I Love Kiruna 2010 Nr.1 by Svenska Civildatalogerna AB

Tidningen för dig som gillar KIRUNA NR 1/2010

Alpina SM i Björkliden Shit Creek MC Filmstaden Kiruna

Konsten att vara nöjd med två ripor

Från puckelpist till yoga Medaljmeriterade Lise Benberg om livet då och nu

40 år har gått sedan vintern då gruvorna stod stilla

Det är vi som är Björkenvalls

Krönika:

MADE IN KIRUNA Riktigt fint hantverk

Börje Salming om kärleken till Kiruna och till vidderna

I LOVE KIRUNA

en vårvintermorgon i mars gick Fredrik Ludvigsson från Kiruna och Vizelia

Sundström från Skellefteå upp i Björklidens skidbackar. Vizelia jobbar säsonger

i Björkliden som receptionist och har ett stort intresse för modellfotografering. Fredrik är fotograf och så här berättar han om fototillfället:

”Vi hade hållit tät kontakt under vintern 2009 för att vid första lediga stund

och bra väder träffas för att göra lite bilder i vårvintermiljö. Tanken var att för-

söka få fram ett något återhållsamt och avslappnat uttryck men ändå med en

viss nerv av njutning. Så en tidig morgon i mars plåtade vi ett snöbollskast från hotellet dels i morgonsol från Abiskohållet, och dels snöfall och drev från väst, kombinationen var tacksam. Den här dagen var en typisk vårvinterdag i mars

med det härliga i att hitta lä och känna årets första värmande sol på allvar. Allt eftersom morgonen fortskred och vi fotograferade så kom också liftarna och

således åkarna i backen igång. Rätt som det var kommer en man i löparskidor i lite för hög fart svischande förbi. Han hinner vinka till oss innan han står på toppluvan i pisten. När ett snöigt ansikte tittar upp frågar han ändå glatt: Fortell ikke at du fanget det i kameraet din?”

foto: fredrik ludvigsson | www.fredrikludvigsson.com

I LOVE KIRUNA

vinter.

Nyheter och fakta om samh채llsomvandlingen www.lkabframtid.com

I LOVE KIRUNA

Ett nytt nummer av I Love Kiruna och vi tycker att det är lika roligt den här

gången! Vad har då hänt sedan sist? Vi har vandrat sommarens stora fjällvandringslopp Fjällräven Classic. Eller rättare sagt våra vältränade kompisar Eva och Veronica har vandrat det 110 kilometer långa loppet. Guldmedalj till tjejerna! Vi har även

tillbringat tid i Kirunafjällen under vinterhalvåret. Följ med på en hel dags ripjakt där både tålamod och koncentration ställs prov på i jakten på den eftertraktade, men ack så svårfångade fjällripan. Från ripjakt är inte klivet långt till Börje

Salming – the man, the myth, the legend. Vi fick en intervju med Börje där han

berättade om sin uppväxt, gamla hockeyminnen och beslutsamheten om att en dag återvända till fjällvärldens vidder. Bland fjälltopparna i väst ligger Kårsavagge. Här

driver Svenska Turistföreningen en av Kirunafjällens mysigaste stugor. Tove Falck var stugvärd i Kårsavagge ett par månader under vårvintern 2009. Vi hälsade på hos

Tove och fick ta del av stillheten, där solen ofta skiner men där vädret också kan bli din värsta fiende. Tove själv har för er läsare skrivit en text om sina 60 dagar i fjäll-

stugan. Efter ett långt och hektiskt liv som puckelpiståkare på elitnivå har Lise Benberg varvat ner och anammat yogans filosofi. För I Love Kiruna berättar

Lise om livet kring skidåkningen och om att åter ha funnit sin plats hemma i Kiruna. För grabbarna i Shit Creek MC är ”hemma” mellan vägskyltarna i byn Kauppinen. Det som började som kanske Sveriges minsta (och nordligaste) MC-klubb har nu

vuxit sig till ett gäng med hela åtta medlemmar. Möt dem på plats, i just Kauppinen. Familjen Björkenvall är två generationer musikfamilj. Pappa Lasse har spelat i ett

gäng olika band genom åren bl a Janders och Labyrint, äldste brorsan Tony har de senaste åren turnerat och fått en stjärna i countryhimlen tillsammans med Willy Clay Band och lillebror Anton har precis inlett sin solokarriär med ett skivsläpp.

I det här numret får vi också en vidvinkelbild av filmstaden Kiruna, en vink om vad som händer under vårens alpina SM i Björkliden och en återblick till 1969, då gruvstrejken bröt ut i ett frustrerat Kiruna. Till er som vill hänga med på det

senaste från I Love Kiruna, kanske tycka till, vara med i tävlingar och delta i omröst-

ningar – besök vår webbsida www.ilovekiruna.com, så får vi tillfälle att ses lite oftare. Till dess, ha en fin Kirunavinter!

På återseende!

Redaktionen I LOVE KIRUNA I LOVE KIRUNA nr 1 | 2010 Omslagsfoto: Fredrik Ludvigsson

Produktion: Krauz & Co. reklambyrå/Pekinghuset Adress: Geologgatan 7A, 981 31 Kiruna E-post: info@ilovekiruna.com Tel: 0980-688 80 Annons: annons@ilovekiruna.com Korrektur: Li Lindström, korrfabriken.se Tryck: Sörmlands Grafiska Illustration ”Las Kirunas” för I Love Kiruna av Anna Öhman

I LOVE KIRUNA

10................. Det här är Kiruna

62................. Man ska bo mellan skyltarna

12................. Stadsflytten 2.0

68................ Det är vi som är Björkenvalls

14................. Visst är det kul med snö?

74................ Kiruna är filmarnas favorit

17................. Bra drag i baren 18................. Välkommen in på kaffe och tårta i City Galaxen

79.................Världens största filmfestival finns

20................. Här är bankkontoret som gärna investerar i Kiruna

så klart i Kiruna

80................ Let´s sing and dance 22................ Börje Salming:

84................ På Krämaren står handel i centrum

90................ Krönika: Jag har velat lämna dig

”Jag vill att min aska ska strös ut där uppe.”

30................ Konsten att vara nöjd med två ripor

34............... Fjällräven Classic 2009

92...............”Vi är inga maskiner”

42............... Klara, färdiga, alpina SM!

44............... Made in Kiruna

95.................Ordning och reda

50.............. ”Jag har alltid vetat att Kiruna är mitt hem”

Lise Benberg om sitt liv nu och då.

för all evighet. Amen! 40 år har gått sedan gruvstrejken ger trivsel och vinst

98................ I Love Kiruna på webben

58................. Möten på vårvinterfjället

Esteterna lägger makeup inför kvällens föreställning... Läs mer på sidan 80 6

I LOVE KIRUNA

Vad gör fem gubbar med tofsmössa i en busskur? Läs mer på sidan 78

Snacka om tur! RiksgrĂ¤nsen

200 kr/p Enkelrum frĂĽn och testar it tror jag drar d ske jag n ka r le skotern, el gĂĽr pĂĽ tur? ie vill Hoppas Ann-Sof fĂślja med!

LKAB 1/1

Boka en ofĂśrglĂśmlig vistelse hos STF VANDRARHEM RIKSGRĂ&#x201E;NSEN Bokning: tel +46 (0)980 430 88 â&#x20AC;˘ info@vandrarhemriksgransen.se Vandrarhem RiksgrĂ¤nsen Ă¤r belĂ¤get endast 300 meter frĂĽn tĂĽgstationen

â&#x20AC;?JOBBA

HEMIFRĂ&#x2026;N

â&#x20AC;?

HĂĽll koll pĂĽ vad som hĂ¤nder i RiksgrĂ¤nsen pĂĽ vĂĽr hemsida!

www SJLTHSBOTFO OV t tel. 0980-400 80

I LOVE KIRUNA

Hej!

Det är vi här till höger som gjort den här tidningen.

I Love Kiruna är producerad av Krauz&Co. reklambyrå. Vi har som ambition att med stort hjärta göra ett magasin om Kiruna.

redaktionen för detta nummer av i love kiruna består av: emma wodén: projektledning åke tapani: annonsförsäljning catarina alanärä: annonskoordinator petra sternlund: text, foto, layout jörgen medman: foto, bildbearbetning och dan eriksson: annonsförsäljning (ej med på bild) Vi hoppas att ni gillar tidningen och att vi ses igen! Bilden är tagen i oktober 2009 av jörgen medman

Foto: Jörgen Medman Foto: Marcus Wiklund Foto: Sandra Eriksson

Foto: Jörgen Medman 8

I LOVE KIRUNA

Emma, Åke, Cattis, Petra och Jörgen

sandra eriksson är fotograf och skribent. Hon är född och uppvuxen i Kiruna, men har bott i Umeå i sex år för att studera och jobba. Förra sommaren fick hon hemlängtan och återvände till Kiruna, berikad med bland annat goda fotokunskaper och en fil. magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Till i love kiruna har Sandra skrivit och fotograferat reportaget om familjen Björkenvall. Om kiruna säger hon så här: ”Jag bor i en stad omgiven av den vackraste natur, och jag älskar vintern och dess magiska ljus. Det är i och runt min hemstad som jag hittar de flesta fotomotiven, allt från närbilder till svindlande vyer och ansikten jag möter. Här finns fantastiska omgivningar att fotografera i, det är bara att kliva ut genom dörren. Ibland behöver jag resa härifrån för att få inspiration och nya intryck, men Kiruna är alltid hemma för mig.”

fredrik ludvigsson är fotograf med skrivkunskaper. Han är uppvuxen i Åsbro, Närke och flyttade till Kiruna som sexåring. I dag bor Fredrik med sin familj i Puoltsa 2,5 mil sydväst om Kiruna. För i love kiruna har Fredrik fotat omslagsbilden samt skrivit och fotat reportaget om ripjakt. när det gälller kiruna uppskattar Fredrik närheten till vildmark. ”Man blir lätt hemmablind, men att det är unikt att kunna vandra genom gammal urskog upp mot trädgräns och storslaget kalfjäll.”

helena sjöholm är frilansjournalist/skribent och egenföretagare. Hon är uppvuxen, bor och verkar i Kiruna och jobbar med allt som har med texter att göra. i love kiruna har Helena skrivit en krönika om Kiruna, om Arctic Light Filmfestival och om Kiruna som plats för filminspelningar. om kiruna säger helena så här: ”Ju äldre jag blir desto högre värderar jag min uppväxt i villaområdet i Tuolluvaara där det var tryggt med en fin gemenskap. Men det lilla charmiga kan också bli för litet, då känns det skönt att resa iväg för att sedan längta hem. Här i Kiruna finns den underbara naturen och fyra riktiga årstider som jag alla älskar lika mycket. Trots och på grund utav sina olikheter. Jag mår bra av att byta årstid, och är det vinter i Kiruna så är det riktig vinter…Inget mitt i mellan. Det gillar jag! Kiruna lämnar jag aldrig, i alla fall inte mentalt.”

anna öhman är illustratör, född och uppväxt i Stockholm men med patriotiska föräldrar med rötter i Norrbotten. Har bott i Kiruna i sammanlagt fyra år. Har ritat sedan hon var liten vilket senare i livet ledde till ett antal olika utbildningar inom konst, illustration och grafisk formgivning, senast på Konstfack i Stockholm. Ser sina uppdrag som en spännande kreativ process där mycket kan hända från idé till färdig produkt. Till i love kiruna har Anna illustrerat Ingångssidan, Börjestatyn, Stadsflytten och Helena Sjöholms krönika. om kiruna säger anna så här: ”Kiruna är en häftig och speciell stad mitt ute i ingenstans. Jag gillar det enkla livet som Kiruna har att erbjuda. Men lika mycket som jag gillar skidåkning, natur och lugnet på fjället så dras jag till pulsen i storstaden. När Kiruna blir för litet och intrycken börjar sina så packar jag ryggsäcken och beger mig till storstaden där släkt och vänner bor. Jag känner mig lyckligt lottad att kunna ha tillgång till båda världar och skulle inte vilja vara utan någon av dem. ”

Samhällsnytta för alla...

...och inte bara russinen ur kakan. Vi ﬁnns för att kontinuerligt tillhandahålla en effektiv och kostnadseffektiv service för hela kommunen och inte bara för stunden eller för de delar som är en riktigt bra affär. Samtidigt ska bolaget överleva på de intäkter det har, vi kallar det för ”Affärsmässig samhällsnytta”. Tekniska Verken i Kiruna AB är till 100% ägt av Kiruna kommun och levererar ”Affärsmässig samhällsnytta” på ﬂera sätt. Som exempel kan

nämnas att vi driftar ca 40 vatten- och avloppsreningsverk, snöröjer åtskilliga mil väg efter varje snöfall samt hämtar sopor och avfall i hela kommunen. Dessutom driver vi åtta återvinningscentraler samt två värmeverk. Vi gör det här för att hela Kiruna kommun ska vara en attraktiv kommun att leva och bo i. Läs mer på www.tekniskaverkenikiruna.se

Tekniska Verken i Kiruna AB Tel: 0980-707 23 info@tekniskaverkenikiruna.se www.tekniskaverkenikiruna.se I LOVE KIRUNA

Foto: Jörgen Medman

Basfakta

Natur

Med 19.447 kvadratkilometer är Kiruna kommun lika stor som länen Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Eller som halva Nederländerna där över 16 miljoner människor bor. I Kiruna kommun bor 23.099 personer på samma yta. Det blir nästan en kvadratkilometer per person. Drygt 18.000 personer bor i centralorten och resten är fördelade på femtiotalet byar, där Jukkasjärvi, Vittangi, Svappavaara, Karesuando hör till de större. Kiruna kommuns officiella språk är svenska, samiska och tornedalsfinska.

Att det finns mycket fin natur i kommunen visar de områden på drygt 530.000 hektar som är skyddade i form av nationalparker, naturskydds- eller djurskyddsområden. Det är 26 procent av kommunens yta och nästan 11 procent av all skyddad natur i Sverige. Inom kommungränsen finns omkring 6.000 sjöar där Torneträsk är störst och sex älvar varav Torne älv, och Kalix älv tillhör de största. Naturreservat: I Kiruna kommun finns nio naturreservat. Abisko naturvetenskapliga stations naturreservat, Alajaure, Aptasvare fjällurskog, Masugnsbyns naturreservat, Pessinki fjällurskog, Rautas fjällurskog, Rautusakara, Stordalens naturreservat och Torneträsk-Soppero fjällurskog.

Historia Fornlämningar visar att de första människorna kom hit för mer än 6.000 år sedan. Nybyggare och de allra första gruvarbetarna kom i början av 1600-talet, under den första gruvepoken. Då fanns redan en kyrka i Jukkasjärvi, 17 kilometer utanför Kiruna vid Torneälven. Den färdigställdes i april 1607. Kiruna räknar 1900 som sitt födelseår, då Kunglig Majestät antog stadsplanen Det året övervintrade även de första nybyggarna i det nya samhället. Till Kiruna kom järnvägen vid sekelskiftet och 1903 invigdes Malmbanan, som förbinder Kiruna med Luleå i söder och Narvik i norr. Befolkningen ökade lavinartat de första åren på förra seklet och redan 1910 hade Kiruna 7.500 invånare. Som flest var Kirunaborna i mitten på 1970-talet då kommunen hade drygt 31.000 invånare. 10

I LOVE KIRUNA

Kuriosa

Kiruna är känt för världens största underjordiska järnmalmsgruva, rymdbasen Esrange, att vi är skoter- och hundtätast i landet, Icehotel, midnattssolen och norrskenet. Konst: Kiruna kommun äger en av landets finaste konstsamlingar med runt 2.000 verk av bland andra Anders Zorn, John Bauer och Edvard Munch. Kändisar från Kiruna: Hockeylegenden Börje Salming (läs intervju med Börje på sid 22),författaren Åsa Larsson, Lars Törnman, gruvarbetare och kommunalråd. Bra hamburgerkiosker: Klassikern Empes – hamburgergrillen nedanför Hotell Ferrum är en klassisk inrättning. Här köper man med fördel sitt skrovmål. Altagrillen,

Tuollagrillen, Annis Grill och IT-grillen är fyra andra fullgoda alternativ. Observera att IT-Grillen hette så långt innan Ines Uusman dömde ut Internet som en fluga. P-avgift i centrum: P-skiva, fritt i två timmar.

Resa till Kiruna Med flyg, tar man sig hit med ett par ankomster per dag, flygtid från Stockholm är 90 minuter. SJ kör Norrlandstågen just nu och Länstrafiken Norrbotten kör bussar. Kolla även privata researrangörer för paketresor via Kiruna Lappland Turistbyrå. Landsväg, E10, angör söderifrån alternativt via Norge eller Finland norrifrån. Att korsa kommunen från Riksgränsen i väster till Saivomuotka i öster kräver en bilresa på 370 km.

Ytterligare info Kiruna Lappland, Turistbyrå, Folkets Hus. Tel: 0980-188 80. E-post: kiruna@lappland.se På nätet: www.kiruna.se • www.kiruna.cc eller www.lappland.se

LÄGENHETSHOTELLET

Frukostälskare bor billigt och bra på Hotell Kebne

Välkommen till Gullriset!

Kirunas hemtrevliga lägenhetshotell

Här bor du bekvämt och plånboksvänligt med självhushåll. Gullriset är ett idealiskt boende för alla som kommer till Kiruna, till exempel familjer, företag, idrottsföreningar med flera.

Jukkas Belysförn. 1/1 Konduktörsgatan 7, 981 34 Kiruna Tel: 0980-681 80 Fax: 0980-681 81 www.hotellkebne.com

Med stjärnhimlen som tak

Välkommen till Máttaráhkká – vår natursköna anläggning strax utanför Kiruna. Vi erbjuder en ombonad, stimulerande och ostörd miljö som passar för konferens, middagar, bastu- och relax med Hot tub där stjärnhimlen utgör tak, eller varför inte ett enkelt, mysigt fika efter en skön naturpromenad i våra omgivningar? Här finns också en butik med sameslöjd, hantverk och souvenirer. Sedan starten 1993 tillverkar vi sameslöjd och hantverk på plats. Butikens och våra öppettider varierar efter säsong. För aktuella öppettider; ring oss eller gå in på www.mattarahkka.se

0980-191 91 www.mattarahkka.se

• Det finns TV och dusch i varje lägenhet.

• Alla lägenheter är utrustade för självhushåll.

• Sänglinne och handdukar ingår.

• Bra parkeringsmöjligheter med motorvärmare.

Bromsgatan 12 Bokning tfn 0980-109 37, fax 0980-147 00 www.fabmf.se

Välkommen till underjorden!

Gör ett besök i världens största underjordiska järnmalmsgruva på 540 meters nivå under jord Guidade turer året om Avgång direkt från Turistbyrån För information och bokning:

Kiruna Lappland Turistbyrå 0980-188 80 info@lappland.se

Barn under 6 år kan inte delta pga säkerhetsbestämmelser. I LOVE KIRUNA

Stadsomvandlingen är ett ständigt aktuellt ämne i 2000-talets Kiruna. Så vi på I Love Kiruna vill gärna uppdatera er om vad som händer. Vi ringer upp Kiruna kommuns projektledare för stadsomvandlingen, Christer Vinsa, för en kommentar.

khornet, åla hus, miljövänliga EkoByn Bleäc isn x. odling, med bl.a. energ (t.e bostadsområd självhushållning jlighet till viss lytande i energikällor, mö ) och lokalt inf ing gn ug dh ve h nskligt, djurhållning oc att skapa ett mä nering. Målet är hälle. am als lok boende och pla t bil ekonomiskt sta ekologiskt och

Text: Emma Wodén Illustration: Anna Öhman

Stadsflytten 2.0 Hej Christer, det var ungefär ett år sedan vi hördes av senast. Vad har hänt sedan dess? – Ja, jag förstår att folk vill se konkreta nybyggnationer i staden för att få bevis på att det verkligen händer något och nu har det faktiskt skett en hel del. Bygget av den nya järnvägen är påbörjat, det händer saker på andra sidan Luossajärvi, vi ser maskiner som kör där nästan dygnet runt och nyligen invigdes de nya huvudavloppsledningarna. Vi har också kommit långt med planerna för gruvstadsparken som ska bli det kommande området mellan gruvan och staden. Istället för att lämna något industriområde efter oss när gruvan kryper närmare staden vill vi se det som att vi får något nytt, en gruvstadspark. Kanske kan vi också samtidigt skapa en park som

gynnar besöksnäringen med aktiviteter av olika slag. Vi vill att allt kring stadsomvandlingen ska ge en positiv upplevelse och knytas an till positiva värdeuttryck. Vi tror på det här. Hur går det med nya E10:an? – Den nya E10:an genom Kiruna, hoppas vi ska vara färdig 2015. Den ska bli drivkraften och motorn för kommande stadsomvandling. Politikerna i stan har skrivit till Vägverket för att driva på för att en ny Europaväg ska vara klar tills dess. Här är det LKAB som betalar bygget som Vägverket utför. Även här jobbar vi för turistattraktioner efter hela E10:an genom Kiruna från Tuolluvaara till Luossavaara. Tänk er att möta ett nytt Dalhalla på Luossavaaras sluttningar när man kommer körandes, samt uppleva många andra attraktiva miljöer och vyer.

Och så den eviga frågan, åt vilket håll bär det av? – Planerna styr mot nordväst, detta utifrån politiska beslut, men just nu har vi blivit tvungna att tillsammans med LKAB ta ett omtag i den planeringen, detta då nya fakta för området framkommit, till exempel håligheter i berget. Vad vill du ska finnas i det nya Kiruna? – Allt det vi har gjort i Kiruna och det vi gör i dag måste vi försöka föra över till de som kommer efter oss. Vi ska vara stolta över vår historia samtidigt som vi självklart ska få in nytänkande, exempelvis nya energibitar, miljötänkande och kanske den nya tidens Bläckhorn, hur skall det se ut? Det plus positiva upplevelser är vad jag vill se i det nya Kiruna.

STF har öppnat vandrarhem i Riksgränsen ”Äntligen ett STF-vandrarhem i Riksgränsen”, säger Per-Erik Niva, driftigt entreprenör och naturmänniska som vurmar för turåkning. Riksgränsen har som bekant riktigt bra och varierad skidåkning men däremot har man inte direkt funnit någon mångfald vad gäller boendet. Det ville Per-Erik ändra på och öppnade helt sonika ett åretruntöppet vandrarhem. ”Vi vill ta vara på hela året och planerar nu för fullt för vilka årstidsanpassade aktiviteter vi ska erbjuda våra besökare. Och jag kommer att jobba mycket för att Riksgränsen ska bli minst lika känt för turåkningen som utförsåkningen.”

I LOVE KIRUNA

Hösten 2009 var det 25 år sedan Nordkalottvägen som förbinder Kiruna med Narvik öppnades. Vägen öppnade upp för turismen, handeln och friluftslivet. Viva la vie till vårt kära grannland Norge!

ALLA VILL TILL KIRUNA... HSB Norr och Fastighetsmästaren har ett unikt samarbete vilket innebär att HSBmedlemmar har förtur till Fastighetsmästarens ca 250 hyresrätter i Kiruna.

Lediga lägenheter hittar du på webben, www.hsb.se Välkommen till Kiruna!

HSB - Där möjligheterna bor

Prisvärt boende och populär bastu i Kiruna Hotell E-10 är ett tvåvåningshotell med stilrena och fräscha rum, fördelade till enkelrum, dubbelrum och 4-bäddsrum. Samtliga rum är utrustade med WC, dusch, kabel-TV, radio, telefon och trådlöst internet. Restaurang och bar med fullständiga rättigheter.

Vi har även en populär bastuanläggning samt en konferenslokal för upp till 30 personer. Önskas arrangemang och aktiviteter så kan vi självklart ordna det. Välkommen!

Hotell E-10 Lastvägen 9 981 38 Kiruna Boka på tel. 0980-840 00 www.e-10.se

I LOVE KIRUNA

Vi är många som gillar snö. Ser du framför dig alla barn som slår volter och sliter fram pulkan vid första bästa snötäcke – hur tunt det än må vara? Ser du de vuxna som blir fnissiga när de äntligen får ta på dunjackan, som får något drömskt i blicken när man viskar ordet snöskoter, som älskar sina turåkningslagg eller som bara njutningsfullt kramar en snöboll, stryker den mot kinden och blundar? Ovan nämnda personligheter finns det massor av här i Kiruna och bara för att det är så himla kul med snö hyllar vi den utav bara sjutton mest hela vintern och alltid extra mycket sista helgen i januari. Då har vi nämligen Snöfestival i stan. Och år 2010 är inget undantag. Kiruna Lappland Event håller i arrangemanget och tar hjälp av olika aktörer för att under ett veckoslut manifestera vår kärlek till vintern. I år satsar man extra

krut på att göra en stadsarena i Kiruna centrum där vinteraktiviteter, både traditionella och mer spektakulära, ska samsas. Det blir renrace, sparkrace och skotershow där hugade förare utför hoppkonster med skotern flera meter upp i luften. Och så blir det vinterlekar, hundspannsturer och modeshow. – Vi vill verkligen ge alla riktigt goda anledningar att komma ut på stan alla dagar den här helgen, säger Anders Rönnquist från Kiruna Lappland Event som är projektledare för Snöfestivalen. Anders berättar att kommunens skidanläggningar också är på väg in till stan denna helg för att köra lite förfest inför säsongsstarten i Kirunafjällen. – Vi siktar på att ha olika aktiviteter med anläggningarna; en vintermässa där de visar sitt utbud, kanske fixa en backe i centrum där vi kan köra lite utförsåkning och ha After Ski på stans krogar.

Snöfestivalen i Kiruna har funnits i 25 år. Och vi Kirunabor gillar vår snöfest för den hyllar lika mycket vintern som den hyllar oss som bor och lever här på toppen av norra halvklotet under midvinterhimlen och norrskensbågarna. Och arrangörerna tar uppdraget att göra en riktigt bra Snöfestival på samma allvar som en snöstormsvarning på kalfjället. – Vi har snön och isen som vi utgår i från, men vi vill vara lite hittepåiga och vi vet att man kan göra massor snöskoj, därför vill vi överraska och utveckla vår festival hela tiden. Vi håller snöfanan högt så förvänta er att det blir ett härligt vinterparty – Snöfestivalen 2010 – 29, 30 och 31 januari.

29–30–31 januari 2010

Olika typer av snö: nysnö * pulversnö * pudersnö * konstsnö kramsnö * klibbsnö * skare * spårsnö * dagsmeja * tösnö

I LOVE KIRUNA

Foto: Jonas Sundberg I LOVE KIRUNA

Bra drag i baren Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

”Den gör sig bäst under den mörka årstiden”, säger bartender Arvo Kobli och syftar på den massiva bardisken emellan oss. Och bjuder på bra drag gör den säkert också, får man förmoda, då den är gjord i magnetit. ”Jag kan säkert snacka bort en halvtimme om den här bardisken i fall nån vill lyssna”, säger han. Arvo, född i Linköping, kom till Norrland första gången på tidiga 80-talet för att jobba som bartender. Bakom bardisken på Grönan i Riksgränsen huserade han cirkus 15 år innan han, för drygt ett år sedan, fick ett telefonsamtal från kompisen Jari som sa att nu skulle de öppna Landströms Kök och Bar i Kiruna. Sagt och gjort, här hittar vi nu Arvo som gärna blandar goda fruktdrinkar till den som tarvar sådana. Det ska vara färska råvaror och mycket is. ”Folk använder i allmänhet alldeles för lite is”, säger han medan han mortlar en Mojito och mixar en Strawberry Daquiri. Men själv är Arvo inte så pigg på just fruktdrinkar. ”Nä, det är inte riktigt min grej, jag tar hellre en gin och tonic.” 16

I LOVE KIRUNA

JUKKASBOKEN

Nu är den här!

Jukkasjärvi kyrka och bygd har fyllt 400 år. Det vill vi fira och gör det med JUKKASBOKEN. Redaktör för boken är Jan-Erik Kuoksu, som samlat en rad skribenter för att ur olika synvinklar belysa Jukkasjärvi – såväl kyrkans som bygdens och människornas historia – från tiden då bygden befolkades till dagens iskyrka. Resultatet har blivt en vacker och rikt illustrerad bok på hela 250 sidor. Priset för boken är endast 320:JUKKASBOKEN avslutas med ett dryga 70 sidor långt Familjeregister över personer i Jukkasjärvi kyrkoby och Talma sameby fram till 1930, sammanställt av Erik Kuoksu – ett måste för alla med anknytning till Jukkasjärvi och Talma sameby som är nyfikna på sin egen bakgrund.

Du köper den hos KirunaTidningen JUKKASBOKEN finns att köpa på KirunaTidningens redaktion, gamla Östermalmsskolan. Vi har öppet mån-tors 9-12, 13-15 samt fre 9-12. Böcker går också att beställa på tel. 0980-805 81 eller via e-post till: kiruna.tidningen@kiruna.nu Vårt pris: endast 320:OBS! Vid beställning tillkommer frakt.

Sätt ditt tempo

evil eye pro race edition Funktioner: – Personlig passform (2 storlekar, inställningsbar näsbrygga, justerbara skalmar med Traction Grip) – Ventilationssystem – Svettskydd – Snabbt linsbyte (ett extra par linser ingår) – Rxready – Performance Insert™ tillgängligt för synkorrektion Mera information finns på adidas.com/eyewear

support your vision adidas.com/eyewear

Silhouette International Schmied AG, adidas Global Licensee, adidas, the 3-Bars logo, and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group

Jukkasjärvi församling

SYNSAM KIRUNA • LARS JANSSONSGATAN 14 • 0980-155 50

I LOVE KIRUNA

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Välkommen in på kaffe och tårta i City Galaxen I flera år hade Carola Enmark haft planer på att öppna ett café i Kiruna. I dag driver hon, förutom ett bageri och café i Puoltikasvaara, sju mil söder om Kiruna, även Café Oscar i City Galaxen i Kiruna centrum. – Jag fick en fråga av fastighetsägaren om jag var intresserad av att öppna i Domus gamla lokaler och tyckte det lät som en bra idé. Jag har länge velat öppna något i Kiruna eftersom jag bott här och gått i skola här. Kiruna har liksom alltid känts som min stad. Fast jag hade mer varit inne på att köpa upp en befintligt verksamhet. Den här varianten hade jag inte tänkt dess mer på, att starta något helt nytt, men nu när vi är igång känns det oerhört kul. Caféet och konditoriet heter som sagt Café Oscar – och samtidigt som Carola och hennes personal öppnade gjorde även Interflora blomsterhandel dito på butiksytan intill. De två butikerna är 18

I LOVE KIRUNA

de första att fylla ut de lokaler som blev tomma i somras. – Det känns som vi kompletterar varandra – blommor och tårta är en bra kombination – och vi hoppas förstås att vi snart ska få fler grannar. Magnus Bäcktorp som äger fastigheten där City Galaxen inryms är övertygad om att man inom en snar framtid kommer att

City Galaxen. I Början av 1990-talet förädlades Domusvaruhuset till en galleria – City Galaxen. Här finns i dag ett flertal butiker fördelat på tre plan.

fylla de tomma butiksytorna. – Det brukar bli lättare när det väl börjat fyllas på. Och det känns kul med just ett café som ger liv och rörelse på ett bra sätt. Kirunas centrum har haft en liten dipp men jag tror definitivt vi är på väg uppåt igen. För det är trots allt så att när befolkningen på en ort minskar har det inverkan på utbudet. Men Kiruna står sig bra, tycker Magnus Bäcktorp, mycket tack vare en stark Norgehandel. – Och så ska vi jobba för att fortsätta ha ett levande centrum, mer fler arrangemang, gemensamma öppettider, söndagsöppet med mera. Visst, staden ska så småningom flytta på sig men vi måste leva i nuet och få folk att trivas och känna att det finns ett bra utbud här och nu. Jag tror många upplever nysatsningen i City Galaxen som mycket positiv och vi som fastighetsägare är gärna med och jobbar för ett attraktivt centrum i Kiruna.

CITY GALAXEN I City Galaxen finns en bra mix med det mesta av det du behöver, både till dig själv och de dina. Blommor till kärestan, nya skor till festen, ett par snygga jeans, leksaker till barnkalaset, en klänning eller en ny parfym. Och så ett gott fika på det eller varför inte en god thai-middag med vännerna. City Galaxen ligger nära och bra. Mitt i Kiruna. Välkommen till oss!

tel: 179 20

tel: 825 65

tel: 165 80

Chang Bar

THAI TAKE AWAY

tel: 608 44

tel: 125 50 tel: 614 10

tel: 820 80

tel: 100 92

tel: 131 03

Barnkläder tel: 757 00

Föreningsgatan 981 32 Kiruna Öppettider: Måndag-fredag 10.00-18.00 Lördag 10.00-15.00 Varje torsdag öppet till 19.00 I LOVE KIRUNA

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Här är bankkontoret som gärna investerar i Kiruna Den första maj 2009 fick Kirunaborna en lite närmare bank. En bank som gärna ser till regionens intressen och gärna investerar i ortens människor och i ortens möjligheter. Sparbanken Nord som bildades i början av 2000-talet och har sitt huvudkontor i Piteå ville utvidga sitt verksamhetsområde och köpte därför upp Swedbankkontoret i Kiruna. En affär som bankchefen för Sparbanken Nords kontor i Kiruna, Staffan Nilsson är nöjd med. – För oss känns det bara bra att bli en mer lokal bank och Sparbanken Nord har inga aktieägare, det vi tjänar kan återinvesteras i Kiruna och i området. Sparbankens Nords affärsidé är just att finnas nära kunderna och att vinsterna arbetar och stannar i regionen. – Vi vill så klart stödja samhällsutvecklingen och skapa en framtid för Kiruna, få människor och framförallt ungdomar att stanna kvar och vilja utvecklas här uppe. 20

I LOVE KIRUNA

Staffan Nilsson berättar att varje kontor inom Sparbanken Nord är självbestämmande. – Det ger oss en styrka och gör att vi exempelvis kan ta snabba beslut. Staffan Nilsson är infödd Kirunabo och har jobbat 30 år inom bankvärlden. Han tycker det är kul att jobba i Kiruna, en stad som han tycker har stor potential. – Det är inspirerande att jobba med

Vi hänger med. Enligt Staffan Nilsson, chef för Sparbanken Nords kontor i Kiruna har de flesta av deras kunder varit positiva till att gå över till det nya.

bankverksamhet här. Vi har rymdindustrin, turistnäringen och inte minst LKAB. Vi har ju just upplevt en enorm expansion som i och för sig planat ut lite nu, i och med förra vinterns konjunktursvängning, men det ser ut som vi kommer ha en bra utveckling här i Kiruna framöver och det är givetvis stimulerande. De flesta kunders reaktioner har också varit positiva. De som kanske tvekat och inte velat flytta med är utflyttade Kirunabor som nu bor söderöver i landet. Men enligt Staffan Nilsson är det inget problem att vara kund i Sparbanken Nord var än man befinner sig i landet. Och på kontoret i Kiruna har man blivit en anställd till vilket gagnar kunderna. – På sikt kan vi komma att anställa fler. Och att banken stänger klockan tre är ett minne blott i Kiruna. – Ja, vi har ökat våra öppettider. Nu är banken öppen till 16.00 och en dag i veckan även till klockan 18.00

I LOVE KIRUNA

I Love Kiruna har träffat Börje Salming – Kirunagrabben som fortfarande har hjärtat bland vidderna i norr:

Jag vill att min aska ska strös ut där uppe Text: Ann-Helén Laestadius • Foto: Jörgen Medman

I LOVE KIRUNA

>> Den 2 september 2009 är en parkeringsvakt tre minuter ifrån att lappa Börje Salmings bil på Surbrunnsgatan i centrala Stockholm. Salming flyger upp från den gamla stolen på 50-talskaféet Valand och springer ut för att rädda sin bil. Ännu en vanlig dag på jobbet blev det därmed inte för vakten som fick en oväntad pratstund med Sveriges största hockeylegend. Hade det varit Toronto 1979 hade lapplisan troligen bett om en autograf och rivit eventuella böter. Börje Salming var en idrottslig gud som stod över alla trafiklagar. NHL-spelaren kunde parkera och köra som han ville, även utan körkort en tid, och ändå komma undan med en autograf och kanske ett foto på honom och en leende polis.

ur håller man huvudet kallt och fötterna på jorden när man blir så otrolig hyllad, beundrad och älskad som Börje var under sina 17 år i NHL och avslutande år i Elitserien i Sverige? Kanske beror det på uppväxten i Kiruna eller alla år av fostran i sammansvetsade hockeylag. Börje kommer i alla fall brett leende in på Kafé Valand, ett fik bevarat från 1954 som påminner om gamla tidens Brända Tomten i Kiruna. Börje snackar, garvar åt gamla minnen och är ödmjukheten själv. Runt handleden har han som alltid en rad samiska tennarmband, som tidigare gjordes av mamma Karin och numera av hennes väninna. – Jag tar aldrig av mig armbanden, de är på tills de går sönder och då beställer jag nya. Jo, en gång hände det, när jag blev stucken av en geting och armen svullnade upp, säger Börje och skrattar. Historien om tennarmbanden, som blivit lite av hans signum, sträcker sig tillbaka till 1975. Börje som fick presenter skickade till sig i Kanada bad mamma att istället sy något och skicka det. – Jag brukar säga att armbanden skyddar mig.

I LOVE KIRUNA

För honom är det inte konstigt att säga så, det är en naturlig grej som så mycket annat ”magiskt” i våra trakter. Dessutom har Börje alltid varit mycket stolt över att han är same och armbanden visar hans rötter. En tid kallade han sig själv halvsame men renskötaren Börje Allas

”Jag tar aldrig av mig armbanden, de är på tills de går sönder och då beställer jag nya.”

fick honom att tänka om. Han sa: ”Du är inte halvsame, du är same.” Under hockeymatcher hördes folk skrika ”lappdjävlar” från läktaren. – Jag blev bara jättestolt och det sporrade mig att spela ännu bättre, säger Börje glatt. Familjen Salming tillhör släkten Sarri men Börjes farfar bytte efternamn till Salming, efter släktens älskade hem i byn Salmi, utanför Kiruna. Vad betyder Salmi för dig? – Där har jag mina rötter. Min farfarsfar byggde den första delen av Salmi och farfar som hade handelsbod den andra. Där jagar och fiskar jag och allt känns så fritt. Det är vår lilla oas. Dör man där så gör det ingenting, då är man hemma. När vi möts i början på september går Börje och laddar inför årets ripjakt. Hans isblåa ögon lyser när han berättar om hur han går indianjakt, det vill säga jagar utan hjälp av hund. – Det är helt fantastiskt att gå nere i dalarna och så kommer man upp på bergen och ser allt, ser så långt. Börje berättar att han har skaffat en ny kamera och drömmen är att fota en björn – på långt håll.

Det här är BÖRJE SALMING Ålder: Född 1951, 58 år. Familj: Barnen Anders, Teresa, Rasmus, Bianca, två barnbarn och flickvännen Pia Lindahl. Bor: Stort hus i Vaxholm, stuga i Salmi, mammas lägenhet på Matojärvigatan i Kiruna. Aktuell: Kommer ut med en norrländsk grillbok i maj 2010. Det bästa med Kiruna: Kiruna betyder jättemycket och jag åker upp påsk, sommar och höst. Vi stannar och handlar någon dag men jag vill helst komma ut på vidderna i fjällvärlden. Allt det fina man fick uppleva under uppväxten, snön, skogen, jakten och fisket, jag vill tillbaka och känna den känslan.

– När jag går i skogen ska jag väl inte säga att jag inte är rädd ibland. Jag har inte sett en björn än men man tänker ju, tänk om, kanske… Älgar har man ju sett. Och riporna har ju skrämt livet av mig när de ligger och trycker och helt plötsligt flyger upp. I år jagar han tillsammans med äldste sonen Anders, brodern Stig, brorsonen Petter och en kompis. Yngste sonen Rasmus vill gärna följa men Börje tycker att han är för ung. Barnen tjatar alltid om att de vill åka upp, framför allt till påsken då skotern lockar. Vi har ju skotergarage och en ark i Torneträsk. 1995 utsågs Börje Salming till hedersmedborgare av Kiruna kommun och med den äran följde också livstids jakt- och fiskerättigheter i kommunen. Börje är ”jättestolt” över utmärkelsen. – Lars Törnman sa att jag fick det där med fisket och jakten bara för att de inte ville se skandalskriverier om att hedersmedborgaren tjuvjagade, ha ha! Vill du flytta upp igen? – Nej, jag vill inte bo i Kiruna mer men jag har ju sån tur att jag kan komma upp när jag vill. Börje tyckte om att växa upp i Kiruna

len var hans stora intressen. Han hade ibland svårt att välja sport i Lilla VM i Malmberget. – Jag hängde mycket runt Matojärvi, runt a-laget, hjälpte materialarna och fick ta över gamla klubbor som jag limmade ihop. Mamma hade aldrig råd med en ny klubba utan jag fick ärva allt av Stigge. Jo, ett par nya benskydd fick jag en gång.

Back in the days. Börje Salming på den tiden det begav sig i Kiruna AIF, närmare bestämt i slutet på 1960-talet. (Bilden har vi lånat från Kiruna AIF.)

även om det inte fanns så mycket att göra förutom att sporta. Sen blev det förstås en del bus som han inte avslöjar men det dracks en del mellanöl medger han med ett leende. Ishockeyn och handbol-

Stig som är nästan fyra år äldre än Börje har betytt oerhört mycket, framför allt eftersom deras pappa dog i en gruvolycka 1956. – Folk brukar fråga mig om jag har någon idol men det har jag inte. Jag hade min storebror, kanske inte som idol men jag såg upp till honom och ville göra det han gjorde. Jag följde i hans fotspår tills jag började i NHL. Hur ser han på att du gick vidare till NHL? – Jag tror att han bara är stolt. Jag är stolt över honom. Han har haft en grym karriär i Kiruna AIF och i Brynäs där han ju också var tränare i tio år. Stig och Börje var kända för att gå hårt på varandra under träningarna. Börje skrattar och säger att han fick lite stryk av brorsan. I LOVE KIRUNA

Vilka fina elever. På Centralskolans gård radar lågstadieklassen upp sig. Hittar du Börje Salming? Leta efter den blonda kalufsen och höga kindbenen. ( Vi är tämligen säkra på att Börje står längst till höger på mellersta raden.) Och kolla på bilden nedan, han har varit sig lik genom åren.

”Snyggare, trevligare och mera väluppfostrat ishockeygäng är svårt att leta upp”. Så skrev tidningen ”Tidssignal” om AIFs äldre pojklag säsongen 1965–66, när de varit i Stockholm och bland andra mött Djurgården. Och den förtjänsten, väluppfostrade osv, tillskrev Tidssignal de tre ledarna Stig Engström, Rune Lantto samt Hans Björk. Laget bestod av, överst fr. v: Tränare Stig Engström, Ove Freiner, Lars Andersson, Gunnar Lakso, Kjell Hedman, Ulf Sundbom, Bjarne Hall, Erik Lakso, Hans Karlsson och tränare Rune Lantto. Nedre raden fr. v: Bengt Männikö, Stefan Asp, P-O Uusitalo, Kent Nilsson, Roland Eriksson och Börje Salming. Citaten kommer från boken ”50 år med AIF” del 3, åren 1962–1977. Bilderna är lånade från Kiruna AIF 26

I LOVE KIRUNA

– Men om någon annan jävlades då var brorsan den första som var där för att hjälpa mig. Mamma Karin förbjöd Börje att ta jobb under jord i gruvan så efter maskin- och svetsarlinjen på KPU, Kiruna praktiska ungdomsskola, började han jobba ovan jord på MCV. – Jag hann jobba i fyra månader innan jag åkte till Brynäs. Och jag fick vara med om strejken, det är jag stolt över. Jag jobbade i två månader och strejkade i två, ha ha. Sitt ner och var tyst, sa gubbarna och man hade inte en aning om vad det handlade om men man gjorde som de sa. Hockeyframgångarna med tv-pucken, juniorlandslaget och Kiruna AIF ledde till Brynäs. I Brynäs gjorde grabbarna Salming sig snabbt kända för att vara ”tokiga” på planen. Börje kastade sig gärna och stoppade pucken med kroppen. Ingen rädsla. Han tror att han präglats mycket av uppväxten där man lärde sig att tro på sig själv, ta hand om sig själv i naturen och det ”inte fanns rum för att gråta”. Det var bara att bita ihop och komma igen. – Mamma hade inte tid att se träningar eller matcher så man hade aldrig någon på läktaren, ingen som tröstade. Men samtidigt hade AIF fina ledare som tog hand om oss till 100 procent. Och det har nog också präglat en, att man blev så bra som man blev. Den orädda spelstilen var också skälet till att NHL-scouten Gerry McNamara fick upp ögonen för Börje. – Du vet vi spelade mycket landhockey på gatan som barn och jag gillade att vara flygande målvakt och det tog jag med till hockeyn. Att rädda mål var det roligaste som fanns, säger Börje. Hans kropp är full av ärr efter puckar och skridskor. Knappast någon glömmer ansiktet som skars upp av en skridsko under en match 1986. I boken ”The King” skriver Börje att han grät som ett barn när

Spana in Börje Salmingklassiker på YOUTUBE

Hurra för Youtube! Här kan du nämligen frossa i Börje Salming. Kolla in klippet från 70-talet då kanadensisk tv gjorde ett reportage om Börje Salming, ”the Super Swede”. Att där se Börje skutta runt i nysnön med sonen Anders på snösläden, hemma på tomten i Montreal är en riktig höjdare. Och klassikern från Canada Cup 1976 – standing ovations i Toronto Maple Leaf Gardens – garanterar ståpäls.

han fick se sitt nysydda ansikte samma kväll. Han tar av sig collegejackan och det är svårt att tro att mannen mitt emot är

”AIFs fina ledare – som tog hand om oss till 100 procent – det har nog också präglat en, att man blev så bra som man blev.”

58 år. Han är fortfarande extremt vältränad. Utstrålningen och stjärnstatusen är intakt. För många är han den stora idolen och hjälten. Kan du gå ut en lördagskväll på Ferrum eller Mommas? – Ha ha, jodå. Men går man ut på kvällen och det är onyktert blir det ett jäkla surr. Men man får lära sig att ta det på rätt sätt. Hur reagerar folk i Kiruna när de ser dig? – Yngre tittar och de äldre säger hej hej. Det tycker jag är kul! Jag tycker att det är viktigt att prata med alla som vill om jag har tid för det. Och jag skriver gärna autografer. Han lär barnen Rasmus och Bianca att man ska vara ödmjuk. – Jag är stolt över det jag gjort men jag är inte bättre än någon annan. Du är bra på ditt och jag på mitt. Det är bra med hockey, man lär sig att vara ödmjuk och jobba i ett lag där alla är lika viktiga. De yngre barnen spelar ishockey, precis som Börjes äldre barn Anders och Teresa gjorde. Barnen var med när Börje fick sin plats i Hall of Fame och när pappas tröja hängdes upp i Air Canada Center 2006 var Rasmus stor nog att inse betydelsen. Börje säger att Hall of Fame är det största som hänt i hans karriär. – Här i Sverige är vi lite dåliga på att bevara hockeyn men i Kanada glömmer de aldrig. Det är det största en hockeyspelare kan vara med om. Here you are forever. Den enda missräkningen i karriären är att han aldrig fick vinna Stanley Cup. Och han ångrar kokainet. 1986 gick han ut och erkände att han provat drogen. – Jag ångrar det där, det var ju hur värdelöst som helst. Men jag kommer aldrig ångra att jag dricker öl, ha ha! Många säger till mig: du är ju idrottsman och då ska du väl inte dricka men jag är ju som

Milstolpar i Börje Salmings karriär: 1967 1968 1970 1972 1973 1976 1986

– Börje börjar spela i Kiruna AIFs a-lag. – Juniorlandslaget och tv-pucken. – Värvas av Brynäs för 18.000 kronor. – Debut i Tre kronor. – Kommer till Toronto Maple Leafs. – Stående ovationer under Canada Cup. – Sys med 300 stygn i ansiktet efter att ha fått det uppskuret av en skridsko.

1988 – Firas för 1.000 spelade matcher i NHL och

1989 1990 1995 1996

2006

överraskas med en biI. Inuti sitter mamma, styvfar, brorsan och syrran. – Värvas av Detroit Red Wings. – Tillbaka i Sverige och börjar spela för AIK, 39 år gammal. – Hedersmedborgare i Kiruna. – NHL Hall of Fame och Börjes Bar öppnas på Mat&Mums i Kiruna. – Tröjan i taket på Canada Air Center. Fakta hämtad ur boken ”The King” av Börje Salming och Ola Liljedahl, Sportförlaget 2000

Heta lirare får gärna puffa för heta varor. Börje gör reklam för skridskomärket Daoust. I LOVE KIRUNA

Lilla Ann-Helén och Långa Börje. Vår reporter Ann-Helen Laestadius mäter 1,52 m i strumplästen – Börje Salming är 1,85. 28

I LOVE KIRUNA

>> vilken pappa som helst som gillar öl och tycker om en snaps. Börje återkommer till Salmi och säger att han är fast besluten att återvända när tiden är kommen. – Jag vill att min aska ska strös där uppe. Men barnen säger, vart ska vi gå då? Jaja, ni får väl strö lite här och lite där, säger han och skrattar.

Text: Petra Sternlund • Foto: Kenneth Paulsson och Jörgen Medman

För några år sedan var han nära att förlora den ”drömmen”. Under en flygning till Tjeckoslovakien utbröt den ”värsta stormen”. Planet kastades fram och tillbaka och försökte landa i Tyskland. Då var jag riktigt rädd, men inte för att dö. Det enda jag tänkte var: Gud, ska jag dö över Tyskand? Jag vill dö hemma i Norrland. Jag vill inte försvinna ute i ingenstans. Salmings hem ligger i Vaxholm utanför Stockholm, i ett stort gult hus, dit inga journalister har tillträde. Han jobbar med sina företag Salming Hockey, Viking Ice by Salming, Salming Underwear, Salming Sports och snart är det dags för Salming

”Visst vore det kul att stå staty i Kiruna men jag skulle nog skämmas lite grann.” Golf. Han har skrivit två böcker om sitt liv och nästa bokprojekt blir en grillbok. – Det ska bli lite norrländska recept, pinnstekt fisk och såna grejer, säger han och ler. I love Kiruna har haft en omröstning på webben om vem man helst skulle se som staty i Kiruna och Börje Salming vann över Hjalmar Lundbohm. – Nä, nämen det är ju otroligt. Jätteroligt men jag blir förlägen för det är ju Hjalmar Lundbohm som satt prägel på Kiruna och det är klart att han ska vara staty. Visst skulle det vara kul att stå staty men jag skulle nog skämmas lite grann. Men till slut ger han sig, okej då, han kunde väl tänka sig en staty om Hjalmar Lundbohm också fick en ”vid min sida och då ska den statyn vara lite större än min”.

Börje om… Att vara populär hockeykille i Kiruna: Jag hade inte så mycket tjejer,

det var hockeyn som gällde. Jag har inte en aning om man var populär. Ett liv utan hockeyn: Om jag inte hade börjat spela hade jag nog bott kvar i Kiruna eftersom jag gillar naturen, att jaga, fiska och åka skidor. Och jag hade nog jobbat i gruvan. Stadsflytten: Lite tragiskt och hur ska man kunna flytta den fina kyrkan? Kroglivet i ungdomen: Visst hann jag vara med om Mommas och det där innehaket runt hörnet om Ferrum. (Vi tror han menar Ferriten, reds.anm.)

De egna barnens hockeyintresse: Både Rasmus och Bianca spelar

och när man ser deras glöd är det roligt. De har ett jävla humör, men det är bra det.

Barnens syn på pappas stjärnstatus: De tycker att det är lite roligt att

jag skriver autografer och så men samtidigt skiter de nog också i det, ha ha. Att vara ny i Brynäs: Det var hur kul som helst att komma till Brynäs. Det var helt fantastiskt att sitta i bussen med alla de där kända spelarna. Jag satt tyst och hörde många historier.

Hetaste stället en helg på 90-talet i Kiruna var definitivt restaurangen Mat&Mums som hösten 1996 slog upp portarna till Börjes Bar. Börje själv var givetvis på plats och invigde.

Hallå Ove Lind, vad minns du bäst från tiden med Börjes Bar? – Alltihopa. Det var en rolig tid. Hur kom det sig att ni öppnade Börjes Bar i Kiruna? – Vi hade många idrottsgäng som åt i restaurangen på den tiden. Vi låg mitt emot Sporthallen, så det gjorde sitt till. Jag känner Börje sedan vi var knattar och lirade hockey. En kväll var han i stan och vi var ut på krogen ihop och så gott som alla ville snacka med Börje. Efter det satt jag och Monica, som jag ägde stället med, och spånade och så kom vi på idén och tyckte att det var en kul grej. Sagt och gjort, bardelen i restaurang Mat&Mums fick Ove Lind en make-over, man inredde den med en hockeysarg och samlade ihop Börje-prylar av alla de slag – allt från privata foton och matchtröjor till faktatavlor med blandade upplysningar om hockeylegenden och hans liv.

Vilken var den finaste prylen ni hade i Börjes Bar? – Han lånade ut den första tröjan han lirade med i Toronto. Till den gjorde vi ett glasskåp. Och så hade vi ett par handskar från AIF-tiden som var fina. Invigningen av Börjes Bar skedde givetvis med Salming själv på plats i baren. Först hölls en omgång för pressen och specialinbjudna gäster som Börjes mamma Karin och gamle AIF-tränaren Rune Lantto. Börje sköt ett slagskott i sargen och signerade hålet, spelade hockeyspel med journalister och serverade ölet Upper Canada Lager i baren. Därpå öppnades det för allmänheten och Kirunaborna vallfärdade. Drog baren mycket folk? – Absolut. Det var full rulle de flesta kvällar. En gång träffade vi på fyra kanadensare. De hade kommit till Sverige enbart för att resa i Börjes fotspår. När de kom hit visste de inte att baren fanns

men blev så klart överlyckliga när de fick reda på det. Ove Lind sitter i personalrummet på Camp Ripan och tar en kopp kaffe. Här jobbar han i dag som kock. Restaurang Mat&Mums sålde han och Monica 2002. I dag hyser stället en ny krögare, men enligt uppgift finns det spår kvar av gamla Börjes Bar. – Jag tror hockeysargen är kvar och då bör rimligen slagskottet med autografen finnas kvar. Av grejerna vi hade i baren lämnade vi det mesta till Kiruna AIFs kansli. En del fick också Börje tillbaka. Träffar du Börje nu för tiden? – Jo, vi träffas ibland när han är uppe och vi ringer varandra nån gång då och då. Han var nog här förra veckan men då hann vi inte ses. I LOVE KIRUNA

Konsten att vara nöjd med två ripor Text och foto: Fredrik Ludvidsson

Vårvintern 2007 var en snörik historia i Kirunafjällen. De platser där vi normalt skulle ha våra ”idiotsäkra” fjällriptillhåll med barblåst terräng var minst sagt igendrivna med ett tjockt lager snö och planerna fick läggas om. Självklart stötte vi på trubbel redan innan själva jakten påbörjats.

tt köra skoter med tung kälke i riktigt djup lössnö uppför en brant fjällbjörksluttning på väg mot trädgränsen kan vara riktigt spännande. Och ångestladdat. Särskilt om skotern är daterad 1986 och lasten nära 150 kilo.Tänk dig att du puttrar fram på skotern i det fina vädret över frysta myrar och sjöar, kylan biter härligt lagom i ansiktet. Du gör då och då tummen upp till kompisen där bakom, Mattias från Uppsala. Allt går som en dans. Ingen match. Älg, hare, räv och

I LOVE KIRUNA

dalripa – leende och igenkännande nickar du åt spåren ni passerar samtidigt som du trallar på en munter melodi. Snart ska det bli fjällripjakt under en klarblå vinterhimmel och helt utan vind. Som du har längtat! Efter några kilometer börjar terrängen att luta uppför en aning och det där flera veckor gamla skoterspåret som du följde tidigare bara försvann. Ingen fara, lite mera gas bara, tänker du. Björkskogen är ju fortfarande gles här nere. Håll längs med bäcken bara som vanligt så ska du se.

Skotern böljar fram igenom snömassorna likt en ilsken valross. Efter ytterligare någon kilometer har du hunnit tänka och förbluffats lite över hur otroligt mycket snö det är i vinter, fast du egentligen redan visste om det. Nu börjar det bli brant. Var är egentligen den där passagen där vi normalt brukar åka? Skogen är inte gles längre. Ekipaget har allt svårare att ta sig fram i motlutet. Kompisen där bak i kälken tittar inte längre med ett leende på utsikten,

utan glor på dig med en ganska menande blick. Stannar du skotern nu så vet du vad som kommer att hända, du blir fast parkerad i djupsnön som en kebabkiosk. Nu är det match och bara en sak som gäller, att hålla fart och att försöka se långt fram mellan björkarna så att du inte hamnar i en ”återvändsgränd”. Det är inte alltid helt enkelt. För mig och Mattias går det som vi hade befarat, när vi i en backe tvingas gira aningens för mycket åt sidan. Trots att vi kastar oss åt ena sidan på skoter

och kälke för att försöka ge motvikt och full gas så borrar fronten på maskineländet ner sig i snön. Nu är det ju trots allt så att köra fast hör till vanligheterna när det kommer till skoterkörning, men just den här gången visste vi att det skulle bli något extra. Normalt har snön flera olika skikt som mer eller mindre bär, men nu är det en och en halv meter med bara lössnö. Jag svär och säger att jag aldrig mer ska ta skotern. Bara att koppla ifrån kälken för att gräva och lyfta fram 275 kilo järnhäst.

Sagt och gjort. Och efter en hel del om och men har jag lyckats hitta en väg upp till trädgränsen. Jag vänder tillbaka ner till kälken och Mattias igen, kopplar på och tar det nygjorda spåret uppåt. Nya friska tag. Vi kommer femtio meter sen sitter vi fast i nästa backe. Så här håller det på ett tag och genomblöta av svett är det tillslut bara att inse att den gamla trotjänaren från 1987 klarar inte uppgiften så vi dumpar last – det får bli Mattias. 90 kilo I LOVE KIRUNA

>> lättare kommer jag med nöd och näppe upp på fjället. Jag gör tummen upp till Mattias som skymtar därnere i björkskogen. En kvart senare kommer han också med nöd och näppe över krönet pulsande fram till skotern. Han flåsar så han brölar. Väl uppe ovan trädgränsen är föret ett helt annat. Snön är hårt packad och efter ombyte till lättare kläder och fikapaus fortsätter vi till fots mot de tre lågfjällen någon kilometer bort. Det är en fröjd att knalla på den hårda snön. Vi har lämnat skidorna vid skotern eftersom vi finner det enklare att gå istället för att skida på den hårda skaren.

Foto: Jörgen Medman

Man slutar aldrig att förundras över denna cirkumpolära fågel på vårt norra halvklot. Anpassad till det kärva klimatet klarar den av hårt väder och kalla temperaturer genom att gräva ner sig i snön. Förra vintern var fjällripjakten bitvis mycket svår i nordligaste Lappland. Mycket beroende på en ständig vaggvisa av vinande blåst och snödrev kombinerat med stark kyla. Riporna låg mest nedbäddade i väntan på bättre väder och var omöjliga att finna av de jägare som vågade sig ut i det hårda vädret. I dag är det helt tvärtom. Total tystnad och milsvida vyer, en upplevelse som är svår att sätta ord på. Tillfredställelse är nog en bra beskrivning. Med humöret på topp knallar vi sakta högre upp i terrängen och försöker lyssna till det där underbara knarrande riplätet. Jag är helt övertygad om att vi kommer att få höra det vilken minut som helst. För visst är det så att man ibland känner på sig vissa saker i olika situationer. Att saker ska inträffa. Eller i varje fall tror man sig kunna det. Ungefär som vid fisket – i nästa kast kommer det att hugga. Och så blir det så. Är det för att vi vill minnas dessa stunder bättre än de gånger då det aldrig högg, eller då riporna aldrig fanns där bakom den givna stenen? Eller har vi någon form av sjätte sinne?

I LOVE KIRUNA

Uppsalabon. ”Mattias tar sig med nöd och näppe över krönet. Han flåsar så han brölar.”

Jag fryser till i steget och slänger iväg mina tankar med min vänsterarm som far upp av en ren reflex. Hörde du ripan? frågar jag Mattias. Nä, svarar han.

”Riporna låg mest nedbäddade i väntan på bättre väder” Jag tar ett halvt steg framåt och hör knarret igen. Ljudet kommer från ryggsäcken. Jävlar, det är den där gamla läderremmen som jag aldrig kommer ihåg att fixa till. Den imiterar en fjällripa alldeles för bra och jag har stört mig på den så många gånger. I förrfjol var den så uttorkad och enerverande att jag under en jakt fick ta till smöret på mackorna för att smörja in och få tyst på den. Ska ordna till den inför nästa jakttur. Om jag kommer ihåg det. En stund senare står vi bredvid några färska ripspår uppe på det ena fjället och försöker klura ut i vilken riktning fåglarna gått i sina krumelurer kring dvärgbjörken. Vi märker att de flesta spår går nedåt i en sydsluttning då vi halvt ringar in dem och vi bestämmer oss för att fortsätta nedåt en bit för att jaga i sida mot spårriktningen.

Det dröjer inte länge förrän Mattias upptäcker två ripor i varsin lega, fåglarna syns tydligt då de oroande sträcker på hals och huvud. Nu gäller det att handla snabbt eftersom vi ser att riporna kan flyga vilken sekund som helst och avståndet är endast cirka 40 meter. Mattias ser sig om efter en skjutposition och går sakta upp en bit i höjd till en sten och lägger an. Nu har den ena ripan hoppat upp ur legan och gungar huvudet fram och tillbaka i snabb takt. I sista sekund kommer skottet från 22:an och ripan är träffad, men lättar ändå och släpper iväg nedåt sluttningen. Jag följer fågeln med blicken och ser att den störtdyker längre ner i fjällsluttningen. Den andra ripan har nu också ställt sig upp och den här gången sitter skottet bättre, ripan trillar ner och dör direkt. Vi hämtar upp bytet och fortsätter mot ripan som flög nedåt. Fågeln har tagit sig förvånansvärt långt men eftersöket blir ändå enkelt då tydliga blodspår syns i snön där den glidit fram. 300 meter längre bort ligger fågeln död och vi kan pusta ut. Vi finner ingen mer fågel på detta fjäll så vi tar sikte på nästa barblåsta knabbe någon kilometer bort. Mot nästa såt! säger uppsalabon. Har vi tur stöter vi på dalripa på vägen. Det händer tyvärr inte, och inte hittar vi några fjällripor på nästa fjäll heller, men i dag spelar det ingen roll. Vädret är fantastiskt och vyerna likaså. Vi är nöjda med det vi har, två ripor. Att vara fullkomligt nöjd med lite eller ingenting är nog något som vi människor i det moderna samhället behöver öva lite mer på, kommer vi fram till över en kopp kaffe. Och kanske framför allt vi ripjägare… Sista svängen innan vi åter är tillbaka vid skotern gör vi runt det tredje lilla fjället. Det är nu eftermiddag och precis när vi kommer upp på den högsta punkten får vi nu tydligt höra fjällripans läte. Dock skrämmer vi nästan livet ur fåglarna med vår plötsliga uppenbarelse. Det ser ut att

Fakta FJÄLLRIPA Fjällripa (Lagopus muta) är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subarktiska områden. Fjällripan lever i Sverige på högfjällen, där den vanligen uppehåller sig på det egentliga kalfjället. Man uppskattar att det finns 40.000-80.000 häckande par. Fjällripan blir 34–38 cm lång, med ett vingspann på 54–60 cm. Vinterdräkten, den dräkt som man oftast ser fjällripan avbildad i, är vit med svarta sidopennor på stjärten. Tuppen har dessutom ett svart band mellan näbben och ögat, vilket finns markerat även i de övriga dräkterna, men framträder starkast i vinterdräkten. På grund av sina levnadsvanor har fjällripan betydligt mindre jaktlig betydelse än dalripan. Fjällripa jagas främst vintertid genom smygjakt med finkalibriga kulvapen. Även snarning av fjällripa bedrivs, främst av samer. Källa: Wikipedia

vara uppemot 15 ripor som visslar iväg i samlad trupp. Flocken slår sig ner igen flera hundra meter ner på motsatta sluttningen, just vid trädgränsen. Härligt! Nu har vi en fin flock att jaga på, tycker vi och går längs med fjällryggen snett ner mot fåglarna. Ansmygningen blir som alltid vid denna jakt riktigt spännande och rolig. Jag hinner planera allt i lugn och ro, vet precis vilken sten som jag ska gå fram till för att lägga an. Jag sneglar lite på riporna som knallar omkring och betar utan att ta notis om mig. När jag har hittat ett perfekt skjutstöd mot min sten och valt ut en ripa genom kikarsiktet så slutar genast riporna att äta. Nu börjar de vandra iväg och jag tvingas hålla inne med skottet. Jag följer ripan genom siktet och väntar nu bara på att den ska stanna upp, om bara för en halv sekund. Men inte. Pulsen dunkar. Dunkar. Men riporna har bestämt sig för

”Jag sneglar lite på riporna som knallar omkring och betar utan att ta notis om mig” att dra iväg igen, nu springer hela flocken i rask takt uppåt längs fjällsidan. För mig är det bara att följa efter så gott det går, riporna springer förvånansvärt snabbt och jag vill helst inte släppa dem ur sikte. Efter några hundra meter tar riporna en paus och jag kan sätta mig ner och lägga an på ungefär 70 meters håll. Försöker pressa tillbaka den flåsande andhämtningen men inser att det bara skulle bli att slänga iväg ett skott på måfå om jag trycker av nu. Återigen tar det bara några sekunder innan flocken

drar iväg på nytt, denna gång springer fåglarna i ett spikrakt led efter varandra. Efter dem kommer jag i den branta sluttningen. Bara de inte tar till vingarna. Mjölksyran når sin kulmen, jag tror jag ska dö. Kroppen tar sig fram på rent muskelminne. Riporna försvinner över krönet. Jag tittar ut över Kaalasvuoma och undrar vad jag egentligen håller på med. Jagar fjällripa såklart. Det här är jakt i ett nötskal. Upp och ner. Till slut är jag åter på toppen där vi först skrämde flocken. Inte en fjäder syns till häruppe. Bara Mattias som sitter på en sten och ser road ut. De retades visst lite med dig, påpekar Mattias glatt som suttit och njutit av scenariot. Senare i stugvärmen nere i dalen avnjuts två stekta ripor med vördnad och respekt. Tillfredsställelse är ordet.

I LOVE KIRUNA

Text och foto till dagboken: Veronica Keskitalo och Eva Lindmark ร vrigt foto: Jรถrgen Medman

I LOVE KIRUNA

Med kort varsel får vi ett erbjudande om att gå Fjällräven Classic och efter några minuters betänketid bestämmer vi oss för att deltaga. Det känns riktigt bra att avsluta semestern med en fjälltur och högsommarvärmen verkar hålla i sig. Kvällen innan start cyklar vi till Högalidskolan och incheckningen. Där möts vi av en hel del ”bra att ha saker inför fjällturen”. Veronica får en Vasaloppskänsla när hon ser ruljansen. Alla är spända och nyfikna på vad som väntar följande dag och det är bara vallatips som saknas bland deltagarna. Eva lägger en ny kåsa till packningen och Veronica har länge drömt om en lättviktshandduk, men att lufttorka gör ju resan ännu lättare.

Tidigt på morgonen sätter vi oss i transferbussen som ska ta oss till starten i Nikkaluokta. Här har vi gott om tid att mentalt förbereda oss. Vi laddar upp med en kopp kaffe på serveringen och får snart syn på några lättviktsryggsäckar. (En del springer faktiskt elva mil utan övernattning, men vi tillhör inte dessa hjältar.) Vi leker med tanken att byta ut våra 15-kilossäckar mot dessa lightvarianter. Vi går igenom våra packningar och vill ”En del springer faktiskt elva gärna plocka ur några kilon för det är trots allt en fröjd att gå med lätt packning. Det röktorkade renköttet – nej. Blandningen av mil utan övernattning, men choklad, nötter och russin – nej, det är ju en klassiker. En liter rött vi tillhör inte dessa hjältar.” tetravin – nej. För oss är fjällvandring trots allt en njutning. Men frågan är om det blir en tävling eller en stillsam avkopplande tur? Vi hade nog tänkt oss det sistnämnda i vacker fjällvärld men faktum är att så fort nummerlappen sätts på och startskottet går så kommer tävlingsinstinkten fram bland deltagarna. Vi alla vandrar till en början fram i tystnad och snart hittar man sitt eget behagliga tempo. Bakom oss går ett sällskap på tre herrar i 35-årsåldern och pratar intensivt med varandra. De har ett utbrett dalmål och pratar om relationerna till sina respektive. Får man tjuvlyssna på fjället? Nåväl, intressant var det.

I LOVE KIRUNA

Vi löser några världsproblem och hälsar på de få som kommer emot oss och vi undrar om de skulle ha valt andra dagar att fjällvandra på om de visste att de skulle möta 2.000 vandrare längs leden? 25 grader varmt och klarblå himmel, det kan inte bli bättre. Strax innan Kebnekaise fjällstation möter vi fotografen Jörgen och ser en chans till paus, men Jörgen är pigg och har andra planer. Vi når fjällstationen där vi stämplar vårt vandringspass och går vidare till lillbron där vi njuter av solen och testar den frystorkade maten.

”Fler medtävlare börjar tröttna och bakom oss faller en kvinna raklång mot en sten.” I dalgången mellan Kebnekaise och Singi tar vi allt fler pauser. Fler medtävlande börjar tröttna och bakom oss faller en kvinna raklång mot en sten. Vi hjälper henne upp och ser en spräckt öronsnibb. Funktionären Claes som vandrat jämte oss plåstrar om. Längs vägen till Singi uppmuntrar Claes med gott humör alla deltagare som snart har fyra mils vandring bakom sig. Väl framme i Singi njuter vi av en kåsa vin innan vi nöjda kryper ner i sovsäckarna.

I LOVE KIRUNA

Återigen vackert väder när vi vaknar utvilade. Vi börjar fundera om vi kanske kan gå ända fram till Alesjaure, en vandring på ytterligare fyra mil. Det betyder att vi har guldmedaljen inom räckhåll! Vi planerar att duka upp en ny påse frystorkad mat i Sälka, men när vi kommer fram möter vi doften av suovas, nybakad morotskaka och en glad stämning bland deltagarna! Här sitter vi en lång stund och luftar fötterna. Vi jämför skavsår och delar glädjeämnen med de andra deltagarna.

”Vi packar skrattande ihop alla saker och ger oss ut på fjället igen.” På väg mot Tjäktjapasset blir vi bjudna på både godis och skavsårsplåster av några funktionärer. Vid åsynen av den branta uppförsbacken börjar orken tryta. Veronica peppar hela vägen till toppen och väl där får vi en milsvid utsikt över den vandringsstig vi hade följt hela dagen. Vid Tjäktjastugorna börjar de första regndropparna att falla och åskan mullrar bakom fjälltopparna. Tröttheten och vädret gör att vi slår upp tältet och börjar ge upp hoppet om en guldmedalj. Vi gör vår köksritual och packar upp sovsäckarna när några pigga barn med lätta steg passerar vår boplats. Vår tävlingsinstinkt blossar upp efter att energin börjar återvända och regnmolnen skingrar sig. Vi packar skrattande ihop alla saker och ger oss ut på fjället igen. Vandringen i kvällsluften känns riktigt underbar och nu är vi bara ett fåtal nattvandrare längs leden. Vid midnatt slår vi upp tältet en andra gång denna dag. 38

I LOVE KIRUNA

DAG 1 – 33 km

I LOVE KIRUNA

Morgonen därpå upptäcker vi att vi fått nya grannar under natten. Vi småpratar med dessa två Piteåkillar över en frukost. Återigen det vackra sommarvädret! Vi möts av det turkosblåa vattnet i Alesjaure, här finns kanske de vackraste vyerna längs hela leden. Vid fjällstationen känns en blåsa på lilltån som en bagatell i jämförelse med de skavsår och överbelastade knän vi möter här. En ny överraskning väntar oss efter Kieronbacken: nygräddade plättar med grädde och sylt. Stämningen blir alltmer lättsam bland deltagarna ju närmare Abisko vi kommer. Vi slår följe med flera vandrare och tröttheten gör att vi titt som tätt bryter ut i skratt. Evas vandringskängor byts ut mot sköna foppatofflor den sista milen och många skulle nog gärna ha köpt dessa oavsett pris.

Vid målgången ber vi skämtsamt ett par vänner om en applåd och förvånas av att samtliga i öltältet hakar på. Väl där hägrar en välförtjänt guldmedalj och en god öl. Vi kan konstatera att vi trots den stressiga vandringen har haft riktigt skoj! Det här kan vi tänka oss att göra om.

I LOVE KIRUNA

Vi ger dig Kiruna

Fjällräven Classic, vars namn är inspirerat från de gamla svenska klassikerna såsom Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet med flera, arrangerades första gången 2005. Då startade 160 deltagare. Sedan dess har antalet anmälda ökat explosionsartat. Intresset för Fjällräven Classic är så stort att deltagarantalet är begränsat till 2.000 personer fördelat på åtta startgrupper under tre dagar. Det finns ingen formell tidsbegränsning för genomförandet av Fjällräven Classic. Deltagarna får själva avgöra om dem vill klara av sträckan under en, två, tre, fyra, fem eller fler dagar. Hastighet och tempo är upp till var och en och alla tilldelas medalj. Men Fjällrävens bemanning längs med vandringsleden avvecklas successivt under loppet. Snabbaste delatagaren 2009 sprang loppet på dryga 13 timmar. Fjällräven Classic ska bli miljödiplomerat arrangemang till 2010 genom stiftelsen Håll Sverige Rent. Startdatum 2010: Start fr o m 6–8 augusti Anmälningsavgift 2010: vuxen 1600 kr, ungdom (12 till 16år) 1100 kr, barn (tom 12 år) 400 kr. Start: Nikkaluokta Mål: Abisko Sträcka: 110 kilometer Antal deltagare: max 2000

. Välkommen till Camp Ripan m! tru cen as ern Mitt i händels Camp Ripan är det ultimata alternativet för dig som vill uppleva den storslagna naturen, men ändå ha tillgång till stadens nöjes- och kulturutbud. På Camp Ripan bor ni naturnära i egen stuga med äventyren väntandes direkt runt knuten. Här finns aktiviteter för hela familjen. Följ med på stadsguidning och lär dig mer om det dynamiska Kiruna, ta en tur med skoter eller hundspann i det snöklädda vinterlandskapet, fascineras av det färgsprakande norrskenet och avnjut gastronomiska upplevelser i vår välrenommerade restaurang.

Hotell Restaurang Konferens Aktiviteter

www.ripan.se 0980–630 00 info@ripan.se I LOVE KIRUNA

Klara, färdiga,

text: petra sternlund • foto: jörgen medman

På bilden du ser har startskottet just gått för en av Björklidens stoltaste skidtävlingar – Låkktastörten. Ett klassiskt skidlopp som utgår från Låktatjåkka fjällstation, 1.228 m ö h, till Björkliden, nio kilometer bort och här är reglerna enkla – ta dina skidor, vilka du vill ha, och kom till start – snabbast ner vinner. Tävlingen går varje år som ett säsongsavslut för Björklidens fjällanläggning. Våren 2010 blir det dock tävlingar med lite mer utförligt regelverk i krokarna kring Låkkta då Alpina SM körs i Björkli42

I LOVE KIRUNA

den. Då kommer den svenska alpina eliten att vara på plats och tampas om guldmedaljerna i slalom-, storslalom-, Super Goch störtlopp. Det är Kirunas alpina klubb, KBK, som står som arrangör. ”Vi sökte ett junior-SM och fick motfrågan om vi inte ville arrangera SM, vi tänkte på det hela i två och en halv sekund och beslöt oss för att svara JA!” Det berättar Toni Franz, själv alpin stjärna i KBK åren 1970 till 1990. Han fick sitt första diplom i en skidskoletävling i Alperna som treåring och är nu tävlingsledare för SM i Björkliden 2010.

Toni som jobbat som tävlingsledare sedan 90-talet, bland annat för ett par världscuptävlingar samt för VM 2007, tycker det är enormt kul att KBK fått det här förtroendet. ”Vår klubb har bra drag just nu. Många av oss som tränade och tävlade för KBK på 70- och 80-talen har i dag egna barn som nu tränar i klubben. Det känns som vi är på väg tillbaka till ’oslagbara och ökända’ KBK igen. Så det här känns skitkul!” Toni Franz och KBK hoppas förstås att namn som Anja Pärson, Jessica Lindell Vikarby, Markus Larsson, Patrik Järbyn

alpina SM!

SMLogo.pdf

och Jens Byggmark med flera ska stå med i startlistorna men klubben har också ett par egna medlemmar som Toni absolut tror kan komma att vara aktuella för SM. ”Det är Ylva Stålnacke som går på Tärnaby skidgymnasium och Karin Stöckel och Sara Stålnacke som båda går på skidgymnasiet i Gällivare. Utöver dessa tre finns några åkare på hemmaplan som eventuellt kan klara att kvala till SM och det är Petra Lövberg-Stål och Elin Välimaa-Andersson som bor och tränar i Kiruna just nu.” Totalt kommer omkring 250 personer

att tävla i SM och omkring 100 personer från klubben kommer att vara engagerade. Det blir mangrann uppslutning från KBKs sida och enligt Toni kommer man nog att få ta hjälp av klubbar i grannkommunerna. Björkliden i slutet av april kan vara ett riktigt vårvinterparadis. Oftast sol, sol och åter sol. ”Vi hade att välja på början av mars eller slutet av april och valde det senare. Det känns som fjällvärlden är som bäst och vi hoppas det innebär att så många som möjligt av de aktiva kan komma upp till Björkliden då.”

09-10-28

10.29.45

Vad ser du mest fram emot i och med SM i Björkliden? ”Jag ser fram emot att första tävlingsdagen, med två minuter till start, stå och blicka ut över tävlingsbacken och se föråkarna sticka iväg. Då är vi hemma!”

12-18 April

B J Ö R K L I D E N

•

2 0 1 0

K I R U N A

L A P P L A N D

I LOVE KIRUNA

Made in Att ge något, att få något, att äga något som är gjort med tanke, omsorg och med händerna är speciellt. Vi har samlat fem hantverk, gjorda i Kiruna, som vi tycker är riktigt, riktigt fina. Varsågod! foto: jörgen medman • text: emma wodén

I LOVE KIRUNA

Häftiga mössor ”Jag ville skapa någonting nytt och samtidigt använda det traditionella”, säger Solveig Labba om sina huvudbonader. Mössorna på bilden är sydda enligt traditionella, samiska modeller men i moderna tyger. Solveig har en gedigen bakgrund inom hantverk. Hon är uppvuxen i en slöjdarfamilj där mamma sydde och pappa snickrade, och hon har också flera års utbildning inom samiskt slöjdhantverk. Inspirationen hittar hon främst hos sina barn och i snöns alla skepnader. Besök Solveigs ateljé i Övre Soppero, men tänk på att ta på kängorna, eftersom vägen till ateljén under vintern enbart består av ett skoterspår.

Solveig Labba

I LOVE KIRUNA

Fem gudar av stål När Linda Ponga skulle ha en tavla hem till vardagsrummet ville hon gärna att den skulle gestalta hennes samiska ursprung och samtidigt passa familjens hem. Resultatet blev stålkonstruktionen Fem gudar som hon helt sonika tog och tillverkade själv. År 2009 fick hon titeln ”Årets unga företagare i Kiruna” tack vare sina innovativa konstverk som hon nu tillverkar och säljer. Tavlan finns i tre standardstorlekar i rostfritt, polerat eller lackat stål. Konstruktionen fungerar som en inredningsdetalj eller som fasaddekoration. Antingen fäst på väggen eller fritt hängande.

I LOVE KIRUNA

Linda Ponga

Med inspiration från rötterna Björkkvisten i silver är ett av Göran Söderströms senaste smycken. Det kom till under ett gjutningsexperiment och har fått sin form från knoppande björkar. Göran gillar att experimentera med olika material, till exempel titan och ädelstenar men han jobbar även traditionellt. Många av hans smycken berättar om det hantverk som utfördes i Tornedalen under förra seklet. Inspirationen kommer bland annat från rotslöjd. Det som betyder mest för Göran är när en kund kommer och tittar på ett smycke flera gånger innan de slår till. ”Då vet man att den personen verkligen kommer att använda smycket”, säger han.

Göran Söderström

I LOVE KIRUNA

Internationell pallfavorit ”Tiki-tiki-bää” är ett uttryck som du förr kunde höra i Tornedalen, i samband med att fåren samlades in från betet på kvällen. Det var från det här finskspråkiga uttrycket som Roland Stålnackes pall fick namnet Tiki-tiki. Roland som är uppvuxen och bosatt i Kiruna hämtar mycket inspiration från sitt tornedalska ursprung. Pallen är tillverkad i björk och klädd med antingen kohud, renskinn eller fårskinn. Den fick designpriset Design i Norr 1999 och har sedan dess sålts i flera svenska designbutiker. Nu sker den största delen av försäljningen utomlands, bland annat i Japan.

I LOVE KIRUNA

Roland Stålnacke

Läsvärda löpare För åtta år sedan läste Rut Orrmalm Olsson om en kvinna som vävde i tidningspapper. Rut, som till vardags designar inredningstextilier, tyckte att det lät spännande men trodde inte att papper skulle vara ett tåligt material att väva i. Lite nyfiken testade hon ändå att göra en provväv och fick minsann lov att ändra uppfattning, för mer slitstark väv fick hon leta efter. Provväven blev ett karottunderlägg och den första produkten i Ruts inredningskollektion i vävt tidningspapper. Sedan dess har serien utökats med bland annat stolsdynor, gardiner och löpare. Och snart tillkommer även en tidningskorg. För tidningar i tidningspapper.

Rut Orrmalm Olsson

I LOVE KIRUNA

Kirunas puckelpiststjärna Lise Benberg har hittat tillbaka till sin hemstad

Jag har alltid vetat att Kiruna är mitt hem Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

I LOVE KIRUNA

Lise Benberg är en av Kirunas mest meriterade idrottsstjärnor. Hon hade stora framgångar som puckelpiståkare på 80-talet och i början av 90-talet. I dag bor hon åter i Kiruna efter 25 år av ett kringflackande liv och flera andra bostadsorter. Och så driver hon företaget Yogastudion Lappland. Vi blev nyfikna på Lise. Hur var det, alla de där åren när hon var som hetast i backen och hur kom det sig att det till slut blev Kiruna igen?

ag träffar Lise Benberg hemma i hennes trevåningshus på Reenstiernagatan, nedanför Hotel Artic Eden. Här bor hon sedan ett par år tillbaka med 7-åriga dottern Sys. Lise bjuder på kaffe och bullar vid köksbordet i sitt personligt inredda hem, en våning upp i huset. På bottenplan ligger Yogastudion. För om livet var skidåkning på 80-talet är livet i dag yoga. – Jag är så tacksam att jag upptäckte yogan. Den har gett mig så mycket. Och så brukar jag tänka; tänk om jag hade haft yogan när jag tränade som mest. Det hade varit en enorm tillgång. Lise tillhörde under sin skidkarriär Sveriges landslag i puckelpist. Under åtta år körde hon puckel på heltid, tog sju SMguld, två SM-silver och ett antal pallplaceringar på Europa- och världscuptävlingar. – Det var härliga år, mycket slit förstås men också väldigt roligt. Alltid full fart.

Lise är född i Kiruna, hennes pappa, Poul Benberg, kommer från Danmark. Han flyttade efter sin läkarutbildning upp till Haparanda där han träffade Lises mamma, Anita, och de två flyttade till Kiruna och fick Lise. Hur var din uppväxt i Kiruna? – Den var bra. När jag var liten bodde vi på Arent Grapegatan. Pappa hade privat läkarmottagning på våningen ovan gatuplan och vi bodde ytterligare en våning ovan på det. Jag gick ettan till trean på Centralskolan, tvärs över gatan. Sen flyttade vi till en nybyggd villa på Sandstenberget, och jag bytte skola till Berga. Jag hade inga problem med det, tyckte det var nytt, spännande och kul. Lise var en aktiv tjej, tränade dans, ridning och åkte konståkning. Och så åkte hon slalom. – Både mamma och pappa åkte mycket utför. Vi var ofta uppe i fjällen, i Riksgränsen, och i Luossabacken. Man var där nästan jämt på vintern och på 52

I LOVE KIRUNA

den tiden fanns bara en replift. Man hängde på repet, slet ut Lovikkavantarna på en kväll men fick i och för sig starka armmuskler, skrattar Lise. Lise blev snabbt en duktig slalomtjej. Hon åkte och tävlade för KBK, Kiruna BK, klubben som hon faktiskt förblev trogen under hela sin karriär. – I tonåren gjorde jag nog lite revolt mot mina föräldrar, jag var rätt busig, var ute i svängen och så. Men jag fortsatte ändå träna slalom. Mina föräldrar ville att jag skulle gå i pappas fotspår och läsa naturvetenskaplig linje på gymnasiet men jag vägrade, jag hade bestämt mig för fordonsteknisk linje. Det blev till slut ekonomisk linje. Helt otroligt, säger Lise med ett skratt, hon som aldrig gillat siffror. Och efter två år hoppade hon av och flyttade från stan, till Åre och fortsatte träna slalom. – Jag var rankad trea i Sverige i slalom och satsade hårt. Varför började du med puckelpist? – I början av 1980-talet drog man

Det här är LISE BENBERG Ålder: 47 på pappret, 37 i spegeln, 27 i känslan och 17 i tanken... haha. Familj: Sys 7 år, min barn- och ungdomskärlek, Anders, som jag gifter mig med 10 januari i Kiruna kyrka! Tre bonusbarn, mina föräldrar, Anita och Poul, som alltid ställer upp! Det är jag mest stolt över från min skidkarriär: Att jag lyckades träna mig i toppform 1997 och vinna Veteran-VM i storslalom – i konkurrens med tjejer som nyligen åkt världscup. Det bästa med Kiruna: Närheten till naturen. Att flugfiska eller bara sitta på en fjälltopp är också en sorts yoga.

inom svenska alpina damlaget i gång ”Dam 88”, en satsning mot OS 1988 som då skulle gå i Calgary. Men där jag blev jag faktiskt sidsteppad. De tyckte jag var för gammal för att ingå i deras satsning. Min bästa säsong var sedan säsongen 87/88 då jag var 26 år, så det blev ett slags revansch för den besvikelsen. Hon drog istället till Alperna i en folkabuss med fem grabbar och där upptäckte hon den nya freestyle-åkningen. – Det var en skön, laid back-stämning, roliga grenar med balett, hopp och puckelpist. Det kändes kul. När jag kom hem till Sverige ställde jag upp i en puckelpisttävling i Åre och kom tvåa. Och året där på, 1984, tog jag mitt första SM-guld i puckelpist. Vid det här laget hade Lises föräldrar också lämnat Kiruna och flyttat till Östersund. – Jag trodde nog att jag skulle rota mig där i trakterna och att det var där jag skulle bo. Men jag var ändå upp till Riksgränsen och säsongsjobbade, bodde till och från i stan, jag åkte ju för KBK. Lise har plockat fram en pärm med pressklipp från åren då hon gjorde karriär i de pucklade pisterna. Sida upp och sida ner finns klipp med rubriker om vinster, SM-guld och pallplaceringar. – Vi hade jättekul, jösses vad man har kajkat runt med grabbarna på olika tävlingar, här och ute i världen, säger hon och pekar på en bild där hon poserar tillsammans med KBK-kompisarna Roger Dahl och Mats Zakari. Rubriken lyder ”Guldjubel i Kiruna”. När man bläddrar bland klippen får man bilden av en energisk tjej. Leende, brunbränd, i snygga skidkläder som ständigt är på gång. Hur var de här åren? – Det var träning och tävling, full fart, man befann sig där det fanns snö. Jag

”I Luossabacken var man nästan jämt på vintern. Då fanns bara en replift. Man hängde på repet och slet ut Lovikkavantarna på en kväll men fick i och för sig starka armmuskler.”

I LOVE KIRUNA

LISE BENBERGS MEDALJER Puckelpist: 4 SM-guld.................198 7 198 ..... ..... ..... ld.. -gu SM 8 198 ..... SM-guld............ 9 198 ..... ..... ..... SM-guld.. 0 199 ..... ..... ..... ld.. -gu SM 1 199 ..... SM-guld............ 2 199 ..... ..... ..... SM-guld.. 5 198 ..... ..... ..... ver -sil SM SM-silver...............1988 Storslalom: VeteranVM-guld....1997

I LOVE KIRUNA

Puckelpiståkaren Lise Benberg skapade en hel del rubriker under sina aktiva år. Faktum är att ingen svensk puckelpiståkare hittills tagit fler SM-guld än Lise som är särklassig med sina sju.

Stiliga som få. Lise, mamma Anita och pappa Poul åkte mycket och ofta skidor. Här i Riksgränsen i slutet på 60-talet.

>> jobbade uppe i Riksgränsen, jobbade i Åre och tränade, tävlade. Och jagade sponsorer. Parallellt med ett hektiskt träning- och tävlingsliv läste hon också idrottsledarutbildning på Bosöns Idrottsinstitut. Hon tog flygcertifikat för enmotoriga plan och hade planer på att bli helikopterpilot. Hon blev antagen på en pilotutbildning i Seattle och var på väg över Atlanten, men den utbildningen la hon på is eftersom hon träffat en kille som spelade i ett After ski-band uppe i Riksgränsen. – Vi gifte oss och jag flyttade med honom till i Dalarna och där vi bodde ihop i fyra år. Istället för pilotutbildningen hoppade jag på en medialinje för radio och tv i Bollnäs. Efteråt blev jag erbjuden jobb för TV4:s lokal-tv i Åre. Men så ringde min före detta förbundskapten, Janne Berglund, som startat ett klädföretag, Rocky Mountain, och frågade om jag ville hjälpa honom att sälja in märket. Så i stället för tv blev det egen agentur och åtskilliga mil i bil mellan återförsäljare i hela landet, skrattar Lise. När slutade du tävla? – Sista tävlingssäsongen gjorde jag 1991. Jag kände att jag inte hade kvar kraft och motivation för att träna så hårt som det behövdes inför en OS-säsong. Jag fyllde trots allt 30 den vintern. Året efter var Lise expertkommentator i tv på OS i Albertville. – Oj, vad jag ångrade att jag slutat. Det var ett jättesvårt beslut och riktigt

jobbigt efteråt. Jag ångrade mig tusen gånger om och särskilt när jag satt och kommenterade OS i tv. Så jag kunde inte hålla mig från att ställa upp på Svenska och Skandinaviska cupen och SM det året och tog då mitt sista SMguld, alltså 1992. Lise summerar sin karriär i backen som många roliga, lärorika år, men också väldigt slitiga. – Man pressar sig själv, är aldrig nöjd, vill vidare. Mentalt var det tufft i bland. Lise blev ändå kvar i backarna, hon jobbade som hjälptränare för landslagets freestyle-juniorer och var även anställd av Inter Ski som jobbar med utveckling av skidåkning och skidprodukter under några år. 1996 råkade Lise ut för en olycka, hon blev påkörd i en skidbacke i Åre och nyckelbenet krossades. Det blev operation, stålskena och transplantation av benbitar. Hon visar upp ett långt ärr på vänstra axeln. Blev du inte rädd? – Klart man tänkte; vad ska hända nu? Det hände för övrigt i samma veva och i samma backe som Tomas Fogdö skadade sig i under ett träningsåk och blev förlamad, så visst blev man lite skraj. Men var du aldrig rädd i backen? – Nej, aldrig. Nervös kunde man däremot vara. Det gällde att vara fokuserad. Men jag har alltid varit lite tokig, och det är väl något man måste vara, annars går det ju inte att syssla med en sån här sport.

Fakta PUCKELPIST Puckelpist är en skidgren inom freestyle i vilken åkaren ska ta sig nedför en backe med upphöjningar (pucklar). Under åket utförs två hopp i uppbyggda ramper. Åkteknik och hopp bedöms av domare, vilkas poäng läggs samman med poäng för åktid. (Källa: NE) Andra kända puckelpiståkare från Kiruna: Jörgen ”Lillen” Pääjärvi, 5:a OS 1994 och

två SM-guld 1988 och 1993. Jesper Rönnbäck, ett SM-guld 2006. Per Spett, ett SM-guld 2006. Jesper Björnlund, 5:a OS 2006 och ett SM-guld 2007.

Lise berättar som exempel om en backe i Japan, en väldigt brant sådan, där man skulle kasta sig ut och det i princip var fritt fall innan man skulle landa på första puckeln. På det skulle man göra hopp tio meter upp i luften och landa bland pucklar, så det gällde att veta vad man gjorde. – Det enda man visste var att ner kommer man alltid. Och jag ville vinna, så fokuseringen var där och då. Man tänkte inte på framtiden direkt. Paradoxalt nog, var det just det här med koll och fokusering som brast när Lise under sin tid som anställd i Riksgränsen drog på sig en rejäl knäskada som hon fortfarande känner av. Hon hade jobbat några år som sportchef där hon hade ansvar för all sportverksamhet, skidskolor men också för andra utomhusaktiviteter, konferensverksamhet med mera. Första dagen på säsongen 2000 fick I LOVE KIRUNA

I LOVE KIRUNA

>> Lise för sig att hon skulle ta ett snabbåk. – Jag kände att jag behövde blåsa ren hjärnan, köra med öppen mun, du vet, säger hon och fortsätter: – Jag åkte upp med liften och det vara ganska kallt och jag med min skidvana, gjorde precis så som man inte ska göra. Värmde inte upp, hade inte tagit på mig mina knäskydd, hade inte kollat innan hur backen var pistad. I Snobbrännan, precis under liften, körde hon i full fart, över ett hopp och landade med ett brak. Knäet gick totalt sönder. – Gud vad arg jag var på mig själv och är. Jag sliter och jobbar ju med det där knäet än i dag, alltså va fasen tänkte jag med? Men på nått sätt var det väl att jag skulle visa att jag fortfarande kunde. Man ville vara duktig, jag var ju sportchef och allt.

i Abisko, där jag bodde då och kände att det här kunde nog vara något. Så jag utbildade mig till instruktör i Stockholm. I dag driver Lise Yogastudion Lappland. Hon ger kurser och utbildar i yogafilosofin, både i sin studio och ute på företag. Varför är yogan så bra? – Yoga är att vara i balans och hitta sig själv – självupptäckt och självkärlek. Yoga är en fantastisk resa i helande och utveckling, både fysiskt och spirituellt. Jag älskar att få dela med mig av den styrka, glädje, kreativitet, frid och mentala inspiration som yogan ger. Lise säger att på yogamattan får man en stund med och i sig själv, sitt inre rum och med tiden lär man sig släppa

”Yogan lär dig att vara nöjd med det du åstadkommer. När jag var aktiv var jag egentligen aldrig nöjd. Men från den tiden har jag med mig min förmåga att fokusera och det ser jag i dag som min största tillgång.”

LISES tips till dig som vill börja med yoga: • Det är aldrig för sent att börja med yoga. Man är heller aldrig för stel för yoga – stela personer lär sig faktiskt bäst. • Hitta en duktig och kunnig yogalärare som du trivs med. Det är bra att börja yoga på en studio för att lära sig göra rätt. Sedan kan du köpa en DVD och fortsätta yoga hemma. • Investera i dig själv och din framtid. Yoga gör dig rörligare och du är aldrig yngre än din ryggrad.

En annan sorts krasch inträffade för några år sedan. Lise hade efter en jobbig med mig min förmåga att fokusera och graviditet fått problem med sömnen. det ser jag i dag som min största tillgång – Jag slutade sova, kunde helt enkelt från mina år i backen. I yogan övar du dig inte. Trots att jag var hur trött som helst. också på att vara i nuet. Men på yogaInget fick mig att sova, inga sömntabletmattan behöver man inte vara duktig. ter, ingenting. Där är man bra som man är. Till slut kraschade allt. En dag kunde Varför kom du tillbaka till Kiruna? Lise inte prata, inte gå. – Någonstans inom mig har jag nog – Tack och lov fick jag bra hjälp. Bland alltid förstått att Kiruna är mitt hem och annat på ett sömninstitut i Danmark. Fick mina rötter och kanske också haft vetskaligga med elektroder kopplade till hjärnan pen om att hit kommer jag tillbaka förr och fick börja om från början, öva mig att eller senare. Jag har alltid tyckt att Kiruna alla ambitioner. Något som man sen kan sova efter ett schema. använda sig av var helst man befinner sig, är bra. Att livet här är enkelt. Blev du inte rädd då? inte bara på yogamattan. – Då, när jag var mitt i det, var jag Lises föräldrar har också flyttat till– Yogan lär dig att vara nöjd med det så omtöcknad, som i en dimma. Jag baka och köpt ett hus här, efter 24 år i du åstadkommer. När jag var aktiv var jag Östersund. tänkte inte på om jag var rädd eller över egentligen aldrig nöjd. Man tränade 25 huvudtaget på vad jag var. Så här efteråt – Det är jag också väldigt glad för. timmar i veckan, men vill ändå bli starkan jag säga att det nog var en djupare I våras var jag, pappa och Sys uppe i kare, bättre. Men från den tiden har jag rädsla, mer ångest, att inte ha koll på Gränsen och åkte skidor igen, tillsamsina tankar, inte kunna styra mans. Det kändes fantastiskt sig själv. Det var otäckt. När kul. Jag är glad att jag kommit det var som värst sa jag till tillbaka, allt är lättare, lugnare mig själv: Om jag kommer ur och vänligare här. Jag älskar alla det här tillståndet, då ska min årstider här uppe. Alla mänlivsuppgift bli att hjälpa andra niskor borde verkligen få se det så de inte hamnar i en sådan här någon gång i sitt liv, fjällen, här situation. midnattssolen. Den mentala kraschen ledde Lise till det som i dag ger henne Kaffet är urdrucket och Lise kraft och styrka, som lärt henne visar runt i lägenheten innan jag att hantera stress, motgångar ska gå. I ett vitrinskåp i ett av och som faktiskt är hennes yrke rummen trängs de allihop. Lises – yogan. pokaler, bucklor, medaljer och – Jag började med en träplaketter från puckelpiståren. nings-DVD hemma i vardags– Jag har haft allt det här nedrummet och jag gick en kurs i packat i lådor men sen tänkte jag Häpp! När vi vände på Lise fick vi plötsligt en helt annan vy, Dalarna hos Malin Berghagen. att det här är ju faktiskt en stor dock inte lika maginifik kan man kanske tycka – men bygget av Efter det hade jag en kurs för del av mitt liv. En del som jag är Luossajärvis nya utlopp är väl inte att förakta. Lises pappa, Poul några kvinnor i gympasalen väldigt stolt över. till vänster och vår fotograf Jörgen till höger. I LOVE KIRUNA

I LOVE KIRUNA

Tove Falck, 41 år, har sedan hon var 24 år jobbat som stugvärd i Kirunafjällen, både vinter- och sommarsäsonger. Vi bad Tove skriva om hur livet som stugvärd på fjället ter sig med perioder av ensamhet, utan gäster och utan sin man och sin barn – och perioder med stugan full. Här är hennes betraktelser från Kårsavaggestugan, vårvintern 2009.

Möten på vårvinterfjället

Text: Tove Falck • Foto: Anna Öhman och Tove Falck

et är klart och kallt. Himlen gnistrar av tusentals stjärnor och den ostgula månen sprider sitt silvriga sken och får snön att glittra i mörkret. Skidorna frasar under mig när jag glider in i den mörka dalen. Min första dag på vintersäsongen går mot sitt slut, och i stugan ligger tre forskare från England och sover. De första dagarna i mars badar Kårsavagge i solsken. Temperaturen ligger kring minus tio och skidföret är perfekt. Jag fixar på stugplatsen och tar utforskande skidturer åt alla håll. Jag vaknar med solen och somnar tidigt, tidigt på kvällarna. I början på säsongen är dagarna korta och intensiva. Mörkret faller tidigt och jag drar mig in i den lilla stugvärdsstugan med en kopp te och mängder av böcker. Gästerna lyser med sin frånvaro och jag vänjer mig med mitt eget sällskap. Att sitta mitt i fjällvärlden och läsa böcker om Indien känns magiskt. Då och då dyker en gäst upp. Mötena blir intensiva och varierande och berikar mina tankar de påföljande dagarna. Möten med människor från världens alla hörn, från olika miljöer och med olika erfarenheter. Taxichauffören som berättar om kändisvärlden i Stockholm, den svenska familjen bosatt på Malta, killarna från Kalifornien som kom iklädda full klätterutrustning (med hjälm och allt). Mannen som var sjukskriven för hjärtproblem och tillbringade hela vårvintern skidande i den svenska fjällvärlden. Heliski-åkarna som mellanlandade i Kårsavagge för en fika. En del utlänningar kommer med snöskor, och en tysk kille snöpulsar hela vägen från Abisko i låga kängor. Efter en fika vandrar han tillbaka samma väg, nöjd och glad. En hel del trevliga Kirunabor kommer skidande över dagen. Många trevliga kaffestunder på trappan i solskenet. Ett Kirunapar på väg till Narvik för att helghandla tog vägen via Kårsavaggestugan. Många gäster frågar om jag inte känner mig ensam. Att få denna fråga när man är stugvärd på en större stugplats känns konstigt. Så många möten, så många samtal. Människor i tusental. Men här i Kårsavagge är frågan mer berättigad. Beroende på väder och vind kan det gå dagar utan några gäster. Vad är egentligen ensamhet? Att vara ensam och att känna sig ensam är olika saker. Ofta känner jag mig trygg och nöjd i mitt eget sällskap, mötet med naturen känns intensivare och jag får tid att låta mina innersta tankar och känslor komma upp till ytan. Efter flera ensamma dagar börjar jag dock längta efter sällskap, det är intressant att se hur sociala vi människor egentligen är. Främlingen som stiger in i stugan känns efter en stund som en nära vän, behovet att utbyta tankar är stort.

>> I LOVE KIRUNA

>> Vinden tilltar och solen försvinner. Så kommer stormen. Jag sitter i min lilla stuga och tittar ut genom fönstret. Snön yr på den vindpinade marken. Vinden formar snön i olika mönster, sedan ökar vindstyrkan och allt blir bara grått. Stugan knakar och skakar och det dånar i ventilerna. I flera dagar sitter jag där och lyssnar på radio och läser. Det känns som jag sitter i en farkost som susar fram i rymden. Stormen gör mig rastlös och irriterad och det känns som tiden står stilla. En natt är jag övertygad om att stugan kommer att blåsa iväg, jag förbereder det hela med att lägga skor och dunjacka bredvid mig i sängen. Ligger hela natten och lyssnar på glas som klirrar i skåpet och väggar som knakar. Försöker tänka ut hur jag ska lyckas få på mig ytterkläderna om stugan verkligen lättar från marken. Somnar till slut fullt påklädd, med skor och allt. Den hårda vinden gör att stugan blir svår att hålla varm och jag sitter ofta på golvet framför kaminen och läser. En dag mitt i läsningen tittar en mus fram bakom köksskåpet, och en natt vaknar jag av att något knaprar i min matlåda. Jag är inte ensam i alla fall. När min lille femårige son senare kommer på besök får han krypa runt med silvertejp och täppa igen alla små hål och springor, efter detta upphör musbesöken. Jag försöker även sätta ut musfällor, men efter att ha fastnat själv ett antal gånger (till sonens stora ”En natt är jag förtjusning) ger jag upp och förlitar övertygad om att mig helt på tejpen. Måste nog gå en musfällekurs… stugan kommer När stormen lagt sig kommer att blåsa iväg” jag äntligen ut på skidor igen. Snödrivorna på sluttningarna har ändrat form, ravinerna ser annorlunda ut. Ett nytt landskap har fötts. Efter ett par dagar syns spår av hare, järv, räv och ripa igen, alla kommer fram från sina gömslen. Mina dagliga rutiner är som meditation. Morgon-besöket på dasset 300 meter bort. Upphackning av vattenhålet nere på sjön, dragandet av de stora vattendunkarna upp för den branta sluttningen. Snöskottning och vedhuggning. Hårtvätt ute på trappan i skymningsljuset. Bakning av underbart goda glödkakor. Kroppen och själen mår bra av dessa enkla, jordnära aktiviteter. I perioder kommer mina barn på besök. Stugan fylls av aktivitet och vi åker på långa och korta upptäcktsfärder. Vi samlar torra enkvistar och gör upp eld på sydsluttningarna. Barnen bygger och gräver i snön; snögubbar, snöhönor och allehanda grottor och rattkälkshopp. Säsongens sista tio dagarna stannar mellanflickan Fia, 8 år. På Valborgsmässoafton firar vi min födelsedag uppe på en sydsluttning, skålandes i c-brus. Det är plusgrader och svag vind, snön smälter för varje dag som går. Den sista veckan kommer inga skidåkare, barmarksfläckarna växer allt mer. Plötsligt är det ett projekt att ta sig mellan stugorna och ner till vattenhålet, vi sjunker, fastnar och trillar. Och skrattar! Min sista dag på vintersäsongen går mot sitt slut. Vi slutstädar och låser och påbörjar färden ner mot Abisko. Förfallsperioden har startat och det doftar barmark, På sjöisarna går måsar och väntar på öppet vatten och de kalla bäckvattnet forsar in i pjäxorna. Fast Fia utbrister bara: ”Å vad skönt med lite fotbad!” Efter några timmars trixig skidåkning sitter vi nere på Abisko Turiststation och fikar. Kinderna hettar och jag längtar redan till nästa säsong… men först ska det bli skönt med en riktig dusch! Väl i Kiruna känns det ovant att trampa asfalt, ja, det känns ovant att gå överhuvudtaget efter alla veckor av skidåkande. 60

I LOVE KIRUNA

”Mötena blir intensiva och varierande och berikar mina tankar. Möten med människor från världens alla hörn, från olika miljöer och med olika erfarenheter.

torne träsk kårsavagge

abisko

Fakta KÅRSAVAGGE: Kårsavagge är en vacker och avskild dal.

Stugan i Kårsavagge är en av STF:s äldsta, liten och mysig, med 4 + 6 bäddar. Det ryktas om att det spökar i Kårsavagge. Om spökryktet är helt sant låter vi vara osagt, men på vägen upp till Kårsavagge fick John Bauer i alla fall inspiration till sina troll, sägs det. Från Abisko till Kårsavagge är det 14 kilometer.

I LOVE KIRUNA

Man ska bo mellan skyltarna Det finns två saker som Shit Creek MC Kauppinen bygger sin existens på. Det ena är bäcken Luossajoki som rinner genom byn och det andra är de två vägskyltar som finns i båda ändar av byn Kauppinen. ”Man ska helt enkelt bo mellan skyltarna”, säger klubbens president, annars får man inte bli medlem. Text: Inger Wanhatalo • Foto: Jörgen Medman

e ser ut som knuttar gör mest. Attiraljerna finns där; de svarta kläderna, skinnvästarna med klubbemblemet på, skäggen, hästsvansarna men också de rakade skallarna. Man skulle kunna tro att det är en samling riktigt hårda tuffa män om det inte vore för en sak – skratten. De bullriga, de fnissiga, de hjärtliga och de busiga. Efter ett par minuter inser man att det skrattas gott och ofta när medlemmarna i Shit Creek MC Kauppinen träffas. – Här i byn håller vi ihop och är sams och vi brukar ha roligt när vi träffas, säger Janne Ejeklint och får ett muntert medhåll från de andra klubbmedlemmarna runt köksbordet hemma hos Ronny Siwerhall. Sammanlagt är de åtta stycken i mcklubben, men de hoppas bli fler i sinom tid. De säger att de redan har ögonen på

några potentiella prospects, även om alla av de utvalda inte riktigt är medvetna om det än. – Och så finns det en som sagt att när hans fru har fått sin häst så kan han bli medlem, säger Inko som heter Drugge i efternamn och skrattar medan han frenetiskt letar efter sin tändare som försvunnit i någon av skinnvästens fickor. Men det är inte lätt att få medlemskap beviljat och det krav som finns är orubbligt. Det finns nämligen två saker som Shit Creek MC Kauppinen bygger sin existens på. Det ena är bäcken Luossajoki som rinner genom byn och det andra är de två vägskyltar som finns i båda ändar av Kauppinen. Klubbnamnet är en direktöversättning av bäcken som i folkmun kallas för Skitabäcken och de två vägskyltarna med innebörden genomfart I LOVE KIRUNA

Saknar klubblokal. Men man håller som bäst på och inreder övervåningen på Jannes garage.

Klubbens president Fidde. Utan presidentkeps.

”Gängrivalitet? Nej, vi är ju vanliga knegare med ungar och allt, inte har vi tid med sådant.” >> förbjuden är riktmärken för inom vilket område medlemmarna kan rekryteras. – Man ska helt enkelt bo mellan skyltarna, säger Fidde, annars får man inte bli medlem. Fidde som bara heter Fidde enligt honom själv, är klubbens president. Han har en keps med titeln på men den har han lämnat hemma, han säger att han vill vara lite diskret nu när det inte är bastukväll. Bastun är en central del i klubbens verksamhet. Janne berättar att det inte bara är öl och bastubad som gäller under bastukvällarna. Möten hålls, kommande resor planeras och ämnen avhandlas. – Vi har ofta olika diskussionsteman, det kan handla om Mellanöstern, integrationspolitiken eller något annat seriöst ämne, säger han och berättar att Hansi är protokollförare. Problemet brukar bara bli att när de senare frågar honom om vad de egentligen kom fram till brukar han alltid svara att ”det får vi ta nästa gång” då han menar att pappret blivit mer eller mindre oläsligt på grund av bastufukten. Någon egen klubblokal har de än så länge inte men övervåningen på Jannes garage håller på att inredas till medlemslokal. Hittills har de samlats där de får plats, mellan skyltarna naturligtvis. – Och där var bastun är varm, inflikar Inko. 64

I LOVE KIRUNA

Shit Creek MC består av: Janne Ejeklint som kör Yamaha Wildstar Inko Drugge som kör Suzuki Marauder Hansi Fredriksson som kör Yamaha Wildstar Ronny Siwerhall som kör Yamaha Wildstar Micke Drugge saknar just nu hoj men går i investeringstankar Fidde som kör Honda Black Widow Håkan Sandström som kör Honda Shadow och Åke Norberg som kör Honda Shadow

När de inte sitter i någon bastu och planerar kommande aktiviteter är de ute på vägarna och lever dem. Alla kör japanskt; Honda, Yamaha eller Suzuki. – Men det är inte frågan om vad vi åker på utan att vi åker, säger Hansi Fredriksson och berättar att han är inne på sin tredje mc under lika många år. Nu har han en Yamaha Wild Star. – Den känns bra, den är behaglig att sitta på och att köra, alla mina ben får plats, säger han och skrattar. Men den där gängse bilden av en mcknutte som skruvar i sin hoj så fort tid ges passar inte riktigt in på grabbarna i Shit Creek MC. Skruvandet är ytterst sekundärt, det är själva körandet som är det primära. De säger att de hoppas på nästa generation, att det finns några teknikintresserade ättelägg som tar tag i den saken när tiden är inne för det. Själv är de medelålders herrar i sina bästa år. Förutom Inkos son Micke då, som med sina 25 år är yngst och senaste tillskottet, och som fick sitt mc-kort i sommar. Han berättar att det är därför det inte står något på hans västrygg, han är bara prospect än. Och att vara med i samma klubb som pappa tycker han inte är något problem. – Nej inte alls, förutom att han aldrig lyssnar på mig, säger han med lagom uppgiven syn.

I LOVE KIRUNA

På nationaldagen brukar de åka till Jukkasjärvi och fika, förra året åkte de i kortege med mc-klubben Svinkallt från Kiruna.

I LOVE KIRUNA

Yngst. Micke är 25 år och nybliven medlem.

>> Att det blev just motorcyklar som grabbarna i Kauppinen skulle ägna sig åt var ingen självklarhet från början. Janne berättar att tanken var att göra något roligt ihop, frågan vad bara vad. Han säger att de funderade på innebandy men kom fram till att det verkade för jobbigt. – Det fanns ett visst motorintresse i byn och själv hade jag en gammal mc som jag brukade köra fram och tillbaka på byvägen, när mc:n fungerade vill säga. Vi var några stycken som tidigare pratat lite löst om att skaffa hoj och när Fidde smygköpte sin började jag och Ronny också att se oss om efter hojar på nätet. Vi hittade vad vi sökte. Första fröet var sått och vi började prata om att bilda klubb nu när vi var tre stycken. När man kör själv är det inte så lätt att ta steget att åka ut men nu när vi är fler har det blivit ett naturligt sätt att umgås. Shit Creek MC Kauppinen bildades våren 2004 med de tre herrarna som första medlemmar, därefter har medlemsmatrikeln fyllts på. – Det här är gamla drömmar man haft, säger Ronny och Fidde fyller i med att det blev väl dags att realisera pojkdrömmarna. Tidigare har varken tid eller ekonomi funnits, familjen måste ha sitt först. Resorna de gör brukar inte vara så långa, eller som Fidde uttrycker det; det är inte mil vi söker utan kurvor. En vecka varje år drar de i väg, oftast blir det Nordnorges asfalt de nöter på. Hansi säger att de inte har så stora krav på resorna, det är gemenskapen som är det viktiga. De stannar när de är trötta och äter när de är hungriga. Dock startar de varje säsong med en upptaktsträff i

Resorna de gör brukar inte vara så långa. ”Det är inte mil vi söker utan kurvor”, säger Fidde.

Kainulasjärvi där Ronny har en stuga. Då gömmer de sig i skogen och smider illvilliga planer, enligt Fidde. På nationaldagen brukar de åka till Jukkasjärvi och fika, förra året åkte de i kortege med mc-klubben Svinkallt från Kiruna. Mediebilden av mc-klubbars förehavanden ligger ofta med fokus på gängrivalitet, hur är det med den? Ett gapskratt utbryter runt bordet. Nej, säger Janne, vi är ju vanliga knegare med ungar och allt, inte har vi tid med sådant. – Mc-världen är stor i sinnet, den är mycket välkomnande. Den är social och det märker man när man är ute och reser och träffar andra som kör mc, säger han. Fidde menar att Kauppinens klubbmedlemmar är nog ganska harmlösa, när de är på sina resor blir det inga större utsvävningar under kvällarna, de är oftast först i säng. Men nu är det inte bara motorcyklar och bastubad i huvudet på grabbarna i Shit Creek MC. Janne berättar att klubben också har ett kulturellt ansvar för att moral och etik hålls på en hög nivå i byn. – Varje år har vi ett blot som hela byn får komma på, det infaller när det är vintersolstånd och startades av Bosse Meyerhöffer i början av 1970-talet. Sedan han flyttade förvaltar och driver vi den traditionen vidare, säger han och tillägger att samme Meyerhöffer också är hedersmedlem i Shit Creek MC. Under midsomrarna ordnas det också fotbollsmatcher med byns yngre invånare, för att, som Janne uttrycker det, visa att även äldre män kan hantera en boll. Fidde tycker att man inte heller får glömma att nämna att de också brukar

dansa runt midsommarstången och sjunga ”små grodorna” tillsammans med barnen. – Det är den ljusa delen av vår verksamhet, den mörka infaller i bastun, säger Fidde och skrattet går som en löpeld runt köksbordet.

Fakta SKITABÄCKEN torne älv

luossajärvi

kiruna yli lombolo ala lombolo

kauppinen

tuolluvaara

luossa ki jo

Att bäcken Loussajoki kallas Skitabäcken beror på att när Kiruna stad byggdes ledde man avloppsvatten i stort sett orenat ut i sjöarna Ala Lombolo och Yli Lombolo. Genom dessa sjöar rinner bäcken Luossajoki på sin väg från sjön Luossajärvi till Torne älv. Utsläppen i sjöarna pågick, utan nämnvärd rening, under första delen av 1900-talet, så mycket av utsläppen avlagrades i Lombolosjöarna alternativt flöt iväg med Luossajoki. Det var inte ovanligt att fekalier (alltså skitkorvar) med mera iakttogs i och vid bäcken. Stanken var också mycket oangenäm – på vissa ställen näst intill olidlig. Begreppet ”skitabäcken” uppstod därför helt naturligt kan man säga. Tillståndet för Luossajoki har sedan 1950-talet och framåt stegvis förbättrats, senast med ett nytt reningsverk som invigdes 1998, och bäcken är i dag på bättringsvägen men konsekvenserna av många års övergödning kommer att påverka Luossajoki för lång tid framöver. Källa: ”Luossajoki – från fiskrik bäck till avloppsdike” av Rune Henriksson, från hemsidan www.hembygd.se I LOVE KIRUNA

I LOVE KIRUNA

Lasse, Tony och Anton – mitt i Kirunas musikliv:

Det är vi som är Björkenvalls Text och foto: Sandra Eriksson

Tre musiker – en familj. Tre skilda karriärer – men en gemensam grund. Möt Kirunafamiljen som andas och lever musik, påverkade och influerade av Kiruna som hemstad.

n solig hösteftermiddag träffar jag tre medlemmar ur familjen Björkenvall, ett inte helt okänt efternamn i Kiruna. Det blir några timmar av musiksnack och musikminnen, för musiken är något som Lasse, Tony och Anton delar. Lasse har varit sångare i ett flertal band, Tony har en framgångsrik karriär med Willy Clay Band, och Antons debutskiva har just släppts. Kort sagt, tre musiker i Kiruna med skilda karriärer, men influerade av varandra som familj. Lasse Björkenvall växte upp med mycket musik i hemmet. Hans mamma sjöng för honom, och radion var en inspirationskälla. Lasse fick en egen gitarr när han var tolv år, och med gitarren följde tretton kursbrev. Men efter några kurser tyckte Lasse att han kunde det han behövde, och när han var fjorton år stod han på scen för första gången, på dåvarande Folkets Hus i Lainio, en by elva mil öster om Kiruna.

– Vårt band hette Wagons, och vi spelade 60-talspop, främst Rolling Stoneslåtar, berättar Lasse. Det var startskottet för en lång och aktiv karriär i flera olika band. 1966 och tre år framåt spelade han i popbandet Souls Inc. De spelade mest i Norrbotten, och Folkets Park i Kiruna var stället de återvände till, bland annat som förband åt Shanes. Sedan var det dags för bluesbandet Biafra Blues Band, inspirerat av Cream, Fleetwood Mac och Jimi Hendrix. Från 1970 och framåt har Lasse även medverkat i banden Pungo, Hans Einars, Bara Wi, Janders, Carl Görans, Labyrint, Jan Marx med flera. – Janders var en höjdpunkt, vi bodde i Umeå då och Tony var liten. Jag spelade deltid i tre år vid sidan av socionomstudierna innan vi flyttade tillbaka till Kiruna, säger Lasse. Musiken har alltid funnits hemma hos familjen Björkenvall. Lasses fru och

pojkarnas mamma, Jeanette, är musikalisk och sjöng ofta med pojkarna när de var små. – Hon har verkligen varit stabilisatorn i familjen. Jag var bara 21 år när vi fick Tony, och jag var borta mycket och spelade. Men det är roligt att grabbarna har musiken gemensamt, de pratar med varandra om musik och Anton har fått hjälp av Tony. Det finns mycket gemenskap i musik, och det är ett genomgående tema och en grund i vår familj, berättar Lasse. När familjen bodde i Umeå gick Tony på den kommunala musikskolan, och tog pianolektioner. Men hans lärare tyckte att han skulle sluta med den klassiska skolningen och istället utveckla sitt gehörsspel. – En gång gav han mig en låt jag skulle träna in och sedan spela upp för honom. Efteråt sa han ”bra spelat, men det var inte efter noterna”. Jag kan inte en not. Anton är den enda av oss som kan noter, berättar Tony. I LOVE KIRUNA

Lasse Björkenvall, 58 år Musikaliska förebilder: Det finns så många, jag vet inte var jag ska börja och sluta. Starka röster som berör. Van Morrison, Tom Jones, Walker Brothers, Paul Jones, Otis Redding, John Holm, Neil Young, Bob Dylan, Mikael Rickfors. Musikaliska höjdpunkter: • En höjdpunkt i karriären var jobbet i Janders. Det var 40 sökande och jag fick det! Det är ett erkänt bra band, så det var roligt. • När jag var 14 år och stod på scen för första gången. • När Souls Inc. återförenades år 2000. Vi hade inte träffats på 30 år, vi hade mycket snack om gamla tider, och spelade ihop. Det var som att vi varit borta ett år eller två, vi spelade ihop och det satt. • När jag var 15 år och valde ett bandeko (ekoapparat) istället för en moped. Musiken var viktigare för mig. • Grabbarnas framgångar. Jag är en jättestolt far, de har kommit så långt. De är duktiga och mångsidiga musiker. • När jag fick höra mina grabbar spela live för första gången.

”Det är verkligen ett musikaliskt minne att ha fått spela tillsammans med så många kompetenta musiker under så många år, ingen nämnd ingen glömd. Att spela i Björkenvalls tillsammans med min son var också en höjdpunkt.

>> Men musikalisk kan man vara utan noter. 1986 föddes Anton och blev den nya medlemmen i familjen Björkenvall. – Vi har alltid haft musik i hemmet, jag tror att jag blev musikalisk på det sättet. Pappa tog inte hänsyn till att jag skulle sova utan han spelade på. Så jag har alltid hört musik hemma, på ett bra sätt. Jag tror att musik är viktigt för barn, det fungerar lite som terapi. Det har betytt allt för mig, jag andas musik, säger Anton. När han var nio år började han på musikskola, och enligt Anton var det inte fråga om han skulle gå musikskola, utan vilket instrument han skulle välja. – Jag ville spela elgitarr men var tvungen att lära mig akustisk först. Vi tragglade noter och hade bandträning, och jag började upptäcka hur jag själv kunde bygga melodier på gitarren, berättar Anton. Det var då Anton började skriva egna låtar hemma på rummet, och både Tony och Anton har massor av halvfärdiga låtar från tonårstiden. 70

I LOVE KIRUNA

– Jeanette har läst mycket med barnen när de var små, det har inspirerat till intresset för text och språk, säger Lasse. Björkenvallarna diskuterar om musikalitet är genetiskt eller inte. De tror att miljön är en viktig faktor, men röstmässigt måste det nog finnas där. Just intresset för röster och melodier är något som förenar Lasse, Tony och Anton. – Genomgående för oss alla är att melodier fångar oss, genren spelar mindre roll, säger Tony. Både Tony och Anton är duktiga låtskrivare, och även i deras musik är melodierna viktiga, liksom en enkelhet. – Jag vill tordas vara enkel i mitt skapande. Alla våra låtar har en kärna som är väldigt enkel, menar Tony. Men innan vi går in på låtskrivandet ska vi backa lite. Labyrint var det första bandet som Tony medverkade i, när han var 24 år. – De behövde en keyboardspelare, och jag har spelat piano och gitarr sedan jag var liten. Först tänkte jag att dansband inte passade mig, men det var häftigt att

Skön kavalkad från Lasse Björkenvalls år i dansbandssvängen.

spela tillsammans med andra. Vissa låtar tyckte jag var töntiga men det var sekundärt mot känslan av att få in sitt eget instrument i ett band, berättar Tony. 1996 startade Lasse tillsammans med sin son Tony och tre andra musiker dansbandet Björkenvalls. De spelade flitigt fram till 2003 då Willy Clay Band startades, och Tonys karriär sköt i höjden. Tony slutade med dansbandet, men Lasse fortsatte ett par år till. I dag spelar Lasse i bandet Cold Feet, som kör 60-tals soul och country.

Tony Björkenvall, 37 år Musikaliska förebilder: Jackson Browne, Steve Earle, Bruce Springsteen, Peter Lemarc, Crowded House. Musikaliska höjdpunkter: • När vi spelade in skivan i Nashville. Bucky Bexter spelade steel guitar till min låt Soldier som jag skrivit hemma i källaren. Det gav mig rysningar. • Varje gång jag lyckas färdigställa en låt är en höjdpunkt, det är en fantastisk känsla. Det är som att få ett hus färdigbyggt. Men det är inte lätt att skriva, det är en kamp för mig. Jag har ständigt melodier i huvudet. • Att spela på Kirunafestivalen, när tusentals sjunger med i låtarna. Det är ju en barndomsdröm. • Jag har starka minnen från min barndom, när farsan spelade gitarr när jag skulle sova.

”Det är en samtalsöppnare att vara från Kiruna. Jag tror att vi lyckats så bra med Willy Clay Band just för att vi kommer härifrån.” Bilder till höger: En spelning under Kirunafestivalen 2005 samt Lasse och Tony med sina gitarrer 1973.

– För mig är musiken numera en hobby, och det är jag nöjd med, att få ha roligt med musik och spela någon gång då och då, säger Lasse. 2003 hade Tony en spelning med Björkenvalls i Karesuando. Där träffade han

”Kiruna är exotiskt. Jag är gör alltid reklam för Kiruna när jag är ute och spelar” Reine Tuoremaa (en av medlemmarna i Willy Clay Band), som berömde deras stämsång. – Vi hade efterfest och Reine spelade upp en av sina låtar för mig, och jag blev helt tagen. Vi bestämde där och då att vi skulle åka till Nashville tillsammans, berättar Tony. Musiken är Nashvilles huvudnäring, och där kan man lyssna på livemusik hela

dagarna. Stan kokar av musik. Och visst kom de att åka dit tillsammans. Tony och Reine började umgås och bolla musikidéer med varandra. – Vi hade låtbrevväxling kan man säga, och sedan gick allt så fort. Helt plötsligt hade vi ett helt band, och Willy Clay Band var ett faktum, säger Tony. Ingen av killarna i bandet kände varandra från början. Men de kände att de hade ett speciellt sound tillsammans. Första giget var som förband till Lisa Miskowsky på Arran december 2004. – Det har hänt otroligt mycket sedan dess. Vi åkte till Nashville och spelade in vår första skiva 2005. Vi var i USA fyra gånger och spelade och skrev låtar, berättar Tony. – Resten är så att säga rockhistoria, lägger Anton till. Willy Clay Band har under åren turnerat i bland annat Sverige, Norge, England, Skottland och USA. – Jag tror att vi har lyckats så bra som vi gjort med WCB på grund av att vi är

från Kiruna och bor kvar här. I början sa folk åt oss att vi borde flytta till Stockholm, men där är det nästan omöjligt att slå igenom bruset. Här finns ingen förlaga till oss. Kiruna är exotiskt, jag är stolt över att bo här och gör alltid reklam när jag är ute och spelar, säger Tony. Både Tony och Anton har upptäckt att det är en samtalsöppnare att vara från Kiruna. Många blir väldigt nyfikna på hur det är här uppe. – Det räcker att snacka lite högt i en bar i Stockholm för att någon ska fråga varifrån man kommer. Jag är Kirunabo I LOVE KIRUNA

Anton Björkenvall, 23 år Musikaliska förebilder:

Naturligt alla som Tony och farsan gillar, eftersom jag har inspirerats av dem. Men det finns för många för att nämna alla. Allt från MGMT till Tom Waits. Musikaliska höjdpunkter:

• När vi spelade in min debutskiva. Att se andra involverade i något så personligt och eget. Det är mina låtar som folk jammat till, det är en overklig känsla. • Varje gång jag står på scen är en höjdpunkt. Det ger en unik känsla varje gång. • När jag såg Jackson Browne live 2005 på Circus i Stockholm, han spelade sin ”Too many angels” på gitarr, det var magiskt.

”Jag tror att jag blev musikalisk för att vi alltid haft musik i hemmet. Musiken betyder allt för mig.” Bild till höger: Anton spelar på sitt dragspel tre år gammal.

>> före jag är norrlänning och jag är norrlänning före jag är svensk, säger Anton. Familjen tycker att det finns många duktiga musiker i Kiruna. – Kiruna har alltid haft ett rikt musikliv. På min tid fanns det väldigt många band, och det finns fortfarande många som är aktiva. I Kiruna har man alltid behållit den kommunala musikskolan, fast det behövts sparas pengar i kommunen, det är jättebra, säger Lasse. – Till och med kommunalrådet är musiker. Kirunaborna har bra musiksmak överlag, man känner till mer än Idol och Melodifestivalen, säger Tony. – Däremot saknas det spelställen, säger Anton, vars debutskiva som sagt just har släppts. Anton har jobbat med skivan sedan 2006, det har varit en lång process. Under flera år har han skrivit låtar till skivan, och samarbetat med BDpop som ger ut den. Tony har bidragit med stämsång i några av låtarna, och bröderna 72

I LOVE KIRUNA

samarbetar ofta i låtskrivandet. – Det känns bra att den äntligen kommer ut, det blir som ett slags bokslut för låtarna. Jag har ju redan material

”Man är stolt över att vara härifrån. Jag är Kirunabo före jag är norrlänning, och jag är norrlänning före jag är svensk.” till nästa skiva, säger Anton. Även Willy Clay Bands nya skiva lanserades nyligen. – Det ska bli spännande att se hur den tas emot av våra fans, och hur Kiruna tar emot den. Vi har nu ett större skivbolag

bakom oss, så att vi förhoppningsvis får en ännu större publik, säger Tony. – Ja, och det ska bli spännande att se hur alla mina fyra fans tar emot skivan, skojar Anton. Det är en tuff bransch och Björkenvallarna har ett gemensamt taxiföretag, för det är svårt att leva på musiken helt och hållet. Man måste tänka utanför ramarna. – Det finns flera musikaliska åkare inom Taxi Kiruna, och en kommande affärsidé kan vara att erbjuda musikarrangemang, med persontransporter till och från arrangemangen, säger Lasse. – Det är självklart en dröm att kunna leva på musiken, och jag planerar att jobba med det på heltid från och med 2010 så länge jag får ihop till hyran. Att leva på det man älskar att göra är få förunnat, och allt tar lång tid i den här branschen, säger Anton. Det är inte ovanligt att en skiva ligger i byrålådan i två år innan den äntligen

>> släpps, och att nya låtar redan finns färdiga. Tony ser fram emot att skriva fler låtar. – Det finns det möjlighet att livnära sig på. Man kan inte bara leva på att spela, och skivor säljs inte heller i samma utsträckning i dag. Men låtskrivandet kan öppna möjligheter, säger han. Tony har förutom Willy Clay Band planer på att börja skriva svenska låtar. – Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Det är en stor utmaning att skriva på svenska, det blir så naket och utlämnande att skriva på sitt eget språk, säger han. Tony och Anton har inspirerats av varandra och spelar musik i samma genre. I skrivandet kan texter och melodier komma till på olika sätt. Tony har alltid en melodi först som orden sedan ska passa till, medan det för Anton kan komma melodier och text om vartannat. – Jag är lite disträ under mina låtskri-

varperioder. Man går så in i det, och det är en lättnad när en låt är klar. Det är som en ventil att skriva låtar, säger han. – Det är inte kul att skriva, jag är mer tvungen. Det är en oundviklig kamp, att få ur sig det man har inom sig, säger Tony. Tonys och Antons låtar påverkas av Kiruna som stad. Kiruna är en extrem stad på flera sätt med kontraster som varm/kall och mörk/ljus. – Det finns mycket att berätta från Kiruna. Jag skriver ofta under den mörka tiden på året, vilket kan resultera i dystra låtar. Men de blir gladare när ljuset kommer, säger Anton. Tony håller med. – Det är samma sak för mig. Kontrasterna påverkar en; ljuset och mörkret. Det man jagar i låtskrivandet är ju solen.

Lyssna på Tony och Anton

Här kan du lyssna på Anton Björkenvall och Willy Clay Band:

Lyssna & tävla

www.willyclayband.com www.myspace.com/willyclayband www.myspace.com/antonbjorkenvall

... och tävla och vinn skivor!

Vi lottar ut signerade ex av skivorna Travel med Anton Björkenvall och Blue med Willy Clay Band. Gå till vår hemsida och tävla: www.ilovekiruna.com

I LOVE KIRUNA

Kiruna är filmarnas favorit ”Kiruna är ju så varierat! Blandad natur med höga fjäll, skidanläggningar, Icehotel, den samiska kulturen, Torneträsk… ... Ja, där finns så mycket.” Orden är Berit Tillys, filmkommissionär vid Swedish Lapland Film Commission, med uppdrag att bland annat sälja Kiruna som inspelningsort i världen. Och runt henne finns en mängd människor med uppdrag att ge filminspelningarna det där lilla extra som sedan blir det stora utöver det vanliga – för kunden och för tittarna såklart. Miljöer i film säljer, oavsett om det är spel- eller reklamfilm. Text: Helena Sjöholm • Foto: Kenneth Paulsson, Helena Sjöholm samt privat.

tt vara kommissionär inom film betyder mycket marknadsföring och att verka både nationellt och internationellt. Film är globalt och nästan helt utan gränser vilket gör att hela världen ofta upplevs som arbetsfält. Finns bara ”rätt miljö” förflyttar sig ensemblen dit det passar. Producent, regissör och skådespelare tar sig till platser för att arbeta, ofta under kort tid, med långa arbetsdagar under stor press. Det kan handla om några veckor, ibland flera månader. För att arbetet ska gå så smidigt som möjligt krävs en hel del både innan, under och efter arbetet på plats är avklarat. En ”baksida”, eller bakom kulisserna som det mer passande bör kallas, som vi vanliga tittare varken tänker på eller känner till. – Jag reser runt till olika ställen i Norr-

I LOVE KIRUNA

botten med producenter och regissörer allt beroende på vilken typ av miljö de efterfrågar, berättar Berit Tilly. – Det blir personliga möten, både med mig och med folk på orten som har erfarenhet att arbeta med filminspelningar. Det är viktigt för att folket inom filmindustrin ska känna sig trygga med att vi kan uppfylla deras krav. – Mitt arbete är att sammanföra filmfolket med professionella på respektive ort som sedan tar vid när arbetet påbörjas. Det handlar om trovärdighet helt enkelt. För dem som arbetar med film operativt på plats är det inte enbart själva inspelningarna som ska fungera smidigt. Även boende, mat, eventuell aktivitet när det finns tid för fritid och en väl fungerande infrastruktur är mycket viktig. Vad

det gäller infrastruktur tycker Berit Tilly att Kiruna som inspelningsort absolut håller måttet för lyckade inspelningar. Kiruna har en bra infrastruktur med flygplats bara tio minuter från centrum och vad det gäller skidanläggningarna fungerar det också även om restiden dit blir längre, men de har ju bra boende på plats så det brukar inte vara några bekymmer. Många av inspelningarna, oavsett typ, sker i den fria naturen och ofta under extrema förhållanden. Då gäller det att logistiken fungerar och att folk från orten finns med och hjälper till. Berit tar upp Icehotel som ett bra exempel där specifik kunskap och erfarenhet krävs för att nå det ultimata resultatet. Där handlar det om att känna till hur is och snö fungerar vid alla möjliga typer av inspelningar.

Fjällen lockar filmare. Till inspelningen av den svenska thrillern ”27 sekundmeter snö”, drog filmteamet till i Sveriges alpina högfjällsområde Kebnekaise för att få de rätta miljöbilderna. Filmen visades i SVT julen 2005.

varumärke att göra, säger Camilla. – Men det händer ju också att vi helt enkelt inte tycker om produkten i fråga, eller vad produkten står för. Vi tittar även på vilken målgrupp den aktuella produkten riktar sig mot. Se Sofia Jannoks video på youtube.com

–Allt från att veta hur materialet beter sig vid olika temperaturer och hur miljöer byggs upp på bästa sätt, berättar hon. En unik kunskap som få i världen har och det är en enorm tillgång för området Kiruna. På Icehotel jobbar Camilla Bondareva som pressansvarig, det är hon som tar emot förfrågningar gällande inspelningar, förfrågningar som ramlar in med jämna mellanrum men som inte alltid blir till verklighet vid just Icehotel. Det gäller att några pusselbitar ska sitta på rätt plats innan Camilla kan ge intressenterna ett okej. När det gäller reklamfilm ska produkten och varumärket harmonisera med Icehotels varumärke och värderingar. – Det behöver inte alltid vara fel på själva produkten för att vi ska tacka nej, det kan helt enkelt vara så att vi inte tycker den inte har något med vår filosofi och vårt

Sofia kändes rätt. Icehotel får ofta förfrågningar från artister som vill spela in musikvideos i Icehotel. Sofia Jannok spelade sin promotionvideo för låten ”Irene” i Jukkasjärvi.

Ibland strandar inspelningar på grund utav ekonomiska orsaker. Icehotel tar en avgift för att använda deras lokaler vid inspelningar och då tillkommer kostnader för eventuell rekvisita och annat som kan tänkas önskas i is och snö vid inspelning. Även boende och mat tillkommer. Men då får teamen en unik miljö att spela in på, en miljö som inte finns på någon annan plats i världen. Det samma gäller inspelning av spelfilm och musikvideo. – Det händer lite då och då att jag får lyssna på musik och avgöra om vi vill att de ska få komma och spela in sin video på Icehotel eller inte, berättar Camilla. – Den senaste musikvideoinspelningen kändes helt rätt och vi är mycket nöjda med deras resultat. Det är Sofia Jannok, som i vissa klipp i sin promotionvideo för låten ”Irene” svävar genom bland annat pelarsalen i >> I LOVE KIRUNA

Solstormteamet in action på Kengisgatan. När filmen Solstorm, med Izabella Scorupco i huvudrollen, spelades in i Kiruna våren 2007 använde man många stadsmiljöer och lånade flera villor och lägenheter för inspelning. Dessutom hade flera Kirunabor, stora roller, bland andra Saga Larsson och Sandra Engström som spelade Lova och Sara i filmen.

>> Icehotel under gnistrande ljuskronor av is, som Camilla berättar om. Videon finns på nätsidan YouTube och har redan setts av drygt 78.000 tittare just där. En inspelning och fotografering av något större mått gjordes förra vintern vid Icehotel. Det världsberömda och exklusiva märket Hermés gjorde sin katalog för denna vinter på en frusen och snövit Torneälv bland draghundar och renar. Smycken i guld frystes in i konst av absolut genomskinlig is och på bilderna. I filmen på deras hemsida ses bland andra supermodellen Raquel Zimmermann, som prytt både Vogues och Elles framsidor vid flera tillfällen, visa mode när det är som dyrast på plats i Jukkasjärvi. – Det var en mycket stor produktion och givetvis är det stort för Icehotel att få frågan av Hermés för ett sådant viktigt tillfälle i deras marknadsföring, säger Camilla Bondareva. Under tiden Hermés var på plats i Icehotel, från det att de anlände till avresa, fanns två personer med dem nästan dygnet runt. De kallas för ”line producers” och ser till att kunderna får 76

I LOVE KIRUNA

professionell hjälp med allt från beställning av mat, transporter till att få fram den rätta rekvisitan när det behövs. – Vi väljer alltid att ha med minst en line producer vid större produktioner för att underlätta arbetet och säkerställa högsta service för våra kunder. Den personen har även till uppgift att vara mellanhand mellan de som gör inspelningen eller fotograferingen och våra andra gäster. Det gäller att hela verksamheten fungerar både med stora produktioner och också för våra gäster från hela världen som kommit till oss för att uppleva Icehotel, fortsätter Camilla. För det är så det fungerar på just Icehotel som skiljer sig från de flesta andra ställen för inspelningar. Där finns även en hotellverksamhet med hundratals gäster i omlopp varje dygn som inte vill bli störda av filmteam som stänger av delar av området eller liknande. Lika lite vill de stora produktionerna bli störda av gäster som trampar runt bland deras dyra kameror och produkter mitt i ett pressat tidschema.

FILMPRODUKTIONER som ägt rum i Kiruna med omnejd • Svenska hjältar (1997) • Fröken Smillas känsla för snö (1997) • Hamilton (1998) • Stjärnsystrar (1999) • Knockout (2000) • It’s all about love (2003) • Retzell 73 (2005) • Babas Bilar (2006) • Solstorm (2007) • Babylon (2008) • Zwei Weihnachtsmänner (2008)

– Det är en balansgång hela tiden och givetvis arbetar vi stenhårt på att alla våra gäster, oavsett reseanledning, ska få en så bra upplevelse som möjligt. Att Hermés valde Icehotel torde vara ett bevis på att vi lyckats med det, avslutar Camilla.

Kändisar i stan. Andreas Wilson och Sara Sommerfeld under inspelning av Babas bilar. Inspelningen ägde rum i Kiruna 2005. Och fler kändisar. Vin Diesel till höger här flankerad av Kirunabon Max Rova, under inspelningen av actionfilmen Babylon, i Riksgränsen våren 2008.

Tjusiga Hermés valde Icehotel. Camilla Bondareva, informatör vid Icehotel, med tidningen Wallpaper där Hermés fina reklambild från Jukkasjärvi är publicerad. Kolla även in reklamfilmen på www.hermes.com

En annan som har stor erfarenhet av stora produktioner, men då inom spelfilmer, är Maths ”Mappo” Johansson. Det är ingen överdrift att presentera honom som den med mest kunskap i Kiruna om hur det går till bakom kameran vid inspelningar. Via sitt bolag Arctic Safari/ Fjällguiden har han tagit hand om både stora skådespelare och produktioner. Mappo har arbetat bakom inspelningar sedan 1994 och arbetet innebär dagar där den ena inte är den andra lik, berättar han. Det första uppdraget var inför och under inspelningen av Sveriges Televisions tv-serie ”Zonen” och hans företag blev tillfrågat eftersom de hade erfarenhet att guida folk i Kirunafjällen. – Vi fick i uppdrag att leta upp de rätta inspelningsplatserna för just den här serien och sen slutade det med att vi skötte om allt som skulle göras på sidan om, berättar Mappo med ett leende. – Vi fixade rekvisita, transporter, måltider, säkerhet… Ja, en massa som behövdes runt omkring inspelningen. För Mappo och hans folk gäller det att ha goda kontakter med olika entreprenörer, samebyar och andra för filmtea-

Fakta SWEDISH LAPLAND FILM COMMISSION Syftet med filmkommissionen är att marknadsföra Norrbottens län som ett attraktivt län att förlägga internationella och nationella långfilms-, tv- och reklamfilmsinspelningar till. SLFCs uppdrag är att inventera olika miljöer och marknadsföra Norrbotten vilket ska leda till att fler filmproduktioner förläggs i länet. Samtliga förfrågningar ger inte resultat men länets tillgångar och miljöer har blivit kända och genom internationell spridning ger det större möjligheter för Norrbotten och ska resultera i ytterligare förfrågningar och inspelningar i framtiden. Den ekonomiska omsättning som varje inspelning ger i form av köp av sysselsättning, boende, mat, transporter gynnar det lokala näringslivet. Genom fler filmarbetare och nya företag inom filmbranschen genererar det en positiv potential för branschens tillväxt och konkurrenskraft.

men räkning. Det kan vara frågor om att få använda någons mark eller behöva en frontlastare under några dygn. Ingenting är omöjligt, menar Mappo och berättar att folk inom filmbranschen ofta talar om Kirunaborna som ”the no problem people”. – Det betyder givetvis väldigt mycket när vi som stad ska marknadsföra oss som det perfekta stället att producera film på. Mappo Johansson och hans företag var ansvariga för inspelningsplatsen och arbetet vid inspelningen av ”Babas Bilar”

som spelades in i Kirunaområdet 2005. Huvudrollerna spelades av Andreas Wilson (spelade huvudrollen i ”Ondskan” av Jan Guillou) och Sara Sommerfeld (bland annat ”Tsatsiki, vänner för alltid”). Rafael Edholm regisserade och skrev även manus, tillsammans med Kirunabon Björn Olovsson. – Mitt hjärta tillhör norra Sverige. Jag försöker alltid hitta anledningar till att åka hit, berättar Rafael Edholm för NSD i november 2008. – Det är alltid ”lättare” att jobba här. Folk är vänliga och hjälpsamma, det är aldrig några problem. Men nu gäller nya >> I LOVE KIRUNA

>> utmaningar för Mappo Johansson och hans företag. Mappo berättar att han tillsammans med ett filmteam varit ute och letat passande platser för en stor inspelning men är förtegen om vilken film och var exakt det blir. – Det är en stor grej på gång, ännu på planeringsstadiet men när själva inspelningarna blir kan jag inte säga, jag vet helt enkelt inte det själv ännu, säger han. Några tecken på att inspelningarna

blir av denna vinter finns inte men det kanske är lika bra att ha det osagt, mycket inom filminspelningar av olika slag handlar om just hemlighetsmakeri. – Det är mycket som ska förberedas innan själva inspelningarna börjar eftersom allt sedan ska gå så snabbt och effektivt till som möjligt när kameran väl är i gång. Teamen vill gärna arbeta ostört och produktivt. Det handlar om mycket pengar, för filmbolagen givetvis, men

även för orten de spelar in på. – Filmindustrin är också en näringsgren som vilken annan, exempelvis gruv- och turistindustrin, och filmindustrin är också den en viktig näringsgren för Norrbotten, säger Berit Tilly och avslutar: – Hela området kring Kiruna är en guldgruva när det gäller att hitta vackra och passande miljöer för filminspelning, och vilken bra reklam för kommunen.

Var har du hittat Kiruna? Text: Petra Sternlund • Foto: Hans-Olov Utsi

Kiruna är poppis bland reklamfotografer. Det finns flera exempel på företag som spelat in sina reklamfilmer eller hämtat fotografier från Kiruna och kommunens sköna och varierande omgivningar för sin marknadsföring – Coca Cola, Norrlands Guld, Hermés, Absolut Vodka, SAAB för att nämna några. Den underbara bilden ovan är hämtad ur en finsk reklamfilm för en internetbokhandel – suomalainen.com. – Vi skulle spela gubbar som fått varsin mössa i julklapp av våra fruar, utom en, som fick en bok i stället, berättar Kenneth Paulsson, som till vardags är frilansfotograf men som också medverkat själv som modell i några reklamjobb, Norrlands Guld till exempel, förutom ovan nämnda. Det snygga omslaget till svenska popbandet Bob Hunds skiva ”Jag rear ut min själ. Allt ska bort” som kom ut 1998, pryds av en Kirunavy. Vi frågade Martin Kann, som gjort omslaget, och som belönades 78

I LOVE KIRUNA

med ett Guldägg, svenska reklambranschens finpris, för detta 1999, hur han tänkte när han valde en bild från Kiruna på omslaget. – Skivomslagets grundidé bygger på affischer med bandmedlemmarnas porträtt och texten ”Jag rear ut min själ, allt skall bort!”. Dessa trycktes först ungefär som valaffischer. Därefter placerade och fotograferade vi affischerna över hela Sverige. På omslagets uppslag, baksida och booklet ser man bilderna som vi tog från Kiruna i norr till Skanör i söder. Att Kirunabilden kom på framsidan var dels för att det kändes naturligt att första bilden fick bli den nordligaste, men också för att den blev lite ödsligt vacker. Det var också det ställe där omslagets budskap kändes mest desperat och spännande. Se där, ”ödsligt vackert” är ju en anledning så god som någon att använda en bild från Kiruna. Eller hur?

Har du sett någon bild eller film där Kiruna finns med? Maila oss och berätta och skicka gärna med exemplet om du skulle råka ha ett sådant. Melja till: info@ilovekiruna.com Vi lottar ut tre stycken I Love Kiruna-mössor bland inkomna bidrag.

När Rain Man hade biopremiär och Milli Vanilli låg på Trackslistan gick den allra första filmfestivalen av stapeln i Kiruna. Året var då 1989 och i november 2009 firade Arctic Light Filmfestival 20-årsjubileum med fest i drygt en vecka. Varde ljuset i vintermörkret. ”Det känns jättekul att vi nu har firat 20 år,” säger Catharina Karlsson, producent för filmfestivalen.

Världens största filmfestival finns så klart i Kiruna Text: Helena Sjöholm • Foto: Jörgen Medman

Stolt sträcker Arctic Light Filmfestival, ALF, på ryggen och marknadsför sig som en av världens största filmfestivaler, till ytan. De visar film på flera orter i Norrbotten samtidigt. Förutom i Kiruna även i Vittangi och Gällivare. Den senaste filmfestivalen var den andra som ALF har haft under ett och samma år, något som inte hänt tidigare i föreningens historia. – I flera år har vi haft festivalen i februari men vi har beslutat att börja ha den i november istället, det är en bättre tid på året för Kirunaborna att gå på bio. I februari är många till fjälls och bortresta. Catharina Karlsson är inflyttad från Mariefred och kom egentligen till Kiruna för att plugga till rymdingenjör men så blev det inte. – Jag blev mer förtjust i staden än utbildningen, säger hon och skrattar. Nu arbetar hon bland annat som biografmaskinist på Folkets Hus och producent för festivalen. Catharina har varit med i föreningen i drygt tio år och på

frågan om hon är en riktig cineast svarar hon tveksamt: – Nja, jag hinner inte se så mycket film eftersom jag ska sköta maskinerna, men visst gillar jag bio och film. Filmfestivalen i Kiruna har lyckats överleva både Luleå och Umeå filmfestivaler. Men ibland är det motigt, föreningen är beroende av ekonomiskt stöd och uppvaktar både kommun och näringsliv. – Med mer resurser så skulle vi kunna vara en av de mest omtalade i världen med gruv- och isvisningar, säger Roger Bergström, föreningens ordförande. – Men trots allt har mycket hänt inom filmområdet under de år som vi verkat. En utbildning för filmarbetare har genomförts, filmproduktionsbolag har etablerats och dessutom har en rad filminspelningar genomförts i Kirunaområdet. Under de 20 år som gått har det hela tiden varit viktigt för ALF att etablera ett kontaktnät med filmfolk lokalt, regionalt, nationellt och även internationellt, då bland annat med det forna Östeuropa.

– Vår avsikt är att fortsätta bygga ut detta. Bland annat har medlemmar ur ALFs styrelse varit med i FICC-juryn (Federation Internationale des Cine Clubs) vid den internationella kortfilmsfestivalen i Krakow, berättar Roger. 1998 fick Arctic Light Filmfestival ta emot det prestigefyllda priset PR-tuppen av branschföreningen Filmpublicisterna vid Guldbaggegalan. Juryns motivering löd: ”Arctic Light Filmfestival, en ljuspunkt i Norrlandsmörkret sen tio år och som gjort Kiruna till den nya Filmstaden.” 2002 var det dags för ALF att få LKABs kulturstipendium och pengarna gick direkt in i föreningens arbete för film i Kiruna. Vad gör då Arctic Light Filmfestival om tio år? –Vi är väl fortfarande världens största filmfestival, till ytan alltså, bara ännu större och fler norrbottniska orter är med, både större och mindre, avslutar Catharina Karlsson. I LOVE KIRUNA

I LOVE KIRUNA

Det är mycket energi och skön stämning. När Hjalmar Lundbohmsskolans estetelever sätter upp musikalen Grease infinner sig känslan av wow! Det här är bådar gott för Kirunas kulturliv. Text: Petra Sternlund Foto: Melina Haapala-Niemi och Petra Sternlund

ad gör alla ungdomar i Kiruna som vill spela musik, dansa eller spela teater? Ja, Kiruna har, med en mindre stads mått mätt, ett riktigt hyfsat kulturutbud och mycket tack vare Tusen Toner (som vi har all anledning att fördjupa oss i framtida nummer, påminn oss om det), musikföreningen som sedan 1970-talet sammanfört och försett unga, hungriga musiksjälar med likasinnande och replokaler. Och Amatörteaterföreningen (som vi också måste berättar mer om vid tillfälle) som sedan drygt 20 år tillbaka hållit dörren öppen för Kirunabor, både unga och gamla, med en längtan att få stå på scen. Och förvaltat sin uppgift med osviklig entusiasm och energi. Men den här artikeln ska handla om Estetiska programmet på Hjalmar Lundbohmsskolan och om deras föreställning av musikalen Grease. Hurra, säger vi som såg den. Proffsigt som få. Och hurra säger nog alla unga med längtan till musik, sång, dans och teater. På Estetiska programmet kan de få sina själar uppfyllda och pröva sina drömmar och visioner – då när de kanske är som allra mest sugen att göra något eget, att hitta sin nisch eller bara hålla på med det som de tycker är så förbaskat kul! >> I LOVE KIRUNA

>> Vi träffar Robert Siwerhall, Linnea Johansson och Johannes Timander, tre av de elever som är med i uppsättningen, några dagar innan de ska ha premiär. Linnea och Johannes går i årskurs två och Robert i årskurs tre. Vi pratar om varför de sökte Estetiska programmet. – För mig fanns inget annat val än estetprogrammet, säger Robert. – Musik är ett så universellt språk, ett självklart val för mig också, säger Johannes och fortsätter: – Jag har alltid hållt på med musik och spelat i band sen jag var elva år. I framtiden jag vill skriva eget material, kanske producera andra. Linnea sticker inte under stol med att hennes ambition kanske inte är att hålla på med musik på heltid i framtiden, hon kan tänka sig att till exempel bli polis nångång framöver, men just här och nu är musiken roligast och det bästa man kan göra när man går på gymnasiet. – Jag började på estetprogrammet i Boden men flyttade hit inför andra året. Utbildningen i Kiruna har rykte om sig att vara bra och jag ångrar inte att jag flyttade. Jag trivs himla bra, säger hon. Musiklärare Mattias Pääjärvi berättar om elevernas arbete: – Idén med Grease presenterade eleverna själva. Sen har de gjort allt från att bestämma upplägget till att producera marknadsföringsmaterial. De har tagit ut låtarna, repat, fixat scendekor, raggat sponsorer, gjort affischer och annonser, säger han. – Det är ett slipat gäng det här, de har viljan och är jäkligt drivna och duktiga. Det är kul att jobba med sådana här produktioner.

Det här är Estetiska programmet Skolverkets definition: Estetiska programmet vänder sig till den som vill arbeta inom kultur och estetiska yrken. Programmet ger en möjlighet att allsidigt utveckla sin förmåga till skapande, inlevelse och uttryck. Programmet är studieförberedande och ger allmän behörighet till universitet och högskola och god bas för fortsatta studier både inom och utom det estetiska området. Estetiska programmet vid Hjalmar Lundbohmskolan: Estetiska programmet i Kiruna har tre inriktningar; musik, teater samt bild och formgivning. I dag går ca 80 elever på programmet. För info om Estiska programmet i Kiruna kolla www. skola.kiruna.se

på stämbanden, så Ylva Fernström får hoppa in för den här föreställning. Inne i grabbarnas loge är luften om möjligt ännu tjockare av hårstylingsprodukter. Robert Siwerhall, som spelar Danny, kammar till frillan på Gabriel Lindmark och öser på med våldsamt mycket hårspray. – Frisyren ska sitta på plats ett tag så det gäller att inte snåla, förklarar han. Som uppvärming inför föreställningen kör Jan-Åke Hedlund, dramalärare, ett kort, peppande snack med alla inblandande. – Nu är vi framme vid föreställning tre. Ni har tagit er igenom premiärföreställningen, med viss nervositet och ni har gjort andra föreställningen och börjar känna er varma i kläderna. Nu tror ni att ni kan det och det är nu ni kan få hybris. Men det är en ny publik för varje föreställning och varje föreställning är på så sätt unik. Det är viktigt att ha med sig.

Det är en torsdag förmiddag i mars och vi ska snart få se föreställning nummer tre i ordningen. Två kvällsföreställningar är redan avklarade. Nu är det matinéföreställning för skolelever som väntar. Vi smiter in i tjejernas loge. Luften är tjock av energi och hårspray. I logen som är tänkt för fyra personer trängs åtminstone det fyrdubbla med klädpåsar, skor, smink och peruker. Alla vet vid det här laget hur håret ska kammas och vilken eyeliner som framhäver ögat bäst på scen. Sara Norberg, som har rollen som Rizzo i musikalen, sippar på en kopp the. Hon har lite ont i halsen och vill spara lite Grease är ordet. Eller ”Proffs” är ordet. Slutposé efter skoldansen. 82

I LOVE KIRUNA

Peppet avslutas med klassikern raketen, där alla stampar och klappar igång inför take off. Så intar alla sina positioner och publiken släpps på. Så fort musikalen sparkar i gång faller jag rätt ner i minnenas brunn. Greaselåtarna sitter som ett nikotinplåster i armvecket och pumpar en skön känsla av sent 70-tal in i kroppen. Eller rättare sagt ett imaginärt 50-tal, som man blev helt förälskad i när man, då för snart 30 år sedan såg John Travolta och Olivia Newton–John, snygga som få i filmversionen av Grease. Varje år gör Estetiska programmets musikelever en större uppsättning av något slag, tidigare har man bland annat satt upp musikalen Chess och gjort tema-konserter med Stevie Wonder och Led Zeppelin. – Det är oerhört viktigt för eleverna att känna att de faktiskt behärskar sina element så här bra i skarpt läge. Och det är alltid lika roligt att få visa upp vilken kapacitet de har för en publik, säger Mattias. Torsdagkväll avslutas med en bejublad föreställning. Senare på terminen får de även sälja föreställningen i förkortad version som ett företagsgig. Estetiska programmets dramainriktning hade hösten 2009 för få sökande för att det skulle vara möjligt att starta. Men ryktet om dess död är minst sagt överdrivet, enligt dramalärare Jan-Åke Hedlund. – Det är inte alls så att den lagts ner utan vi siktar nu på att starta 2010. Intresset finns och det är otroligt viktigt att unga människor får chansen att om de vill kunna välja att utbilda sig till exempelvis musiker eller skådespelare. Jag träffar Robert igen några dagar före sommarlovet. Han slutar skolan nu. I höst väntar turné med egna bandet, Robbans Rockabilly Cirkus, som bildades för ett par år sen och som spelat in singlar, musikvideos och som även turnerat en hel del. – Musik är bäst live. Synd att Kiruna har så få scener och uteställen för livmusik. Det får gärna bli fler för min del. Till våren ska Robert söka en musikalutbildning. – Musik är det bästa som finns och musikal är mitt val. Jag har ett driv och vill vidare. Det ska bli kul att se hur långt man kan komma.

Musikalen Grease Grease är en musikal skriven av Jim Jacobs och Warren Casey. Men det är filmversionen av musikalen med John Travolta och Olivia Newton-John i huvudrollerna, från 1978 som de flesta förknippar med Grease. Handlingen utspelar sig på en amerikansk High school och handlar i stort om tonåringars val och kval i vänskap och kärlek.

Grease amerikansk filmversion anno 1978 och Grease i Kirunas musikalversion anno 2009.

Musikalen Grease

I LOVE KIRUNA

På Krämaren står Externa handelsområden växer i Sverige. Och Kiruna hänger på. Förhoppningarna är att om handeln ökar i en del av stan, ökar den totalt i Kiruna. Häng med till kvarteren Välten och Krämaren där handeln står i centrum. Text: Petra Sternlund • Illustration: Daniel Kangas • Foto: Jörgen Medman

I LOVE KIRUNA

KGS 1/1

handel i centrum Det är en tisdag förmiddag i oktober på Coop Forum i Kiruna och det råder idel byggaktivitet i stora delar av butiken. Butiksytan ska omfördelas då man gör plats för klädkedjan KappAhl som öppnar en butik i samma byggnad nästa år. Om ett par veckor ska det mesta dock vara klart för Coop Forums del – julhandeln står för dörren. – Vi jobbar på som bara den, nu har vi just flyttat kassorna och en hel del

hyllor ska vändas och vridas men vi har som mål att vara klara till vecka 48, säger Coop Forums butikschef Anders Wikström, samtidigt som han prisar kundernas tålamod: – Jag måste säga att vi har väldigt tappra kunder. De är värda en eloge. De har haft överseende och handlar på som vanligt trots att det är lite bökigt här just nu och har så varit en tid. Ja, för på kvarteret Krämaren, där Sveri-

ges nordligaste Konsumförening, Konsum Malmfälten, har sin stormarknad har den senaste tiden pågått en hel del byggnationer. Området expanderar och nu pågår även byggen på granntomten, kvarteret Välten, som får sin första butik invigd våren 2010 då ICA Kvantum öppnar ny, stor matvaruhandel. För precis som i de flesta städer växer även i Kiruna externa handelsområden upp utanför stadskärnan. Välten och Krämaren >> I LOVE KIRUNA

>> med intilliggande kvarter är det externa handelsområde i Kiruna som bäst etablerat sig och som just nu expanderar mest. Om man nu kan tala så mycket om just ett externt område i det här fallet. Det tycker inte Magnus Bäcktorp, vid Fastighetsmästaren som äger en del av tomterna och byggnaderna i handelsområdet. – Jag skulle vilja säga att vi ligger rätt centralt. Kiruna är inte så stort och för många Kirunabor ligger just det här handelsområdet tvärtom nära. Det gäller bland annat för de stora bostadsområdena Lombolo, delar av Bolagsområdet, Jägarområdet och Triangeln som har gångavstånd hit, säger han. Kvarteret Krämaren började bebyggas med butikslokaler i slutet av 1970-talet då Konsum Malmfälten öppnade sin första stormarknad här. – Man kan nog säga att vi var lite före vår tid, säger Konsum Malmfältens vd Peter Fjällborg och fortsätter: – Tyvärr sammanföll öppningen med den stora gruvkrisen i Malmfälten och vi gjorde inte direkt några vinster under våra 86

I LOVE KIRUNA

första år här nere. Stora delar av den här byggnaden som var tänkt för andra butiker fick omvandlas till verkstäder. Tiden var sådan att det inte var läge för handel. Men i dag råder andra förhållanden. –Om vi var mer eller mindre felplacerade då, ligger vi mer rätt i dag och det går det riktigt bra för oss. Vi får dessutom fler

”Jag älskar Kiruna och är mån om Kiruna. Därför vill jag jobba för att så många som möjligt väljer att handla i Kiruna”

Anders Wikström, butikschef Coop Forum

och fler butiksgrannar, säger Peter. Handel är,enligt Peter Fjällborg, den största besöksnäringen i Sverige i dag och han och Magnus Bäcktorp är överens om att en stad som Kiruna måste hänga med i utvecklingen. Ska man kunna locka folk att komma till Kiruna för att handla måste man också möta efterfrågan. I dag vill de flesta kunna köra bil till matvarubutikerna, ha gott om lastutrymme, man vill även kunna handla annat som till exempel sällanköpsvaror och kanske fika eller äta innan man lämnar området. Enligt Magnus Bäcktorp är det också många intressenter som efterfrågar lokaler i just externhandelsområden. – För många av de stora kedjorna är inte ett centrumläge intressant, tyvärr. Ett sådant exempel är KappAhl som i mars 2010 alltså ska öppna sin nya butik i samma byggnad som Coop ligger i. KappAhl gör comeback i Kiruna. I början av 1990-talet flyttade man in på två plan i dåvarande Domushuset i centrum, som då omvandlades till en galleria. Men efter några år fick man stänga butiken. Kapp-

Fakta handelsområdet i kv. KRÄMAREN och kv. VÄLTEN • I området omsätts ca. 700 miljoner kronor per år. • Ungefär 300 personer jobbar inom handel i området. • Våren 2010 öppnar ICA Kvantum samt KappAhl. • I dag finns, förutom Coop Forum och Coop Bygg, Jysk, Elgiganten, Färghuset, Digit, Company Line och OKQ8 samt Café Chinoo, Bertas Pizzeria, restaurang Shop Stop och hamburgerbaren Frasses i området.

Ahls Sverigechef Urban Solander, har sagt till lokaltidningen NSD att man nu kommer för att stanna och att man öppnar en mer lättöverskådlig och rationellt butik denna gång. – Vi är självklart inte ute efter att ödelägga centrum, säger Magnus Bäcktorp och påpekar att han själv äger fastigheter i centrum och att det i så fall vore ett dåligt drag för hans egna intressen. – Men jag tror att mer handel över huvudtaget är stimulerande för Kiruna. Ju fler butiker, var de än ligger, dessbättre. Ska vi locka fler från exempelvis Norge är det bra om vi får fler att vilja etablera sig här. Att Kiruna stad kommer att omvandlas och att kvarteren Krämaren och Välten om låt säga 20, 30 eller 40 år berörs av gruvbrytningens verkningar ser inte Magnus som något stort problem. – Vi kan inte sitta och vänta. Och alla vet vi att det alltid sker strukturomvandlingar över tid. Men Kiruna måste fortsätta leva och utvecklas och det gäller alla områden av stan. Magnus och Peter säger också att man hela tiden måste förbättra och förnya sig

för att få kunderna att trivas och stanna. – Vad gäller det här området ska vi se över den yttre miljön, vi ska fräscha upp entréer med mera och så måste logistiken i området bli bättre. Just nu bygger vi faktiskt om och leder om den tunga trafiken som ska till baksidan av huset så de slipper snirkla förbi på framsidan av butikerna. Tillbaka på butiksgolvet hos Anders Wikström. Vi följer med när han tar en runda i butiken. Han morsar och pratar med kunderna och personalen.

”Mer handel över huvudtaget är stimulerande för hela Kiruna”

Magnus Bäcktorp, fastighetsägare

– Vi kommer att bygga och förändra ytterligare en del här på Coop. Coop Grovbygg till exempel kommer att bli mindre, men fortfarande ska hemmafixaren kunna komma hit en lördag eller söndag och köpa det han eller hon behöver. Vi kommer också att bygga om frukt och grönt en del och göra plats för en ny grillavdelning. Det ska bli lite mera matdofter i atmosfären här inne och så ska vi bygga en ny miljöstation. Anders säger att han tycker det är kul att det händer mycket, dels i den egna butiken men också i området. – Visst, vi får en konkurrent i ICA Kvantum och det innebär att vi måste vässa oss ytterligare. Och på det stora hela känns allt det här bra för Kiruna. Vi ska fortsätta jobba för att våra kunder och våra medlemmar ska tycka att det här är en riktigt bra marknadsplats. Jag tycker det är viktigt att så ofta det går tänka lokalt. Jag älskar Kiruna och är mån om Kiruna. Därför vill jag jobba för att så många som möjligt väljer att handla i Kiruna i stället för någon annanstans. I LOVE KIRUNA

Gruvtrollets Lekland Lombiavägen 2 981 36 Kiruna Tfn: 0980-185 11 info@gruvtrolletslekland.se www.gruvtrolletslekland.se

LEKA, BUSA, FIKA ... kan du göra hos oss på

Gruvtrollets lekland.

Här hittar du bland annat: Olika klätterställningar, hoppborg, hoppslide, bollhav, bollkanoner, studsmattor, rutschkanor, mulitarena, airhockey och sist men inte minst en riktigt hög dropslide... törs du? Det ﬁnns även separata lekland för barn upp till 2 år och barn under 6 år. De vuxna kan ha minst lika roligt eller ta det lungt med en ﬁka.

Välkomna!

Vi anordnar även grupparrangemang för både privatpersoner och företag, ex teambuildning, AP-träﬀ med mera.

Ett hus med en massa skoj och god mat Välkommen till Restaurang Malmia! Lunchbuﬀé varje vardag. 80:Husmanskost med stort salladbord, nybakat bröd och dagens soppa.

Catering och lokaluthyrning för alla typer av arrangemang som ex; bröllop, födelsedagar och ﬁrmafester. Här ﬁnns plats för upp till 300 personer och vi hjälper gärna till med menyförslag. Till företag gör vi även lunchlådor, smörgåsar, tårtor och smörgåstårtor.

Kontakta oss så hjälper vi er till smakliga målitder - stora som små!

Restaurang Malmia Lombiavägen 2 981 36 Kiruna Tfn: 0980-165 15

S 5 GP 3415 788

75 86 X: : 16 Y 88

I LOVE KIRUNA

Sveriges största gränshandel norr om Polcirkeln! Lapporten Minimarknad Är en butik med enormt utbud av godis. Ca 1500 lågprisartiklar. Kläder, jakt- och fiskeutrustning. Du kan tanka dygnet runt i vår automatstation Bilisten. Tel: +46 (0)980-669 30

Lapporten Stormarknad Här hittar du allt du behöver av mat och dryck. Vi har öppet alla dagar - hela veckan. Utlämning av systemvaror. Tel: +46 (0)980-667 00

Gränsenbutiken Här kan du handla mat och delikatesser, husgeråd, kläder, souvenirer och sportartiklar plus mycket, mycket mer. Öppet alla dagar. Tel: +46 (0)980-430 71

Restaurang Lapporten Öppet alla dagar. Tel: +46 (0)980-402 55

Välkommen till upplevelser och gränshandel på Lapporten i Abisko

www.lapporten.com

I LOVE KIRUNA

bland har jag velat lämna dig för all evighet, amen. Ge mig ut för att få nya intryck, lite omväxling och känna puls när klockorna stannat hos dig för länge sedan. Och du ska veta jag har varit på väg, i min tanke, men mina funderingar har bara blivit till resor. Åter efter en spännande helg långt härifrån där gräset varit grönt och körsbärsträden stått i blom har du mött mig med svart syn och nordliga vindar. ”I maj, när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol.”

Alice Tegnér var nog aldrig ovan odlingsgränsen. Ja men herregud vad less jag varit. ”Hallå kapten, kan du vända denna gigantiska makrillburk och ta mig tillbaka?” Jag var för feg för att ropa fastän jag så gärna ville. Jag såg många lämna dig, men mig har du alltid haft kvar. Patriotiskt fanns jag där vid din sida när andra tog sina vinylplattor och drog för att aldrig mer komma tillbaka. ”För att kunna älska måste man kunna hata”. Och du ska veta vad jag har hatat dig. Som vore det jordens undergång när inte en enda sko i storlek 37 fanns kvar. Eller när du spottat mig i ansiktet för att jag behövt någonstans att bo ”du har plats nummer en miljon trehundratjugo i kön”. Jasså det har jag! Och jag vet att du inte ens har så många lägenheter – jag vet. Ibland förvandlas du från den lilla charmiga småstadsidyllen till ett träsk av skvaller, jantelag och illvilja. Man ska inte komma här och komma! Det ironiska är att det är just det som fått dig att blomma, du bara kommer här och kommer och är den du är. Störst. Högst. På toppen av Svea rike. Du var het på löpsedlarna ett tag, ”staden som flyttar”. Och plötsligt hade du blivit som jultomten i december. Alla pratar om dig men ingen har sett dig… Flytta, alltså. Inte vi i alla fall. Här gick allt på som vanligt. I dagstidningen läste vi om kioskrån, indraget bidrag och – stadsomvandling. Du skulle inte flytta längre, du skulle omvandlas. Något nytt under stjärnorna? I vilken stad sker aldrig några förändringar? Och så tänker jag på LK som fick hosta i vintras och givetvis blev du smittad. Du blev jättesjuk och åkte på en killförkylning, nästan lunginflammation. Efter många år tillsammans är det dags att öppet erkänna mina känslor för dig. Jag känner hatkärlek till dig. Hat. Kärlek. Men ju starkare kärleken har blivit genom åren desto mindre plats får hatet. För vi är som ett gammalt strävsamt par. Du hatar när jag klipper tånaglarna framför teven. Och jag hatar när du lyssnar på radions väderprognos, alldeles för högt och alldeles för länge, på rapporter om storm i Doggers bankar och köldknäpp i Naimakka. Men vi fortsätter sträva, sida vid sida. Kärleken övervinner hatet. För du är vacker när du ler. När vårsolen glittrar på skarsnön, höstfärgerna brinner på träden längsmed vägen till Norge. Då när svampen ska plockas och luften är hög och klar. Du charmar mig bortom allt när sommarens nätter

Illustration: Anna Öhman 90

I LOVE KIRUNA

är ljusa som ditt sinne och du högljutt bjuder in till festival. Eller när jag stolt berättar för de som lämnat dig att jag kan dricka vattnet ur din bäck, bara sisådär.

”Patriotiskt fanns jag där vid din sida när andra tog sina vinylplattor och drog för att aldrig mer komma tillbaka.” Jag skryter högt om de upplevelser du har att erbjuda – för hela världen, till hela världen. Att jag sett Björn Borg på besök i min lilla by och att vi har en bokbuss som är skithäftigt målad. Du gör mig glad när skrål och skratt studsar mellan affärernas välfyllda skyltfönster från en uteservering en ljummen julikväll. Så var du inte förr och jag älskar din förändring. Eller när himlen ovan dig sprakar i norrsken och det på nyheterna pratas om att man ska kunna boka en charterresa till rymden härifrån. Du gör mig lycklig över närheten till den vilda, vackra naturen som inte längre är att ta för given i vår stora värld. Jag får gåshud av vällust när jag andas din rena luft en tidig julaftonsmorgon när det snöar lappvantar. Jag känner tacksamhet för ditt vidsträckta landskap där mil efter mil är orört. Doften av blöt asfalt i centrum en regnig sommardag kan vara lika vackert. Och jag är stolt. Borta är de krökta ryggarna på dina gator, vi har slagits och du dog aldrig! Visst har det varit och visst är det tufft ibland, men du reser dig alltid. För det är så här jag känner för dig, du med dina fel och brister och för den du varit och den du är. Dina vackra sidor är ju så otroligt många fler och det är väl därför jag stannar. Dock skäms jag fortfarande över min hatkärlek men nu har jag i alla fall erkänt. Dragit ner brallorna, som det heter. För vi lär fortsätta sträva, sida vid sida. Trots att jag fullständigt skiter i att det stormar vid någon sandbank och är svinkallt i ett ställe som heter Naimakka. Kärleken övervinner hatet – att den gör. Övervinner och övervintrar.

Helena Sjöholm är 40 år, är frilansjournalist/skribent och egenföretagare. Hon är uppvuxen, bor och verkar i Kiruna. Förutom två år i Kalix för studier har Helena bott här hela sitt liv. ”Jag var en av de få som valde att stanna kvar här under 80-talet, det var speciellt ovanligt bland oss tjejer. Många valde att dra iväg så fort de kunde och några få har kommit tillbaka. Jag slås ibland av hur mycket Kiruna har förändrats, till det bättre, sedan jag var ung. Men än finns mycket att göra.”

En ännu bättre webb – för din skull! Välkommen till vår nya hemsida. Här kan du lätt hitta information om lediga bostäder, studentboende, hur man gör en felanmälan och mycket mer. Du kan även läsa om vårt energispararbete – Jakten på kilowatten. På Dina sidor kan du se vilken plats du har i kön, om det finns några objekt som passar dina önskemål med mera. På hemsidan hittar du även kontaktinformation till våra kontor och till serviceteknikerna.

Sök lägenhet, lokal och garage på webben.

Felanmälan direkt på webben.

Vi tror p å K irun a oc h K irun as fr amti d !

Ska du studera i Kiruna? Hitta ett lämpligt boende via oss.

Jakten på kilowatten. Läs om vad Kirunabostäder gör för miljön.

www.kirunabostader.se

I LOVE KIRUNA

Gruvstrejken i Malmfälten väckte ett enormt uppseende i massmedia. De flesta större tidningar, radio och tv hade folk på plats under hela strejken.

Kirunasiert – Kiruna er blitt ett samlebegrepp for menesklig revolt mot unmenneskliggjorte, industrielle arbiedsforhold. Gruvstrejken i Kiruna gav upphov till ett nyord i Norsk ordbok, utgiven av Norsk språkråd, 1982.

Vintern då gruvarbetarna i Malmfälten sa ifrån:

et var den 9 december, klockan 06.00. Gruvarbetarna i Svappavaara på morgonskiftet hade som vanligt klivit upp i den mörka decembermorgonen, tagit sig till arbetet, bytt om i manskapshuset och gått in i truckverkstan. Där satte man sig och började prata om det nya avtalet. Dagen innan hade de fått veta att den lovade löneförhöjningen uteblivit och nu rådde en upprörd stämning. ”Nu måste vi öppna ögonen på dom. Så här kan vi inte ha det. Vi har varit alldeles för jävla snälla alltför länge”, sa man. Och så blev man sittande. Orden ovan är hämtade ut boken ”Strejken” av Anders Thunberg. I boken berättar den 32-årige truckföraren och Svappavaarabon Börje Jakobsson, som var en av de 35 första som satte sig, om hur han och kompisen pratat om fiske och lite av varje när man gick den vanliga vägen upp till gruvan. ”Ingen pratade om strejk, men det låg något i luften.” Och enligt Börje var det en bubbla av missnöje som blev så stor att den plötsligt sprack. ”När basen över truckverkstan kom in, sa han: Vad håller ni på med? Vi sitter här, det är sittstrejk, inget annat, sa vi...” Allt började alltså i Svappavaara, men bara två dagar senare hade strejken spridit sig till gruvorna i Kiruna och Malmberget och malmhamnen i Luleå. När man läser Börjes Jakobssons citat förstår man att det var just vanliga människor som kände att man fått nog. Det understryker också Kirunabon Lars Lindberg som under strejken jobbade som journalist på Norrbottens Kuriren i Luleå. När strejken utbröt, skickades upp för att förstärka lokalredaktionen i Kiruna. ”Åk du, du är ju från Kiruna”, sa man i Luleå och Lars Lindberg åkte. – Ingen vågade ju åka upp till Kiruna eftersom det målades upp en skrämmande bild av att det pågick något kusligt där uppe, en revolution. Inte ens Olof Palme for dit, berättar han. – Och när man väl kom hem till Kiruna fick man en helt annan bild, det var ju bara vanliga, fina, goda människor som hade fått hinken full och som nu måste protestera. Orsaken till strejken var missnöjet med ackordslönerna, hetsen och övervakningen i den allt tuffare arbetsmiljön. Allt skulle gå fortare och varje arbetare skulle vara allt mer effektiv. Övergången till underjordsbrytning under 1960-talet innebar att gruvbrytningen blev dyrare och företagsledningen ville driva fram ett effektivare arbete med hårdare styrning

och övervakning. Många arbetare upplevde att man tog deras frihet och yrkesstolthet i från dem. Under strejken återkom också de strejkande ofta till att man ville ha sitt människovärde tillbaka. De ansåg att gruvledningen bedrev rovdrift på människan. Strejkledaren Ture Rantatalos uttalande under ett strejkmöte, tydliggör hur man såg på ackordshetsen och tidsstudierna: ”Jag har ofta tänkt på att skulle gruvarbetarna någon gång under arbetet få dra en trudelutt så skulle produktionsresultatet bli häpnadsväckande”. Lars Lindberg minns mötena i Stadshuset och Sporthallen och de gjorde ett starkt intryck. – Vanliga gruvarbetare som Elof Luspa och Harry Holmlund blev ledargestalter. Jag tänker på när Harry frågade: Ska vi fortsätta strejka? Och fick ett rungande ja till svar så hela taket lyfte. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Strejken engagerade hela gruvsamhället. Även Kirunabor som inte hade någon direkt koppling till gruvan samlade in pengar, skrev på listor, gick med i demonstrationståg. På Konsum såldes varor till extra låga priser för att hjälpa gruvarbetarna så gott man ” Det var bara vanliga människor, kunde. Man annonserade om som Elof Luspa, som hade fått hinken full.” ”Strejkkorv”. Gruvstrejken varade i 57 dagar. Drygt 4.000 personer kom att strejka från 9 december 1969 till 4 februari 1970. Strejken väckte ett enormt uppseende i massmedia under den tiden och har blivit föremål för ett antal böcker och filmer efteråt. Enligt Lars Linberg var gruvstrejken en av 1900-talets mest betydelsefulla arbetsmarknadskonflikter. Saker som vi i dag tar för självklara, som arbetsrätt och medbestämmande på arbetsplatserna, föddes ur gruvstrejken, menar han. Och han tror att de Kirunabor som var med fortfarande påverkas av gruvstrejken. – Det blev så oerhört tydligt med symboliken i gruvan som stannade. Jag tror Kirunabon än i dag är oerhört stolt över att det var deras gruvarbetare som vågade sätta ner foten.

Minnet av den stora gruvstrejken i Malmfälten uppmärksammas i både Kiruna och Svappavaara i december 2009 då det är 40 år sedan den ägde rum. Bland annat med en manifestation med fackeltåg från Folkets Hus till Kiruna Stadshus.

Köp en timme …är en energirådgivningstjänst och en säkerhetsbesiktning som ger dig konkreta råd och tips för hur du ska kunna spara energi och minimera risken för att drabbas av brand. I de flesta hem finns energitjuvar i form av t.ex. dålig isolering, otäta fönster och felinställd ventilation. Du har kanske apparater och utrustningar där ett elektriskt fel kan orsaka brand. Köp en timme

Undersökning med värmekamera ingår i Köp en timme.

• Mjukel – reglerar värmen i huset – jämnare värme och lägre elförbrukning • Jordfelsbrytare

är ett lönande hembesök som kan minska dina

Våra kunder är viktiga för oss

energikostnader och öka säkerheten.

Som vår kund betalar du bara 500 kr. Men självklart

I Köp en timme ingår:

kan alla, oavsett elleverantör, köpa tjänsten till ordinarie pris. Då kostar det 1.500 kr.

• Undersökning med värmekamera • Genomgång av fastighetens värmesystem • Kontroll av elsäkerheten I vårt produktsortiment finns försäljning och installation av: • Luftvärmepumpar • Fjärrstyrning av underhållsvärme • Villalarm • Motorvärmartimer

För bokning och information:

Telefon 101 35 • info@jbf.nu www.jbf.nu

När ni väljer att köpa el av oss, gör ni som vi, tänker lokalt. Det skapar utveckling, arbetstillfällen och inkomster i vår kommun, det är något att vara stolt över.

I LOVE KIRUNA

JEAB Jukkasjärvi Energi AB är ett lokalt elhandelsbolag och helägt dotterbolag till JBF.

Ordning och reda ger trivsel och vinst Det är en av de där dagarna då Leanmetoden verkligen sätts på prov på verkstadsgolvet hos KGS Mekaniska. Måndag morgon och ett så kallat FU-stopp i LKAB-gruvan gör att verkstan fylls med maskiner och komponenter från gruvbrytningen som behöver underhåll. – När det blir så här koncentrerat med jobb under en kortare tid är det extra viktigt att arbetsflödet i verkstan fungerar, säger Per Stöckel. För det är just det som Leanmetoden går ut på – att skapa ordning och reda och ett bra arbetsflöde. Är det städat och sorterat och man vet hur och i vilken ordning arbetet fungerar bäst blir också alltihop mer effektivt och man får ut det bästa och det mesta av alla medarbetares kompetenser. – Förut kunde det gå en halvtimme per dag till att flera personer sökte efter verktyg som försvunnit. När man inte hittade sakerna fick man köpa in nytt, så gick det ett varv, verktygen var åter på vift, folk sprang runt och letade och så rullade det på, säger Per Stöckel. KGS Mekaniska har senaste åren gått från 50 miljoner till 160 miljoner i omsättning, en del tack vare Leanmetoden.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Sedan KGS Mekaniska tagit fasta på att jaga bort tidstjuvar har företagets effektivitet ökat markant. För drygt ett år sedan införde man den så kallade Leanmetoden i verkstan. ”Det är det bästa vi har gjort”, säger Per Stöckel, ansvarig för Leansarbetet hos KGS Mekaniska.

Fyra ess av fem möjliga. Vasile Gherman, Jari Järvelä, Daniel Esberg och Per Tapani jobbar alla som fem-sansvariga på KGS Mekaniska. På bilden saknas Lars Stålnacke.

– När man ser att det handlar om två miljoner i plus på sista raden, känns det verkligen roligt att arbeta efter den här metoden, säger Mikael Pudas som är verksamhetschef på KGS Mekaniska sedan 2002. Metoden går ut på att städa, sortera, strukturera, standardisera och att ständigt förbättra, man följer de fem s:en som det heter enligt Lean. Ute på verkstadsgolvet finns fem-s-ansvariga och de tycker alla att de fått en trevligare och bättre arbetsplats. – Det är rent och snyggt, vi sparar tid och allt blir faktiskt mycket bättre, säger Vasile, Jari, Daniel och Per. Mikael Pudas poängterar det viktiga i medarbetarnas delaktighet.

– Många kommer numer med idéer om hur vi kan arbeta och förbättra oss. Det är viktigt för oss att alla känner att deras engagemang är av betydelse. Vinsten är att man kan jobba i ett lugnare men mer effektivt tempo, vilket oftast leder till att man också mår och trivs bättre, säger han. För KGS Mekaniskas del har dock resan med Leanmetoden bara börjat. – Vi hälsade på hos Scania och i deras verkstäder, där har man använt Lean i tio år och det fungerar mycket bra. Men även om vi bara hållit på ett år här hos oss, så är det just den synbara effekten på så kort tid som visar hur spännande det här är. Vi är en bra bit på väg och KGS Mekaniska blir ständigt en bättre och trevligare arbetsplats, säger Per Stöckel.

STÄDA • SORTERA • STRUKTURERA • STANDARDISERA • STÄNDIGT FÖRBÄTTRA

MOT HÖGRE FÖRÄDLING KGS Mekaniska är ett komplett och innovativt verkstadsföretag i LKAB-koncernen. Vi har maskinerna, lokalerna och personalen att möta den moderna industrins krav och förväntningar. Med tyngdpunkt i produkter av högre förädlingsgrad utvecklar vi verksamheten mot högsta kvalitet och leveranssäkerhet.

I LOVE KIRUNA

www.kgs.se

Välkommen till Nikkaluokta!

Nikkaluokta är känt för vackra fjäll stor gästfrihet och minusgrader

Det finns många sätt att hyra bil. Vi erbjuder allihop. Välkommen till Europcar!

Nikkaluoktafjällen ger dig - bra boende och riktigt god mat härifrån - egna äventyr i mäktig fjällvärld

Kom ut till oss och njut av naturen!

Tfn 0980-550 15 www.nikkaluokta.com nikka.sarri@telia.com

Europcar Forvägen 33 Tel. 0980-666 00

www.europcar.se

Konferens i fjällvärlden! Vi har konferenscenter, hotell och restaurang Hotellrum från 295: -/person

Vi är återförsäljare för Statoil smörjmedel Vi har ett stort lager av oljor och oljetillbehör samt andra kemiprodukter, rengöringsmedel m m.

Tranemo Workwear i Kiruna Vi är stolta över att få sälja Tranemo's arbetskläder av hög kvalitet!

Välkommen in till vår butik! malmfältens LOGI & KONFERENS

www.logikonferens.se

Campingvägen 3 • 981 35 KIRUNA 0980-675 00 malmfaltens@kiruna.fhsk.se

Restaurang Citykrogen är en viltrestaurang med pub och en whiskybar med tapas. Lunchbuffé mån-fre 11.00-13.30. Vi erbjuder även catering. Fullständiga rättigheter.

............................ info@citykrogen.com • www.citykrogen.com Bergmästaregatan 7 • 981 33 Kiruna • Tfn: 0980-170 59

Maskinvägen 7 981 38 Kiruna 0980-788 80 www.maskincenter.se

Matiga mackor, pajer och bakpotatis Stort sortiment på kaffe- och tesorter Tårtor och smörgåstårtor på beställning Upplev fjällvärlden på nära håll. Bo bra och ät gott hos oss i Nikkaluokta. Öppet dagligen under säsong 13/2-3/5 och 13/6-20/9. Mån-fre 8.00-18.00 Lördag 10.00-16.00 Söndag stängt

Geologgatan 4 Tel 0980-174 60 www.cafesafari.com

Välkommen till SSC Esrange Space Center Guidade turer - Technical Visits Skol- och gruppbesök - Visitor Center För info och bokning: www.ssc.se eller ring 0980-72207

Välkomna

0980 133 55 FÖRENINGSGATAN 11

www.landstroms.wordpress.com

I LOVE KIRUNA

Ett smartare val

Nya Santa Fe. 0,68 liter milen!

Gullriset

0,68 liter milen för knappast tankarna till en fyrhjulsdriven, rymlig familjetransportör i den övre komfortklassen. Men nya Hyundai Santa Fe med den nya 2,2 liters dieselmotorn på 197 hk är faktiskt så snål. Du som behöver en bil som förmår lite mer, och som värdesätter generösa utrymmen och hög komfort har all anledning att bekanta dig med nya Santa Fe. Den snåla dieselmotorn är bara en av nyheterna. Välkommen in!

Senaste generationens dubbdäck erbjuder överlägset grepp under alla vinterförhållanden. Minskad risk för vattenplaning. Hyundai Santa Fe 2.2 CRDi-R, pris från 279 900 kr, 2.4 bensin från 249 900 kr 3 års Nybilsgaranti med obegränsad körsträcka • 9 års Elektronikgaranti 12 års Rostskyddsgaranti • 3 års Lackgaranti • 3 års Vagnskadegaranti • 3 års Vägassistans Bränsleförbrukning vid blandad körning 6,8–8,9 l/100 km. CO 2 -utsläpp 176–213 g/km. Miljöklass 2005/2005PM.

0 88 61 A 0– UN 8 09 KIR

N bilcentrum@kiruna.nu VÄLKOMMEN TILL DIN LOKALA DÄCKVERKSTAD

Lastvägen 52 Kiruna. Tel. 0980–618 80, 070–538 18 80 Mån-Tors 9–18, Fre 9–17. Lunch 12–13. www.ostermalmsbil.se www.hyundai.se

VERKSTAD BUTIK

VOLVO FORD

RESERVDELAR

RENAULT

www.erikssonbil.se

KIRUNA 0980-644 00

WWW.ERIKSSONBIL.SE I LOVE KIRUNA

Rösta på webben!

na Öhm

tion: An Illustra

Vi fortsätter att hålla koll på vad ni läsare tycker. Nu vill vi veta vilken årstid här i Kiruna som ger er den största kicken: • Vintern – utan norrsken, rejäla minusgrader och snö kan man nog lika gärna dö. • Våren – i mars utbrister du alltid ”Äntligen!” Inget slår vårvintern i Kiruna. • Sommaren – långa, ljusa nätter med midnattsol och så en Kirunafestival på det, kan inte bli bättre! • Hösten – äntligen har myggorna dött, luften är klar och färgerna förtrollar. Du säger: ”stanna tiden för alltid!” Går till vår hemsida: www.ilovekiruna.com och rösta. Vi ses där!

Ge oss gärna en staty av Salming Alla som besökt vår hemsida, www.ilovekiruna.com, har haft möjlighet att lägga sin röst på vem de helst skulle vilja se som staty i det nya Kiruna, eller varför inte i nuvarande, går det att baxa stadshus och annat till ny plats kan det väl inte vara särskilt meckigt att ta med sig en staty. Vi är inte förvånade över resultatet. Börje Salming är våra läsares favoritkandidat och Börje förtjänar sannerligen att stå staty i Kiruna. Dock blev det ganska jämt skägg mellan honom och personen på placering nummer två, han som kallas stadens grundare, Hjalmar Lundbohm. Börje själv är ödmjuk inför detta och säger i vår intervju med honom på sidan 22 att det känns jätteroligt men att han blir förlägen för det är ju Hjalmar Lundbohm som satt prägel på Kiruna och det är klart att han ska vara staty. ”Visst skulle det vara kul att stå staty men jag skulle nog skämmas lite grann.” Men till slut ger han sig, okej då, han kunde väl tänka sig en staty om Hjalmar Lundbohm också fick en ”vid min sida och då ska den statyn vara lite större än min”. Vi på I Love Kiruna ser gärna fler statyer i stan föreställande Börje, Hjalmar och många andra. Varför inte göra en nyastaty i snö varje vinter? Förutom frågan om staty så frågade vi även våra läsare vad de ville se för ny byggnation i Kiruna. Svarsalternativet som fick flest röster var ett nytt äventyrsbad med extra allt, följt av konstmuseum. Vad gäller konstmuseum är det dock invigt ett länskonstmuseum i projektform. Ännu finns bara pengar så det räcker till projekt som ska pågå under tre år, en framtida byggnad är ännu inte finansierad. Men någonstans ska man börja, resonerar de som verkar för länskonstmuseet som varit på tapeten i princip sedan Kiruna grundades. Vi på I Love Kiruna håller tummarna för att spaden snart går i jorden, både vad gäller konstmuseum, äventyrsbad och även det nya Kiruna för den delen. 98

I LOVE KIRUNA

Du vet väl att du kan köpa den fina I Love Kirunamössan även i vinter. Hälsa på hos våra återförsäljare: Sven Hörnell AB i Folkets Hus och Ripans sportshop på Camp Ripan. Kom ihåg: Det är alltid skönt med mössa.

I LOVE KIRUNA

Riktig skidåkning sedan 1926. Vad behövs mer än ett par skidor, trevligt sällskap och 360° fjällupplevelse? I Björkliden Fjällby finns en bred repertoar för pistälskaren, familjen och offpisträven. Liftarna rymmer tio gånger fler åkare per timme än vad det finns bäddar – här kan du ta ut svängarna. Ladda för snö i vinter.

09 8 0 -641 00

www.bjorkliden.com 100

I LOVE KIRUNA