7164-399-5 by Sveriges Kommuner och Landsting

Psykiaters arbetsliv och arbetssituation Enk채tstudie

2 (37)

Innehåll Sammanfattning................................................................................................... 3 Bakgrund och syfte.............................................................................................. 5 Metod .................................................................................................................. 5 Representativitet .................................................................................................. 5 De svarande ......................................................................................................... 8 Verksamhetens innehåll ..................................................................................... 10 Arbetstidens fördelning på arbetsuppgifter ..................................................... 10 Terapiinriktning............................................................................................. 13 Organisation/driftsform.................................................................................. 15 Öppenvårdens andel av det kliniska arbetet.................................................... 17 Öppenvårdsteamens sammansättning ............................................................. 17 Var femte har arbetat som stafett-/hyrläkare................................................... 19 Arbetstider och pensionsplaner .......................................................................... 21 Deltidsarbete.................................................................................................. 21 Motivation att öka arbetstiden........................................................................ 22 Planerade arbetstidsförändringar .................................................................... 23 Pensionsplaner ............................................................................................... 24 Arbetssituationen ............................................................................................... 26 Viktiga faktorer för att kunna göra ett bra arbete ............................................ 26 Chefskap............................................................................................................ 29 Lite tid avsatt för chefskap ............................................................................. 29 Chefernas svar jämfört med övrigas ............................................................... 29 Framtidsplaner................................................................................................... 33 Att återgå till arbete inom psykiatrisk verksamhet .......................................... 33 Vad behöver förbättras? ................................................................................. 33 Framtiden för psykiatrin................................................................................. 35

För mer information: Barbro Emriksdotter tel 08 452 70 00 Sveriges Kommuner och Landsting Kåre Jansson, Magnus Lindblå tel 08 790 33 00 Sveriges läkarförbund Kan laddas ner från www.skl.se/publikationer ISBN 978-91-7164-399-5 Stockholm, september 2008

3 (37)

Sammanfattning På olika sätt har psykiatrin under senare år hamnat i fokus, både på grund av enskilda incidenter i samhället och på grund av att antalet personer som söker psykiatrisk vård har ökat. Bemanningssituationen inom psykiatrisk verksamhet är på många håll i landet bekymmersam och har varit så en längre tid. Enkäten sändes ut till samtliga läkare under 70 år med specialistbevis i någon eller några av de tre psykiatriska specialiteterna; psykiatri, barn- och ungdomspsykiatri och rättspsykiatri. Enkäten besvarades av 1 147 personer vilket motsvarar en svarsfrekvens på 52 %. Efter jämförelser med andra data om yrkesgruppen anser vi att materialet är representativt för det vi vill undersöka. Svaren presenteras i huvudsak utifrån ett nationellt perspektiv, men där intressanta avvikelser mellan sjukvårdsregionerna, kön, ålder eller specialistinriktning upptäckts, har dessa lyfts fram i rapporten. Av svaren framgår att mer än en av åtta trivs dåligt med sin arbetssituation. En av fyra svarar att de inte trivs ens ganska bra. För att kunna minska denna andel behövs en analys av vilka faktorer som påverkar upplevelsen av arbetssituationen. En av de viktigaste faktorerna för trivseln verkar vara mängden kliniskt arbete inom psykiatri. Mer än var tredje svarande skulle vilja att denna andel av arbetstiden minskade. Istället vill man öka tiden för utredning/utveckling, forskning, handledning och undervisning. Även vilken typ av organisation man är verksam i tycks ha stor betydelse för trivseln. Bland de som inte trivs är anställda inom kommuner och landsting överrepresenterade. Svaren visade att 55 % av dessa helst vill arbeta i annat privat företag eller på högskola/universitet. Påfallande är också hur många av landets psykiatriker som arbetar deltid. Var tredje kvinnlig psykiatriker och närmare var fjärde manlig svarade att man arbetar deltid. Av undersökningen framgår också att andelen som har minskat sin arbetstid det senaste året är större än andelen som har ökat den. Även vad gäller den framtida arbetstiden är det fler som planerar att minska än de som planerar att öka den. Högre lön skulle enligt undersökningsresultatet kunna motivera ungefär hälften av de deltidsarbetande att utöka sin arbetstid, medan drygt en tredjedel skulle kunna tänka sig att arbeta mer om det fanns en bättre ledning/styrning. Bättre möjligheter till kompetensutveckling, mer välfungerande vårdprocesser och administrativ avlastning var andra faktorer som lyftes fram.

4 (37)

En av fem psykiatriker svarar att de utöver sin anställning har en godkänd bisyssla. Denna upptar i genomsnitt motsvarande 15 % av en heltid. En lika stor andel av de svarande uppger att de någon gång arbetat som stafett- /hyrläkare, men bara 3 % arbetar heltid på detta sätt. De som svarat att de trivs med sin arbetssituation har arbetat fler veckor som hyrläkare än andra och männen har i genomsnitt arbetat fler veckor än kvinnorna. Enkäten visar också att arbete i psykiatriska öppenvårdsteam är förknippat med mindre trivsel. De flesta som arbetar i öppenvårdsteam skulle vilja ha fler specialist- och ST-läkare i teamet och de kvinnliga läkarna ville också ofta ha fler medarbetare av andra yrkeskategorier. Även om många enligt denna undersökning planerar att minska sin arbetstid under de närmaste åren så svarar bara 36 % att de tänker gå i pension innan de fyllt 66 år. Av undersökningen framgår också att den planerade pensionsåldern stiger ju äldre de tillfrågade är. I den äldsta åldersgruppen (55 år och äldre) vill nästan tre av tio fortsätta tills de är minst 68 år. Detta är naturligtvis hoppingivande och kontrasterar mot den annars ganska dystra bilden. Av dessa resultat kan man tro att en stor andel av psykiatrikerna trots allt trivs med sitt arbete och gärna fortsätter i yrket förutsatt att man håller nere veckoarbetstiden. En övervägande majoritet av de svarande skulle kunna tänka sig att rekommendera en ung läkare att bli psykiater. Detta motiverades med att arbetet inom specialiteten upplevs som utmanande och att det innebär stora framtida möjligheter. Många betonar också att man får möjlighet att utvecklas, både som psykiater och som människa. De som svarat att de inte skulle rekommendera en ung läkare att bli psykiatrer motiverade ofta detta med att arbetsbelastningen i verksamheten är för hög och att arbetet är psykiskt utmattande.

5 (37)

Bakgrund och syfte Psykiatri är ett starkt växande kunskapsområde. Ett brett allmänintresse kan skönjas genom den uppmärksamhet ämnet får i samhällsdebatten. På olika sätt har psykiatrin under senare år hamnat i fokus, både på grund av enskilda incidenter i samhället och på grund av att antalet personer som söker psykiatrisk vård har ökat. En stor del av de höga sjukskrivningstalen under senare år kan härledas just till lättare psykiatriska diagnoser. Samtidigt är bemanningssituationen inom psykiatrisk verksamhet på många håll i landet bekymmersam och har varit så en längre tid. I syfte att få en grund för fortsatta diskussioner och åtgärdsförslag har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i nära samarbete med Sveriges läkarförbund (Slf) genomfört en enkätundersökning. Förbunden ville ge samtliga psykiater i landet möjlighet att ge sin syn på arbetsliv och arbetssituation. Ambitionen har varit att ge en fördjupad bild av hur professionen upplever sin arbetssituation, som komplement till övriga nationella uppgifter/data.

Metod Enkäten sändes ut till samtliga läkare under 70 år (2 200 personer) med specialistbevis i någon eller några av de tre psykiatriska specialiteterna; psykiatri, barn- och ungdomspsykiatri och rättspsykiatri. Två påminnelsebrev skickades ut. Adressregister köptes inför utskicket från Hälso- och sjukvårdens adressregister, HSAR, Cegedim AB1 Undersökningen genomfördes av undersökningsföretaget Synovate Temo under vecka 4–8, 2008. Tillsammans har SKL och Slf sammanställt svaren och presenterar dem i den här rapporten. I arbetet har vi också kontakt med Socialstyrelsens NU!–projekt, för att möjliggöra en effektiv användning av de resurser som staten avsätter för att förbättra och stärka psykiatrins utveckling.

Representativitet Samtliga psykiatrer i landet fick möjlighet att ge sina synpunkter i denna undersökning och över hälften har valt att delta. Bortfallet kan till viss del förklaras med att urvalet inte begränsades annat än till läkare med specialistbevis inom en psykiatrisk specialitet, oavsett sysselsättning. Åldersgränsen sattes dessutom till 70 år och det finns en risk att pensionerade läkare kan ha uppfattat enkäten som främst rörande yrkesaktiva kollegor, och därför avstått från att svara. 1

Adresskälla: Hälso- och Sjukvårdens Adressregister, HSAR, 08-633 76 80

6 (37)

Svarsfrekvensen var 52 procent, dvs. enkäten besvarades av 1 147 personer. Det går inte att med säkerhet säga hur representativa dessa är för samtliga personer i utskicket, men enligt en jämförelse med de uppgifter som Socialstyrelsen redovisar i rapporten Specialistläkare 2005, är överensstämmelsen stor. Av de svarande var 55 % kvinnor och 44 % män. Enligt Socialstyrelsen är könsfördelningen för psykiatriker 52 % kvinnor och 48 % män, vilket överensstämmer relativt väl med våra siffror. Majoriteten av de svarande, 53 %, var 55 år eller äldre, 31 % var 46-54 år och 14 % svarade att de var 45 år eller yngre. Socialstyrelsens redovisning av åldersstrukturen visar att knappt hälften av alla psykiater verksamma inom Hälso- och sjukvården är 55 år eller äldre, ca 35 % är 45–54 år och ca 15 % är yngre än 45 år. Detta stämmer alltså väl överens med de svarandes åldersfördelning. I enkäten frågades också efter i vilken organisation de svarande arbetade. Motsvarande siffror finns inte tillgängliga i Socialstyrelsens rapport, men de redovisar att 3 av 4 psykiater inom hälso- och sjukvården är verksamma i offentlig verksamhet. Detta stämmer rätt väl med de svar som inkommit. Av de svarande var 62 % verksamma inom landsting/kommun, 6 % inom högskola/universitet och 4 % i statlig verksamhet/myndighet. I övrigt arbetade 1 % i läkemedelsföretag, 5 % i bemanningsföretag, 19 % i annat privat företag och resterande 2 % arbetade i annan verksamhet. För att analysera svaren från olika delar av landet används indelningen i sex sjukvårdsregioner, med undantaget att hela Hallands län redovisas tillsammans med Södra sjukvårdsregionen. Stockholm-Gotland hade 349 svarande. I Uppsala/Örebroregionen (Dalarna, Gävleborg, Södermanland, Uppsala, Västmanland, Värmland och Örebro) fanns 211 svarande, i Sydöstra sjukvårdsregionen (Jönköping, Kalmar och Östergötland) fanns 78, i Södra regionen (Blekinge, Halland, Kronoberg och Region Skåne) svarade 196. Från Västsvenska regionen inkom 179 svar och från Norra regionen (Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland) inkom 64.

7 (37)

35 30 25

% av svarande % psykiatrer 2005

20 15 10 5

en on gi re ra or N

Vä

Sö

en on gi re ra st dö

sa pp U

/Ö

Figur 1. Den regionala representationen. Andelen svarande per region har jämförts med den läkartäthet per 100 000 inv för specialiteterna psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri som Socialstyrelsen redovisar i rapporten Tillgång på: Specialistläkare 2005. Svarande i Norra och Sydöstra regionerna är något underrepresenterade medan de i Uppsala/Örebroregionen och Stockholmsregionen är något överrepresenterade. Trots några smärre avvikelser från fördelningen av populationen, anser vi att de svar vi fått väl representerar attityden hos de grupper vi vill undersöka.

8 (37)

De svarande Utöver de uppgifter som redovisas ovan om de svarande ges här en överblick av hur fördelningen av de svarande såg ut i fråga om verksamhet, ålder, specialitet och chefskap. Det var 1 147 personer som svarade, 630 kvinnor och 507 män. Av dessa var 87 % verksamma som läkare i den psykiatriska vården och det är dessa 994 svar som flertalet resultat i denna sammanställning utgår från. Drygt hälften av de psykiatrer som ingick i undersökningen tillhörde gruppen 55 år eller äldre, 31 % var mellan 46 och 54 år och 14 % hade ännu inte fyllt 45 år. Åldersfördelningen ser ganska lika ut i landets 6 sjukvårdsregioner, men i Norra sjukvårdsregionen tillhör en relativt stor andel den mellersta åldersgruppen, medan de yngre är något underrepresenterade.

Figur 2. De svarandes ålder. De flesta var verksamma inom huvudspecialiteten Psykiatri, dock en något mindre andel än de som hade specialistbevis inom denna specialitet. (Eftersom några av de svarande har specialistbevis inom fler än en inriktning, respektive är verksamma inom fler än en specialitet, så summerar inte staplarna i figur 3 till 100 %.)

9 (37)

Figur 3. De svarandes specialitet. Åldersmässigt fanns inga större fördelningsskillnader mellan specialiteterna. En större andel av männen hade specialistbevis inom rättspsykiatri, medan kvinnorna i större utsträckning var specialiserade inom barn-och ungdomspsykiatri. Bland dem som var verksamma inom psykiatrin, svarade 23 % av männen att de var chefer, medan andelen chefer bland kvinnorna var 21 % (ett par procentenheter lägre). I de båda äldsta åldersgrupperna, 46-54 år och 55+, var 23 % chefer, medan motsvarande siffra i den yngsta gruppen, - 45 år, var 14 %.

10 (37)

Verksamhetens innehåll Arbetstidens fördelning på arbetsuppgifter Att arbetstiden fördelas olika inom olika organisationer är inte förvånande. På högskola/universitet har man exempelvis större andel undervisning än på andra ställen och på läkemedelsföretagen går en stor del av tiden åt till annat. På samma sätt är inte den mindre andelen kliniskt arbete inom psykiatri för rättspsykiatrikerna särskilt anmärkningsvärd. Inga skillnader mellan män och kvinnor eller mellan åldersgrupperna kan utläsas ur resultaten. Kliniskt arbete definieras i frågeformuläret som patientarbete inkl patientnära administration.

Figur 4. Arbetsuppgifternas fördelning inom de olika specialiteterna. De sex sjukvårdsregionerna skiljer sig inte nämnvärt från varandra med avseende på arbetstidens fördelning. Däremot kan ett tydligare mönster urskiljas när man jämför nöjda och missnöjda psykiatrer. Denna jämförelse visar att större andel kliniskt arbete inom psykiatri är förknippat med missnöjdhet.

Figur 5. Andel kliniskt arbete för de som trivs med sin arbetssituation, jämfört med de som inte trivs.

Detta mönster bekräftas också på frågan om vad man vill ägna större respektive mindre andel av sin arbetstid åt.

11 (37)

Figur 6. Hur mängden arbetstid som åtgår till respektive arbetsuppgift helst skulle förändras.

Mönstret ser ganska lika ut för de olika specialiteterna och för kvinnor och män. De svarande vill genomgående ägna mindre tid åt kliniskt arbete och mer tid åt forskning, utredning/utveckling samt åt undervisning och handledning. 30 % redovisar att de ägnar 91–100 % av sin arbetstid åt kliniskt arbete. Detta mönster är tydligt i hela landet, även om små regionala skillnader förekommer. I Sydöstra och i Västsvenska regionerna vill man i ännu större utsträckning minska det kliniska arbetet. Överlag är det bara ett fåtal som har svarat att de vill öka det.

Figur 7. Den önskade arbetstidsfördelningen inom de olika regionerna. De största regionala skillnaderna gäller dock chefskapets andel av arbetstiden. Här skiljer sig Södra och Uppsala/Örebroregionerna markant från de övriga. Kanske har man olika definitioner på begreppet chefskap?

12 (37)

Figur 8. Den önskade arbetstidsfördelningen inom de olika regionerna. Svaren från Sydöstra regionen ser genomgående något annorlunda ut än i övriga landet. Här vill man i större utsträckning än andra öka tiden för chefskap, samtidigt som man är mer benägen att minska tiden för kliniskt arbete. Dessa psykiatriker verkar också mer öppna för att lägga ned tid på administrativt arbete. Att forskning och utredning/utvecklingsarbete anses uppta för liten del av arbetstiden gäller samtliga åldersgrupper, men ändå syns en viss skillnad - en mycket stor andel av de yngre läkarna vill ägna mer tid åt detta.

Figur 9. Andel av svarande i de olika åldersgrupperna som önskar att större del av arbetstiden borde ägnas åt de listade arbetsmomenten.

13 (37)

Terapiinriktning Det är ingen märkbar skillnad mellan hur kvinnor respektive män har besvarat frågan om terapiinriktning. Ser man till redovisningen per åldersgrupp skiljer sig däremot terapiinriktningen åt i väsentlig grad.

Figur 10. Andel svarande som använder sig av respektive terapiform i de olika åldersgrupperna.

De terapiinriktningar som dominerar i de yngre åldersgrupperna är KBT och kognitiva terapier, medan den övre åldersgruppen i större utsträckning än andra använder sig av psykodynamiska terapier. Psykoanalytisk behandling bedrivs mer i Stockholmsregionen än i övriga landet.

Figur 11. Andel svarande som använder sig av respektive terapiform i de olika regionerna.

14 (37)

Figur 12. Andel som trivs respektive inte trivs med sin arbetssituation bland de som använder sig av de olika terapiinriktningarna.

Av dem som uppgivit att de använder annan terapiform svarar många att de arbetar eklektiskt, dvs. att de anpassar metoden efter den enskilde patienten. Andra svarar att deras arbetsuppgifter är utredande och att de därför inte använder sig av någon terapiform alls. En stor grupp arbetar med familjeterapi och en något mindre grupp uppger att deras metod är farmakologisk. Några svarar att de tycker att frågan är irrelevant, antingen eftersom de inte upplever att det finns tid att använda sig av någon terapi eller för att de inte tycker att det ingår i en läkares arbetsuppgifter: ”Arbetar inte terapeutiskt; det hinner väldigt få längre idag. Konstig fråga; otidsenlig” ”Frågan är om det är mer relevant om psykiatriskt arbete varit med som alternativ; för hur många psykiatrer har tid att ha terapeutiska samtal i dagens läge?” ”Jag arbetar inte som psykoterapeut; är läkare.”

15 (37)

Organisation/driftsform På frågorna om vilken organisation de svarande arbetar i och vilken organisation de skulle vilja arbeta i, är resultatet tydligt: Fler vill jobba i annat privat företag och på högskola eller universitet, färre vill jobba i landsting och kommuner. Av de 14 % som svarat att de inte trivs med arbetssituationen, arbetar 92 % i kommun eller landsting. Detta är även den enda organisationsform som inte lockar en större andel än de som idag arbetar där. Majoriteten, 67 %, av dem som idag är sysselsatta inom landsting och kommuner vill dock inte byta arbetsgivare. Tabell 1. Andelen som är verksamma i/vill vara verksamma i de olika organisationstyperna Vill vara verksam i → Är verksam i↓

Alla 2

L./K.

H./U

S.V/M

L.f.

B.f.

A.p.f

55%

15%

44%

79%

67%3

17%

38%

51%

80%3

30%

43%

18%

55%3

48%

14%

17%

33%

50%3

17%

100%

28%

14%

53%3

48%

23%

24%

11%

87%3

21%

18%

38%

4%3

Alla 1 Landsting/ Kommun Högskola/ Universitet Stat. verk./ Myndighet Läkem edelsföretag Bemanningsföretag Annat privat företag Annan 1

Alla – denna rad beskriver hur stor andel av samtliga svarande som vill vara verksam i de olika organisatio-

nerna, oavsett vilken organisation de är verksamma i idag. 2

Alla - denna kolumn beskriver hur stor andel av samtliga svarande som idag är verksam i de olika organisa-

tionerna, oavsett vilken organisation de vill vara verksamma i. %3 - andelarna i rutorna i diagonalen beskriver hur stor andel av de som idag arbetar i en organisation som svarat att de skulle välja att arbeta där om de hade full valfrihet. Exempel: Av de som idag är verksamma i bemanningsföretag skulle 53% välja att arbeta där, medan 28% skulle välja kommun/landsting. Eftersom det var möjligt att ange flera alternativ på båda frågorna så blir inte summorna 100 %.

På dessa frågor ser det ganska lika ut i fem av de sex regionerna. Här skiljer sig dock Sydöstra regionens psykiatrer, vilka i relativt stor utsträckning vill arbeta inom landsting/kommun.

16 (37)

Figur 13. De regionala andelarna som idag är verksamma i Landsting/kommun och andelen som skulle vilja vara verksamma där.

Svaren på samma fråga avseende arbete i annat privat företag är typiska för de övriga organisationsformerna. Andelen som vill arbeta inom en organisation är i stort sett propotionell mot andelen som arbetar där idag, men något högre i samtliga regioner.

Figur 14. Andelen som idag är verksamma i annat privat företag och andelen som skulle vilja vara verksamma där.

17 (37)

Öppenvårdens andel av det kliniska arbetet Den största delen av det kliniska arbetet fullgörs i öppenvården (75,7% för de verksamma inom psykiatrin och 82,4% för barn- och ungdomspsykiatrikerna), utom inom rättspsykiatrin (33,8%). Andelen kliniskt arbete i slutenvård är något större bland männen och bland de yngre. Mellan regionerna skiljer det sig inte nämnvärt. Ju större andel av det kliniska arbetet som utgörs av öppenvård, desto mindre är sannolikheten att man tillhör den lilla grupp som vill öka det kliniska arbetet inom psykiatrin. Detta gäller i synnerhet för männen.

Öppenvårdsteamens sammansättning Över hälften, 64 %, av de psykiatriker som besvarat enkäten och är verksamma i psykiatrisk vård uppger att de arbetar i psykiatriskt öppenvårdsteam. Teamen består i medeltal av 2,8 specialistläkare, 0,5 ST-läkare, 2,5 sjuksköterskor, 2 specialistsjuksköterskor, 3,4 psykologer, 2,2 socionomer, 0,4 sjukgymnaster, 0,5 arbetsterapeuter, 2,7 skötare/vårdare och 3 administrativ personal. Resultatet på frågan om hur de tycker att teamet borde vara sammansatt redovisas nedan.

Figur 15. Andel av de svarande som skulle vilja ha fler, respektive färre medarbetare av de olika yrkeskategorierna i öppenvårdsteamet.

Majoriteten svarade att de ville ha fler specialist- och ST-läkare, medan bara 12 % ville ha fler skötare/vårdare. Kvinnorna ville i större utsträckning än männen öka antalet medarbetare inom de andra yrkeskategorierna i teamet. Vi kan också se att de psykiatriker som var missnöjda med sin arbetssituation i genomsnitt hade färre sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och skötare/vårdare i sitt team.

18 (37)

Tydlig läkarroll i öppenvårdsteamet De allra flesta, 84 %, tycker att de har en tydlig yrkesroll i öppenvårdsteamet. I gruppen som inte trivs med sin arbetssituation är dock en större andel osäkra på sin yrkesroll (45 %). I gruppen som svarat att de trivs är endast 6 % osäkra på sin yrkesroll. Kvinnorna är också något överrepresenterade bland dem som upplever sin yrkesroll som otydlig. De som arbetar i psykiatriskt öppenvårdsteam är i mindre utsträckning nöjda med sin arbetssituation jämfört med dem som inte gör det, 70 % jfr med 84 %.

19 (37)

Var femte har arbetat som stafett-/hyrläkare Mer än var femte svarande uppger att de arbetar eller har arbetat som stafett/hyrläkare, men andelen som gör det på heltid är bara 3 %. Bland männen är andelen betydligt större än bland kvinnorna, 4 % jämfört med 1 %.

Figur 16. Arbetat som stafett-/hyrläkare inom psykiatri. I den norra sjukvårdsregionen verkar deltidsarbete som stafett-/hyrläkare vara vanligare än i övriga landet, nästan 20 % jämfört med knappt 10 % i Uppsala/Örebroregionen och Sydöstra regionen. Omfattning De som arbetat som hyrläkare någon gång under de senaste 12 månaderna fick även svara på hur många veckor man varit uthyrd. Även här syns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Männen har i genomsnitt varit uthyrda i 15,2 veckor och kvinnorna i 9,8 veckor. Barn- och ungdomspsykiatrerna hade varit uthyrda 16,6 veckor och rättspsykiatrerna 5,5 veckor. De som var nöjda med sin arbetssituation hade i genomsnitt arbetat som stafett/hyrläkare fler veckor än de övriga. I Sydöstra regionen hade man i genomsnitt arbetat som hyrläkare i 22,4 veckor, vilket kan jämföras med Stockholmsregionens 9,3 veckor. Övriga regioner ligger mellan 10 och 15 veckor. På frågan om vad som skulle kunna få de som arbetat på detta sätt att söka fast anställning inom psykiatrin, betonade många svarande högre lön, friare arbetsförhållanden och tydligare yrkesroll: ”Frihet och bättre lön.” ”Bättre lön. Friare situation. Möjlighet för psykiatriker att kunna jobba med psykoterapi.” ”Om läkare och inte som det är nu tjänstemän; får bestämma över hur vården ska organiseras. Lön som står i paritet till det arbete som utförs.”

20 (37)

Andra svarade att inget skulle kunna få dem att söka fast tjänst inom psykiatrin. Vissa trodde inte att den psykiatriska vården någonsin skulle fungera tillräckligt bra för att de skulle vilja arbeta där: ”Inget; de förändringar som krävs för att vara regelbundet verksam inom psykiatrin i Sverige kommer inte att nås - inte ens vara i närheten att nås - innan jag pensioneras.” ”Absolut ingenting.”

21 (37)

Arbetstider och pensionsplaner I Socialstyrelsens rapport ”Tillgång på: Specialistläkare 2005” redovisas att antalet psykiatriker inom hälso- och sjukvården sakta har ökat. Antalet psykiater per 100 000 invånare i riket år 1995, 2000 respektive 2005 var 14, 16 och 18. Den största ökningen har varit i Stockholmsregionen, där motsvarande täthet var 23, 24 och 28 psykiatrer per 100 000 invånare.

Figur 17. Antal psykiatrer per 100 000 inv. och sjukvårdsregion 1995-2005. Källa: Socialstyrelsen, NPS Tillgång på specialistläkare 2005.

Deltidsarbete Då man vill få en uppfattning om hur bemanningssituationen ser ut är det naturligt att fokusera på antalet verksamma psykiatriker. För en mer detaljerad bild behöver man även veta hur mycket dessa arbetar. 72 % av dessa anger att de arbetar heltid, varav några procent att de arbetar mer än heltid. 28 % arbetar deltid och bland dessa var den genomsnittliga arbetstiden 65 % av en heltidstjänst. Bland kvinnor var andelen deltidsarbetande 32 %, medan andelen bland männen bara var 23 %. Kvinnorna i deltidsgruppen hade dock en genomsnittligt längre arbetstid än männen, 67 % jämfört med 59 % av en normal heltid. De deltidsarbetande som är 45 år eller yngre, arbetar i snitt 77 % av en heltid, medan åldersgruppen 46-54 år arbetar 71 %. Av de deltidsarbetande i gruppen 55 år eller äldre är den genomsnittliga arbetstiden 59 %. Var femte psykiater svarar att de har en godkänd bisyssla och för dessa upptar bisysslan motsvarande ca 15 % av en heltid. Fyra av fem ägnar mindre än 20 % av sin verksamma tid åt bisysslan.

22 (37)

Enligt denna enkät har 10 % av psykiatrikerna ökat sin arbetstid det senaste året och ca 15 % har minskat den. De flesta förändringarna har skett inom intervallet 1–10 timmar per vecka.

Motivation att öka arbetstiden De som svarat att de arbetar deltid som psykiater fick ange vad som skulle kunna motivera dem att öka sin arbetstid. Av de 338 personer som svarade på denna fråga, uppgav nästan hälften att högre lön skulle motivera dem till detta. Även bättre ledning, bättre kompetensutveckling och bättre administrativ avlastning skulle kunna få många att öka arbetstiden, framförallt kvinnorna.

Figur 18. Om du arbetar deltid som psykiater, vad skulle motivera dig att öka din arbetstid inom psykiatrin? (Andel som valt respektive motivationshöjare, av de som besvarat frågan).

Vilka faktorer som skulle kunna motivera störst andel att utöka sin arbetstid är ungefär desamma i hela landet. Ändå syns vissa regionala skillnader, vilket sammanfattas i nedanstående tabell. De svarande i Västra Götaland efterfrågar exempelvis högre lön i betydligt större utsträckning än de svarande i Norrland.

23 (37)

Tabell 2. Andel som skulle öka sin arbetstid, av samtliga som besvarat frågan. Stockholmsreg.

UppsalaÖrebroreg.

Sydöstra reg.

Södra reg.

Västsvenska reg.

4,3

4,9

2,4

7,4

7,0

10,3

3,0

1,7

1,1

3,1

6,0

2,8

7,4

9,6

5,1

6,4

5,0

3,1

11,4

14,1

12,7

15,9

9,0

8,6

3,3

7,2

8,7

6,4

5,0

8,3

7,4

10,6

13,9

11,5

10,0

6,9

2,3

3,1

1,3

5,9

4,0

4,5

6,4

15,6

11,3

10,9

11,0

11,7

9,4

12,5

7,4

8,9

9,0

5,8

4,0

5,8

10,0

5,4

5,0

8,5

Högre lön

18,5

16,1

11,4

15,9

22,0

13,2

Bättre fysisk arbetsmiljö

2,3

3,7

1,3

1,5

2,0

3,0

3,3

5,9

5,1

2,3

2,0

5,6

5,4

9,4

3,6

9,1

9,0

5,6

6,4

4,5

10,0

8,4

4,0

8,7

% av 338 svarande Ö kad patientkontakt Minskad patient-kontakt Tydligare yrkesroll Bättre ledning/ styrning Bättre kolleg ialt stöd Bättre administrativ avlastning Bättre handledning Bättre ko mpetens-utveckling Mer fungerande vårdprocesser Bättre samverkan ko mmun/landsting

Bättre teamarbete Bättre psykosocial arbetsmiljö Större delaktighet

De mest frekventa svarsalternativen i respektive region

Norra reg.

De minst frekventa

Planerade arbetstidsförändringar Ungefär 60 % av de verksamma inom psykiatrin planerar att behålla arbetstiden oförändrad. Ett fåtal avser att öka arbetstiden medan var tredje psykiater avser att minska arbetstiden, hälften av dessa med mer än 11 timmar per vecka. Av kvinnorna i gruppen som tänker minska sin arbetstid planerar de flesta att minska arbetstiden med upp till 10 timmar, medan männen denna grupp planerar att gå ner mer än 11 timmar i veckan. I den äldsta åldersgruppen tänker 45 % minska sin arbetstid de närmaste åren medan var fjärde under 55 år har sådana planer. Störst andel återfinns inom barn- och ungdomspsykiatrin och minst andel inom rättspsykiatrin. Av dem som bedömt sin arbetssituation som mycket eller ganska bra tänker 65 %

24 (37)

behålla samma arbetstid som nu, medan andelen bara är 39 % bland dem som bedömt sin arbetssituation som ganska eller mycket dålig. Det verkar inte finnas några större skillnader i detta avseende mellan olika arbetsgivare. I Västsvenska regionen är planerna på att minska arbetstiden som mest utbredda.

Figur 19. Planerade arbetstidsförändringar inom de närmaste 2-3 åren.

Pensionsplaner En stor andel planerar att pensionera sig på heltid först efter att de nått åldern 66+, nästan hälften av alla män och 2 av 5 kvinnor. Det verkar som att trenden är att arbeta högre upp i åldrarna men i större utsträckning på deltid. Tyvärr kan vi utifrån svaren i enkäten inte avgöra hur detta kan tänkas påverka den totala arbetstiden. Ju yngre de svarande är, desto större andel har dessutom svarat att de inte vet när de tänker pensionera sig på heltid. Mer än hälften av de svarande i åldersgruppen 55+ vill fortsätta arbeta efter pensionsåldern och 29 % kan tänka sig att arbeta även efter 68 års ålder. Bland samtliga psykiatriker som arbetar inom annat privat företag vill 55 % fortsätta arbeta efter 65 år. Av dessa vill 37 procentenheter också fortsätta efter 68årsdagen. Bland de landstingsanställda är motsvarande siffror 42 % respektive 21 %. Endast små skillnader finns mellan regionerna, vilket framgår av diagrammet nedan. Den genomsnittliga planerade pensionsåldern ligger mellan 65 och 66,5 år i alla delar av landet.

25 (37)

Figur 20. Planerad pensionsålder. Regionala skillnader.

Figur 21. Planerad pensionsålder. Skillnader mellan män och kvinnor. Nästan en tredjedel av männen planerar att arbeta efter att de fyllt 68 år, medan denna andel är 18% bland kvinnorna. En något större andel av kvinnorna har också planer på att pensionera sig på heltid före den egentliga pensionsåldern.

26 (37)

Arbetssituationen För att få fram uppgifter om arbetssituationen har frågor om trivsel och ett antal arbetslivsfaktorer ställts. Drygt 70 % har angivit att de trivs mycket bra eller ganska bra med sin arbetssituation, vilket innebär att nästan 30 % inte har ansett sig kunna svara att de trivs ens ganska bra med sitt arbete. Inom rättspsykiatrin finns störst andel mycket nöjda, men det är ändå bara hälften av de 40 svarande. Av de psykiatrer som uppgett att de arbetar i annat privat företag trivs en betydligt större andel med sin arbetssituation än genomsnittet. Bland de kommun- och landstingsanställda är bilden den motsatta. Inga större skillnader finns mellan regionerna. Sydöstra och norra regionerna har dock en något större andel som trivs och en mindre andel som inte trivs än andra delar av landet.

Figur 22. Regionala skillnader i andel som trivs med arbetssituationen.

Viktiga faktorer för att kunna göra ett bra arbete De svarande ombads betygsätta ett antal olika faktorer på en femgradig skala, utifrån hur viktiga de ansåg dessa vara för att kunna göra ett bra arbete som psykiatriker. De faktorer som ansetts viktigast och därmed hamnat högst på denna skala är patientkontakt (4,8), delaktighet (4,6), tydlig yrkesroll och psykosocial arbetsmiljö (båda 4,5). Även kompetensutveckling och välfungerande vårdprocesser samt kollegialt stöd, ledning/styrning, administrativ avlastning och lön ansågs viktiga. Den faktor som fick lägst poäng var handledning (3,4).

27 (37)

Den följande frågan handlade om hur väl dessa faktorer fungerade på arbetsplatsen idag. Även här användes en femgradig skala. Patientkontakt ansågs vara den viktigaste faktorn för att kunna göra ett bra arbete, och samma faktor bedömdes fungera mycket bra idag. Tydlig yrkesroll var en annan viktig faktor som ansågs fungera bra. Tre av de tolv faktorer som ansetts så viktiga att de fått över 4 poäng får dock under 3 i medelbetyg för hur de fungerar. Dessa tre är samverkan kommun/landsting, välfungerande vårdprocesser samt administrativ avlastning.

Figur 23. Hur viktiga är följande/ Hur anser du att följande faktorer fungerar på din arbetsplats idag?

På denna fråga kunde inte någon skillnad mellan könen påvisas, inte heller mellan de olika åldersgrupperna. Rättspsykiatrerna satte dock generellt något högre betyg än de andra specialiteterna i fråga om hur dagens situation fungerar, i synnerhet när det gällde vårdprocesser, delaktighet och administrativ avlastning. Även regionalt ser resultaten likartade ut, med undantag av hur lönen värderas i Norra regionen. I denna region ansågs lönenivån inte vara så viktig, samtidigt som de tycktes vara mer nöjda med lönen än psykiatriker i andra delar av landet.

28 (37)

Figur 24. Hur viktiga är följande/ Hur anser du att följande faktorer fungerar på din arbetsplats idag? Regionala skillnader i synen på lönen.

I övrigt kan nämnas att psykiatrikerna i Uppsala/Örebroregionen var mindre nöjda med hur vårdprocesserna fungerade och i Sydöstra regionen var de mer nöjda än i övriga landet med hur samverkan mellan kommuner och landsting fungerar.

29 (37)

Chefskap Lite tid avsatt för chefskap Det är anmärkningsvärt hur liten andel av arbetstiden som ägnas åt chefskapet bland dem som svarat Ja på frågan om de är chef. I genomsnitt anges att endast en fjärdedel av arbetstiden ägnas åt detta. En relativt stor andel (31 %) av de svarande cheferna har uppgivit att de inte ägnar någon tid alls åt chefsuppdraget. Orsaken skulle kunna vara att begreppet är otydligt och att uppdragen som chef skiftar väldigt mycket.

Chefernas svar jämfört med övrigas För att få större förståelse för chefernas situation, studerades svaren från dem som svarat Ja på frågan om de var chef mer detaljerat och jämfördes med dem som svarat Nej på samma fråga. Cheferna arbetar i betydligt mindre utsträckning deltid: 13 % jämfört med de övrigas 30 %. En större andel av cheferna än övriga har också ökat sin arbetstid med 11 timmar eller mer under det senaste året, och en mindre andel har minskat sin arbetstid med så många timmar:

Figur 25. Arbetstidens förändring det senaste året. Förutom att de i större utsträckning än andra arbetar heltid, planerar cheferna att arbeta längre innan de tar pension.

30 (37)

Figur 26. Planerad pensionsålder. Arbetstidens fördelning ser av naturliga skäl något annorlunda ut för cheferna än för de andra psykiatrerna:

Figur 27. Arbetstidens fördelning. De ägnar mer tid åt chefsskap och administration, på bekostnad av det kliniska arbetet.

31 (37)

Figur 28. Trivsel, på en femgradig skala. På en femgradig skala ger cheferna i genomsnitt sin arbetssituation 4,2 poäng, medan de andra i genomsnitt ger arbetssituationen 3,8 trivselpoäng. Cheferna arbetar i mindre utsträckning i öppenvårdsteam, 43 % jämfört med 70 % av de övriga psykiatrikerna. Teamen som cheferna arbetar i är också något annorlunda sammansatta.

Figur 29. Det egna öppenvårdsteamets sammansättning. Den mest uppenbara skillnaden är att det i de team där någon av cheferna ingår så finns det i genomsnitt betydligt fler skötare/vårdare, drygt 6, jämfört med övrigas 2. I dessa team finns också fler sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, socionomer och administrativ personal.

32 (37)

Viktiga faktorer för att ett bra arbete ska kunna bedrivas När det gäller att bedöma hur viktiga olika faktorer är för att kunna göra ett bra arbete, ser resultaten för cheferna ut ungefär som de för övriga. På en fem-gradig skala ger de visserligen lite färre poäng till de flesta faktorerna, men eftersom detta i princip sker genomgående så innebär det i stort sett ingen skillnad i rangordning av faktorerna. Även när det gäller hur väl dessa faktorer fungerar idag följer cheferna samma mönster som de övriga, men de ger i de flesta fall något högre medelbetyg än övriga. Detta innebär att differensen mellan poäng avseende hur viktig en faktor är och betyg avseende hur väl samma faktor fungerar idag, är mindre för samtliga faktorer bland cheferna än bland de övriga.

33 (37)

Framtidsplaner Att återgå till arbete inom psykiatrisk verksamhet Av de 181 svarande som idag inte är verksamma inom psykiatrin är det knappt en tredjedel som tycks kunna tänka sig att återgå. En tredjedel var helt ovilliga att åter söka sig till den psykiatriska verksamheten och en tredjedel svarade vet ej eller lämnade frågan obesvarad.

Figur 30. Kan du tänka dig att återgå till psykiatrin?

Vad behöver förbättras? De som svarat ja, absolut, ja, kanske eller vet ej fick sedan svara på frågan om vad som skulle kunna få dem att återgå till arbetet inom psykiatrin. Varje person fick ange högst tre svarsalternativ. De flesta uppgav att bättre fungerande vårdprocesser och bättre ledning/styrning skulle kunna motivera dem att återvända till psykiatrin. Flertalet av de listade faktorerna skulle motivera kvinnorna i större utsträckning än männen att komma tillbaka. Den enda faktor som uppvisade signifikant skillnad mellan könen var dock lönen. Medan 20 % av kvinnorna skulle motiveras att komma tillbaka om de fick högre lön, var andelen bland männen hela 54 %.

34 (37)

Figur 31. Vad skulle kunna få dig att återvända till psykiatrin? (%) Av de 66 personer som svarade att de inte skulle kunna tänka sig att återgå till ett arbete inom psykiatri, hade 45 personer gått i ålderspension. Några av de övriga motiverade sin ovilja att komma tillbaka med att de trivdes bra med sitt nuvarande arbete, utanför psykiatrin, men många svarade att de tyckte att arbetssituationen i psykiatrin var oacceptabel. Följande är exempel på motiveringar: ”Arbetar inom näringsliv istället.” ”Arbetar heltid med forskning och trivs utmärkt med det.” ”Helt oacceptabel arbetsmiljö. Inga vårdplatser; konstant överbeläggning; fruktansvärda jourer; enorm läkarbrist. Inte precis en värdig vård att erbjuda svårt sjuka patienter.” ”Har en annan ideologi och syn på människan. Vill se varje individ som unik och inte bara som mottagare av medicin. En människa är en komplex varelse som kräver tid; tålamod; och nyfiken empati.” ”Dålig arbetsmiljö; tungrott; initiativkraft och kreativitet motarbetas. Gamla strukturer. Upplever att psykiatrin är till för psykiatrin; ej för patienter och anhöriga. Jobbar nu privat. Vilken lättnad.”

35 (37)

Framtiden för psykiatrin Samtliga ombads att besvara frågor om framtiden för psykiatrin och 1 147 personer svarade. På en femgradig skala skulle ett antal fasta faktorer värderas. Tabell 3. Hur viktiga är följande faktorer för utvecklingen inom psykiatrin? Medelpoäng

Kvinnor

Samtliga

Män

Evidensbaserade metoder

4,1

4,2

4,1

Kvalitetsregister

3,2

3,6

3,4

Dialog med brukare/ brukarorganisationer

3,5

3,8

3,7

Fler psykiatrer

4,5

4,7

4,6

Fler psykologer Nya yrkeskategorier ino m psykiatrin Annan ansvarsfördelning mellan yrkeskategorier i verksamheten

3,4

3,7

3,6

3,1

3,3

3,2

Ö kad mångfald av aktörer/huvudmän

2,8

2,7

2,8

Psykiatri i offentlig regi

3,4

3,6

3,5

Specialitetsförening en

3,1

3,5

3,3

Stärkt medicinsk inriktning Ö kat tvärvetenskapligt perspektiv Mindre ideologiska motsättningar Samverkan kommuner/landsting

3,3

3,5

3,4

De faktorer med högst poäng

2,4

3,8 3,8 4,0

2,8

2,6

3,9

3,8

4,1

4,0

4,2

4,1

Den faktor med lägst poäng

Samtliga ombads också besvara frågan om de idag skulle rekommendera en ung läkare att välja psykiatri. 44 % svarade att de absolut skulle göra det, medan 34 % uppgav att de kanske skulle göra det. Tabell 4. Skulle du idag rekommendera en ung läkare att bli psykiater?

Ja, absolut Ja, kanske Nej Vet ej Obesvarat

Män 46 %

Kvinnor 43 %

Samtliga 44 %

35 %

34 %

15 %

18 %

16 %

36 (37)

Av de svarande i Västsvenska regionen och Stockholmsregionen var andelen som säkert svarade Ja på denna fråga mindre än i andra regioner. De som svarade Nej utgjorde dessutom en större andel här än i andra delar av landet. Norra och Sydöstra regionernas psykiatrer var mest säkra på att de skulle rekommendera en yngre kollega att söka sig till den egna specialiteten.

Figur 32. Skulle du idag rekommendera en ung läkare att utbilda sig till psykiatriker? Även om de flesta troligtvis skulle kunna tänka sig att rekommendera en ung läkare att specialisera sig inom psykiatri, så svarade en av sex att de inte skulle göra det. De motiverade detta med att det är svårt att leva upp till förväntningar och krav från resten av samhället med de begränsade resurser som finns att tillgå, och att detta skapar en ohållbar arbetssituation. För hög arbetsbelastning är också en mycket vanlig anledning till att man inte vill rekommendera yngre läkare att välja psykiatri som specialitet. Andra såg just bristen på psykiatriker som skäl att rekommendera unga läkare att söka sig till specialiteten. En del av de skeptiska anser också att behandlingar baseras mer på ideologi än på vetenskaplig kunskap, samtidigt som andra beklagar att vården är så evidensfixerad.

37 (37)

Den övervägande majoriteten skulle dock rekommendera en ung läkare att bli psykiater. De svarade att detta framförallt beror på att arbetet inom specialiteten är utmanande och att det innebär stora framtida möjligheter. Många betonar också att man får möjlighet att utvecklas, både som psykiater och människa: ”1990-2000 har kallats hjärnans decennium. Psykiatri är under en stark utveckling; forskning inom neurovetenskapen har gett en bredd åt området tillsammans med annan forskning inom genetik; evolutionspsykologi; etnologi; sociologi. Tillsammans påverkas specialiteten och berikar det.” ”Arbetet spännande; roligt; mognadsutvecklande och tvingar en att ödmjukt ifrågasätta egna fördomar.” ”Att arbeta som psykiatriker är spännande då man berör existentiella frågor som berör alla människor. Att genom val av ord kan öppna upp problem som har gått i hård knut. Psykiatrin ger en patientkontakt som är mer intensiv än andra discipliner.” ”Barnpsykiatri är den absolut mest meningsfulla verksamheten att arbeta med ett helt yrkesliv.” ”Barnpsykiatri är ett roligt; viktigt och spännande område. Fler läkare behövs. Med bättre ledning; bättre organisation och med en rimligare arbetsfördelning skulle det vara möjligt att göra ett bra jobb; och då blir det åter roligt.” ”Bra utvecklingsmöjligheter. Varierande arbete. Varva mellan öppen- och slutenvård. Subspecialiseringsmöjligheterna stora. Bra arbetsmarknad.” ”Det händer mycket inom hjärnforskning. Möjlighet till terapeutisk fortbildning. Möjlighet till arbete i såväl öppen- som slutenvård. Arbete med människans kropp och själ.”

Psykiaters arbetsliv och arbetssituation Enkätstudie På olika sätt har psykiatrin under senare år hamnat i fokus, både på grund av enskilda incidenter i samhället och på grund av att antalet personer som söker psykiatrisk vård har ökat. I syfte att få en grund för fortsatta diskussioner och åtgärdsförslag har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i nära samarbete med Sveriges läkarförbund (Slf) genomfört en enkätundersökning i början av 2008. Förbunden ville ge samtliga psykiater i landet möjlighet att ge sin syn på arbetsliv och arbetssituationen. Tillsammans har SKL och Slf sammanställt svaren och presenterar dem i den här rapporten.

Rapporten kan laddas hem på www.skl.se/publikationer ISBN 978-91-7164-399-5

118 82 Stockholm. Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 www.skl.se

Box 5610, 114 86 Stockholm. Besök Villagatan 5 Tfn 08-790 33 00, Fax 08-20 57 18 www.slf.se