Hem & skola temanummer 2013

&

He m s k ola

Temanummer 2013 • Årgång 40 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■ ”Tro på ditt barn” ■■ Roligt när barnen

knäcker koden ■■ Tio tips åt dig

som förälder ■■ Annorlunda skolstart

för Mika ■■ Skolfarmor

hjälper barnen

t em a: Börja skolan

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Nya rutiner

■■Hur stor man än känner sig som sjuåring,­ behöver man få tid av sina föräldrar. Inte kvalitativ lyxtid då man gör något speciellt, utan vanlig vardagstid då inget särskilt händer. I varje undersökning som görs om barns önskningar kommer det fram att de vill vara mera med sina föräldrar, bara vara och umgås.

Samtidigt visar undersökningarna att föräldrar tillbringar allt mindre tid med barnen och familjen. Man jobbar och har sina hobbyer och så är dagen slut.

Det är många rutiner som skall ändras i och med att ens barn kliver in i skolvärlden.

Visst är en sjuåring som börjar skolan stor, både i sina egna och i föräldrarnas ögon.

■■Det händer mycket under det första skolåret. Som förälder kan du bidra till en god stämning i klassen. Vidar Lindqvist

Vem är bråkstaken?

■■Ni för era ettor till en av världens bästa skolor. Visst är det stökigt ibland och visst kan det vara oroligt i skolan, men som föräldrar är ni i högsta grad med och skapar stämningen. Det är inte alla andra föräldrar utan det är du och ditt barns kamraters föräldrar som påverkar.

På morsdag hade man i en av dagstidningarna intervjuat en ensamstående mamma med ett barn. Artikeln var i sig trevlig och lärorik, men tidstypiskt nog konstaterade intervjuobjektet att ”I dag tror många att skolan eller samhället ska uppfostra barnen. Så är det inte.”

Jag håller med om att det inte är skolan eller samhället som i första hand ska uppfostra barnen. Men efter att ha deltagit i ett otal föräldramöten, i en massa Hem och Skola-arbete samt lyssnat på egna barn har jag fortfarande ingen aning om vilka de är, som tror att någon annan ska uppfostra deras barn och var de finns.

■■När föräldrar träffas är åsikterna oftast mycket lika. Föräldrar vill ha ansvar för sina barn och de gemensamma värderingarna i uppfostran är förvånansvärt lika med tanke på hur stora samhällen vi lever i. Om man inte från början har gemensamma spelregler så går det

att komma överens om dem när kommunikationen fungerar.

I diskussionen om disciplin i skolan som går het finns det många drag av tankesättet ”egna barn och andras ungar”. Det är faktiskt helt normalt att tycka att ens egna barn är väluppfostrade gullungar och andras barn är störande och saknar disciplin. Men erkänn detta tankemönster innan ni slänger ur er floskler om hur ni anser att alla andra föräldrar beter sej.

Den aktuella frågan kvarstår fortfarande: Var är bråkstaken?

Bråkstaken och orosanden finns nämligen i nästan alla klasser. Men har vi bråkstakar därför att alla andra föräldrar inte förstår hur de ska uppfostra sina barn? Alla barn beter sig dåligt ibland och kan ha jobbigare perioder, men under min tid som förälder har jag observerat några saker som orsakar oro. Antingen har den som är stökig en diagnos eller också är hemförhållandena kaotiska. När barnet har en diagnos kan det vara extremt jobbigt för föräldrarna att inte kunna påverka situationen. Kaotiska hemförhållanden och att avsäga sig sitt ansvar som förälder är ett tecken på att orken är slut.

Min poäng är att det nästan aldrig handlar om att inte majoriteten av för-

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

äldrar skulle veta vem som i huvudsak ansvarar för barnets uppfostran.

■■Samhället har förändrats och skolan med det. En del lärare säger att ele­ verna blivit oroligare och lyder sämre, andra anser att eleverna blivit öppnare och självsäkrare, vilket vi eftersträvat i årtionden.

En del av er går till sitt första föräldramöte där det finns en van lärare som har ett fast grepp om klassen och är bra på att kommunicera. Andra går till sitt förs­ta föräldramöte där det kanske finns en nyutexaminerad lärare som blivit påverkad av skriverierna om föräldrar som en grupp som bara kräver rättigheter. I båda fallen har ni möjlighet att visa att ni är med som fostrare och att ett gott samarbete mellan hem och skola är ett stöd för läraren också när barnen blir stökiga.

Corinna Tammenmaa ordförande för Förbundet Hem och Skola

”Bråkstaken och orosanden finns nämligen i nästan alla klasser.”

■■Jag hörde till dem som var stolt över att mina barn kunde själv, och tidigt blev självständiga. Småningom insåg jag att de egentligen inte alls ville vara så duktiga och kaxiga som de kände sig tvungna att vara. Det kan vara skönt när föräldrarna säger hur saker och ting skall vara, att man inte måste välja och bestämma själv.

Omedvetet överför vi förväntningar på barnen som de känner att de måste leva upp till. I Finland hör det till nationalkaraktären att vara ensam och stolt och att klara sig själv vad som än händer. Det passar vår lutherska livsstil.

Men vi vet ju nog att de är små och behöver oss, och här kommer det dåliga samvete som så många av oss lider av, in. Det ställs så många krav från så många olika håll.

■■När nu situationen förändras i och med att man har ett skolbarn i huset kan det vara bra med ett familjemöte där man i lugn och ro ser på sitt och familjens tidsschema. Det kan hända att var och en får lov att ge avkall på en del av sina egna roligheter och hobbyn för att kunna vara mera tillsammans.

Det sägs att också barnen i dag är stressade av att ha för mycket organiserad verksamhet. Kanske kan man låta bli att fylla ut all fritid? Kan man ens kalla det fritid om varje ledig timme är uppbokad?

Längre fram i tidningen beklagar sig en lärare att barnen i dag inte längre hittar på att sysselsätta sig på egen hand, utan måste ha någon som leder dem. Gamla goda lekar som ”burk” eller ”tio stickor på brädet” håller på att gå förlorade. Det finns inte något naturligt sammanhang för barnen att bara gå ut på gården, se vilka grannbarn som är ute och sedan börja leka tillsammans.

Men ingenting hindrar väl att mammor och pappor går med ut och hittar på lekar tillsammans med barnen, som de sedan själva kan sysselsätta sig med?

Tua Ranninen

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2013.

Upplaga: 37 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb,

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

E-post: lisbet.lonnqvist@kolumbus.fi

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Vidar Lindqvist.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Tfn 09 803 9553.

Annonspris: 1,50 e/spmm.

Corinna tammenmaa ordförande

Micaela Romantschuk verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

”Tro på ditt barn” – Tro på ditt barns förmåga.

Barn behöver uppmuntran och känna att man litar på det. Men det är också viktigt att man har förväntningar på sin flicka eller pojke.

Det säger Micaela Romantschuk som är verksamhetsledare på Förbundet Hem och Skola och har en bakgrund som klasslärare.

– Genom att ha förväntningar visar man som förälder att man vill att barnet skall klara sig och att man bryr sig. Skolan är viktig och värdefull.

Hon säger att den största enskilda faktorn när det gäller barns skolframgång är föräldrarnas engagemang och intresse.

– Som förälder kan du påverka.

Din insats behövs, säger hon.

Micaela Romantschuk påminner också om vikten av att inte överföra sina egna dåliga minnen och berättelser om hur svårt det var för en själv i skolan.

– Säg aldrig: Jag var också dålig i matte! Använd i stället små knep för hur du kan uppmuntra ditt barn i matematiken och fråga läraren om råd. Han eller hon har säkert goda pedagogiska idéer som du kan använda.

Klassen som kollektiv Den individcentrering som blivit allt mer påfallande i vårt samhälle märks ibland också i klassrummet. Föräldrar kan kräva att deras barn går före allt annat.

– Men när barnet börjar skolan är det viktigt att man tänker på hela gruppen. Då har man världens chans att påverka andan i klassen så att alla trivs och känner sig trygGNURF

ga, säger Micaela Romantschuk.

Läraren bär inte ensam ansvar för klassandan. Också föräldrarna i klassen kan ta ansvar för den.

Det gäller att vara proaktiv.

Micaela Romantschuk anser att det är viktigt att föräldrarna talar med sina barn och vinnlägger sig om att få budskapet att alla barn skall ha det bra i klassen, att gå hem.

– Fråga barnet: är du snäll med dina klasskamrater? Om du själv blir påtrampad behöver du inte skrika högt varje gång. Om du där­ emot ser att någon annan blir illa behandlad skall du skrika högt.

Att bry sig om de andra handlar också om att ta med alla kompisar i lekarna, också de som du inte själv är bästis med.

– Och på fördelsedagskalasen gäller att bjuda allihop, inte lämna någon utanför.

Årsklocka För att se helheten kan man göra en årsklocka där klassföräldrarna fungerar som kordinatorer.

– Man kan sätta ut olika slags möten: De lärarledda föräldramötena, informellare möten föräldrar emellan, kanske någon fest, och möten som både elever och föräldrar deltar i.

Micaela Romantschuk säger att det har stor betydelse att föräldrarna vet hurdan stämningen är i klassen.

– Vi kan förebygga mycket illamående. Det är viktigt att skapa ett förtroendefullt förhållande mellan föräldrarna och läraren.

En svag punkt i det finländska skolsystemet är att det inte tar vara på den enorma resurs föräld-

■■Micaela Romantschuk är verksamhetsledare på Förbundet Hem och Skola. Hon uppmanar föräldrarna att uppmuntra sitt barn och ta sin del av ansvaret för att klassandan blir god. Benjamin Suomela

” Det är viktigt att skapa ett förtroendefullt förhållande mellan föräldrarna och läraren.”

rarna kan vara. Skolan är fortfarande ett rätt slutet system.

– Om det var självklart att skolan inbjuder föräldrarna att titta in i skolan när som helst och kanske följa med skoldagen under en dag per skolår eller termin, så skulle föräldrarna säkert göra det. För eleverna skulle det skapa trygghet att se föräldrar i klassrummet då och då.

Enligt en undersökning känner 30 procent av föräldrarna att de får för lite information om hur det går för deras barn i skolan.

Micaelas hälsning till lärarna är: Var tydliga med att välkomna föräldrarna!

Tua Ranninen

Hem och Skola-dag i september ■■Många skolor öppnar sina dörrar för föräldrarna fredagen den 27 september. Då firas den nationella Hem och Skola-dagen.

Syftet med dagen är att uppmärksamma samarbetet mellan skolan och föräldrar. Ett upprop har sänts till skolorna som väljer att fira dagen på olika sätt.

– I fjol uppmärksammade totalt 900 skolor i landet Hem och Skola-dagen. I år hoppas vi att över 1 000 skolor kommer att delta, säger informatör Maarit Westeren.

4

Hem & skola ■■reportage

■■Läraren Heidi Grönroos satsar på olika typer av inlärning.

■■Första skoldagen var spännande minns

Roligt när barnen knäcker Det är mycket som har ändrat sedan Heidi Grönroos för ungefär tjugo år sedan hade sin första etta. Hon tycker att det alltid är lika inspirerande när eleverna upptäcker att de kan läsa och att se deras iver och tindrande ögon.

Trots att Heidi Grönroos sköter ett kort ärende i lärarrummet när vi stiger in i klass 1 C i Katarinaskolan i Karis ,sitter eleverna tysta och räknar koncentrerat. Det är mycket de har lärt sig under sitt första skolår: att kunna vänta på sin tur, att ta hänsyn till andra och att koncentrera sig på sin egen uppgift. Arbetsro är A och O. Det som ändrat mest är läsinlärningen.

– Vi använder den norska metoden Intelligent på tangent och barnen börjar genast skriva på dator.

Det är en mycket sporrande metod där alla elever får utvecklas och gå framåt i sin skriv- och läsinlärning, säger Heidi Grönroos och förklarar att eleverna snabbt lär sig att skriva långa historier på datorn i stället för att vara tvungna att med svettiga händer snirkla till bokstäverna på papper. Genom datorskrivning övar barnen kommunikation och samarbete, eftersom de ibland arbetar parvis med datortexter.

Innehållet viktigast Det är innehållet som är viktigast i elevernas datortexter och här lyckas alla trots varierande kun-

skapsnivå. Datorn är ett utmärkt hjälpmedel då eleverna skall uttrycka sig skriftligt, eftersom de är intresserade av datorteknik och allas slutresultat, de utskrivna texterna, blir lyckade. Senare gör eleverna illustrationer till texterna för att öva upp finmotoriken. Att forma bokstäver på papper övas också, men inte alls lika mycket som tidigare.

För att variera undervisningen och kanalisera rastlöshet i rätt riktning inför Heidi Grönroos klappramsor, rim och rörelsesånger redan från ettornas förs­ ta skoldag.

– Vi arbetar också med stationsundervisning i modersmål, där varje familjegrupp har en egen arbetsuppgift. Efter cirka tjugo mi-

nuter byter eleverna till en ny uppgift. På det här sättet lär sig eleverna att fokusera på sitt eget arbete och att bli mer självständig.

Hittar inte på lekar Många av dagens skolbarn är okoncentrerade och har språkliga svårigheter och kan ha svårt att anpassa sig socialt till en grupp, men samtidigt är barnen mer verbala, frimodig och duktiga på att uppträda.

Heidi Grönroos är bekymrad över att barnen inte längre hittar på fria lekar på egen hand, utan behöver en vuxen ledare, som vägleder dem till och med på rasterna.

– De gamla traditionella lekarna som sista paret ut eller tio stickor

på brädet håller på att försvinna.

Jag brukar lära ut lekar på gymnastiktimmarna för att ge eleverna fler alternativ och idéer för rastaktiviteter.

Viktigt med rutiner Grönroos tycker att det är viktigt med rutiner, att ge eleverna eget ansvar och att ställa rimliga krav på dem från början.

– De har läxor redan första skoldagen och det markerar en skillnad från förskolan. Att ha ramar och en tydligt struktur skapar trygghet och underlättar arbetsgången i olika ämnen.

En av utmaningarna för en nybörjarlärare är att barnen är på så olika nivå både kunskapsmässigt och socialt när de kommer till sko-

Hem & skola

5

”Var glada och snälla mot andra” Att börja skolan är en stor sak och hela sommaren har man undrat hur det skall bli. Får jag kompisar?

Skall jag lära mig läsa? Är min lärare snäll?

s Lotta Lindvik och Linus Wiklund.

koden lan. En del kan redan läsa när de börjar, medan det tar tid för andra att knäcka koden. Det är en fråga om mognad och ingenting man kan tvinga fram.

Barn är också olika i fråga om motivation och intresse.

Heidi Grönroos säger att hemmen kan stödja barnens språkliga utveckling genom att läsa sagor för dem, diskutera läseläxor och alfabetet, ställa frågor kring textens innehåll och leka med ord till exempel genom alias- och memoryspel. På det sättet växer barnens ordförråd och de lär sig att uttrycka sig.

Hon försöker hitta en balans i sin undervisning som ger duktiga och läskunniga elever utmaningar och stimulans, samtidigt som

nybörjarläsarna skall få mycket lästräning, tid och uppmuntran.

–Vi har fått extra resurs som omfattar tre gruppindelningar i åk 1. Specialläraren samarbetar med klassläraren och sätter tidigt in olika stödformer i modersmål och matematik.

I klassen finns också en duktig assistent, Anki Lindholm, som kan ge individuell handledning och praktisk hjälp vid behov.

– Vi har gett läseläxor på olika nivåer för att upprätthålla läsintresset bland alla ettor.

När barnen har knäckt läskoden börjar de fördjupa sig i texter och förstå vad de läser. De återberättar texter, arbetar mera med läsförståelse och gör egna gåtor.

– Gåtor, rebusar och ordflätor är

mycket utvecklande för hjärnan, säger Heidi Grönroos.

Integrering, att kombinera olika ämnen och arbetsformer upplever hon att är viktigt.

– Ju fler sätt man närmar sig ett tema på, desto bättre befästs inlärningen. Det kan handla om att läsa, skriva, rita, pyssla, sjunga, höra berättelser eller sagor om det man håller på med. Det gäller för läraren att vara kreativ och uppfinningsrik för att hitta på olika sätt att belysa det aktuella temat.

Resultatet av ett Afrikaprojekt kan vi beskåda på klassrumsväggen där elevernas ansiktsmasker och gruppkollage om Afrika hänger. Eleverna fick bekanta sig med afrikansk musik och dans tack vare en afrikansk musi-

ker som inspirerade dem på några musiklektioner.

Eleverna forskade, skrev faktatexter och gåtor om afrikanska djur och i miljökunskap lärde de sig om savanner, öknar och regnskogar och deras djurliv.

– Genom att arbeta utgående från teman blir undervisningen mer mångsidig och intressant, både för läraren och eleverna.

Heidi Grönroos säger att kvalitet går fram om kvantitet.

– Det vi gör, gör vi ordentligt. Vi utgår från barnens behov och bygger grunden för inlärningen och basfärdigheterna i årskurs 1. Kunskap, utveckling och mognad går inte att forcera fram.

Tua Ranninen, text Vidar Lindqvist, foto

Några elever i Katarinaskolan i Karis, minns hur det kändes när de började för ett år sedan och ger några goda råd.

– Några dagar före var jag ganska nervös och hade ont i magen i två dagar, men det gick om sedan. Jag kände Arvid och Simon så det var bra , säger Linus Wiklund.

– Jag kände ingen först och jag var rädd att jag inte skulle få några kompisar. Men det tog inte många dagar förrän jag fick nya vänner, säger Lotta Lindwik.

– Jag kunde inte läsa när jag började och visste inte vad bokstäverna betydde. Men mamma och pappa hjälpte mig och nu läser jag mycket på fritiden, helst bilderböcker med text, säger Linus.

Han säger till dem som börjar på ettan i dag att det är roligare i skolan än man kan föreställa sig, medan Lotta påminner om att det är bra att vara glad och snäll.

Olivia Sevon hade ett hum om vad skolan skulle gå ut på.

Hon har nämligen en storebror som berättade.

– Han lärde mig också läsa innan jag började skolan.

Första skoldagten var spännande.

– Vi satt oss i en ring och lekte några lekar och hade matte.

Min mamma och lillebror följde mig till skolan första dagen och det var bra för jag var nog lite spänd, säger Olivia, som tycker att småslöjd är roligast.

Isa Laukkanen och Enya Hellberg minns också hur det kändes.

– Pirrigt. Jag visste inte vilken lärare jag skulle få. Men nu vill jag gå till skolan varje dag.

Det är roligare här än i förskolan, säger Enya, som har fått både pojkar och flickor som kompisar.

– Jag hade fjärilar i magen när i började, säger Isa, som tycker om att räkna.

De har också några råd till de nya ettorna: –Tänk på att vara aktiva och inte dumma mot andra. Man skall också ta andra med och leka, säger Enya.

–Man måste följa reglerna annars kan man få kvarsittning. Fast det har jag inte fått, säger Isa. Tua Ranninen

6

Hem & skola ■■i korthet

Var försiktig i trafiken ■■Senast nu är det dags att gå igenom skolvägen tillsammans med barnet. Se på vägen med barnets ögon, och uppmärksamma eventuella faromoment.

Man måste tänka på att barn uppfattar trafiken annorlunda än en vuxen. Även om man går skolvägen tillsammans kan den upplevas på ett annat sätt när barnet går ensam. Barns synfält är betydligt smalare än hos en vuxen, de har svårt att höra varifrån ljud kommer, de kan inte bedöma hastighet och avstånd och framför allt är de spontana och impulsiva. Deras fokus kan snabbt förändras.

Hur mycket man än förbereder barnet kan ett djur, en lek eller vad som helst göra att barnet glömmer tid och rum.

Och så ska det vara, barn ska få vara barn. Det stora ansvaret i trafiken ligger på oss vuxna, alla vuxna.

Friska tänder behöver hjälp ■■En god tandhygien föds i hemmet. Med hälsosamma matvanor och genom att bors­ ta tänderna både morgon och på kväll skapas en god grund för fina tänder. Förutom attitydfostran och goda vanor måste barnet få hjälp med tandborstningen tills det är i tioårsåldern, då motoriken fungerar tillräckligt bra. Efter det behövs uppmuntran och påminnelser av föräldrarna.

Man bör också tänka på vad eleverna äter till mellanmål.

Trots att yoghurt är ett nyttigt mellanmål tycker tänderna annorlunda. I en burk smaksatt yoghurt finns motsvarande sex sockerbitar.

Tio tips åt dig som förälder Föräldrars engagemang, deras förväntningar på sina barns skolarbete och ett ömsesidigt förtroende mellan hemmet och skolan bidrar till en trygg skola med goda skolresultat.

6. Gör saker tillsammans Investera i dina barn genom att tillbringa tid med dem. Det stärker barnets självförtroende och deras sociala färdigheter. Sociala färdigheter har stor betydelse både då gäller skolgramgång och kamratrelationer.

Här kommer 10 tips till dig om hur du kan stödja och uppmuntra ditt barn i skolgången:

7. Visa intresse för barnets framtid

1. Se till att ditt barn får tillräckligt med sömn

Visa att du är intresserad av ditt barns framtid. Barn vars föräldrar talar med barnet om dess framtid och ser med tillförsikt på den ser själva positivare på sin framtid.

Det är föräldrarna som ansvarar för att barnen sover tillräckligt.

En enkel åtgärd som förbättrar våra barns inlärning är att vi som föräldrar ser till att barnen kommer i tid i säng. En elev i lågstadiet behöver sova 10 timmar per natt och ett barn i högstadiet 9 timmar.

8. Håll kontakt med skolan om hur det går för ditt barn Delta i skolans föräldramöten och utvecklingssamtal och håll regelbunden kontakt med skolan. Då visar du för ditt barn att du värdesätter barnets skolgång och får prata om ditt barn och barnets skolgång med skolans personal.

2. Prata om skolan Fråga vad barnet har gjort i skolan, vad de har läst och vad de har pratat om. När du gör det här visar du att du tycker att skolan är viktig och då blir den det också i barnets ögon.

Om det verkligen dyker upp något problem ska du givetvis lyssna och ta barnet på allvar. Ta kontakt med skolan om du är orolig, det är viktigt att reda ut problem tillsammans.

3. Intressera dig för läxorna Ta reda på vilka läxor barnet har och när de har prov. Ju yngre barn desto mera hjälp kan vara en tumregel, men är mycket individuellt.

Hjälp ditt barn att hitta goda rutiner för läxläsandet.

Ta alltid kontakt med skolan om det uppstår problem med läxorna.

ig på skolväg m en ed ! m

T

a

■■tips

Barntidningen Eos har lästs av skolelever i 120 år. www.eoswebben.fi

9. Besök skolan

4. Skapa läslust Barn som läser flytande och förstår vad de läser klarar sig bättre i skolan. Barn i alla åldrar tycker om att lyssna till högläsning. Låna böcker på biblioteket. Läs på ditt eget språk. Föregå med gott exempel: läs själv (Att uppmuntra barnet att läsa och själv sitta framför datorn eller tv:n ger dubbla budskap.).

5. Intressera dig för barnens fritidsintressen Forskning visar att föräldrar till barn som det går bra för i skolan också visar ett intresse för deras fritidsintressen.

Alla tycker kanske inte att det är så kul att stå vid fotbollsplanen och följa med en match, men barn vill i regel att vi som föräldrar ska bry oss om dem och deras liv.

Gör vi det sporrar vi dem till goda pres­tationer och ett bra liv.

Besök skolan för att se hur ditt barns vardag ser ut. Då är det lättare att prata om skolan där hemma. Det kan vara intressant att följa med hur dagens skola funge­ rar.

Barn kan bete sig olika i skolan och hemma. Därför är det viktigt att föräldrar och lärare kommunicerar om barnets olika roller och ser varandra som jämlika samarbetsparter.

10. Ställ upp för hela klassen Föräldrar kan bidra till att skapa en skola där alla trivs och mår bra. Du kan vara med och ordna gemensamma aktiviteter för ditt barns klass eller engagera dig i skolans föräldraförening.

Ditt förbund Förbundet Hem och skola har drygt 40 år på nacken och har i detta nu omkring 230 medlemsföreningar.

För att stödja föräldrarna ger förbundet ut en hel del material som är gratis för medlemsföreningar och kan beställas från kansliet.

Det finns lättlästa foldrar som tar upp aktuella ämnen för föräldrar och barn, till exempel Skoldags, som handlar om hur du som förälder kan stödja ditt barns skolgång, en annan heter Läxor och inlärning. Foldern Lust att läsa ger tips om hur man som förälder kan locka fram barnets läsglädje.

De senaste tillskotten heter Matematik i familjen och En kvart om dagen.

Dessutom ger förbundet ut tid-

ningen Hem & skola, som utkommer fyra gånger per år.

Tidningen skickas i buntar till skolan, läraren tar med sig en bunt till sin klass och ser till att varje elev får en tidning med sig hem. Titta efter den i skolväskan!

Nästa nummer kommer i början av oktober.

Den tidning du just nu läser är ett specialnummer som riktar sig till ettornas föräldrar.

Skolpolitik Förbundet har också kontakt med olika skolmyndigheter och tillfrågas ofta om åsikter i skolpolitiska frågor.

Förbundet samarbetar också med andra som jobbar med skolfrågor, till exempel Utbildningsstyrelsen, lärarutbildningen, lä-

rarnas fackförbund och Skolungdomsförbundet.

Hem och Skola satsar nu också på daghem. Föräldraföreningen har anställt Heidi Lithén att utveckla föräldraföreningsverksamheten på daghem.

På kansliet arbetar förutom Micaela också informatören Maarit Westerén, ekonomen Katarina Michelsson, projektledaren Heidi Lithén och kanslisekreteraren Tove Lindqvist.

Förbundets kansli finns på Nylandsgatan 17 D, 00120 Helsingfors. Tel: 09-565 77 70.

Det finns en hel del material på webben. Se www.hemochskola.fi På forumet skolbarn.fi kan föräldrar diskutera anonymt på nätet.

Hem & skola

7

■■reportage

■■För Mikael Ruhl blir skolgången annorlunda än många andra barn. Han tycker det skall bli spännande. Nina Winquist

Annorlunda skolstart för Mika – Först vet man inte om ens barn överlever, och nu ska barnet börja skolan.

Att börja skolan är spännande och speciellt för alla ettor.

Men alldeles extra betydelsefull är skolstarten för familjen Björkell-Ruhl.

Mikael ”Mika” Ruhl är som småkillar i femårsåldern är. Hela tiden i farten, full av upptåg och humor. Nyfiken, hjärtlig och gillar att kramas.

Det som gör Mika speciell är att han har en kromosomavvikelse som ingen annan i världen har.

Den avvikelsen har gjort att han redan tidigt fick diagnosen lindrig utvecklingsstörning och har fått leva mycket av sitt unga liv på sjukhus.

Mika hade ett medfött hjärtfel och opererades första gången då han var fyra månader gammal.

Han har också astma och har ofta varit inlagd på Barnkliniken för olika svåra luftvägsinflammationer.

– Det har varit allt från luftvägsinflammation och luftvägskatarr till lunginflammationer, säger mamma Monica.

”Eftersom så mycket övrigt är kämpigt är det extra viktigt att samarbetet med skolan funge­rar.”

Bekant omgivning Barnkliniken finns i Mejlans och Folkhälsans juniorhem i Tölö, där familjen får avlastning sex dygn i månaden.

Därför känns trakten kring Zacharias-Topeliusskolan, också den belägen i Tölö, trygg och bekant – den ligger mittemellan de båda bekanta byggnaderna.

Som extra plus har Mikas älskade morfar – Puppa, som Mika kallar honom – också gått i Toppan.

Mika lider också av epilepsi, nedsatt syn och en hörselskada.

Sammanlagt har han sju diagnoser.

– Därför har jag inte möjlighet att jobba utanför hemmet. Att sköta om Mika, hålla kontakt med hans nätverk och fixa alla blanket-

ter och formulär som ständigt ska fyllas i tar all min tid. Det är mitt jobb, konstaterar Monika.

Samarbetet med skolan Mika kommunicerar mycket med kroppsspråk, med stödtecken, bilder och även med svenskt tal på en 2,5–3-årings nivå.

Föräldrarna talar engelska med varandra och pappan hade hoppats tala tyska med Mika, men har nyss övergått till att tala svenska med sonen.

Mika har bättre koll på finmotoriken, men har svårare med grovmotoriken och balansen när han rör sig.

– Eftersom så mycket övrigt är kämpigt är det extra viktigt att samarbetet med skolan funge­rar, betonar Monica.

Hon tycker att övergången till skolan skötts fint. En individuell läroplan har gjorts upp för den förlängda läroplikten på elva år och sonen har redan fått besöka skolan flera gånger sedan januari.

– Mika har trivts fint och varit intresserad och motiverad. Han var jätteglad över att bums få vara med om övningarna inför Stafettkarnevalen.

Han fick en fin pärm med sig hem över sommaren, med foton på honom tillsammans med läraren, på hans pulpet, garderob och sånt.

Mika äter och dricker själv och har gått mycket framåt med avklädandet. Han ska få hjälp av en egen assistent. Eller kanske två – en för förmiddagen och en för eftermiddagen som han ska tillbringa på eftis. Från och till hemmet i Ärvings får han taxiskjuts.

Viljestark och empatisk I Zacharias-Topeliusskolan får läraren Mickan, assistenterna och Mikas klasskompisar säkert lära känna både hans goda och dåliga

sidor under de kommande åren.

– Mika kan ha svårt att förstå att han fysiskt tar i för hårt och kan göra andra illa. Han är viljestark och kan vara oflexibel och impulsiv, säger Monica.

Men han är oerhört empatisk och insisterar alltid på att duka fram en tallrik åt pappa Raffe när denna är på resa.

Monica berättar också att Mika gjort morsdagskort på specialdagiset Plommonet i Kronohagen, men han tyckte att det var orättvist att bara mamma skulle få ett kort.

Nina Winquist

SPERES är ett finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum och en viktig kontakt för dig som har ett barn i behov av stöd.

För närmare information se www.speres.fi

8

Hem & skola

■■Ninna Malmberg håller ett vakande öga på William Jokinen som arbetar med ett bräde för luffarshack.

Hem & skola

9

■■intervju

Skolfarmor hjälper barnen I skolorna runt om i Svenskfinland finns det inalles runt 250 seniorer i skolorna som hjälper till under skoldagen.

I Boxby skola i Sibbo trivs skolfarfar Rafael ”Raffe” Backman och skolfarmödrarna Ninna Malmberg och Britt-Louise Melander med sina uppgifter. De är ett populärt inslag i skolmiljön och uppskattas såväl av elever som av lärare.

– I en liten skola får man god kontakt med eleverna. För det mesta deltar jag i lektionerna och hjälper till, säger Ninna Malmberg.

Deras uppgifterna varierar och Malmberg berättar att hon vissa dagar får mera nytta gjort i skolan än andra dagar.

– Men det är också bra att vi bara finns till för barnen i skolan.

Stor hjälp Seniorerna i skolan väcker ibland frågor hos barnen. Eftisbarnen i Boxbyskola funderade en dag över hur gammal Ninna var.

– De tyckte att jag inte kunde vara särskilt gammal när jag ännu använder läppstift, säger Nin-

na Malmberg och skrattar.

Rektor Anna-Karin Brunberg är mycket nöjd med den hjälp skolan får av seniorerna.

– De är livsviktiga för skolan och jag är väldigt stolt över dem, de hör till personalen. När jag gör upp deras schema har jag också beaktat deras styrkor.

Ninna Malmbergs styrka är hennes starka modersmål.

– Ett år gick jag igenom främmande ord med femmorna. Vi diskuterade svåra ord som inte längre används och jag förklarade den historiska bakgrunden för exempelvis ord som damoklessvärd*.

Malmberg deltog i en kurs i medborgarinstitutets regi innan hon började verka som skolfarmor i Boxby skola.

Raffe Backman har en alldeles egen arbetsuppgift i skolan.

– Slöjdläraren behövde hjälp under slöjdlektionerna och då frågade de från skolan om jag kunde ställa upp, säger han.

Trivs med jobbet Under två års tid har han deltagit i många av skolans slöjdlektioner.

Att han tycker om jobbet syns i

hela hans uppsyn. När han kommer fram till barnen som väntar på honom vid dörren till slöjdsalen lyser han upp och hälsar högt och ljudligt. Både hos honom och hos barnen är glädjen ömsesidig.

Inne i slöjdsalen hjälper han till när barnen får problem med sina slöjdarbeten.

Som skolfarmor och skolfarfar är det också viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och låta lärarna reda ut om det uppstår problem.

– Om det händer något försöker jag hålla låg profil. Till vardags är Boxby ändå en väldigt lugn och bra skola men jag tror överlag att behovet av skolfarmor och –farfar är ganska stort, säger Ninna Malmberg.

Marit Björkbacka, text och foto ■■*Damokles var, enligt en grekisk anekdot, hovman hos kungen Dionysios av Syrakusa och avundades dennes lycka. Vid ett gästabud fick han inta kungens plats för att smaka på lyckan. Dionysios ordnade dock så att det hängde ett skarpslipat svärd i ett enda hår från en hästsvans ovanför tronen. Detta fick Damokles att inse att en mäktig person ständigt är utsatt för fara. Därav benämningen damoklessvärd; ett bevingat ord för överhängande fara. (källa: Wikipedia)

■■Ninna Malmberg och Rafael Backman trivs med sina roller som farmor respektive farfar i Boxby skola.

■■Maria Karlsson och Alva Jonasson på klass tre tycker att det är roligt att de under slöjdlektionerna kan få hjälp av Rafael Backman.

10 Hem & skola ■■intervju

■■Det är viktigt att kapa en god kontakt mellan läraren och föräldrarna genast från början, säger Inger Nabb. Vivian Johansson

”Alla barn är olika” – Visst finns det mycket att tänka på när ett barn ska börja skolan. För det första ska föräldrarna förstå att barnet som börjar skolan inte är en kopia av äldre syskon, säger säger Inger Nabb, rektor i Vikinga skola.

Oberoende hur syskonen klarat sina skolstarter kan det här barnet reagera helt annorlunda. Inger Nabb tycker det kan vara bra att tänka på att inte göra en alltför stor affär av skolstarten, även om den är väldigt viktig i barnets liv.

– En del föräldrar planerar att ta lite kortare arbetsdagar den vecka barnet börjar i skola. Det kan vara en bra idé, tycker Nabb.

Hon säger att det är föräldrarna som känner sina barn bäst och det kan bli långa dagar med skola och eftis. Då kan det vara bra att börja försiktigt.

Däremot är dagens barn kanske mera redo att börja skolan än tidigare.

– Om jag tänker tillbaka då jag började som lärare för 25 år sedan är barnen nog mera självständiga i dag.

Bland annat förskolan gör skillnad. De som börjar skolan i höst

” Om jag tänker tillbaka då jag började som lärare för 25 år sedan är barnen nog mera självständiga i dag.” har alla gått i förskola.

– De är vana att vara i grupp.

Köp inte Nabb anser att föräldrarna inte ska falla offer för kommersialismen. När skolorna börjar vill förstås butikerna sälja.

– Det är blinkande pennor och penaler som spelar musik. Visst är det roligt att få de här sakerna, men det bästa är gamla hederliga blyertspennor.

För en sjuåring som inte riktigt har finmotoriken under kontroll kan det bli rent av besvärligt att använda pennor med hängande figurer eller få upp penaler som man måste trycka på.

Föräldrarna kan gärna tänka på att underlätta för barnet ock-

så på andra sätt. Till exempel om sju­åringen har svårt att knyta skosnören kan man fundera på att skaffa skor med kardborreband i stället.

Läraren har kanske inte alltid möjlighet att hjälpa till med påklädningen, till exempel om läraren ska ut på rasten för att övervaka. Då kan det också bli besvärligt om det tar länge för barnet att klä på sig eller om det inte vet vilka kläder som är de egna. Ett bra tips är också att märka kläderna med barnets namn.

– Rasten är ganska kort, säger Nabb.

Behöver inte kunna Något som många funderar på är läskunnigheten. Inger Nabb tycker inte att det är någon fara om sjuåringen inte lärt sig läsa innan skolan börjar.

– Om det är så tar vi tag i det i skolan.

Hon säger att en del ettor inte kan läsa, medan andra läser kapitelböcker utan bilder.

Tycker du att f öräldrarna borde lära barnet läsa innan det börjar skolan?

– Nej, jag tycker inte att man ska ta det som ett problem.

Däremot tycker hon att man kan se till att det finns möjlighet att läsa, att ha böcker hemma och att läsa för barnet.

Det allra viktigaste tycker Nabb är kommunikationen mellan hemmet och skolan.

– Man ska etablera kontakten redan från början.

Hon säger att ettornas föräldrar ofta är aktiva med att till exempel delta i föräldramöten, vilket också är bra.

– Det är väldigt viktigt för barnen att föräldrarna intresserar sig för barnens skolgång.

Från föräldrarnas sida är det också viktigt att tänka på att meddela skolan om något verkar vara på tok. Till exempel om barnet alltid verkar ängsligt eller kvällen före det är gymnastik. Läraren har kanske 19 elever i klassen och kanske inte märker om något är fel.

Fråga gärna – Föräldrar behöver inte vara rädda att bli stämplade om de har frågor om sitt barns skolgång, även om det är småsaker. Det är viktigt att föräldrarna tar kontakt om det händer något i barnets liv utanför skolan, som påverkar skolgång-

en. Till exempel om det hänt något tragiskt, som att hunden har dött. Då är det bra att läraren vet det.

För de lärare som får en ny klass med ettor i höst är det också viktigt att komma ihåg att alla barn är olika.

– Det är en ny klass med en ny konstellation.

En bra början gör det lättare att senare under skolgången att diskutera svåra eller jobbiga ärenden. Däremot tycker Nabb att man också ska minnas att lärarna förhåller sig annorlunda till barnen än vad föräldrarna gör.

– Som förälder är man alltid emotionellt engagerad i sitt barn, medan läraren inte är det på samma sätt.

Om läraren verkar kall är det ändå antagligen inte så, utan läraren ser helt enkelt annorlunda på situationen.

När det gäller rent praktiska saker inför skolstarten är det egentligen bara en sak som behövs.

– En ordentlig ryggsäck så att sjuåringen kan bära sitt skolmaterial. En mängd extra pennor, suddgummin och tunga penaler är bara tungt att bära på.

Vivian Johansson

Hem & skola

11

■■intervju

Viktigt att hitta rätt bok för barnet – Det finns rätt bok för varje människa på jordklotet. Det viktiga är att hitta rätt bok för rätt barn.

Det säger Paula Roselius, som är bibliotekarie vid barn- och ungdomsavdelningen vid Kyrkslätts bibliotek. Hon poängterar att bokvalet har stor betydelse när barnet tar sina första stapplande steg på väg att bli en läsare.

– A och O är att hitta rätt bok för rätt barn, säger Roselius.

Det kunde vara bra att intensifiera samarbetet mellan skolan och biblioteket. Bibliotekarien kan sina böcker och läraren kan sina elever.

– Om man kan kombinerna den kunskapen effektivare hittar man lättare rätt bok år barnet. I början av läskarriären är det nämligen viktigt att klara av att läsa en bok helt själv. Det höjer självkänslan.

Hyllan med ”börja läsa”-böcker på biblioteket är väldigt viktig.

Där skall alltid finnas något nytt och fräscht för att locka till sig barnen och göra dem nyfikna.

Råkost eller franskisar?

Paula Roselius gillar inte att poängtera nyttan med att läsa. Vem läser för nyttans skull?

– Ingen människa läser skönlitteratur för att det är nyttigt. Man läser för läsupplevelsens skull.

För att det är roligt. Och det är det man borde lyfta fram.

Det är lite som när vi för barnen poängterar hur nyttigt råkost är, men ändå lockas de av de förbjudna franskisarna. Inte äter de riven morot för att det är nyttigt, men nog om det är gott.

■■Att hitta läsglädjen är det viktigaste. vidar lindqvist i början, medan förväntningarna är höga. När läsningen ännu är lite knackig finns det ett motstånd och då är det lättare att komma in i spelvärlden.

– Varför inte göra så att om man läser en timme så får man också spela en timme, föreslår Paula Roselius.

Bok eller spel?

Mamma eller pappa?

–Det finns inte ett motsatsförhållande mellan att spela och att läsa. Spel är också en form av berättelser. Skillnaden är att i boken tas du djupare in i fantasivärlden, säger Paula Rosielius.

Problemet är att barnets läsförmåga är förhållandevis dålig

Hon har en känsla av att också allt färre vuxna läser. Många sitter istället med sin pekplatta i famnen och hänger på Facebook.

– Hur kan man säga åt sitt barn att det borde läsa om man själv inte gör det? Det blir en lite märklig signal. Som att ”jag gör jag det ro-

■■Spel och böcker kan komplettera varandra, säger Paula Roselius.

Mattias Fagerholm

”Man läser för läsupplevelsens skull. För att det är roligt.” liga men du måste läsa”.

Det gäller att göra läsningen tillnågot som förenar hela familjen och skapa en atmosfär av att i den här familjen läser vi.

– Gör läsningen till en social grej. Att dela sin läsupplevelse med någon fördjupar den, säger Paula Roselius.

Mattias Fagerholm

Vill du bli klassförälder?

Varje höst brukar man välja ett par klassföräldrar i varje klass som har en viktig funktion. De blir den sammanbindande länken mellan skolan och de övriga föräldrarna.

Förbundet Hem och Skola har satsat mycket på att utbilda nya föräldrar i klassföräldraskapets ädla konst. Det finns en hel del skriftligt material som hjälper klassföräldrarna att hitta sin position i det nya sammanhanget. Dessutom ordnas med jämna mellan-

rum lokala träffar för klassföräld­ rarna.

Det är de lokala föreningarna som skall se till att det finns klassföräldrar i skolan. Hur de sköter sin uppgift varierar väldigt mycket från skola till skola.

Helst skall någon styrelsemedlem i skolans föräldraförening gå in i de olika klasserna i samband med det förs­t a gemensamma klassmötet och berätta om Hemoch Skolaverksamheten och varför det är så viktigt med aktiva föräldrar.

Under mötet väljer föräldrarna sedan vem som skall representera dem – det är inte lärarens sak att göra det.

Dela på ansvaret Vanligen väljs en ”mamma ” och en ”pappa”, men det är fritt fram att välja flera stycken som kan dela på ansvaret. De som väljs skall inte behöva dra hela lasset, utan kan delegera uppgifter åt andra.

Alla kan hjälpa till med något.

– Din insats behövs. Fundera ut i förväg om du kan tänka dig att

bli klassförälder. Det lönar sig att satsa ett eller några år på den här verksamheten. Man får bättre insikt i vad skolan som helhet handlar om, får naturliga kontakter till skolans personal och klassens övriga föräldrar. Den som vill vara aktiv kan göra mycket för eleverna, föräldrarna och trivseln i skolan, säger förbundets verksamhetsledare Micaela Romantschuk.

Hon har inte hört om någon som skulle ha ångrat att den gått med.

Förutom diskussioner kan föräldrarna också ordna gemensamma aktiviteter i klassen. Man kan ha en sportdag, fest med ett tema, eller en biokväll.

– Ha fokus på trivsel och samvaro, inte på att samla in pengar åt skolan, säger Micaela Romantschuk.

Läs mera om klassföräldraskap på www.hemochskola.fi Tua Ranninen

12 Hem & skola ■■intervju

■■För barnen innebär eftiset en möjlighet att lära sig det sociala samspelet i en trygg, positiv och stimulerande miljö. Bilden är tagen vid ungmarthornas sommardagsläger i Helsingfors i fjol. Elise Hindström

En meningsfull fritid efter skolan Inlärning via skapande verksamhet och social samvaro är hörnstenar i eftisverksamheten och barnen får lära sig samtidigt som de har trevligt.

Eftis, det vill säga morgon- och eftermiddagsverksamhet, skall ge skolbarnen en meningsfull eftermiddag efter att skolan har slutat. Ibland kommer barnen att tillbringa längre tid på eftis än i skolan, eftersom skoldagarna till en början är ganska korta. Därför är det av stor vikt att värdegrunden och riktlinjer för verksamheten är den samma på alla eftisar.

– Eftisverksamheten har funnits i någon form redan i ett fyrtio­tal år, men först 2004 tillfördes den i lagen om grundläggande utbildning. Därför är verksamheten strukturellt och organisatoriskt sett ganska ny, berättar Monica Martens-Seppelin, utvecklingschef vid Sydkustens landskapsförbund.

Sydkustens landskapsförbund är med i det finländska utvecklingsnätverket för morgon-, ef-

■■Monica Martens-Seppelin är utvecklingschef vid Sydkustens landskapsförbund arbetar för eftisverksamheten.

tis- och klubbverksamheten, som upprätthålls av Utbildningsstyrelsen.

– Vi sköter om koordineringen av morgon och eftermiddagsverksamheten i hela Svenskfinland och deltar i utvecklingsarbetet nationellt, säger hon.

För ettor och tvåor Verksamheten finns till för ettor och tvåor, samt för de barn som

har beslut om särskilt stöd i klasserna 1–9 och erbjuder barnen en trygg plats att vara på efter skolan.

– Enligt senaste undersökningar deltar kring 54 procent av ettorna och cirka 30 procent av tvåorna i eftisverksamheten. På finlandssvenskt håll är deltagande litet högre, i medeltal 64 procent av både ettorna och tvåorna, säger hon.

Martens-Seppelin tror att orsaken till det högre finlandssvens­ka deltagandet beror på lokala varia­ tioner när det gäller stad kontra landsbygd.

– På eftis kan dagarna komponeras ganska fritt och barnen kan syssla med pyssel, musik, lek eller ha en läsestund. Gemensamt för alla är tid för mellanmål, utevistelse och kanske för en vilostund samt tid för läxläsning, säger hon.

För barnen innebär eftis en möjlighet att lära sig det sociala samspelet i en trygg, positiv och stimulerande miljö. Eftis blir på så sätt ett komplement till skolan och lär ut hur man verkar i en grupp men också att bli självständig.

Martens-Seppelin påpekar att barn hela tiden lär sig och att de på eftis har en annan form av inlärning och lär genom det de gör och i samverkan med andra.

– Det är det här som eftis är bra på. Barnen lär sig samtidigt som de har trevligt.

Marit Björkbacka

”Det är det här som eftis är bra på.

Barnen lär sig samtidigt som de har trevligt.”