidshus fritidshus per hus per hus skatten Borgholm Tjörn Sotenäs Tanum Malung

5 123 3 679 2 154 4 157 4 275

0,45 0,25 0,22 0,34 0,39

7 025 000 8 353 000 7 921 000 7 467 300 13 941 000

1 371 2 270 3 677 1 796 3 261

272 447 349 769 381 959 343 530 323 481

4 087 5 247 5 729 5 153 4 852

0,34 0,43 0,64 0,35 0,67

29 5 • Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och...

munal fastighetsskatt får vara. Utifrån siffrorna ovan kan man tänka sig att kommunen ges rätt att ta ut en lokal fastighetsskatt på fritidshus på maximalt  procent.

5.2.4 Hur mycket skulle en fritidshusskatt på 1 procent ge olika kommuner Taxeringsvärdena per fritidshus varierar betydligt mellan olika kommuner och det innebär att om en kommun ges rätt att ta ut en fritidshusavgift på säg  procent på taxeringsvärdet, så kan det innebära tämligen olika belopp för olika kommuner.

Vi har tagit fram uppgifter om taxeringsvärde per fritidshus i olika kommuner. Spännvidden är här från över   kr på Lidingö till   kr i Arvidsjaur. Vissa av de mer extrema värdena finns i kommuner som inte har så mycket fritidshus. Fokuserar vi på kommuner som har relativt mycket fritidshus krymper spännvidden något. Som exempel kan nämnas att bland kommuner med många fritidshus finns höga taxeringsvärden per hus till exempel i Vaxholm, Vellinge, Värmdö och Båstad. Det genomsnittliga taxeringsvärdet per fritidshus ligger där mellan   och   kr. I kommuner som Pajala, Strömsund och Vilhelmina, vilka också har relativt många fritidshus, ligger taxeringsvärdet per fritidshus på   till   kr.

En avgift på  procent av taxeringsvärdet ger i storleksordningen   kr per hus och år i kommunerna med högst taxeringsvärde och cirka   kr per år i kommunerna med lägst taxeringsvärde på fritidshus.

I avsnitt . ska vi återkomma till frågan om lämpligheten i att utgå från taxeringsvärdet.

5.3 Särskild fastighetsskatt på industrifastigheter?

Motivet bakom denna särskilda fastighetsskatt kan vara att kommunen har kostnader för till exempel väghållning och räddningstjänst som sam-

manhänger med den industriella verksamheten.

Eftersom företagsbeskattningen är helt statlig bidrar inte företagen direkt till kommunens inkomster. En tanke har då varit att ha en kommunal fastighetsskatt som kompenserar kommunen för de ökade utgifterna.

Vi har inte gjort några mer ingående studier på denna punkt. Kontakter har dock tagits med några kommuner med stora industriella anläggningar. Dessa kommuner uppfattade inte att den industriella verksamheten gav upphov till särskilt stora merkostnader för kommunens räddningstjänst. Vi återkommer till frågan om gator och vägar i avsnitt . nedan.

Oavsett representativiteten i denna information kan man konstatera att kostnaderna för räddningstjänst sammanhänger med vad det är för typ av industriell produktion. Det finns knappast skäl att tro att taxeringsvärdet på ett särskilt bra sätt speglar hur stor kostnad som en viss industriell anläggning åsamkar kommunen. Även inom en viss bransch kan man tänka sig att riskerna är större i en äldre anläggning med lägre taxeringsvärde än i en nybyggd anläggning med högre taxeringsvärde – se vidare avsnitt ..

5.4 Fastighetsskatt och incitament för nyproduktion av bostäder

5.4.1 Inledning Tanken i det här fallet är att det ska bli mer lönsamt för kommunerna att bygga bostäder om de har rätt att beskatta nyproducerade hus. Detta kan man uppnå antingen genom att man har en generell kommunal fastighetsskatt, men man kan också tänka sig en modell där kommunen har rätt att under ett antal år, till exempel tio år, beskatta nyproducerade bostadshus.

Här ska vi främst presentera en enkel kalkyl över hur mycket intäkter detta kan tänkas ge en kommun, och diskutera relationen till den statliga fastighetsskatten.

30 Kommunal fastighetsskatt

5.4.2 Hur mycket inkomster skulle det ge?

Vi har varit i kontakt med några kommuner som ligger i expansiva regioner men som inte tillhör de allra mest attraktiva delarna av regionen. I grova drag är taxeringsvärdet på en nyproducerad villa med ytan  m2 runt  miljon kronor, medan taxeringsvärdet på en nyproducerad hyreslägenhet med ytan  m2 är cirka   kr.

Räknar vi med dagens fastighetsskattesatser, utan reduktionen för nyproducerade hus, skulle det innebära följande: Villa ,% av  miljon, dvs   kr per hus och år Hyreshus ,% av  , dvs   kr per hus och år.

En utbyggnad på  villor skulle alltså ge kommunen , miljoner per år i fastighetsskatt,  lägenheter på i genomsnitt  m2 skulle ge kommunen   kr per år.

Om detta är en effektiv stimulans till kommunen beror på hur stora kostnaderna för en utbyggnad är, samt i hur hög grad det är de direkta kostnaderna för en utbyggnad som är orsaken till att kommunen inte bygger ut. Att diskutera detta ligger dock utanför ramen för denna rapport.

5.4.3 Kommunal fastighetsskatt på nyproduktion i relation till den statliga fastighetsskatten Det finns flera alternativ på denna punkt: 1. Den kommunala fastighetsskatten på nyproduktionen ses som en skatt helt vid sidan av andra fastighetsskatter I detta fall kan vi tänka oss att det införs en regel som säger att kommunen har rätt att beskatta nyproducerade bostäder med högst A procent under högst T år. Sedan är det kommunens sak att bestämma om man ska ha en sådan skatt och

hur den ska utformas, givet restriktionerna om nivå och varaktighet.

En nackdel med denna variant är att de totala boendekostnaderna kan förväntas öka i nyproduktionen eftersom en ny skatt läggs på boendet. För att åtgärden ska vara effektiv måste allstå orsaken till att det inte byggs mer bostäder vara att kommunen sätter käppar i hjulet och inte att det är olönsamt att bygga. Det måste finnas en sådan lönsamhetsmarginal att det blir lönsamt att bygga även om de boende måste betala en extra kommunal fastighetsskatt.

2. Staten drar ner sin fastighetsskatt proportionellt mot kommunens fastighetsskatt I princip innebär detta att staten överför ett belopp till kommunen som motsvarar storleken på den fastighetsskatt som ägaren av bostadshuset betalar. Ett problem i denna variant är att staten inte beskattar alla de aktuella fastigheterna med full fastighetsskatt. Man kan dock tänka sig att staten beter sig ”som om” den beskattade alla de berörda fastigheterna, det vill säga kommunen får ett belopp som motsvarar vad fastighetsskatten skulle varit om det inte funnits något undantag för nyproducerade bostadshus. Kommunen skulle helt enkelt få en summa från staten motsvarande de belopp som redovisades ovan. I denna variant innebär den kommunala fastighetsskatten på nyproducerade hus ingen extra skattebelastning för fastighetsägaren jämfört med idag.

Däremot blir det en belastning på statskassan.

I praktiken innebär denna modell att staten överför en extra summa pengar till de kommuner som bygger bostäder, det vill säga ett riktat statligt stöd till de kommuner ”som gör sin plikt” i en svår bostadspolitisk situation.

Om det som på papperet kallas kommunal fastighetsskatt på nyproducerade bostäder egentligen är ett statligt stöd för att stimulera bostadsbyggande kan man dock fråga sig vad som är en ändamålsenlig utformning av stödet. En kopp-

31 5 • Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och...

ling till beskattningssystemet innebär ju att det stöd kommunen får beror på taxeringsvärdet på fastigheterna. Om kostnaderna som kommunerna får på grund av nyproduktion av bostadshus handlar om till exempel skolor och barnomsorg är det långt ifrån uppenbart att dessa kostnader är väsentligt högre i kommuner med höga taxeringsvärden. Det statliga stödet kan därmed framstå som orättvist – om målet inte är att särskilt stimulera kommuner med höga taxeringsvärden att bygga mer bostäder.

5.4.4 Komplikationer I den allmänna debatten framställs det ibland som självklart att en kommunal fastighetsskatt gör kommunerna mer intresserade av nyproduktion. De aktuella fastigheternas taxeringsvärde skulle ju då stiga. Det finns emellertid två komplikationer som kan behöva beaktas.

Den första är att nyproduktionen kan påverka fastighetsvärden i andra delar av kommunen negativt. Detta är helt enkelt en tillämpning av tanken att, allt annat givet, så kommer ett ökat utbud att leda till ett lägre pris. Eftersom nyproduktionen är en så liten del av beståndet krävs inte så stor minskning av priset på det befintliga beståndet för att det totala fastighetsvärdet ska minska eller åtminstone inte öka så mycket. Rent parantetiskt kan nämnas att en kommunal fastighetsskatt av liknande skäl kan minska kommunens intresse av att acceptera lokalisering av verksamheter som kan påverka närliggande fastighetsvärden negativt, till exempel vissa typer av vårdhem.

Den andra komplikationen är att en (ökad) fastighetsskatt gör det mindre lönsamt för en fastighetsägare att vidta åtgärder som höjer husets värde.

Sådana åtgärder ”fördyras” ju genom att fastighetsägaren inte bara får betala investeringskostnaden utan även får en högre fastighetsskatt som följd av åtgärden. Denna aspekt har till exempel uppmärksammats i fall där fastighetsägaren vidtagit åtgärder för att minska energiåtgång eller ra-

donsanera, och sedan ”straffas” med en högre fastighetsskatt.

5.5 Fastighetsskatt och investeringar i infrastruktur Kommunala investeringar i infrastruktur kan förväntas påverka fastighetsvärdena i kommunen. I en situation med en statlig fastighetsskatt är det staten som, så att säga, tar hem vinsten om kommunen investerar i infrastruktur. Jämfört med om det finns en kommunal fastighetsskatt kan detta leda till att kommunerna investerar mindre i infrastruktur.

För att få en känsla för storleksordningarna kan vi tänka oss att en kommun investerar  miljon i ett vägbygge som förbättrar tillgängligheten till ett område med  radhus. Om vi tänker oss att kommunen vill ha tillbaka investeringen – bortsett från räntekostnader – på en tjugoårsperiod skulle det innebära att intäkterna behöver öka med   kr om året. Med en fastighetsskatt på , procent innebär det att skattebasen måste öka med drygt  miljoner kronor, det vill säga med ungefär   kr per hus.

Problemet här är att det är mycket svårt att belägga effekter som är så små, främst på grund av att husen skiljer sig åt i så många avseenden och att så många faktorer påverkar fastighetsvärdena.

I praktiken blir det alltså i hög grad en fråga om tro, när det gäller att bedöma om en viss infrastrukturinvestering är lönsam för kommunen eller ej, givet en viss utformning av fastighetsskatten.

Vid sidan av en allmän fastighetsskatt för att finansiera ökade infrastrukturinsatser finns en rad andra alternativ som bör tas i beaktande, till exempel: • Fastighetsägare i ett visst område får betala en viss icke marknadsvärderelaterad avgift om de vill att kommunen ska göra en viss insats.

32 Kommunal fastighetsskatt

• Kommunen ges rätt att ta ut en områdesspecifik fastighetsskatt knuten till marknadsvärdet om en majoritet av de berörda fastighetsägarna accepterar detta i utbyte mot att kommunen gör den allmänna investeringen.

• Kommunen ges rätt att ta ut en viss skatt på den värdeökning som sker utöver genomsnittet i kommunen i det område där en viss investering görs. (Denna typ av system förekommer i vissa delar av  under benämning  – Tax Increment Financing.)1

kan man alltså peka på att skatteväxlingen kan ha positiva följdeffekter i andra dimensioner, till exempel stimulera investeringar i infrastruktur.

Om syftet med att överföra en statlig fastighetsskatt till en kommunal fastighetsskatt främst är att stimulera kommunerna att investera mer i infrastruktur kan man, på liknande sätt som i föregående avsnitt, argumentera för att det finns mer direkta och pricksäkrare sätt att uppnå detta.

5.6 Slutord En möjlig slutsats av resonemangen i detta kapitel är att en allmän marknadsvärdebaserad fastighetsskatt är ett ganska trubbigt instrument om man vill nå vissa specifika syften, till exempel stimulera bostadsbyggande eller hjälpa kommuner att täcka kostnader som fritidshus eller industrifastigheter leder till. Det tycks i regel finnas bättre alternativ, främst därför att kopplingen mellan det man vill uppnå och de aktuella taxeringsvärdena inte är så stark.

Däremot kan man se flera av faktorerna ovan som intressanta sekundära argument. Det avgörande för om man ska införa en kommunal fastighetsskatt eller inte är i så fall de aspekter som berörts i tidigare kapitel och kanske främst frågan om skatteväxling mellan inkomstskatt och fastighetsskatt på kommunal nivå. Om man av främst detta skäl vill införa en kommunal fastighetsskatt 1Se till exempel Donaghy et al () Optimal investment in a tax increment financing district. The Annals of Regional Science, vol. , s. –.

33 5 • Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och...

6. Skattebasens stabilitet och dess trender 6.1 Inledning En viktig fråga när man ska ta ställning till en skattebas lämplighet är hur mycket skattebasen svänger, till exempel över en konjunkturcykel.

Ett exempel är att om det finns relativt generösa regler för arbetslöshetsunderstöd, och detta räknas som inkomst, kommer en skattebas som bygger på inkomster att utjämnas över konjunkturcykeln.

Det kan också vara intressant och veta om det är en skattebas som tenderar att utvecklas mycket olika i olika delar av landet och att det därför kan drivas fram allt mer omfattande omfördelningssystem över tiden.

I detta kapitel ska vi presentera några siffror över hur delar av basen för en fastighetsskatt utvecklats över tiden. För kommersiella fastigheter är det mycket svårare att få fram statistik över prisutvecklingen eftersom detta bestånd är så heterogent. Tonvikten ligger därför på utvecklingen av småhuspriserna. Detta är särskilt intressant eftersom dessa i praktiken utgör en betydande del av skattebasen för fastighetsskatten i de flesta kommuner. Efter att dessa siffror har presenterats diskuteras några olika sätt att utjämna en fastighetsskatt över tiden, både ur hushållens och kommunens perspektiv.

• I de regioner där priserna steg mest ökade de med ungefär  procent under perioden –.

• I de regioner där priserna föll mest föll de med cirka  procent under perioden –.

• Svängningarna var betydligt kraftigare i storstadsregionerna än i övriga delar av landet.

Fokuserar vi på trender över hela femtonårsperioden kan vi notera att: • På riksnivå steg priserna med knappt  procent.

• I regionerna med den mest positiva utvecklingen (Stockholm, Malmö) steg priserna med drygt  procent.

• I regionen med den mest negativa prisutvecklingen (mellersta Norrland) föll priserna med  procent.

Diagram 6.1 • Real prisutveckling på småhus 1985–1998 (index 1985=100) Hela riket Stor-Malmö 170

Stor-Stockholm östra mellanSverige

Stor-Göteborg mellersta Norrland

160 150 140 Index

6.2 Svängningar och trender i fastighetspriser I diagram . redovisas den reala prisutvecklingen för småhus (källa ) under de senaste  åren i några utvalda regioner.

Fokuserar vi på svängningar är följande särskilt värt att notera:

130 120 110 100 90 80

1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997

34 Kommunal fastighetsskatt

För något år sedan hade det legat nära till hands att säga att utvecklingen – var en unik period, och att vi normalt har en lugnare utveckling av fastighetspriserna. Med tanke på trenderna de senaste åren är detta inte längre lika självklart.

Vi har inte gjort någon direkt jämförelse med svängningar och trender i skatteunderlaget för inkomstskatten. Finns det ett utjämningssystem mellan kommuner med olika skatteunderlag kommer detta också att ta hand om skillnader i trender över tiden. Om trender som de ovan fortsätter innebär det att vi får räkna med ett kvantitativt allt mer omfattande omfördelningssystem.

Om man vill minska de kortsiktiga svängningarna i fastighetsskatten finns ett antal olika sätt att göra det. Dessa diskuteras närmare i nästa avsnitt.

6.3 Några olika sätt att stabilisera fastighetsskatten över tiden

6.3.1 Ur kommunens perspektiv Det finns åtminstone två sätt att utjämna kommunens intäkter från fastighetsskatten.

1. Varierande skattesats baserat på explicit mål om skatteintäkter Denna variant innebär att kommunen sätter upp ett mål för hur mycket skatteintäkter man vill ta in från fastighetsskatten. Om skatten formellt räknas fram som en viss procent av skattebasen innebär ett explicit mål om skatteintäkternas storlek att kommunen binder sig för att förändra skatteprocenten på ett sådant sätt att om skattebasen stiger så sänker man skatteprocenten.

Målet om skatteintäkternas storlek behöver inte formuleras för skattebasen som helhet. Kommunen vill kanske ha ökade intäkter om det till exempel byggs fler hus. Då kan istället målet formuleras i termer av skatteintäkter från en normalvilla eller en normallägenhet. Stiger taxeringsvär-

det för normalvillan sänks skatteprocenten proportionellt.

Detta system leder till utjämning både för kommunen och för den enskilde fastighetsägaren. Nackdelen med systemet är rimligen att det kan skapa osäkerhet och innehålla trovärdighetsproblem: Kan man verkligen lita på att kommunen kommer att ändra skattesatsen?

2. Utjämning av skattebasen Ett relativt enkelt sätt att få en utjämning av skattebasen är att låta förändringar i marknadsvärdet endast delvis slå igenom i skatteunderlaget för den enskilda fastigheten. (Detta är i praktiken detsamma som att utgå från ett så kallat rullande medelvärde av marknadsvärdet under några år.)

Ett exempel: Ett småhus har ett visst år ett taxeringsvärde på   kr. Året därpå stiger marknadsvärdet kraftigt och taxeringsvärdet, bestämt direkt utifrån marknadsvärdet skulle stiga till 6  kr. För att få mindre svängningar i skatteunderlaget finns emellertid en regel som säger att skatteunderlaget endast ändras med säg  procent av den ”verkliga” förändringen. I det aktuella fallet skulle taxeringsvärdet alltså ändras till   kr. Samma regel gäller vid minskningar i marknadsvärdet. Om det aktuella taxeringsvärdet är 6  kr och ett taxeringsvärde baserat på aktuellt marknadsvärde vore   kr skulle skatteunderlaget bara sänkas till   kr.

Den andel av en förändring som tillåts slå igenom i skatteunderlaget påverkar hur långtgående utjämningen blir.  procent är bara att se som ett exempel och innebär i princip att det tar fem år innan en engångsförändring slår igenom helt.

Man kan säga att skatteunderlaget motsvarar genomsnittet av de fem senaste årens taxeringsvärde.

35 6 • Skattebasens stabilitet och dess trender

6.3.2 Utjämningsmetoder som fokuserar på den enskilde fastighetsägaren Denna problematik diskuteras vanligen utifrån småhusägarens situation. Ur trygghetsperspektiv finns en viktig skillnad mellan en ”befintlig” småhusägare och en ny småhusägare. Den nye småhusägaren väljer att köpa huset till ett visst pris och detta pris påverkas av skattenivån. Därmed kan man låta fastighetsskatten slå igenom helt för nya småhusköpare oavsett den aktuella marknadsvärdenivån. De gör, så att säga, ett frivilligt val givet det aktuella skattesystemet.

För att inte befintliga småhusägare ska få kraftigt ökad fastighetsskatt i en situation med stigande marknadsvärde finns en rad olika alternativ.

• De generella metoder som diskuterades i avsnitt  utjämnar skattebetalningen för alla fastighetsägare och fungerar därmed också som ett skydd för befintliga småhusägare.

• Den så kallade Kalifornienmodellen som innebär att småhusägarens skatt grundas på den köpeskilling som denne betalade när huset köptes.

• Regler som maximerar förändringstakten i den fastighetsskatt som en fastighetsägare betalar (vid given skattesats och kvalitet på huset). Ingen ska till exempel riskera att fastighetsskatten stiger med mer än  procent ett enskilt år. Spärregler av denna typ föreslås till exempel i det aktuella betänkandet från fastighetsskattekommittén, och de kan anpassas efter den grad av skydd som man tycker är rimlig.

delningssystem mellan olika regioner, samt att det finns behov av ett system som dämpar de kortsiktiga svängningarna i skattebasen. Det finns dock flera relativt enkla sätt att konstruera sådana system.

6.4 Slutsatser En fastighetsskatt som baseras på marknadsvärdet kan komma att svänga relativt mycket i vissa regioner och de långsiktiga trenderna kan variera relativt mycket mellan olika regioner. Möjliga slutsatser av detta är att det även långsiktigt kommer att behövas ett relativt omfattande omför-

36 Kommunal fastighetsskatt

7. Avslutning    helt överraskande resultat av de kalkyler och resonemang som presenterats tidigare är att en kommunal fastighetsskatt är långt ifrån oproblematisk. Den kan få betydande omfördelningseffekter och i flera sammanhang är kopplingen mellan skattens syften och fastigheternas marknadsvärde tveksam.

Problem finns dock med alla typer av skatter och det är viktigt att de möjliga problemen med en kommunal fastighetsskatt ses ur det perspektivet. Möjligen kan man säga att vissa varianter av de som presenterats tidigare är mer problematiska än andra. För att försöka avsluta i en konstruktiv anda skulle vi vilja säga följande: • Tanken att överföra den statliga fastighetsskatten till kommunerna förefaller vara mest problematisk. Detta gäller särskilt om man ser den statliga beskattningen av småhus som en beskattning av en kapitalavkastning (se bilaga ), det vill säga som en skatt på skillnaden mellan en viss uppskattad schablonintäkt och räntekostnader. Att då överföra intäktssidan till kommunerna medan avdragen ligger kvar hos staten förefaller minst sagt godtyckligt. Dessutom innebär en sådan överföring att ”rika” kommuner tenderar att få mer än ”fattiga”. I den mån som staten vill påverka kommunernas beslut, till exempel så att de bygger mer bostäder, finns mer direkta sätt än att överföra en del av den statliga fastighetsskatten till kommunerna.

• Det intressanta är därmed att se en kommunal fastighetsskatt som något helt oberoende av hur staten utformar sin beskattning. Den kommunala fastighetsskatten ska

då ses som ett komplement och delvis ett alternativ till den kommunala inkomstskatten. Mer konkret handlar det om att staten ger kommunerna rätt att, inom vissa ramar, ta ut en lokal fastighetsskatt.

• Denna kommunala fastighetsskatt kan i princip vara av två olika slag: A. Denna variant borde kanske hellre kallas en kommunal fastighetsavgift eftersom tanken här är att täcka vissa kostnadsslag, till exempel för räddningstjänst och vägar, eller de kostnader som fritidshusboende leder till. För att undvika att kopplingen till taxeringsvärdet ger orimliga resultat kan man dels ha ett ”golv” på avgiften, dels ett ”tak” på avgiften, dels en generell regel om att avgiften inte får vara uppenbart orimlig i relation till den nytta som fastighetsägaren har av insatserna. Detta kan i sin tur leda till att avgiften differentieras mellan olika kommundelar.

B. Den andra varianten är en allmän lokal fastighetsskatt som del i en skatteväxling där fastighetsskatten finansierar en sänkt inkomstskatt. Här finns ingen direkt koppling till vilken nytta en viss fastighet har av de kommunala insatserna. I detta fall kan man också tänka sig diverse spärregler av den typ som idag diskuteras för den statliga fastighetsskatten, till exempel ett tak på hur hög fastighetsskatten får vara i relation till hushållets inkomst, och ett tak på hur snabbt den får förändras från ett år till nästa.

Inget hindrar heller att kommunen samtidigt har båda dessa varianter.

37

7 • Avslutning

• Som beskrivits tidigare kan en skatteväxling där mer av kommunens utgifter finansieras genom fastighetsavgifter eller fastighetsskatt leda till omfördelningar mellan hushållsgrupper jämfört med dagens situation. Att väga samman för- och nackdelar med olika former av beskattning blir dock för en rent lokal fastighetsskatt en fråga för varje enskild kommun. Statens åtgärd är att kommunerna ges möjlighet att ta ut en kommunal fastighetsskatt (av typ A och B), men det är inget som tvingar en kommun att ha en fastighetsskatt/fastighetsavgift om man i kommunen bedömer de fördelningspolitiska effekterna som alltför negativa.

38 Kommunal fastighetsskatt

Bilaga 1 • Taxeringsvärde per invånare, länsvis (kr) Småhus, Åker- Skog lantbruk mark Stockholm 1 779 Uppsala 7 249 Södermanland 8 936 Östergötland 7 285 Jönköping 9 155 Kronoberg 13 675 Kalmar 10 836 Gotland 20 743 Blekinge 8 730 Skåne 5 587 Halland 9 825 Västra Götaland 6 922 Värmland 12 477 Örebro 7 722 Västmanland 5 715 Dalarna 9 413 Gävleborg 8 681 Västernorrland 8 447 Jämtland 13 024 Västerbotten 8 279 Norrbotten 4 975 Totalt 6 754

Småhus, Boprivatstads ägda rätter

Hyresfastigheter Fribolokaler tidsstäder hus

948 2 246 88 951 28 023 56 015 91 868 8 405 17 726 77 443 29 296 26 242 23 802 7 969 18 213 79 768 11 261 34 591 16 916 10 449 23 162 74 900 14 646 39 560 27 586 5 158 44 463 78 126 9 603 26 565 18 911 6 826 71 711 83 969 5 266 27 501 20 150 10 921 53 226 88 098 8 587 24 153 15 565 20 107 10 278 79 605 10 525 17 711 14 704 5 036 26 179 95 095 7 007 29 390 17 648 13 957 7 536 87 627 15 552 33 013 25 916 12 278 19 819 118 537 7 719 25 927 17 773 6 089 11 929 86 344 14 918 40 453 29 751 4 958 48 538 74 774 11 397 26 631 18 009 6 494 29 112 68 649 10 551 37 457 21 606 5 542 17 558 78 157 21 203 28 688 24 081 3 315 56 481 84 052 10 731 22 925 19 703 3 087 45 648 68 141 10 652 27 085 19 589 2 235 41 606 66 682 15 120 18 376 17 813 3 921 86 942 65 205 14 570 26 579 20 178 3 172 56 527 72 459 13 655 32 998 21 940 2 702 32 592 70 273 8 515 27 975 20 941 6 207 22 525 83 252 16 488 36 695 37 059

Indu- Täktstrienhet fastigh.

Elprod.anl.

16 114 17 619 35 434 11 276 15 957 141 50 048 18 002 19 690 128 222 8 695 29 336 108 3 745 3 981 25 098 83 731 5 207 20 035 124 2 973 17 601 20 675 105 31 506 23 295 25 337 542 1 753 11 782 19 576 99 11 482 8 088 23 818 128 3 541 20 873 25 988 192 48 361 9 719 27 318 92 3 075 7 156 22 225 109 10 518 4 703 21 248 147 2 761 6 016 19 854 117 3 401 17 258 25 176 222 19 700 9 204 30 629 107 10 765 7 792 34 944 131 73 179 20 176 9 281 213 165 359 10 431 20 773 189 80 935 6 907 26 130 1 568 112 377 11 339 23 022 152 17 203

39 Bilaga 1 • Taxeringsvärde per invånare, länsvis

Bilaga 2 • Taxeringsvärde per invånare, kommungruppsvis (kr) Småhus, Åker- Skog lantbruk mark

Småhus, Boprivatstads ägda rätter

Hyresfastigheter Fribolokaler tidsstäder hus

Indu- Täktstrienhet fastigh.

Storstäder 165 239 51 54 047 32 650 78 635 115 361 882 25 723 Förorter 2 913 2 664 2 506 131 891 18 038 29 212 30 607 18 897 15 731 Större städer 5 188 4 841 13 420 77 803 19 631 41 150 30 878 6 393 26 612 Medelst. städer 8 072 9 956 21 311 81 214 10 520 25 169 17 001 10 414 23 556 Industrikom.

9 567 6 349 50 134 77 424 7 668 19 796 11 468 6 139 29 967 Landsbygdskom.19 486 27 057 50 489 84 950 4 402 13 781 9 057 27 523 13 004 Glesbygdskom. 14 318 5 689 141 760 63 070 4 004 15 465 10 462 24 742 8 570 Övriga större 13 640 10 355 38 200 85 825 7 410 19 095 12 604 26 379 24 899 Övriga mindre 14 415 8 380 51 871 88 488 4 830 16 089 8 275 19 371 15 424 Totalt 6 754 6 207 22 525 83 252 16 488 36 695 37 059 11 339 23 022

Elprod.anl.

8 590 71 69 111 10 718 381 8 873 159 15 362 230 5 790 343 278 644 171 50 267 205 12 219 152 17 203

Not: För en redovisning av kommungrupperna, hur de definieras och vilka kommuner som tillhör vilken kommungrupp, ber vi att få hänvisa till vår hemsida, www.svekom.se. Klicka på Statistik och nyckeltal och därefter Kommungruppsindelning.

40 Kommunal fastighetsskatt

Bilaga 3 • Kommunerna får (del av) fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar    att kommuner där det finns naturresurser som beskattas av staten ska få åtminstone del av denna skatt. Vi tänker här i första hand på ”vattenkraftskommunerna”. Observera att till skillnad från skatten på bostadshus (se bilaga ) finns här inga principiella argument som talar för att det ska vara en statlig skatt. Å andra sidan finns inte heller några argument knutna till kostnader eller incitament för infrastrukturinvesteringar som talar för att det ska vara en kommunal skatt.

Låt oss emellertid anta att den statliga fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar läggs i en särskild pott och att denna sedan fördelas mellan en grupp av berörda kommuner. Exakt hur denna grupp ska avgränsas förbigås här.

De pengar som delas ut från denna pott kan behandlas på två helt skilda sätt.

För det första kan det vara pengar som går helt utanför dagens skatteutjämningssystem. De aktuella kommunerna får i detta fall ett extra tillskott från statskassan, vilket skulle kunna motiveras av till exempel regionalpolitiska skäl. Övriga kommuner skulle inte påverkas.

För det andra kan pengar ur ”vattenkraftsfonden” ses som medel som ersätter andra statliga bidrag eller pengar från omfördelningssystemet. De pengar som kommunerna får från ”vattenkraftspotten” räknas då av från andra bidrag och nettoresultatet blir oförändrar i kronor räknad både för staten och kommunen.

I detta fall ligger effekten mer på det psykologiska planet: Kommunen får pengar för resurser som finns i kommunen och inte som rena bidrag.

Båda dessa varianter är möjliga att genomföra, men de har båda en svag koppling till frågan om en kommunal fastighetsskatt. Det kan ju noteras att ett antal berörda kommuner tidigare framlagt tankar om att få ett visst antal ören per kWh som produceras, det vill säga man skulle då få en del av energiskatten istället för en del av fastighetsskatten.

41 Bilaga 3 • ...(del av) fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar

Bilaga 4 • Några konsekvenser av förslag i SOU 2000:34 ”Likformig och neutral fastighetsbeskattning”  presenterar i sitt betänkande ”Likformig och neutral fastighetsbeskattning” en noggrann genomgång av olika tankar bakom den statliga fastighetsskatten. Slutsatsen är att beskattningen av småhus och bostadsrätt ska ses som en beskattning av en icke-monetär avkastning på en investering. Skatten finns där för att investeringar i en egen bostad inte ska gynnas i förhållande till andra kapitalplaceringar. Eftersom den som har pengar placerade på banken, i aktier eller obligationer får betala skatt på den löpande avkastningen bör även den som väljer att investera kapitel i en egen bostad få betala skatt på avkastningen.

Utredningen föreslår, som konsekvens av detta synsätt, att beskattningen utformas som en beskattning av skillnaden mellan en uppskattad ”intäktsprocent” och fastighetsägarens räntekostnader. Det handlar ju bara om att beskatta den del av avkastningen som motsvarar avkastningen på eget kapital.

Ser man beskattningen av småhus och bostadsrätter som en del av den allmänna kapitalbeskattningen är det logiskt att det är en statlig skatt. Det framstår också som rimligt att ”intäkt” och ”kostnad” hanteras i ett sammanhang, det vill säga att schablonintäkt och ränteavdrag ska följa varandra. Att överföra enbart ”intäktssidan” till kommunerna, medan staten ”behåller” ränteavdragen framstår som en minst sagt godtycklig konstruktion.

En möjlig slutsats är därmed att om utredningens synsätt accepteras talar det emot tanken att en kommunal fastighetsskatt skapas genom att den statliga fastighetsskatten ”överförs” till kommunerna. Ett ytterligare argument mot detta är att utredningen föreslår att fastighetsskatten på hyreshus avskaffas. Där beskattas ju avkastningen på det investerade kapitalet genom den vanliga företagsbeskattningen. Utifrån syftena med en lokal fastighetsskatt är det som framgått tidigare viktigt att hyreshus, egnahem och bostadsrätter beskattas på ett likartat sätt.

Utredningen innehåller viktiga resonemang om hur man kan skapa spärregler för att undvika vissa ”orimliga” effekter av en löpande marknadsvärdebaserad fastighetsbeskattning. Dessa resonemang är i hög grad relevanta även för en kommunal fastighetsskatt. Två spärregler föreslås. Den ena knyter an till den så kallade skärgårdsproblematiken där hushåll med låga löpande inkomster kan äga fastigheter med höga marknadsvärden. Här föreslås ett tak på hur hög fastighetsskatten får vara i relation till hushållets löpande inkomst. Den andra spärre42 Kommunal fastighetsskatt

geln är till för att skapa förutsägbarhet för hushållen i en situation där marknadsvärdena kan stiga kraftigt. Spärregeln säger i detta fall att fastighetsskatten inte får stiga med mer än en viss procentsats per år. Utredningen föreslår att gränsen sätts vid maximalt  procents ökning.

Bilaga 4 • ...förslag i SOU : ”Likformig och neutral...

43

I SVERIGE HAR kommunerna endast en skattebas – medborgarnas förvärvsinkomster. Då och då väcks tanken att svenska kommuner, liksom kommunerna i många andra länder, även ska få möjlighet att beskatta fastigheter.

I rapporten Kommunal fastighetsskatt – tänkbara utformningar och kalkylexempel diskuterar författarna Hans Lind, docent vid KTH i Stockholm, och Caroline Johansson hur en kommunal fastighetsskatt skulle påverka kommunerna. Författarna tar upp fyra olika syften med en kommunal fastighetsskatt: • att minska kommunernas beroende av statsbidrag • att skatteväxla till mindre rörliga skattebaser • att finansiera vissa fastighetsanknutna kommunala kostnader • att ge incitament till investeringar i infrastruktur och bostäder Rapporten är gjord på uppdrag av Svenska Kommunförbundets skattebasberedning. Under åren  och  bedriver den ett utredningsarbete om hur kommunerna ska klara sin finansiering på lång sikt, med tonvikt på skattefinansieringen.

Kommunal fastighetsskatt kan beställas från Kommunförbundets Förlag på telefon -   eller fax -  .

Priset är  kr plus moms, porto och expeditionsavgift.

ISBN:

---