Löftets båge (efter världens största översvämning) När jag skriver detta i mitten av februari har vi just vindpinats av de båda ovädren Chiara och Dennis. Ja, utanför mitt fönster ryter ännu Dennis, och det tycks som om han inte vill ge sig än på ett bra tag. Det myckna regnandet hotar att svämma över både sjöar och vattendrag. Detta skapar oro hos dem som bor nära Lagans och Nissans vattenflöden, ja, även Tabergsån har fått sin beskärda del av vattenmassorna. Vad detta kommer att innebära vet jag inte just nu, kanske kommer det att översvämma källare och bli kostsamt.
Världens mest kända översvämning
Huruvida vi kommer att minnas Chiara och Dennis är osäkert. Det finns dock ett oväder som vi har läst om, hört berättas om, sjungit om, sett filmer om och fantiserat om. Arkeologer och historiker har sökt spår efter det fruktansvärda ovädret. En stor del av jordens befolkning känner till berättelsen. Då regnade det oavbrutet i fyrtio dygn och hela jorden blev översvämmad, så att ingen levande varelse överlevde. Eller…Jo, det var ju Noa, hans hustru, sönerna Sem, Ham och Jafet och deras hustrur, samt representanter för alla djurarter, mankön och honkön. De skulle räddas. Förmodligen har vi varit med och sjungit sången: ”Gubben, Noa, gubben Noa var en hedersman, när han gick ur arken plantera han på marken, osv.” Den både spännande och hemska berättelsen om översvämningen läser vi i Första Moseboken, kapitlen 6-10. Ondskan var stor på jorden, heter det, och Gud hade beslutat att förstöra sin skapelse. Noa var dock ”en oförvitlig och rättfärdig man; han levde i gemenskap med Gud” (6:9). Han fick i uppdrag att bygga en stor båt, som benämndes just arken, så att de ovan nämnda personerna och djuren skulle överleva och sedan kunna fortsätta livet på jorden. Att bygga en ark kunde inte ha varit så lätt, särskilt inte som folk måste ha undrat och tyckt att Noa var en knepig människa. Men regnet kom och det blev som Gud hade sagt. Noas familj och djuren i arken överlevde, eftersom arken 10
flöt ovanpå alla vattenmassorna. Om jag fick möjlighet skulle jag fråga Gud två saker: Vad hade människorna gjort för ont som förtjänade detta öde, och vilka var jättarna, som det berättas om i början av det sjätte kapitlet? De betraktades som urtidens hjältar och fanns under Noas dagar. Det är inte vår sak, att veta allt, men man har ju rätt att undra. Ska jag en gång få veta?
Livet börjar på nytt
Som varje oväder avtog även detta. Dock fortsatte vattnet att stiga i 150 dagar. Vattenmassorna sjönk så småningom undan och arken nådde fast mark. Jag tycker det är en
