Mötet Kjell Fagéus, klarinettist

”Jag får kontakt med något som är större”

Klarinettist Kjell Fagéus ser likheter mellan att gå in i musiken och i en kyrka. Han vill spela musik som rör de stora existentiella frågorna.

Text Helena Andersson Holmqvist Foto Erik Abel

Ett blekt vinterljus silar in genom det stora takfönstret i Heliga korsets kapell på Norra kyrkogården. Hit väljer Kjell Fagéus ofta att komma för att öva klarinett. Det avskalade rummet hjälper honom att fokusera, och kombinationen av stengolv och trätak ger en fin akustik. – Tonen får både värme och lyster, och det blir även en metafor för vad jag vill få fram i mitt musicerande. Tystnaden och enkelheten i rummet gör det också lättare att gå in i musiken.

Kjell har valt Heliga korsets kapell som plats för den musiklyssnarcirkel han startade i början av året. Träffarna går ut på att träna sig i att lyssna på och uppleva klassisk musik. Kjell menar att klassisk musik är till för alla, men att det finns många förutfattade meningar om den. Enligt honom är det egentligen inte så svårt – om människan bara släpper garden gör musiken jobbet. – Jag vill bjuda på verk som rör de stora existentiella frågorna – från det allra skönaste och sköraste till dramatisk ilska och sorg. Musiken som berör rensar i ens inre och slår an nya strängar. Lyssnaren går därifrån med en ny känsla, befriad.

Kjell delar intresset för existentiella frågor med sin fru Lena som är teolog och kyrkoherde i Umeå. De brukar fundera över om de pratar samma språk och säger samma saker som präst och musiker. Kjell kan se likheter mellan att gå in i ett kyrkligt rum och in i det musikaliska rummet. – För mig är musiken absolut andlig. Jag söker en närvaro och får kontakt med något som är större än jag, något heligt. Det är inget som går att ta på, jag bara anar det och blir berörd.

Ett av de tillfällen när Kjell upplevde musikens andliga dimension extra starkt var när han spelade Verdis Requiem med Kungliga Hovkapellet, dagen efter att Olof Palme hade blivit mördad. – Alla var totalt uppfyllda av händelsen och hade samma känslomässiga fokus. Det blev ett verkligt passionerat framförande.

KJELL FAGÉUS HAR MÅNGA speciella händelser att se tillbaka på under sin långa karriär som klarinettist. Förutom att vara soloklarinettist vid Kungliga Hovkapellet under flera år har han spelat i Sveriges Radios symfoniorkester, framträtt som solist och kammarmusiker nationellt och internationellt och spelat in många cd-skivor. Men att Kjell skulle bli yrkesmusiker var allt annat än självklart. Han växte upp i ett litet samhälle i Småland, där tidigare generationer varit bönder

För mig är musiken absolut andlig. Jag söker en närvaro och får kontakt med något som är större än jag.

KJELL FAGÉUS

Bor På Ålidhem, snart i Baggböle. Familj Gift med Lena, har två pojkar, en bonusdotter och sex barnbarn. Arbete Klarinettist, hakar på så många konserter och inspelningar som möjligt nu under pandemin. Gör på fritiden Har en motionsrunda som jag promenerar, joggar eller åker på skidor. Snickrar en hel del och odlar relationen med barnbarnen. eller pappersbruksarbetare. De jämnåriga gillade fotboll och musikintresset var han ensam med. Kjell hade börjat spela blockflöjt i skolan, men den byttes snart ut mot klarinett på initiativ av ledaren i ortens musikkår. Han uppmuntrade Kjell, beställde noter och ordnade konserter, men sin första riktiga lektion fick Kjell först som 19-åring under militärtjänstgöringen. Ledaren för musikkåren sa: ”Du ska in på musikhögskolan” och så blev det. Efter examen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm studerade Kjell vid Juillard School of Music i New York. – Där fick jag inte heller någon traditionell undervisning. Efteråt har jag funderat vad de egentligen gjorde med mig? Det har blivit ett tema i min egen undervisning – när behöver eleven instruktioner, när behövs coachande frågor och när behövs en mentor som ser och engagerar sig?

SÅ SMÅNINGOM KÄNDE KJELL att han ville ha mer på fötterna när han skulle leda eller undervisa. Han utbildade sig i mental träning hos psykologen Lars-Eric Uneståhl och har därefter utvecklat sin egen metod – artistisk mental träning. En del av den liknar den mentala träning som finns inom andra områden, till exempel sporten. Det handlar om att måla framtidsbilder och att vara både lugn och laddad vid ett framträdande. – Den stora skillnaden ligger i det artistiska. Att ställa sig frågan – vad har jag att förmedla av livserfarenhet och nya aspekter på de existentiella frågorna? Och vågar jag tro att människor vill höra min version?

Dessa frågor har alltid varit det viktigaste för Kjell i musicerandet. Redan på musikhögskolan skrev han i en anteckningsbok ”Nu har jag lärt mig spela klarinett, men vad har jag att säga?” För att bli en duktig musiker kan det vara lika viktigt att läsa böcker och gå på teater som att öva på sitt instrument. – I musikvärlden finns en ytlig bild av talang, att det handlar om det tekniska, att vara flyhänt. Men fylls musiken med innehåll?

NÄR KJELL BÖRJADE STÄLLA den frågan kunde den provocera både lärare och elever, men nu har han hållit många seminarier, kurser och coachande samtal utifrån artistisk mental träning. Framför allt har han arbetat med musiker, men också teater- och dansgrupper och till och med yrkeskategorier som läkare och lärare. – Många av processerna är allmängiltiga. Jag har märkt på mina barnbarn att om de är lugnt förberedda på dagen ”nu är det dagis, jag hämtar dig klockan tre och då lagar vi mat”, då går det att få på dem kläderna och gå iväg!

Just nu ligger mycket av Kjells verksamhet nere på grund av pandemin. Det senaste året har han jobbat en del med organist Lisa Oscarsson i Umeå och bland annat gjort två inspelningar med henne. Han är inbjuden till USA i juli, om pandemiläget tillåter, och under 2022 finns planer på att arrangera en kulturfestival med Svenska kyrkan i Umeå. – Jag har landat i att vi får se hur saker och ting blir. Min strategi är att öva två timmar varje dag, även om jag inte har något jobb framöver. Så länge glädjen och energin finns kommer jag att fortsätta.

HÖR MER AV KJELL På Spotify finns flera album. Han är även gäst i senaste avsnittet av podden Angeläget tillsammans med pianisten Love Derwinger. Där poddar finns eller på svenskakyrkan.se/umea/angelaget

I lurarna

ANDERS WINTERSTAM ORGANIST I TAVELSJÖ

>Kyrie ur ”Messe cum jubilo” av Maurice Duruflé Första satsen ur en mässa för unison barytonkör. Ett fantastiskt verk, både att spela, sjunga och lyssna till!

>”My song is love unknown” John Ireland En anglikansk passionspsalm med väldigt stark text. I vissa arrangemang är den så vacker att jag ryser.

>”Nocturne” Chris Hyson Vemodig och hoppfull på samma gång. Passar bra den här tiden på året.

>”Spring” Mia Doi Todd En gitarr, en röst. ”Break all my bones, I'll learn to dance again”

>”I will say goodbye” Bill Evans Mitt musiklyssnande återkommer alltid på ett eller annat vis till Bill Evans. Ingen är som han! Det här är en av många favoritlåtar.

Spotify-listan hittar du på: svenskakyrkan.se/ umea/spira/lurarna

21 MARS: JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG. TEMA: GUDS MÄKTIGA VERK.

Om jag skulle predika i dag...

... skulle jag tala om att vara stor. Jag skulle börja med en fråga: ”Vad ska du bli när du blir stor?” Det skriver Gunnar Sjöberg i sin text om Marie bebådelsedag i boken som kommer i mars.

Oavsett ålder har vi både ställt och fått den frågan flera gånger. Inget svar är så enkelt och lättköpt som ett hurtigt ”Följ OM JAG SKULLE PREDIKA I DAG din dröm!” Följ din dröm och jag lovar att du går Började som ett projekt på Facebook med text vilse, för livet är så mycket mer än ditt eget och och bild varje söndag vägvalen så många. Öppna dina sinnen också för under kyrkoåret. andras behov så kommer vägen till dig. Kanske något gott med stora kriser kan vara att det hjälI mars kommer Gunnar Sjöbergs texter och Lars Segerstedts bilder ut per oss att vända om till ökad samhörighet och i bokform på förlaget solidaritet. Att låta egna behov stå tillbaka för Ordfirman. något större och gemensamt.

Jesu mor Maria funderade nog också på vad hon skulle bli när hon blev stor. Vad hade hänt om hon vänt ryggen åt ängeln för att i stället ”go with the flow”? När ängeln sa att hon skulle bli havande frågade hon frankt hur det skulle vara möjligt. Hon ville ha ett svar. När hon fick det sa hon: Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt. Hon sa ja till något större än sitt eget. Hör du stoltheten i hennes röst?

Hennes öppenhet och mod utmanar oss till nya perspektiv. Vi får be med Maria och Franciskus: Gudomliga Mästare, lär mig inte söka så mycket efter att bli förstådd som att förstå. Ty det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva.

Sen skulle vi sjunga Blott en dag, ett ögonblick i sänder (Psalm 249).

Gunnar Sjöberg