Arbetaren 19 2014

Ledare

Stoppa sjuknärvaron – avskaffa karensdagen.

”Blinda äro de som har ögon men som vägrar att se.”

MALCOM KYEYUNE ▶ 23

.

9–15 maj • Nr. 19/2014 • Pris 15 kr • Arbetaren utges av SAC Syndikalisterna via Arbetaren Tidnings AB sedan 1922

Skildring av en anorektisk välfärd Kristina Mattson skildrar en välfärdssektor omstöpt enligt nyliberala drömbilder. Arbetaren har träffat en författare som under arbetet med reportageboken Välfärdsfabriken funnit en sektor slimmad till anorektiska mått – och blivit förbannad. ▶ 20–21

Sönderfallet

Tiotusentals döda och en miljon på flykt i Sydsudan

Inför den stundande regnperioden befinner sig många sydsudaneser på flykt i sitt eget land. En presenning från hjälporganisationerna kan vara nyckeln till överlevnad, men antalet behövande är för många. Väntan på hjälp är förgäves.

I en väpnad politisk maktkamp med etniska undertoner har

tiotusentals människor dödats. Båda sidor i konflikten anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

I ett unikt reportage från Sydsudan framträder bilden av ett land som, efter knappt tre års existens, alltmer faller sönder inifrån. ▶ 12–17

Nytt fall av vaktvåld i Stockholms t-bana

Ukraina på randen till fullt inbördeskrig

Efter rapporter om övervåld från ordningsvakter i Stockholms tunnelbana ska de små rummen för omhändertagande sedan 2010 vara kameraövervakade. Trots detta efterlevs inte beslutet.

Steven Cuzner är en i raden av de som brutalt misshandlats av tunnelbanans ordningsvakter. ▶4

Brandattacken på en fackföreningsbyggnad i Odessa där över 40 människor dödades har upprört långt utanför Ukrainas gränser.

Högerradikala gick till attack och mördade vänsteraktivister – men konflikten i Ukraina är långt mer komplicerad än bara en kamp mellan fascister och antifascister. ▶7

Tågstäderskan frias från ansvar Olyckan på Saltsjöbanan i Stockholm i januari 2013 var inte tågstäderskans fel. Det konstaterar Statens Haverikommission i en nypublicerad rapport som beskriver vad som verkligen ledde fram till kraschen in i ett bostadshus. ▶5

En världsunik arbetarlitteratur Ingenstans i världen har arbetarlitteraturen haft så stark ställning som i Sverige. Henrik Johansson har läst Magnus Nilssons genomlysning av en unik litteraturströmning från Moa och Harry Martinsons klassiker till Kristian Lundbergs samtida arbetarskildringar. ▶ 19

2 Ledare

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Daniel Wiklander, 08-522 456 60, daniel.wiklander@arbetaren.se

Statsråd immuna mot allt i arvode genom att inte redovisa sjukdagar. Detta sedan Dagens Nyheter jämfört uppgifter om anmäld sjukfrånvaro med när statsråd bevisligen varit oförmögna att arbeta på grund av exempelvis operationer.

Det sticker naturligtvis i ögonen att extremt välavlönade människor som dessutom har makt att styra över reglerna för sjukersättningar och sjukfrånvaro för oss andra inte kan ta det löneavdrag det skulle innebära att ta ut en karensdag. Ännu mer eftersom de – till skillnad från vanliga anställda – enligt en särskild lag är skyldiga att anmäla sjukdom för att få löneavdrag. Detta eftersom de i övrigt är i tjänst dygnet, och året, runt om de inte avtalat tid för ledighet.

Men hur lockande det än kan vara att skälla på dem som drivit på för att skärpa reglerna och som blåst upp myten om det utbredda sjukförsäkringsfusket, så är det viktigare att tala om karensdagarnas effekt för arbetare.

Att det dessutom ska innebära en ekonomisk förlust som kan vara rejält kännbar för den som har små marginaler ökar ytterligare benägenheten att arbeta trots sjukdom.

KARENSDAGEN ÄR som bekant där för

att förhindra att alla slarviga och oansvariga arbetare inte super till mitt i veckan och ringer och sjukanmäler sig i rent okynne. Åtminstone är det det intrycket av patroniserande förmynderi man får.

Det stämmer dock inte.

Karensdagen infördes som en del i krisuppgörelsen 1992 med industrinedläggningar och massarbetslöshet, och hade som huvudsyfte att helt enkelt spara pengar åt staten.

I dag hänger den kvar, och sparar nu i stället pengar åt arbetsköparna eftersom det är de som står för sjukersättningen de första två veckorna. Allt fler som arbetar går på timmar, eller har andra slags osäkra anställningar där sjukfrånvaro ligger dem till last för fortsatt anställning.

Incitamentet till sjuknärvaro ökar, med all den

Citatet

”Om det fortfarande kommer att vara en så låg ingångslön, så kommer det här yrket att attrahera personer som mer är intresserade utav våra våldsbefogenheter, än utav det polisyrket går ut på.”

Lena Nitz, Polisförbundets ordförande, i Svt:s Rapport

FOTO: ERIK G SVENSSON/TT

STATSRÅDEN HAR ERTAPPATS med att få ut för mycket

Varför inte börja omedelbart med att ta bort karensdagen och låta sjuka vara sjuka ifred? Inte bara ministrar.

skada den orsakar dels den sjuke, dels arbetskamraterna som själva riskerar att smittas. Att det dessutom ska innebära en ekonomisk förlust som kan vara rejält kännbar för den som har små marginaler ökar ytterligare benägenheten att arbeta trots sjukdom.

ALLIANSREGERINGEN, dessa statsråd som DN granskat, har ytterligare ökat bördan för alla som arbetar genom att införa möjligheten att kräva sjukintyg från första dagen.

Den förändringen gjordes för övrigt med den direkta motiveringen att upptäcka missbruk. Den kan naturligtvis användas för alla möjliga former av disciplinering, tvingar den sjuke att slösa oavlönad sängliggartid på att besöka en läkare, och tar upp dyrbar tid i öppenvården samtidigt som den sjuke måste betala för besöket.

Vissa yrkesgrupper i medelklassen kan kamouflera

Lästipset

En ny bok från Södertörns högskola och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek behandlar den anarkosyndikalistiska fackföreningsrörelsen CNT:s återkomst som legal organisation i Spanien, efter att ha varit förbjuden under hela diktaturen.

Boken handlar också om SAC:s samarbete med CNT i övergången mellan diktatur och demokrati.

Red: Per Lindblom.

sjukfrånvaro med att ”jobba hemma” – men bara om det är okej med chefen. I de flesta arbetaryrken är det av lätt insedda skäl inte fysiskt möjligt.

Det är dags att göra upp med allt som är fel med sjukförsäkringen, och varför inte börja omedelbart med att ta bort karensdagen och låta sjuka vara sjuka ifred?

Daniel Wiklander Inte bara Chefredaktör ministrar.

Radiotipset

P3 Dokumentär om de så kallade nazisträttegångarna i Göteborg på 1980-talet, där unga medlemmar i Nordiska rikspartiet dömdes för bland annat flera attacker med brandbomber mot vänsterlokaler och grova brott mot homosexuella, är en viktig påminnelse om att det fascistiska våldet i Sverige i modern tid tog fart redan för 30 år sedan.

Lyssna och ladda ner: htt p://korta.nu/nazirattegangarna

ARBETAREN UTGES AV SAC SYNDIKALISTERNA VIA ARBETAREN TIDNINGS AB SEDAN 1922. ÅRGÅNG 93 Postadress: Box 6507, 113 83 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 98, 3 tr Telefon: 08-16 08 90 Hemsida: www.arbetaren.se E-post: redaktionen@arbetaren.se CHEFREDAKTÖR

Daniel Wiklander, ansvarig utgivare

REDAKTION

LAYOUT/FOTO/MARKNADSFÖRING

Cecilia Irefalk, redaktionssekreterare Fredrik Edin, kulturredaktör Toivo Jokkala, debatt- och radarredaktör Annie Olausson Bergfeldt, webbredaktör (tjl) Axel Green, reporter Johan Apel Röstlund, reporter, webbredaktör (vik)

Jan-Åke Eriksson, bildredaktör Erik Nilsson, layout Josephine Askegård, layout, korrektur Chanda Björk, marknadsföring Alla medarbetare nås via fornamn.efternamn@arbetaren.se

Omslagsfoto: Jacob Zocherman, Jan-Åke Eriksson, TT.

ANNONSER

annons@arbetaren.se

PRENUMERATION

Jonas Engström, Tommy Sundvall (vik) prenumeration@arbetaren.se, 08-16 08 93. Telefontider: mån 10–13.

Priser 2014: Helår 590 kr. Stödpren 1 000 kr. Plusgiro: 1410–0. TS-kontrollerad.

Tryck: MittMedia Print.

Miljömärkt trycksak 341673.

Debatt 3

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Toivo Jokkala, 08-522 456 66, debatt@arbetaren.se

Cecilia Irefalk Redaktionssekreterare

Kapitalism med en skev självbild JAG KÖPER ATT kapitalismen i stort sett är roten till allt ont. Och att den aldrig någonsin kommer att kunna uppvisa ett mänskligt ansikte hur mycket den än sminkar sig med fagra ord och flotta löften. Ingen avknoppning eller valfrihet i världen lurar mig. Kapitalismen förutsätter ojämn fördelning av resurser, en total obalans där många får skjul för att några ska få slott, där flertalet tvingas sälja sitt arbete för att de rika ska slippa och ändå ständigt fylla på sina skattgömmor.

KAPITALISMEN UTGÖR tveklöst överbyggnad i hela förtryckskarusellen. Den är både kolonialismens, patriarkatets och religionens upphov. Det är sant och visst att den, och därmed klassamhället, inte automatiskt kommer att upplösa sig själv. Det går inte att reformera bort den; förtryckarna kommer inte att träda från sina privilegier och frigöra sina fångar för att vi ber snällt. Vill vi verkligen ha bort den kommer det att krävas revolution.

Inte heller skulle vi kunna trolla bort kapitalismen en gång för alla om vi bara utrotade dem med mest makt och störst plånböcker i dagsläget; män och vita. Nya profitörer skulle snabbt vara där och ta över. För girighet är inte direktkopplad till kön eller färg.

Lika lite är det klasslösa samhället – om vi väl når dit – en garant för att misogyni och rasism utplånas. Det gamla uttrycket att klassblinda feminister och antirasister är lika illa som socialister utan feministisk och antirasistisk analys tål att upprepas. Vi måste vässa verktygen som på alla plan synkroniserat förmår krossa kapitalismen och dess främsta uppbärare: patriarkatet och rasismen.

DET ÄR MED STOR fascination jag följer

politikers och debattörers ängslan över att Feministiskt Initiativ går framåt i opinionsmätningarna. Främst förefaller det vara män som oroar sig. Från vänster hörs jeremiader om borgerlighet och brist på klassperspektiv, från höger varnas det för uppstickarens faiblesse för normkritik och socialism. Åtta år med högern har lett till tilltagande fascism och djupare klyftor. Då är det förmätet att slå sig för bröstet. De revolutionära alternativen i riksdagen lyser med sin frånvaro. Då är det ynkligt att kasta paj på reformister utanför.

JAG HYSER INGEN ÖVERTRO på det parlamentariska systemet, för som anarkisten Emma Goldman sa: ”Om folkomröstningar verkligen förändrade någonting så skulle de förbjuda dem”.

Men 2014, i nådens och supervalens år, blir det kanske ett uppsving i röstdeltagandet. Kanske till viss del tack vare alla självgoda män med skev självbild och enorm längtan efter makt och ministerpost.

”AFA tar avstånd från våld” FOTO: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT

Inledning

Strategival i kampen mot nazister har varit på tapeten under våren.

Vänsterns analyser går ut på att våld mot fascister bara fungerar kortsiktigt, som ett akut självförsvar.

Liberalerna hävdar att man aldrig får möta fascisternas våld genom att slå tillbaka, eftersom man då är en lika god kålsupare, samtidigt som det talas flitigt om att ordningsmakten måste ta i med hårdhandskarna mot extremhögern. Här visar sig en paradox i liberalernas argumentation, menar veckans debattörer.

Ska nazismen slås ned med våld? Ja, om du frågar liberalerna. Nej, svarar den antifascistiska vänstern.

Det kanske låter egendomligt med tanke på att den tidigare gruppen allt oftare går till hårt angrepp mot just våldsanvändning mot nazister. Men att så är fallet är enkelt att belägga.

Låt poliserna ta hand om nazisterna!

Det föreslog högermannen Johan Hakelius i Aftonbladet den 17 mars. Demonstrationer och andra massmobiliseringar underkändes. De riskerar att flytta politiken från en ”tråkig mittfåra av utredningar, voteringar och kompromisser” ut på gatan.

Och på gatan kan nazisternas slagstyrka ge dem opropertioneligt mycket makt. I stället kan fascimen hanteras genom statligt våldsutövande.

DENNA TILLTRO TILL VÅLD återfinns inte inom till exempel Antifascistisk aktion, AFA. Det antifascistiska nätverket är inte helt lätt att få grepp om. Men deras offentliga publiceringar vittnar om att de försöker analysera nazismen som ett samhällsfenomen, inte som en ren våldsrörelse.

Detta understryks av forskaren Jan Jämte och hans avhandling Antirasismens många ansikten, den till i dag enda större vetenskapliga studien av AFA och den moderna antifascistiska rörelsen. (Avhandlingen behandlades i en essä i Arbetaren nummer 5/2014, redaktionens anmärkning.)

”Vänsterns analyser går ut på att våldet mot fascisterna bara fungerar kortsiktigt, som ett akut självförsvar”, skriver redaktionen för Sverige.pk. Bilden är från Svenskarnas Partis Första maj-tåg i Jönköping.

långsiktig lösning: antifascism är bara självförsvar.

LIBERALERNA GÅR efter andra deviser. De hävdar att man aldrig får möta fascisternas våld genom att slå tillbaka – då är man en lika god kålsupare. Men samtidigt talas det flitigt om att ordningsmakten måste ta i med hårdhandskarna mot extremhögern.

Här visar sig en paradox. Vänsterns analyser går ut på att våldet mot fascisterna bara fungerar kortsiktigt, som ett akut självförsvar. Men för att helt undanröja fascismen

krävs organisering mot klassklyftor, ojämlikhet och rasism. Liberalerna pratar inte om självförsvar (kanske för att de inte blir angripna?), men de ropar efter polis. För dem är (det statliga) våldet svaret.

Hur ska nazismen stoppas? Det frågan har ställts bland annat i Svt Debatt den 13 mars.

Men först om positionerna tydliggörs blir frågan givande. Debatten fördjupas: AFA träder fram som våldets främsta kritiker! Och ihåligheterna i liberalers argument avslöjas.

REDAKTIONEN FÖR SVERIGE.PK Texten har även publicerats på webbsidan http://sverige.pk

I AVHANDLINGEN BESKRIVS hur man inom

den antifascistiska rörelsen uppfann teorier för att sätta 1990-talets framväxande fascism i förhållande till utvecklingen i stort. De pekar på hur extremhögern finner sin näring i ett klassamhälle som innefattar rangordning av människor efter klass, kön, etnicitet och sexualitet. Och med den analysen kan inte vänsterns våldskapacitet ses som en

Liberalerna pratar inte om självförsvar (kanske för att de inte blir angripna?), men de ropar efter polis.

För dem är (det statliga) våldet svaret.

Debattera i Arbetaren! Skicka ditt inlägg (max 3 000 tecken) eller din replik till debatt@arbetaren.se

LÄSARKOMMENTARER TILL ARTIKLAR PÅ WWW.ARBETAREN.SE Men kan ju tänka sig vilket liv det skulle bli om ett kommunalt sjukhus skickade ut blanketter och bad folk rösta S. Otänkbart.

Olle Härstedt, på artikeln ”Attendo vill få anställda att ta politisk ställning”

Ingen bryr sig tyvärr om fångar i dag… Deras lagstadgade rättigheter är inget som behöver följas då 90 procent av alla ute i samhället bara gapar efter hårdare straff.

Jonas, på artikeln ”Kumlas fångar kämpar för lagliga rättigheter”

När jag var ung förr i tiden så var alltid facket på arbetarnas sida. När man läser om såna här rejäla övertramp på arbetarklassen så kan man inte bli annat än skärrad! Något måste ju göras. Förr kunde vi strejka och ledningen var tvungen att förhålla sig till oss vanliga knegare på golvet, nu är det som om det inte spelar någon roll för dem.

Astrid, på artikeln ”Unionen vägrar ändra sig om SD trots hård kritik”

4 Inrikes

ARBETAREN 19/2014

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Enligt polisen i Stockholm finns det ingen statistik på anmälningar om ordningsvakters våld. På bilden patrullerar två ordningsvakter i T-centralens tunnelbana.

Misshandlades av vakter

Steven Cuzner: ”Han satte foten på mitt huvud”

I söndags eftermiddag när Steven Cuzner skulle ta tunnelbanans gröna linje söderut, från T-Centralen i centrala Stockholm mot Hagsätra, tog han rygg på en medresenär genom biljettspärrarna. Att planka ser han som en protest mot biljettsystemet och ett sätt att jobba för en avgiftsfri, skattefinansierad, kollektivtrafik i Stockholm. När han märkte att en ordningsvakt tittade på honom gick han fram och förklarade hur han såg på saken och försökte, enligt honom själv, skapa en dialog. Vakten kallade dock på en kollega och stämningen blev genast mer hotfull.

– Den ena vakten tog ett polisgrepp på mig och vred armen kraftigt bakåt. När jag sade att det gjorde ont fällde de mig till marken så att jag slog huvudet i betonggolvet och den andra satte foten på mitt huvud, säger Steven Cuzner till Arbetaren och förklarar att han ännu, flera dagar efteråt, fort­farande har ont i kroppen.

Enligt Steven Cuzner tittade vakterna sedan på varandra och sade att de skulle ta honom till förvaret.

– Då började jag bli rädd, och ro-

pade på hjälp. Men de fortsatte att böja min arm och det kändes som att de försökte skada mig, säger han.

Ordningsvakterna satte på honom handfängsel och släpade honom genom gången in till ett rum som SL upplåter för personal. Där inne blev stämningen mer hotfull och vakterna fortsatte att vrida om hans arm. Men efter att han förklarat för dem att han skulle göra en anmälan om misshandel och vad det skulle kunna innebära för dem lugnade de ned sig och tillkallade i stället polis.

Foto:Privat

Med jämna mellanrum kommer rapporter om hur ordningsvakter misshandlar personer i Stockholms tunnelbana, ofta i små rum som saknar kameraövervakning. Steven Cuzner är en av dem som fått erfara brutal behandling av vakter efter att ha plankat.

När han polisanmälde misshandeln uppmanade polisen de båda vakterna på plats att göra en mot­anmälan mot honom.

”När jag sade att det gjorde ont fällde de mig till marken så att jag slog huvudet i betonggolvet.”

Steven Cuzner, resenär som polisanmält vakter för misshandel

– När polisen kom försökte de avstyra anmälan som vakterna först ville göra och sade att situationen var överdimensionerad. Jag valde dock att lämna en anmälan och då backade polisen och sade att de tyckte att även vakterna borde anmäla mig, säger Steven Cuzner.

Han är glad att det inte slutade värre och tror att personer som kanske inte pratar svenska riskerar att råka betydligt mer illa ut.

När Arbetaren ringer Storstockholms Lokaltrafik svarar pressinformatören Jesper Pettersson att han känner igen den anmälda situationen, men att versionen han hört skiljer sig kraftigt mot den Steven Cuzner givit.

– Ordningsvakternas rapport som jag läst ger en annan bild. Ordningsvakter har stöd i lagen att avvisa en person utan giltigt färdbevis, men de uppfattar det som att den här personen förolämpat dem och blivit våldsam i samband med ingripandet, säger han.

Hur ser ni på ordningsvakter som agerar våldsamt mot resenärer?

– Alla anmälningar som görs utreds naturligtvis och om en polisanmälan utreds tas den vakten ur tjänst så länge. Men rent generellt kan man väl säga att det finns situationer där människor behöver tas om hand och det kan naturligtvis uppfattas som förnedrande för vissa.

Men har ni på SL verkligen koll på att vakter som anmäls för över-

men jag vet inte riktigt när det kommer att ske. I dag finns kameror i rummen på de största stationerna, säger Jesper Pettersson.

Enligt Lars Byström, kommissarie vid polisens länskommunikationscentral i Stockholm, finns det ingen statistik på anmälningar om ordningsvakters våld. Han säger dock att anmälningar kommer in då och då.

– När ordningsvakter ingriper gör de ju oftast det av en anledning, och det kan naturligtvis uppstå tumult och personer som grips kanske gör motstånd. Rummen dit personer kan föras finns ju där om det skulle bli stökigt, säger han.

De utstrålar en hätsk och otrygg atmosfär som kan provocera många.

Alexander Berthelsen, från Planka.nu

våld plockas ur tjänst så länge utredningen pågår?

– I våra avtal med vaktbolagen så ska det komma till vår kännedom, och det händer då och då.

Tunnelbanan i Stockholm är ka-

meraövervakad på alla stationer. 2010 fattade SL beslut om att de rum som de upplåter till bland annat sjukvårdspersonal och ordningsvakter skulle utrustas med kameror.

Men långt ifrån alla rum har fått kameraövervakning. Något som fått kritik från flera personer som säger sig ha blivit misshandlade.

– Det finns ett beslut på att alla rum ska bli kameraövervakade,

Lars Byström är positivt inställd till beslutet om kameraövervakning i de rum dit vakter kan ta personer de anser vara stökiga.

– Om två stycken ger sig på en person så är det ju två mot en utan vittnen. Med kameraövervakning blir det naturligtvis enklare att utreda.

På organisationen Planka.nu, som bland annat arbetar för en avgiftsfri kollektivtrafik, säger man att resenärer hör av sig till dem då och då efter att de haft problem med vakt­våld.

– Det är verkligen inte bara folk som plankar som hör av sig. Många

uppfattar just biljettspärrarna som ett ställe där konflikter lätt uppstår när folk är stressade, säger Alexander Berthelsen från Planka.nu till Arbetaren.

– Förra veckan pratade jag med en person som hade bråttom till tåget och inte hunnit blippa sitt kort.

Trots att han sedan visade upp det för en vakt som sett honom blev det en väldigt aggressiv stämning.

Enligt Alexander Berthelsen vore det också bättre om SL anlitade civilklädda trygghetsvärdar i stället för uniformerade ordningsvakter med batong.

– De utstrålar en hätsk och otrygg atmosfär som kan provocera många.

Det finns dessutom ingen anledning för dem att lägga sig i biljettkontrollanternas arbete, det är inte därför de ska vara i tunnelbanan, säger han.

Då och då sprids filmer och berät-

telser via sociala medier som visar hur väktare och ordningsvakter, ofta, till synes oprovocerat, beter sig aggressivt mot resenärer som ifrågasätter deras arbete. Bland annat misshandlades en man i december förra året, som ingrep då ordningsvakter vid Rådmansgatans tunnelbanestation avvisade en tiggare som satt långt utanför spärrarna. De sparkade även på tiggarens tillhörigheter och när mannen tog upp sin mobiltelefon för att filma misshandlades han. Vakterna menade att han störde deras jobb då de skulle avvisa tiggaren, trots att tiggeri i tunnelbanan inte är olagligt. Då filmen spreds på internet och togs upp i bland annat Svt:s ABC stängdes den ena vakten av från sitt jobb.

Johan Apel Röstlund johan.apel.rostlund@arbetaren.se

Inrikes 5

ARBETAREN 19/2014

Haverikommissionen friar tågstäderska

När det 85 ton tunga Saltsjöbanetåget i januari förra året i full hastighet kraschade in i ett bostadshus på ändstationen i Saltsjöbaden utanför Stockholm anklagades först en 22-årig tåg­­ städerska för att ha stulit tåget.

Stockholms Lokaltrafik, SL, och tågoperatören Arriva tog sedan tillbaka anklagelserna och den förundersökning som startats mot henne lades ned. Orsaken till varför tåget lämnat depån och begett sig ut på spåret för att sedan krascha med tågstäderskan ombord förblev dock okänd.

I den precis släppta rapporten från Statens haverikommission, SHK, frias städerskan slutligen helt. Rapporten konstaterar att hon inte begått något fel utan enbart handlat enligt instruktioner.

– Man kan konstatera att det var en olyckshändelse. Det var ingen avsiktlig handling att sätta fordonssättet i rörelse. Det var en olycka som berodde på flera olika omständigheter, säger Johan Gustafsson, avdelningschef på SHK.

Foto: Johan Nilsson/TT

Nu släpper Statens haveri­ kommission rapporten om vad som verkligen hände när ett tåg på Saltsjöbanan i Stockholm kraschade in i ett bostadshus i januari 2013.

Kommissionen konstaterar att den tågstäderska som först anklagades för att ha stulit tåget inte begick nå­ got som helst fel.

Blå kommuner tar emot lägst antal flyktingar

1,5

Så många miljoner får 14 anställda vid psykiatrin i Skellefteå dela på sedan personalen upptäckt en flerårig lönemiss.

Ett Saltsjöbanetåg kraschade in ett hus i januari 2013. Statens Haverikommission friar nu helt den tågstäderska som först fick skulden för olyckan.

Enligt SHK:s rapport skulle tåget

städas under natten, men i det kalla vädret hotade bromsarna att frysa fast, något som för Arriva kan innebära höga ekonomiska kostnader. Vid sådana tillfällen måste bromsarna lämnas frånkopplade och en bromslossaranläggning används för att hålla tåget kvar på spåret. På just det här spåret var dock bromslossaren trasig och hade trots upprepade felanmälningar inte åtgärdats. I stället fick den ensamma medlemmen ur depåpersonalen improvisera och satte tåget i fullt körläge med dörrarna öppna för att inte bromsarna skulle slå till. När tågstäderskan stängde dörrarna inifrån då städningen var klar började därför tåget rulla ut ur depån.

I vanliga fall ska inte tåget kunna köra ut på banan, men just denna natt hade en växel lämnats

öppen för att underlätta den kommande morgonens trafik.

Den trasiga bromslossaranläggningen stoppade inte heller tåget.

– Arriva var inte medvetna om att de hade ansvaret att åtgärda felet. Vi kan bara konstatera att den har varit felanmäld flera gånger och att det fanns olika uppfattningar hos Trafikförvaltningen i Stockholms Läns Landsting och Arriva vem som har ansvaret för den, säger han.

SHK har inte i uppdrag att peka ut skyldig part, men riktar ändå kritik mot det faktum att ingen arbetsledare funnits på plats. Vidare riktas också kritik mot hur säkerhetsinformationen fördes över från den tidigare operatören Veolia när Arriva tog över driften ett halvår innan olyckan. Det konstateras också att instruktionerna

Friande våldtäktsdom prövas av hovrätten

för växlarna är otydliga, något som dock inte Arriva lastas för.

Samtidigt pågår en polisutredning om arbetsmiljöbrott, som undersöker om antingen SL eller Arriva kan lastas för olyckan.

I väntan på den är Thomas Hedenius, kommunikationschef på Arriva, återhållsam med sina kommentarer när han får frågan om varför den trasiga bromslossaren inte lagats.

– Läser man hela rapporten så var det en bromslossare som inte fungerade. Men i anläggningen fanns det sju. Att den trasiga inte lagades var ett missförstånd mellan beställare utförare.

Jag inte vill kommentera det mera, säger han.

Det är ännu oklart när polisutredningen är slutförd.

Hovrätten väljer att pröva den uppmärksammade tingsrättsdomen i Lund där en man friades från våldtäkt trots att kvinnan som anmält flera gånger skrikit ”nej” och ”sluta”.

Enligt Lunds tingsrätt fanns en möjlighet att den åtalade mannen misstolkat kvinnans rop som en del av akten, varför de friade honom. Domen orsakade stora protester. Nu ska den prövas i hovrätten i Malmö, rapporterar nyhetsbyrån TT.

Sämre arbetsmiljö för kvinnor i kommunjobb Arbetsmiljön för kvinnor som jobbar inom hemtjänsten är betydligt sämre än hos män som sköter kommunernas gator och fastigheter. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket, baserad på 900 inspektioner i 59 kommuner.

Framförallt handlar det om stress och emotionella faktorer, menar Mats Ryderheim vid Arbetsmiljöverket.

– Kommunerna måste organisera om arbetet i grunden. Jag tror många chefer inser de här problemen, men ytterst är det en politisk sak, säger han till TT.

Axel Green axel.green@arbetaren.se

Fack vann mot Svenska kyrkan Medlem får 300 000 kronor i skadestånd

En diakon som arbetat inom Brunflo pastorat i Jämtland fick efter en längre tid av mobbning och utfrysning på arbetsplatsen ett mejl från kyrkoherden där hon uppmanades att säga upp sig själv. Redan tidigare hade hennes tjänst skurits ned från 100 till 75 procent. Kvinnans fackför-

Situationen blev med tiden ohållbar. Då är ibland utköp enda lösningen.

John Nordmark, SAC:s fackliga samordnare

bund, Östersunds LS av SAC Syndikalisterna, inledde förhandlingar med kyrkan. Men till slut valde facket att lämna in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen. Nu har arbetsköparen gått med på förlikning och ska betala 300 000 kronor till den

felaktigt uppsagda medlemmen.

– Det är synd att det blev ett utköp eftersom medlemmen egentligen ville jobba kvar. Samtidigt är det svårt för Östersunds LS att i längden hjälpa och stödja en enskild medlem i hennes ärende mot en arbetsköpare som så tydligt vill bli av med medlemmen. Situationen blev med tiden ohållbar. Då är ibland utköp enda lösningen, säger SAC:s fackliga samordnare John Nordmark till Arbetaren. tidigare berättat (Arbetaren 17/2014) började trakasserierna på arbetsplatsen redan 2011 då en ny kyrkoherde anställdes. Kyrkoherden har

Staten är klart sämst på fasta anställningar

dock sagt till tidningen Arbetet att det inte rörde sig om någon mobbning utan om samarbetsproblem på arbetsplatsen och att det var därför kyrkan erbjudit den anställde att säga upp sig.

Johan Apel Röstlund johan.apel.rostlund@arbetaren.se Foto: Snežana Vucetic Bohm

Svenska kyrkan går nu med på en förlikning sedan Öster­ sunds LS av SAC stämt dem inför Arbetsdomstolen.

Som Arbetaren tidigare rapporterat gäller stäm­ ningen en olaglig uppsäg­ ning och kyrkan har gått med på att betala 300 000 kronor till den anställda.

Kommuner styrda av borgerliga partier tar emot färre flyktingar än kommuner där röda partier styr. Det visar en granskning som Svt gjort.

Mellan 2006 och 2013 tog Sverige emot i snitt 18 flyktingar per 1 000 invånare. I de borgerliga kommunerna låg genomsnittet på 13 flyktingar per 1 000 invånare medan de vänsterstyrda kommunerna hade ett nästan dubbelt så högt snitt. Öckerö i Västra Götaland, Klippan i Skåne och Lekeberg i Närke är de kommuner i landet som tar emot lägst antal flyktingar. Sorsele, Södertälje och Lessebo tar emot flest.

Som Arbetaren

John Nordmark.

Staten är den sämsta arbetsköparen när det gäller tillsvidareanställningar, enligt ny statistik från SCB. 23,5 procent av de statligt anställda har en visstidsanställning, provanställning eller vikariat. Inom privat sektor är siffrorna 14,6 procent.

Inom kommunerna saknar 22 procent tillsvidareanställning och inom landstingen 11,7 procent.

– Jag menar att det är en skam att statliga myndigheter och verk inte kan erbjuda trygga anställningar. I stället tvingas människor arbeta i en ändlös mängd av vikariat och projekt om vartannat, säger Britta Lejon som är ordförande i fackförbundet ST i ett pressmeddelande.

Nyligen kritiserade EU-kommissionen Sveriges regering för att inte göra tillräckligt för att motverka visstidsanställningar.

6 Inrikes

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Socialtjänstlagen måste ges företräde framför utlänningslagen.

”Barnets bästa får ge vika” 3

”Det är som att de plockar vilken två­åring som helst från Sverige och skickar till ett liv i misär i ett annat land.”

Lisa Marklund, Marias fostermamma

där Maria bott sedan hon föddes finns förutom Lisa och hennes man parets tre ge­ mensamma barn, 12, 11 och 5 år gamla. För dem har Maria blivit som en lillasyster.

– Hon vet ju inget annat än det här och kan inte ett ord armeniska,

I fosterfamiljen

Tvååriga Maria riskerar nu att utvisas till Armenien med en familj hon knappt känner.

Hur kan det påverka ett barn som rycks upp från den familj hon vuxit upp med att skickas till ett land där hon aldrig varit med personer hon knappt känner?

– En bruten anknytning i tidig ålder har en enorm påverkan på ett barns utveckling. Beslut som dessa handlar inte bara om juridik, utan också om relationer, separation och sorg. Det går bara att föreställa sig hur det känns för en tvååring att se­ pareras från sina anknytningsper­ soner från en dag till en annan. I tillägg till detta, om ett barn har omhändertagits av socialtjänsten som i det här fallet, så betyder det att föräldrarna bedömts inte kunna ta hand om barnet, att det alltså

Foto: Ersta Barnrättsbyrå

Foto: Privat

Tvååriga Marias biologiska familj kom till Sverige från Armenien för fyra år sedan. Då Maria föddes över­ lämnades hon av pappan till en fos­ terfamilj i Blåsmark strax söder om Piteå. Marias biologiska mamma li­ der av en djup depression och ett tillstånd av total apati där hon är helt beroende av bland annat sondmat­ ning och annan livsuppehållande behandling. Socialtjänsten har där­ för gjort bedömningen att föräld­ rarna, där även pappan då och då vårdats inom psykiatrin, inte kan ta hand om flickan. Men i Sverige väger utlänningslagen tyngre än lagen om vård av unga och socialtjänstlagen och nu ska alltså Maria och hennes biologiska familj, där även en fem­ årig pojke som också han är foster­ hemsplacerad, utvisas. Migrations­ domstolen fastställde beslutet redan i januari och för bara några veckor sedan kom det slutliga beskedet från Övermigrationsdomstolen att de ne­ kar flickan prövningstillstånd.

– Ena stunden är man arg och upprörd, sedan blir man bara led­ sen och känner en stor sorg över att man kan göra så här mot ett barn, säger flickans fostermamma Lisa Marklund till Arbetaren.

troligen hamnar hon på barnhem sökande familj och flickan har ju där. Det är som att de plockar vil­ rätt till sina biologiska föräldrar ken tvååring som helst från Sverige och tvärtom, säger hon. och skickar till ett liv i misär i ett Samtidigt anser socialtjänsten annat land, säger Lisa Marklund. i Sverige att föräldrarna inte är Trots oron över vad som nu kom­ kapabla att ta hand om henne. Ni väljer ändå att utvisa? mer att hända säger Lisa – Det vi gör nu är att Marklund att familjen titta på om de kan få mot­ försöker att leva på som svarande stöd och sjukvård vanligt för att inte på­ i hemlandet som här i Sve­ verka barnen för mycket. rige.

Maria går bland annat kvar på förskolan och de När ska utvisningen ske?

– Det är omöjligt att andra barnen har fullt Annette Bäcklund. säga i dagsläget. Vi håller upp med sina aktiviteter vid sidan av skola och förskola. Nå­ som sagt på att kontrollera med got som hjälpt, säger Lisa Marklund, myndigheterna i Armenien hur ett är det stora stöd de fått från omgiv­ stöd där skulle se ut och vi måste se till att det funkar. ningen i och runt om Piteå.

– Facebookgruppen som startats för det här har över 9 000 medlem­ Emma Schönberg, barnrättsjurist mar och det hör av sig människor på Unicef Sverige, menar att det till oss som vi inte ens känner. Det krävs en lagändring för att liknande fall inte ska inträffa. har varit helt otroligt, säger hon.

– Vi har sett så Förutom hund­ många exempel ratals Piteåbor har som det här som även Rädda Bar­ visar att det be­ nens ungdomsför­ hövs en lagänd­ bund, Svenska kyr­ ring. Lagen med kan, Ung Väns­ ter särskilda bestäm­ och Centerpartiets melser om vård av landstingsråd Ste­ fan Tornberg enga­ Emma Schönberg, barnrättsjurist unga och social­ på Unicef Sverige tjänstlagen måste gerat sig i fallet. ges företräde framPå Migrationsverket säger en­ för utlänningslagen, säger hon. hetschefen Daniel Johansson att – Alla barn har samma rättighe­ han inte vill kommentera fallet när ter enligt barnkonventionen, som Arbetaren ringer, men i en intervju det är nu uppfylls inte det och de här med nyhetsbyrån TT säger han att barnen får sina rättigheter kränkta. det faktum att barnen kan få det Johan Apel Röstlund johan.apel.rostlund@arbetaren.se bättre i Sverige inte är skäl nog att familjen ska få stanna.

Migrationsdomstolen skriver i sin dom att de, tvärtemot vad social­ tjänsten hävdar, anser att Marias pappa är kapabel att ta sitt ansvar som vårdnadshavare för henne och den femåriga brodern, samt sköta frågor till... om deras mamma i hemmet. Dess­ utom skriver de i domen att de in­ … till Elin Wernquist Roberts, stämmer i Migrationsverkets be­ enhetschef på Ersta Barnrättsdömning att i det fall flickans byrå i Stockholm, med anledföräldrar är inkapabla att ta hand om ning av Migrationsdomstolens henne framöver så är det en uppgift beslut att utvisa den tvååriga för hemlandets myndigheter att ta flickan och hennes biologiska ansvar. Domstolen skriver också att familj till Armenien. de inte finner tillräckliga skäl som ta­ lar för att Maria skulle ta skada i sin Hur ser du på fallet med den tvåpsykosociala utveckling genom att åriga flickan? följa med föräldrarna till Armenien.

– Det visar på hur Sverige, trots ett välutvecklat system och många Annette Bäcklund är chef för för­ gånger god lagstiftning, inte lyckas valtningsprocessen på Migrations­ behålla ett barnperspektiv och barn­ verket. Hon säger till Arbetaren att konventionens intentioner i sina be­ verket nu påbörjat arbetet med att slut. Trots bra riktlinjer på Migra­ kontakta ansvariga myndigheter ­­i Ar­ tionsverket så följs de inte, med menien inför att flickan ska utvisas. ibland katastrofala följder för bar­ – Det här handlar ju om en asyl­ nen.

Foto: Tomislav Stjepic

Trots att tvååriga Maria levt i samma fosterfamilj sedan födseln riskerar hon nu att utvisas till Armenien med en familj hon knappt känner. Migrationsverkets beslut har väckt starka känslor och flera hundra personer deltog under förra veckans manifestation i centrala Piteå.

Foto: Privat

Tvååring ska utvisas med sjuka föräldrar

innebär en risk för barnet att vara i deras vård. Det väcker så klart oro kring hur barnets fortsatta fram­ tid kommer att se ut.

Hur ser du på den nuvarande svenska lagstiftningen?

– Det är problematiskt för ett barns rättigheter att utlänningsla­ gen går före våra andra lagar, till ex­ empel socialtjänstlagen och lagen om vård av unga, vars främsta ut­ gångspunkt är att skydda barn. Det blir ett rättsosäkert system där lagar ställs mot varandra och barnets bästa får ge vika. Det blir en diskri­ mineringsfråga, där barn utan uppe­ hållstillstånd behandlas annorlunda än barn med uppehållstillstånd.

Johan Apel Röstlund johan.apel.rostlund@arbetaren.se

Inrikes 7 Foto: Vadim Ghirda

ARBETAREN 19/2014

En tappad känga ligger på den trasiga trottoaren framför Odessas nedbrunna fackföreningshus. Framför huset håller polistrupper vakt.

Odessa: Här dog 46 människor Brandattacken på en ockuperad fackföreningsbyggnad i Odessa i sydvästra Ukraina förra fredagen är en av de värsta hittills sedan president Janukovitj störtades i februari. Över 40 människor dödades i attentatet.

De döda, som bland annat tillhörde vänsterorganisationen Borotba och Ukrainas kommunistiska parti, omkom antingen av rökförgiftning sedan elden snabbt spridit sig i byggnaden, eller av skador sedan de

kastat sig från fönstren för att undgå lågorna. Det förekommer också ögonvittnesskildringar som beskriver hur flyende misshandlats till döds av demonstranterna utanför.

Tidigare under dagen hade omkring 2 000 människor samlats för att delta i en demonstration ”för ukrainsk enighet”. Demonstrationen ska ha utgjorts av såväl högerradikala supportrar och ditresta fascistiska paramilitära ”självförsvarsgrupper” som Odessabor som stödjer den nya

regeringen i Kiev. Demonstrationen ska sedan ha angripits av motdemonstranter. Plötsligt avlossades skarpa skott, enligt de flesta källor, mot demonstrationen. Fyra personer dödades. Ögonvittnen har uppgett att elden kom från taken av omgivande byggnader, men videoupptagningar visar också hur en maskerad man skjuter mot demonstrationen bakom en linje av kravallpoliser – som inte ingriper.

De omkring 300 motdemonstranterna flydde sedan in i ett köp-

centrum förföljda av folkmassan, men drevs därifrån och ska sedan ha flytt till Fackföreningarnas hus.

Massan av fascister, huliganer och övriga demonstranter följde efter.

des även från taket på byggnaden mot angriparna på gatan utanför.

Medlemmar i den högerradikala paramilitära organisationen Högersektorn ska också ha brutit in genom en sidoingång och kan ha satt eld på huset även inifrån.

Polisen anklagas av båda sidor för att inte ha ingripit vare sig mot attacken mot ”enighetsdemonstrationen” eller den senare attacken mot regeringsmotståndarnas tältläger.

En videoupptagning visar hur folkmassan bränner tältlägret och sedan omringar huset. Plötsligt flyr de samlade i panik, sedan skott avlossas från byggnaden, för att sedan återvända och kasta molotovcocktails mot huvudentrén och andra våningen. Molotovcocktails kasta-

Axel Green axel.green@arbetaren.se

”Massakern förstörde alla möjligheter att enas” som en mellan vänster och höger är felaktig.

– Det stämmer helt enkelt inte.

Det handlar absolut inte om någon klasskamp eller vänster mot höger, säger han.

Flera av de döda i attacken mot Fackföreningarnas hus i Odessa i Ukraina tillhör den löst sammansatta Antimaidan-rörelsen, motståndare till den nya regeringen i Kiev. Bland dem medlemmar i vänsterorganisationen Borotba och i Ukrainas kommunistiska parti.

Antimaidan-rörelsen beskrivs generellt i västmedia som prorysk, men enligt Roman Horbyk, medieforskare på Södertörn och ukrainare, är man framför allt emot regimen i Kiev – av olika skäl.

– Grupper som Borotba ser upproret på Maidantorget som konservativt, eller liberalt – pro USA. Många i vänstern delar inte deras syn, och ser i sin tur Antimaidan som antivästliga, säger han till Arbetaren.

– Men vänstern är inte särskilt stor, och agerar mest i periferin. Det bidrar också till att komplicera bilden.

Roman Horbyk menar att bilden av konflikten för och emot Maidan

Denis Gorbach från den anarkosyndikalistiska fackföreningen AWU ser Antimaidan som en mycket problematisk rörelse, med inslag av högerradikala proryska nationalister, stalinister och konservativa. Även om många anhängare inte vill ha något med Putin och Ryssland att göra, så leds rörelsen av proryska krafter.

Det kanske vore mer korrekt att kalla dem poststalinister.

Denis Gorbach, anarkosyndikalistist från facket AWU

– Objektivt spelar de proryska krafter i händerna, även om de säger att de bara vill ha ett federalt Ukraina, säger han.

Denis Gorbach kallar Borotba

”stalinister”, vilket andra bedömare protesterat mot.

– Det kanske vore mer korrekt att kalla dem poststalinister. De använder ofta Stalins porträtt i sin propaganda, men vill vara ett respektabelt parlamentariskt parti och inte en underjordisk revolutionär organisation.

Aleksej Sachnin, ledande medlem i ryska Vänsterfronten som lever i exil i Sverige, har en annan syn på Borotba än Denis Gorbach från AWU. – Att kalla motståndet mot regimen i Kiev prorysk är propaganda.

Precis som alla på Maidan inte var nazister, säger han.

– När repressionen tog fart i Ryssland hjälpte Borotba oss fly landet. På deras webbsajt kan du se att de gjort hundratals aktioner för den ryska oppositionen. Att de inte deltog i Maidan var på grund av att det var omöjligt. Vänsterfolk som försökte föra fram sina paroller misshandlades.

Aleksej Sachnin anser att de som utförde attacken på den pro-ukrainska demonstrationen var provokatörer som samarbetade med polisen.

– Du kan naturligtvis hitta aggressiva människor överallt, men

Foto: Privat

I media beskrivs de rivaliserande grupperna i Ukraina som antingen pro-ukrainska och proryska aktivister, men även som fascister och antifascister. Bilden är dock mer komplicerad än så.

Aleksej Sachnin.

majoriteten på båda sidor i Odessa har varit vanligt, fredligt folk. Omöjliga att hetsa mot varandra. Så har det varit sedan i februari, säger han.

Sedan kom nazisterna in i bilden. Och vapen.

– Det jag vill säga är att samarbetet med nazisterna är det som skapade tragedin. Men det kan ha varit provokatörer från den andra sidan med.

Enligt Aleksej Sachnin var inte de som uppehöll sig i Antimaidanlägret vid Fackföreningarnas hus beredda på att den stora massan av fascister och fotbollshuliganer skulle storma in och attackera.

– En prorysk grupp attackerade

demonstrationen för ukrainsk enhet, men de i sin tur attackerade en annan grupp. Av vad vi kan se var det obeväpnade människor ur lokalbefolkningen som dödades, säger Aleksej Sachnin och fortsätter: – Människorna i tältlägret har inget ansvar för attacken. De föll offer för en pogrom. Många av dem hade varit i tältlägret i flera veckor – medelålders och många kvinnor som inte tillhörde någon militant grupp.

Denis Gorbach tror att Ukraina är på väg mot ett inbördeskrig.

– Propagandan från båda sidor ökar hela tiden. De blir mer och mer patriotiska. Händelserna i Odessa ses av många som inledningen till ett inbördeskrig. De första offren i ett sådant krig kommer att vara arbetare som inte har en egen politisk röst. De kommer att utnyttjas av olika fraktioner inom borgarklassen, säger han.

Aleksej Sachnin ser även han mycket allvarligt på betydelsen av massakern i fredags.

– Den förstörde alla möjligheter att enas.

Axel Green Daniel Wiklander utrikes@arbetaren.se

8 Utrikes

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Dansk schlagerblockad ledde till kollektivavtal

Foto: Stilladsarbjedernes Landsklub

Samtliga som arbetar med den just nu pågående Eurovisionsschlagerfestivalen i Danmarks huvudstad Köpenhamn är nu garanterade kollektivavtalsvillkor. Men det krävdes facklig blockad från de danska ställningsbyggarna.

– Nu har scenarbetarna kollek-

”Blockaden skapade fullständigt kaos även om den bara varade i en halvtimme.”

John Ekebjærg-Jakobsen, ordförande för ställningsbyggarfackets Köpenhamnsavdelning

anpassningen av den arena som huserar festivalen upptäckte danska Stilladsarbjedernes Landsklub att flera av de företag som tillhandahåller scenarbetare saknade kollektivavtal. Det innebar bland annat i praktiken oreglerad arbetstid med arbetsdagar på upp till 16 timmar utan övertidsersättning och inte heller någon ersättning för obekväm arbetstid.

Trots upprepade förfrågningar vägrade företagen teckna några avtal.

Ställningsbyggarna och deras centralorganisation 3F vände sig då till huvudentreprenören, public service-företaget Danmarks Radio, DR. Men inte heller där fick facket något gehör.

– Det följer inte av lagstiftningen att anställda på den danska arbetsmarknaden ska omfattas av kollektivavtal. Det är därför inte ett krav att den enskilda arbetsgivaren ska ingå kollektivavtal med de fackliga organisationerna, skriver Pernille Gaardbo, DR-producent för festivalen i ett skriftlig svar.

FOTO: Janerik Henriksson/TT

tivavtalsvillkor, max tolv timmars arbetsdag, övertids- och ob-ersättning, säger John Ekebjærg-Jakobsen, ordförande för ställningsbyggarfackets Köpenhamnsavdelning.

I samband med

Förberedelser i det gamla varvsområdet B&W Hallerne i Köpenhamn inför Eurovision 2014.

gav sig inte. I stället beslutade de sig för att ta strid och för två veckor sedan gick de till aktion. På morgonen, innan arbetsplatsen öppnade, blockerade de den enda vägen till arenan med både byggnadställningsmaterial och lastbilar. Blockaden varade bara under en halvtimme, men var tillräckligt för att DR-cheferna skulle dra öronen åt sig.

– Blockaden skapade fullständigt kaos även om den bara varade i

Men ställningsbyggarna

en halvtimme. Efter det hade vi kontakter med DR tre gånger om dagen och nu är avtalen på plats, säger John Ekebjærg-Jakobsen

vara slavliknande villkor. Det aktuella scenföretaget Stagefright AB vägrade teckna avtal.

Efter protesten svartlistades flera av dem, vilket personalansvarig för De senare årens EuroStagefright AB bekräfvisionsschlagerfestivaler tade för Arbetaren. har kantats av undermåliga Inte heller Sveriges villkor för arbetare involve- Pernille Gaardbo.

Television ställde då rade i arrangemanget. Värst krav på kollektivavtal var villkoren i Azerbadjan, men för underleverantörerna. även i Sverige förra året protesteAxel Green axel.green@arbetaren.se rade scenarbetare mot vad de ansåg Foto: DR

Danmarks Radio vägrade kräva kollektivavtal för underleverantörerna involverade i Eurovisionsschlagerfestivalen i Köpenhamn. Men efter att ställningsbyggarna i protest blockerat vägen till arenan jobbar nu alla anställda under avtal med fackförbundet 3F.

Lag mot osäkra arbeten i Argentina Franco var 22 år gammal när han fick sitt första arbete. Hans namn förekommer dock inte på några ­lönelistor och han har inga löneförmåner. Personalstyrkan på före­ taget där han arbetar består av 150 personer, men 10 procent av dessa, de flesta unga, saknar riktiga anställningar. De har bland annat inga sjukförsäkringar.

– Det har heller inte gjorts några pensionsinbetalningar för hela det år jag jobbat här. Men jag kunde inte tacka nej till det här oregistrerade jobbet eftersom jag behövde det, säger Franco.

På senare år har andelen argentinare som liksom Franco arbetar inom den informella sektorn sjunkit, men de utgör fortfarande hela 33 procent av landets arbetsstyrka

enligt officiella uppskattningar. För ungdomar är de osäkra anställningarna ett mycket stort problem.

– Eftersom en så stor andel av befolkningen arbetar utan sociala skyddsnät så tvingas arbetarna acceptera de arbetsförhållanden ­ som erbjuds, säger ekonomen Juan Graña, som skrivit en bok om den argentinska arbetsmarknaden.

Jag är orolig för mina barn. När något händer dem och vi måste besöka läkare tvingas vi betala för vården direkt.

Daniel Reynoso, gatuförsäljare

De som arbetar inom den informella ekonomin saknar inte bara trygghet, de tjänar också betydligt sämre än de som har riktiga anställningar – lönerna är upp emot 50 procent lägre.

– De osäkra jobben är en av de främsta faktorerna till inkomstskillnaderna, säger Juan Graña. mittenvänsterregering fram ett lagförslag som syftar till att minska antalet arbetare inom den informella ekonomin. Enligt president Cristina Fernández är de osäkra jobben inom den informella ekonomin ”det näst största problemet” som landets anställda är drabbade av, ­efter arbetslösheten.

Lagförslaget innebär bland annat kraftigt minskade arbetsgivaravgifter för företag, samt olika stimulansåtgärder för att förmå dem att erbjuda personalen formella anställningar. En annan del av för­ slaget syftar till att höja straffen för de företag som inte följer reglerna, samt införande av fler kontroller av företagen.

Foto: Rodrigo Abd/TT

Var tredje arbetare i Argentina återfinns inom den informella ekonomin – där inga sociala skyddsnät existerar. Nu har landets regering lagt fram ett lagförslag som syftar till att minska den andelen.

Nyligen lade landets

De flesta som återfinns inom Argentinas informella arbetsmarknad har arbetaryrken, som exempelvis hembiträden eller textilarbetare.

I Argentina saknar var tredje arbetare rättigheter, många av dem är unga och arbetar inom textilindustrin eller som gatuförsäljare.

Dessutom tjänar många sin pengar på egen hand, bland annat som ­gatuförsäljare. En av dem är Daniel Reynoso, som sedan han var tolv år gammal har sålt dammvippor på Buenos Aires gator. Numera försörjer han sina tre barn på de inkomster försäljningen inbringar.

Daniel Reynoso menar att jobbet har sina fördelar – men beklagar att han vare sig har någon sjukförsäk-

ring eller rätt till en pension när han blir gammal.

– Jag är orolig för mina barn.

När något händer dem och vi måste besöka läkare tvingas vi betala för vården direkt. Och om det regnar ute förlorar jag alla pengar jag skulle ha kunnat tjäna den dagen, säger han.

Fabiana Frayssinet, IPS utrikes@arbetaren.se

Utrikes 9 Foto: Victor Caivano/TT

ARBETAREN 19/2014

Snabbmatsarbetare i internationell protest Den 15 maj är dagen för en endagsstrejk inom snabbmatsbranschen i USA. Det skriver nyhetssajten Salon.

Arbetare i en lång rad storstäder lägger ned arbetet i protest mot de låga lönerna i en bransch som sysselsätter allt fler arbetare i USA. Samtidigt hålls protester i 30 länder mot framför allt McDonalds.

Bakom den internationella protest­ dagen ligger International Union of Food, Agricultural, Hotel, Restaurant, Catering, Tobacco and Allied Workers’ Associations, IUF.

Ungdomshusets tomt förvandlades till trädgård Ett femtiotal ungdomar anlade u­ nder den gångna helgen en trädgård på rivningstomten Jagtvej 69 på Nørrebro i Köpenhamn. Här låg tidigare Ungdomshuset, under många år socialt center för vänsteraktiva i Danmarks huvudstad.

Rabatter och blomsterplanteringar anlades under två dagar, innan ägarna till tomten ringde polisen som körde bort odlarna, skriver Modkraft.dk.

Ungdomshuset var en gång i tiden Folkets Hus, och platsen där 8 mars ut­ ropades som internationell kvinnodag.

Det revs 2006 efter mycket omfattande protester och kravaller.

Sedan 2010 har 2 600 arbetare årligen räddats från tvångsliknande arbete i Brasilien. På bilden syns VM-arbetare i turist­orten Costa do Sauipe nära Salvador.

Slavarbete ökar i Brasilien inför VM Inför herrfotbolls-VM i Brasilien söker sig nu allt fler från landets fattiga regioner till storstäderna i jakt på arbete.

Slavliknande för­hållanden rapporteras i flera branscher, bland annat inom textilindustrin.

I Brasilien förekommer slavliknande arbete på boskapsrancher, sockerrörsodlingar och i kolgruvor i avlägsna områden, men har på senare tid även rapporterats inom landets textil- och konfektionsindustri. Det är nästan 20 år sedan Brasilien erkände att slavliknande arbetsvillkor är utbrett i landet, men det var först 1995 som ett system för att bekämpa tvångsarbete infördes.

– Vi är långt ifrån att ha satt stopp för problemet och det gäller inte bara Brasilien. Landet har erkänt att problemen existerar och det är ett stort steg. Det finns länder som inte medger det och som inte vidtar några åtgärder, säger Luiz Machado, nationell koordinator mot tvångsarbete vid Internationella arbetsorganisationen, ILO. Enligt landets arbetsdepartement har över 44 000 personer

räddats från slavliknande arbetsvillkor mellan 1995 och 2012. Offren har fått sammanlagt motsvarande 228 miljoner kronor i skadestånd. Sedan 2010 uppges 2 600 arbetare ha räddats från tvångsliknande arbete årligen.

Luiz Machado säger att FN uttryckt oro över en kraftig ökning av slavliknande arbete inför herrfotbolls-VM i juni i år och de olympiska spelen 2016, som Brasilien står värd för.

– Dessa stora evenemang drar arbetare från hela landet och migrantarbetare för byggandet av arenor. Stora infrastrukturprojekt har sociala konsekvenser i form av sexuellt utnyttjande och även barnarbete. Vi är på alerten och har förhandlat fram överenskommelser mellan rege­ ringen och den privata sektorn för att främja och garantera anständiga arbetsvillkor.

En särskild granskningsgrupp, som tillsatts av arbetsdepartementet, avslöjade i april tvångsarbete vid ett italienskt kryssningsfartyg, MSC Magnifica, i staden Salvador i landets nord­ östra delar. Besättningen hade tvingats arbeta upp till 16 timmar

om dagen och utsatts för övergrepp och trakasserier.

Den 20 april avslog en brasiliansk domstol ett överklagande från modekedjan Zara, som är en del av den spanska multinationella klädjätten Inditex-gruppen. Överklagan gällde slavliknande arbetsvillkor som upptäcktes 2011 vid en fabrik som tillverkar kläder för Zara. Klädföretaget uppgav att de inte kände till situationen hos underleverantören, men domstolen slog fast att kedjan var direkt ansvarig för utnyttjandet av arbetarna.

Stora infrastrukturprojekt har sociala konsekvenser i form av sexuellt utnyttjande och även barnarbete.

Luiz Machado, nationell koordinator mot tvångsarbete vid ILO

I mars räddades 17 peruanska textilarbetare från en låglöne­ fabrik i São Paulo där de arbetat över 14 timmar per dag sju dagar

i veckan, övervakats med kameror och inte haft tillgång till sina identitetshandlingar.

Luiz Machado på ILO menar att allt fler utländska arbetare utnyttjas på den brasilianska arbetsmarknaden.

– Människor från Paraguay, Peru och nyligen även Haiti kommer hit för att söka ett bättre liv. Många kommer utan papper och är rädda för att bli deporterade, och rädslan leder till att de inte anmäler arbetsgivare, säger han.

Tusentals jordbruksarbetare på landsbygden i Brasilien faller offer för tvångsarbete. Socialarbetaren Carolina Abreu arbetar för en kommitté mot slavliknande villkor i Fluminense.

– Under skördetiden kan ett enda sockerbruk anställa 5 000 arbetare från olika länder och dessa skuldsätter sig och arbetar under osäkra förhållanden.

Carolina Abreu berättar att arbetarna kan sakna kontrakt och att de tjänar mindre än minimi­ lönen som ligger på motsvarande 2 100 kronor i månaden.

Fabiola Ortiz, IPS utrikes@arbetaren.se

Minröjare död i olycka En norsk minröjare omkom under onsdagen i Libanon. Minröjaren var anställd av biståndsorganisationen Norsk Folkehjelp, meddelade organisationen via nyhetsbyrån TT på onsdagen.

Omständigheterna kring dödsolyckan var vid den här tidningens pressläggning ännu inte kända.

289 000 Så många kvinnor dog förra året runt om i världen i samband med graviditet. Trots den höga siffran är det en minskning med 45 procent jämfört med 1990, enligt en ny rapport från WHO.

Hundratals kidnappade flickor eftersöks i Nigeria

Polisen i Nigeria har utlyst en belöning på 50 miljoner naira, knappt två miljoner kronor, till den som kan ge information om var de 276 skolflickor som kidnappades för tre veckor sedan hålls fångna. Det skriver den brittiska tidningen The Guardian.

Flickorna fördes bort av den islamistiska milisen Boko Haram vid en attack på en skola den 15 april. På måndagen fördes ytterligare åtta flickor i åldrarna 8 till 15 år bort av milisen.

På en videoinspelning säger Abubakar Shekau, en av Boko Harams ledare, att han kommer att sälja flickorna som slavar.

Abubakar Shekau har tidigare deklarerat att Boko Haram ser Nigerias skolor som en konspiration mot islam och organisationen har utfört attacker mot skolor, vilka har lett till att många elever mördats.

10 Radar

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Toivo Jokkala, 08-522 456 66, radar@arbetaren.se

Gotiken och de Trots att dess stora gester i dag lätt framstår som lite löjliga har gotiken kommit att användas och förvaltas av nutida skönlitterära författare. Flera av de samtida författarna går i svaromål mot de äldre verkens koloniala och patriarkala strukturer på verkens eget gotiska språk, menar veckans radarskribent, i andra delen av vår gotikserie.

Anna remmets (Text)

Gotik – del 2

G

otik ­– ibland på svenska kallad skräckromantik – som litterärt modus har från och med 1900-talets senare hälft blivit föremål för många kritiska studier.

I dessa studier har gotikens monster, hemsökta byggnader, dubbelgångare och undangömda sinnessjuka undersökts bland annat ur ett postkolonialt perspektiv och ur ett genus- och queerperspektiv.

Men gotiken i litteraturen har också, trots att dess stora gester lätt framstår som något löjliga även när texterna fortfarande förmår att skrämma, kommit att användas och förvaltas av nutida skönlitterära författare. För dessa författare är gotiken intressant: för det första därför att det gotiska moduset, på det sätt som diskuterades i första delen av denna essäserie, har kommit att ses som ett verktyg för att tala om trauman och förtryck – för det andra därför att en stor del av den ”kanoniserade” gotiska litteraturen, trots sin destabiliserande potential, reproducerar ideologier (ofta koloniala och patriarkala) som de nutida författarna genom att använda gotiken går i ett slags intertextuellt svarsmål mot på de äldre verkens eget ”språk”.

Intertextualitet är sålunda centralt för de författare som diskuteras här. Deras texter förhåller sig till, och samtalar med, både äldre skönlitterära texter och de analyser som gjorts av dessa. I denna essä har jag valt att behandla några engelskspråkiga författare som på olika sätt samtalar med, och svarar, den gotiska traditionen.

D

en av dessa författare som kanske är mest explicit intertextuell och som mest uttalat går i svaromål mot en text i den västerländska kanon som använder sig av ett gotiskt modus är den dominikanska författaren Jean Rhys, som med romanen Wide Sargasso Sea (1966) har skrivit ett postkolonialt svar på Charlotte Brontës Jane Eyre från 1847 – berättad ur Bertha Masons (Rochesters första, sedermera sinnessjuka och inlåsta hustru) perspektiv.

I Jane Eyre är Bertha ett gotiskt ”monster”, skildrad med koloniala förtecken: hon beskrivs som en djurisk Annan från Västindien som Rochester lurats att gifta sig med för pengarna men som visar sig ha galenskapen ”i blodet”. Med den koloniala diskursen följer också att platsen som Bertha kommer ifrån, Västindien, avspeglar hennes egenskaper.

Rochester beskriver den som en helvetisk, overklig plats präglad av ”svart magi”. I Wide Sargasso Sea vänder Rhys på det gotiska narrativet så att det i stället blir Rochesters England, dit Bertha tvingas flytta efter sitt giftermål, som framställs som en ljusfattig, enslig och kuslig plats, och huset där Bertha mycket riktigt blir fånge som ett gotiskt betonat fängelse. Rochester själv framstår här som en gotisk antagonist, och Bertha som den typ av kvinnlig protagonist som brukar beskrivas i diskussionen kring så kallad female gothic:

en kvinna som på olika sätt måste navigera i ett gotiskt landskap där hon hela tiden hotas med fångenskap av olika symboler för patriarkatet.

Jean Rhys har alltså vänt de gotiska motiven ut och in så att Bertha, som i Jane Eyre representerar det gotiska ”monstret” i form av den rasifierade Andra som hotar och måste tuktas av Imperiet, i stället blir hjältinnan i ett gotiskt narrativ där Rochester och det koloniala (och patriarkala) förtryck han står för är det monster som till slut lyckas förgöra henne.

E

n annan författare som använder gotiken för att föra ett intertextuellt samtal med äldre texter är den kanadensiska författaren Margaret Atwood. Men där Jean Rhys samtal så att säga förs från ett ”inifrånperspektiv” där antagonisten från Brontës Jane Eyre har fått rollen som protagonist, så adresserar Atwood i romanen Lady Oracle (1976) den gotiska texten just i egenskap av fiktion.

Det intertextuella samtalet förs här både med den gotiska traditionen och med Jane Austens Northanger Abbey (1818), som den kan läsas som en modern version av och som i sin tur för ett intertextuellt samtal med äldre gotiska texter.

Liksom Flauberts Emma Bovary i Madame Bovary och Cervantes Don Quijote konfronteras huvudpersonerna i både Northanger Abbey och Lady Oracle med den kontrast som uppstår med det vardagliga livet för personer som i allt för hög grad lever sig in i romanerna de läser, i detta fall gotiska romaner. Huvudpersonen i Lady Oracle, Joan Foster, skriver dessutom själv gotiska berättelser. Genom att kontrastera Joans modernt prosaiska tillvaro med gotikens stora känslor och gester uppnår Atwood en parodisk effekt.

Den (från början) överviktiga Joan utgör också med sin själva kropp, och kroppslighet, en kontrast till gotikens klassiska hjältinnor. Men Atwoods text fungerar, som Donna Heiland visar i boken Gothic and Gender: An Introduction, inte enbart som parodi. Atwood visar hur Joan på många sätt är en fånge i en patriarkal tillvaro på samma sätt som den äldre gotikens hjältinnor, även om hennes fångenskap tar sig andra uttryck. I och med att Joan även är en författare som skapar egna texter har hon dock en helt annan kontroll och en helt annan makt än såväl sina gotiska föregångare som andra litterära konsumenter av fiktion, som Don Quijote och Emma Bovary. Atwoods Joan Foster är sålunda både en karaktär som existerar inom en gotisk struktur och som dekonstruerar den, såväl genom den kontrast som hennes eget liv och hennes egen kropp utgör i förhållande till äldre gotiska texter som genom det faktum att hon själv är författare med makt att skapa egna fiktioner.

I romanen Blind Assassin (2000) bygger Atwood upp en annan sorts gotik – även om det också i denna bok finns en framträdande metalitterär tematik. Ramberättelsen handlar

om två systrar, Iris och Laura, som växer upp, kvävda av konventioner och ansvar, och som exploateras både sexuellt och psykologiskt. Som en undanflykt från verkligheten och från männen i deras närhet blir de dessutom förälskade i samme man. Som en berättelse i berättelsen finns den roman som är utgiven i Lauras namn som Iris i själva verket har skrivit och som handlar om en kvinna som har en affär med en man som påminner om den man båda systrarna är förälskade i. Inuti denna roman i romanen finns ytterligare en berättelse som är en slags science fiction, men med starkt gotiska förtecken. I denna tredje berättelse blir en ”jungfru” som starkt påminner om gotikens utsatta kvinnogestalter räddad av den blinde bödel som egentligen ska agera gotisk skurk och döda jungfrun. Dessa två inleder sedan ett förhållande, men ”jungfrun” gör sig fri även från den blinde bödeln och går alltså emot de gotiska konventionerna i flera bemärkelser. Denna saga fungerar som en slags återspegling av det gotiska (utsattheten, känslan av hopplöshet) i den realistiska berättelsen om Laura och Iris. I Blind Assassin visar Atwood, precis som hon gjorde i Lady Oracle, att det egna skrivandet kan vara en väg ut ur den maktlöshet och utsatthet som är den kvinnliga tillvaro som den gotiska texten ofta beskriver.

I Blind Assassin visar Atwood, precis som hon gjorde i Lady Oracle, att det egna skrivandet kan vara en väg ut ur den maktlöshet och utsatthet som är den kvinnliga tillvaro som den gotiska texten ofta beskriver.

O

ckså den ständigt Nobelpristippade amerikanska författaren Joyce Carol Oates har gjort sig känd för att använda gotiken på olika sätt, nu senast i romanen The Accursed (2013). Detta är en roman som klart och tydligt signalerar att den är en pastisch som på ett medvetet, ofta parodiskt sätt använder sig av samtliga av den äldre gotikens verktyg och effekter.

Handlingen utspelar sig i Princeton i början av 1900-talet och kretsar kring en familj som drabbas av en förbannelse, börjar se spöken och där dottern på sin bröllopsdag blir bortförd av en demonisk man som sedan håller henne fången på en märklig och infernalisk plats fylld av diverse monstruösa varelser. Hon föder också hans barn, som beskrivs som ett monster. Skildringen pendlar mellan att väcka verkligt obehag och att vara medvetet komisk, då Oates skruvar gotikens excesser ytterligare ett varv. Dessutom är det tydligt att hon inte bara för ett intertextuellt samtal med den skönlitterära gotiska traditionen utan lika mycket med de studier som gjorts om gotiken.

S

ärskilt har hon tagit vara på tesen om att det gotiska moduset är ett sätt att berätta om verkliga, till viss del tabubelagda, fasor och trauman inom ett samhälle. Hos Oates, som hos många andra amerikanska författare, är detta trauma slaveriet och den strukturella rasismen. I The Accursed ger de flesta karaktärer uttryck för en mer eller mindre öppen rasism som bland annat tar sig uttryck i en paranoid skräck för blodsblandning och för gränsöverskridande. Fasan när Woodrow Wilson (en fiktiv version av den historiska personen med samma namn) ser på sin närmaste skyddsling och plötsligt inser att denne har ett afroamerikanskt påbrå som Wilson inte lagt märke till förut skildras som lika stark som den fasa som karaktärerna känner inför romanens övernaturliga väsen. Vidare beskrivs det ”demoniska” barn som Annabel Slade föder som ”kolsvart” vilket antyder att det finns en mer realistisk tolkningsmöjlighet till hennes trauma, som också blir hela släktens. Detta är en tydlig referens till äldre gotiska texter där antagonisterna i enlighet med en kolonial och rasistisk diskurs beskrivs i rasifierade termer. Genom att blottlägga karaktärernas rasism dekonstruerar Oates delvis det gotiska narrativet och skapar

Radar 11

ARBETAREN 19/2014

Foto:touchstone pictures

verkliga fasorna

Från filmatiseringen av Toni Morrisons bok Beloved (Jonathan Demme, 1998).

en osäkerhet kring vilka som egentligen är monster, vilka som är utsatta och vilka som är förövare. För samtidigt som staden plågas av diverse gotiska hemsökelser så pågår även lynchningar. Dessa vill dock varken Woodrow Wilson eller någon annan befatta sig särskilt mycket med. När antydningar om dessa händelser sipprar in i det gotiska narrativet står det klart att det är detta som Joyce Carol Oates vill visa upp som det verkligt monstruösa bakom och i utkanten av alla gotiska hemsökelser.

O

m Joyce Carol Oates kontrasterar den traditionella, effektsökande gotiken med de verkliga fasor som finns bakom så arbetar Nobelpristagaren Toni Morrison med en mer subtil, övernaturlig gotik för att visa slaveriets fasor i sin hyllade roman Beloved (1987). Beloved (Älskade) är namnet på den dotter som den före detta slaven Sethe skar halsen av hellre än att låta slavägarna återföra till slaveri.

Många år senare bor Sethe i ett hus som är hemsökt av ”babyspöket” som är hennes dotter och av de minnen från slaveriet som hon bara förmår sätta ord på lite i taget och med omskrivningar. När en gammal vän, Paul D, anländer till huset och driver bort spöket ser det först ut som

om Sethe och han kan börja läka tillsammans, men i stället för det osynliga barnspöket kommer en ung kvinna som kallar sig Beloved och som är lika gammal som Sethes döda dotter skulle ha varit. I Beloved använder Morrison, liksom många andra författare, gotiken som en symbol för de trauman som hemsöker hennes huvudpersoner.

Spökena har dock ingen terapeutisk verkan, de verbaliserar inte det förflutna utan förmår bara att stumt upprepa det, vilket kan vara en av orsakerna till Beloveds märkliga och fragmentariska sätt att tala trots att hon kroppsligen är en vuxen kvinna. Det är i samband med att Sethe med Paul D:s hjälp i högre grad börjar kunna sätta ord på de minnen som bär på de verkliga fasorna som Beloved försvinner och Sethe kan börja läka.

Romaner som Beloved och författare som Morrison, Oates, Atwood och Rhys är bara några exempel på hur gotiken, berikad, dekonstruerad och omdanad fortsätter att vara ett frekvent inslag i litteraturen.

I The Accursed ger de flesta karaktärer uttryck för en mer eller mindre öppen rasism som bland annat tar sig uttryck i en paranoid skräck för blodsblandning och för gränsöverskridande.

radar@arbetaren.se

Fotnot: Läs till exempel The Cambridge companion to gothic fiction (red Jerold E. Hogle), sidorna 252 ff, för att få veta mer om Jean Rhys Wide Sargasso Sea, samt Donna Heilands Gothic and Gender: An Introduction, sidorna 157–180 för mer om Margaret Atwoods användning av gotik.

The Blind Assassin Margaret Atwood Bloomsbury, 2000

Lady Oracle Margaret Atwood Virago Press, 1992 (första utgåvan publicerad 1976)

Gothic and Gender: An Introduction Donna Heiland Blackwell Publishing, 2004

Beloved Toni Morrison Vintage, 1997 (första utgåvan publicerad 1987)

The Accursed Joyce Carol Oates Fourth Estate, 2013

Wide Sargasso Sea Jean Rhys W.W. Norton, 1999 (första utgåvan publicerad 1966)

The Cambridge companion to gothic fiction Jerrold E Hogle (red) Cambridge University Press, 2002

12 Reportage

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Det regn som ska komma När stora delar av landet svämmas över blir det en hjälpande hand för rebellerna och en förbannelse för dem som flytt stridigheterna. Alla kämpar de för samma överlevnad – men med olika förutsättningar att lyckas. Inom kort faller regnen i ett Sydsudan på gränsen till avgrunden.

Jacob Zocherman (text och foto)

ARBETAREN 19/2014

Reportage 13

14 Reportage

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Rebbecca Nyakume bor tillsammans med barnen Nyawicrom (vänster) och Chuol i en hydda av gräs och trasiga tygstycken. De har tillsammans med 10 000 andra flytt stridigheter i området och sökt sin tillflykt i Ganyiel.

Föregående uppslag: Mary Nyachak Dingding har flytt undan stridigheterna I Bentiu. Hon är blind sedan många år och har nu förlorat allt. Hon sover I en hydda av torkat gräs som riskerar att spolas bort av vattenmassorna.

M

itt i kriget sitter en kvinna tillsam­ mans med två barn. De har för­ lorat allt. De sitter utanför en hydda av gräs och trasiga tygstycken, på en plats som snart kommer att svämmas över.

Att se hennes händer är som att titta på ett trolleritrick som är dömt att misslyckas. Den vänstra håller i en träskål som den högra rör i.

I skålen en mörkbrun röra gjord på näckro­ sor. Runt om den, flugor som ihärdigt surrar och förvandlar luften till ett täcke av svart.

Högerhanden, med grova valkar, håller ett hårt tag om en pinne och upprepar samma rörelser så den mörkbruna röran långsamt förvandlas till en gröt.

Men det spelar ingen roll hur mycket än

Rebbecca Nyakumes händer försöker. För det kommer inte att gå. Hennes två barn Chuol och Nyawicrom kommer snart att bli ännu tunnare än de redan är. Tiden kom­ mer att vara ute. För näckrosorna, det enda ätbara i området kring Ganyiel, dit runt 10 000 människor sökt sin tillflykt, är snart slut. 20 000 händer som drar upp dessa röt­ ter till de värdefulla växterna i de små vat­ tendragen är för många för att de ska räcka till alla. Här i Ganyiel, där de som flytt un­ dan krigets fasor slagit sig ned i hopp om räddning, kommer många i stället att dö av svält. Strandade utan chans att ta sig till­ baka då bara askan finns kvar av deras forna hemstad Bentiu. Nu beror deras öde på den

luftbro av mat som ska släppas från luften och som FN utlovat, men som ännu inte dykt upp.

E

fter decennier av inbördeskrig bröt sig det som i dag är Sydsudan loss från Sudan 2011. Tre år efter själv­ ständigheten har landet fallit sönder inifrån.

I december 2013 eskalerade en politisk makt­ kamp mellan de två forna bundsförvanterna – den sittande presidenten Salva Kiir och ti­ digare vicepresidenten Riek Machar – i en väpnad konflikt med etniska undertoner, mellan landets två största stammar. Dinkas och regeringsarmén, lojala med Salva Kiir på ena sidan; nuerna och rebellerna med Riek

Machar på den andra. En miljon människor har drivits på flykt sedan konfliktens start.

Tiotusentals har dödats.

Båda sidor i konflikten anklagas för krigs­ brott och brott mot mänskligheten. De se­ naste veckorna har massakrer på civila skett runt om i landet, bland annat på en FN-bas.

Uppemot 1 500 människor misstänks ha av­

Jag har förlorat allt och vet inte vad som kommer att hända nu.

Rebbecca Nyakum, flykting i Ganyiel

Reportage 15

ARBETAREN 19/2014

En helikopter med förnödenheter närmar sig Ganyiel. Snart, när regnen kommer, blir det näst intill omöjligt att landa även för helikoptrar i området.

Om jag lämnar lägret kommer de att döda mig.

De ser på min traditionella ansiktsmärkning att jag är nuer.

Peter Geng, flykting på FN:s bas i Tomping

Martha Nyakueth Liah flydde undan regeringens soldater. Under flykten som genomfördes i skydd av mörkret ramlade hon och slog ut alla tänder utom en.

rättats av rebellerna i staden Bentiu efter att den lokala radion spridit etnisk hatpropaganda. FN, på plats i landet sedan självständigheten med en fredsbevarande styrka, varnar för en stundande svältkatastrof. Samtidigt förbereder sig, de för tre år sedan så hoppfulla, sydsudanesiska medborgarna – civila såväl som soldater – på de regn som ska komma.

R

ebbecca Nyakume väntar även hon.

Fast inte enbart på nederbörden som kommer att förvandla Ganyiel till en ö avskuren från resten av landet. Hon väntar även, där hon sitter i den tidiga kvällningen, på besked om sin make och de två

barn som försvann under den panikartade flykten. När de sprang för sina liv. I dagar som nätter. Sprang från skotten som ekade genom mörkret där många föll och blev lämnade åt sitt öde. Familjen tappade slutligen bort varandra utan varken tid eller möjlighet att stanna och söka efter varandra. Nu, i de vackra mjuka färgerna när solen är i nedgående, är det svårt att föreställa sig dessa panikartade scener. När blicken sveper över våtmarkerna och temperaturen sjunker till en uthärdlig nivå är det lätt att inbilla sig en annan verklighet. Men för Rebbecca Nyakume är det svårt att vilseledas.

– Jag har förlorat allt och vet inte vad som kommer att hända nu, säger hon.

Hennes yngste son Chuol söker desperat hennes bröst. Men efter en stund slutar han, efter månader av enbart den näringslösa gröten på näckrosor är mjölken i Rebbeccas kropp slut.

D

agen efter, inte så långt ifrån platsen där Rebbecca Nyakume och de andra har slagit sig ned, står James. Över hans axel hänger en Kalasjnikov.

– Jag tog den av en regeringssoldat, säger han.

Mer vill James inte berätta om hur han fick vapnet. I stället pratar han om när konflikten exploderade i mitten av december, om hur han då var en vanlig tonårskille i Juba som an-

slöt sig till det väpnade motståndet mot regeringen. Många av de nuvarande rebellerna, de som James anslöt sig till i Juba, tillhörde tidigare regeringsarmén. Men sedan maktkampen mellan Kiir och Machar inleddes har nuerna startat sin egen rebellrörelse: den vita armén.

Under stridigheter i Juba fick regeringen militär support från Uganda och kunde slutligen driva bort rebellerna.

– Jag kunde då välja mellan att fly till FNbasen Tomping eller fortsätta min kamp med rebellerna, berättar James.

Valet var självklart. Han och många andra lämnade Juba. De vandrade i nästan en månad. Slutligen kom de till Ganyiel.

▶

16 Reportage

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

James bodde tidigare i Juba och gick i en månad innan han kom till Ganyiel. Han patrullerar nu i dess utkanter där tusentals människor som flytt oroligheterna i norr bor under enkla förhållanden.

I dag är en del av dem som kom tillsammans med James kvar i området. Andra har dragit vidare norrut där rebellerna den senaste ­tiden intensifierat sina attacker mot rege­ ringstrupperna. Men för James liksom för många andra rebeller handlar det inte om anfall.

– Vi försvarar bara vårt folk, säger han, stå­ ende i vattenbrynet där några barn och kvin­ nor samlats för att tvätta de få klädesplagg som finns till hands.

Rykten i många delar av landet talar om en utökad offensiv från rebellerna när vägarna

Jag är en rebell, jag vill försvara mitt folk.

James, flykting från Juba som nu patrullerar i Ganyiel

blir oframkomliga. Då blir det svårare för re­ geringens tunga artilleri att flyttas och James är övertygad: – Man mot man är vi rebeller starkare, me­ nar han.

Säkerhetsläget har förvärrats i landet de

senaste veckorna och de flesta röster både från dinkas och nuers tror att något är i gör­ ningen.

– Visst kommer rebellerna att gå till attack under regnperioden, de kommer att inta Juba och befria oss, säger en man i Tomping i ut­ kanten av Juba, i det flyktingläger som James valde att lämna.

I stället tittar han ut över omgivningarna längs det fridfulla vattnet i Ganyiel. Han är på sin vakt. För fienden kan dyka upp när som helst. Och gör det i samma stund. Bara några mil söderut, i Bor, massakreras civila från Ja­

mes stam. De skjuts ihjäl inne på en FN-bas av beväpnade ungdomar med hjälp av rege­ ringssoldater. I sina tält. Utan chans att för­ svara sig. Män. Kvinnor. Och även barn.

Innan dagen är slut kommer många fler än de 30 som rapporteras döda ha avlidit av sina skador.

A

lla dessa människor, på flykt. De inne på baserna, omringade av sina fiender i väntan på att en dag kunna återvända hem. De utanför, hungriga, som väntar på FN:s luftbro av

Konflikten i Sydsudan 9–15 januari 2011. En folk­omröstning om Sydsudans självständighet hålls.

När rösterna räknats står det klart att nästan 99 procent av de röstande röstat för en delning av Sudan.

klaras självständigt.

9 juli 2011. Sydsudan för-

December 2013. Strider utbryter mel-

Juli 2013. President Salva Kiir sparkar kabinetten och även vice-president Riek Machar i en intern maktkamp.

lan regeringstrupper och rebeller. Utlän- Januari 2014. Riek Machar, som nu befinner sig på flykt, åtalas för förräderi. ningar evakueras och ugandiska trupper anländer till stöd för regeringen.

April 2014. Rebeller och anhängare till Riek Machar dödar cirka 1 500 Januari 2014. Ett fredsavtal människor i Bentiu. De flesta civila. skrivs under, men bryts upprepade gånger av båda parter.

Reportage 17

ARBETAREN 19/2014

Många av dem som flytt striderna kommer från Bentiu. De flesta har förlorat allt och anlänt tomhänta. Barnet ligger och sover i en hydda av gräs.

mat riskerar att få vänta förgäves då FN har fått ta emot hård kritik från hjälporganisa­ tioner för att de inte gör tillräckligt för att förhindra den svältkatastrof som de själva varnar för. När regnen väl börjar blir det än svårare för förnödenheter att nå fram. Sam­ tidigt har FN upprepade gånger misslyck­ ats att beskydda civila som sökt skydd på deras baser.

Flera som tidigare sökte sin tillflykt på de­ ras bas i Bor väljer några dagar efter massa­ kern att lämna lägret och marschera ut i fien­ deland, övertygade om att oddsen för överlevnad där är bättre än hos de fredsbeva­ rande trupperna. Flera av James och Rebbec­ cas stamfäder, offren i Bor, sköts ihjäl i sina sjukhussängar.

Men för Rebbecca Nyakume är de bakom­ liggande orsakerna till stridigheterna oklara, det enda hon vet är att hon fått lämna sitt hem och separerats från sin familj.

– Jag vet inte varför man dödar varandra.

Plötsligt tyckte dinkas inte om oss, och at­ tackerade, säger hon.

Ytterligare en dag passerar. Men något händer. Rebbecca Nyakumes ögon har änd­

Näckrosor är den enda maten för de omkring 10 000 människor som flytt till Ganyiel. Nu hänger deras överlevnad på FN och hjälporganisationer.

rat uttryck och är fyllda av något som inte fanns där tidigare. Något som bryter igenom den hinna av trötthet som ständigt plågar henne. I stället för ännu en dag av tom väntan har hon några timmar tidigare nåtts av beske­ det att hennes man och de två andra barnen är vid liv. De befinner sig på en annan plats dit flera av de som flytt från Bentiu sökt skydd. Nära men ändå långt borta då få vågar röra sig mellan de båda tillflyktsorterna i rädsla för de fickor av regeringskontrollerat område som ligger emellan. Men ändå är det en glädjens dag för Rebbecca Nyakume.

– Det känns som en välsignelse, säger hon med tacksamhet samtidigt som hon riktar blicken och händerna mot himlen.

M

ajoriteten av Sydsudans närmare elva miljoner invånare har aldrig upplevt en varaktig fred och är vana att överleva med små medel. Härdade ef­ ter decennier av krig. Men nu väntar ytterli­ gare en annalkande svält samtidigt som kriget med största sannolikhet kommer att intensi­ fieras. Vilka kommer att överleva? Vems tid kommer att vara förbi? Vem kommer den gud dessa människor sätter sin tilltro till, att skona?

Om inte dialog mellan Riek Machar och Salva Kiir kommer till stånd kommer förhål­ landena med all säkerhet att förvärras, mot­ sättningarna mellan nuerna och dinkas riske­ rar att förvandlas till ett folkmord, och krigets dödsoffer kommer då inte enbart att räknas

bland de som faller för motståndarens kulor.

De kommer att räknas i större siffror än så.

Hundratusentals. Kanske fler. Vanliga män­ niskor. Vars drömmar handlar om överlev­ nad. Om fred. Om en varaktig framtid. Men nu, mitt i kriget, sitter en kvinna tillsammans med två barn som förlorat allt. Utanför en hydda av gräs och tyg, på en plats som snart ska svämmas över. Men hon känner sig lyck­ ligt lottad. För mitt i hopplösheten finns nu något som kommer att hålla henne och bar­ nen vid liv ytterligare en tid. reportage@arbetaren.se

Fotnot: Antalet dödsoffer är ungefärligt då det inte är klarlagt hur många som dödats under den senaste tidens strider.

18 Kultur

ARBETAREN 19/2014

Foto: SF

Redaktör: Fredrik Edin, kulturen@arbetaren.se

Britpopen 20 år och inget att fira Musikgenren ”britpop” har hunnit fylla 20. Musiken kan beskrivas som uppdatering av klassisk brittisk popmusik som Beatles och Kinks även om många band var influerade av allt mellan madchester, glamrock och pretentiös punk. Banden hette bland annat Blur, Oasis, Supergrass, Verve, Elastica, Shed Seven och The Bluetones. Det råder delade meningar om när britpopen uppstod och vilket som är det första albumet. Men många skulle nog säga Blurs Modern Life Is Rubbish från 1993.

Britpopen kulminerade hösten 1994 då alla som hade minsta intresse av popmusik bråkade om vilka som var genrens kungar. Blur som precis släppt ytterligare en skiva, Parklife, eller uppkomlingarna, slynglarna, city-fansen – och enligt de själva det bästa som hänt popmusiken sedan The Beatles – Oasis från Manchester som debuterade med Definitely Maybe.

Att alla hade fel är det ingen som minns i dag.

Medan det bråkades som värst passade nämligen Suede på att ge ut Dog Man Star, som inte bara är det bästa som med lite god vilja kan kallas britpop, utan också ett av de bästa albumen någonsin, oavsett genre. Suede var dock minst lika inspirerade av exempelvis David Bowie som av The Beatles.

I en artikel i tidningen The Quietus beskriver Taylor Parkes vad britpopen egentligen handlade om. Lagom till Parklifes 20-årsdag syns hyllningarna överallt, något Parkes skyller på att de som växte upp med britpopen numera dominerar brittisk media. Men precis som när det gäller fejden mellan Blur och Oasis har alla fel även den här gången. Det finns inget att hylla, tvärtom.

relationer; filmer som Giorgios Lanthimos Dogtooth (2009) och Alper (2012), Athina Rachel Tsingaris Attenberg (2010) eller Ektoras Lygizos Boy Eating the Bird’s Food (2012).

[film] Miss Violence Regi: Alexandros Avranas

från depressionens Grekland, Skulden, skriver Kajsa Ekis Ekman om ”äckliga trådar” på internet, ”där grekiska män hoppas att krisen ska göra kvinnorna så fattiga att de har sex med vem som helst för lite pengar”. Unga grekiska kvinnor ”blir billigare och billigare för var dag”, konstaterar en anonym man som tidigare ”bara dejtat slaviska tjejer”.

När jag läste det här kom jag att tänka på en vän till mig som brukar säga – lite på skämt, men mest på allvar – att det innersta motivet för alliansregeringens politik är att borgarna vill knulla våra döttrar billigt.

I sin reportagebok

Foto: JOhn Shearer

Enligt Parkes var britpopen inte alls en sympatisk utveckling gammal fin brittisk populärkultur som traditionellt varit alternativ, arbetarklassbaserad och radikal. Britpopen var snarare ett soundtrack till något nytt och sämre och banade väg för i stort sett allt elände som inträffat sedan dess, både inom popen och samhället.

Som ökat klass­förakt, gentrifiering och infantilisering. Och även om Britpopen hade obe­fintlig effekt på icke-vita, icke-kommersiella och icke-gitarr- Fira inte den här killen. Damon Albarn, Blur. baserade stilar innebar den att samma stilar marginaliserades ytterligare.

Britpopens andlige ledare var heller inte varken Damon från Blur eller Noel från Oasis utan Tony Blair som i ledningen för sitt urvattnade sosseparti ogenerat fortsatte den nyliberala samhällsutveckling Margaret Thatcher banat väg för. Sedan dess har helt fel människor fortsatt att konsekvent slå mynt av de sämsta aspekterna av britpop. Så det finns verkligen ingen anledning att ordna födelsedagskalas. Snarare borde förgrundsgestalterna skämmas.

Trojkans barn Miss Violence är den mest fulländade av de senaste årens grekiska filmer, anser Arbetarens recensent Daniel Lindvall.

Jag ser osökt paralleller till vår egen samtid. Visst, musikgenrer tar inte så stor plats nuförtiden. Och arenahouse är ett marginellt fenomen. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att Swedish House Maffia och liknande artister gör house samma tjänst som Moderaterna gör ordet arbetarparti. En perfekt muzak att spela i den hiss som fortsätter nedåt i rask takt. Där Fredrik kommer att kliva ur och Stefan kliva in och förnöjt konstatera att någon redan tryckt på knappen till källarvåningen.

Fredrik Edin

Det må vara hur det vill med borgerlighetens sexuella drifter, men det är ofrånkomligt att den sociala nedskärningspolitiken gör redan svaga grupper ännu mer utsatta, även för sexuell exploatering. Men den sexuella exploateringen, i dess pedofila variant, är också en belysande metafor för kapitalismens klassrelationer. Hur ofta försöker man inte tvinga på anställda den patriarkala bilden av företaget som en enda stor familj där högsta ledningen utgör föräldrarna, mellancheferna storasyskon och arbetarna barnaskaran? Samtidigt är detta förstås en familj där barnens enda berättigande ligger i deras förmåga att oupphörligen tillfredsställa föräldrarnas behov.

För nationer som hamnar i klorna på kapitalismens överstatliga institutioner – i Greklands fall den så kallade trojkan: IMF, Europeiska centralbanken och EU-kommissionen – kan den infantiliserande diskursen rentav utsträckas till hela folkslag. Med de 101 lögnerna om ”den lata greken” som förevändning krävde det europeiska etablissemanget att hela landet ställdes under ”förmyndarskap”, något som också blivit det praktiska resultatet av successiva grekiska regeringars avtal med trojkan. Med hjälp av detta ”förmyndarskap” ska de omyndigförklarade grekerna tvingas att under all överskådlig framtid inrikta sina liv på att tillfredsställa sina förmyndares omättliga begär. En påtaglig infantilisering drabbar också de många arbetslösa eller arbetande fattiga unga (och inte så unga) vuxna som nu tvingas sätta sina liv på rewind och flytta tillbaka till föräldrahemmet.

Miss Violence börjar annars med en närmast klichéartad familjeidyll. Angeliki fyller elva år och firas med färgglada ballonger, tårta, sång, dans och partyhattar. Men, uppsluppenheten till trots, är det något desorienterande overkligt över det hela. Först undrar jag över den historiska tidpunkten. Befinner vi oss på 1980-talet; som polaroidkameran och stereoanläggningen i kombination med den fullständiga avsaknaden av mobiltelefoner eller datorer i hemmet kan få en att tro?

Skulle inte detta vara en film om nutiden? Sedan blir jag förvirrad över familjemedlemmarnas exakta relationer till varandra. Är de tre flickorna i ljusa klänningar och den lille pojken i vit skjorta och svarta byxor allesamman syskon? Är den 30- eller 40-åriga kvinnan i grön sommarklänning deras mamma?

Och den äldre kvinnan bredvid henne, är det mormor? Och vem är egentligen mannen i övre medelåldern som, iförd kostym, slips och partyhatt, leder övningarna vänligt men bestämt – han som valsar runt med födelsedagsbarnet till tonerna av Leonard Cohens 1980-talshit ”Dance Me to the End Of Love”? Är han pappa eller morfar?

Sekunderna efter dansen går Angeliki lugnt ut på balkongen, kliver över räcket och kastar sig mot sin död. Festen är över och resten av filmen är dess efterspel.

Det visar sig ganska omgående att vi befinner oss mitt i den samtida krisen. Kanske är avsaknaden av nutidens digitala prylar filmens sätt att påminna oss om att en depression också kan innebära teknisk avveckling när modern infrastruktur förfaller eller blir för dyr för många. Familjerelationerna förblir däremot delvis en öppen fråga. Mannen, som är arbetslös, visar sig nämligen snart vara både pedofil och incestuös hustyrann. Förmodligen är han både pappa och morfar till flera av barnen. Men frågan förblir öppen, eftersom familjens främsta inkomstkälla tycks vara den prostitution han tvingar sina barn/barnbarn till. Mot världen utanför hemmet – de rika torskarna, den unga chefen på ett tillfälligt jobb – är han däremot tvingad att inta en förödmjukande underdånig hållning. Så förmedlas aggression och förödmjukelse uppifrån och ned genom samhällskroppen.

Det må vara hur det vill med borgerlighetens sexuella drifter, men det är ofrånkomligt att den sociala nedskärningspolitiken gör redan svaga grupper ännu mer utsatta, även för sexuell exploatering.

Ungefär som ovan skulle man kanske kunna redogöra för

den nationalpsykologiska bakgrunden till Alexandros Avranas Miss Violence (med manus av regissören och Kostas Peroulis). Miss Violence skriver in sig i den våg av filmer som de senaste åren låtit det krackelerande grekiska samhället avspeglas i absurdistiska skildringar av dysfunktionella familje-

Miss Violence är för mig den mest fulländade av de senaste årens grekiska filmer. Dess styrka är att den fungerar på alla sina plan samtidigt; som obehaglig men fascinerande thriller, som familjeskildring och som allegori över en nation och en epok. Den utgör ett skitigt monument över alla de barn vars framtid offras för att upprätthålla en hopplöst läckande ekonomisk bubbla. Ett monument över trojkans barn.

Daniel Lindvall kulturen@arbetaren.se

Det nya röda ordet [bok] Literature and Class

Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature Magnus Nilsson Humboldt-Universität zu Berlin

Foto: erik conard/scanpix

Kultur 19

ARBETAREN 19/2014

”Jag menar med arbetare de ickeexisterande som kräver sin

De svenska författarna har gång på gång förklarat att ar-

betarlitteraturen måste förnyas, och delvis tillskrivit den tidigare litteraturen mer negativa egenskaper än berättigat. Det är naturligtvis sant att en samtida arbetarlitteratur måste vara just samtida. Men att poängtera det känns nästan som öppet mål.

Det är tacksamt att proklamera sig som banbrytare. Det är sexigare än att sätta in sig själv i en tradition. Men när det gäller arbetarlitteratur finns bägge möjligheterna. Från den tidiga kampdikten till den proletära uppväxtromanen, över rapportböckerna till dagens klasskildringar (med stort fokus på arbetsplatsen) går det en klar röd tråd: förnyelsen ingår i traditionen.

Antagligen just för att klassamhället förändras, men består.

Som svensk läsare är det lätt att ta arbetarlitteratur för given, den kanske är kontroversiell, föråldrad eller upphöjd, men den finns. Nilsson visar att den svenska arbetarlitteraturen är världs­ unik. Ingen annanstans har arbetarlitteraturen samma starka ställning. Ett exempel: i början av 1960-talet fanns det bara tre prominenta västtyska författare med arbetarklassbakgrund (och

Folksamlingens natur På Första maj tågar vi genom Gamla stan. Vi är hundratals, tusentals, en enda stor kropp. Var ska vi bo? Där ska vi bo! ropar vi och pekar på slottet. En kille springer upp på avsatsen framför entrén och viftar med en svartröd flagga. Vi jublar. Om kapitalismen hade fallit där och då hade det känts helt naturligt. Det finns något så oerhört fysiskt, nästan primitivt, i en demonstration. Inte minst i kontrast till resten av tillvaron. Vanligen tänker vi ju på oss själva som individer; vi blir till när vi avskiljs från resten av mänskligheten, när det som är Jag och ingen annan utkristalliserar sig. I demonstrationen är poängen den motsatta. Ju mindre jag är jag, ju mer gruppen är enad, desto skarpare avtecknar sig livet.

Författaren Elias Canetti är en av dem som tänkt mest på folksamlingens natur. Ursprungligen inspirerad av julirevolten i Wien 1927, då 84 demonstranter dödades av polisen, började han på 30-talet skriva på Massa och makt, ett slags halvvetenskaplig antropologisk studie över mänskligt flockbeteende. Boken tog 30 år att färdigställa. Och den är

Arbetarförfattaren Moa Martinson (1890–1964) debuterade 1933 med Kvinnor och äppelträd.

jag som tycker vår litteratur är medelklassdominerad!). Under samma period hade vi till exempel Eyvind Johnson, Moa Martinson, Sara Lidman, Ivar Lo-Johansson, Harry Martinson och Vilhelm Moberg. En av anledningarna härtill kan vara den svenska borgerliga litteraturens generella uselhet. Arbetarlitteratur hade helt enkelt lättare att ta sig in i den litterära offentligheten, i brist på konkurrens.

Vad som är arbetarlitteratur är lika mycket en fråga om vad

som tolkas som arbetarlitteratur: uppfattar ”vanliga” läsare, litteraturvetare och kritiker klassperspektivet? I dag befinner vi oss i början eller mitten av en ny våg av arbetarlitteratur. Det påverkar mottagandet. Det påverkar viljan att skriva, och definiera det man skriver, som arbetarlitteratur.

Nilsson menar att litteratur har en förmåga till uppdatering, undersökning, som gör den till ett avantgarde i den samtida klasspolitiken. Jag tror han har rätt, att diskutera klass, visa klass, skapa klass, är lättare i litteraturen än i andra fält.

underbart säregen och djupsinnig, säkerligen bidragande till hans senare nobelpris i litteratur.

Canetti menar att massans lockelse ligger just i sönderfallet av det privata. Inom massan upphör jag att vara jag och du att vara du, med de privilegier som skiljer oss från varandra. En absolut jämlikhet infinner sig. Vi blir alla identiska delar av samma organism.

I detta ligger en befrielse från den rädsla för att bli vidrörd som Canetti gör central inom mänskliga samhällen. Som yttrar sig i såväl att vi bär kläder, som att vi helst inte sätter oss bredvid främlingar på bussen. Vi gör allt för att avskärma oss från varandra. När så fördämningarna brister blir euforin över den nyvunna gemenskapen total. Massan växer, förtätas.

Vilka sorts massor finns det? Fem stycken, enligt Canetti.

Först har vi den förföljande massan som jagar ett gemensamt byte, ibland i form av den flyende massan. Den karnevaliska festmassan är en annan. Vidare har vi den kollektivt vägrande förbudsmassan, kännetecknad av ett gemensamt upphörande, typ en strejk. Slutligen finns den omstörtande massan vars mål är att vända upp och ned på allt vedertaget.

För Canetti är ingen av massorna moraliskt entydig. Hans syfte är att beskriva psykologin bakom dem, inte att visa åt

För att citera Åsa Linderborg i näthatsdebatten: arbetarklassen, allt mer socialt frustrerad, saknar representation i det offentliga samtalet.

Talar vi om hur arbetsplatsolyckor, stress, lön, hur sexism och klass samverkar? Talar vi genom undersökningar, modernistisk lyrik eller romaner? Teater som Hopsnackat, serier och musikaler som Pigan?

För en författare betyder det att gå in på detaljnivå: det enstaka ordet. Vilka ord använder vi för att beskriva ett yrke? Piga eller lokalvårdare, operatör eller maskinslav? Möjligheterna är i det närmaste obegränsade, det skrivs om klass på jävligt många sätt, men hur skriver man bäst om klass? Nilssons läsvärda bok gör en klokare, bland annat därför att den visar på möjligheter, och för att den inte ger ett enkelt svar. Men ett är tydligt: arbetarlitteratur är det nygamla svarta, eller röda.

Hur tala om klass?

Henrik Johansson kulturen@arbetaren.se

vilket håll de riktas eller borde göra det. En rasistisk lynchmobb är ju lika mycket massa som ett Första maj-tåg. Och man kan tänka sig att också mannen som mailar och kallar mig judehora ansätts av en längtan till det kollektiva och ansiktslösa, även om den är osedvanligt grumlig.

Och är det inte efter Canetti vi hittar den antifascistiska uruppgiften? Att inte bara se revolten, utan också förvalta den, göra den till vår.

Gud vet vilka mörkrets makter den annars grabbar tag i.

Foto: tt

identitet.”

Med detta citat av Ivar Lo-Johansson inleder Magnus Nilsson sin bok Literature and Class – Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature. Nilsson är professor i litteraturvetenskap och forskar främst på svensk arbetarlitteratur och sambanden mellan klass, klasskamp och litteratur. För att anknyta till Ivar Lo-citatet behandlar boken hur klass skrivs fram i svensk (och, som referens, västtysk) litteratur. Inte bara hur klass gestaltas, utan skrivs fram: hur man i litteratur kulturellt producerar klass. Klass förstått inte bara som en objektivt storhet av våra intressen, ägande eller ickeägande av kapital, utan också klass som hur vi identifierar oss som en del av en klass (eller inte). Annorlunda uttryckt: uppfattar vi våra gemensamma intressen (av högre lön, bättre arbetsmiljö, ökad bemanning) som just gemensamma intressen?

Nilsson djupdyker framförallt i delar av Folke Fridells, Kristian Lundbergs och Göran Palms författarskap och jämför med verk av Günter Wallraff och Max von der Grün. Jämförelsen visar likheter, som arbetarförfattarnas marxistiska förståelse av arbetet, där arbetarens och kapitalistens relation främst är en ekonomiskt, strukturell relation (vilket, menar jag, ofta krockar med litterära konventioner där konflikter ges psykologiska förklaringar). Och jämförelsen visar på olikheter, som hur man förhåller sig till tidigare litteratur inom samma tradition och till den litterära offentligheten.

Elias Canetti var kanske något på spåret

Veckans tips: I helgen är det rumänska filmdagar på biograf Victoria i Stockholm. Fredag till söndag visar man ett tiotal filmer, däribland Tudor Cristian Jurgius prisbelönta The Japanese Dog. Arrangör är Rumänska kulturinstitutet.

Rebecka kärde

20 Kultur

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Fredrik Edin, kulturen@arbetaren.se

Rapport från en

Poängen med böcker är att de ska beröra. Det finns böcker man blir glad över och böcker man blir ledsen av. Samma sak är det att skriva böcker. Men Kristina Mattssons senaste verk Välfärdsfabriken – Om arbetets mening och gränslös kontroll, har snarare gjort henne förbannad.

BEATA HANSSON (TEXT) OCH JAN-ÅKE ERIKSSON (FOTO)

har visat mig att vi lever i en cynisk tid där människor i sina arbeten är totalt utbytbara. Viktiga erfarenheter, som vi har skaffat genom åratal i yrkeslivet, är inte längre intressanta.

Under sitt arbete med Välfärdsfabriken har Kristina Mattsson kommit fram till slutsatsen att vikten av att odla långvariga relationer på jobbet är på utdöende. Största delen av den kunskap vi fått genom arbetet, och som vi tidigare förväntats berätta om för våra kollegor, kommer i fortsättningen att bli systemburen, den plockas ur folks huvuden och kommer i stället att bäras fram av byråkratin.

Men vad händer då med yrkesstolthet, känsla för kolleger, och arbetsglädje? Vad händer då med oss människor?

– ATT SKRIVA DEN

KRISTINA MATTSSON är en skrivande berättare. Som journalist har hon ofta grottat ned sig i frågor som rör arbetslivet. Men nu gräver hon lite djupare i själva essensen av arbetets betydelse. Hon inleder sin bok med orden: ”För mig har arbetet alltid varit ett äventyr, en befrielse, ett självförverkligande, oavsett vilket jobb det varit. Att byta arbetsplats har varit som att lifta. Ett sätt att möta nya verkligheter och lära känna världen.”

Det är med en viss kluvenhet i rösten hon ser på sitt avslöjande, att hon faktiskt är en ganska flitig människa som alltid gillat att arbeta.

– Inte minst på grund av en stundtals ganska så arbetskritisk son har jag ofta känt mig nödd att agitera för min arbetslust. Att ha hela sin identitet kopplat till arbetsplats och sitt yrke, kan jag hålla med om blir lite skört, i denna arbetsbristens tid.

MEN VAD ÄR livets mening? En inte särskilt långsökt tanke är att en viktig del av livet är arbetet vi utför under större delen av vår vakna tid. Det är kring det vår identitet kretsar. Det är runt vårt yrke våra drömmar och planer tar form, om inte annars så när lönen för utförd prestation pytsas ut.

Själv inledde Kristina Mattsson sin yrkeskarriär som växlare vid järnvägen. Hon styrde vidare in på skrivarbanan och hoppade mellan olika korttidsvikariat, som sedermera mynnade ut i frilansande. Bakom sig har hon i dag ett nästan 35 år långt yrkesliv. En tidsrymd hon förvaltat väl på flera sätt. Den har bland annat gett henne möjlighet att reflektera över hennes och olika kompisars relation till jobbet. Och om arbetsmiljön omkring oss. Om vad som får oss att funka eller inte funka i förvärvslivet. Om vad som är arbetslust.

om arbetslust vi ska prata i dag. Inte i första hand. Vi ska prata om nu-

MEN DET ÄR INTE

tiden och effektiviteten. Den slimmade vardagen. Och en framtid som ter sig närmast anorektisk. Vi ska prata om hemtjänstpersonal, tandläkare och socionomer. Barnmorskor och lärare. Om callcenterpersonal. Men vi ska framförallt fördjupa oss i samtal om dokumentation och granskningsbesatthet.

Om New Public Management, samlingsnamnet på de olika styrnings- och ledningssystem, tekniker och modeller som utvecklades för att sätta en modern och nyliberal ton på den offentliga sektorn.

– Borgerliga drömmar om valfrihet och individualisering skulle uppfyllas med ett marknadstänkande hämtat från näringslivet. Nyliberalismen hade erövrat västvärlden under 1980-talet med sin grundidé att kapitalismen och affärstänkandet innehåller svaret på hur samhället bäst ska organiseras. I kvinnodominerade branscher som hotell och restaurang är nära hälften tillfälligt anställda. Alliansregeringen 2006–10 hjälpte till genom lagstiftning som gör det möjligt att stapla kortare anställningar på varandra i all evighet.

När New Public Management välkomnades in kom samtidigt det första privata daghemsföretaget, Pysslingen. Dörren hade

öppnats på vid gavel mot en framtid där det handlade om att strömlinjeforma och fokusera på resultat. Men det är ingen företeelse som är unik för Sverige, säger Kristina Mattsson. Det är en global kapitalism som hon nu kan se dra fram över stora delar av världen.

Men den benhårda ivern att marknadsanpassa har många gånger allvarligt skadat kvaliteten, säger Kristina Mattsson.

– Och inte har det blivit mindre byråkratiskt heller med all dokumentation som krävs.

KRISTINA MATTSSON berättar om olika livsöden i boken. Läsaren får bland annat stifta bekantskap med undersköterskan Berit som jobbat nära patienternas önskemål, krav och behov i många år. Hon är en kvinna som skaffat sig en stor erfarenhetsbaserad lyhördhet i sitt jobb, ett gehör som inget utvärderingsprogram i världen kan bräcka.

– Aristoteles kallade den av erfarenheten uppövade kunskapen för ”fronesis”. Dagens forskning kallar det praktisk kunskap eller professionellt omdöme när den erfarna undersköterskan eller vårdbiträdet hör på patientens andning om det är lugnt eller dags att ringa på en doktor, och med en blick kan bedöma hur långt borta döden är på ett hospice.

Praktisk kunskap ser hon som ett osynligt Kristina Mattsson samhällsfundament och grunden i alla professioner och yrkesgrupper.

– Fast just nu är digitalisering och höjd teoretisk utbildning svaret på livets alla gåtor och de korttidsutbildade bortrationaliseras ur sjukvården.

Hon berättar om en blogg som gjort henne så glad. En kvinna som skrev det Kristina Mattsson hade hoppats att boken skulle förmedla: ”Jag är undersköterska och sjuksköterska. Jag har arbetat i hemtjänsten i privat regi, men även i kommunal äldreomsorg och på avdelning inom landstinget och jag känner så väl igen mig i det som Mattsson skriver. Om sparandet, om personalbristen, om tidshetsen, om att inte hinna äta eller träffa arbetskamraterna. Om hur man inte hinner ta sig tid med patienterna för att man ska dokumentera, svara i telefon, signera fakturor, inventera kemikalier med mera.”

Att ha hela sin identitet kopplat till arbetsplats och sitt yrke, kan jag hålla med om blir lite skört, i denna arbetsbristens tid.

föder svåra frågor. Men kanske ska vi bara acceptera att vi lever i en ny era? Som inte stavas kollektiv.

Och inte solidaritet. Samtidigt som vi kan notera att de ungas yrkesdrömmar har förändrats. Från en tid där det krävdes höga betyg för att komma in på vårdlinjen och det var ännu hetare att bli socionom, där lönen inte var lika viktig att prata om som arbetsvillkoren. Ska vi resignera inför värdering enligt ett excelarksklimat där egen prestation är mätbar i siffror? Och ska vi prioritera skaKRISTINA MATTSSONS BOK

”Att skriva den har visat mig att vi lever i en cynisk tid där

pandet av smarta vinster inom vård och omsorg?

Nutiden har hittat ett svar som täcker nästan allt. Kontrollapparaterna. Kristina misstänker att dess framgångssaga kan bero på att vi har en övertro på vattentäta IT-baserade system som ska ordna upp saker åt oss. Att vi tror vi ska bli tryggare av visuella kolumner som visar på tydliga effekter.

– Men det jag ser i min bok är alla negativa effekter dessa system för med sig. Vilket även såklart betyder sämre välfärd till medborgarna.

När hon tittar på de löften som utdelades i samband med introduktionen av New Public Managment, är hon rätt hård i sin utvärdering.

– Man talade om att det skulle medföra lägre kostnader, och det blev det inte. Det var dyra IT-system och styrsystem som effektivt åt upp de besparade kronorna. Man talade om minskad byråkrati. Det blev det inte heller, en-

Kultur 21

ARBETAREN 19/2014

nyliberal fabrik

som har ett jobb. Men även arbetsmarknadens insiders tvingas betala ett pris i form av ökad intensitet i arbetet och ett stressigare liv.

vår nya arbetsmiljö talar ofta om IT-stress och psykosocial stress. Och varnar för att det är en trend som inte verkar ha för avsikt att vända. Det blir tvärtom bara värre. Vi uppmanas ideligen serva våra system med nya fakta om hur vi hanterar vår arbetsdag in i minsta minut.

– Det handlar också om toppstyrning för att få detta att funka och ingen känsla av att man som den lilla människan kan påverka sin situation.

Men ingen människa vill väl vara en utbytbar cell? Alla vill vi väl bli bekräftade och respekterade i vårt arbete? Kristina Mattsson ser det som en dyrköpt lärdom, priset vi alla kommer att få vara med om att betala i form av kompetensförlust, oengagerade och dåligt utbildade välfärdsanställda.

– Och det kommer att bli svårt att få någon att vilja jobba inom skola, vård och omsorg. För ingen som riskerar att bli utkickad i morgon engagerar sig i jobbet eller satsar allt på att utföra det så bra som möjligt. Den är fullt upptagen av att hitta nästa kortsiktiga försörjningstuva att hoppa vidare till.

För mitt i den globala arbetslösheten har det nu blivit brist på sjukvårds- och omsorgspersonal. Allt färre kvinnor i västvärlden väljer frivilligt omsorgsjobb. För vem vill söka sig till hög stress och dåligt stöd uppifrån, motstridiga och omättliga krav och dessutom minskande utsikter att få en trygg anställning?

Forskare som har studerat

se hur dessa visionärer tänkte. Vilka fördelar som man ville åt. Det är inte fel på tanken att göra uppföljningar och utvärderingar, säger hon.

Att med hjälp av statistik och siffror tydligt kunna avgöra vad som ger effekt.

Hon låter trots allt mer luttrad än förbannad under vårt samtal. Trenden att nedvärdera anställningstrygghet och människors värde är inte ny och hon har följt den i hasorna under många år. Hennes första bok De papperslösa och de aningslösa som kom ut 2008 och belönades med Johan Hanssonpriset för årets mest angelägna bok, beskriver hur det är att bo och arbeta i ett land utan tillstånd. Och den andra boken Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden som utkom 2010, handlar om urbaniseringen i Sverige och orter som dör. Den boken fick Wendela Hebbepriset för årets bästa socialreportage. Att skriva de böckerna gav henne så mycket extra stoff och inspiration att det blev denna, tredje bok.

Men med Välfärdsfabriken säger hon att hon känner sig färdig med bokskrivandet.

Nu har hon berättat klart. I alla fall i denna form.

– Men jag gillar folkbildning och jag gillar att hålla kurser, skriva essäer och hålla på med kulturjournalistik. Det blir kanske där jag har min framtid som berättare.

Kristina Mattsson kan ändå

människor i sina arbeten är totalt utbytbara”, säger Kristina Mattson om sin senaste bok.

ligt de personer jag intervjuat. Den har i stället accelererat. Man talade om effektivitet. När det i stället har splittrat upp personalen.

Värst är det för alla med människonära jobb. Alltså traditionella kvinnojobb. När man jobbar med levande varelser går det inte att mäta effektivitet så enkelt. Kristina berättar om socionomen Inger som en gång utbildade sig för att kunna hjälpa människor i vardagen. Det hinner hon numera inte riktigt med. All tid går till att omformulera arbetet.

Att göra en ”resultatbaserad styrning”. Hon som är utbildad till att lyssna, förstå och söka problemlösning ska numera syssla med ord som ”effekter” och ”utfall”. Och vad har de orden med en människa i nöd att göra?

– Vad händer på sikt med människor när de bara tvingas tänka i abstrakta system? Vad händer med deras kreativitet och arbetsglädje?

färdiga modeller som kan bära och förvalta kunskap. Det kan bara människor göra. Den dag resultatbaserad styrning är fullt genomförd kommer där­ för den djupa erfarenhetsbaserade kunskap som Inger bygger sina bedömningar och sin yrkesskicklighet på att ha slagits sönder.

– I stället kommer byråkrater och systemförvaltare att säga att de nu bär hennes kunskap, men i en krossad och schematisk form som förlorat all förmåga att hjälpa en enda människa med trassel i

Nej, det finns inga

sina nära relationer. Men det kommer att passa väl i systemtänkandet och därför framstå som möjligt att kontrollera.

Men det handlar om anställningsförhållanden också. Vissa jobbar mer än någonsin medan andra inte får jobba alls. Och vi som har jobb blir alltmer utbytbara. Inte ens en universitetsexamen ger längre någon trygghet.

Kristina Mattsson berättar att produktivitetsökningar historiskt sett förut har tagits ut i större livskvalitet, som mer semester och kortare arbetstid. Numera blir det i stället fler arbetslösa, Kristina Mattsson men mer pengar till dem

Man talade om minskad byråkrati. Det blev det inte heller. Den har i stället accelererat. Man talade om effektivitet.

När det i stället har splittrat upp personalen.

kulturen@arbetaren.se

22 Kultur

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Fredrik Edin, kulturen@arbetaren.se

Vad kan en mamma veta?

[BOK] Whitney

Cissy Houston och Lisa Dickey Albert Bonniers förlag

DIN MAMMA SKRIVER att sköterskorna på BB tog dig och bar runt för allmän beskådan.

Whitney, älskling. Som om du redan då var allmän egendom. Som om det späda barnet som var du tillhörde andra och inte dig själv.

Det gör så ont att läsa en mors ord om en dotter som gick sönder. Desperationen över att omvärlden inte förstår. Hon säger att du var en god människa. Du var givmild, vänlig, vacker. Allt du ville var att bli omtyckt. Kärleken som omsätts i att klä sin dotter i rosa, pryda henne med rosetter. Kan ni se hur vacker hon var, min lilla efterlängtade dotter?

Det verkar så ömtåligt att vara någons mamma.

Moderskärleken som vägrar se när du faller.

Kärleken som säger jag visste inget, jag förstod inte. En förtvivlad hantering av hjälplösheten.

Whitney, i boken om ditt liv framträder du som tydligast i isolationen. Det är först i din frånvaro som du syns. I din vägran att släppa din mamma in på livet. I viljan att inte bli dömd, att klara sig själv. Ingen skulle få se hur du sakta men säkert bröts ned av din man. Han som skulle älska dig. Han som skulle hålla sin arm runt din rygg, stå där stilla bredvid. Kyssa dig djupt när du vaknar.

Och du sjunger att du inte har något, ingenting, om du inte har honom. Du vill inte gå om han inte följer. Han raserar dina murar med sin kärlek. Men i stället, ett djupt skärsår i din kind. Slag, svartsjuka, spottloskor. Och du fortsätter att ropa hans namn. Du sjunger: Learning to love yourself is the greatest love of all, men hur ska vi kunna älska oss själva i en värld som hatar kvinnor?

DIN MAMMA UNDRAR om hon var för sträng och kanske har hon rätt? Inget slår så hårt som en mors ord. Det är smärtsamt att vara någons dotter. Men vad vet jag om att växa upp som svart kvinna under depressionen i USA? Vad vet jag om omständigheter som kanske gör en hård? Kanske hade hon sina skäl, så som alla mödrar har sina skäl. Det är svårt att veta, det är bara hennes ord nu. Det är allt som finns kvar. Orden, musiken och din dotter, älskade lilla barn.

Din mammas tystnad finns överallt i boken, på varje sida. Inför kvinnan du älskade, Robyn Crawford. Hon var lesbisk och folk sade efteråt att hon var din älskarinna. Att din största sorg i livet var att ge upp henne. Att det fick dig att gå under tidigt. Kanske var hon den du fantiserade om, som skapade extas. Kanske var du hennes baby om nätterna.

Sparade all din kärlek till henne. Det är inte

LÄS ARBETAREN PÅ WEBBEN .

Ledare

.

till ”Jag var en av de där som åskådare ”Nu är jag brukade ringa dig mitt i maten.” . historia.” Välkommet med tydligare ▶ 23 min egen SSON ▶ 23 PAULA WAHLGREN HENRIK JOHAN Osannolik naivit skiljelinjer i svensk avtalsrörelse. . ”Vem skulle inte erige et kring 2 d av Sv er.” kriminella ressen är m. svårt att besinn ha sedan 192 bemanningsbola AB 1922 ”En bil e glömmnsA äga via Arbetaren Tidnings AB sedan ▶ 23 rint Syndikalisterna SAC ings av utges a sig?”

4–10 april Nr. 13/2014 28 mars–3 april • etar g. one en Tidn • Pris 15 kr • Arbetaren nibalis CECILIA HÖGLUND • Nr. 14/2014 Uni TAGHAN man intHM OUDI • Pris 15 kr • via Arb m och kan ▶ 23 22 rna MA atis 19 lis liste IM Arbetaren utges por KAR kor sedan s av SAC Syndika av SAC Syndikaliste utge gs AB en rna via nin etar Arbet aren TidningsDe 11–2 kr • Arb äver 15 Tid AB 4 april taren n sedan en kr ring.

1922 014Ar lå A •bePris 12/2via • Nr. Nr. rn fascismorganise27 – men ga a-kassa mars • lis 15–16/ te a 21– k xande många n är 2014 ndika Den väantifascistis • Pris är inte ett prob SAC Sy 15 kr ges av ens m lem en ny • Arbe ren ut ed. taren Arbeta utges kr • 15 av SA Pris C Synd 014 • /2 11 . ikalis terna s • Nr via 0 mar

Ledare

Ledare

Leda re

re Leda

14–2

r a stå attern um Där k lut cenochtren subkulturtsobåde folkrörelsexala normer. I censdjui ab päl ado är erade nd par rlden p-

Kattvä egna och ibla sorgsfullt fris ning i Up täll med lite de fyrfota om it på kattuts ▶ 20–22 rum står etaren har var ren. Arb sala.

i ett Skammen rike ruttnande Joyce och Nietzsche?

Lacan, nde genomet för Freud, Vad var Haml ine är en virvla Hamlet Doctr iken i pjäsen om den Boken The agera rätt ngar av temat hade svårt att gång av tolkni prinsen som ruttenhet. ▶ 10–11 ns danska fiktiva att belysa världe men lätt för

Arbetarlitteratur kommer tillbaka

För dagens svårt utsatta och stressade ungdomsgeneration gäller det att springa så fort som för att ens kunna hålla sig kvar på samma möjligt ställe. Det skriver sociologen Zygmunt Bauman i sin senaste bok. Daniel Lundgre n har läst den. ▶ 10–11

At

år. central 280 olycko under a på åtta de Sex död Citybanan 2013 inträffa etare sitt av en arb r in öve bygget llan 2008 och ytterligare vmask de ▶7 Bara me agen förlora pa från en grä Förra fred fick en sko han liv när

ska öka Schweiz nexport sin vape

i mot civila des nyligen a vapen använ på restriktionerna för Schweizisk eiz arbetstilllättar Schw Ukraina. Nu t ytterligare för att rädda t trovärdighe sin vapenexpor er menar att landets ▶9 kritik fällen. Men re sätts på spel. medla al som neutr

Elever körde bort rasister från skola

”Hårdare lag ar fel väg att gå”

Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU försökte besöka Globala gymnasiet i Stockholm. En blockad från eleverna hindrade dem från att komma in i skolan.

Efter dödsmisshandeln av en 43-årig djurgård – Vi ville visa att i vår skola får rasister inte komma porter i Helsingb ssuporg i helgen har ▶5 kraven höjts på in, säger Ronya, en av eleverna. nya, strängare lagar kring fotbollsmatcher.

Det har Huvudentreprenö presentanter för Men rersansvar, supporte var Byggnad 30 år. Visäger är den viktigaste på – Den här demonstrationenvunnit männi gått två decenn inte kommer att förhindr rklubbarna anser att det s som anser en viktig seger i vårens skor i ier sed som kunnat enas a det våld som framför organisationer hundratusen individer och fleraarbetskö förhandlingar. Försäkri sig ha entreprenörerna Rw om utövas an and sköter kom allt på andra håll än på parsidan som inte massm a. Sedn gentemo ng, säger I stället åtagande mit sina vill säger Paloma Monleón, arenorna. tillbaka, an pre när han för att kräva våra rättigheter ren för ett t deord tetsstrikt anställda et på min i ett byggprojekt faktiskt gå med på att huvudentreprenö befolkansvar, ▶ 6–7 . sident s som pla i Norge, nin n 7 en ▶ ska st inrättas en fond kommer täcka upp om en sköts medlem i syndikalistiska CGT. gen hut 800 mer att ta ansvar för som ned gic Juvena underen att under- lönen. l Habya 000 om u till ang treprenö r blåser k me Risken är att oseriösa rimana världe anställda repp sina på företag går fria. på min dlemm förson n såg på. oritete▶ 4 ar i majori - öve ing mellan I dag pågår n tutsi medan pro rlevare , och Syl gärningsmän jekt i Rwand vid sid idio Ga och offe a som a. shirab ake, mö r. Augustin syftar till rdare, arbeta Kabogo, r i dag sida ▶

20 år – men och förbud nya byggnadsav Spanjorerna har fått nog av nedskärningar ö talet är “en inveefteråt kä Malm sföretag cklad historia mpar i yMadrid drog enorma helgens demonstrationer Den gångna nning sig. rfall i nds. , anser Tomm bema ” Rwan ande” främm100 000 människor. Tålamodet med högerivöve folkmassor n utomla e- en i flera ört– minst utp och äve ntr med. ”Oerh da med talat me fjärde ess nedskräningar, inskränkningar regeringens rnas kn t runtomha medlem- av demonstrationsi Sverrige i Transport. att en knivhug- nära Arbetaren deras äg ssör ss te för ari där ndska at is erat terat 6–7 h, förbu mot aborter är kört ▶i botten. rätten ocha förbud i situationen har invest förso en,en it stor en , bland ann ,häv naz dat att ion ▶ 4–5 aree och Wreet han.

Union ofta komm Un ju of isena fackfö rbund , har var mot pol man ningsp sföretag, säger – De måste Poolia, Dedic ar till. efter för att hon agen Shattak krites ik näst störst nek ligaa till bemanning fentlig nningsföret ts, ochbema as g är offent tvingas över rocess vrede r, tre andra personv re-er Nu riktnazSverig , något kronor iälan er ålli oterade företa fack mar inte anh dra börsn miljon ch i andra 43 ist anm för o g anden sin örhåll en ble kad Ägarf llskado en överrasknin ce.aka k. Det Sorg Proffi git tillb fterna som svåra ska mordförsö Malmö i lörgen dra kommer uppgi i för d med en söv wan tade man ned nazister häk på Möllevång 25-årige Sho n e, En ung ggna. Tvåbrutala attacke rast skadad svå knivhu av den för den sultatet agemanget dags. Eng

– ändå

ord 10–11

som dring betarna ke Nya döms framgån a äge Ar 529an föränga kamp tillgarBybornas by n egyptier gnl Näringsliv ”Svenskt för gto en eRes hö Efttau inerad låglönska Ingge tar sig rn ngen på ns vainlednilva kvinnodom fran er uran Front Nat t Hö dor betare aren följde ltseTun schen är en vatten mord ett för för –r. Arbet döden o iska våfeln sågom ionrent Det nya och Sa Byggnads” vhar skado Tvätteribran rkiede ngavgar al utn rna Amiralens sku välkammade Front g led år ns krav i risieElas den arab tre itione många arbets avav ers i re in fö yttj r Tu andra arbeta National dödsav sköts till har , under son äldsta brödraskapet fa sn Haman Solanas – Muslimska a Santos as oppos gt kall et avslag 529 medlemmar Marie brans strejk-ch med Byggnads påstår om egionen avma k Näringsliv a några detdeislamistiska Svenskt rli Le detattnndigh grundare ka vine Mycket ely gga d attitfira ts krim och a ner t störstdotter fa n Jean- Att kriminelscis ts Pens ö lande sson iab seri cke att som lande Le Pen, togi ett kliv valmyinte my avlokalval.

Conga-gruKas en polisstation attack påMarine det klart samma säkerhetsstyrkor ors ett en och lle kom s dinnergnär Efter till döden te gerns lamot dömts Eskils alella Med Kerst driver an-in Petter står är felaktigt. Bland av dem tuna, för Salvad framåt i helgens underUnprotester på helsidesannonser tung över Ung bemanni varsel pp sk El sku 9 mars 12–17 kan nu räkna har rngsföreta ngdn ▶Fronten re nation i den, säg 17 gerillaer eni dagspressen som lo t rna kna ut dsen ri som i mge som anlitas av krögare valetats” val in 14 borgmästare gen 12–detta det att vill träffat har p de. ano Arbetaren 2012. före från omfattande omfattan åna Peru å i orsakat ha Beren ▶ har Celendin i Domarna g van dödades. städarealis polis en då ad s Egypten, i på mot blir Frankrik p bygginv svenska enk 000 60 n att tiskdiskare val, och ern en räknin i ent arbetsköparorganisationen städer runtom e. Samtidigt ärr förtroen pn U vatt kning i veckan a reg billigt är allmänt M EU-land röstom Mennat hävdar me ton attdtttårg förän.ndr are varnar dkänt Ny ppresid dersö under en dag.

Ungern fortsätter änd as och förun e oetrd vin gruvdriftens detunimpolise hårt drabbadnavstär bland annat vid i en bygdschen. tilleöp makte för det regerand människor de enl, omren. r behål till islamisterna, inom brangarandla socialistp tvätte get ler har ärrier,protester från anhängare ker gen eringsparti en stor majoritet menbedöm d.kollektivavtal fe saknar utveckling mot allt ”In företag tidi artiet rekordlå ▶ 8 av dessa Cerén. –Men e franska ant å sin makt. jk me missh me nbu öppnare fascism. r d Ji e ez elade hNuohartadensingamle t are. kiet som vänste gt. ter n om Ista Sánch medd tala sen lsen re öje.

– Tur or Det tran åndsr örelse Fra ▶ 12–17 olika Fidesz gick ▶6 a ptas. isemitisär krögarna ftags tteSvens föroreningar. från missn har dsröre Salvad ons I månd Arbetarens granskning. ▶ 4 versitetet i Kairo. e anställda utan egenföretagare ater högernsvisar t går där valtekn som öppnat Elv bakåt ka Motst mellankr etaren över hel ti förra d st åretanska återup ▶ 9 för ka Job måsjälva efter t eft från m igstiden och andrad pdiktatorn säger il Arbavaren uppiska asgrant om8 befälh från demssad för mo igen, e upp utvecklin er mö v ett SAC:s bik,ekreterar emot heltårgskrivi m ilitet i lande generals i augus e Berkin isen e s ala nazist isen så världskri ▶ instab å som årig rad Upps UNT, Pol ie blo det i get, e ökad Miklós difierin Protest Horthy, kommit och amiral ikalt par fick Liv Marend. onal öppet avnpol heter gatag var femton rp ▶ 4 för Åktilleheders igen,rsmedan gen sundstå- man enaren på öppen erna mo and Arbet avbetare ti på hög 20 procen fascisti ▶gar 5 våldsam besminnesm na gånrna, däribl t Sve träffats. d i tisdags. t av ska och i ök på ärken erkant Plane sundstdåannat driver Öre över rige antifasci ss ras hat skötts us denmedie en i Eur rösterna – tälla dem , Det tas ons Foksedan a avle i somarbete brandm olika offentli demokrster r attnings rekord återans aterna ned. ▶ 12–17 opa. blan re utred spår er i kom illaefte hur som månad förand ännen sin stat ga arbetsplats s ledare Jim på Ö ort i Skåne, som och planerar attje hos personalen tetsen. ▶ legat nio da missnö Majori 6 Transp anställ ▶ ökande sundstågen. .

Veolia sagt upp 252 till ett Öre rafiken gen, har Det har lett strejker på Skånet a gs ut från på deltid. s om vild lia slän tala och nu o vill att Veo Sek facket

och

8

ion i sin mie Åke er väx Flera motta er. I Ma sso mordh personer soma bilar för att lmö läm ns ot från slip nad protest SD-an erat mo pa träffa partior e hängar t besöke de. n har fått ▶4

.

▶ 35

taren

Tidnin

gs AB

Baumans nya bok är mödan vär d

Det våras för arbetarlitteraturen. Kristian Lundbergs Yarden från 2009 var starten på en ny våg av rapportböcker med rötterna i 1960-talets motsvarigheter – bland de mest kända från den tiden är ▶ 10–11 Sara Lidmans Gruva.

Ökat anMsvinnaern a n eleträcker det e elspNu b k v folk b u c D a m t t sfalle a n e död Sjätt ig Citytrabsiffarorna för. rl olm dys på fa Det är de a Stockh r.

”Låt de systemet misslyc t somn kade a in.”

JONA ELINGS

Arbe

Anne jakte li Jordahl n på o fade m rn

Hon är mest kän let, me d för n ur dig i romanen Låt sina böcker , Mona om kla är Annel inte den här och sin ssamh äla moder föräldrars his i Jordahls fok stan plåga live n och us att skr toria – t fadern barn. om hon ald den ensam iva sin ståe rig lärd e känna nde som ▶32–34

Avta l välfä kan hota rdsre form er

TTIP, frihand just nu elsavta let me llan US stämma förhandlas, kan A tida vin staten om nya ge stora före och EU som ster. Nu lagar hot tag rätt tiet star riktar en att ar för k ternas kritik mot Vänsterpartiet väntade fram All positiv a inställ iansens och och Miljöp arSociald ning. emokr a▶5

sedan

1922

vår sak att få veta. Tystnaden inför ditt missbruk. ”Jag såg inte, förstod inte.”

Ständigt tystade misstankar om mannen du valde. Det sägs att du var en lojal hustru.

Det var därför du stannade. Äktenskapet var heligt. Han var din dotters far och du var stolt. Du kunde också vara bråkig och elak.

Du var inte heller lätt att ha att göra med. Allt det där man säger medan manipulationen pågår. Medan man sakta monteras ned av våld.

När det inte längre är så enkelt som att säga: I’d rather be alone then unhappy.

Och din tystnad mot din mamma. När du slutade ringa henne. När du inte ville ha henne nära. Bakom alla sidorna jag bläddrar igenom, bakom berättelsen om dig, står du Whitney. Nu utan ord. Utan röst.

DU FICK LÄRA DIG att få upp dem på fötter, and then bring them to their knees. Alla älskade dig när du levererade. Föll på knä för dig. När du var duktig, frisk, stark. Men vad är alternativet för en kvinna som inte längre orkar vara duktig och stark? Som inte längre vill vara en bra förebild, en härlig helylletjej? Det finns bara förnedring.

Det finns en omvärld som tycktes njuta när du föll. Som såg dig nedgången och skrattade. Hånade dig, ditt liv, din kärlek och din kropp. Om du inte levererade var du ingenting.

Jag tittar på youtube-klipp när ni sjunger tillsammans på en födelsedagskonsert för Nelson Mandela, din mamma och du. Ni är i London och ni sjunger en gospelsång. Hon vänder sin blick mot himlen och du är fortfarande ung. Du har svarta handskar och stryker håret från ansiktet i blåsten. Du ser lycklig ut. Era röster klingar likadant.

Vad kan en mamma veta? Hon säger att hon hade onda föraningar när du föddes. Om att ditt liv skulle bli kort. Och att du visste dagarna innan du dog, att slutet var nära. Hon säger att hon fortfarande vaknar mitt i natten och gråter för att hon saknar dig så men det var dags för dig att gå.

I’ll think of you each step of the way.

Tar upp telefonen och letar upp numret. Efter tre signaler svarar hon. Hon ser att det är jag för hon svarar: ”Hej det är mamma.” ”Hej, hur mår du, vad gör du? Jag ville bara höra din röst.”

JAG SLÅR IHOP BOKEN.

LISA CARLSSON kulturen@arbetaren.se Extr a påsk välmata num mer! t

Nästa vec

ka ko ren.

I sidor stället får mmer ing en Arb nyhe du de och ter, an report nna vec etaoch på nan ext ka ag återse raläsning e, interv 36 jue ende . den 25 Glad på r sk, april!

Vill du stödja en oberoende klassmedveten nyhetstidning, men slippa få hem en massa papper?

Nu kan du prenumerera på Arbetaren som webbtidning varje vecka.

Samma innehåll som i papperstidningen, rätt in i din webbläsare. Lite billigare – lite enklare.

WWW.ARBETAREN.SE/PRENUMERERA

Cissy Houston berättar historien om sin dotter Whitney.

Sista ordet 23

ARBETAREN 19/2014

Redaktör: Daniel Wiklander, 08-522 456 60, daniel.wiklander@arbetaren.se

HENRIK BROMANDER Del två i Henrik Bromanders nyskrivna serie i åtta delar.

Henrik Bromander är född 1982 och bor i Göteborg. Han har medverkat i bland annat Arbetaren, Galago och Konstnären samt givit ut tre seriealbum (Hur vi ser

på varandra, Galago 2005, Tidigt på morgonen, Galago 2007 och Allt jag rör vid försvinner, Kartago 2009). Serieromanen Smålands mörker, Galago, kom 2012.

Krönika

Extremism och blinda liberaler FÅ SAKER säger lika mycket om den tid vi lever i som den allt mer populära debatten kring extremism. Var kommer extremismen ifrån?

Hur ska vi – likt de goda demokrater vi alla självklart är – betrakta dessa politiskt otvättade massor; är de olyckliga offer för illiberala vanföreställningar eller farlig ohyra som bäst bör bekämpas genom ökade anslag till Säpo och Anticimex?

DE SVAR SOM BJUDS på den sortens frågor blir sällan något mer än trötta, intetsägande plattityder, samtidigt som det är själva frågorna i sig som avslöjar en hel del om Sverige anno 2014. ”Extremism” är som bekant ett ganska lustigt begrepp, ett slagträ och ett skällsord som numera används som en politisk Pavlovklocka så ofta att få tar sig tid att fundera på att ordet faktiskt betyder något. Detta är ett begrepp som i slutändan pekar på en relation mellan två ting; dels en politisk åsikt som anses vara vedertagen, dels en annan åsikt som ligger långt bort från det ”normala”. Vad som är normalt skiftar dock med tiden, och liberalismen är i sin tur knappast något annat än gårdagens extremism; få saker ligger längre bort från ståndssamhällets och den absoluta monarkins principer än tanken om demokrati och människans jämlikhet.

DET ÄR EGENTLIGEN knappast konstigt att ”extremismen” frodas i ett kapitalistiskt system som numera nästan enbart definieras av bubblor och sekulär stagnation – i ett Europa med växande politisk och ekonomisk dysfunktion, i ett Sverige med en av världens snabbast ökande klyftor mellan rika och fattiga.

Extremism är ju rent definitionsmässigt övertygelsen om att det nuvarande systemet inte fungerar. Detta är dock knappast goda nyheter för de fromma liberaler som i dag vill ”bota” greker från vanföreställningen om att EMU inte fungerar och socialister från sin löjliga tro på något annat än att kapitalismen och det fria företagandet är roten till allt gott.

OCH FÖR VARJE ÅR som går – i takt med att färre och färre sätter sin tilltro till den nuvarande ordningen – så får mässandet om status quo och dess odödlighet en allt mer desperat underton. Kanske är det dock så att man på Dagens Nyheters ledarredaktion ändå inser vad det är som håller på att hända, för extremism pekar ju trots allt på relationen mellan en vedertagen övertygelse och en övertygelse som bara delas av ett litet fåtal människor.

KALENDARIUM: 9–15 maj Malmö Nakba och den etniska rensningen av Palestina

■ Söndag 11 maj kl 17.30–19.30 ■ Gemenskapen, Spånehusv 83 ■ Arr: Palestinska Ungdomsrörelsen

och ABF Malmö Föreläsning av Ilan Pappé, professor i historia och prefekt vid europeiska centret för på universitetet i Exter.

Mer i Arbetarens kalendarium varje vecka på arbetaren.se

■ ABF-huset, Sveav 41 ■ Arr: ABF Sth, Sthms FN-förening

Hur ställer sig Sveriges EU-kandidater?

Fri entré.

Apelsinflickor, änglamakerskor och andra arbetarkvinnor

■ Lördag 10 maj. Samling kl 13 ■ Groens malmgård, Malmgårdsv 53 ■ Arr: ABF Sth Vandring på Södermalm. Fri entré.

Stockholm Prostitution och trafficking inom EU

■ Fredag 9 maj kl 18

Feministiskt forum

■ Lördag 10 maj kl 10 ■ ABF-huset, Sveav 41 ■ Arr: Feministiskt forum

Heldag med feministisk debatt.

Arbetarnas Kungsholmen

■ Tisdag 13 maj kl 18 ■ T-bana Rådhuset, uppgång

Parmmätarg I spåren av den tidiga arbetarrörelsen, 1880-talet och framåt. Fri entré.

Umeå I pigan Ida Kristinas fortspår

■ Onsdag 14 maj kl 15–16.30 ■ Biblioteket Grubbe, Lagmansg 37 ■ Arr: ABF och Umeåregionen läser

Litterär vandring. Biljett 20 kr, förköps på Grubbebiblioteket.

FRÅGAN ÄR DOCK om man faktiskt vågar inse det faktum som alla andra redan insett: dagens extremistproblem som möter vår kära liberala tidning är inte att folket i Europa håller på att glida bort ifrån DN, utan att DN bara snabbare och snabbare glider allt längre bort ifrån folket i Europa.

Blinda äro de som har ögon men som vägrar att se. Malcom Kyeyune

Arbetarens nya krönikör bloggar om politik på tinkzorg.wordpress.com

PRENUMERERA PÅ

I SOMMAR

TRE MÅNADER FÖR 99 KR Den perfekta läsningen i hängmattan eller på balkongen – ta en prenumeration på Arbetaren i tre månader för bara 99 kronor!

Nyheter, kultur och Arbetarens krönikörer under hela sommaren – och dessutom Katja Kettus roman Barnmorskan som sommarföljetong i 10 nummer.

Erbjudandet gäller t o m 28 juni. Teckna prenumeration i dag på adressen nedan:

WWW.ARBETAREN.SE/PRENUMERERA