Krönika

Anna Dougan

TAXI-UNCLES

Jag hoppar in i bilen som väntar på mig. En doft av tigerbalsam, citrongräs och cigarettrök slår emot mig när jag sätter mig på det beiga skinnsätet. På instrumentbrädan står en uppsjö av olika kristaller och buddhafigurer blandade med några superhjältar från Marvel som blockerar en stor del av sikten genom vindrutan. Kontrasten från den varma fuktiga luften utanför är omedelbar, luftkonditioneringen blåser för fullt och jag svär lite inombords över att jag inte tog med en sjal.

Mannen i förarsätet vänder sig mot mig och säger “ Miss Anna right? Going to Orchard lah?” Jag svarar ja och tar på mig bältet medan han börjar köra.

“Where you from?” frågar han och jag svarar Sverige.

“Ohh! Switzerland, very nice, very expensive!!” “No Sweden!” fortsätter jag. “Up north, the arctic, Scandinavia? Next to Norway and Finland? Abba? Volvo? Ikea?”.

“Aah, yes Sweden, I know Ikea! I like to go eat, very much meatballs! Sweden! Very beautiful lah! Expensive?”.

Han sicksackar genom trafiken, kör på det där sättet som jag nu uppfattar som synonymt med att åka taxi i Singapore, ett evig tryck och släpp på gasen. Man liksom hackar sig fram, kanar fram och tillbaks på sätet och testar bilbältets funktion oavbrutet. Att titta på telefonen känns otänkbart, det är som ett perfekt recept för åksjuka! Att åka med en äldre taxi uncle genom rusningstrafiken i Singapore känns som en extremsport ibland, man kastas ut i det okända och man har ingen aning om man kommer komma fram helskinnad, eller komma fram alls. Har den här mannen ens körkort?

“Your English very good!” fortsätter han. “Thank you!” svarar jag och försöker förklara att vi lär oss engelska tidigt i skolan, att Sverige är ett land med en liten befolkning och att vi inte dubbar vår tv, det är normalt för svenskar att kunna engelska.

Jag kan inte låta bli att fascineras av min chaufför som, när han stannar vid varje rödljus, speglar sig i backspegeln, tar fram en liten pincett och drar sedan noggrant loss vita hårstrån från vad som annars ser ut att vara en mörkfärgad frisyr. Detta samtidigt som han fortsätter prata med mig om varför Ikea är så bra. Det är omöjligt att säga hur gammal han är men jag gissar på att han kan vara runt 70.

“You like Singaporean food?” fortsätter han och vi ger oss in i en diskussion om var man hittar den godaste Laksan. Jag känner att jag samlar några poäng när jag säger att min favorit är den i den lilla hawkern i botten på Roxy Square. Hans ögon lyser upp och han nickar ivrigt! “Yes yes, very few people know about this one, it is very authentic, very shiok”

På cirka 13 minuter har vi blivit riktiga bästisar och fortsätter glatt dela med oss av matupplevelser. Han svänger in på Orchard Turn och jag börjar göra mig redo för att hoppa ur bilen. “Have a nice day and thank you!” säger jag varpå han svarar “ Yes yes, you too…and Switzerland, so very nice, I want to visit now!”.

Vill du arbeta med SWEA Magazine Singapore?

Vi är en blandning av proffs och amatörer som jobbar ideellt. Skribenter, annonsansvarig, korrekturläsare, korrekturansvarig, redaktör, redaktörsassistent, layoutare. Det vi har gemensamt är att vi brinner för magasinet. Vill du arbeta som externskribent eller krönikör kan du även medverka i liten skala och skriva en eller flera artiklar inom ämnen som du brinner för. Hör av dig och berätta lite om dig själv och vad du vill bidra med eller vad du är nyfiken på! Mejl: editor.swea.sg@gmail.com

SWEDCHAM WOMEN4WOMEN

Network Building Experience Sharing Professional Development Support Structure

A forum in which SwedCham's female professionals lift, champion and help each other in a safe space.