Tillväxtens geografi – en underlagsrapport om välfärdens villkor
© Svenska Kommunförbundet, finanssektionen 118 82 Stockholm
1:a upplagan, mars 2004
isbn: 91-7289-223-4 Text: Alf Brydolf-Berg & Ulf Strömquist, Temaplan ab Omslagsillustration: Jan Olsson Form & Illustration ab Tryckeri: Mixi Print ab, Olofström Grafisk form & produktion: Elisabet Jonsson, sk Satt i Janson Text & Myriad Omslag: Impressions Textures Tradition pale cream 250 gr Inlaga: Scandia 2000 115 gr
2
Tillväxtens geografi –
Förord sparbeting och skattehöjningar präglar verkligheten i kommuner och landsting. Kommunförbundets långtidsutredning visar att problemen inte är tillfälliga. Svårigheterna bottnar i att befolkningsutvecklingen är sådan att sysselsättningen och därmed också skatteunderlaget förväntas växa relativt långsamt framöver. Parallellt med en försämrad ekonomi blir det också svårare att klara personalförsörjningen. Mot den bakgrunden har Kommunförbundet beslutat att fokusera på de problem som har med det offentliga åtagandet och välfärdens finansiering att göra. Någon patentlösning finns inte, men vi vet är att det behövs åtgärder för ekonomisk tillväxt och att fler kommer i arbete. Idag är det fler än en miljon i åldrarna 20–64 år som inte förvärvsarbetar. Syftet med denna rapport är att belysa de grundläggande mekanismerna bakom ekonomisk tillväxt och produktivitet i en annan ekonomisk geografi än den som gällde för trettio år sedan. Rapporten har utarbetats av Ulf Strömquist och Alf Brydolf-Berg på Temaplan ab. Även om innehållet har diskuterats med Björn Sundström och Niclas Johansson på Kommunförbundets finanssektion ansvarar författarna helt för det material och de åsikter som framförs i rapporten. Stockholm i mars 2004 Maj-Lis Åkerlund Sektionschef
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
3
Innehållsförteckning Sidan 5. Två förändringar 6. Kommuner, regioner och lokala marknader 10. Hundra lokala arbetsmarknader 16. Nya insikter 20. Den nya ekonomiska geografin i Sverige 27. Ekonomisk tillväxt och inkomster 34. Kommunsektorns roll 37. Industri- och tjänsteföretagens storleksberoende 41. Löner och regionstorlek 47. Socialförsäkringar och disponibla inkomster 52. Den nya ekonomiska geografin och bostadsmarknaderna
4
Tillväxtens geografi –
Två förändringar sveriges mer långsiktiga ekonomiska utveckling domineras av två djupgående förändringar. Dels förstoras de funktionella regionerna och omfattar allt större omland av hushåll, arbetskraft och företag. I huvuddelen av landet omfattar också var och en av de funktionella regionerna ett flertal kommuner. Dels koncentreras tillväxten mot allt större funktionella regioner. Analys av ekonomisk tillväxt har under de två senaste decennierna fått ett genombrott under beteckningen den nya ekonomiska geografin (neg). Det nya forskningsområdet förklarar framför allt varför storleken av lokala marknader har en grundläggande betydelse för ekonomisk tillväxt och produktivitet. Med denna bakgrund handlar den följande rapporten om tillväxtens geografi i Sverige de senaste femton åren.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
5
Kommuner, regioner och lokala marknader växande rörlighet medför att flertalet kommuner är inlemmade i en annan ekonomisk geografi än för trettio år sedan. Huvuddelen av landets kommuner ingår numera i större och starkare integrerade regioner. Och ett långsiktigt ökat resande talar för allt större regioner i framtiden. I början av sjuttiotalet uppgick den genomsnittliga pendlingen i landet till cirka 10 km per arbetsdag och invånare (i åldern 16–84 år). Motsvarande senaste uppgift, som gäller 2001, visar att den dagliga pendlingen ökat till cirka 16 km. Pendelavstånden har således ökat med cirka 50 procent på trettio år. Resor förenade med service, inköp och fritid har också ökat och faktiskt något mer än pendlingen. Hushåll och företag har idag i allmänhet tillgång till större lokala hemmamarknader än de som finns inom enskilda kommuners gränser. Den ökade rörligheten medför djupgående konsekvenser för både hushåll och företag och inte minst för kommunerna. Invånarna har blivit mindre beroende av den egna kommunens lokala utveckling. Omvärldens betydelse växer. Den växande pendlingen betyder samtidigt att företagens och andra arbetsgivares geografiska omland av arbetskraft i allmänhet fördubblats på trettio år. Och hushållen har samtidigt fått tillgång till ökade valmöjligheter på arbetsmarknader i större regioner.
6
Tillväxtens geografi –
Vad menas då med regioner? Anlägger man ett samhällsekonomiskt perspektiv brukar man tala om ekonomiskt funktionella regioner, som närmast syftar på geografiskt avgränsade marknadsplatser. Med marknadsplats menas en ekonomisk miljö som har särskilt låga s k transaktionskostnader – det vill säga en miljö där utbud och efterfrågan kan mötas med små eller minimala uppoffringar i tid och pengar. Med detta synsätt blir en geografisk marknadsplats en fysisk miljö med särskilt låga uppoffringar – kostnader – förenade med avstånd. En sådan miljö kan bäst liknas vid en lokal hemmamarknad. Kostnaderna för geografisk rörlighet varierar emellertid inte bara med avstånd. De varierar också mellan olika resurser och produkter. Tjänster är som regel förenade med större geografiska kostnader än varor. Det gäller särskilt tjänster där konsumenter och producenter måste träffas, det vill säga där konsumenten måste vara fysiskt närvarande där produktionen sker. De geografiska marknaderna för sådana tjänster, som förutsätter närvaro och därmed resor, blir därför som regel mycket mindre än för varor. Standardiserade varor har däremot extremt låga transaktionskostnader och marknaderna blir följaktligen mycket stora. De blir oftast kontinentala eller globala. Hushållens grundläggande villkor är å andra sidan förenade med utomordentligt stora kostnader för geografisk rörlighet. Det gäller särskilt för boende och arbete som därför får starkt lokala marknader som ger funktionella regiongränser och bildar de mest elementära marknaderna för utbildnings- eller kunskapskapital. Det finns flera förklaringar till att arbetsmarknader i grunden är lokala och ger de mest elementära hemmamarknaderna. Både efterfrågan och utbud är starkt lokalt betingad. För det första efterfrågar arbetsgivare sällan arbetskraft till någon geografiskt obestämd arbetsplats. Arbetsplatsen är oftast geografiskt fixerad och härmed starkt beroende av sitt lokala omland av kunskaper och yrkeskompetens. På fem eller till och med tio års sikt är det
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
7
bara inom sådana lokala marknader som arbetskraften är rörlig mellan arbetsplatser, företag och branscher. Den främsta förklaringen till att arbetsmarknader är lokala är dock att bostadsmarknader är strängt lokala. Rörlighet på bostadsmarknaden är inte bara förenad med direkt monetära flyttkostnader. De mer avgörande kostnaderna beror på att flyttning oftast är förenad med andra djupgående uppoffringar för att överge en känd och invand fysisk och social miljö. Huvuddelen av hushållens flyttningar begränsas därför till avstånd upp till mellan 10 och 20 km.
Lokala ekonomier Rörligheten mellan arbetsplatser, företag och branscher blir därför starkt lokalt bunden. Utbudet av arbetskraft blir också lokal eftersom arbetsresor är en av hushållens absolut största obetalda uppoffringar som sätter mycket påtagliga geografiska gränser. Då restiden växer över 45 minuter avtar som regel pendlingen mycket starkt. Frågor om lokala arbetsmarknaders utbredning har tidvis ägnats stor möda i såväl samhällsgeografisk forskning som i regionalpolitiska utredningar på sextio-, sjuttio- och åttiotalen. Det finns inte något självklart svar på hur lokala arbetsmarknader bör avgränsas i praktiken. Numera är emellertid flertalet forskare och andra experter överens om att en fix distans i kilometer mellan kärnan i någon centralort och dess omland inte sätter några särskilt funktionella gränser för lokala arbetsmarknaders utbredning. Lokala arbetsmarknader är i stället en funktion av pendlingsmönstrens utbredning. Lokala arbetsmarknaders storlek och utbredning blir på detta sätt en funktion av bosättningsmönster, befolkningstäthet och infrastruktur för dagliga resor. De blir naturligtvis också beroende av kostnader för att pendla – vilket omfattar både tid och pengar.
8
Tillväxtens geografi –
Med en lokal arbetsmarknad menas således ett geografiskt sammanhängande territorium där större delen av befolkningen både arbetar (studerar) och bor – det vill säga en region med stor pendling inom regionen och liten pendling till och från omvärlden. Ett annat uttryck för lokala arbetsmarknader är pendlingsregioner. Sådana regioner präglas inte bara av att de utgör de mest grundläggande omlanden för företagens behov av arbetskraft, lokaler och underleverantörer. Närmare 85 procent av all flyttning i landet sker inom lokala arbetsmarknader, och sådana marknader utgör i flera grundläggande avseenden ”lokala ekonomier”.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
9
Hundra lokala arbetsmarknader hur avgränsas då i praktiken lokala arbetsmarknader? Den minsta byggstenen är kommuner, vilket naturligtvis inte är självklart med tanke på de mycket stora skillnaderna mellan landets olika kommuner när det gäller befolkningens storlek, landyta, pendlingsavstånd, tätortsstruktur och befolkningstäthet. Att kommuner ändå betraktas som de minsta byggstenarna för lokala arbetsmarknader beror främst på att statistiken över hushållens pendling är administrativt organiserad med kommuner som grundläggande geografisk indelning. Med en lokal arbetsmarknad menas således i praktiken ett geografiskt sammanhängande territorium av en eller flera kommuner. Med denna utgångspunkt gör Statistiska centralbyrån (scb) fortlöpande en officiell gruppering av kommuner i lokala arbetsmarknader. I tabell 1 har landets lokala arbetsmarknader delats in i fem storleksgrupper. Tar man fasta på hur pendlingsmönstren utvecklats de senaste trettio åren får man en tydlig bild över regionförstoringens långsiktiga utveckling. I början av sjuttiotalet fanns det nära 190 lokala arbetsmarknader i landet. Åtta av tio lokala arbetsmarknader hade då mindre än 50 000 invånare. Och 150 av landets nuvarande kommuner utgjorde då en egen lokal arbetsmarknad. I större delen av landet var då den lokala välfärden starkt beroende av utvecklingen i enskilda kommuner. Det gällde både tillgången till arbete och kommersiell service, utbildning, vård och omsorg.
10
Tillväxtens geografi –
Tabell 1. Utveckling av antal lokala arbetsmarknader, hela landet åren 1970–2000 Befolkning i lokal arbetsmarknad
1970
1980
1993
1998
mindre än 10 000
45
27
19
22
10 000–50 000
109
79
55
46
50 000–100 000
18
14
11
9
100 000–500 000
13
17
21
20
större än 500 000
2
2
3
3
187
139
109
100
Totalt
Källa: Bearbetning av scb-statistik.
I början av åttiotalet hade antalet lokala arbetsmarknader minskat till 140 stycken. Det fanns då fortfarande drygt 100 lokala marknader med färre än 50 000 invånare. Mellan början av åttiotalet och fram till första delen av nittiotalet minskade antalet lokala arbetsmarknader med ytterligare 30 stycken. Enligt scb:s senaste officiella avgränsning som avser 1998 har antalet lokala arbetsmarknader minskat till 100 stycken och härav utgör numera knappt femtio kommuner (47) en egen lokal arbetsmarknad. I närmare 250 kommuner är således hushåll, företag och kommunala verksamheter mer eller mindre dagligen beroende av större funktionella regioner än enskilda kommuner. En mycket stor del av landets kommuner ingår således i lokala ekonomier som var och en omfattar ett flertal kommuner. Den största minskningen har gällt lokala arbetsmarknader med 10 000 till 50 000 invånare. Som framgår har vidare inte den starkaste expansionen gällt de största. Antalet lokala arbetsmarknader har främst ökat i storleksgruppen 100 000 till 500 000 invånare – från 13 till 20. I takt med att de lokala arbetsmarknaderna vidgats och blivit allt färre har inte bara storleksfördelningen förskjutits. De största omfattar allt större delar av landets befolkning och arbetskraft.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
11
Figur 1. Lokala arbetsmarknader 1970 och 1998
1970
1998
Källa: Statistiska centralbyrån.
Denna utveckling är troligen den största strukturella förändringen av landets samlade arbetsmarknad de senaste trettio åren. Den innebär att gränserna mellan många små kommuner och lokala marknader brutits ned och gett andra lokala villkor. Både tillgång och efterfrågan på kompetens har vidgats. I början av sjuttiotalet omfattade de tjugo största lokala marknaderna 55 procent av landets befolkning. Motsvarande andel för de tjugo största i slutet av nittiotalet (1998) är knappt 75 procent. Vid sidan av de tjugo största lokala arbetsmarknaderna finns det således fortfarande en stor mängd relativt små arbetsmarknader med i genomsnitt knappt 30 000 invånare vardera.
12
Tillväxtens geografi –
Koncentrationen mot allt färre och allt större lokala arbetsmarknader är inte någon jämnt fördelad process över landet. De fysiska förutsättningarna för pendling varierar kraftigt mellan olika delar av landet. Framför allt finns det betydande skillnader mellan landets södra och norra del. Den stora minskningen av antalet lokala arbetsmarknader sedan 1970 har framför allt gällt södra Sverige. Huvudförklaringen till den mer omfattande regionförstoringen i landets södra del ligger i den allmänt större tätheten och mindre avstånden mellan olika tätorter. Låg täthet och ytstora kommuner med få tätorter i landets norra del omöjliggör i många fall en mer omfattande pendling över kommungränser. Kartorna i figur 1, som schematiskt illustrerar regionförstoringens fysiska utveckling mellan 1970 och 1998, visar inte bara att antalet lokala arbetsmarknader framför allt minskat i landets södra del. Det framgår också relativt tydligt att processen medfört att skillnaderna i de lokala arbetsmarknadernas ”yttäckning” jämnats ut över tiden. I södra Sverige finns det numera många lokala arbetsmarknader som i ythänseende är lika stora som lokala arbetsmarknader i norra delen av landet.
Kommuner och lokala arbetsmarknader Hur fördelas då kommunerna över landets lokala arbetsmarknader? Detta sammanfattas i tabell 2 på sidan 14. Räknat i antal kommuner är gruppen av lokala arbetsmarknader med 100 000 till 500 000 invånare störst. I denna grupp ingår drygt 100 kommuner (106) med en medelstorlek av drygt 30 000 invånare. I denna storleksgrupp bildar som regel fem kommuner tillsammans en lokal arbetsmarknad med cirka 150 000 invånare. Typexempel på två sådana är Karlstads och Kristianstads lokala arbetsmarknader som omfattar följande kommuner:
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
13
Tabell 2. Lokala arbetsmarknader och kommuner Befolkning i lokal arbetsmarknad
Antal lokala arbetsmarknader
Antal kommuner
Genomsnittlig befolkning per kommun 2002
mindre än 10 000
22
22
6 600
10 000–50 000
46
74
16 600
50 000–100 000
9
22
28 900
100 000–500 000
20
106
30 300
större än 500 000
3
66
35 400*
*Exklusive Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner.
• Karlstads lokala arbetsmarknad Karlstad, Hammarö, Kil, Forshaga och Grums • Kristianstads lokala arbetsmarknad Kristianstad, Hässleholm, Sölvesborg, Östra Göinge och Bromölla I de tre största lokala arbetsmarknaderna som innefattar storstadsregionerna ingår totalt 66 kommuner. Och bortser man från de största kärnkommunerna i dessa tre marknader är folkmängden i dessa kommuner i genomsnitt cirka 35 000 invånare. I lokala arbetsmarknader med 10 000–50 000 invånare och 50 000–100 000 invånare finns totalt 96 kommuner fördelade på 55 lokala arbetsmarknader. Var och en av dessa lokala arbetsmarknader omfattar därför som regel två kommuner. Skillnaden ligger i att i lokala arbetsmarknader med 10 000–50 000 invånare är kommunerna ungefär hälften så stora som i lokala marknader med 50 000–100 000 invånare. Typexempel på två lokala arbetsmarknader med 50 000– 100 000 invånare är Skellefteå som i sin lokala marknad också omfattar Norsjö samt Nyköping som tillsammans med Oxelösund bildar en lokal arbetsmarknad.
14
Tillväxtens geografi –
Följande kommunpar är exempel på lokala arbetsmarknader med 10 000–50 000 invånare: • Simrishamn och Tomelilla • Vetlanda och Sävsjö • Arvika och Eda • Bollnäs och Ovanåker De minsta lokala arbetsmarknaderna (mindre än 10 000 invånare) består i samtliga fall av enskilda och små kommuner såsom till exempel Årjäng, Älvsbyn, Hällefors, Vilhelmina, Åsele och Sorsele. Det finns emellertid också 26 större lokala arbetsmarknader som utgörs av endast en kommun. Den största av dessa är Gotland som av naturliga skäl inte är integrerad med någon annan kommun i en större lokal marknad. Till samma grupp hör vidare bland annat Örnsköldsvik, Varberg, Falkenberg, Västervik, Vimmerby, Söderhamn, Sollefteå, Ljusdal, Kalix, Kiruna och Filipstad. Huvuddelen av dessa har en befolkning mellan 10 000 och 50 000 invånare. Varför denna beskrivning av lokala arbetsmarknader och indelning i fem storleksgrupper och tillhörande kommuner? Det främsta motivet för detta är att Sveriges mer långsiktiga ekonomiska och geografiska utveckling domineras av två djupgående förändringar. Dels förstoras, som beskrivits, de lokala arbetsmarknaderna och omfattar allt större omland av hushåll, arbetskraft och företag. Dels koncentreras tillväxten mot allt större lokala arbetsmarknader. Och båda dessa processer verkar mer avgörande för lokal ekonomisk utveckling än vad som kanske är känt. Huvudproblemet är inte små kommuner utan små lokala arbetsmarknader. Stora lokala marknader och ekonomier kan rymma många mindre kommuner. Men små lokala marknader kan bara rymma små kommuner.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
15
Nya insikter vad spelar då geografin för roll för ekonomisk utveckling? Varför växer stora lokala marknader i allmänhet snabbare än mindre? Vad finns det för motkrafter? Grundläggande frågor av detta slag har gett ett nytt forskningsområde som sammanfattas med begreppet ”Den nya ekonomiska geografin” (neg). Begreppet har myntats av Paul Krugman som ägnat huvuddelen av sin forskning åt analys av internationell handel, som ytterst drivs av samma konkurrensvillkor som mellan regioner. Var är då det ”nya” i den nya ekonomiska geografin? Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal bidrog redan på trettio- och femtiotalen med att förstå det som långt senare blev neg. Det var dock först under senare delen av åttiotalet som den nya ekonomiska geografins mekanismer blev ordentligt klarlagda. Dessförinnan var det egentligen oklart vad det är för ekonomisk mening med geografisk koncentration och större regioner. Nu vet vi att storleken spelar en grundläggande roll för lokal välfärd och tillväxt. Den nya ekonomiska geografin skall absolut inte förväxlas med det som för några år sedan kom att kallas den nya ekonomin. Den senare visade sig ganska snabbt vara ”den gamla vanliga” som under en spekulationsvåg väckte vilseledande förväntningar om att it ger särskilda genvägar för ekonomisk tillväxt. Det finns inte några grundläggande stöd för detta i vare sig ny eller äldre forsk-
16
Tillväxtens geografi –
ning om ekonomisk tillväxt. neg står däremot på en helt annan grund och handlar om fundamental ekonomisk teori.1 Det skall betonas att den nya ekonomiska geografin inte handlar om några nya ekonomiska samband. Det är insikten som är ny, inte sambanden. De har funnits så länge som urbanisering pågått. Det kan låta märkligt men det är inte mycket mer än femton år sedan samhällsekonomisk forskning med rigorösa antaganden påvisade varför den ekonomiska geografin inte är platt – det vill säga varför företag och andra ekonomiska verksamheter inte är jämnt utspridda i geografin och finns överallt. I verkligheten är företag och arbetstillfällen starkt koncentrerade till mycket små delar av landskapet, medan övriga delar av landets yta ekonomiskt sett i huvudsak är tomt. Som exempel skapas över 90 procent av Sveriges bnp på mindre än 1 procent av landets yta. Och historien är sannolikt inte slut i detta avseende. Grundförklaringen är att i stora och täta regioner kan företag och hushåll dra nytta av skalfördelar. I praktiken betyder detta att fasta kostnader kan fördelas på många hushåll och företag. Och ju större och tätare regioner desto fler att fördela fasta kostnader på. Typexemplet är fjärrvärmenät, som bara finns i större och tätare regioner. Men fast kostnader gäller också flygplatser, museer, hotell, vård och små och större företag. Geografisk koncentration är inte någon avslutad process vare sig i Europa eller andra delar av världen och definitivt inte i Norden och Sverige. Fundamenta talar för fortsatt geografisk koncentration av boende, företag och arbetsplatser. Stora stadsregioner blir större och global konkurrens handlar i växande utsträckning om konkurrens mellan stora och allt större stadsregioner.
1. För en aktuell diskussion om neg:s genombrott och framtid: M Fujita och P Krugman The New Economic Geography: Past, Present and the Future, Papers in Regional Science, forthcoming 2003.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
17
Företag attraheras i första hand till stora marknadsplatser, vilket är liktydigt med stadsregioner med stor och tät efterfrågan, och då företag söker sig dit växer den lokala marknaden och ger en ännu större potential för förnyelse och tillväxt. Och fasta kostnader kan fördelas på alltfler. Samma förhållande gäller också hushåll som attraheras till stora lokala marknader för arbete, utbildning, vård och omsorg, kommersiell service och kultur. Och då hushållen attraheras till stora lokala marknader växer också de stora regionerna. Den avgörande förklaringen till att både hushåll och företag attraheras till större geografiska marknader är att mångfalden av resurser, utbildning och tjänster är större än i mindre regioner med små lokala marknader.
Två budskap neg har flera avgörande budskap. Det finns särskilt två som är mer grundläggande. Det ena är att ekonomisk tillväxt och förnyelse inte kan förstås som en allmän nationell process. Huvudrollen spelas i stället av stadsregioner, som skapar lokala marknader för hushåll och företag – boende och arbete. Det andra huvudbudskapet är att lokala marknaders omfattning – storlek och täthet – spelar en helt annan roll för konkurrensförmåga och tillväxt än vad som tidigare var den dominerande föreställningen. Det senare budskapet innebär att ju större regioner desto större lokala hemmamarknader. Större regioner kan hysa särskilda lokala resurser och en mångfald av specialiserade verksamheter, som ger konkurrensfördelar och ekonomisk välfärd. Förklaringen är återigen att fasta kostnader för specialiserade resurser och verksamheter kan fördelas på många. Små regioners främsta nackdel är att den lokala marknaden bara i undantagsfall kan bära några särskilda lokala konkurrensfördelar om de inte är givna av naturen eller historien och är särskilt varaktiga. Då tillgång på naturresurser blivit allt mindre
18
Tillväxtens geografi –
betydelsefullt har många små regioner förlorat sin tidigare ekonomiska bas byggd på exploatering av skog, malm och energi. Ibland hävdas till och med att ”mark/råvaror” spelat ut sin roll för uthållig tillväxt. Detta synsätt är emellertid inte rättvisande. För vissa regioner kan man istället hävda att tillgång till mark har en växande roll för regional utveckling. Detta förutsätter emellertid att man med ”mark/råvaror” avser naturgivna resurser. Av just det skälet att naturgivna resurser är ojämnt fördelade geografiskt och svåra att skapa på de platser där de saknas har de en roll för uthållig konkurrenskraft. Som turismens mycket kraftiga tillväxt visar finns det en stor och växande potential för produktion av tjänster baserade på upplevelser av naturresurser. Turismen handlar dock inte bara om naturresurser. Den är som praktiskt taget all annan ekonomisk verksamhet koncentrerad till stora marknadsplatser.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
19
Den nya ekonomiska geografin i Sverige den nya ekonomiska geografin sätter djupa spår i det svenska samhällets utveckling. Dels förstoras de lokala arbetsmarknaderna och omfattar allt större omland av hushåll, arbetskraft och företag. Dels koncentreras tillväxten mot allt större lokala arbetsmarknader. Det senare kan översiktligt belysas med tabell 3 som visar ett tydligt samband mellan lokala arbetsmarknaders storlek och befolkningstillväxt. Sedan 1990 har de minsta lokala marknaderna krympt med drygt 11 procent och de största har expanderat med nästan 12 procent. Som också framgår verkar brytpunkten för positiv tillväxt ligga i intervallet 100 000 till 500 000 invånare. Mindre marknader har i allmänhet en negativ tillväxt. Detta gäller inte bara i landets norra del, utan i huvuddelen av landet. Det finns även ett starkt samband mellan lokala arbetsmarknaders storlek och sysselsättningsutveckling. De minsta marknaderna, med mindre än 10 000 invånare, har sedan slutet av åttiotalet förlorat nästan 25 procent av sin totala sysselsättning. Utvecklingen har också varit negativ för lokala marknader med 10 000 till 50 000 invånare. I dessa har den totala sysselsättningen i allmänhet krympt med över 15 procent. Det är endast de största arbetsmarknaderna som de senaste åren förmått hålla en lika stor total sysselsättning som i slutet av åttiotalet.
20
Tillväxtens geografi –
Tabell 3. Lokala arbetsmarknader och befolkningstillväxt åren 1990–2002 Befolkning i lokal arbetsmarknad
Antal lokala arbetsmarknader 2002
Befolkningstillväxt 1990–2002, %
Sysselsättningsutveckling 1987–2001, %
mindre än 10 000
22
–12
–24
10 000–50 000
46
–7
–17
50 000–100 000
9
–1
–9
100 000–500 000
20
2
–8
större än 500 000
3
12
0
Källa: Bearbetning av scb-statistik, 1998 års indelning i 100 lokala arbetsmarknader.
Hur kan då regionstorlek ha så starkt inflytande på tillväxt i Sverige? Det finns två svar på detta: Ett kortare och mer intuitivt svar och ett längre teoretiskt svar som levereras av neg. Båda svaren har emellertid att göra med att nästan alla ekonomiska verksamheter präglas av växande avkastning – skalfördelar. Det kortare svaret är att vid växande avkastning växer fördelarna av att bedriva verksamhet där andra gör det. Vad menas då med växande avkastning som med viss förenkling är liktydigt med stordriftfördelar? Grundbegreppet är skalfördelar eller skalekonomi. Och skalfördelar finns i praktiskt taget alla moderna ekonomiska verksamheter – även i rätt små företag med tio eller tjugo anställda. Skillnaden mellan större och mindre företag ligger i att större företag har skalfördelar för stora kundgrupper medan mindre företag har skalfördelar för mindre marknader. Huvudförklaringen till att det finns skalfördelar är att en eller flera produktionsresurser i moderna företag är fasta och därför ger upphov till en fast kostnad som är oberoende av om man producerar lite eller mycket (inom ett visst intervall). Fasta kostnader finns både i verksamheter som producerar varor och tjänster. I det senare fallet framför allt i form av fasta kostnader för att hålla produktionskapacitet i beredskap. I detta avseende kan många
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
21
tjänsteproducerande verksamheter liknas vid akutmottagningar. Producerar man mycket blir den fasta kostnaden per enhet låg och avkastningen – vinsten – blir större. Producerar man lite blir kostnaden per enhet stor. Och risken är att den blir för stor i förhållande till vad kunderna vill betala. Så snart det finns fasta kostnader och därmed skalfördelar blir företagen beroende av närheten till kunder och köpkraft. Och detta beroende blir starkare ju större de geografiska kostnaderna är. Växande avkastning och geografiska marknadspotentialer – lokala arbetsmarknader – ger upphov till en dynamisk mekanism som i större regioner genererar regional tillväxt på ett självförstärkande sätt. Med tillräckliga skalfördelar söker sig företagen till regioner som har större marknader och marknaderna blir större därför att företagen söker sig dit. Det bildas således ett självförstärkande samband, som drivs av samspelet mellan skalfördelar, geografiska kostnader och efterfrågan. Detta samspel är särskilt betydelsefullt för tjänsteproduktion som dels förutsätter resor, dels därför att efterfrågan på tjänster växer snabbare än på varor. (Det finns dock exempel på en del tjänsteproduktion, som har extremt låga geografiska transaktionskostnader och som därför
Figur 2. Marknadspotential, skalfördelar och självförstärkande tillväxt
22
Tillväxtens geografi –
inte är beroende av lokala marknaders storlek. Det främsta moderna exemplet är olika typer av ”call-centers”, som kan lokaliseras fritt och i första hand därför styrs till lokala marknader med låga kostnader för arbetskraft och lokaler.)
Mångfalden växer Den grundläggande förklaringen till det starka sambandet mellan regionstorlek och tillväxt är mångfald. Med det senare menas förekomsten av olika sorters ekonomiska verksamheter – varor, tjänster och kompetenser. Små lokala marknader har mycket begränsad efterfrågan på stora delar av hela det potentiella utbudet av varor och tjänster. I många fall är efterfrågan för liten för att täcka olika verksamheters fasta kostnader. I dessa fall blir det ekonomiskt omöjligt att lokalisera, utveckla och marknadsföra sådana verksamheter i en liten lokal marknad. (Detta gäller både företag som verkar som underleverantörer till andra företag och verksamheter som är beroende av hushållens marknader.) En större lokal marknad ger utrymme för flera olika sorters ekonomisk verksamhet att täcka sina kostnader. Med större lokala marknader växer således den lokala ekonomins mångfald – diversifiering. Detta grundläggande samband är mycket starkt för både företag och hushåll. Sambandet mellan storlek och mångfald illustreras i figur 3 på sidan 24. För var och en av de fem storleksgrupperna anges antal förekommande branscher – typer av företag och ekonomiska verksamheter. Som framgår är sambandet mycket tydligt. Den växande mångfalden med storlek består till stor del av olika tjänsteproducerande verksamheter som är lokalt betydelsefulla för både företagens konkurrenskraft och hushållens välfärd. Storleken påverkar också mångfalden av industribranscher. Många moderna industriföretag är beroende av lokala arbetsmarkna-
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
23
Figur 3. Antal branscher och lokala arbetsmarknaders storlek år 2000 800
Antal branscher
700
640
600
510
500 400
400 280
300 200
145
100 0
<10 000
10 000– 50 000– 100 000– Befolkning i lokal arbetsmarknad
>500 000
Källa: Särskild bearbetning av cfar, scb.
der med en bred yrkeskompetens och lokala nätverk av underleverantörer och detta finns framför allt i större regioner. I de minsta marknaderna – mindre än 10 000 invånare – finns det i allmänhet knappt 150 olika branscher. Blir den lokala marknaden ”ett steg större” och får mellan 10 000 och 50 000 invånare har den som regel plats för dubbelt så många olika sorters ekonomisk verksamhet. Närmar sig den lokala marknaden 100 000 invånare växer i allmänhet antalet förekommande branscher till närmare 400 stycken. I de största lokala marknaderna finns det ännu fler olika branscher – närmare 650 stycken. Det är uppenbart att stora regioner ger helt andra villkor för tillväxt och välfärd än små lokala marknader. Stora regioner har en flerfalt mer mångsidig ekonomi som både erbjuder starkare anpassning till lokala behov och till världsmarknadens utveckling. Sambanden mellan regionstorlek och mångfald ger större regioner ett flertal fördelar för förnyelse och tillväxt:
24
Tillväxtens geografi –
• På stora lokala hemmamarknader kan företag koncentrera sig på sin kärnverksamhet och genom ”outsourcing” låta andra företag och entreprenörer i konkurrens ta hand om sådana verksamheter som inte tillhör kärnverksamheten. Dessa möjligheter är starkt begränsade på små lokala hemmamarknader, där varje företag i högre grad får lösa sina problem på egen hand. • Mångfalden i stora stadsregioner gör regionala innovationssystem särskilt framgångsrika i dessa regioner. Storlek och mångfald ökar i växelverkan vilket gör att tillväxten i befolkning och sysselsättning i större regioner till stor del blir självgenererad. Detta betyder emellertid inte att alla landets företag och hela Sveriges befolkning på lång sikt kommer att koncentreras till ett fåtal stora regioner. I såväl större som mindre regioner finns både drivkrafter och bromskrafter. Skalfördelar och mångfald i de större regionerna motverkas av trängsel, växande uppoffringar för pendling, höga mark-, lokaloch bostadskostnader samt av högre brottslighet och andra sociala problem än i mindre regioner. I princip fortgår de stora regionernas tillväxt bara så länge som storlekens och täthetens fördelar uppväger dess nackdelar och kostnader. (Men var denna storleksgräns ligger är oklart.) På motsvarande sätt gäller för mindre regioner att deras lägre trängsel, mindre uppoffringar för pendling och en del lägre grundläggande kostnader motverkar deras sämre möjligheter att erbjuda skalfördelar och mångfald. Låga kostnader för bostäder, lokaler och mark är mindre regioners främsta konkurrensfördelar visavi de större regionerna. Mindre regioner har som regel också lägre lönekostnader än större. Därtill kommer, som sagts, att mindre regioner ofta kan erbjuda en mer attraktiv och ostörd naturmiljö. Det finns också in-
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
25
byggda institutionella förhållanden som motverkar mindre regioners tillbakagång. Det gäller framför allt socialförsäkringssystemen, som tillförsäkrar hushållen inkomster som till stor del är oberoende av den lokala ekonomins konkurrensförmåga, sysselsättning och tillväxt.
26
Tillväxtens geografi –
Ekonomisk tillväxt och inkomster ekonomisk tillväxt i olika regioner kan bäst mätas med lönesummans utveckling. Den totala lönesummans tillväxt i en region anger den samlade ekonomins tillväxt.2 Och lönesummans utveckling i olika delar av ekonomin – till exempel för industrioch tjänsteföretag – anger olika sektorers tillväxt. Den samlade lönesumman är också grundbulten i hushållens disponibla inkomster. Det finns stora skillnader mellan olika regioners långsiktiga ekonomiska tillväxt. Huvuddelen av de systematiska skillnaderna beror på lokala arbetsmarknaders storlek. Detta illustreras i figur 4 som anger den totala lönesummans reala tillväxt de senaste femton åren. I de minsta arbetsmarknaderna – mindre än 10 000 invånare – har under de senaste femton åren den totala reala lönesumman vuxit med endast 6 procent – det vill säga mindre än ½ procent per år. Går man upp ett steg i storleksordning visar det sig att tillväxten är nästan tre gånger större – 16 procent. I de medelstora marknaderna – 50 000 till 500 000 invånare – är tillväxten nästan
2. Lönesumman utgör i normalfallet cirka 60 procent av bruttoregionprodukten (brp), som på nationell nivå motsvaras av bnp. Resten av brp utgörs av företagens bruttovinster, som är svåra att med tillförlitlighet fördela geografiskt.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
27
Figur 4. Real tillväxt i total lönesumma åren 1987–2002 Procent, 2002 års priser 50 43
Procent
40 30 20 10 0
28
29
50 000–
100 000–
16 6 <10 000
10 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
dubbelt så stor – knappt 30 procent. I de största regionerna uppgår å andra sidan motsvarande tillväxt till närmare 45 procent. Sambandet mellan storlek och tillväxt betyder naturligtvis inte att alla regioner i en viss storleksgrupp växer lika mycket eller lite. Det finns en spridning kring ett allmänt samband med storlek. I diagram 1 illustreras det allmänna sambandet med en regressionslinje. (I diagrammet, där regionstorlek anges på den horisontella axeln och real tillväxt i total lönesumma markeras på den vertikala axeln, finns landets samtliga 100 lokala arbetsmarknader markerade. Det allmänna sambandet – regressionslinjen – förklarar drygt 50 procent av skillnaderna i de lokala arbetsmarknadernas ekonomiska tillväxt.) Som framgår ligger en del lokala arbetsmarknader ”just på linjen” – det vill säga de har en tillväxt som direkt motiveras av storleken. Detta gäller till exempel Stockholm, Göteborg och Bengtsfors. En del marknader ligger å andra sidan under linjen. Detta är ett uttryck för att de ”underpresterar” – det vill säga de når inte upp
28
Tillväxtens geografi –
Diagram 1. Real tillväxt i total lönesumma åren 1987–2002, 2002 års priser 50
Stockholm Göteborg
40
Falkenberg
Kristianstad
30
Procent
Malmö
Vimmerby
20 Sorsele
Skellefteå Bengtsfors
10
0
Åsele
–10
–20 1 000
10 000
100 000
1 miljon
10 milj.
Folkmängd Källa: Särskild analys av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
till den tillväxt som storleken motiverar. Exempel på detta är Åsele och Skellefteå och i någon mån också Kristianstad. Det finns också många andra exempel på lokala marknader som i detta avseende har för låg tillväxt. Det kan finnas flera förklaringar till att en region har låg tillväxt i förhållande till sin storlek. Näringsstrukturen kan vara dåligt anpassad till efterfrågan, föråldrad industristruktur, dåligt fungerande lokal arbetsmarknad, bristande lokal näringspolitik, svaga kluster med mera. Det skall samtidigt betonas att ingen av dessa
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
29
faktorer har ett enskilt större inflytande på den långsiktiga lokala tillväxten än regionstorlek. Som framgår av diagram 1 finns det å andra sidan en stor mängd lokala marknader som ligger över linjen – det vill säga att de har en högre tillväxt än vad storleken motiverar och i så måtto ”överpresterar”. Exempel på detta är Vimmerby, Sorsele och Falkenberg. På motsvarande sätt som det finns flera förklaringar till att en del regioner har för låg tillväxt, finns det flera förklaringar till att en del överpresterar. Den lokala arbetsmarknaden kan fungera särskilt väl, näringsstrukturen kan vara starkt anpassad till efterfrågan, den lokala näringspolitiken kan vara särskilt lyhörd och det kan finnas effektiva kluster. Detta betyder trots allt att lokala arbetsmarknaders tillväxt inte på något ödesbestämt sätt endast beror på storlek och mångfald. Tillväxten kan stimuleras av näringspolitik, lyckosamma kluster och storleken kan på längre sikt påverkas med utbyggnad av infrastrukturen och lägre uppoffringar för pendling. Och som visats talar den långsiktiga utvecklingen för fortsatt regionförstoring. I diagram 1 underskattas emellertid betydelsen av lokala marknaders storlek då lönesumman från offentliga myndigheter ingår i total lönesumma. Kommuner, landsting och stat är inte på samma sätt som företag beroende av lokala arbetsmarknaders storlek varför bilden inte tillfullo visar regionstorlekens betydelse.
Företagen och tillväxten Koncentrerar man jämförelsen på arbetskraftens lönesumma från företag blir sambandet mellan storlek och tillväxt starkare, vilket framgår av figur 5. Och på längre sikt blir detta samband alltmer avgörande. I de minsta regionerna har lönesumman från företag de senaste femton åren vuxit med två procent och i de största lokala marknaderna med över femtio procent. Det är uppenbart att lokala
30
Tillväxtens geografi –
Figur 5. Real tillväxt i företagens lönesumma åren 1987–2002 Procent, 2002 års priser 60
54
50
Procent
40 32
33
50 000–
100 000–
30 20
16
10 2 0
<10 000
10 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
marknaders storlek spelar en grundläggande roll för ekonomisk tillväxt. Små lokala arbetsmarknader växer långsamt medan stora växer snabbare. I diagram 2 på sidan 32 illustreras det systematiska sambandet i svensk ekonomi mellan tillväxten i företagens lönesumma och regionstorlek. Diagrammet är uppbyggt på samma sätt som det tidigare diagram 1. Och på liknande sätt finns det en spridning kring det allmänna storleksbestämda sambandet. En del lokala marknader har högre tillväxt än vad storleken motiverar, medan en del har lägre. Det skall vidare betonas att sambandet mellan tillväxt och storlek verkar på lång sikt. Detta betyder inte att större regioner varje enskilt år som regel växer snabbare än mindre. En splittrad konjunktur och tillfälliga strukturförändringar kan mycket väl leda till att en del små regioner växer snabbare än större enskilda år. Men på längre sikt verkar i allmänhet större regioners skalfördelar och mångfald ta över och ge högre långsiktig tillväxt.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
31
Diagram 2. Real tillväxt i företagens lönesumma 1987–2002, 2002 års priser 70
Stockholm
60 Varberg
Göteborg
50 Malmö
40 Vimmerby Kristianstad
Procent
30 20 Övertorneå
Skellefteå
10 Bengtsfors
0 –10 Åsele
–20 –30 1 000
10 000
100 000
1 miljon
10 milj.
Folkmängd Källa: Särskild analys av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
Det finns flera betydelsefulla konsekvenser av det starka sambandet mellan regionstorlek och tillväxt. Nationell ekonomisk tillväxt är mycket starkt beroende av geografisk strukturomvandling och utvecklingen av stora urbana marknader. Sedan mitten av nittiotalet har till exempel landets tre största lokala marknader – Malmö, Göteborg och Stockholm – tillsammans svarat för drygt 60 procent av hela landets ekonomiska tillväxt. Förtätning och geografisk utvidgning av lokala arbetsmarknader höjer den potentiella ekonomiska tillväxten i hela landet. Tillväxt i små marknader kan normalt inte ersätta tillväxt i stora
32
Tillväxtens geografi –
regioner. Ekonomisk tillväxt är beroende av var marknaderna finns. Avtar regionförstoringen kommer också den nationella ekonomiska tillväxten att avta.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
33
Kommunsektorns roll den offentliga sektorns sysselsättning spelar naturligtvis också en roll för tillväxt och inkomster. Tillväxten i hushållens lönesumma från stat, kommuner och landsting visar sig emellertid tämligen oberoende av regionstorlek. Det är egentligen endast i de minsta regionerna som den offentliga sektorns lönesumma vuxit långsammare än i de övriga storleksgrupperna. Den lägre tillväxten i den offentliga sektorns lönesumma i de minsta regionerna betyder dock inte att stat och kommuner spelar en relativt mindre roll i dessa. Tvärtom.
Figur 6. Real tillväxt i lönesumman från offentliga myndigheter 1987–2002 Procent 30
27 24
25
22 20
Procent
20 15
13
10 5 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
34
Tillväxtens geografi –
Kommunerna är den enda större sektorn i samhällsekonomin, som på ett mer entydigt sätt spelar större roll i mindre regioner visavi större regioner. I de minsta lokala arbetsmarknaderna svarar kommuner och landsting för en tredjedel av hela den lokala lönesumman. I de största lokala marknaderna är motsvarande värde en femtedel. Figur 7 nedan visar relativt tydligt att kommunsektorns roll för lokal tillväxt och inkomster faller med regionstorlek. Som också framgår är det särskilt i de största regionerna som kommunernas roll är mindre. Hur förhåller det sig då med statens roll för löneinkomsterna i olika regioner? Den är mycket svagt storleksberoende. I lokala arbetsmarknader med mindre än 50 000 invånare svarar staten som regel för fem procent av den totala lönesumman. I de större regionerna är motsvarande andel mellan 6 och 7 procent. Kommunernas och statens sysselsättning medför således att det starka marknadsberoendet mellan storlek och tillväxt i viss mån motverkas. Denna effekt är störst i de minsta regionerna. Den spelar också viss roll för lokala arbetsmarknader i storleksgruppen
Figur 7. Kommunsektorns andel av total lönesumma år 2002 Procent 35
33
31
29
30
27
Procent
25 20
20 15 10 5 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
35
10 000–50 000 invånare. Detta syns då två av de tidigare diagrammen förs ihop i ett – jämför figur 8 nedan. Som framgår är det en särskilt stor skillnad mellan företagens och den offentliga sektorns tillväxt i de största regionerna. De senaste femton åren har företagssektorn vuxit dubbelt så snabbt som den offentliga sektorn i dessa regioner. En konsekvens av detta som ofta förbises i debatten är att staten har stora budgetöverskott i de största regionerna. Och motsvarande underskott i de mindre.
Figur 8. Real tillväxt i företagens och den offentliga sektorns lönesumma åren 1987–2002 Procent Företagens tillväxt
Offentliga sektorns tillväxt
60
54
50
Procent
40
33
32 27
30
24
22
20
20
13
16
10 2 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000– >500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
36
Tillväxtens geografi –
Industri- och tjänsteföretagens storleksberoende den ”nya ekonomiska geografin” talar vidare starkt för att det finns stora skillnader mellan industri- och tjänsteföretagens beroende av lokala marknaders storlek. Och eftersom efterfrågan på tjänster växer snabbare än efterfrågan på varor får detta stora effekter för ”tillväxtens geografi”. Generellt sett låga transportkostnader för varor – både halvfabrikat och slutprodukter – medför att lokalisering av industriproduktion blir svagt beroende av lokala marknaders storlek och köpkraft. I figur 9 på sidan 38 illustreras tillväxten i industriföretagens lönesumma de senaste femton åren. Som framgår finns det ett visst storleksberoende, men det är inte särskilt starkt. Den större tillväxten i de medelstora och största regionerna beror sannolikt på att dessa erbjuder en större mångfald och mer säker tillgång på både underleverantörer och yrkeskompetens. Däremot är bilden av tjänsteföretagens tillväxt helt annorlunda. Dels visar den att tjänsteföretagen växer i alla lokala marknader – i såväl större som mindre. I de senare trots att både befolkningen och sysselsättningen krympt. Den trots allt positiva ekonomiska tillväxten i de mindre regionerna beror således i högre grad på tillväxt av privata än på offentliga tjänster.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
37
Figur 9. Real tillväxt i industriföretagens lönesumma åren 1987–2002 Procent, 2002 års prisnivå 20
17
17 13
15
Procent
10 5
5 –7 0 -5 –10 <10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
Dels är de storleksberoende skillnaderna större för tjänsteföretag än för industriföretag. Detta är en direkt återspegling av att tjänsteföretag i allmänhet är starkt beroende av tillgång till lokala marknader – oftast inom pendlingsavstånd eller mindre. Fördelarna att bedriva tjänsteproduktion där folk bor och andra företag finns är stora och växande. Och då tjänsteproduktionen växer med stigande inkomster som följd stimuleras i första hand ytterligare tillväxt (i en självförstärkande återkoppling). Huvudförklaringen till att moderna ekonomier präglas av att större regioner i allmänhet växer snabbare än mindre ligger således i efterfrågan på tjänster. Och naturligtvis, som sagts, att tjänsteföretag har fasta kostnader och härmed skalfördelar. Till detta kan man lägga att möjligheterna att påverka förekomsten av skalfördelar med politiska medel är starkt begränsade.
38
Tillväxtens geografi –
Figur 10. Real tillväxt i tjänsteföretagens lönesumma åren 1987–2002 Procent, 2002 års prisnivå 78
80 70 59
Procent
60
54
50 40
38 31
30 20 10 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan ab.
Den privata tjänsteproduktionens avgörande roll för tillväxten kan enkelt belysas med några nationella uppgifter. De senaste femton åren (1987–2002) har tjänsteföretagens reala lönesumma vuxit med totalt drygt 70 procent. Detta motsvarar drygt 3,5 procent per år. Industrins lönesumma har under samma period endast ökat med 13 procent, vilket motsvarar 0,8 procent per år. Lokala marknader med stor tjänsteproduktion kan således dra helt andra fördelar av den allmänna ekonomiska strukturens förändringar. Dessa fördelar är som sagts mycket starkt kopplade till lokala marknaders storlek. Som visas i figur 11 på sidan 40 spelar tjänsteföretag ungefär dubbelt så stor roll i stora regioner som i regioner med mindre än 50 000 invånare.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
39
Figur 11.Tjänsteföretagens roll för hushållens löneinkomster 2002 Andel löner från tjänsteföretag av total lönesumma, procent 48
50
Procent
40
34
30 24
26
29
20 10 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
40
Tillväxtens geografi –
Löner och regionstorlek större lokala arbetsmarknader är inte bara förenade med mer omfattande daglig rörlighet. Skall hushållen motiveras att pendla i större omland måste sådana uppoffringar normalt sett också motsvaras av ekonomiska fördelar i form av relativt högre löner. Stora lokala arbetsmarknader jämfört med små måste således ha en allmänt högre lönenivå. Hur stora är de systematiska skillnaderna i allmän lönenivå? (Annars förblir de små.) Är skillnaderna mer eller mindre än 30 procent om man jämför de största med de minsta marknaderna? Varierar också lönerna inom offentlig sektor med regionstorlek? Eller gäller det enbart den privata marknaden? Regionstorlek påverkar den lokala ekonomins produktivitet. Huvudförklaringen till detta är att med växande regionstorlek ökar den lokala ekonomins diversifiering. I de minsta lokala arbetsmarknaderna begränsas, som också visats (jämför diagram 3), förekomsten av antalet branscher (sorters ekonomisk verksamhet) till cirka 150 olika branscher. I de största arbetsmarknaderna finns å andra sidan över 600 olika branscher. Förklaringen till regionstorlekens starka effekter på diversifiering är att allt större regioner ger marknadsförutsättningar för ekonomisk verksamhet i allt fler och allt mindre nischer. I små arbetsmarknader finns bara lokal plats – tillräcklig efterfrågan – för
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
41
företag och verksamheter för lokal basförsörjning och ett fåtal exportbranscher. Med regionstorlekens effekter på ekonomins lokala diversifiering följer också andra möjligheter till specialisering inom en lokal marknad. Med växande lokala arbetsmarknader kan näringslivet specialiseras allt starkare. Med tilltagande specialisering växer den lokala ekonomins produktivitet och lönebetalningsförmåga. Men det är inte bara företag som kan dra nytta av större regioners möjligheter till specialisering. Med växande diversifiering
Diagram 3. Genomsnittlig lön per sysselsatt, samtliga förvärvsarbetande år 2000 250 Stockholm
Göteborg
Tusental kronor per sysselsatt
225 Malmö
200
Kristianstad Vimmerby
Skellefteå Bengtsfors
175 Åsele
150 1 000
10 000
100 000
1 miljon
10 milj.
Folkmängd Anm.: y = 7700Ln(x) + 116000, R2 = 0,56. Källa: Särskild analys av kontrolluppgifterna, Temaplan ab.
42
Tillväxtens geografi –
inom en region växer också arbetskraftens möjligheter att nyttja och utveckla sin kompetens och specialiseras i olika sorters ekonomisk verksamhet. Följden blir att den allmänna lönenivån också växer med regionstorlek, och härmed kan också företagen inom regionen attrahera arbetskraft i ett större omland. Löner, pendling och regionstorlek hänger således ihop i ett ömsesidigt samband. I diagram 3 illustreras detta. Regionstorlek mäts med total folkmängd (och anges i horisontell ledd). Sambandet är starkt signifikant. I de allra minsta lokala arbetsmarknaderna är förväntad (genomsnittlig) lön cirka 170 000 kronor per sysselsatt och i de största cirka 230 000 kronor. De senare har således 35 procent högre genomsnittlig lön per sysselsatt. Den geografiska strukturen av löner är inget tillfälligt fenomen. Den är strukturell och relativt stabil över tiden. De största marknadernas löner låg ungefär lika mycket över de minsta marknadernas förhållanden 2000 som 1990. De senares låg 20 procent under både 1990 och 2002. Sambandet mellan löner och regionstorlek är ungefär likvärdigt båda åren. Detta illustreras också i tabell 4, som visar att lönenivån stigit i samma takt.
Tabell 4. Regionstorlek och lönestruktur åren 1990 och 2000 Lokal arbetsmarknadsbefolkning mindre än 10 000
Genomsnittlig lön 1990 2000 141 700
179 700
Tillväxt i procent 27
10 000–50 000
148 000
189 600
28
50 000–100 000
151 300
193 200
28
100 000–500 000
156 900
201 000
28
större än 500 000
176 100
230 400
31
Källa: Särskild bearbetning av scb-statistik.
Regionala skillnader i lön per sysselsatt kan också tänkas bero av andra faktorer än skillnader i regionstorlek. Det generella sambandet har därför också utvärderats med hänsyn till andra fakto-
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
43
rer såsom till exempel andra regionala indelningar, regionala skillnader i branschstruktur, sysselsättningsgrad och befolkningstillväxt. Dessa faktorer ger emellertid inte någon signifikant eller större påverkan på lön per sysselsatt. I det illustrerade sambandet förklarar skillnader i lokala arbetsmarknaders storlek nära 60 procent (56) av de regionala skillnaderna i allmän lönenivå. Sambandet mellan lönenivå och regionstorlek är starkast i den privata sektorn. Det beror dels på att företagen är starkare beroende av lokala marknadens storlek än offentliga arbetsgivares, dels på att företagen kan diversifieras eller specialiseras på ett annat sätt än kommunala och statliga verksamheter.
Diagram 4. Lön per sysselsatt i privat sektor och regionstorlek år 2000 270 Stockholm
250
Tusental kronor per sysselsatt
Göteborg
230
Malmö
Kristianstad
210 Vimmerby
Skellefteå
Bengtsfors
190 Åsele
170
150 1 000
10 000
100 000
1 miljon
10 milj.
Folkmängd Anm.: y = 8900Ln(x) + 111100, R2 = 0,49. Källa: Särskild analys av kontrolluppgifterna, Temaplan ab.
44
Tillväxtens geografi –
Inom den privata sektorn förklarar skillnader i regionstorlek knappt 50 procent av de regionala löneskillnaderna. I diagram 4 illustreras det systematiska sambandet. Det finns också ett systematiskt samband mellan regionstorlek och lönenivå inom den offentliga sektorn. Men sambandet är något svagare än inom den privata sektorn. Offentliga arbetsgivare i större regioner har således en allmänt högre lönenivå än i mindre regioner. Det finns flera förklaringar till detta. Offentliga arbetsgivare konkurrerar delvis om samma arbetskraft som privata. I större regioner är offentliga arbetsgivare på samma sätt som privata beroende av större omland av arbetskraft vilket förut-
Diagram 5. Lön per sysselsatt i offentlig sektor och regionstorlek år 2000 220 Stockholm
Tusental kronor per sysselsatt
210
Malmö
200
Göteborg
190 Kristianstad
180 Skellefteå
170
Vimmerby Bengtsfors
160
150 1 000
Åsele
10 000
100 000
1 miljon
10 milj.
Folkmängd Anm.: y = 5200Ln(x) + 126200, R2 = 0,44. Källa: Särskild analys av kontrolluppgifterna, Temaplan ab.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
45
sätter större kompensation för pendling. I diagram 5 på sidan 45 visas sambandet mellan allmän lönenivå i den offentliga sektorn och regionstorlek. Regionförstoring är således inte bara frågan om att länka ihop alltfler kommuner med trafikinvesteringar i större omland. Ekonomisk integration i större regioner förutsätter högre löner än i mindre regioner. Det skall också poängteras att sambanden mellan pendling, regionstorlek och löner kan motverka större regioners tillväxt. Kan inte större regioner upprätthålla en långsiktigt högre lönenivå än mindre regioner avtar incitamenten för pendling och omlanden krymper. Följden blir då också att tillväxten bromsas. Sambandet kan också verka på ett annat sätt. Stiger kostnaderna för pendling i stora regioner – till exempel genom eftersatt utbyggnad av infrastrukturen – krymper omlanden och löner och tillväxt bromsas.
46
Tillväxtens geografi –
Socialförsäkringar och disponibla inkomster det starka inflytandet av skalfördelar på regioners ekonomiska tillväxt påverkar hushållens disponibla inkomster. Den enkla förklaringen är att huvuddelen av hushållens disponibla inkomster är löner. Men hushållens disponibla inkomster består inte bara av löner och detta förhållande motverkar skalfördelars starka inflytande. En betydande del av hushållens disponibla inkomster utgörs av inkomster från socialförsäkringar (inklusive pensioner) och utfallet av dessa beror inte på skalfördelar eller lokal mångfald.3 Socialförsäkringarnas bidrag till utvecklingen av hushållens disponibla inkomster beror dels på den allmänna ekonomiska ut3. Hushållens disponibla inkomster kan något förenklat sammanfattas med följande uppställning: Löner från offentliga arbetsgivare + Löner från företag = Total lönesumma + Ersättningar från socialförsäkringar – Hushållens inkomstskatter = ”Disponibel inkomst” Ovanstående förenkling ligger i att enligt Nationalräkenskaperna ingår också kapitalinkomster och en kalkylerad avkastning på egnahem i hushållens inkomster. Vidare ingår också direkta transfereringar. Det gäller främst barn- och studiebidrag, socialbidrag och bostadsbidrag.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
47
vecklingen i landet och ersättningssystemens regler för ersättning. Dels på befolkningens lokala åldersstruktur och den lokala arbetsmarknadens egenskaper och utveckling – förvärvsgrader, arbetslöshet och hälsoförhållanden. Sammantaget betyder detta att i lokala arbetsmarknader med svag tillväxt i hushållens lönesumma spelar socialförsäkringar en proportionellt större roll för hushållens disponibla inkomster. Och med större inkomster från socialförsäkringar i svagare regioner genereras en väsentligt större lokal efterfrågan än vad som följer av den lokala lönesummans utveckling. I vissa regioner ger till och med utfallen av socialförsäkringar en grund för positiv tillväxt i hela den lokala ekonomin. Hur stor roll spelar då socialförsäkringar i förhållande till löner? Hur starkt är beroendet av lokala arbetsmarknaders storlek? Detta sammanfattas i följande figur. Som visas i figur 12 är storleksberoendet starkt. I de största regionerna motsvarar inkomsterna från socialförsäkringar mindre än 40 procent av den totala lönesumman. I de två minsta storleksgrupperna är motsvarande andel väsentligt större. I dessa spelar utfallen från socialförsäkringar en avsevärt större roll för hushållens disponibla inkomster.
Figur 12.Totala ersättningar från socialförsäkringar (inklusive pensioner) i procent av total lönesumma år 2002 80 70
70 57
Procent
60
47
50
45 37
40 30 20 10 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
48
Tillväxtens geografi –
Det större beroendet av socialförsäkringar i mindre regioner betyder emellertid inte att ersättningarna från dessa system totalt sett vuxit mer än i andra regioner. Tvärtom. Den negativa eller svaga befolkningstillväxten i de mindre regionerna innebär faktiskt att de totala ersättningarna från socialförsäkringar växer långsammare än i andra regioner. Sedan senare delen av åttiotalet har de årliga totala ersättningarna från socialförsäkringar i de mindre regionerna (mindre än 50 000 invånare) vuxit med i genomsnitt nära 1,8 procent per år (realt). I de största regionerna har motsvarande årliga tillväxt uppgått till 2,6 procent. (Denna skillnad beror framför allt på att befolkningen i de största regionerna vuxit med 12 procent sedan 1990, medan befolkningen i de minsta regionerna krympt med 12 procent.) Ersättningar från socialförsäkringar ger en omfattande geografisk utjämning av både inkomster och tillväxt. Och denna utjäm-
Figur 13. Real tillväxt i total lönesumma och ersättningar från socialförsäkringar åren 1987–2002 Procent Tillväxt lönesumma
Tillväxt socialförsäkringar 47 46 45 43
50 40 Procent
31 27
30 20 10 0
28
29
16 6 <10 000
10 000–
50 000–
100 000– >500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
49
ningseffekt är med all sannolikhet avsevärt större än den som ligger i den snävare avgränsade regionalpolitiken. Socialförsäkringar ger inte bara en momentan utjämning av inkomsterna. De bromsar de underliggande skillnaderna i tillväxt på två sätt. Dels ger de en större lokal efterfrågan än vad som direkt genereras via den lokala sysselsättningen och tillhörande löneinkomster. Dels reducerar socialförsäkringssystemen incitamenten att flytta. De två största komponenternas roll för tillväxten i hushållens ekonomiska välfärd – total lönesumma och socialförsäkringar – belyses i figur 13 på sidan 49. Den långsiktiga utvecklingen av dessa två huvudkomponenter verkar som framgår allvarlig. Det är endast i de största regionerna som det finns någon slags balans. I övriga regioner ligger tillväxten i inkomster från socialförsäkringar troligen över vad som är långsiktigt hållbart. Tillsammans ger de två huvudkomponenterna i hushållens inkomster en mindre snedfördelad tillväxt i hushållens disponibla inkomster (jämför figur 14). I de minsta regionerna har hushål-
Figur 14. Real tillväxt i hushållens disponibla inkomster åren 1987–2002 2002 års prisnivå, procent 50
45
Procent
40 34
35
50 000–
100 000–
30 21 20 14 10 0
<10 000
10 000–
>500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
50
Tillväxtens geografi –
lens disponibla inkomster vuxit med närmare 15 procent sedan 1987. I de medelstora regionerna har motsvarande tillväxt uppgått till mellan 30 och 35 procent. Och i de största till 45 procent. Frågan är om sambandet mellan regionstorlek och tillväxt också ökat de regionala skillnaderna i disponibel inkomst per invånare? I slutet av åttiotalet uppgick skillnaden mellan genomsnittlig disponibel inkomst per invånare i de minsta och största regionerna till 16 procent. Och 2002 var motsvarande skillnad 14 procent. Sambandet mellan regionstorlek och tillväxt å ena sidan och socialförsäkringssystemens geografiska utjämning å den andra sidan verkar således inte ha medfört att de regionala inkomstskillnaderna ökat de senaste femton åren. Som visas i figur 15 finns det ett visst men svagt samband mellan regionstorlek och disponibel inkomst per invånare. Och detta samband verkar i stort sett vara likvärdigt över tiden. I de två minsta storleksgrupperna har den disponibla inkomsten per in-
Figur 15. Disponibel inkomst per invånare åren 1987 och 2002 Kronor per invånare, 2002 års prisnivå* 1987
2002
120 000 103 400
Kronor per invånare
100 000
90 400
80 000 69 800
95 500
93 300 72 000
72 100
96 600 75 000
81 200
60 000 40 000 20 000 0
<10 000
10 000–
50 000–
100 000– >500 000
Befolkning i lokal arbetsmarknad *Disponibel inkomst har definierats som lönesumma plus ersättningar från socialförsäkringar (inklusive pensioner) minus inkomstskatter. Källa: Bearbetning av kontrolluppgifter, scb och Temaplan.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
51
vånare vuxit med 30 procent mellan 1987 och 2002, och i de två största ett par procentenheter mindre.
52
Tillväxtens geografi –
Den nya ekonomiska geografin och bostadsmarknaderna den nya ekonomiska geografin sätter också djupa spår i bostadsmarknaderna. Spåren yttrar sig mest tydligt i prisbildningen på bostäder och bromsar de större regionernas tillväxt. Eftersom utbudet av bostäder i praktiskt taget alla lokala bostadsmarknader är givet på både fem och tio års sikt blir priserna på bostäder en direkt återspegling av hushållens efterfrågan. Detta påverkar i sin tur bostadsbyggandet. I normalfallet bestäms efterfrågan på bostäder av hushållens förväntningar om framtida värden – nyttor – förenade med att bo och leva i olika delar av landet, lokala marknader, kommuner och platser. Och dessa förväntningar avgörs i hög grad av hushållens föreställningar om de sociala och ekonomiska villkoren av att bo i en viss kommun eller lokal marknad. Det gäller arbetsmarknadens utveckling, villkoren för pendling, framtida inkomstvillkor, mångfalden i tillgången på kommersiell och offentlig service, utbildning och kultur med flera lokala förhållanden. I hushållens sammansatta bedömningar ingår också överväganden om olika risker i den lokala bostads- och arbetsmarknadens utveckling. Det kan gälla den allmänna tillväxten och stabiliteten i den lokala ekonomins utveckling, delar av arbetsmarknadens utveckling och naturligtvis ekonomiska risker förenad med att låna och använda besparingar för att bo och behålla en bostad.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
53
Figur 16. Priser för bostäder på lokala arbetsmarknader år 2002 Kronor per kvadratmeter, medelpriser för småhus 12 000
Kronor per kvadratmeter
12 000
9 000 5 500
6 000
6 100
4 000 3 000
0
2 700
<10 000
10 000– 50 000– 100 000– Befolkning i lokal arbetsmarknad
>500 000
Källa: Bearbetning av scb-statistik.
Tillsammans talar hushållens efterfrågan för att prisbildningen på bostäder blir starkt beroende av hur neg:s drivkrafter yttrar sig. I lokala marknader med svag eller negativ tillväxt, höga risker, en starkt begränsad lokal mångfald i tillgången på arbete och service blir efterfrågan på bostäder och åtföljande priser låga. Och som visats gäller detta i allmänhet små lokala arbets- och bostadsmarknader. Medan större och stora lokala marknader som regel präglas av högre och mer tillförlitlig tillväxt, en flerfalt större mångfald i tillgången på arbete, service, utbildning och kultur. Och av detta följer också en högre och mer intensiv bostadsefterfrågan. neg talar således för att det finns ett starkt samband mellan å ena sidan efterfrågan och priser på bostäder och å andra sidan lokala arbets- och bostadsmarknaders storlek. Detta samband kan tydligast illustreras med priserna på marknaderna för egnahem. Eftersom sådana marknader finns i alla landets lokala arbets- och bostadsmarknader ger de också den mest rättvisande geografiska bilden av den allmänna bostadsefterfrågan.
54
Tillväxtens geografi –
I figur 16 visas medelpriserna för egnahem år 2002. Som tidigare har de lokala marknaderna grupperats i fem storleksklasser. Som framgår finns ett mycket tydligt storlekssamband. I de två minsta storleksgrupperna som präglas av minskande befolkning och sysselsättning, svag inkomstutveckling, relativt hög risk, bristande mångfald och stort beroende av socialförsäkringssystemen motsvarar den allmänna prisnivån för bostäder inte mer än knappt 3 000 till 4 000 kronor per kvm. I de största lokala marknaderna är den allmänna prisnivån och efterfrågan tre till fyra gånger högre. Även i de medelstora marknaderna – 50 000 till 500 000 invånare – är den allmänna efterfrågan låg – i ekonomiska värden motsvarar den endast 50 procent av efterfrågan i de största marknaderna. Den ekonomiska geografin, som starkt präglar det svenska samhällets utveckling, ger en bild av bostadsefterfrågan. De låga priserna i de minsta marknaderna kan bara förklaras av att hushållen i dessa marknader i allmänhet förväntar sig att efterfrågan på bostäder kommer att falla på längre sikt. I de medelstora marknaderna är priserna för egnahem uttryck för en mer långsiktigt stabil efterfrågan. De stora skillnaderna i bostadspriser och boendekostnader verkar också som en motkraft mot de största regionernas tillväxt. Jämför man de största regionernas boendekostnader med flertalet av de mindre, visar det sig att boendekostnaderna kan vara både 50 och över 100 procent högre i de största regionerna. Detta ger givetvis helt olika bostadskalkyler vid övervägande om flyttning. Höga boendekostnader bromsar framför allt storstadsregionernas tillväxt och låga boendekostnader blir samtidigt en avgörande konkurrensfördel för mindre regioner. Något tillspetsat kan man därför också hävda att det inte i första hand är de obyggda bostäderna som bromsar storstadsregionernas tillväxt. En mer avgörande motkraft ligger i de mindre regionernas redan byggda och billiga bostäder.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
55
Figur 17. Antal färdigställda bostäder per 1 000 invånare Genomsnitt för femårsperioden 1998–2002
Snitt åren 1998–2002
2,5
2,3
2,0 1,5
1,3 1,0
1,0 0,5 0,5 0,0
0,2 <10 000
10 000– 50 000– 100 000– Befolkning i lokal arbetsmarknad
>500 000
Källa: Bearbetning av scb-statistik.
Frågan är hur bostadsbyggandet anpassats till dessa förhållanden? Detta kan tydligast illustreras med antalet färdigställda bostäder per 1 000 invånare. Eftersom bostadsbyggandet ofta fluktuerar kraftigt mellan enskilda år behövs det minst en femårsperiod för att ge en tillförlitlig bild. Figur 17, som illustrerar bostadsbyggandets fördelning de senaste fem åren, ger tydligt besked: Bostadsbyggandet har anpassat sig starkt till de regionala utvecklingsvillkor som präglar landet. Detta illustreras i figuren som anger bostadsbyggandets beroende av lokala marknaders storlek. I de minsta marknaderna finns det i praktiken ingen marknad för nyproduktion av bostäder. I de näst minsta marknaderna – 10 000–50 000 invånare – där medelpriserna för befintliga egnahem är 4 000 kronor per kvadratmeter är också marknaden för nyproduktion mycket svag. I flertalet av dessa nästan 75 olika kommuner är nyproduktion av bostäder som regel förenad med
56
Tillväxtens geografi –
särskilda omständigheter och affektionsvärden för vissa platser, sociala sammanhang och familjeband.
– en underlagsrapport om välfärdens villkor
57
58
Tillväxtens geografi –