Hemvändare

Här får vi höra från tidigare vice ordförande Josefin om hur det kändes att komma hem igen, tankar, känslor, väder och omställningen. Josefin bodde nästan två år här i Singapore och var mycket engagerad i SWEA. Allt från vice ordförande, till medlem i eventgruppen och välgörenhetsorganisationen Helping Hands.

TEXT & FOTO: JOSEFIN SURTEVALL vaknar i vår lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, drar bort gardinerna och kollar ut genom fönstret. Snön faller fortfarande, igår eftermiddag började det snöa och det bara fortsätter. Min man Fredrik ska åka tåg till Norrköping för att jobba och vi diskuterar om tågen går. Det verkar de göra. Jag uppdaterar jobbmejlen och ser om vi inte får någon uppmaning om att jobba hemifrån men det får vi inte. Så jag gör mig redo och ger mig ut för min drygt två kilometer långa promenad till jobbet, från Kungsholmen till Norrmalm. Mitt i centrala Stockholm får jag pulsa mig fram, trottoarerna har inte hunnit plogas än. Ingenting har plogats vad jag kan se. Det känns som att snön kommer från sidan, den kalla luften och snöflingorna piskar mig i ansiktet. Jag möter en kvinna som har ett paraply i högsta hugg för att skydda sig mot snön. Själv svär jag över att jag inte också tänkte på det.

Bilarna slirar och bussarna verkar inte dyka upp, många står otåligt och väntar i busskuren. Till slut kommer jag fram till jobbet, det tog nästan dubbelt så lång tid mot vad det brukar men det är så skönt att komma in. Jag ser mig själv i spegeln, det ser ut som att jag har tagit en dusch, jag är knallröd i ansiktet och jag får skämmas när jag tar av mig ryggsäcken och ser att golvet blir vitt av snö. Mina kollegor kommer in en efter en, och alla berättar om hur de kämpat sig till jobbet idag. Jag sätter mig ner och börjar jobba och det fuktiga varma vädret i Singapore känns långt borta. Jag läser på nyheterna om en man som tagit längdskidorna till jobbet genom centrala Stockholm och jag börjar drömma mig bort, kanske kan vi åka längdskidor i helgen.

NJÖT AV ATT FÅ FIRA JUL

Vi har nu varit tillbaka i Sverige i cirka tre månader. Vi kom hem två dagar innan jul och min kropp var riktigt förvirrad, tidsomställningen efter att ha spenderat de senaste veckorna på Nya Zeeland var total. Vi njöt av att få fira jul med våra familjer och släkt, men tröttheten jag kände var förlamande. Efter nyår flyttade vi tillbaka till vår lägenhet i Stockholm som varit uthyrd under tiden vi varit borta. Den är inredd i modern stil med mörkt målade väggar på våning ett och i norrläge. Kontrasten mot vår ljusa lägenhet på våning 47 med utsikt över havet i Singapore kändes enorm. Vi började genast prata om att måla om med ljusare färger och börja kolla hus och radhus på Hemnet.

ALLT SÅG LIKADANT UT SOM NÄR JAG LÄMNADE

I januari började vi båda jobba, jag var nervös inför min första dag även om jag gick tillbaka till mitt gamla jobb som dietist på Norrmalms stadsdelsförvaltning. Det var en surrealistisk känsla att gå in på kontoret och mötas av mina kollegor. Allt såg precis likadant ut som när jag lämnade. Första dagarna kände jag att det var svårt att hänga med i tempot och diskussionerna. Jobbdagarna kändes oändligt långa. När jag gick hem från jobbet var det redan mörkt och kylan kändes värre än jag mindes. De första dagarna efter jobbet gick jag bara hem och satt paralyserad i soffan tills jag orkade göra något. Men för varje dag som har gått, känner jag att jag kommer in i arbetet mer, jag köpte gymkort och har kommit i gång med mina träningsrutiner igen. Vi träffar vänner och familj när vi är lediga, allt är som vanligt men vi får också lära känna nya tillskott i form av flickvänner, pojkvänner och små bebisar.

Efter två månader känns det som att jag aldrig har varit borta. Dagarna går jättefort och veckorna susar förbi. Det jag saknar från Singapore är möjligheten att kunna gå till poolen och njuta av värmen och all god mat. Jag har försökt hitta en lika god Pho som jag brukade äta till lunch, men jag blir alltid besviken. Jag saknar tennisträningarna och att det var så lätt att få en tennistid. I Stockholm finns det bara konstiga tider, kanske blir det bättre när det blir varmare och man kan spela på utomhusbanorna.

NY FAS I LIVET

NAMN Josefin Surtevall

FAMILJ Make Carl-Fredrik

YRKESBAKGRUND Dietist

BOR Stockholm

HUR LÄNGE BODDE DU I SINGAPORE?

Drygt 1,5 år

NÄR FLYTTADE DU TILLBAKA TILL SVERIGE?

Vi kom tillbaka till Sverige två dagar innan jul 2022.

SWEA-MEDLEM SEDAN Jag var medlem i drygt ett år. VAD SAKNAR DU MEST FRÅN SINGAPORE? Värmen, livsstilen, restaurangerna och de vi lärde känna.

Jag är jätteglad att vi vågade ge oss ut på äventyret att flytta till Singapore och jag kan verkligen tänka mig att bo utomlands i framtiden igen. Något som jag tidigare tyckt känts väldigt läskigt och som ett oöverkomligt stort steg. I övrigt är allt som vanligt och vi lever på livet som vi gjorde innan Singapore, förutom att vi nu förbereder oss för en ny fas i livet. Min trötthet berodde inte bara på tidsomställningen och mörkret. Jag är gravid med vårt första barn och vi försöker förstå att det är ett litet liv som snart ska komma till oss. Det är tur att vi har många månader på oss att förbereda oss och det känns tryggt att ta nästa steg i Sverige med vänner och familj i vår närhet även om vi saknar livet i Singapore. Men så fort barnet är tillräckligt stort för att klara resan så kommer vi tillbaka och hälsar på.

AI-teknologi som diagnostiserar bröstcancer och identifierar tumören med en ”heat map”.