7164-411-4

Födda 1981:

95–27–13

• 95 procent av samtliga födda 1981 påbörjar gymnasiestudier 7 procent av samtliga födda 1981 har inte ett slutbetyg från • 2 gymnasieskolan vid 20 års ålder 3 procent av samtliga födda 1981 varken arbetar eller • 1 studerar vid 24 års ålder

Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, BesÜk Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se Š Sveriges Kommuner och Landsting Grafisk form och produktion ETC Foto Erik Thor/Folio Tryck Alfaprint ISBN 978-91-7164-411-4

Födda 1981:

95–27–13

4 Födda 1981

Förord Denna rapport följer en hel årskull från 16 till 24 års ålder, där ungdomarnas sysselsättning är i fokus. I Sverige har ungdomar svårt att etablera sig på arbetsmarknaden i synnerhet jämfört med många europeiska länder. En stor del av gymnasieskolans elever fullföljer inte sina studier. I rapporten vill vi undersöka om det finns något samband mellan dessa två fakta.

Resultaten av undersökningen ger upphov till nya frågor; på vilket sätt ska gymnasieskolan utformas så att fler ungdomar klarar studierna? Vilken betydelse har grundskolan för ungdomarnas framtida möjligheter? Hur ska arbetsmarknadspolitiken utformas så att fler ungdomar snabbare kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden?

Rapporten och dess resultat ska stimulera till fortsatt diskussion, framförallt om utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Genom att se tiden då personer är mellan 16 och 24 år som en övergångsperiod, där båda politikområdena har ett stort ansvar, kan perspektiven breddas och arbetet inom de olika ansvarsområdena gå in i varandra.

Vi vill tacka Statistiska Centralbyrån som hjälpt oss att ta fram material. Vi vill även tacka Lena Schröder, SOFI, som givit synpunkter på ett tidigare utkast till rapporten.

Rapporten har författats av Tor Hatlevoll på SKL:s avdelning för Lärande och Arbetsmarknad. Monir Dastserri, Kenneth Åhlvik på SKL:s statistiksektion och Åsa Lindbom på SKL:s avdelning för Lärande och Arbetsmarknad har aktivt deltagit i arbetet.

Stockholm januari 2009 Per Arne Anderson Avdelningsdirektör, Lärande och Arbetsmarknad

Innehåll 5

Innehåll Sammanfattning

6

Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och hög andel som inte fullföljer gymnasieskolan

7

Gymnasieresultat och möjligheter på arbetsmarknaden, finns det ett samband? – Del 1

8

Gymnasieresultaten Könsfördelning Grundskolans betydelse för möjligheterna att fullfölja gymnasieskolan Utrikes födda

9 10 11 11

Sysselsättning efter gymnasieskolan, perioden 2000–2005 Ungdomar som varken arbetar eller studerar mellan 20 och 24 år Studier efter gymnasietiden Förvärvsfrekvens och inkomster år 2006

12 12 13 14

Avbrutna studier – ökad risk för arbetslöshet 15 Gymnasieskolans betydelse för framtida möjligheter på arbetsmarknaden 16 Avslutande kommentarer och hur går vi vidare?

Flexibel skolstart?

Utmaningar för utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken Några utmaningar

Sysselsättningsutvecklingen för ungdomar födda 1981 – Del 2 redovisning av statistiska resultat

17 18 19 21

22

Sysselsättningsutveckling för alla födda 1981

23

Gymnasieutbildningen Avgångsbetygen från grundskolan Fördelning av slutbetyg från olika gymnasieprogram Könsfördelningen på gymnasieprogrammen Gymnasiebetyg i relation till grundskolebetyg Föräldrarnas utbildningsbakgrund Kommungrupp och gymnasiebetyg Elever med utländsk bakgrund

25 26 27 30 30 31 32 32

Ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan 38 Bakgrundsvariabler hos ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan 38 Vad gör 1981:orna efter gymnasieskolan?

Vilka är det som inte arbetar eller studerar?

41 41

Hur gick det sedan?

Utbildning och förvärvsarbete Huvudsaklig sysselsättning år 2005 Inkomster vid 25 års ålder

50 50 57 60

Bilaga 1 Regressionstabeller

68 68

6 Födda 1981

Sammanfattning • 9 5 procent av samtliga födda 1981 påbörjar gymnasiestudier • 27 procent av samtliga födda 1981 har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 20 års ålder • 13 procent av samtliga födda 1981 varken arbetar eller studerar vid 24 års ålder

Registerstudien av samtliga födda 1981 visar ett tydligt samband mellan resultaten i skolan och hur individerna lyckas etablera sig på arbetsmarknaden.

Två år efter avslutad gymnasieutbildning är det cirka 13 000, eller 13 procent, av de som är födda 1981 som varken arbetar eller studerar. Gruppen är relativt oförändrad fram till och med år 2005, det år då ungdomarna fyller 24 år. I denna grupp saknar över hälften ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001 (ett år efter att de normalt ska vara klar med gymnasieskolan).

Resultaten i grundskolan spelar stor roll för hur eleverna sedan kommer att klara gymnasiestudierna. Av de elever som inte har avgångsbetyg från grundskolan 1997 (det år då de normalt ska vara klara med grundskolan), saknar nästan 70 procent ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001. Av de elever som har låga grundskolebetyg är det över 60 procent som inte fullföljer gymnasieutbildningen.

Totalt är det cirka 26 000 elever som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan.

Av dessa har 15 000 studerat på komvux och skaffat sig gymnasiekompetens mellan 20 och 25 år. Vid 25 års ålder är det nästan 7 procent av de utan slutbetyg från gymnasieskolan som har eller är på väg att skaffa sig en högskoleutbildning.

För de utlandsfödda ungdomarna var vistelsetiden en viktig faktor för hur de klarade gymnasieskolan. Bland de elever som anlänt före sju års ålder var det en högre andel som slutförde gymnasiestudierna, jämfört med dem som anlänt till Sverige efter sju års ålder. Det är dock inte någon skillnad mellan grupperna i möjligheterna att ha ett arbete vid 24 års ålder.

Kvinnorna i årskullen har generellt högre betygspoäng jämfört med männen. Val av gymnasieprogram följer traditionella könsrollsmönster och kvinnorna väljer i större utsträckning att studera vidare på högskolan. Männen har däremot högre inkomster vid 25 års ålder.

Det finns vissa skillnader i val av utbildning, inkomst, studieresultat vid jämförelser mellan olika kommungrupper. Den sociala bakgrunden har fortfarande stor betydelse för studieresultat och etablering på arbetsmarknaden.

Sammanfattning 7

Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och hög andel som inte fullföljer gymnasieskolan Samtidigt som sysselsättningen i Sverige nådde rekordnivåer under 2007 och 2008, minskade inte arbetslösheten i samma utsträckning bland personer under 25 år1.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har under 2000-talet varit bland de högsta i Europa2.

Under hösten 2008 är ungdomsarbetslösheten cirka 20 procent, trots att regeringen vidtagit riktade åtgärder som sänkta lönekostnader och infört olika former av anställningssubventioner som t ex nystartsjobb.

Hur kommer det sig att många ungdomar har svårt att ta steget från gymnasieskolan vidare ut i student- eller arbetslivet? Beror det på att en stor grupp inte slutför gymnasieskolan och att de i och med detta inte är lika attraktiva på arbetsmarknaden? Är det andra faktorer än vad som kan härledas till utbildningssystemet som påverkar ungdomarnas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden?

Dessa frågor ligger till grund för denna studie. För att försöka hitta svar på frågorna har Sveriges Kommuner och Landsting gjort en longitudinell studie, dvs. följt ett antal personer under flera år. I en sådan analys kan man följa hur individer går från studier till andra former av sysselsättningar och även se vilken bakgrund de har som är i arbete, studier eller arbetslösa (registrerade eller icke-registrerade), vilka program de genomgått på gymnasieskolan, vilken nivå på slutbetygen de fick, om de är födda i Sverige eller i ett annat land, hur länge de bott i landet etc.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur etableringen på arbetsmarknaden ser ut bland ungdomar, dvs. hur lång tid det tar för ungdomar att antingen få ett arbete eller gå vidare till högre studier. Vilka klarar att etablera sig snabbast, vilka går vidare till högre studier och vilka har svårt att få fäste på arbetsmarknaden? Genom att följa ungdomarna till och med 24 års ålder, ges möjlighet att se vad som händer under de följande fem åren efter gymnasieskolan. Upp till 25 år räknas dessutom individerna som ungdomar i arbetsmarknadsstatistiken.

Analysunderlaget utgörs av samtliga individer som är födda 1981. De individer som har flyttat utomlands finns med i materialet fram till det år de bosätter sig i något annat land. De personer som är utrikesfödda och refereras i materialet, har anlänt till Sverige senast 1997. Denna ålderskohort valdes därför att den gav tillgång till den senast producerade statistiken (år 2005). Sysselsättnings- och inkomstvariabler har kompletterats med uppgifter för år 2006, vilket poängteras i rapporten.

Rapporten består av två delar, den första delen ger en översiktlig och analyserande bild av materialet och innehåller också tankar kring och förslag om behov av särskilda åtgärder. Den andra delen kan användas som en uppslagsdel och komplement till den första. Den intresserade bör läsa även detta avsnitt som omfattar material om utbildning och sysselsättning uppdelat på en mängd variabler. I rapportens första del finns vissa hänvisningar till diagram i del 2.

1 Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) 2 Enligt “Employment in Europe 2007”, DG Employment

8 Fรถdda 1981

Del 1

Gymnasieresultat och mรถjligheter pรฅ arbetsmarknaden, finns det ett samband?

Gymnasieresultaten 9

Rapporten ”Födda 1981: 95-27-13”, syftar till att beskriva sambandet mellan ungdomsarbetslösheten och det stora antalet ungdomar som inte fullföljer gymnasieskolan.

Sverige har under 2007 och våren 2008 haft en stark konjunkturutveckling som givit höga sysselsättningsnivåer generellt. Trots det består de höga arbetslöshetstalen bland ungdomar. Arbetslösheten bland ungdomar varierar också relativt kraftigt under ett kalenderår. Sedan 2006 har arbetslösheten bland personer födda mellan 15 och 24 år varierat mellan 15 och 27 procent. Under denna period har arbetslösheten bland unga varit högst under andra kvartalet och lägst under tredje kvartalet3, vilket till en del beror på så kallade naturliga säsongsvariationer. På årsbasis har arbetslösheten bland unga sjunkit från drygt 22 procent 2005 till strax under 20 procent år 2007. Det visar att arbetslösheten bland de unga inte alls har haft samma positiva utveckling som för de övriga grupperna.

Under sommaren 2008 vände konjunkturen och en sämre ekonomisk utveckling väntar med lägre sysselsättning som följd. Av erfarenhet vet vi att ungdomar tillhör en av de grupper på arbetsmarknaden som drabbas hårdast av konjunkturnedgångar. Att en så stor grupp som 15 – 25 procent har svårt att komma ut i arbete under gynnsamma förhållanden, indikerar att det finns strukturella problem kopplade till arbetslösheten bland de unga.

Andelen ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg varierar mellan 20 och 25 procent i respektive årskull. Är det en förklaring till den höga arbetslösheten bland ungdomarna? I denna rapport vill vi undersöka om det finns samband mellan ungas etablering på arbetsmarknaden och dåliga studieresultat.

Resultaten från SCB:s AKU-statistik är uppdelad i olika åldersgrupper, ”15 – 24 år” eller ”15 – 19 år ” samt ”20 – 24 år”. Individerna utvecklas varje år vilket gör att det är svårt att jämföra en 20 åring med en person som är 24 år. Därför är det nödvändigt att följa utvecklingen för varje enskild årskull. Om en analys skulle göras för varje årskull under ett och samma år skulle frågor som konjunkturens betydelse och andra faktorer som förändras över tid kontinuerligt finnas i bakgrunden. Av den anledningen har vi valt att följa en årskull individer från 16 till 24 års ålder. Rapporten beskriver hur sysselsättningen förändras bland de individer som är födda 1981 och där vi studerar ett antal bakomliggande faktorer hos de individer som under vissa perioder varken arbetar eller studerar från 20 till 24 års ålder.

Gymnasieresultaten Cirka 95 procent av alla födda 1981 påbörjade gymnasiestudier 1997. I stort sett samtliga som började gymnasieskolan fanns kvar i studier fram till 1999 och under våren år 2000 blev en stor del av 81:orna klara med gymnasiestudierna. Cirka en procent av eleverna blev klara med gymnasieskolan ett år tidigare och knappt en tiondel slutförde sina gymnasiestudier under år 2001.

Fyra år efter att gymnasiestudierna påbörjades (år 2001) saknar 27 procent av årskullen ett slutbetyg från gymnasieskolan. Rapporten mäter andelen som har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001 då 1981:orna har fyllt 20 år. Syftet är att det inkluderar de som börjar skolan ett år senare än sina jämnåriga och de som tar ett

3 Statistik från SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

10 Födda 1981

sabbatsår. De som får ett slutbetyg senare än efter fyra år, har i de allra flesta fallen kompletterat sina studier på komvux. Av statistiken4 framgår att de flesta studieavbrotten sker under det sista studieåret. Ur detta datamaterial kan vi inte utläsa från vilka program individerna har avbrutit sina studier.

Fler än en tredjedel av årskullen har ett slutbetyg från något av de tre studieförberedande programmen5. Nästan 20 procent av ungdomarna har ett slutbetyg från samhällsvetenskapliga programmet, drygt 15 procent från det naturvetenskapliga programmet och cirka 3 procent från det estetiska programmet. Andelen elever med ett slutbetyg från ett specialutformat program utgör 8 procent. Andelen på samtliga övriga program understiger 5 procent, vilket gör att cirka 30 procent av årskullen är spridda på 16 olika nationella gymnasieprogram (se diagram 6).

Betygspoängen har delats in i tre olika intervaller; hög, medel eller låg6. Det är stora skillnader i betygsfördelningen mellan eleverna beroende på från vilket gymnasieprogram de har slutbetyg. Störst andel med höga betyg har de elever som genomgått naturvetenskapliga programmet, där över 40 procent har ett högt slutbetyg. På samhällsvetenskapliga-, estetiska- och de specialutformade programmen är det en jämn fördelning av betygspoängen. Resultaten på de övriga programmen visar en övervikt av låga betygspoäng. På en stor del av de yrkesförberedande programmen är andelen elever med låga betygspoäng mellan 55 och 70 procent.

Här görs inte någon djupare analys av i vilka ämnen som betygen som är låga. En fråga som är relevant att ställa är om det är kunskaperna i kärnämnena som är dåliga eller om det är andra ämnesbetyg som påverkar betygspoängen.

Könsfördelning

4 Statistik från Skolverket över vilka som är inskrivna den 15 oktober varje år.

5 Samhällsvetenskapliga programmet, Naturvetenskapliga programmet och det Estetiska programmet. I efterhand har även Teknikprogrammet till­kommit, men det fanns inte när 81:orna började gymnasieskolan 1997.

6 Indelningen har gjorts av Skolverket och baseras på att en tredjedel fanns i respektive kategori år 2007. I kategorin låg finns de elever med betygspoäng motsvarande, 0 – 12.60, medel 12.61 – 15.60 och hög 15.61 – 20.00.

81:ornas val av program följer i många fall de traditionella könsmönstren. Män väljer i stor utsträckning de traditionellt manliga yrkesförberedande programmen. På de byggoch industrirelaterade programmen (elprogrammet, energiprogrammet, byggprogrammet, industriprogrammet och fordonsprogrammet) är andelen män 95 procent.

På hantverks-, omvårdnads- och på barn- och fritidsprogrammet dominerar kvinnor.

Andelen kvinnor på de två första programmen är nästan 90 procent och på barn- och fritidsprogrammet nästan 70 procent. Det är endast sju program av 19 som har en könsfördelning inom ramen 40 – 60 procent.

Av de elever som slutfört samhällsvetenskapliga programmet är två tredjedelar kvinnor, medan nästan 60 procent av dem som genomgått naturvetenskapliga programmet är män. Det finns således könsskillnader även på de studieförberedande programmen, om än inte i samma omfattning som på de yrkesförberedande programmen (diagram 8).

Det finns tydliga skillnader i betygsstrukturen bland män och kvinnor. Det är fler kvinnor som har höga- eller medelbetyg jämfört med män. De har i betydligt större utsträckning låga betygspoäng eller saknar slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001.

Könsskillnaden på de olika programmen återspeglas i nivåerna på slutbetyget. Betygsfördelning på respektive program följer i de flesta fall könsfördelningen på respektive program. Det finns således ett antal yrkesförberedande program där nästan samtliga elever är män. Betygsnivåerna på dessa program är bland de lägsta (diagram 7).

Gymnasieresultaten 11

Grundskolans betydelse för möjligheterna att fullfölja gymnasieskolan Det är betydligt mindre skillnader mellan könen när man jämför på avgångsbetygen från grundskolan. Det är en något högre andel män som har låga7 grundskolebetyg samtidigt som det är en något högre andel kvinnor som har höga avgångsbetyg.

Fördelningen av betygsnivåerna är betydligt ojämnare i grundskolan än i gymnasieskolan hos årskullen. Av totalt 100 000 personer som ingår i åldersgrupper har två tredjedelar betyg i nivå med medelintervallet. Andelen som har höga respektive låga betyg är jämn, knappt 15 procent vardera. Utöver dessa individer är det cirka 8 procent som inte har betyg från grundskolan år 1997. En liten grupp av dessa har slutfört grundskolestudierna ett år tidigare.

Det finns ett tydligt samband mellan vilka studieresultat en individ uppnår i grundskolan och studieresultaten i gymnasieskolan. Genom att följa upp elevernas betyg från grundskolan och se vilken nivå slutbetygen från gymnasieskolan hamnade på, blir detta mönster tydligt.

Av de elever som slutade grundskolan med höga betyg är det cirka 70 procent som också har höga poäng i slutbetyget från gymnasieskolan. Endast cirka fem procent har låga betygspoäng eller saknar ett slutbetyg. Samtidigt har drygt 60 procent av eleverna med låga avgångsbetyg från grundskolan inte ett slutbetyg från gymnasieskolan och cirka 30 procent har låga slutbetyg.

Av dem som inte har slutat grundskolan 1997 saknar två tredjedelar ett slutbetyg från gymnasieskolan. Jämfört med kategorin med låga avgångsbetyg från grundskolan, är det en större andel som har medel- eller höga betygspoäng (diagram 9). Detta beror på att det i denna kategori finns elever som antingen börjar ett år tidigare eller ett år senare.

Utrikes födda En grupp som genomsnittligt har svårare att klara gymnasiestudierna är de ungdomar som är födda i ett annat land. Totalt var det 1997 cirka 11 000 personer i åldersgruppen som var födda i ett annat land. Andelen som saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan är högre i denna grupp jämfört med inrikesfödda. En indelning på födelseregion i världen visar att det är cirka 40 procent som inte har slutbetyg från gymnasieskolan bland de utlandsfödda, utom för de personer som är födda i Afrika där cirka 60 procent inte har slutbetyg.

Om gruppen utlandsfödda delas in i dem som anlänt till Sverige före respektive efter skolstartsålder (sju år) visar resultaten att detta har betydelse för hur ungdomarna klarar gymnasiestudierna. De som anlänt före sju års ålder klarade sig bättre än de som anlänt senare. Det är stora skillnader framför allt i andelen utan slutbetyg.

Av de utrikesfödda män som anlänt efter skolstarten saknar 55 procent ett slutbetyg från gymnasieskolan. Av de utlandsfödda män som anlänt före skolstarten saknar 39 procent ett slutbetyg. Bland inrikesfödda män är andelen som saknar ett slutbetyg cirka 27 procent.

Generellt klarar sig kvinnor bättre än män, oavsett ursprung och ankomsttid.

Dock har även de kvinnor som anlänt efter skolstart svårare att klara studierna än de som bosatt sig i Sverige före sju års ålder. 45 procent av de utlandsfödda kvinnor som anlänt efter skolstart har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan. Det är stor skillnad

7 Skolverket har bistått med indelningen av grundskolebetygen.

I kategorin låg har elever ett genomsnittligt betyg motsvarande 0 – 2,4, medel 2,5 – 4,0 och hög 4,1 – 5,0.

12 Födda 1981

jämfört med de utlandsfödda kvinnor som anlänt före sju års ålder, där 29 procent inte har slutfört gymnasiestudierna. Av de inrikesfödda kvinnorna är det endast 21 procent som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 20 års ålder.

Sambandet mellan födelseregion och ankomsttid syns i alla betygskategorier, dvs. bäst klarar sig de inrikesfödda och svårast har de som är utlandsfödda och anlänt till Sverige efter skolstarten.

Sysselsättning efter gymnasieskolan, perioden 2000–2005 När åldersgruppen lämnar gymnasieskolan befinner sig den svenska ekonomin i slutet av en ekonomisk högkonjunktur. Det innebar att utsikterna för ungdomarna att etablera sig på arbetsmarknaden var relativt goda. I slutet av en högkonjunktur är det många som tidigare varit arbetslösa som fått anställning, vilket medför att arbetsgivare i större utsträckning är intresserade av att anställa ungdomar. År 2001 går den svenska ekonomin in i en långsammare fas som resulterar i en sämre arbetsmarknad som framförallt märks under åren 2003 till 2005. Det är först under denna studies sista år som ekonomin förbättras och arbetsmarknaden åter börjar utvecklas positivt.

Sysselsättningsutvecklingen för 81:orna ska således ses mot bakgrunden av att det efter år 2001 blev större konkurrens om de lediga arbetstillfällena. Det borde ge en ökad andel arbetslösa ungdomar.

Efter avslutat gymnasieskola börjar cirka 40 procent av årskullen arbeta, 14 procent fortsätter till studier på universitet eller högskola och 24 procent fortsätter med studier på gymnasial nivå. Bland dem som här klassificeras som ”studerande” finns även de personer som både studerar och arbetar. Anledningen till denna indelning är att de flesta som både arbetar och studerar i åldern 16 – 24 år, har studier som huvudsysselsättningen och arbetar vid sidan av studierna. Detta visas bland annat i inkomstredovisningen där det är ytterst få som studerar som har medel- eller höga inkomster, se diagram 47 i del 2.

Ungdomar som varken arbetar eller studerar mellan 20 och 24 år Det finns en grupp personer som efter avslutat gymnasieskola inte har fått ett arbete eller påbörjat några studier. Dessa individer kategoriseras i rapporten som ”varken i arbete eller i studier” och består av 22 000 personer, eller 22 procent år 2000 (det år då åldersgruppen normalt ska avsluta gymnasiestudierna). Andelen som varken arbetar eller studerar minskar sakta under första året med två procentenheter. Under år 2002 minskar denna andel till drygt 13 procent men därefter sker inte så stora förändringar fram till år 2005.

När antalet personer i åldersgruppen som varken arbetar eller studerar under perioden 2000 – 2002 minskar, ökar samtidigt andelen utan ett slutbetyg i gruppen. År 2000 är det en tredjedel av dem som varken arbetar eller studerar som inte har ett slutbetyg.

Denna andel växer under 2001 och 2002 till att omfatta över hälften av gruppen. Att andelen ökar samtidigt som det totala antalet utan arbete eller studier minskar, beror

Sysselsättning efter gymnasieskolan 13

på att de som börjar arbeta eller studera i större utsträckning har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Dessa resultat visar att personer utan slutbetyg har svårare än de övriga att etablera sig på arbetsmarknaden eller att påbörja studier.

Dock har ungefär hälften av de individer som varken arbetar eller studerar och inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan, tidvis under perioden studerat och har vid 24 års ålder gymnasiekompetens. Resultaten visar vuxenutbildningens betydelse för de cirka 15 000 ungdomar som väljer att återuppta gymnasiestudierna.

Under de första två åren efter gymnasieskolan är det betydligt fler män som varken arbetar eller studerar. Andelen män i denna kategori var 26 procent samma år som de slutade gymnasieskolan, medan andelen kvinnor var 18 procent. De stora skillnaderna består fram till 2002 när gruppen utan arbete eller studier minskar och permanentas på en lägre nivå. Förklaringen till den stora skillnaden mellan kvinnor och män är militärtjänstgöringen. I SCB:s sysselsättningsstatistik är inte militärtjänst en enskild kategori, utan baseras på om individen har en anställning eller inte. Av de män födda 1981 är det 10 000 som gör militärtjänst år 2000. Av dessa är det 7 000 som inte har en anställning och därmed återfinns i kategorin ”varken i arbete eller i studier”. Det är marginella förändringar året därpå men därefter minskar andelen, vilket även visas i statistiken med minskade skillnader mellan könen.

En liten del av individerna som varken arbetar eller studerar har aktivitetsersättning. Gruppen är liten men ökar lite varje år. År 2005 är det 1400 i årskullen som har en beviljad aktivitetsersättning från försäkringskassan.

Tid i arbetslöshet Bland de individer som har korta (1 – 30 dagar) eller medellånga (31 -91 dagar) arbetslöshetsperioder ökar andelen utan slutbetyg från 27 till 35 procent under de första två åren. Därefter avtar andelen i denna grupp med ett par procentenheter. Av dem som har arbetslöshetsperioder som är längre än 90 dagar är det 40 procent som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Gruppens andel av samtliga långtidsarbetslösa är relativt konstant under hela perioden 2000 – 2005 (diagram 31). Totalt minskade antalet registrerade arbetslösa från cirka 29 000 år 2001 till 24 000 år 2005. Det är således inte några dramatiska förändringar. Det är dock värt att notera att minskningen av antalet arbetslösa sker samtidigt som arbetsmarknadsläget försämras.

De övriga i gruppen som varken arbetar eller studerar år 2000, består av personer med slutbetyg från de studieförberedande programmen (cirka 35 procent). Andelen minskar under de kommande två åren och år 2002 är andelen från de studieförberedande programmen 20 procent. Det verkar vara en grupp som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden eller att kvalificera sig för att komma in på en högskoleutbildning. Andelen från de studieförberedande programmen ändras heller inte mellan 2002 och 2005. De övriga utan arbete eller studier fördelas jämnt på de övriga gymnasieprogrammen. Det sker heller inte några stora förändringar under tidsperioden.

Studier efter gymnasieskolan 27 procent av årskullen saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan ett år efter att de normalt har genomgått gymnasieutbildningen. Vid 25 års ålder har endast elva pro-

14 Födda 1981

cent av 81:orna enbart en förgymnasial utbildning. 16 procent, eller 15 000 personer, av samtliga i åldersgruppen har mellan 20 och 25 år skaffat sig gymnasiekompetens (diagram 32). Dessa personer utgör 60 procent av samtliga som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 20 års ålder.

41 procent av åldergruppen har eller är på väg att skaffa sig en eftergymnasial utbildning och av dessa är det sju procent som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001. De som väljer att studera vidare kommer i stor utsträckning från de studieförberedande programmen. En relativt stor andel av de som studerat medie-, omvårdnads- eller barn och fritidsprogrammet väljer dock att studera vidare på högskola (25 – 35 procent). Från de bygg- och industrirelaterade programmen har vid 25 års ålder färre än tio procent studerat eller studerar på högskola.

Andelen kvinnor som ägnar sig åt studier på universitet eller högskola är under samtliga år efter gymnasieskolan högre än andelen män. Andelen kvinnor som studerar vidare är 8 – 10 procent högre samtliga år 2000 – 2005. År 2000 studerar 17 procent av kvinnorna på högskolan. Mellan 2001 och 2005 varierar andelen mellan 29 och 40 procent.

Förvärvsfrekvens8 och inkomster år 2006

8 Förvärvsfrekvens enligt RAMS definition, dvs. arbete en timme under mätveckan.

Ett sätt att se hur årskullen lyckas etablera sig är att se i vilken utsträckning de arbetar vid 25 år ålder och vilka inkomster de har. Det förvärvsfrekvensmått som används i rapporten skiljer sig från den tidigare variabeln ”i arbete” så tillvida att i förvärvsfrekvensmåttet räknas även de individer som både arbetar och studerar. Detta medför att andelarna ”i arbete” och ”förvärvsfrekvensen” skiljer sig åt. År 2005 ägnade sig 14 procent av årskullen åt att både arbeta och studera. Störst andel med dubbel sysselsättning fanns bland högskolestudenterna, följt av de personer som studerade på komvux 10 respektive 2,5 procent.

Av samtliga 81:or förvärvsarbetar 70 procent år 2006. Av dessa har över hälften en gymnasial utbildning men nio procent har endast förgymnasial utbildning. Av dem som förvärvsarbetar har en tredjedel låga slutbetyg från gymnasieskolan. Lägst andel förvärvsarbetande finns bland de personer som har höga slutbetyg från gymnasieskolan. Anledningen är att en stor del av dessa ägnar sig åt högskolestudier. Av dem som inte förvärvsarbetar saknar en tredjedel ett slutbetyg från gymnasieskolan. Andelen som inte förvärvsarbetar bland de övriga betygskategorierna är cirka 20 procent.

Högst förvärvsfrekvens har de personer som genomgått ett yrkesförberedande program, där förvärvsfrekvensen är 80 – 90 procent. Högst förvärvsfrekvens, cirka 90 procent, har de personer som genomgått program inriktade mot industri- och byggbranscherna.

Förvärvsfrekvensen bland utlandsfödda män är cirka tio procentenheter lägre än bland de inrikesfödda männen. När det gäller förvärvsfrekvensen vid 25 års ålder är skillnaden mellan de män som anlänt före sju års ålder jämfört med dem som anlänt senare relativt liten jämfört med gymnasieresultaten (diagram 38).

Kvinnor har något lägre förvärvsfrekvens än män. Bland de inrikesfödda kvinnorna är förvärvsfrekvensen 6 procentenheter lägre, jämfört med de inrikesfödda männen.

Det är värt att notera det bland de utrikesfödda som anlänt före sju års ålder inte finns

Avbrutna studier 15

någon skillnad i förvärvsfrekvensen mellan män och kvinnor. Däremot finns det en viss skillnad mellan de utlandsfödda män och kvinnor som anlänt efter sju års ålder.

Skillnaden är däremot marginellt mindre jämfört med de inrikesfödda.

Inkomstfördelningen i åldersgruppen följer till stor del förvärvsfrekvensen, dvs. de grupper som arbetar har högre inkomster. Bäst möjligheter till höga inkomster har de ungdomar som slutfört något yrkesförberedande program inom någon av de traditionellt manliga branscherna. Anmärkningsvärt är att andelen med höga inkomster är lika stor bland dem som slutfört omvårdnadsprogrammet som bland dem som inte hade ett slutbetyg från senast år 2001. Andelen med höga inkomster bland dem som slutfört barn- och fritidsprogrammet är mindre än andelen med höga inkomster för dem som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan senast 2001.

En jämförelse mellan betyg och inkomster fem år efter avslutat gymnasieskola visar att de med höga betyg, har i relativt stor utsträckning låga inkomster. Anledningen bör vara att en stor del av dessa fortfarande studerar och lever på studiemedel.

I den här gruppen finns fler kvinnor än män, vilket också kan bidra med en förklaring till inkomstskillnaderna mellan könen, men utgör inte hela förklaringen. Uppgifterna visar att de som studerat på de traditionellt kvinnliga yrkesinriktade programmen har en lägre andel med höga inkomster.

Förvärvsfrekvensen och inkomstutvecklingen visar på en del skevheter som beror på att många vid 24 – 25 års ålder studerar vid universitet och högskolor. För att göra en mer rimlig analys av hur åldersgruppens utveckling har varit och vad som kan kopplas till resultaten i skolan respektive gymnasieskolan, borde en uppföljning göras när 1981:orna har fyllt 30 år, dvs. år 2011. Då bör de flesta ha klarat av sina högre studier och etablerat sig på arbetsmarknaden, vilket kan komma att ge helt andra svar än i denna studie.

Avbrutna studier – ökad risk för arbetslöshet Att resultaten från skolan är en viktig faktor för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden bekräftas av resultaten som presenteras ovan. För att se hur stor chansen9 är för de ungdomar som är födda 1981 att ha ett arbete år 2005 har logistisk regression använts.

Med denna statistiska metod kan man se hur en variabel påverkar en individs möjligheter att ha ett arbete vid 24 års ålder. I de beräkningar som görs kan man lägga till flera variabler och se hur chansen ändras när en ny variabel adderas. Det medför att man kan se hur stor effekt varje enskild variabel har på individens möjligheter. I Bilaga 1 har fem olika beräkningar genomförts och där man ska se hur chansen ändras när nya variabler läggs till beräkningarna.

I modell 1 i bilagan visas hur en individs chans att ha ett arbete förändras om denne fullföljer gymnasieskolan med de tre olika betygsalternativen jämfört med att inte fullfölja gymnasieskolan. Om resultatet av beräkningen är större än 1 ökar chanserna, och är resultatet mindre än 1 minskar chansen. Genom att följa de olika modellerna kan man se hur de olika variablerna påverkar individens chanser till att ha ett arbete vid 24 års ålder. Faktorer som att vara utrikesfödd eller deltagit i ett arbetsmarknads-

9 I de statistiska beräkningarna benämns det för risk, härefter kommer det i rapporten att benämnas chans

16 Födda 1981

politiskt program påverkar chansen negativt, medan om individen fullföljer både grundskole- och gymnasieutbildningen påverkar det positivt.

Gymnasieskolans betydelse för framtida möjligheter på arbetsmarknaden Modell 1 visar att en individ som istället för att avbryta sina gymnasiestudier, fullföljer men med dåliga betyg, har dubbelt så stor chans att få ett arbete jämfört med dem som hoppar av sina studier. Om personen får höga betyg minskar dock chansen att ha ett arbete år 2005 med 17,5 procent. Förklaringen till detta är att om en individ har höga gymnasiebetyg ökar sannolikheten att denne ägnar sig åt högre studier vid 24 års ålder.

När man har kontrollerat för andra egenskaper hos individer såsom kön, föräldrarnas utbildningsnivå, individens utbildningsnivå 2005, kommungrupp, födelseregion, inflyttad före skolstart och arbetsmarknadsåtgärder kan man se signifikanta effekter för chansen att få ett arbete (modell 4). När dessa variabler är med i beräkningarna ger det andra chanskvoter, jämfört med när bara ”gymnasiebetygsvariablerna” finns med i beräkningen. Chansen att individen har ett arbete vid 24 års ålder (år 2005) ökar med 90 procent om denne slutför gymnasieskolan med dåliga betyg istället för att avbryta studierna. Om personen lyckas få medelgoda betyg, ökar chansen att ha ett arbete vid 24 års ålder med 113 procent (dvs. mer än en fördubbling). Lyckas personen få höga betyg ökar chansen att ha ett arbete år 2005 med 65 procent. Att de med höga betyg har en lägre chanskvot beror på att sannolikheten att de studerar är högre jämfört med personer i de övriga betygskategorierna.

Det är således de egna prestationerna i gymnasieskolan som har störst inverkan på vilka möjligheter som individerna har att få ett arbete fem år efter avslutat gymnasieskola även om andra variabler så som kön, social bakgrund eller om man är utrikesfödd spelar in. Även möjligheterna till högre studier styrs av vilka resultat som uppnås i gymnasieskolan.

Kvinnorna i årskullen har 15 procents lägre chans att ha ett arbete vid 24 års ålder.

Huvudanledningen är att kvinnor i större utsträckning studerar på eftergymnasial nivå vid denna tidpunkt. För elever som är födda utanför Sverige och minskar chansen med 27 procent, oavsett om de anlänt före eller efter skolstart. Förklaringen till detta är inte att dessa ungdomar i större utsträckning ägnar sig åt högre studier jämfört med de övriga i årskullen. Detta givet att man har konstanthållit alla andra bakgrundfaktorer i modell 4.

Om personen är en man förstärks förändringarna, dvs. värdet av att fullfölja gymnasieutbildningen, är större för män än för kvinnor. Att fullfölja gymnasieskolan med låga betyg ökar chansen att ha ett arbete vid 25 års ålder med 105 procent, med medelgoda betyg ökar chansen med 112 procent samt med höga betyg 50 procent.

Samtidig minskar chansen mer om männen deltar i något arbetsmarknadspolitiskt program. Det omvända förhållandet råder för kvinnor, dvs. inte lika bra utväxling av att fullfölja gymnasieskolan (om än fortfarande god) och lite mindre försämrade chanser av deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Även grundskolebetygen har stor betydelse för individers möjligheter att ha ett arbete vid 24 års ålder. Variationen mellan de olika betygskategorierna är större jämfört

Avslutande kommentarer 17

med gymnasiebetygen, däremot är betydelsen av goda studieresultat minst lika viktig (modell 4). Om en individ får ett lågt betyg jämfört med att inte ha ett betyg från 1997, ökar chansen att ha ett arbete år 2005 med 39 procent. Får personen dessutom medelgoda betyg ökar möjligheterna till ett arbete med 83 procent. Höga grundskolebetyg ökar chansen till ett arbete med 41 procent. Att chansen är lägre har sannolikt samma förklaring som för dem med höga gymnasiebetyg.

Modell 4 visar att om en utrikesfödd anlände innan skolstarten så minskar chansen med 27 procent. Samma chans har de individer som anlänt efter sju års ålder. Möjligheten att ha ett arbete försämras således inte om en individ anländer till Sverige efter sju års ålder jämfört med dem som anländer i tidigare åldrar. Det är förvånande med tanke på att ankomsttiden spelar en viss roll för hur de utrikesfödda klarade gymnasieskolan.

En förklaring kan vara att det förekommer diskriminering av personer med utländsk härkomst på svensk arbetsmarknad, vilket avspeglas i att denna grupp har det svårare oavsett om de har gymnasiekompetens eller inte.

Avslutande kommentarer och hur går vi vidare?

Resultaten från registerstudien visar att nästan alla födda 1981 påbörjar gymnasiestudier. Av dessa är det cirka 50 procent som får ett slutbetyg från studieförberedande och specialutformade program, nästan en fjärdedel får ett slutbetyg från ett yrkesförberedande program och hela 27 procent har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan ett år efter att de i ”normal” tid ska vara klara med gymnasieskolan.

Att en så stor andel inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan inom en rimlig tid måste ses som ett misslyckande för utbildningssystemet. Utbildningen tycks inte vara utformad så att den passar en stor del av åldersgruppen. Med den kunskapen borde det finnas utrymme i reformeringen av gymnasieskolan att i framtiden kunna använda sig av fler lärstilar (t ex. utbildningsformer, utbildningsmetoder, tidsaspekter) parallellt som kan verka för att en större andel får slutbetyg från gymnasieskolan i tid.

En stor del av de ungdomar som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001 har inte heller klarat grundskolan med goda resultat. Fler än två tredjedelar av de elever som inte har ett avgångsbetyg från grundskolan i ”normal” tid, har heller inte ett slutbetyg från gymnasieskolan. Av de med låga grundskolebetyg avbryter över 60 procent gymnasiestudierna i förtid.

En del av grunden till ett misslyckande i gymnasieskolan läggs redan i grundskolan.

Grundskolan måste alltså bli bättre på att stödja de elever som av olika anledningar inte når upp till utsatta mål.

Om den del av åldersgruppen som är född i något annat land än Sverige, kan man generellt säga att de som bosatte sig i Sverige innan de började skolan har bättre förutsättningar att klara studierna. De som har flyttat till Sverige senare under ungdomsåren har svårare att klara skolan. De ungdomar som kommer från Europa har lättare att anpassa sig till de svenska förhållandena än utomeuropeér. Resultaten visar att det är viktigt att utveckla metoder och kompetens för att ha möjlighet att

18 Födda 1981

ge de elever som anländer efter sju års ålder bra förutsättningar att genomföra sin utbildning.

Det är dock inte några större skillnader i chans att ha ett arbete vid 24 års ålder beroende på vid vilken ålder individen anländer till Sverige. Utländsk bakgrund är något som påverkar chansen till ett arbete negativt. En förklaring finns bland de många studier som visar att det förekommer diskriminering när svenska arbetsgivare ska anställa. Lägger man detta på de andra variablerna innebär det att utlandsfödda har betydligt större svårigheter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Flexibel skolstart?

Ett sätt att möta dessa utmaningar är att utveckla tankar om flexibel skolstart och en flexibel utbildningstid betydligt mer. I stället för att slå fast hur länge en individ ska gå i skolan, borde man fokusera på vad eleven ska kunna innan den kan gå vidare. Det innebär att vissa elever klarar målen på kortare tid än dagens nio år, andra behöver lite mer tid. När eleven nått målen, kan denne gå vidare till gymnasieskolan, där samma system råder. Den nya gymnasieutredningens förslag om ett preparandår, där eleverna ska få möjlighet att komplettera sina kunskaper innan de påbörjar gymnasiestudierna, är ett steg i denna riktning.

Det här kan innebära kortare utbildningstider för en stor grupp av elever. Dels de elever som har lätt att ta till sig kunskaperna och utvecklas snabbare än dagens tidsbundna skola kan erbjuda. Dels kan de elever som idag har svårt att hänga med i tempot och som leder till att de avbryter gymnasiestudierna men kompletterar dem under perioden då de är 20 – 25 år, slippa kompletteringstiden. Av de drygt 26 000 personerna som är födda 1981 som avbryter gymnasiestudierna, har cirka 15 000 studerat och fått gymnasiekompetens efter att de fyllt 20 år och innan de har fyllt 25 år.

Om dessa istället får ta lite längre tid på sig i skolan, kan det innebära att de har bättre förutsättningar att klara gymnasieskolan, vilket gör att de slipper ägna tid åt att komplettera gymnasiestudierna under de kommande åren.

Om utbildningssystemet dessutom görs mer arbetsmarknadsorienterat kan det bidra till att bättre rusta individerna så att de har större möjligheter att få ett arbete eller påbörja eftergymnasiala studier. Ur samhällsekonomisk synvinkel kan det även bidra till att arbetsutbudet bland unga kan öka och att en större del av den unga arbetskraften har en högre produktivitet, vilket även ökar deras anställningsbarhet. Att korta den totala utbildningstiden kan leda till att fler unga snabbare kan komma i arbete.

Det blir ett positivt bidrag till att öka arbetskraftsutbudet samtidigt som arbetskraftens andel av befolkningen minskar.

Nackdelen med resonemanget ovan är att det kan bli ytterligare press på elever att snabbt klara av studierna. En press som många gånger kan stjälpa individer istället för att stimulera dem. Dessutom är det sannolikt att det finns en diskrepans mellan elevernas intellektuella och sociala mognad. Vilket medför att tiden i grundskolan inte ska förkortas alltför mycket. Det gäller dock att hitta undervisningsmetoder som tar hänsyn till olika inlärningstider och att samtliga elever får rätt stimulans.

Avslutande kommentarer 19

Ur ett arbetsmarknadsperspektiv visar registerstudien att under de första åren efter att ungdomarna har slutat gymnasieskolan är det många som inte har ett arbete eller ägnar sig åt studier. Det finns en etableringstid på mellan ett och två år, vilket stämmer med andra studier. Efter tre år stabiliseras andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar på en nivå kring 12,5 – 13,5 procent.

Utmaningar för utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken En stor utmaning för arbetsmarknadspolitiken är att korta etableringstiden. Det är viktigt att tiden mellan avslutad gymnasieutbildning och första arbetet alternativt påbörjade högskolestudier kortas väsentligt. En lång etableringstid är ett slöseri med tid och resurser, både ur ett individuellt perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Ett sätt att korta etableringstiden kan vara att se till att steget mellan utbildningssystemet och arbetslivet minskar. Idag är det två skilda världar som alltför sällan möts.

Om de olika branscherna får större inflytande på utbildningarna tillsammans med att de även får ta ett större ansvar för praktikplatser mm., samtidigt som skolan öppnar upp för andra aktörer, kan detta steg minska.

Ett viktigt steg i denna utveckling är att utveckla lärlingssystemet där en del av utbildningen är förlagd till arbetsplatser. Det finns flera fördelar med ett utvecklat lärlingssystem, bland annat att det ger arbetsgivarna incitament att vara mer delaktiga i utbildningen av eleverna. De har ett direkt intresse i att eleven utbildas i ämnen som har direkt anknytning till arbetsplatsen, samtidigt som elever kan se behov av kunskaper i ämnen som inte direkt är kopplade till produktionen på arbetsplatsen. För skolan innebär tätare kontakter med arbetslivet att innehållet i utbildningarna måste följa utvecklingen i omvärlden.

Ur ett personalpolitiskt perspektiv kan ett lärlingssystem även innebära en utveckling av lärarrollen. Handledarfunktionen hos arbetsgivarna blir viktig och i många fall kan det vara en fördel om handledaren har både lärarerfarenhet och relevanta fackkunskaper.

De cirka 13 procent av samtliga födda 1981 som inte arbetar eller studerar under perioden 2002 till 2005, bör betraktas som strukturellt arbetslösa. En av anledningarna till att någon arbetsgivare tvekar att anställa denna grupp är att deras produktivitet bedöms vara lägre än lönekostnaden. Under sådana förhållanden är det inte lönsamt att anställa dessa personer.

En för låg produktivitet i förhållande till lönekostnaden, har två alternativa lösningar: Antingen att sänka lönekostnaden, eller att höja individens produktivitet. Att sänka lönekostnaderna kan ske genom att de lägsta lönerna faktiskt sänks. En sådan åtgärd är orealistisk i det svenska systemet där lönerna sätts i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Vad staten kan göra är att antingen subventionera lönekostnaderna för de unga genom skattelättnader förknippade med lönekostnader, t ex minskade arbetsgivaravgifter, alternativt subventionera de delar av ekonomin där det finns potential för ungdomar att få ett arbete med hänsyn till utbildningskrav och krav på erfarenhet.

Detta är också vad regeringen har gjort under 2007 och 2008. Genom allmänna skattesubventioner till ungdomar under 26 år ska arbetsgivarna lockas att anställa fler

20 Födda 1981

ur denna kategori. Detta tenderar att bli ett relativt trubbigt instrument med stora så kallade dödviktsförluster. Det innebär även att de 75 – 80 procent av ungdomarna som normalt etablerar sig på arbetsmarknaden utan subvention, också kommer att omfattas av subventionen. Detta leder bland annat till att företag som redan anställer ungdomar i stor omfattning får stora skattelättnader.

Den andra vägen är att försöka höja individernas produktivitet, genom att bland annat se till att de har utbildning och även hjälp med att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Resultaten av denna studie visar bland annat att en stor andel av dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden är de som inte har lyckats med studierna.

Istället för att ge begränsade resurser till samtliga ungdomar, även de som klarar sig utan stöd, borde resurserna koncentreras till dem som behöver dem. För vissa individer kan en kombination av produktivitetshöjande insatser och lönesubventioner vara en väg in på arbetsmarknaden. I en framtida utformning av arbetsmarknadsinsatser för ungdomar borde dessa delar betonas. Det är viktigt att utbildning i någon form – dock inte i form av katederundervisning - blir ett viktigt inslag i insatserna för ungdomar.

Analyserna visar att det är betydelsefullt att ha ett slutbetyg från gymnasieskolan.

Chansen att ha ett arbete fem år efter avslutat gymnasieskola ökar med 90 procent med ett slutbetyg jämfört med om man avbryter gymnasiestudierna. Däremot spelar det inte speciellt stor roll vilken nivå det är på gymnasiebetygen för möjligheterna att ha ett arbete vid 24 års ålder. Personer med höga gymnasiebetyg tenderar i högre utsträckning att studera på universitet eller högskola jämfört med de med medel- eller låga betyg.

Studien visar att prestationerna i grundskolan spelar en stor roll för hur och om ungdomarna födda 1981 klarar av gymnasieskolan. Av dem som avbröt gymnasieskolan var det en stor grupp som inte började studera eller fick något arbete. Denna grupp utgjorde 53 procent av samtliga som inte arbetade eller studerade år 2005.

De registerdata som presenterats i rapporten kan ge ett generellt svar på frågan ”Vad ska jag göra för att ha en god inkomst vid 25 år ålder?”. Genom att utgå från de individer som har de högsta inkomsterna och härleda till andra variabler blir svaret: För att maximera möjligheterna till att ha ett arbete med en inkomst över 250 000 kronor per år vid 24 års ålder, ska personen vara en inrikesfödd man, ha låga slutbetyg från ett yrkesförberedande program inom industri- eller byggsektorn och bo i en varuproducerande kommun.

Slutsatsen är dock inte definitiv utan indikerar att ytterligare analyser av ålderskohortens utveckling bör göras förslagsvis fem år senare, dvs. när ”81-orna” har fyllt 30 år.

En uppföljning vid en senare tidpunkt kommer med största sannolikhet ge ett annat resultat. Det är bland annat utvecklingen för de, framför allt kvinnor, som har studerat vidare på högskolan och därefter etablerat sig i arbetslivet som troligen kommer att förändra resultaten för förvärvsfrekvens och inkomstnivåer. En sådan analys kan också ge antydan om hur stor en eventuell så kallad utbildningspremie kan vara.

Avslutande kommentarer 21

Några utmaningar • H ur kan den nya gymnasieskolan bättre stödja grupper som idag inte får ett slutbetyg, att i framtiden klara gymnasieutbildningen?

• Hur kan man arbeta med de nyanlända som kommer efter sju års ålder för att de bättre ska klara utbildningen?

• Hur kan de arbetsmarknadspolitiska programmen utformas för att bättre kunna hjälpa/stödja unga ut i arbetslivet?

• Vuxenutbildningen är viktig för dem som behöver komplettera sina gymnasiestudier. Finns det idag utrymme för dem som har kompletteringsbehov. Hur ser de alternativa utbildningsvägarna ut?

• Hur kan vi ge de unga den kunskap de behöver för att göra val i utbildningssystemet som leder till arbete?

22 Födda 1981

Del 2

Sysselsättningsutvecklingen för ungdomar födda 1981 – Redovisning av statistiska resultat

Redovisning av statistiska resultat 23

Sysselsättningsutvecklingen för alla födda 1981 I denna del kommer resultaten av studien kring ungdomar födda 1981 att presenteras mer ingående. Det finns ett antal olika jämförelser där resultaten i gymnasieskolan och sysselsättningsutvecklingen efter gymnasieskolan jämförs med (utöver det redan redovisade) utbildningsnivån hos den högst utbildade föräldern, vilken kommungrupp personerna bor i mm. Även mer detaljerade jämförelser än vad som presenteras i del ett finns redovisade i detta avsnitt. Det är ett avsnitt med många diagram och mycket siffror. Denna del kan användas som en uppslagsdel för den som vill fördjupa sig i vissa specifika delar.

Diagram 1 visar att över 90 procent av ungdomarna studerar på gymnasieskolan mellan 1997 och år 2000. Flest individer ägnar sig åt gymnasiestudier under 1998, 95 procent av alla födda 1981. Från år 2000 och framåt är bilden mer diversifierad, då en växande andel förvärvsarbetar eller studerar på universitet eller högskola. Andelen förvärvsarbetande ökar från 40 procent år 2000 till drygt 50 procent år 2005. Andelen som studerar på universitet eller högskola ökar från 14 procent år 2000 till 30 procent 2005. I kategorin ”arbetande” finns individer som enligt SCB:s RAMS10 är klassificerade som ”i arbete”, dock har vi här exkluderat de individer som både studerar och arbetar. I denna redovisning återfinns de i kategorin ”studerande”. Syftet med detta är att vi ska kunna skilja ut de ungdomar som har arbete som huvudsysselsättning från dem från dem som både arbetar och studerar. Detta innebär att andelen arbetande inte stämmer överens med andra förvärvsfrekvensmått som används senare i denna rapport.

Andelen som ägnar sig åt studier på gymnasienivå minskar drastiskt mellan 1999 och år 2000, vilket är naturligt. Det är dock långt ifrån samtliga som får ett slutbetyg från gymnasieskolan. Från år 2000 fram till 2005 minskar andelen studenter på

10 SCB mäter hur många som arbetar under en vecka i november och publicerar det i den Registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken RAMS. För utförligare definition se SCB.

Diagram 1. Sysselsättning för individer födda 1981 under perioden 16–24 år.

Annat

100

Ej arbete

procent

80

Arbetand

60

40

Annat

Eftergymn

Varken arbete eller studier

Gymnasiu

Arbetande

20

Eftergymn utb Gymnasiet

0

1997

1998

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

24 Födda 1981

gymnasienivå långsamt. Efter år 2001 är det endast elever på komvux som ägnar sig åt gymnasiestudier.

Det finns även en grupp som varken arbetar eller studerar. Mellan 1999 och 2000 ökar gruppen från cirka 5 procent till 22 procent. Andelen minskar efter 2002 men permanentas på en nivå kring 12–13 procent. I denna grupp kan det finnas ungdomar som har haft aktivitetsersättning mindre än ett år, är registrerade som arbetslösa eller de som varken arbetar eller studerar utan att vara inskrivna på arbetsförmedlingen.

Den första kategorin utgör en liten andel, det är de övriga som dominerar gruppen. I kategorin ”annat” kan till exempel ungdomar som är ute och reser, men inte har meddelat skatteverket, finnas.

Diagram 2 visar att det finns en viss skillnad i sysselsättningsutvecklingen för kvinnor och män mellan 19 och 24 år. Kvinnorna går i högre utsträckning vidare till universitets- och högskolestudier. Det är även en liten större andel kvinnor som studerar på komvux. Andelen män som varken arbetar eller studerar är större jämfört med kvinnorna under 2000 och 2001. Skillnaderna avtar under senare delen av undersökningsperioden. Dessa skillnader mellan kvinnor och män består under hela perioden.

När det gäller andelen som varken arbetar eller studerar finns det skillnader under de första tre åren. Det är en större andel män som inte arbetar eller studerar. Från 22 års ålder är det endast marginella skillnader mellan könen i andelen som varken arbetar eller studerar.

Diagram 2. Sysselsättning uppdelat på kön 2000–2005. Procent 100

procent

80

60

Annat Varken arbete eller studier Arbetande

40

20

Eftergymn utb Gymnasiet

0

man

kvinna 2000

man

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

kvinna 2001

man

kvinna 2002

man

kvinna 2003

man

kvinna 2004

man

kvinna 2005

Redovisning av statistiska resultat 25

Diagram 3. Avgångsår från gymnasieskolan. Procent 70 60

procent

50 40 30 20 10 0

1999 Källa SCB, SKL:s bearbetningar

år

2000

2001

Ej betyg

Gymnasieutbildningen Två tredjedelar (65 procent) av åldersgruppen slutar gymnasieskolan när de är 19 år, dvs. det år då de normalt ska vara färdiga med gymnasiestudierna. 8 procent slutar gymnasieskolan ett år senare och en halv procent slutar ett år tidigare. 27 procent av samtliga ungdomar har inte tagit ett slutbetyg från gymnasieskolan under dessa tre år (1999 – 2001).

Diagram 3 visar att två tredjedelar av årskullen avslutar gymnasieskolan de år de fyller 19 år, dvs. år 2000. År 2001 (ett år efter att gymnasieutbildningen normalt ska vara avslutad) är det 27 procent av alla ungdomar födda 1981 som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Det innebär att det är 21 procent av ungdomarna som av någon anledning avbryter sina gymnasiestudier.

Diagram 4 visar fördelningen av betyg för samtliga elever som har slutbetyg från gymnasieskolan samt de ungdomar som inte har ett slutbetyg. Betygen är uppdelade på kön samt visar även betygsfördelningen för samtliga födda 1981. Betygen är indelade i tre betygsintervall, låg, medel och hög11 samt de som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001.

11 Betygsindelningen har gjorts av skolverket. Indelningen är gjord efter att en tredjedel av eleverna fanns i varje betygskategori år 2007.

26 Födda 1981

Diagram 4. Slutbetyg från gymnasieskolan 40 35 30

procent

25 20 15

Man

10

Kvinna

5

Samtliga

0

Ej betyg

0–12,60

12,61–15,60

15,61–20,00

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Bilden visar att det är flest elever, 29 procent, i det låga intervallet med betygspoäng 0 – 12,60. Därefter är det en fallande skala med 26 procent i medelbetygsintervallet och 18 procent i det höga betygsintervallet. Notera att andelen ungdomar som inte har slutbetyg eller har låga betyg från gymnasieskolan utgör 55 procent av samtliga i årskullen.

Det är relativt stora skillnader i slutbetyg från gymnasieskolan mellan män och kvinnor. Kvinnor har generellt högre betyg än män och det är fler män än kvinnor som inte har ett slutbetyg senast år 2001.

Avgångsbetygen från grundskolan Jämförs resultaten från gymnasieskolan med avgångsbetygen i grundskolan, syns vissa skillnader. Avgångsbetygen är även här indelade i tre olika intervall, låg, medel samt hög. Till detta finns variabeln ”ej betyg 97”, där inryms de ungdomar som inte har ett avgångsbetyg från grundskolan 1997. Några få av dessa har slutat grundskolan ett år tidigare (enligt skolverkets statistik), andra har slutat efter 1997 eller så har de inte något avgångsbetyg från grundskolan.

Till skillnad från fördelningen av resultaten från gymnasieskolan, karaktäriseras resultaten från grundskolan mer av att ha en normalfördelning. Det innebär att flest elever (65 procent) har avgångsbetyg i nivå med medelbetygsintervallet samt att det är ungefär lika stora andelar (14 procent) som har låga och höga betyg. 7 procent av årskullen har inte ett avgångsbetyg år 1997.

Skillnaderna i avgångsbetyg från grundskolan mellan män och kvinnor återfinns i intervallerna ”låg” och ”hög”. Andelen män med låga betyg är 17 procent, medan mot-

Redovisning av statistiska resultat 27

Diagram 5. Avgångsbetyg från grundskolan 70

Samtliga

60

Kvinna 50 procent

Man 40 30 20

Man Kvinna

10

Samtliga 0

Ej betyg97

0–2,4

2,5–4,0

4,1–5,0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

svarande andel för kvinnor är 10. Andelen kvinnor med höga betyg är 19 procent, vilket ska jämföras med att andelen män med höga betyg endast är 9 procent. Uppgifterna om resultaten i både grundskolan och gymnasieskolan visar att kvinnor lyckas bättre med studierna än män och att det är relativt stora skillnader.

Fördelning av slutbetyg mellan olika gymnasieprogram Det finns totalt 19 olika nationella gymnasieprogram, inklusive specialutformat program och internationell baccalaureate12. Fördelningen av antalet elever på de olika nationella programmen varierar. De program som har flest elever är de två studieförberedande programmen, samhällsvetenskapliga programmet och naturvetenskapliga programmet.

Diagram 6 visar hur de som har ett slutbetyg fördelar sig efter gymnasieprogram.

19 procent av alla födda 1981 har ett slutbetyg från samhällsvetenskapliga programmet och 16 procent har ett slutbetyg från naturvetenskapliga programmet. 9 procent har ett slutbetyg från ett specialutformat program. Resten av årskullen fördelar sig relativt jämnt på de övriga programmen, där andelen är mindre än 3 procent.

Bilden visar även att den enskilt största kategorin utgörs av individer som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan, 27 procent. 23 procent av ungdomarna har ett slutbetyg från en yrkesförberedande utbildning. 41 procent i åldersgruppen har ett slutbetyg från en studieförberedande utbildning. Till detta kommer 9 procent som har ett slutbetyg från ett specialutformat program, som både kan vara yrkesförberedande och studieförberedande.

12 En internationell gymnasieutbildning som är inriktad mot högpresterande elever.

15,61–20,00

12,61–15,60

0–12,60

N N at a u Sa S rvteurv m am te et ha h nsen lls al ka sk velsv psap te et pr sp nsen o ro ka sk gr. g r. pa E Sp S steEs sppr sp ecpe titset ogro ialci kaisk r. gr. utalu p a fo tf ropr rmor grog atma . r. prt p ogro r. gr .

To T M M taot ed e lt al t Ha H iepdi ntan roepr O O vertve gr.og r. mv m ks rk år vå prosp dnrd gro N N adna r. gr. at a spds u Ba B rbtur rb ropgro rn ar uk ru r. gr.

- &n- spks p fr& rogro Liv L itifdriti r. gr.

Ha H smiv spds sm rop na Ho H dend edeed g.rog l e s teot - ls- lspels . ll- el & & ropr &l- & ad a gr.og re r m.dm r. st es pr .p au ta o ro ra ur gr. g ngan r. prgp ogro rg El E . r. p En E rolpgro erne r. gr . gr In I iprgoip dund gro r g st us . r. riptr r ip

By B ogrr.og ggyg r.

Fo F progp rdor gro In I ondo r. gr. di nd spn vidiv r sp ueidu ogrrog llael . r. plra p ogro r. gr . procent

at u

N

ve te ns ka rv p et Sp en spro sk ec gr a . ial ut psp fo ro rm gr .

Es at p ro te Ba t isk gr.

Ho r te n- & a p r llfri ogr & re tids . st au pro g ra ng . pr Ha og nd r. els - & Elpr ad ogr. m .p ro M ed gr. iep Fo ro g O rdo ns r. mv pr år og dn r. a N at dsp ur r og br r. uk sp ro g By gg r. pr In og du r.

Ha strip nt ro ve gr . rk sp r o En g Liv ergi r. sm pro ed gr In . el di vid spr ue ogr . lla pr og Ej r. slu tb et yg

lls

ha

Sa m procent

28 Födda 1981

Diagram 6. Fördelning av slutbetyg på gymnasieprogram

30

25

20

15

10

5

0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Diagram 7. Slutbetyg från respektive gymnasieprogram

100 100 90 90 80 80 70 70 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10 0 0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Redovisning av statistiska resultat 29

Fördelning av betyg inom de olika gymnasieprogrammen Det finns en stor skillnad i fördelningen av betygspoäng mellan de studieförberedande och yrkesförberedande programmen, men även mellan olika yrkesförberedande program. Andelen med låga betygspoäng är högre på de program som är orienterade mot byggbranschen och industrin.

Högst betygspoäng har de som tagit ett slutbetyg från naturvetenskapliga programmet. 44 procent av eleverna har betygspoäng i det höga betygsintervallet. Samtidigt är det endast 20 procent som har betygspoäng i det låga betygsintervallet. Elever med ett slutbetyg från samhällsvetenskapliga- och estetiska programmet har också relativt höga betygspoäng. På dessa två program är andelarna i de olika betygsintervallerna relativt jämnt fördelade med knappt 30 procent i de låga respektive höga intervallen och cirka 40 procent i medelintervallet.

Samtliga yrkesförberedande program har en fördelning av betygspoäng där andelen med lägre betyg är större än genomsnittet för samtliga elever födda 1981. Störst andel med höga betygspoäng finns hos de elever som har ett slutbetyg från medie- och hantverksprogrammet, som ligger nära genomsnittet. Högst andel med låga betygspoäng (77 procent) har elever med ett slutbetyg från fordonsprogrammet samtidigt som endast 3 procent har höga betygspoäng.

Resultaten visar att det finns relativt stora skillnader mellan män och kvinnor i betygspoängen från de olika gymnasieprogrammen. Oavsett vilket program kvinnor väljer har de i större utsträckning bättre betyg än männen.

Diagram 8. Könsfördelning av slutbetygen på respektive gymnasieprogram

Kvinna Kvinna Man Man

Ha H na O O tvenrtv mv m kser pk å Ba B rdvnård rosgpro rn ar adna r. gr .

- &n- spd s fr&i f rogpro r t Es E idrsitid . gr. te st prosp tis et g ro Sa S L . ki m am ivsLiv a spka g. h ms r p Ho H allshvall edmee ogrr.og r. te ot etseve lsdpel ll- el n te rosp &l- & skans grro re r pskap . gr. st es pr s au ta o pr N N ranura gr.ogr at a gpn . ur tu rogp br rb g ro uk ru r. gr . sp k Ha H ndan M M rosgpro elsde edi e r. gr - &ls- epdie . r ad& a ogprrog m dm . r. .p .

Sp S ro pr ecpe gr o ial ci utalu T . gr. fo tf ot T rmor alot atma t alt N N at a E prot pr ur tu j s E gr o ve rv luj s . gr. te et tblut ne eb In I skanpsk tygety g di nd s ap vid iv pr sp ueidu og ro lla e r. gr In I plrlao p . dund g ro st us r. gr Fo F riprtrip . rd or og ro ondo r. g r. spn En E rosgpr o er ne r. g gi rg r. pr ip og ro El E r. gr. pr lp

By B ogrro ggyg . gr. pr gp og ro r. gr .

procent

100 100 90 90 80 80 70 70 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10 0 0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Kvinna Man

30 Födda 1981

Könsfördelningen på gymnasieprogrammen Det finns stora skillnader i vilka gymnasieprogram som kvinnor och män väljer.

Diagram 8 visar att ungefär hälften av programmen har en könsfördelning som ligger utanför intervallet 60 – 40, dvs. något kön har en större andel än 60 procent av dem som tar ett slutbetyg.

Det är framförallt flera av de yrkesförberedande programmen som har en skev könsfördelning. På hantverks- och omvårdnadsprogrammet är nästan 90 procent av dem som tar ett slutbetyg kvinnor. På de yrkesförberedande programmen med inriktning mot byggbranschen eller tillverkningsindustrin är 95 procent eller fler män.

Gymnasiebetyg i relation till grundskolebetygen En intressant faktor är huruvida elevernas prestationer förändras när de lämnar grundskolan och börjar i gymnasieskolan. Det finns exempel på elever som mognar och förbättrar sina prestationer, eller elever som blir ”skoltrötta” och försämrar sina prestationer. Hur ser det ut generellt? Diagram 9 visar hur individen lyckas på gymnasieskolan, givet vilket betygsintervall avgångsbetyget från grundskolan är i.

Diagrammet visar att det finns ett klart samband mellan betyg från gymnasieskolan och betyg från grundskolan. De elever som avslutar grundskolan med ett högt betyg får även goda gymnasiebetyg (71 procent). Endast 2 procent av eleverna med betygspoäng i det höga intervallet från grundskolan, hade ett slutbetyg från gymnasieskolan med betygspoäng i det låga intervallet. 5 procent av eleverna med höga grundskolebetyg saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan år 2001.

Av de elever med ett avgångsbetyg från grundskolan med låga betygspoäng är det endast 1 procent som har ett slutbetyg från gymnasieskolan med höga betygspoäng.

32 procent av eleverna med låga grundskolebetyg, avslutar gymnasieskolan med låga

Diagram 9. Avgångsbetyg i grundskolan och slutbetyg från gymnasieskolan 100

procent

80

60

40

15,61–20,00 12,61–15,60

20

0–12,60 Ej slutbetyg 0

Ej betyg 97

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

0–2,4

2,5–4,0

4,1–5,0

Redovisning av statistiska resultat 31

betygspoäng. Hela 64 procent av eleverna med låga grundskolebetyg, avslutar gymnasieskolan utan att ha ett slutbetyg inom den stipulerade perioden.

Ungefär lika många (69 procent) av dem som inte är klara med grundskolan i ”normal tid”, dvs. 1997, har heller inte ett slutbetyg från gymnasieskolan under perioden 1999 – 2001. Det är dock fler som har medel- eller höga betyg jämfört med elever som har låga avgångsbetyg. Anledningen är att av dem som inte har ett avgångsbetyg från grundskolan 1997, är det en relativt liten andel som börjar skolan antingen ett år tidigare eller ett år senare.

Spridningen av betygspoäng från gymnasieskolan är relativt jämn bland elever med medelgoda avgångsbetyg från grundskolan. Det är färre än 20 procent som inte slutför gymnasieskolan i tid, 12 procent har goda slutbetyg från gymnasieskolan, 34 procent har medelgoda betyg samt 36 procent har slutbetyg från gymnasieskolan med låga betygspoäng.

Föräldrarnas utbildningsbakgrund Tidigare studier har visat att den socioekonomiska bakgrunden är en viktig faktor som påverkar hur ungdomar klarar sig i skolan. Ju högre utbildning föräldrarna har, desto bättre klarar sig eleverna i skolan. Här har vi jämfört nivån på slutbetyget med den högst utbildade förälderns utbildningsnivå.

Föga överraskande finns det en positiv korrelation mellan nivån på föräldrarnas utbildning och hur eleverna presterar i skolan. Av de elever som har minst en förälder med forskarutbildning har 48 procent betygspoäng i det högre betygsintervallet. Endast 20 procent har betyg i det låga betygsintervallet och 16 procent har inte ett slutbetyg. Det omvända förhållandet råder bland de elever där den högst utbildade föräldern Diagram 10. Nivå på gymnasiebetyg och utbildningsnivå hos den högst utbildade föräldern 100

15,61 - 20,00

procent

80

12,61 - 15,60 0-12,60

60

Ej Betyg 40

15,61–20,00 12,61–15,60

20

0–12,60

b. ut Fo rsk ar

år Ef te rg ko ymn rta as re ial an ut 3 b. år Ef te rg y (e 3 mn xk å as l. f r e ial or l. ut sk län b. ar g ut re b. )

.3 tb na sie u m

Gy

Gy

Fö rg Ko ym rta nas re ial än ut 9 b.

Fö år rg ym na sia lu tb .9 år

m ho nasi gs eu t 2 tb år .

Ej betyg 0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

32 Födda 1981

Diagram 11. Nivå på gymnasiebetyg och kommungrupp 100

1

15,61–20,00

procent

80

1

0

60

e 40

12,61–15,60

mu ne 12 Ö r 50 vrig 0– a k 25 om 00 mu 0 ner Va inv , ru . pr od u ko ce m ra mu nd ne e Ö v r öv rig er a k 25 om 00 mu 0 ne Gl inv r, es . by gd sk om mu ne m Ö r in dr vr e iga än k 12 om 50 mu 0 ne inv r, .

st äd

mu n

er

er

er

0

ko m

dl

in

gs

re

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Pe n

St ör

ts ko m

Övriga kommuner, mindre än 12 500 inv.

Storstäder Pendlingskommuner Glesbygdskommuner Förortskommuner Övriga Störrekommuner, städer 12 500-25 000 inv. Övriga kommuner, över Varuproducerande kommuner 25 000 inv.

Fö ro r

Ej slutbetyg

20

St or st äd

0–12,60

endast har en förgymnasial utbildning. 43 procent av dessa elever har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan och 32 procent har ett slutbetyg med låga betygspoäng. Endast 7 procent har höga betygspoäng i sitt slutbetyg.

Kommungrupp och gymnasiebetyg Påverkar strukturella skillnader mellan kommunerna elevernas gymnasieresultat. SKL använder sig av en indelning av kommuner i nio olika kommungrupper. Indelningen baseras på skillnader mellan kommunerna i befolkningsstorlek, näringsstruktur, pendlingsavstånd m.m.

Diagram 11 visar att variationerna mellan kommunerna är störst när det gäller andelen utan slutbetyg 2001 samt andelen med låga betygspoäng. Dessa två kategorier samvarierar dock inte, förutom i en kommungrupp, ”övriga kommuner mindre än 12 500 invånare”. I samtliga kommungrupper är det fler än 20 procent av eleverna som inte har ett slutbetyg. I sex kommungrupper är andelen elever med låga betygspoäng högre än 30 procent. I de övriga tre varierar andelen mellan 24 och 28 procent.

Störst andel ungdomar utan ett slutbetyg 2001 finns i storstäderna, 31 procent.

Samtidigt finns där den lägsta andelen i det låga betygsintervallet, 24 procent, och den största andelen i det höga betygsintervallet, 22 procent. I de övriga kommungrupperna varierar andelen med höga betyg mellan 12 och 20 procent.

Elever med utländsk bakgrund 1997 var det 9 procent av åldersgruppen som var födda i något annat land. Det är en relativt stor spridning ifrån vilka delar av välden de kommer. Största grupperna har in-

Redovisning av statistiska resultat 33

Diagram 12. Betygsnivåer uppdelat på födelseregion 100

15,61-20,00 12,61-15,60

procent

80

0-12,60

60

ej betyg 40

15,61–20,00 12,61–15,60

20

0–12,60 Ej slutbetyg

0

Sverige

Norden

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

vandrat från Asien, Europa utanför EU samt Sydamerika. Minst antal har sitt ursprung i Nordamerika och i något EU-land.

Samtliga uppgifter om de utlandsfödda personerna i rapporten baseras på dem som anlänt till Sverige senast år 1997. I diagrammet finns även uppgifter för personer födda i Sverige. I denna kategori finns det både personer med svenskt ursprung, liksom personer som är födda i Sverige men har minst en förälder som är född utomlands.

Diagram 12 visar att det är stora skillnader mellan elever från olika delar av världen.

Andelen elever som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan är lägst bland de elever som är födda i Sverige (24 procent). Nivån för elever som är födda utomlands är drygt 15 procentenheter högre, förutom de elever som är födda i Afrika. Av dem är andelen som inte har slutfört gymnasieskolan är 63 procent. För de övriga utrikes födda eleverna varierar andelen med oavslutade gymnasiestudier mellan 40 procent och 50 procent.

Av de olika betygsintervallen är det andelen med höga betyg som varierar mest bland de olika elevgrupperna. Av de utlandsfödda är andelen störst bland de elever som är födda i ett EU-land, 16 procent. Endast 3 procent av elever födda i Afrika har betygspoäng som i det höga betygsintervallet.

Vistelsetid Tidigare studier visar att hur lång tid en person har bott i landet är en faktor som påverkar hur väl denne lyckas i sin utbildning eller att etablera sig på arbetsmarknaden.

Att det kan skilja mellan personer från olika födelseregioner kan till viss del bero på att de har kommit till Sverige vid olika tidpunkter.

Diagram 13 visar hur lång vistelsetid personerna från de olika regionerna har i Sverige.

Av ungdomar födda 1981 var det 1997 endast 134 personer som har varit i Sverige högst 4 år.

34 Födda 1981

Diagram 13. Vistelsetid och födelseregion 100

procent

80

60

40

10– år

20

5–9 år 0–4 år

0

Norden

EU

(utom Danmark, Finland, Sverige)

Europa

(utom EU15 och Norden)

Afrika

Nordamerika

Sydamerika

Asien och Oceanien

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Invandring före eller efter skolstart I denna studie har vi valt att använda oss av en annan indelning av elever som är utrikesfödda. Eleverna delas in i 2 grupper; de som har invandrat innan skolstart och de som har invandrat efter skolstart.

Diagram 14 visar hur stor andel elever från respektive födelseregion som har kommit till Sverige före respektive efter skolstartsåldern. Av de personer som är födda i Diagram 14. Ankomsttid och födelseregion 100 90 80 procent

70 60 50 40 30 20

Invandrat innan skolstart Invandrat efter skolstart

10 0

man

kvinna

Norden

man

kvinna

EU

man

kvinna

Europa

(utom Dan, Fin, Sve) (utom EU15, Norden)

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

man

kvinna

Afrika

man

kvinna

Nordamerika

man

kvinna

Sydamerika

man

kvinna

Asien och Oceanien

Redovisning av statistiska resultat 35

Diagram 15. Ankomsttid och avgångsår från gymnasieskolan 80

Invandrat efter skolstar

70

Invandrat innan skolsta

andel

60 Födda i Sverige

50 40 30 20

Födda i Sverige

10

Invandrat innan skolstart Invandrat efter skolstart

0

man

kvinna

man

Ej betyg

kvinna

man

1999

kvinna

man

2000

kvinna 2001

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

övriga Europa är det fler än fyra av fem personer som flyttat till Sverige efter att de nått skolåldern. I stort sett samma nivåer gäller för individer som kommer från Afrika.

För dessa är andelen marginellt lägre för kvinnor jämfört med männen. Av dem som är födda inom EU 15 eller i Sydamerika har en majoritet anlänt före sju års ålder.

I diagram 15 finns samtliga individer som är födda i Sverige med. Resultaten visar att det är stor skillnad i andelen som avbryter gymnasieskolan mellan de inrikesfödda Diagram 16. Ankomsttid och avgångsbetyg från grundskolan 80

Invandrat efter sk

70

Invandrat innan s

procent

60

Födda i Sverige

50 40 30 20

Födda i Sverige Invandrat innan skolstart

10

Invandrat efter skolstart 0

man kvinna Ej betyg 1997

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

man

kvinna 0–2,4

man

kvinna 2,5–4,0

man

kvinna 4,1–5,0

36 Födda 1981

och de som är utrikesfödda. Dessutom är det stor skillnad mellan de som flyttat till Sverige före skolstarten och de som flyttat hit senare. De som har bosatt sig här efter skolstarten avbryter i större utsträckning gymnasiestudierna än andra grupper. Bland de senare anlända männen är det över 55 procent som avbryter gymnasieskolan. Andelen är cirka 10 procentenheter lägre bland de senare anlända kvinnorna. Av de personer som slutför gymnasieskolan ett år senare är de som invandrat efter skolstarten den största gruppen både bland män och kvinnor.

Diagram 16 visar att de som invandrat innan skolstart klarar grundskolan relativt bra. De som har senare ankomstår har i mycket större utsträckning inget avgångsbetyg från grundskolan 1997. Det beror till stor del på att de har behov av att vara kvar i grundskolan ytterligare något eller några år för att klara av att nå målen.

Könsmönstren följer i stort sett även de individer som har invandrat till Sverige, men det är inte lika tydligt. Det är fler män än kvinnor som inte har ett betyg 1997, fler män än kvinnor som har låga grundskolebetyg samtidigt som det är fler kvinnor som har medelgoda och höga betyg, oavsett födelseregion.

Precis som för samtliga personer födda 1981, förstärks mönstret från avgångsbetygen från grundskolan i slutbetygen från gymnasieskolan. Diagram 17 visar fördelningen av slutbetygen från gymnasieskolan uppdelad på kön och invandring före och efter skolstart.

Andelen som inte har ett slutbetyg är högst bland dem som har invandrat till Sverige efter skolstart. I övriga kategorier är andelen som flyttat till Sverige efter sju års ålder lägre än de som kom före skolåldern eller är födda i landet, undantaget är bland kvinnor med låga betyg. I samtliga kategorier består könsskillnaderna som redovisats tidigare. Det är en större andel män som avbryter gymnasieskolan eller får låga betyg samtidigt som det är en större andel kvinnor som klarar studierna bättre.

Diagram 17. Ankomsttid och slutbetyg från gymnasieskolan 60

procent

50

40

30

20

Födda i Sverige Invandrat innan skolstart

10

Invandrat efter skolstart 0

Man

Kvinna Ej betyg

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Man

Kvinna 0–12,60

Man Kvinna 12,61–15,60

Man Kvinna 15,61–20,00

Redovisning av statistiska resultat 37

Det finns även skillnader mellan de som är födda i Sverige och de som invandrat före skolstarten. Av dem som är svenskfödda är det en större andel som klarar sig bättre i skolan jämfört med dem som kom till Sverige före sju års ålder.

Resultaten av vistelsetidens betydelse visar att en viktig skiljelinje när det gäller studieresultaten är om eleven anlände tidigt till landet och börjat i den svenska skolan samtidigt som sina svenskfödda jämnåriga. Dessa har bättre förutsättningar att klara skolan än de som invandrar senare under skolåldern där det är större risk att de avbryter gymnasiestudierna. Detta betyder att det behöver göras speciella satsningar för barn som kommer till Sverige efter skolstarten.

Utbildningsbakgrunden hos de utlandsföddas föräldrar Föräldrarnas utbildningsbakgrund är en bidragande faktor till de utlandsföddas prestationer i gymnasieskolan. Utöver att föräldrarnas utbildningsbakgrund har en generell inverkan på studieresultaten, kan det även påverka möjligheterna att lära sig svenska.

Med en utbildningstradition i hemmet, kan sannolikt både föräldrar och barn ha lättare att snabbt ta till sig ett nytt språk.

Diagram 18 visar att det finns en del skillnader i vilken utbildning den högst utbildade föräldern har och vilken region individen kommer ifrån. Det finns ungefär dubbelt så många individer födda i Norden, Sydamerika och Asien, som har en förälder med endast förgymnasial utbildning jämfört med individer födda i Sverige. Störst andel med föräldrar med endast förgymnasial utbildning har individer som är födda i Afrika, 32 procent.

Andelen med hög utbildning varierar i relativt hög grad, där individer från EU inte alls avviker från inrikesfödda individer. Endast 20 procent av individerna från Afrika och Sydamerika har minst en förälder med en eftergymnasial utbildning, vilket endast är marginella skillnader jämfört med individer från övriga Norden.

Diagram 18. Födelseregion och högst utbildade förälder 100

Eftergymnasial utb. 3 ar

procent

80

Eftergymnasial utb. korta

Gymnasieutb. 3 år Eftergymnasial utb.

3 år el. längre Gymnasieutb. hogst 2 å Eftergymnasial utb.

60

kortare än 3 år

40

Gymnasieutb 3 år Forgymnasial utb. 9 ar

Gymnasieutb. högst 2 år Forgymnasial utb. kortar Förgymnasial utb. 9 år

20

0

Sverige

Norden

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU 15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

Förgymnasial utb. kortare än 9 år

38 Födda 1981

Ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan Av samtliga 98 862 individer som är födda 1981 och folkbokförda i Sverige år 2001, är det 26 325 (27 procent) personer som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001. De har av flera olika anledningar inte fullföljt gymnasieskolan utan valt att avbryta sina studier. Det finns en kvalitativ studie som Skolverket presenterade våren 2008, där resultaten av ett antal djupintervjuer av ungdomar som avbrutit sina gymnasiestudier, presenteras. (”Varför hoppade du av…?”, Skolverket 2008). Materialet som denna studie bygger på, visar inte vilket gymnasieprogram som eleverna studerade på innan de avbröt studierna. Det finns dock statistik från Skolverket som visar att flest elever avbryter studier på Naturvetenskapliga programmet. I övrigt är det en relativt jämn fördelning av studieavbrott mellan de olika programmen. Statistiken från Skolverket visar att de flesta avbrott sker relativt sent, dvs. under det tredje året. Vad denna statistik (antalet inskrivna på varje program den 15 oktober varje år) inte visar är andelen som avbryter ett program för att påbörja ett annat.

Bakgrundsvariabler hos ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan En intressant fråga är om det finns bakgrundsfaktorer som medför att vissa elever i större utsträckning avbryter sina gymnasiestudier än andra. Tidigare resultat i rapporten tyder på att det kan finnas vissa kopplingar mellan olika bakgrundsvariabler och hur väl eleverna klarar gymnasiestudierna. En sådan faktor är hur väl eleverna klarade grundskolestudierna.

Diagram 19 visar att de som avbrutit sina gymnasiestudier är kraftigt överrepresenterade bland dem som antingen inte har ett avgångsbetyg från 1997 eller har låga grundskolebetyg. De som har avbrutit gymnasiestudierna utgör endast 18 procent av

Diagram 19. Avgångsbetyg från grundskolan och avgångsår från gymnasieskolan 100

Ej

90

19

80

20

procent

70

20

60 50 40

Ej slutbetyg

30

1999

20

2000 2001

10 0

Ej betyg 97

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

0–2,4

2,5–4,0

4,1–5,0

Redovisning av statistiska resultat 39

Diagram 20. Andel utan slutbetyg från gymnasieskolan fördelat efter högst utbildade förälder 40

Samtliga

35 Ej slutbetyg

procent

30 25 20 15 10

Ej slutbetyg

5

b. ut Fo rsk ar

te rg ko ym rta na re sia än l u 3 tb. år Ef te rg (e 3 ym xk a na l. f r si or el. al sk lä ut ar ng b. ut re b. )

Ef

na sie u 3 tb. år m Gy

Gy

m hö nas gs ieu t 2 tb år .

Samtliga Fö rg y ut mn b. as 9 ial år

Fö rg ko ym rta na re sia an l u 9 tb. år

0

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

eleverna med medelgoda betyg och endast tre procent av dem med goda avgångsbetyg från grundskolan. Det visar att om eleverna inte har goda kunskaper med sig från grundskolan, blir det svårt att klara av gymnasiestudierna.

En annan faktor som kan påverka ungdomarnas möjligheter att fullfölja gymnasiestudierna är föräldrarnas utbildningsbakgrund. Diagram 20 visar att om den unge har minst en förälder med högskoleutbildning, finns det en studievana i familjen och även möjligheter att hjälpa och stötta ungdomarna.

Det finns en överrepresentation av elever som avbrutit sina gymnasiestudier som har föräldrar med låg utbildning, jämfört med samtliga födda 1981. Generellt har de utan ett slutbetyg från gymnasieskolan föräldrar med en lägre utbildning, vilket även syns i att andelen utan slutbetyg med minst en högutbildad förälder är lägre än för hela ålderskohorten.

Sysselsättningen hos ungdomar med avbrutna gymnasiestudier Vad gör ungdomarna när de avbrutit sina gymnasiestudier och hur klarar de sig de kommande åren? Hittar alla ett jobb, återupptar de gymnasiestudierna, påbörjar de högskolestudier eller blir de arbetslösa? Diagram 21 visar samma sak som diagram 1, men endast för de individer som avbrutit gymnasiestudierna.

Diagrammet visar att 1998 har cirka 85 procent av ungdomarna utan ett slutbetyg från gymnasieskolan, påbörjat gymnasieskolan. Bilden visar även att de flesta avbryter sina gymnasiestudier under 1999.

Det visar sig att en relativt stor om än avtagande andel återupptar sina gymnasiestudier på komvux under de kommande fem åren, vilket är de individer som i diagrammet ägnar sig åt studier på gymnasienivå efter år 2001. En växande andel påbörjar studier på högskolenivå. År 2005 är det 12 procent av ungdomarna som inte har ett

40 Födda 1981

Diagram 21. Sysselsättning hos individer utan slutbetyg från gymnasieskolan 100

procent

80

60

Annat Ej arbete eller studier Arbetande

40

20

Eftergymn utb Gymnasiet

0

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa SCB, SKL:s bearbetningar

slutbetyg senast 2001, som har kompletterat gymnasiestudierna och därefter börjat studera på universitet eller högskola. 10 procent ägnar sig åt att komplettera sina gymnasiestudier på komvux.

Under perioden 1997 - 1999 är det ytterst få individer som förvärvsarbetar. Det visar att av dem som avbryter sina studier tidigt, är det få som får ett reguljärt arbete.

Däremot växer andelen med ett arbete under det sista gymnasieåret, från 6 procent till 30 procent. Andelen växer stadigt med att individerna blir äldre och det år då de fyller 24 år är det 51 procent av ungdomarna utan slutbetyg vid 20 års ålder som har ett arbete.

Andelen som varken arbetar eller studerar minskar något det första året men ökar sedan de kommande åren. Andelen växer fram till 2001 då en tredjedel (33 procent) av de utan ett slutbetyg varken arbetar eller studerar. Mellan åren 2001 och 2005 minskar andelen varken i arbete eller i studier långsamt till 27 procent, vilket fortfarande är en hög nivå.

Redovisning av statistiska resultat 41

Vad gör 1981:orna efter gymnasieskolan?

I inledningen av rapporten gjordes en kort beskrivning av sysselsättningsutvecklingen för samtliga ungdomar födda 1981. I detta kapitel fördjupas analysen av ålderskohortens sysselsättningsutveckling. Avsnittet fokuserar på gruppen som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden eller inte studerar vidare i ålder 20 – 24 år.

Diagram 1 visar att det är en stor grupp som börjar arbeta direkt efter gymnasieskolan och en växande grupp som studerar vidare på universitet eller högskola. Bilden visar även att under de första åren är det en växande grupp som varken arbetar eller studerar. Diagram 22 visar antalet ungdomar födda 1981 som inte arbetar eller studerar. Eftersom antalet födda 1981 är ca.100 000 (97748) personer år 2005, innebär det att 20 000 personer är i stort sett lika med 20 procent.

Under de första tre åren är det få som varken arbetar eller studerar, därefter sker det en dramatisk ökning de år de flesta ungdomarna slutar gymnasieskolan. År 2000 är cirka 22 000 av 1981:orna varken i arbete eller i studier. Antalet minskar därefter ganska kraftigt och 2002 är det cirka 13 500 (eller 13,8 procent). Därefter i det närmaste permanentas antalet personer utan arbete eller studier. Antalet sjunker med cirka 1000 individer fram till år 2005.

Vilka är det som inte arbetar eller studerar?

Att andelen utan arbete eller studier ökar dramatiskt under de första åren efter att ungdomarna har slutat gymnasieskolan är inte något ovanligt. En studie som SNS13 gjort, visar att ungdomars etablering sker ungefär 18 månader efter avslutat gymnasieskola.

De ungdomar som efter två år ännu inte har gått vidare till ett arbete eller studier, får allt svårare att etablera sig. Gruppen som står utanför arbetsmarknaden är i stort sett lika stor under åren 2002 – 2005.

Diagram 22. Antal personer födda 1981 som varken arbetar eller studerar 25 000

20 000

antal

15 000

10 000

5 000 13 ”Fritt inträde”, Olof Åslund, Robert Erikson, Oskar Nordström Skans och

0

Anna Sjögren, SNS Välfärdspolitiska

1997

1998

1999

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

2000

2001

2002

2003

2004

2005

rådets rapport 2006, SNS förlag

42 Födda 1981

Diagram 23. Andelen ungdomar som inte arbetar eller studerar 30

25

procent

20

15

10

Man Kvinna

5

0

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Kvinnor påbörjar studier snabbare än män Vilka är det som riskerar att fastna i ett utanförskap? Finns det någon förklaring i hur dessa ungdomar klarat gymnasiestudierna? En förklaring kan vara att konjunkturen försämrades från 2001 fram till 2006. Denna nedgång försvårade för ungdomar att komma ut i arbetslivet. Eftersom andelen utan arbete eller studier minskar under lågkonjunkturens första år och därefter permanentas på en nivå mellan 12,5 – 13,5 procent, verkar inte konjunkturen vara den starkast bidragande faktorn utan det måste också finnas andra faktorer som påverkar.

Diagram 23 visar att det är stor skillnad mellan män och kvinnor när det gäller hur stora andelar som inte arbetar eller studerar. Under ”gymnasieåren” är det marginella skillnader, men år 2000 och 2001 är det en betydligt större andel män som varken arbetar eller studerar. Därefter minskar skillnaderna och under 2004 och 2005 är det i stort sett lika stor andel av båda könen som varken arbetar eller studerar.

Förklaringen till de stora skillnaderna mellan kvinnor och män är att männen under dessa år gör militärtjänst. Militärtjänst utgör numera inte en egen sysselsättningsvariabel hos SCB, vilket medför att de värnpliktiga återfinns i andra sysselsättningskategorier. De personer som har en anställning de är tjänstlediga från, klassificeras som ”i arbete”. De som inte har ett arbete eller ett extra arbete, klassificeras som ”varken i arbete eller i studier”. I den senare kategorin återfinns cirka 7 000 personer år 2000 och 2001. Det förklarar varför det är så stora skillnader mellan män och kvinnor under de första två åren. Från 2002 och framåt minskar antalet som gör militärtjänst och framför allt de utan en anställning.

Diagram 2 visar dessutom att det är fler kvinnor än män som studerar vidare på universitet och högskola. Det bidrar till att kvinnor i större utsträckning är sysselsatta än män under de första två åren. Andelen män som arbetar är högre än andelen

Redovisning av statistiska resultat 43

kvinnor för samtliga år utom år 2000. Under år 2000 och 2001 är dock den kvinnliga övervikten av eftergymnasiala studier högre än männens övervikt av andelen förvärvsarbetande.

Kön verkar inledningsvis vara en variabel som påverkar hur snabbt en individ får ett arbete eller påbörjar högre studier. I förra kapitlet visade resultaten att kvinnor i högre grad har goda betyg, både från grundskolan och gymnasieskolan. Männen avbryter oftare gymnasiestudierna eller avslutar studierna med låga betyg.

Gymnasiebetygens inverkan på möjligheterna till ett arbete eller studier I kapitlet ”Gymnasieutbildningen” redovisades data som visar att 27 procent av samtliga födda 1981 inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001. Den stora andelen ungdomar som inte har ett slutbetyg eller har bristfälliga betyg, brukar anses vara ett bekymmer för hur de ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Registerdata för ålderskohorten 1981 visar att de som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan är överrepresenterade bland de ungdomar som varken arbetar eller studerar. Om det är avsaknaden av betyg i sig som skapar svårigheter att få ett arbete, eller om det är de bakomliggande faktorerna till att eleven väljer att avbryta gymnasieskolan, går inte att härleda i denna studie.

Diagram 24 visar både andelen av årskullen som inte arbetar eller studerar (linjen, som läses mot den högra Y-axeln) och andelen av dessa som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan (staplarna, som läses mot den vänstra Y-axeln). Under de två första åren efter gymnasieskolan är andelen som varken arbetar eller studerar hög, 22 respektive 20 procent. Andelen sjunker fram till 2002 då nivån stabiliseras kring 12,5 – 13,5 procent fram till 2005.

Samtidigt ökar andelen av dem som varken arbetar eller studerar och som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. År 2000 är andelen utan ett slutbetyg 32 procent av Diagram 24. Andel individer utan arbete eller studier som saknar slutbetyg från gymnasieskolan 25

60

50

20

15 procent

procent

40

30 10 20 5

10

0

2000

2001

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

2002

2003

2004

2005

0

Andel av årskull som inte arbetar eller studerar Ej slutbetyg

44 Födda 1981

samtliga utan ett arbete eller i studier, året därpå har andelen ökat med 10 procentenheter. År 2002 har andelen av ungdomarna utan arbete eller i studier som inte har ett slutbetyg ökat till 53 procent. Under de kommande åren fram till 2005 varierar andelen som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan mellan 53 och 54 procent.

Diagram 25 visar att efter 2002 är det över hälften av individerna utan arbete eller i studier som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Mot bakgrund av kapitlet om gymnasieresultaten, är det intressant att analysera hur betygsfördelningen är bland de övriga utan ett arbete eller i studier.

Under år 2000 är det en relativt jämn fördelning mellan de som har låga betyg och de som har medel- eller höga betyg. Andelen med medel- eller höga betyg minskar året därpå, medan andelen med låga betyg fortfarande är 30 procent. År 2002 har andelen med höga betyg i det närmaste halverats sedan år 2000, från nästan 15 procent till 8. Andelen med medelgoda betyg minskar från 23 procent år 2000 till 15 procent år 2002 och fortsätter att vara på den nivån fram till 2005. Andelen med låga betyg minskar från 31 procent år 2000 till 24 procent år 2002. Mellan åren 2002 och 2005 varierar nivån med en procent åt vardera hållen.

Andelen av dem utan arbete eller i studier som har låga betyg eller inga slutbetyg ökar från 63 procent år 2000 till 76 -78 procent under perioden 2002 till 2005. Det är således mer än tre av fyra av dem som inte arbetar eller studerar som inte har slutbetyg eller har ett slutbetyg med låga betygspoäng. Det tyder på att om en individ inte klarar gymnasiestudierna med godkända resultat, är det en faktor som påverkar möjligheterna på arbetsmarknaden på ett negativt sätt.

En uppdelning av dem utan arbete eller studier på kön visar att det finns vissa skillnader i nivåerna på slutbetyget från gymnasieskolan. Under samma år som merparten slutar gymnasieskolan är andelen av dem som varken arbetar eller studerar med låga

Diagram 25. Slutbetyg från gymnasieskolan hos individer som inte arbetar eller studerar 100 90 80 procent

70 60 50 40

15,61–20,00 12,61–15,60 0–12,60 Ej slutbetyg

30 20 10 0 2000

2001

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

2002

2003

2004

2005

Redovisning av statistiska resultat 45

Diagram 26. Betygsfördelning bland de som varken arbetar eller studerar, män och kvinnor 70

15,61–20,00

60

12,61–15,60

procent

50

0–12,60

40

Ej betyg

30

15,61–20,00

20

12,61–15,60 10

0–12,60 Ej betyg

0

man kvinna 2000

man kvinna 2001

man kvinna 2002

man kvinna 2003

man kvinna 2004

man kvinna 2005

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

betyg högre än andelen utan slutbetyg bland männen. Diagram 26 visar att år 2000 är enda året då andelen kvinnor utan slutbetyg överstiger andelen män utan slutbetyg. I övrigt stämmer betygsfördelningen med den generella bilden. Dvs. bland männen är det större andelar av dem som inte har ett slutbetyg eller har låga betyg, samtidigt som det är större andelar bland kvinnorna som har medelgoda eller höga betyg.

Grundskolebetygens betydelse för gymnasiestudier Analyser av grundskolebetygen hos de individer som inte etablerar sig på arbetsmarknaden under perioden 19 – 24 år, visar samma trend.

Diagram 27. Av dem som varken har ett arbete eller studerar är det hälften som har ett medelbetyg från grundskolan. År 2000 är andelen 63 procent som minskar till 50 procent år 2002 och nivån består fram till år 2005. Andelen med höga grundskolebetyg är liten, 11 procent år 2000 och avtar fram till 2002 där nivån permanentats på cirka 6 procent.

Andelen som inte har ett avgångsbetyg från 1997 fördubblas från 9 procent år 2000 till 18 procent år 2005. Det är framför allt mellan 2000 och 2002 som andelen ökar. Även andelen med låga betyg ökar, från 17 procent år 2000 till 25 procent år 2002 där andelen permanentas fram till 2005. Det är således mellan 40 – 43 procent av dem som inte arbetar eller studerar under åren 2002 – 2005 som inte har ett avgångsbetyg från grundskolan år 1997 eller som har låga betyg. Som tidigare beskrivits tenderar skolresultaten att vara på samma nivå i grundskola och gymnasieskola.

Att andelarna förändras över tiden beror på att det totala antalet i gruppen minskar. Under de två åren direkt efter avslutat gymnasieskola minskar gruppen med över 10 000 personer som antingen påbörjar studier eller börjar arbeta. Mest minskar andelen med medelgoda betyg, vilket medför att andelen med inga betyg från 1997 eller låga avgångsbetyg från grundskolan blir större.

46 Födda 1981

Diagram 27. Avgångsbetyg från grundskolan hos de som inte arbetar eller studerar 100 90 80

procent

70 60 50 40

4,1–5,0

30

2,5–4,0

20

0–2,4

10

Ej betyg -97

0

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa SCB och AMS

Skillnader i sysselsättning från olika gymnasieprogram Nästan hälften av de ungdomar som inte har ett arbete eller studerar någon gång under perioden 2000 – 2005 har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Det är intressant att se huruvida det finns elever från vissa program som är mer förekommande än andra.

Resultaten ovan tyder på att en majoritet av de arbetslösa ungdomarna inte har några betyg eller har låga gymnasiebetyg. Tillsammans med resultaten i det föregående

Diagram 28. Programbakgrund hos de ungdomar som inte arbetar eller studerar 100 90

procent

80

Övriga program Estetiska progr.

Specialutformat progr.

Naturvetenskapprogr.

Samhällsvetskapprogr.

Ej slutbetyg

70 60 50 40 30 20 10 0

2000

Källa SCB och AMS

2001

2002

2003

2004

2005

Redovisning av statistiska resultat 47

kapitlet blir den logiska slutsatsen att det borde vara en viss överrepresentation av män som genomgått ett yrkesförberedande program i en traditionell manlig bransch.

Diagram 28 visar fördelningen av de olika gymnasieprogrammen.

Andelen av de ungdomar som inte arbetar eller studerar som genomgått ett studieförberedande program är hög under framför allt år 2000. Under det första året är det 34 procent av dem som avslutat ett studieförberedande program (samhällsvetenskapligaoch naturvetenskapliga programmet) som varken har ett arbete eller studerar. Andelen minskar till 24 procent året därpå och från 2002 fram till 2005 är andelen 18 procent.

I kategorin ”Övriga program” finns samtliga program som enskilt har en andel som inte arbetar eller studerar som understiger 3 procent. I denna kategori återfinns samtliga yrkesförberedande program. Andelen som genomgått något av dessa program är relativt stabil över tiden. Andelen minskar från 23 procent år 2000 till 18 procent år 2005. Andelen som har ett slutbetyg från något yrkesförberedande program är även den något underrepresenterad i jämförelse till den totala andelen.

Tid i arbetslöshet I diagram 29 har vi delat in arbetslöshetstiden i tre intervall, kort – upp till 30 dagar, medel – 31 till 90 dagar, samt lång – fler än 90 dagar. Diagrammet redovisar hur stor andel av åldersgruppen som haft sammanhängande arbetslöshetsperioder i något av intervallen under varje år från 1997 till 2005.

Samtidigt som andelen i arbete eller studier i ålderskohorten minskar i och med att ungdomarna lämnar gymnasieskolan, ökar andelen registrerat arbetslösa. Inledningsvis är det framför allt korta och medellånga perioder som dominerar. Kulmen nås år 2001 och därefter minskar andelen arbetslösa med både korta och medellånga perioder.

Andelen med medellånga arbetslöshetsperioder är dock betydligt högre än andelen med korta perioder under hela perioden. Vid kulmen 2001 har 13 procent av alla födda

Diagram 29. Arbetslöshetsperiodernas längd samt andelen i åldersgruppen som arbetar eller studerar 100

14

>90 dagar

90

12

31–90

80 10

70 60

8

50 6

40 30

4

20 2 0

10 0 1997

Källa SCB och AMS

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

procent i arbete eller studier

procent i olika arbetslöshetsperioder

I arbete ell

1–30 daga

I arbete eller studier 1–30 dagar 31–90 dagar >90 dagar

48 Födda 1981

1981 en arbetslöshetsperiod mellan 31 och 90 dagar. Andelen sjunker de följande åren till 9 procent år 2005.

Andelen i åldersgruppen som någon gång varit arbetslös upp till 30 dagar under något år kulminerar 2000 – 2001, då andelen uppgår till 9 procent. Därefter sjunker andelen fram till 2005 då cirka 5 procent av ålderskohorten har en kortare arbetslöshetsperiod någon gång under året.

Andelen individer med arbetslöshetsperioder längre än 90 dagar utvecklades något annorlunda än andelarna med de två kortare arbetslöshetsperioderna. Andelen långtidsarbetslösa personer födda 1981 ökade från cirka 3 procent år 2000 fram till 2003 då nivån permanentades kring 10 procent. Det var i stort sett lika stor andel individer som hade långa arbetslöshetsperioder som hade medellånga perioder. Detta trots att arbetsförmedlingen mer eller mindre aktivt försökte se till att ungdomar inte ska vara arbetslösa längre än 90 dagar, utan att få någon form av aktivering. Observera att personer som deltog i någon form av arbetsmarknadsprogram inte är inräknade i dessa uppgifter. Samma gäller för personer som var arbetslösa men inte registrerade på arbetsförmedlingen.

En uppdelning av arbetslöshetsperioderna på kön visar att det fanns vissa skillnader i arbetslöshetsperioder mellan män och kvinnor. Männen hade i större utsträckning långa arbetslöshetsperioder, medan det bland kvinnor var vanligare med korta eller medellånga arbetslöshetsperioder.

Diagram 30. Det år åldersgruppen slutade gymnasieskolan är det en större andel av kvinnorna som har korta eller medellånga arbetslöshetsperioder jämfört med männen.

Förhållandet ändras redan från 2001 då andelen män är större bland de med medellånga och långa arbetslöshetsperioder. Dock finns det en liten övervikt i andelen korttids arbetslösa bland kvinnor under hela perioden fram till 2005.

Diagram 30. Arbetslöshetsperioder fördelat på män och kvinnor 16 14

procent

12 10 8 6

1–30 dagar 31–90 dagar

4 2

>90 dagar 0

Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna

1997

1998

1999

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Redovisning av statistiska resultat 49

Diagram 31. Vilka arbetslöshetsperioder har individer utan ett slutbetyg från gymnasieskolan?

>90 dagar

50 45

31–90 daga

40

1–30 dagar

35

procent

30

Ej arbetslös

25 20

Ej arbetslös

15

>90 dagar

10

31–90 dagar

5 0

1–30 dagar 2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 31 visar att mellan 40 och 45 procent av dem utan ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001 har arbetslöshetsperioder som är längre än 90 dagar. Andelen korta och medellånga arbetslöshetsperioder (1-30 dagar respektive 31 – 90 dagar) ökar under de första tre åren, därefter stabiliseras andelen mellan 30 och 35 procent.

Andelen av dem utan slutbetyg som inte är arbetslösa minskar något under perioden från 25 procent till 22 procent år 2005. Det är anmärkningsvärt att den minsta kategorin är de som inte är registrerat arbetslösa och att de med långa arbetslöshetsperioder utgör den största andelen i gruppen.

50 Födda 1981

Hur gick det sedan?

Detta avsnitt redovisar uppgifter om hur ungdomarna födda 1981 har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Även om cirka 13 procent inte har lyckats komma in på varken arbetsmarknaden eller i studier som visades i förra kapitlet, så har cirka 85 000 personer etablerat sig. En del av variablerna som kommer att redovisas i detta kapitel redovisas för 2005 och några för 2006. Anledningen till detta är att vissa uppgifter fanns att tillgå ur registren tidigare än andra. Att vi i rapporten valt att blanda olika år beror på att vi vill presentera så aktuella data som möjligt.

I detta avsnitt kommer begreppet ”Förvärvsarbetande14” att användas. Som förvärvsarbete räknas inkomstbringande arbete under i genomsnitt minst en timme per vecka i november månad som är SCB:s mätmånad. Definitionen skiljer sig från den tidigare variabeln ”Arbetande”, så till vida att i detta avseende räknas samtliga som arbetar, oavsett om de heltidsarbetar eller om de studerar och arbetar. Syftet i detta avsnitt är att undersöka hur många som har någon form av förvärvsarbete, inte att undersöka deras huvudsakliga sysselsättning.

Utbildning och förvärvsarbete Resultaten i de tidigare avsnitten visar att drygt en fjärdedel av alla ungdomar födda 1981 inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 20 års ålder. Av dem som inte lyckas få ett arbete eller påbörjar några studier är över hälften ungdomar som inte har ett slutbetyg. Dessa utgör dock 6 – 7 procent av samtliga i åldersgruppen, vilket innebär att tre fjärdedelar av dem som inte har ett slutbetyg 2001 antingen arbetar eller studerar.

Diagram 32 visar fördelningen på utbildningsnivå bland 1981:orna år 2006, fördelat

14 Uppgifter om förvärvsarbete kommer från SCB:s databas RAMS

Diagram 32. Utbildningsnivå 2006 och examensår

Avho 100

Samt

90 80

1999

procent

70

Ej betyg Samtliga 1999 2000 2001

200

60

2001

50 40 30 20 10 0

Förgymnasial

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Gymnasial

Eftergymnasial

Redovisning av statistiska resultat 51

på de år de fick sitt slutbetyg samt de som inte fick ett slutbetyg. Efter fem år har andelen som fortfarande endast har en förgymnasial utbildning minskat med 16 procentenheter till 11 procent15. Således har en stor grupp av dem som avbröt gymnasieskolan kompletterat sin utbildning.

Det visar sig även i att av det totala antalet med en gymnasieutbildning 2006, har 24 procent avbrutna gymnasiestudier som senare kompletterats mellan 20 och 25 års ålder. Av dem som har en eftergymnasial utbildning är det 7 procent som avbröt gymnasiestudierna. Nästan 42 procent av alla ungdomar födda 1981 har eller är i färd med att skaffa sig en eftergymnasial utbildning.

Vilka är det som läser vidare på högskolan? Bilden ovan visar att andelen som läser vidare är större än andelen som har ett slutbetyg från ett studieförberedande program.

Vilka övriga program kommer högskolestudenterna från?

Diagram 33 visar vilken utbildningsnivå individerna har vid 25 års ålder uppdelat på det gymnasieprogram som individen genomgått. Störst andel som går vidare till högre studier är det bland de elever med ett slutbetyg från naturvetenskapliga programmet. 86 procent av dessa elever går vidare till högre studier. Av de med ett slutbetyg från samhällsvetenskapliga programmet går 67 procent vidare till högre studier. Bland de yrkesförberedande programmen är det medie-, vård och omsorgs- samt barn och fritidsprogrammet som har de största andelarna som väljer att studera vidare, 36, 30 respektive 26 procent av de med slutbetyg.

Minst andel som väljer att studera vidare finns bland dem som genomgått program inriktade mot industri-, bygg och individuella program.

Av dem som har avbrutit sina gymnasiestudier är det 11 procent som har eftergymnasial kompetens och 45 procent har skaffat sig en gymnasiekometens.

Av de 40 procent som har eller är på väg att skaffa sig högskolekompetens vid 25 års ålder, har de flesta en bakgrund i de studieförberedande programmen, 65 procent

15 27 procent av samtliga födda 1981 hade inte ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 2001 (se första avsnittet).

Diagram 33. Utbildningsnivån 2006 inom resp. gymnasieprogram 100

Efter gymn

90

Gymn

procent

80 70

Förgymnasial

60 50 40 30

Eftergymnasial

20

Gymn

10

ha

N

Sa m

at u

rv et en sk lls ve aps pr Sp ten og s ec r. ial kap sp ut fo ro rm gr .

Es at p ro te tis gr . ka pr og M e O mv die r. pr år d Ba na ogr. rn d - & sp ro f g N ritid r. at ur spro br uk g. sp En rog r er gi . pr og r El . pr Ha Han o t n Ho del verk gr. ssp te & ro llgr a & re dm. . st pr au og ra ng r. pr og Ej Liv slut r. b sm et ed y els g pr In og du r In di strip . vid ro ue g lla r. pr By ogr. g Fo gpro rd on gr. sp ro gr .

0

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Eftergymnasial

52 Födda 1981

Diagram 34. Förvärvsfrekvensen fördelad på utbildninghsnivå 2006 60

procent

50

40

30

20

Ej förvärvsarbetande

10

Förvärvsarbetande 0

Förgymnasial

Gymnasial

Eftergymnasial

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

har gått natur- eller samhällsvetenskapliga programmet vidare är det 12 procent som gått ett specialutformat program. Av det totala antalet individer som studerar vidare vid 25 års ålder är det sju procent som tidigare avbrutit gymnasiestudierna, vilket är den fjärde enskilt största kategorin! Elever från det estetiska programmet utgör fyra procent av de med eftergymnasial kompetens och av de resterande programmen är det två procent eller lägre som kommer från respektive program.

Förvärvsfrekvens och utbildningsnivå 2006 År 2006 finns det stora skillnader i andelen förvärvsarbetande mellan personer med olika utbildningsnivåer.

Diagram 34. Över hälften av de individer som förvärvsarbetar har en gymnasial utbildning och 37 procent av de förvärvsarbetande har en eftergymnasial utbildning.

Samtidigt är det en klar majoritet av alla individer som inte förvärvsarbetar som har en eftergymnasial utbildning. Anledningen är att en majoritet av dessa individer ännu inte har slutfört sin utbildning och därmed fortfarande studerar. Av samtliga förvärvsarbetande är det endast 9 procent som har en förgymnasial utbildning.

Förvärvsfrekvens 2006 och gymnasiebetyg En jämförelse av förvärvsfrekvensen 2006 med nivån på slutbetygen, visar att det finns tydliga skillnader mellan de olika betygsintervallen.

Diagram 35. Lägst andel av dem som förvärvsarbetar finns bland de med höga betyg. Förklaringen till detta är att en stor grupp av dessa är de med eftergymnasial examen som inte har hunnit komma in på arbetsmarknaden på grund av att de fortfarande studerar.

Samma förhållande, dvs. en större andel som inte förvärvsarbetar finns även bland dem som inte har ett slutbetyg före 2001. Andelen av dem som är ”ej förvärvsarbetan-

Redovisning av statistiska resultat 53

Diagram 35. Förvärvsfrekvensen 2006 fördelad på de olika betygsnivåerna

Förvärvsarb

40 35

Ej förvärvsa

procent

30 25 20 15 10

Ej förvärvsarbetande

5

Förvärvsarbetande 0

Ej betyg

0–12,60

12,61–15,60

15,61–20,00

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

de” är drygt 10 procentenheter högre än andelen av dem som är ”förvärvsarbetande”.

Det omvända förhållandet råder bland de personer som har ett lågt slutbetyg från gymnasieskolan. En tredjedel av samtliga förvärvsarbetande har låga betyg från gymnasieskolan. Samtidigt som resultaten i andra avsnittet visar att av dem som inte arbetar eller studerar har drygt 20 procent låga betyg från gymnasieskolan, är det denna grupp som har den högsta förvärvsfrekvensen vid 25 års ålder.

Diagram 36. Förvärvsfrekvensen 2006 för individer från respektive gymnasieprogram 100 90 80

Ej förvärvsarbe

Förvärvsarbeta

procent

70 60 50 40 30 20 10

Fo rd on sp En rog r er gi . pr o g By gg r. pr In og du Liv stri r. p sm r ed og O mv els r. p år dn rog r. ad sp Ho ro gr te . ll& Elpr re og st N au r. at ur proran b Ba g g rn ruk r.

- & sp r fri ogr Ha tids . p nt ve rog . rk sp & H rog ad a r. m nd . e M pro lsg e d Sp i r. ec epr o i alu gr Sa . m ha tfor lls pro ma ve g t In te r. di vid pnsk ue ro aps lla gr. ve pr te og ns ka r. p N Es sp a te ro tu tis g r ka r. pr o Ej slu gr. tb et yg

0

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Ej förvärvsarbetande Förvärvsarbetande

54 Födda 1981

Förvärvsfrekvens 2006 och gymnasieprogram I första avsnittet redovisas relativt stora skillnader mellan olika gymnasieprogram, både när det gäller skillnader i betygsnivåer och även skillnader i kön. Diagram 36 visar förvärvsfrekvensen fördelat på eleverna från de olika nationella gymnasieprogrammen.

Högst förvärvsfrekvens har ungdomar med ett slutbetyg från ett yrkesförberedande program. Förvärvsfrekvensen för dessa är mellan 80 och 90 procent. Högst förvärvsfrekvens har individer med ett slutbetyg från fordonsprogram och energi­ program.

Elever från de studieförberedande programmen har en förvärvsfrekvens mellan 60 och 70 procent. Sämst förvärvsfrekvens har de elever med slutbetyg från det estetiska programmet. Andelen bland dessa är densamma som bland de ungdomar som har avbrutit sina gymnasiestudier och därmed inte har ett slutbetyg från senast år 2001.

Förvärvsfrekvens 2005 och födelseregion Om förvärvsfrekvensen jämförs med de olika födelseregioner som finns representerade i ålderskohorten, framkommer relativt stora skillnader.

Diagram 37. Högst förvärvsfrekvens har de individer som är födda i Sverige, 65 procent. Av dem som är födda i Norden eller i Europa (utom EU 15) förvärvsarbetar 60 procent. Av dem som är födda i något av EU 15-länderna är förvärvsfrekvensen 52 procent.

Det är en lägre förvärvsfrekvens än vad de ungdomar har som är födda i Nord-, Sydamerika eller i Asien. Ungdomar födda i Afrika har en förvärvsfrekvens på 48 procent.

Förvärvsfrekvens och vistelsetid En faktor som påverkar dessa resultat är vistelsetiden. Ju kortare en person har bott i Sverige, desto mindre möjligheter har personen haft att anpassa sig till den svenska

Diagram 37. Andel förvärvsarbetande 2005 och födelseregion 100 90

procent

80 70 60 50 40 30 20

Ej förvärvsarbetande Förvärvsarbetande

10 0

Sverige

Norden

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Redovisning av statistiska resultat 55

Diagram 38. Förvärvsfrekvens fördelad på inrikesfödd och utrikesfödd, ankomsttid och kön 80

Invandrat efter skolstart

70

Invandrat innan skolstar

procent

60

Inrikesfödd

50 40 30 20

Inrikesfödd Invandrat innan skolstart

10

Invandrat efter skolstart 0

män

kvinnor Förvärvsarbete

total

män

kvinnor Ej förvärvsarbete

total

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

arbetsmarknadens krav. En ytterligare faktor som spelar in är huruvida individen har invandrat före eller efter skolstartsåldern. De som kommer till Sverige före sju års ålder har bättre förutsättningar att fullfölja gymnasieutbildningen och har därmed bättre möjligheter att få ett arbete.

Förvärvsfrekvensen bland personer från olika delar av världen födda 1981 måste även kompletteras med uppgifter om personer har flyttat till Sverige före eller efter skolstarten. Diagram 15 i första avsnittet visar att störst andel individer som invandrat efter skolstartsåldern har de som kommer från Europa utanför EU 15 samt bland dem som är födda i Afrika. Diagram 38 visar skillnader i förvärvsfrekvens mellan individer som invandrat före eller efter sju års ålder.

Andelen förvärvsarbetande är lägre bland kvinnor som invandrat efter skolstartsåldern, jämfört med dem som invandrat före sju års ålder. Bland utlandsfödda män är det inte någon skillnad i förvärvsfrekvens mellan de som kom till Sverige före skolåldern jämfört med dem som kom senare. Generellt är förvärvsfrekvensen lägre bland alla utlandsfödda jämfört med svenskfödda, vilket gäller för såväl män som kvinnor.

Andelen inrikesfödda som inte förvärvsarbetar är lägre både bland män och kvinnor. Kvinnor som invandrat efter skolstarten har en något högre andel som inte förvärvsarbetar jämfört med dem som invandrade innan skolstarten

Förvärvsfrekvens 2006 och föräldrarnas utbildningsbakgrund Tidigare resultat har visat att föräldrarnas utbildningsbakgrund har betydelse för resultaten i skolan. Det finns en positiv korrelation mellan utbildningsnivån hos föräldrarna och ungdomarnas resultat i skolan.

Diagram 39. När förvärvsfrekvensens jämförs med utbildningsbakgrunden hos den högst utbildade föräldern, framkommer inte några större skillnader mellan de olika

56 Födda 1981

Diagram 39. Förvärvsfrekvens 2006 och den högst utbildade föräldern 80 70

procent

60 50 40 30 20

Ej förvärvsarbetande

10

Förvärvsarbetande 0

Förgymnasial utb. kortare än 9 år

Förgymnasial utb. 9 år

Gymnasieutb. hogst 2 år

Gymnasieutb.

3 år

Eftergymnasial Eftergymnasial utb.

3 år el. längre utb.kortare (exkl. forskarutb.) än 3 år

Forskarutb.

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

utbildningsnivåerna. Två undantag finns dock, de med en förälder med lång högskoleutbildning eller med forskarutbildning. Personer med denna föräldrabakgrund förvärvsarbetar i betydligt mindre utsträckning än individer med andra föräldrabakgrunder.

Individerna med minst en högutbildad förälder studerar i större utsträckning vidare på universitet och högskola än övriga, vilket är en förklaring till att dessa ungdomar i mindre utsträckning förvärvsarbetar än andra. Dessutom är sannolikheten att föräldrarna till dessa ungdomar har högre inkomster, vilket ofta medför att de heller inte behöver arbeta vid sidan av högskolestudierna.

Förvärvsfrekvens 2005 i olika kommungrupper Skiljer förvärvsfrekvensen bland ungdomarna födda 1981 vid 24 års ålder mellan olika typer av kommuner? Är det vanligare att ha ett arbete i vissa typer av kommuner?

Diagram 40. Förvärvsfrekvensen är relativt jämnt fördelad, men är lägre i storstäder och större städer. I dessa två kommungrupper är förvärvsfrekvensen bland 24 åringarna 61 respektive 58 procent. I de övriga kommungrupperna varierar förvärvsfrekvensen mellan 68 och 75 procent. Högst förvärvsfrekvens är det i varuproducerande kommuner och i glesbygdskommuner.

Att förvärvsfrekvensen är lägre i storstäder och i större städer bland 24 åringarna beror till stor del på att de i större utsträckning studerar på universitet eller högskola, vilka är belägna i dessa kommuntyper.

Redovisning av statistiska resultat 57

Diagram 40. Förvärvsfrekvens i olika kommungrupper 2005 80

Förvärvsarbetande

70 Ej förvärvsarbetande

procent

60 50 40 30 20

Ej förvärvsarbetande

10 ro d ko uce mm ran un de er Ö v öv riga er k 25 om 00 mu 0 ner inv , .

12 Ö v 50 rig 0– a k 25 om 00 mu 0 ner inv , mi Ö . nd vr re iga än k 12 om 50 mun 0 er inv , .

Va r

up

Gl ko esb mm yg un dser

P ko end mm lin un gser

er st äd re St ör

er St or st äd

ko Fö mm ror un tser

Förvärvsarbetande

0

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Huvudsaklig sysselsättning år 2005 Avsnittet ovan beskriver huruvida ungdomarna förvärvsarbetar eller inte, det görs inte några mer detaljerade beskrivningar av vad de som inte förvärvsarbetar gör. Detta avsnitt ger en lite mer detaljerad beskrivning av hur ålderskohorten sysselsätter sig vid

Diagram 41. Sysselsättning 2005 och slutbetyg från gymnasieskolan 100

Ej arbete el. stud.

Arbetande

procent

80

Eftergymn utb

60

Gymnasium 40

Ej arbete el. stud.

Arbetande

20

Eftergymn. utb.

Gymnasium

0

Ej betyg

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

0–12,60

12,61–15,60

15,61–20,00

58 Födda 1981

24 års ålder. Till skillnad från föregående avsnitt redovisas de som både studerar och arbetar i respektive studerandekategori och såldes inte som arbetande.

Att göra återkopplingen till gymnasieskolan är ett genomgående tema i rapporten.

Därför känns det relevant att se vilken sysselsättning ungdomar med olika slutbetyg från gymnasieskolan har.

Diagram 41. Av dem som slutade gymnasieskolan med höga betyg är det 61 procent som studerar på universitet eller högskola. Därefter sjunker andelen och bland dem som inte har ett slutbetyg från senast 2001 är det 12 procent som ägnar sig åt eftergymnasiala studier. Över hälften, 51 procent, av dem som avbröt gymnasieskolan arbetar. Bland dem som har ett lågt slutbetyg från gymnasieskolan är andelen som arbetar 65 procent.

Andelen elever som har slutbetyg från gymnasieskolan men som varken arbetar eller studerar, ligger i intervallet 6 – 10 procent. Cirka en fjärdedel av dem som avbröt gymnasieskolan i förtid har inte ett arbete eller studerar fem år senare. Av de cirka 13 000 som varken arbetar eller studerar är det 1400 som har aktivitetsersättning från försäkringskassan.

Diagram 42 visar att den högsta andelen som arbetar eller studerar finns bland dem som är födda i Sverige (88 procent). De inrikesfödda individerna har den högsta andelen som arbetar (51 procent) vid 25 års ålder, de som är födda i Norden eller i Europa (utanför EU) har nästan lika hög andel som arbetar, 49 procent.

13 procent av dem som är födda i Afrika studerar på komvux, i övrigt verkar det som om de individer som är födda i Afrika har svårast att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. 32 procent av dem som är födda i Afrika har inte ett arbete eller är i studier. Det är en relativt stor skillnad jämfört med individer från de övriga födelseregionerna, där andelen utan arbete eller studier är mellan 18 och 24 procent.

Diagram 42. Sysselsättning 2005 och födelseregion

procent

100

80

60

Annat

40

Ej arbete el. stud.

Arbetande

20

Eftergymn. utb.

Gymnasium 0

Sverige

Norden

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Redovisning av statistiska resultat 59

Diagram 43. Utbildningsnivå 2005 och födelseregion 100

Efter gymn

procent

80

Gymn Förgymnasial

60

40

Eftergymnasial

20

Gymn Eftergymnasial 0

Sverige

Norden

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 43. Störst andel med en eftergymnasial utbildning har de individer som är födda i Sverige eller i EU (förutom Norden), 40 respektive 41 procent. Högst andel med gymnasial utbildning har de som är födda i Sydamerika (57 procent) följt av individer födda i Norden 52 procent. Av dem som är födda i Afrika är det en relativt stor andel som har förgymnasial utbildning (32 procent).

Vad man gör vid 24 års ålder skiljer sig åt beroende på nivån på slutbetyget och var individen är född. En ytterligare faktor som är intressant är om det skiljer sig åt beroende på om man bor i stora eller små kommuner, kommuner med viss näringslivsprägel etc. Är det så att i vissa typer av kommuner är det fler som arbetar och att det är fler som studerar i andra? I diagram 44 visas fördelningen av de olika sysselsättningsvariablerna i nio olika kommungrupper.

Diagrammet visar att störst andel som arbetar finns i varuproducerande kommuner där 68 procent av alla födda 1981 arbetar vid 24 års ålder. De kommungrupper som avviker är storstäder, förortskommuner och större städer. Endast dessa tre kommungrupper har färre än 60 procent av 1981:orna som arbetar, 44, 43 och 55 procent.

Däremot är andelen som ägnar sig åt eftergymnasiala studier störst i dessa tre kommungrupper. I de större städerna är andelen som studerar på universitet eller högskola 40 procent, följt av 38 i storstäder och 26 procent i förortskommunerna. Detta följer av att de flesta universitet och högskolor finns i dessa typer av kommuner, vilket medför att ungdomarna flyttar till dessa orter. De som har en yrkesutbildning har lättare att få arbete i den region där de bor. Ofta finns det en koppling mellan yrkesutbildningen och det lokala/regionala näringslivet. Det medför att dessa ungdomar inte behöver flytta utan kan bo kvar på orten.

Störst andel som varken arbetar eller studerar finns i kommungruppen ”övriga kommuner, mindre än 12 500 invånare”. I dessa små kommuner är det 18 procent som

60 Födda 1981

Diagram 44. Sysselsättning 2005 fördelat inom resp. kommungrupp

procent

100

Annat Ej arbete el. stud.

80 60 40

Arbetande

ro d ko uce m ra mu nd ne e Ö r vr öv ig a er k 25 om 00 mu 0 ner inv , 12 Öv .

50 rig 0– a k 25 om 00 mu 0 ner, m Ö inv in v . dr rig e än a ko 12 m 50 mun 0 er, inv .

er

up Va r

sk om

mu n

er es by gd Gl

gs in dl Pe n

St ör

re

ko m

st äd

mu n

er

er ts ko m

mu n

er

0

Fö ro r

Gymnasium

20

St or st äd

Eftergymn. utb.

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

varken arbetar eller studerar. I de lite större kommunerna i ”övriga kommuner, 12 500 – 25 000 invånare”, är det nästan lika många (16 procent) av dem som är födda 1981 som varken har ett arbete eller studerar vid 24 års ålder. I de övriga kommungrupperna varierar andelen utan arbete eller studier mellan 11 till 15 procent.

Av det totala antalet som inte arbetar eller studerar bor var femte i storstäder och nästan en tredjedel i större städer. 12 procent av de utan arbete eller studier bor i förortskommuner. I dessa tre olika kommungrupper finns nästan två tredjedelar av samtliga i denna kategori födda 1981.

Inkomster vid 25 års ålder År 2005 har det gått fem år sedan de flesta i åldersgruppen födda 1981 slutade gymnasieskolan. Under denna period har många fått ett jobb, kompletterat gymnasiebetygen, påbörjat eftergymnasiala studier och några har hunnit med att ta en akademisk examen och fått ett jobb. Vid 25 års ålder börjar således ett antal individer att etablera sig i vuxenlivet vilket även visar sig i deras inkomster.

I en rapport där prestationer i gymnasieskolan analyseras och ställs mot hur väl individer lyckas på arbetsmarknaden är det av intresse att se vilken inkomstutveckling individer med olika slutbetyg har. Är det så att det finns ett samband mellan nivån på gymnasiebetygen och vilken inkomst man har vid 24 års ålder? Är det så att de med avbrutna gymnasiestudier har en sämre inkomstutveckling än övriga?

Inkomsterna har delats in i fyra kategorier; ingen inkomst, låg inkomst ( 1 – 149 900 kronor per år), medelinkomst (150 000 – 249 900 kronor per år) samt höginkomst (över 250 000 kronor per år).

Redovisning av statistiska resultat 61

Diagram 45. Slutbetyg från gymnasieskolan och inkomstnivå 100

250 000–

procent

80

150 000–249 900 1–149 900

60

Ingen inkomst 40

250 000– 150 000–249 900

20

1–149 900 Ingen inkomst

0

Ej betyg

0–12,60

12,61–15,60

15,61–20,00

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 45 visar att det är individer med låga gymnasiebetyg som till största delen har höga eller medelhöga inkomster. Av de med låga gymnasiebetyg är det 17 procent som har inkomster över 250 000. Denna grupp utgör samtidigt 42 procent av samtliga som har höga inkomster. 33 procent av de med låga gymnasiebetyg har inkomster i mellansegmentet, vilket motsvarar 37 procent av samtliga i åldersgruppen med inkomster i den nivån.

Bland de personer som har låga inkomster är fördelningen av de olika betygskategorierna relativt jämn. Två tredjedelar av de med höga slutbetyg från gymnasieskolan och hälften av dem med ett medelbetyg från gymnasieskolan har låga inkomster. Att så många som klarat gymnasieskolan med höga eller medelbetyg har låga inkomster beror på att de ägnar sig åt eftergymnasiala studier och därmed lever på studiemedel och inkomster från extraarbete.

Av de elever som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan är det 28 procent som inte har någon inkomst. Denna grupp utgör 48 procent av samtliga som inte har en inkomst.

Jämförs inkomsterna med vilken utbildningsnivå individerna har vid 24 års ålder så visar sig även där stora skillnader. Mönstret från jämförelserna med gymnasiebetygen kan även här skönjas.

Diagram 46. De med en gymnasial utbildning dominerar medel- och höginkomstkategorin. Det är inte förvånande eftersom de har etablerat sig på arbetsmarknaden efter gymnasieskolan och därmed har fasta inkomster. Att andelen bland låginkomsttagarna med eftergymnasial utbildning är 57 procent, beror på att de fortfarande studerar och

62 Födda 1981

Diagram 46. Utbildningsnivån 2005 inom olika inkomstklasser 100 90 80

procent

70 60 50 40 30

Eftergymnasial

20

Gymnasium

10

Förgymnasial

0

Ingen inkomst

1–149 900

150 000– 249 900

250 000–

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

därmed har låga inkomster från studiemedel och extra arbete. I ”ingen inkomst”-kategorin är andelen med endast förgymnasial utbildning 27 procent. Att denna andel är lägre än andelen utan slutbetyg i diagram 36 beror på att en del av de individer utan slutbetyg har kompletterat gymnasiestudierna under tiden fram till 2005.

Diagram 47. Inkomstnivå 2005 och sysselsättning 100

procent

80

60

40

Ej arbete ej stud Arbetande Eftergymn utb

20

Gymnasium 0

Ingen inkomst

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

1–149900

150 000–249 900

250 000–

Redovisning av statistiska resultat 63

Diagram 47. 96 procent av de med höga inkomster och 91 procent av de med medelgoda inkomster är förvärvsarbetande. Det finns några som här klassas som studerande, antingen på gymnasial eller på eftergymnasial nivå. Att de når upp i så pass höga inkomster kan bero på att de studerar vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det kan således vara sådana individer som i vår indelning egentligen ska klassas som arbetande i stället för studerande.

De som ägnar sig åt eftergymnasiala studier har till största delen (51 procent) låga inkomster. Högskolestudenterna utgör även en stor grupp av de individer som inte har någon inkomst (33 procent). En majoritet av individerna utan inkomst är dock personer som varken arbetar eller studerar (57 procent).

Jämförelser mellan olika gymnasieprogram mot inkomstnivåerna fem år senare, visar stora skillnader i inkomster beroende på vilket program som individen har slutbetyg från.

Diagram 48. Störst andel med höga inkomster har de med ett slutbetyg från energiprogrammet (51 procent). Därefter följer de industri- och byggrelaterade programmen där drygt 40 procent eller fler har höga inkomster. Därefter är det ett stort steg till resterande program där andelen varierar från 4 till 17 procent.

Andelen med medelgoda inkomster är relativt stor på de övriga yrkesförberedande programmen, mellan 37 och 46 procent.

Andelen med låga inkomster är stor på de studieförberedande programmen och de specialutformade- och estetiska programmen. Störst andel utan inkomster finns på det individuella programmet och bland dem utan slutbetyg.

Diagram 48. Inkomstnivåer 2005 på olika gymnasieprogram 100

250 000– 150 000–249 900

procent

80

1–149 900

60

Ingen inkomst 40

250 000– 150 000–249 900

20

En e

rg i

pr Fo og rd r. on sp ro In du gr . st rip ro gr By gg . pr og r.

N El at p ro ur Sp gr b ec ial ruks . u p t Ha ro f g nd orm at r. els pr -& og ad r.

Ho m Liv . pr te s m lled ogr. & els re pr st og au r r a In ng . di vid pro gr ue . l Ha la p r nt og ve r.

O mv rksp år r og dn r. ad sp ro Ej gr . slu tb N e t M at ed yg ur ve iep Sa te m ro ns hä gr ka lls . p ve sp te r og ns Ba ka r. rn p - & spr o g fri tid r. sp Es te ro tis g. ka pr og r.

0

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

1–149 900 Ingen inkomst

64 Födda 1981

Diagram 49. Inkomstfördelningen 2005 uppdelat på män och kvinnor 60

M

procent

50

K

40

30

20

Kvinna

10

Man 0

Ingen inkomst

1–149 900

150 000– 249 900

250 000–

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 49. De stora skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomster finns i de låga och i de höga inkomstintervallen. Det är en betydligt större andel kvinnor som har låga inkomster jämfört med männen. Det är i stort sett lika stor andel av kvinnorna som av männen som har inkomster i nivå med medelinkomst intervallet.

Den största relativa skillnaden finns i höginkomstintervallet. Nästan var femte (19,5 procent) man har vid 24 års ålder en inkomst över 250 000. Motsvarande andel bland kvinnorna är 4,5 procent. Inkomstskillnaderna kan inte enbart förklaras med att kvinnorna studerar längre. Skillnaderna i inkomst fem år efter avslutad gymnasieutbildning visar sig även vid jämförelser av de olika programmen.

Det finns även skillnader i inkomstutveckling beroende på om en person är född i Sverige eller i något annat land. Bäst inkomstutveckling har de individer som är födda i Sverige. Det finns även stora skillnader i inkomst beroende på vilken födelseregion personen kommer ifrån.

Redovisning av statistiska resultat 65

Diagram 50. Inkomster 2005 och födelseregion 100

250 000–

90

150 000– 249 900

80

procent

70

1–149 900

60

Ingen inkomst

50 40

250 000–

30

150 000–249 900

20

1–149 900

10 0

Ingen inkomst Sverige

Norden

EU

Europa

(utom Danmark, (utom EU15 Finland, Sverige) och Norden)

Afrika

Nordamerika Sydamerika

Asien

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 50. Av de personer som är födda i något annat land än i Sverige, har de som är födda i Europa utanför EU 15 den högsta andelen med höga inkomster, 11 procent. Även bland dem som är födda i Norden eller EU 15 finns det 9 respektive 8 procent som har inkomster över 250 000 kronor per år. Lägst andel med höga inkomster finns bland de personer som är födda i Afrika (5 procent), Sydamerika samt Asien (6 procent).

Högst andel utan inkomst finns bland dem som är födda i Afrika (31 procent), EU 15 (26 procent) samt Asien och övriga Europa (23 procent). Även de övriga inkomstkategorierna varierar relativt mycket och på olika sätt mellan de olika födelseregionerna.

Dock är inkomsterna generellt sett lägre jämfört med dem som är födda i Sverige.

66 Födda 1981

Diagram 51. Inkomstnivån 2005 inom resp. kommungrupp 100

procent

80

250 000

60 40

150 000–249 900

Gl

Va r

up

mu n

es by gd

sk om

ko m gs

ro d ko uce m ra mu nd ne e Ö r vr öv ig er a k o 25 m 00 mu 0 ner Ö inv , 12 v .

50 rig 0– a k o 25 m 00 mun 0 er, m Ö inv in v . dr ri e ga än k 12 om 50 mu 0 ner inv , .

er

er mu n

er in dl Pe n

er

st äd re St ör

ts ko m

mu n

er

0

Fö ro r

Ingen inkomst

20

St or st äd

1–149 900

Källa SCB och AMS, SKL:s bearbetningar

Diagram 51. Största andelen med höga inkomster finns bland de personer som bor i varuproducerande kommuner (20 procent). I dessa kommuner finns även den största andelen med medelgoda inkomster. Detta är relativt naturligt, då det i dessa kommuner finns många arbetstillfällen för personer med olika yrkesorienterade utbildningar.

Det tar relativt kort tid för ungdomarna att etablera sig på arbetsmarknaden och anställningarna är ofta tillsvidare, vilket bidrar till att öka inkomsterna.

Andelen med låga inkomster är störst i större städer och i storstäder (54 procent).

En förklaring är att de ungdomar som väljer att studera på eftergymnasial nivå flyttar hit, vilket även påverkar inkomststrukturen bland 24 åringarna i dessa kommuner.

Störst andel utan inkomster finns i övriga kommuner, mindre än 12 500 invånare (15 procent), i övriga kommuner, 12 500 – 25 000 invånare samt större städer (14 procent).

Bilagor 67

Bila gor

68 Födda 1981

Bilaga 1 Regressionstabeller Tabellerna visar beräknad förändring i chans/risk, där 1 är oförändrat, oddskvoter mindre än 1 är minskad chans/risk och således oddskvoter större än 1 är ökad chans/risk.

Den beroende variabeln i de olika modellerna är ”att förvärvsarbeta år 2005”. Variabel betyg i gymnasieskolan har vi delat i 4 grupper; de som inte har slutbetyg dvs. hoppat av gymnasieskolan, de som har ett värde på slutbetyget mellan 0 till 12,60, de som har ett betygsvärde mellan 12,61 och 15,60 samt de med ett betygsvärde mellan 15,61 och 20,00.

Bilagor 69

Tabell 1. C hansen att ha ett arbete år 2005, för ungdomar födda 1981, oddskvoter, inom parentes anger standardfel för respektive variabel Modell 1

Modell 2

Modell 3

Modell 4

Modell 5

Ej betyg

Referens

Referens

Referens

Referens

Referens

0-12,60

2,194 *** (0,019)

2,125 *** (0,019)

1,912 *** (0,019)

1,904 *** (0,024)

-

12,61-15,60

1,515*** (0,018)

1,480*** (0,019)

2,119*** (0,025)

2, 113*** (0,025)

-

15,61-20,00

0,834*** (0,020)

0,819*** (0,020)

1,639 *** (0,028)

1,649*** (0,028)

-

Gymnasieskolan betyg

Grundskolebetyg Ej betyg 1997

Referens

0-2,4

-

-

-

1,385 *** (0,036)

2,5-4,0

-

-

-

1,834*** (0,032)

4,1-5,0

-

-

-

1,408*** (0,037)

Män

Referens

Referens

Referens

Referens

Kvinnor

0,838 *** (0,014)

0,853*** (0,014)

0,854 *** (0,014)

0,844 *** (0,015)

Sverige

Referens

Referens

Referens

Annat land

0,631 *** (0,023)

0,656 *** (0,025)

0,670 *** (0,025)

-

Förgymnasial

Referens

Referens

Referens

Gymnasieskola

1,053 (0,023)

1,059 (0,023)

1,029* (0,023)

Efter gymnasieskola

0,754 *** (0,024)

0,775*** (0,024)

0,716 *** (0,024)

Förgymnasial

Referens

Referens

Referens

Gymnasieskola

1,701 *** (0,027)

1,713 *** (0,027)

2,300 *** (0,024)

Efter gymnasieskola

0,512 *** (0,031)

0,540 *** (0,032)

0,688 *** (0,027)

Storstad & Större städer

Referens

Referens

Förortskom.

1,346*** (0,023)

1,239*** (0,023)

Kön:

Födda i:

Föräldrarnas utbil.nivå

Utbildningsnivå 2006

Kommuntyp

Pendlingskom.

1,328 *** (0,036)

1,375*** (0,037)

Glesbygdeskom.

1,367*** (0,051)

1,610 *** (0,052)

Varuproducerande kom.

1,583*** (0,037)

1,621 *** (0,038)

Övriga kommuner

1,188 *** (0,028)

1,287*** (0,020)

Skolstart Födda i Sverige

Referens

Innan skolstart

0,731*** (0,038)

Efter skolstart

0,731 *** (0,034)

Arbetsmarknads åtgärder

0,484 *** (0,017)

Antal elever *** signifikanta på 1 % -nivå Källa SCB, AMS och SKL:s beräkningar

97 748

70 Fรถdda 1981

Redovisning av statistiska resultat 71

Födda 1981: 95–27–13 ISBN 978-91-7164-411-4

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting beställs på www.skl.se eller på Tfn 020-31 32 30, Fax 020-31 32 40.

Rapporten kan också laddas ned från www.skl.se

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se