Hem & skola

&

He m s k ola Nr 4/12 • Årgång 39 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■ Unga super mindre ■■ Bokmötet samlar

stora och små ■■ Tolerans – vad är det?

■■ Kulturkarnevalen ger

energi och vänner ■■ Psykiska problem

syns tidigt ■■”Man hinner om

man vill”

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Respekt föder respekt

Vardagsgodhet ■■Det pågår hela tiden ett godhetens mullvadsarbete, där människor ställer upp för varandra, utan tanke på egen vinning. Ofta struntar de i att räkna efter hur mycket tid och energi de satsar på andra och/eller det gemensamma bästa.

Vårt samhälle skulle faktiskt vara mycket skörare utan alla de trådar människor väver av gemenskap och osjälviskhet. När man talar om höjd pensionsålder glömmer man bort hur mycket gratisarbete våra pensionärer ställer upp med och genom det får hjulen både i samhället och närkretsen att rulla smidigare.

Grannar hjälper varandra med att skjutsa barnen till hobbyer, mor- och farföräldrar ställer upp med barnpassning och räddar många kritiska situationer när föräldrarna bara måste iväg till ett viktigt möte, på en resa eller på jobb och barnet insjuknat.

De kanske också räddar äktenskap ibland, då de ger föräldrarna möjlighet att gå ut tillsammans på bio, teater, restaurang och för en stund få komma bort från familjekarusellens snurrande i högt tempo.

■■Vi har alla sett de där barnen som beter sig olämpligt på allmän plats. De far fram i butiken som jehun, otåliga och högljudda och framförallt respektlösa.

Vilken är den första tanken som far genom hjärnan? Jo, att den där ungen borde sättas på plats, att föräldrarna borde säga till på skarpen. Enligt statistiken tycker en del vuxna att barnet till och med borde få en snyting.

På sommaren då man rör sig bland människor och har tid att betrakta dem, lade jag igen märke till en sak. De respektlösa ungarna åtföljs oftast av föräldrar som kommenderar fult och behandlar barnen respektlöst. Föräldrarna tycks inte göra annat än säga till på skarpen och kanske i smyg ge en snyting.

När det förekommer oönskat beteende hos andra människor är reptilhjärnans första reaktion att straffa. Krav på strängare straff och hårdare metoder är typiskt för mänskliga samhällen, oberoende av vilket artilleri som redan finns till förfogande.

■■Vi vet att både djur och människor lär sig önskat beteende effektivast med morot och barn i synnerhet lär sig bäst genom att de har goda exempel att följa.

Vi vet förnuftsmässigt att barn som blir slagna slår, och att barn som möts med tålamod blir tålmodiga.

Den senaste tidens diskussion om elever som beter sig illa har åtföljts av krav på ökad disciplin i skolan. Det är klart att lärarna behöver medel att hålla klassrummen lugna. Det är inte meningen att hela klassen skall lida för att en elev har svårit att klara av skolmiljön.

De disciplinära former som står till buds anses av många lärare vara verkningslösa eller oändamålsenliga som till exempel kvarsittning. Det är ett rimligt krav att en elev städar upp efter sig och återställer det som blivit förstört.

■■Det talas ofta om att skolvärlden blivit mer utmanande eftersom elevmaterialet ändrats och för att föräldrarna ställer mera krav. I offentligheten frossas det i historier om barns och föräldrars olämpliga beteende.

Läraryrket har blivit mer utmanande, precis som alla andra kommunala serviceyrken. Samtidigt har jag själv skolminnen där vi elever betedde oss hårresande förfärligt, i synnerhet mot lärare som saknade auktoritet. Vad har då ändrats?

Det som förut kallades busstreck är i

kjell svenskberg

dag våld och mobbning som kräver åtgärder. Det som förut var dumhet är i dag ADHD och kan vårdas och de som förut relegerades och därefter bara sågs supande på byn, tvingas i dag gå i skolan med assistent.

Det var inte bättre förr. De nya utmaningarna skolan har kan inte heller åtgärdas med hårdare straff eller disciplinära metoder från förr.

■■Hem och Skola har talat för ett ökat samarbete med hemmen som en förebyggande eller återställande åtgärd för oroliga skolor. Gemensamma spelregler som föräldrarna gjorts delaktiga i funge­rar i praktiken. De allra flesta föräldrar backar upp skolan och lärarna i deras strävan att skapa en bra läromiljö.

Det finns också föräldrar som inte klarar av spelregler, men de problem deras barn har brukar inte kunna lösas med mera disciplin eller straff.

Ibland ser man någon i offentligheten

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Christoffer Ryhänen.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

säga att problemet är att dagens barn är alltför medvetna om sina rättigheter. I så fall har vi enbart ett positivt problem.

Jag önskar att varje barn ska vara medvetet om sin rätt att inte bli mobbad, inte heller av sin lärare, att inte bli utsatt för våld, inte ens bli luggad i hemmet, och sin rätt till sexuell integritet, även om hon i tonåren klätt sej utmanande.

Vilken tur att barnen i dagens samhälle har rättigheter. Vi vuxna bör ta vårt ansvar och respektera dem i alla lägen.

Corinna Tammenmaa förbundsordförande

”Det som förut kallades busstreck är i dag våld och mobbning som kräver åtgärder.

■■Många pensionärer ställer upp som skolmormor eller - farfar och avlastar lärarna i ettan eller tvåan, som har så mycket att håla koll på. De har ögonen på det ensamma barnet på skolgården och hjälper till med att snyta näsor och knyta skosnören och, inte att förglömma; de för traditioner vidare, berättar till exempel om hur man firade jul i deras barndom eller hur det var när de gick i skola.

Också om Hem och Skola-arbetet ute i föreningarna har förändrats och man inte längre samlar in lika mycket pengar till olika evenemang för skolan som förr, är det många mammor och pappor som gör en värdefull insats för klassens och ibland hela skolans bästa. De gör det trots att de har lika mycket att göra och hinna med som alla andra. Folk prioriterar olika och visst är det ofta så att det är samma personer som är aktiva.

■■För en tid sedan intervjuade jag en musiklärare som hade blivit inbjuden till Nagorno Karabach, ett litet, fattigt bergsområde mellan Armenien och Azerbajdzjan som man grälat om i sekler. Hon såg nöden och glöden och viljan att göra musik, trots att det varken fanns noter eller ordentliga instrument. Så när hon kom hem ordnade hon tre välgörenhetskonserter och skaffade pengar till de här musikskolorna.

Trots att många gör vad de kan, finns det rum för mera vardagsgodhet. Det behöver inte vara så stora saker eller ta mycket tid. Förutom att det gör en skillnad ger det också den som är osjälvisk mycket.

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2012.

Upplaga: 37 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb, Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbet.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

Corinna tammenmaa ordförande

Micaela Romantschukpietilä verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

Unga super mindre De finländska ungdomarna super betydligt mindre än tidigare och andelen helnyktra har ökar markant.

Det är alkoholforskaren Thomas Karlsson vid Institutet för hälsa och välfärd som levererar den goda nyheten om de ungas alkoholvanor.

– Under 1980 och 90-talet ökade alkoholkonsumtionen bland minderåriga personer, men efter millennieskiftet har trenden varit stadigt nedåtgående, säger Karlsson.

Det är frågan om en markant minskning. Beroende på vilka åldersklasser man ser på, har de som inte druckit alkohol under de GNURF

senaste 12 månaderna ökat med flera tiotals procent.

– Vad minskningen beror på vet vi inte med säkerhet. Det är svårt att sätta fingret på en enskild orsak. Många olika faktorer inverkar, säger Karlsson.

Någonting har hänt i de ungas sätt att umgås med varandra.

– Om man överdriver lite kan man säga att man på 1980- och 90talet hängde vid korvkiosken och drack öl. Nu finns det andra sätt att umgås. Mobiltelefoner och sociala medier har skapat andra förutsättningar för umgänge. De unga kan hänga på Facebook i stället för att hänga på byn. Att påstå att Facebook minskat supandet bland de unga är kanske att ta

i, men det kan vara en bidragande orsak, säger Karlsson.

Återhållsam linje En annan orsak till den minskande alkoholkonsumtionen är att åsiktsklimatet blivit restriktivare. Diskussionen om vin i matbutikerna är som bortblåst och man har blivit noggrannare med att inte sälja alkohol till underåriga.

Också föräldrarna har visat upp en allt mer återhållsam linje vad gäller alkohol.

Trenden är alltså tydlig, också om den håller på att plana ut en aning. Ungdomarna dricker mind­re alkohol och andelen helnyktra ökar.

– Riktningen är den samma ock-

kjell svenskberg

så bland finlandssvenska ungdomar, men kurvan är inte lika tydligt nedåtgående på svenskt håll.

En möjlig orsak till det är att tillnyktringen börjat aningen tidigare på finlandssvenskt håll och därför nu mattats av en aning, säger Thomas Karlsson.

Stora skillnader I Svenskfinland finns ändå häpnadsväckande skillnader i de ungas alkoholkonsumtion. I Österbotten dricker man betydligt mindre än i Helsingforsregionen. I huvudstadsregionen dricker dessutom de finlandssvenska ungdomarna mera än sina finskspråkiga kamrater. Riktigt blött var det, enligt en studie från 2008, i Gran-

kulla. Men några direkta orsaker till varför de svenskspråkiga ungdomarna i Grankulla dricker mera än de finska är svåra att hitta.

– Det finns inte några socioekonomiska skillnader mellan språkgrupperna i Grankulla, så det här är nog ett mysterium för oss alkoholforskare, säger Thomas Karlsson.

Han tar också kål på villfarelsen att den minskade alkoholkonsumtionen bland de unga resulterat i att droger används i större utsträckning.

– Vi hade en drogvåg på 1990talet. Men användningen av droger ligger på ungefär samma nivå som vid millennieskiftet. Alkohol och droger går ofta hand i hand.

Det ena ersätter sällan det andra.

När det gäller alkoholkonsumtion efter fyllda 18 är den nedåtgående trenden så gott som bortblåst. Totalkonsumtionen i Finland har fram till 2007 varit stadigt stigande. Efter år 2007 har konsumtionen dock minskat en aning, från 10,5 till 10,1 liter per person.

Men minskningen är blygsam med tanke på att vi höjt alkoholskatten fyra gånger sedan dess och vi är mitt i en lågkonjunktur och folk har mindre pengar för sprit.

Därför vill Thomas Karlsson vända på steken: – Tänk om vi vuxna för en gångs skull skulle lära något av de ungas alkoholvanor.

Mattias Fagerholm

4

Hem & skola ■■reportage

■■Cornelius Nylander läser för Christian Lindell ur Snömannens hemlighet.

■■Oscar Sjöström och Jannika Sund träffades under Bokmötet mellan små och stora läsare.

Bokmötet samlar stora Både Tilda Strang och Alfred Sjöholm går i tvåan. Men Strang går i Skogsparkens skola och Sjöholm i Topelius­ gymnasiet i Nykarleby. Van­ ligtvis har de inte lektioner tillsammans, men de träffas när klasserna möts under Bokmötet.

Det surrar lågmält i korridorer, omklädningsrum och lärarrum i Skogsparkens skola den här onsdagen. Ettorna och tvåorna har fått besök av en klass gymnasieelever.

Turvis får de små läsarna sätta sig tillsammans med en stor läsare. Här och där hörs eleverna som ljuder och läser och gymnasieelevernas frågor: – Vad tycker du om boken?

Tilda Strang läser med fart. Det är bara några ord som är svåra, som tändsticksask eller såpa. Hon

tycker om att läsa och läser också hemma.

– Den är rolig, säger hon om boken Ellen, sorken och hemligheten, som hon håller på med nu.

Hemma läser hon till exempel Bamse. Föräldrarna läser också för henne.

I ett annat hörn i skolan sitter ett annat läsande par.

– Jag tycker det är kul att läsa, säger Cornelius Nylander.

Han väljer helst kortare böcker.

– Hemma läser jag mest Kalle Anka-pocket, säger han.

Han kommer ihåg när han lärde sig läsa.

– Det var i ettan.

Christian Lindell kommer ihåg kampanjen En kvart om dagen från när han själv var yngre.

– Det var kanske lite jobbigt ibland, men nog lönade det sig säkert, säger han.

– Jag tror att jag började läsa flytande fortare.

Och Bokmötet mellan små och stora läsare tycker han om.

– Det är bra att få se hur det är i början, säger han.

Läsvänlig kommun

■■Tilda Strang läser ur Ellen, sorken och hemligheten för Alfred Sjöholm.

Bokmötet mellan små och stora läsare är en del i projektet En kvart om dagen. Det är tredje året som Teresia Tötterman-Engström och Annette Kronholm-Cederberg samarbetar kring läsning.

Tötterman-Engström är rektor i Skogsparkens skola och Kronholm-Cederberg är modersmålslärare i gymnasiet.

– Jag upplever Nykarleby som en läsfrämjande kommun. Här har man hållit på med En kvart om dagen i trettio år, säger Kronholm-Cederberg.

Bokmötet mellan små och stora läsare tycker hon är bra på många

sätt, bland annat för att allt i skolan inte ska bli så skolinternt, det vill säga att att eleverna gör saker enbart för läraren.

Också åldersskillnaden mellan ettorna, tvåorna och gymnasieeleverna ser hon som positivt.

– Kanske värvar vi någon blivande klasslärare? säger hon.

Kostar ingenting Hon tycker att mötena är bra för gymnasieeleverna.

– Speciellt för pojkarna. De kan få tänka ”jag kan vara en expert”.

Hon menar att samtidigt som de yngre eleverna får bekräftelse blir också de äldre bekräftade.

– Det är ju så enkelt det här och kostar ingenting. Det är männi­ skorna som är resurserna.

Senare kommer upplevelsen som ”stor läsare” att diskuteras i gymnasiet och antagligen ska de äldre också skriva en reflekteran-

Hem & skola

5

■■reportage

Nej tack till rusmedel

och små de text kring upplevelsen.

– Framför allt om hur du klarade din roll, hur tycker du att klarar av att vara läsande förebild?

Kronholm-Cederberg ser läsningen som central i skolan. För förstaklassarna är det viktigaste att knäcka koden så att de senare ska kunna bli bokslukare. Det kräver många timmar att bli en bra läsare och i dag är det allt färre som slukar böcker.

– En kvart om dagen borde gå över hela grundskolan, säger hon.

Hon säger att följande steg är att bli en tolkande läsare. Då kan man inte bara läsa flytande, utan också förstå undertexter och läsa mellan raderna.

– Bokslukandet gynnar förstås gymnasieframgångarna – och förhindrar utslagning. I dagens samhälle måste du vara läs- och skrivkompetent.

Med sina gymnasieelever håller hon Bokprat, en sorts förlängning av Bokmötet. Då läser eleverna böcker – och diskuterar dem i grupp. Målet är att förstå texterna, att tolka dem utifrån olika analytiska perspektiv. Hon läser också högt för gymnasieeleverna.

– I dagens nätkulturer är IRLmöten, öga mot öga-möten, exlusiva, säger hon.

Det har blivit tyst i korridorerna och Tötterman-Engström har avrundat lektionen med de små och stora läsarna.

– De var nöjda.

För en del av de små läsarna blev tiden lite kort den här gången, men det kommer nya möten.

Snart kommer en annan gymnasieklass på besök för nya Bokmöten mellan små och stora läsare.

Vivian Johansson, Text och foto

■■Elva centralorganisationer som arbetar med barn och ungdomar har enats och undertecknat en rusmedelsförebyggande policy.

Vi tar ofta för givet att för­ eningars och organisationers barn- och ungdomsverksamhet är fri från tobak, alkohol, narkotika och andra droger. Även om de flesta aktiva i förenings- och organisationslivet vet att det bästa för de unga är att inte använda någon form av rusmedel, är det i praktiken inte alltid en självklarhet att detta efterlevs.

För att skapa bättre förutsättningar för att verksamheten ska vara rusmedelsfri har organisationerna enats kring en gemensam policy, som stöder barns och ungas hälsosamma levnadsvanor genom att bidra till att det finns fler möjligheter att delta i sund verksamhet i en rusmedelsfri miljö.

För att skapa möjligheter för föreningarna att förankra policyn i verksamheten kommer organisationerna tillsammans att utarbeta en gemensam kortpacke med värderingsfrågor om tobak, alkohol, narkotika och andra droger. Målsättningen med korten är att för såväl barn som vuxna, skapa bra förutsättningar att diskutera och reflektera om och kring rusmedel. Detta leder sedan förhoppningsvis till att alla berörda parter gör smartare val med tanke på både sitt eget och andras välmående.

Organisationerna har enats kring att: • All verksamhet, som ordnas för minderåriga, är rusmedelsfri.

• Ledarna har sunda värderingar och attityder och är sålunda goda förebilder.

Föräldrar och andra vuxna uppmuntras också att vara goda förebilder genom att följa dessa rekommendationer.

Kontaktperson är Joonas Turtonen, 0400 126 830.

■■dessa har undertecknat ​ olkhälsans Förbund F ​Förbundet Hem och Skola i Finland ​Finlands Svenska 4H ​IOGT Logen Balder ​Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik ​Ung Martha ​Fri från Narkotika Finlands Svenska Ungdoms­ förbund Förebyggande rusmedels­arbete EHYT Finlands Svenska Idrott Finlands Svenska Scouter

■■Irina Johansson samlar in stödförklaringar för medborgar­ initiativet för ett förbud av försäljning av energidrycker till barn under 16 år. Marit Björkbacka

Skriv på en stödförklaring Irina Johansson, klass­ lärare för klass 2 vid Gam­ melbacka skola i Borgå, samlar under hösten och vintern in stödförklaringar för medborgarinitiativet för ett förbud av för­ säljning av energidrycker till barn under 16 år.

– Jag läste om det i tidningen Hem & skola och beslöt spontant att själv fylla i en stödförklaring och tänkte att jag skall gå människor till mötes och börja samla in stödförklaringar, som jag sedan skickar in till förbundet, säger hon.

På det här sättet har hennes vänner och kolleger fått en möjlighet att på ett enkelt sätt kunna stödja medborgar­ initiativet.

Irina Johansson berättar att hon redan har ett tiotal stödförklaringar insamlade, och kommer att fortsätta arbetet till och med februari månads slut. För dem som är intresserade att stödja kampanjen har hon färdiga blanketter att fylla i.

– Kanske några föräldrar också blir intresserade sig när de får höra om insamlingen, säger hon.

Den tredje mars skall stödförklaringarna vara inskickade.

Ingen dryck för barn – I klassen har vi diskuterat energidrycker och största delen av eleverna förstår att det är något som inte är nyttigt för barn och man kan fråga sig varför de över huvud taget skall dricka dem. Det är väldigt bra om vi får ett direktiv från statens sida som förbjuder dryck-

erna för barnen, säger Johansson.

Att initiativet till förbudet kommer från Förbundet Hem och Skola i Finland och den motsvarande finskspråkiga föreningen Vanhempainliitto tycker hon att är bra.

– Jag hoppas att många lokala HoS-föreningar nappar på idén och börjar samla in stödförklaringar så att målet, 50 000 undertecknare, nås.

Strikta direktiv Undertecknandet av stödförklaringen skall göras enligt vissa direktiv. De skall fyllas i med versaler och pappret får inte vikas utan skall skickas till förbundet per post. Inskannade blanketter som skickas per e-post godkänns inte.

Från och med den första oktober har det varit möjligt att fylla i blanketten digitalt på webbadressen www.avoinministerio.fi. Från Hem och Skolas sida rekommenderar man att använda webbläsaren Mozilla Firefox istället för Internet Explorer när man fyller i blanketten, på grund av problem med den senare.

Marit Björkbacka

” Jag hoppas att många lokala HoS-föreningar nappar på idén och börjar samla in stödförklaringar.”

6

Hem & skola ■■intervju

■■Emina Arnautovic anser att man borde gå till djupet med att bena ut vad tolerans egentligen innebär. Vivian Johansson

”Tolerans – vad är det?”

Minuter blir snabbt till tim­ mar tillsammans med Hem och Skolas nya föreläsare Emina Arnautovic. Här är en kvinna som gärna diskuterar – allt från politik i allmänhet till tolerans i synnerhet.

När Emina Arnautovic föreläser för Hem och Skola gör hon det kring rubriken Tolerans – att tolerera eller involvera?

– Det är jätteroligt att Hem och Skola erbjöd mig möjligheten. Tolerans engagerar mycket nu.

Hon uppskattar organisationen och berättar att hon var med när Föräldrarådet omvandlades till en Hem och Skola-förening i den skola som hennes döttrar gick i.

Skolsystemet i Finland tycker hon är bra. Och det är bra med organisationer som Hem och Skola, som bevakar barnens intresse.

– Det är det vi behöver – någon som vågar.

Hon är glad över att man till exempel tog tag i frågan om att sluta sälja energidrycker till minderåriga, att man stod upp och sa att ”det här är inte bra för våra barn”.

Vad berättar du ute i skolorna?

– Det beror på vad de vill ha och vad de vill förmedla.

Innehållet i föreläsningarna varierar också beroende på om sko-

lan har invandrarelever eller inte.

– Men jag har en personlig framtoning.

För henne är det svårt att beröra, om hon inte tar upp kriget i det forna Jugoslavien som hon var med om och flydde ifrån. Eftersom hon sett så mycket elände kan hon tillföra ett annat perspektiv.

– Jag var flykting också i mitt eget land, innan jag kom till Finland.

När Emina Arnautovic kom till Finland hade hon svårt att lämna dottern för vård till en främmande person, medan hon själv skulle lära sig språk. På grund av att kriget hade rasat runt henne hade hon inte vågat släppa dottern ur sikte en endaste minut .

– Jag kände mig så otrygg.

Emina Arnautovic insåg också hur svårt det är att förstå en annan människa. De hon försökte tala med hörde fel.

– Och jag hörde fel. Missförstånd gör att vi inte förstår varand­ ra fullt ut, säger hon.

Döm inte När hon första gången skulle föreläsa vid Pedagogiska fakulteten funderade hon på var hon ville berätta.

– Det är svårt att låta bli att dö-

ma en annan person, om man inte förstår honom eller henne, situationen och bakgrunden. Tolerans handlar inte om att ”bara tolerera” någon utan att verkligen vara tolerant mot honom eller henne och det borde gälla mot alla människor. Säger du att rasism inte är acceptabelt i vårt hem, vad förmedlar det? Är det bara tomma ord?

Hon anser att vi borde vidga våra vyer och tänka till. Om man upplever sig som tolerant, gäller det då alla grupper i samhället, också exempelvis trans-, bi- och homosexuella?

–I Finland är man rädd för det som är nytt. Finländarna är konflikträdda, vilket bland annat kan bero på att vi har två nationalspråk. Redan det gör att vi inte tar tag konflikter i första taget. Dessutom är språkgrupperna så olika kulturellt.

– Ibland tycker jag att svenskoch finskspråkiga borde integreras mera än invandrare och finländare.

Hon tycker sig ha märkt att man i Finland vill att alla ska vara likadana.

– Det man egentligen menar med integrering är assimilering.

Börjar du vara trött på att kallas invandrare, ännu efter 20 år i Finland?

– Jag tycker det är ganska skönt

■■EMINA ARNAUTOVIC

Född: I Bosnien och Hercegovina.

Kom till Finland 1992.

Bor: I Närpes, Finland.

Familj: Är gift med bosniern Jasmin och har två döttrar, Azra, 21, och Leila, 16.

Jobb: Just nu som närvårdare och som kontaktchef på SFP:s kansli i Vasa. Hon har en mängd politiska uppdrag, är bland annat fullmäktigemedlem i Närpes stad.

Aktuell: Som föreläsare för Hem och skola med rubriken Tolerans – att tolerera eller involvera?.

”Finländarna är konflikträdda, vilket bland annat kan bero på att vi har två nationalspråk. Redan det gör att vi inte tar tag konflikter i första taget.”

att vara invandrare. Men det finns en nyansskillnad i vad man blir kallad, beroende på varifrån man kommer.

– Jag är invandrare. Jag kommer inte från England eller Tyskland, då är man immigrant, säger hon och ler.

Emina Arnautovic anser att det är positivt att vara från ”flera världar”.

– Jag upplever att det är en rikedom att vara från ett annat land.

Jag vägrar skämmas över det.

Hon tycker inte att hon mötte rasism när hon kom till Finland, inte heller att barnen drabbades – vad hon vet.

– Missförstånd uppstod nog ibland.

Däremot anser hon att attityden mot invandrare har blivit hårdare under de senaste åren.

– Jag märker det inte i vänskapskretsen, men det syns i samhället.

Det märks till exempel genom att Sannfinländarna har ett stort stöd för sina åsikter.

– Vi måste svänga trenden, hitta en gemensam värdegrund.

Enligt henne är det politikerna i Finland, som sätter agendan för värdegrunden i vårt land, medan det borde vara tvärtom. Värdegrunden borde styra politikerna.

– Då blir det bra.

Vivian Johansson

Hem & skola

■■kolumn

Rasism – en nattlampa ■■Fördomar. Varifrån kommer de? Varifrån kommer rasistiska tankar?

Rädsla. Människor är rädda. Ifall en person träffar på eller får se någonting nytt och annorlunda, misstror hon det ofta. Det är som mörkret. Längst bak i huvudet vet man att allt ser precis ut som när det är ljust, men man känner sig ändå osäker med lamporna släckta. Fördomarna och rasismen är en slags nattlampa. Något som hjälper den väldigt rädda att komma igenom natten. Men alla måste någongång lära sig att somna utan att nattlampan är tänd.

Om man inte kan vara tillfreds med sin omgivning, är det lättare att vara arg på den. Då är det lättare att försöka skapa en maktposition åt sig själv, genom att göra sig lika skrämmande som för den man är rädd för.

■■Ingen föds till rasist. Inget litet barn kan avgöra hur det skall bete sig mot olika människor av olika kultur eller religion. Om barnet växer upp i ett hem där man har väldigt många fördomar kommer barnet naturligtvis att bilda liknande uppfattningar. Ifall barnet hör pappan säga att ”alla romer bara stjäl och bråkar” påverkar det och barnet börjar akta sig för romer i framtiden. Och flera fördomar hänger med in i vuxenlivet.

Fördomarna och ilskan mot ryssarna har hängt med i flera generationer, från föräldrar till barn. De har sin grund i historien mellan Finland och Ryssland, men till exempel min generation har aldrig upplevt något ur denna historia. Ändå finns det många ungdomar som känner ilska mot folket från vårt grannland, för att de har hört sina mor- eller far föräldrar eller föräldrar tala om ”de där jävla ryssarna”.

■■Barn blir lätt påverkade av det de hör. Det är lättare att försöka få ett barn att lära sig att skilja rätt från fel, än att få en fullvuxen människa att göra det. Det lönar sig att i skolan tala om rasism och mobbning och låta barn tänka själva och att ge utrymme för deras tankar.

En orsak till rasismen är att det finns så stora sociokulturella skillnader mellan olika folkslag. Religionen ställer ofta till problem. Ifall det sker ett självmordsattentat, som en islamistisk grupp är ansvarig för, måste man kunna skilja mellan muslimer och islamister. Man måste skilja mellan de som följer tron i dess riktiga form och de som använder den för att driva politik. Man kan inte dra alla över en kam.

”Ändå finns det många ungdomar som känner ilska mot folket från vårt grannland, för att de har hört sina mor- eller far föräldrar eller föräldrar tala om ’de där jävla ryssarna’. ” ■■Man kan själv motverka rasism i sin vardag på, genom att aldrig låta en rasistisk kommentar gå obemärkt förbi. Om någon på jobbet eller i skolan, eller till och med inom familjen, säger något rasistiskt eller fördomsfullt: Reagera!

Fråga varför den måste säga något sådant där?

Det är lätt att säga att man är emot orättvisor, men svårare att göra någonting åt saken. Det är kanske svårt att ingripa i en situation som känns hotande, då man tror att situationen kan vändas mot en själv, men runt kaffebordet på jobbet kan inget farligt hända då man står för det man tror på!

Av egen erfarenhet vet jag att det känns hemskt när ingen rör en fena då man får en utskällning för sitt ursprung på en metrostation. I synnerhet om det är fråga om ett litet barn som är offret för någons ilska, tycker jag att samhället har ett gemensamt ansvar för det här barnet.

Att låtsas som om man inte ser eller hör får inte rasismen att försvinna.

Rebecka Holm Skribenten går i nian i Botby högstadieskola i Helsingfors.

7

■■i korthet

Karlebyelever till Kenya En grupp på 19 elever och två vuxna åker efter jul till Kenya för att bekanta sig med ett biståndsprojekt, som rektor Bernt Klockars från Karleby gymnasium var med om att starta år 2003.

– Vi grundade en yrkesskola för fattiga elever i en liten stad norr om Nairobi. Efter det har vi åkt dit med två grupper och det här blir den tredje, säger han.

Eleverna från de två länderna har haft kontakt med varandra via Facebook och nu får de träffa varandra personligen.

– Vi har förberett våra elever genom att ha kurser i geografi, biologi, religion och språk.

Bernt Klockars berättar att en sådan här studieresa gör eleverna väldigt gott.

– De mognar och får perspektiv både på sig själva och sitt land och hur olika omständigheter människor lever i. Det är märkligt att en tio, tolv dagars resa sätter så djupa spår att det till och med märks i deras uppsatser.

Resan blir naturligtvis rätt dyr.

Den finansieras med bland annat stipendier från undervisningsministeriet och fonder och eleverna har själva arbetat för att skrapa ihop pengar till resan.

När de kommer tillbaka i januari kommer efterarbetet att bestå bland annat av föredrag för de övriga eleverna och föräldrarna och kontakter med medier. Bland annat kommer Hem & skolas läsare få läsa om resan i nästa nummer.

Tua Ranninen

”Så går det till på landet” ■■Under hösten genomför Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC en kampanj som främst riktar sig till grundskolans fjärde klass i Svenskfinland och på Åland. Genom skolkampanjen vill SLC informera elever om matens väg till bordet och livet på bondgården. ­– Det är viktigt att barnen får förståelse för matens ursprung och vikten av att vi i Finland själva kan producera råvaror och livsmedel, säger SLC:s informatör Mia Wikström.

Kampanjen erbjuder skolor möjlighet att få besök av en lantbrukare som under en lektion berättar om jordbruket i Finland, arbetet på gården och överräcker material i form av broschyrer och affischer. Materialet kan även kostnadsfritt beställas från SLC. Klasserna kan också delta i en teckningstävling kring temat ”Bondens vardag – djur och matproduktion på gården”.

På www.slc.fi/skolkampanj. asp finns mera information.

Corinna Tammenmaa: Stöd jämlikheten Corinna Tammenmaa ny ordförande för det nordiska föräldrasamarbetet.

Förbundsordförande för Förbundet Hem och Skola i Finland, Corinna Tammenmaa, har utsetts till ordförande för Nordisk kommitté. Finland och Förbundet Hem och Skola kommer att inneha ordförandeskapet under de kommande två åren med temat jämlikhet i skolan.

Skolor på olika nivå Segregation är inte enbart ett problem elever emellan utan det är också en fråga om nivåskillnader mellan olika skolor. Frågan om regional jämlikhet mellan skolor är aktuell i alla nordiska länder. Jämlikhet i utbildning drar inte ner de starka utan lyfter upp de svaga. Trots detta finns det tecken i våra nordiska välfärdssamhällen att det bildas A- och B-klassens skolor.

Utvecklingen är oroväckande för föräldrar både med tanke på de enskilda familjerna och ur ett samhälleligt perspektiv.

– Konkret handlar det om att se till att resursfördelningen är

jämn och att det finns behöriga och kompetenta lärare. Frågan om gruppstorleken är viktig och att elevvårdstjänsterna är tillräckliga. Frågor som skolvägens längd och skolbyggnadernas skick är mycket aktuella i alla nordiska länder.

Kuggfrågan är att föräldrar tryggt borde kunna utgå ifrån att närskolan är ett gott val, säger Corinna Tammenmaa.

Föräldrar en resurs Barnets rätt till en jämlik skola innebär också att skolan ser varje förälder som en resurs för sitt barn. Det innebär att skolan stödjer alla föräldrar så att de i sin tur kan stödja sitt barn.

– Även om föräldrar har olika bakgrund och olika förutsättningar är de det viktigaste stödet för sitt barn. Att vara intresserad av sitt barns skolgång och att till exempel läsa högt för sitt barn är möjligt för varje förälder. Ett positivt förhållningssätt från lärarens sida är viktigt för att föräldrar skall se sig som en resurs för barnets inlärning, säger Tammenmaa.

SPERES är ett finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum och en viktig kontakt för dig som har ett barn i behov av stöd.

För närmare information se www.speres.fi

8

Hem & skola ■■reportage

■■Ny erfarenhet. Att spela steelpan sägs inte vara så svårt, men kräver koncentration.

Kulturkarnevalen ger energi Alla hittar något och har man tur kan man delta i ett labb där man känner sig som mest hemma. Men då gäller det att vara snabb i vändningen, för de populäraste labben blir genast fulla.

I år var det Karis som stod värd för Kulturkarnevalen som ordnades för tionde gången. Runt om i staden pågick aktiviteter ett helt veckoslut och femhundra ungdomar från hela Svenskfinland var i gång. Nyheter den här gången var bland annat blogg, estradpoesi, indierock, stumfilm och quickpainting.

Vi stiger in i gymnastiksalen där ett femtontal ungdomar står bakom oljefat och unisont spelar Tequila, så taket nästan lyfter. På bara några timmar har de redan spelat ihop sig kring fyra låtar.

Steelpan är en Karisspecialitet.

Ari Viitanen har inspirerat ung-

domar i över tjugo år att ta till sig dessa karibiska rytmer, som man blir på gott humör av, oberoende om det spelas Sibelius eller Jimi Henrix på oljefaten. Nu är det Antti Jyrkkänen som leder labbet.

Richard Lybeck från Esbo och Daniel Strang från Grankulla är entusiastiska.

– Det är inte svårt om man kan noter, men man måste lyssna på varandra.

Daniel Westö från Helsingfors säger att tonerna flyter in i varand­ra och att man måste tänka i en annan rytm.

Piffar upp loppisfynd I ett annat rum är det bra mycket tystare. Man hör klipp av saxar och vid pulpeterna sitter ett dussin flickor som syr och klipper. De gör nytt av gamla kläder och har varit på loppmarknad och fyndat.

Re-make kallas labbet.

– Jag brukar inte alls hålla på med sådant här, men det är roligt att piffa upp sina kläder, säger Isabelle Alinikula från Helsingfors.

Hanna Nyberg från Åbo sitter med ett par rutiga shorts framför sig.

– Jag gör fel hela tiden och måste sprätta och sy om, men visst är det kreativt.

– Jag har inte varit på loppis förut, men det är ju jätteroligt att fynda där, säger Hanna Hennikäinen från Kyrkslätt.

Hon och hennes kompis Irene Lindqvist har sytt spetsar på en jeansrock.

Labbledaren Hanna Enlund från Kristinestad älskar att göra nytt av gammalt och ta tillvara sådant andra kasserat.

– Jag har precis startat en egen syateljé och tänker utveckla den här genren.

Nu slinker vi in i parkour-lab-

bet. Där hoppar ett par unga killar, viga som apor upp på en stång ett par meter upp i luften, där de balanserar som balettdansöser.

En annan ställer sig på händerna med kroppen vertikalt i luften, medan en hoppar bock så det står härliga till.

Parkour, som blivit allt populärare på senare år, handlar om att ta staden eller miljön i besittning och använda de möjligheter som finns runt omkring oss.

– När du ser en mur, ser vi en klättervägg till exempel. Parkour är en sport, fast vi tävlar inte. Man kan göra det för sig själv eller i grupp. Kön, ålder, storlek, vighet spelar ingen roll, alla gör på sitt sätt och utmanar i första hand sig själv, säger Fredrik Bäckman, labbledare och stor entusiast sedan högstadiet. Han har lett en massa kurser och går nu på Solvalla idrottsinistitut.

– Visst kan det vara farligt, men

du skall inte göra något du inte klarar av och det här är ett sätt att lära känna sig själv, säger han.

Anna Nymalm, 14, från Nagu blev fascinerad av parkour när hon tittade på det på Youtube.

– Det är roligt med utmaningar.

Jag tycker bäst om att göra freezeövningar, säger hon och går ner på golvet. Där lyfter hon upp hela kroppen med bara händerna i marken.

Sibbobon Rolle Liljeström igen hoppar över en bock så att fötterna flyger högt i luften.

– Det är roligt att prova på nya saker och uttrycka sig själv.

Kille för en dag Vi slutar vår tur i drag king-labbet. Där träffar vi på ett femtontal flickor med skägg eller mustasch, lösa skjortor, händerna i fickorna och mössa på huvudet. De har hela dagen övat sig i hur det känns att vara kille.

Hem & skola

9

Lyckat koncept Det har fungerat varje gång.

Efter en helg med program från morgon till kväll har ungdomar från hela Svens­ finland åkt hem med nya vänner, ny energi och i bästa fall bättre självförtroende i bagaget.

■■Hanna Heinikäinen och Irene Lindqvist syr nytt av gammalt.

och vänner – Man går bredbent, lite kutryggig, stirrar framför sig och tar plats på ett självklart sätt, förklarar de.

– I en korridor väjer alla för en kille, medan man som flicka måste buffa sig fram.

– Man får mera respekt som kille.

Det tycker att det är jätteroligt med rollbyte.

– Man lär sig av det här. Jag var med i fjol också och har fått bättre självförtroende när jag vet hur det fungerar.

Och kulturkarnevalen?

– Jätterolig. Jag har varit med tre gånger. Man träffar männi­ skor med samma syn på livet som man själv och får nya vänner från hela Svenskfinland, som man har kontakt med under året, säger Lea Äyhynmäki från Karleby. tua Ranninen, text Christoffer Ryhänen, foto

■■I Drag-King-verkstaden lärde sig Elvira Ehnström, Alexandra Lindholm och Mercèdes Sjöholm en hel del om attityd och killar.

– Man blir hög av kultur och konst. Vi har aldrig haft problem med alkohol eller droger och vi är noga med att poängtera att det råder nolltolerans. Vi har ordningsmän på plats, men det är för att hålla utomstående borta, säger skådespelaren Mikael ”Gusse” Andersson, som kläckte idén till Kulturkarnevalen för tio år sedan och fortfarande är med.

Kulturkarnevalen ordnas varje år på nytt ställe, helst på en liten ort där det är nära till allt. På så sätt kan man hålla ihop gänget.

– Ungdomarna tycker det är roligt att komma till nya ställen och träffa andra unga. Det är sällan Österbotten och Nyland möts.

Det finns över 30 olika labb att välja emellan. De populäraste blir fulla genast, men de flesta hittar någonting de vill pröva på.

– Några labb har vi varit tvungna att inhibera på grund av bristande intresse, till exempel lärarlabbet. Det är svårt att få lärare att engagera sig i Kulturkarnevalen under ett veckoslut.

I mån av möjlighet kommer labbledarna från orten eller närliggande områden.

– Det är en win-win situation för alla. Man behöver inte ta in konstnärer långväga ifrån och de lokala får inspiration av oss.

Tua Ranninen

”Man träffar männi­ skor med samma syn på livet som man själv och får nya vänner från hela Svenskfinland, som man har kontakt med under året.”

■■Anna Nymalm utmanar sig själv.

10 Hem & skola ■■intervju

■■Beteendestörningar i åttaårsåldern förutspår psykiska problem i vuxenålder, säger David Gyllenberg, som doktorerat i ämnet. Nina Winquist

Psykiska problem syns tidigt Det går att identifiera barn som löper risk att senare be­ höva psykisk vård redan vid unga år. Det här säger David Gyllenberg, som disputerade vid HU medicinska fakulteten i våras.

Han har undersökt den mentala hälsan hos närmare 6 000 åttaåringar och jämföra den med hur de mår i 12-25 års åldern.

Gyllenbergs undersökning gick ut på att kolla upp hur stor andel av åttaåringarna födda 1981 som hade fått psykisk sjukvård eller

LL-Bladet är en lättläst aktuell tidning.

Tidningen utkommer varannan vecka och skriver om händelser i Finland och utomlands, om sport, kultur och underhållning.

LL-Bladet är en bra inkörsport till tidningsläsning för unga som ännu inte mäktar med en tjock dagstidning. En prenumeration kostar bara 23 euro för helår eller 20 euro för ett läsår.

Prenumerera eller beställ ett provnummer gratis!

Skicka ett mail till: ll-bladet@fduv.fi eller ring redaktionen: 09 - 4342 3621 Om du prenumererar genast hinner du få årets tre sista nummer på köpet.

köpt psykmediciner mer än en gång som tonåringar eller unga vuxna.

Sedan jämförde han resultaten med den skolenkät som gjorts när de var åttaåringar via skolorna.

Olika symptom Ett av de klaraste sambanden var att depressiva symptom i åttaårsåldern förutspår ett senare bruk av antidepressiva mediciner.

– De barn som visade symptom på depression som åttaåringar använde med över femtio procent ssannolikhet medicin mot depression någon gång i åldern 12– 25, säger Gyllenberg.

Men de här symptomen var klart olika bland pojkar och flickor.

Flickornas symptom riktade sig ofta inåt, som depression och ångest, medan pojkarnas symptom oftare riktade sig utåt och visade sig som beteendeproblem, svårigheter att följa regler, aggressivt beteende och snatteri, säger David Gyllenberg och beskriver därmed det vi lärt oss om barns traditionella sätt att reagera olika på problem, beroende på kön.

Hela femton procent av de undersökta barnen hade använt psykmedicin en eller flera gånger innan de fyllde 25.

Gyllenberg medger att det låter

”Visst vore det viktigt att känna igen barn i riskgruppen för allvarliga psykiska problem”

mycket, men säger att det nödvändigtvis inte pekar på att psykiska problem blir vanligare.

Borde man införa mentala hälsokontroller för barn i unga år, till exempel i samband med skolhälsovården?

–Det är komplicerat, svarar David Gyllenberg som också är skolläkare. Om man inför något sådant måste det planeras noggrant så att inte vissa barn stämplas. Att fråga en hel årskurs minskar risken för stigmatisering.

Samhället måste naturligtvis erbjuda effektiv vård ifall man systematiskt går in för att identifiera barn som är i behov av vård.

– Men visst vore det viktigt att känna igen barn i riskgruppen för allvarliga psykiska problem.

Nina Winquist

■■samhällsproblem Forskare har i många år gång på gång påpekat att oroväckande många unga sjukpensioneras till följd av problem med mental hälsa.

Ett färskare exempel på en sådan här undersökningar är FPA-forskarna Raimo Raitasalos och Kaarlo Maaniemis resultat att fem ungdomar under 30 sjukpensionerades varje dag år 2009.

Institutet för hälsa och välfärd konstaterar att många psykiatriska sjukdomar börjar i ungdomsåren och att 20–25 procent av unga i något skede före vuxenlivet lider av någon mental störning. Man betonar vikten av att ta tag i symptomen i ett så tidigt skede som möjligt.

Man bör ge akt på abrupta och starka förändringar i beteendet, att ett barn eller en ungdom drar sig undan eller agerar ut starkt, extrem känslighet för kritik, gråtmildhet, klara koncentrationssvårigheter, kraftiga humörkast, problem med kompisarna, sämre skolresultat och ständig oro.

Det svåra med att identifiera mental ohälsa är att många av ovannämnda symptom är vanliga hos barn och tonåringar och kan vara övergående.

Hem & skola

11

■■intervju

”Man hinner om man vill” Det hela fick sin början i dag­ hemmet Fanny i mitten på 90-talet. Dagiset behövde en ansikstlyftning. Staden lovade stå för målfärgen och föräldrarna gick med på att måla. I samma veva grunda­ des föräldraföreningen vid daghemmet.

– Under ett veckolslut målade vi, åt pizza och drack öl, säger Nicolina Zilliacus-Korsström.

På den vägen är hon. Sedan de fösta penseldragen har hon varit engagerad i föräldraverksamheten. Först i föräldraföreningen i daghemmet och i takt med att barnen vuxit i föreningen Hem och Skola.

I dag är Nicolina Zilliacus-Korsström ordförande för Föreningen Hem och Skola i Tölö.

– Jag var elevkårsordförande när jag gick i högstadiet. Vissa människor är väl bara till naturen sådana att de engagerar sig, säger hon.

Men långt ifrån alla har den läggningen. Att få folk att ställa upp och jobba för Hem och Skola har blivit allt svårare.

– Det råder en allmän brist på talkoanda. Jag sköter mig själv och tar hand om mitt. Det är jag, jag, jag och mig, mig, mig-mentaliteten som råder, säger Nicolina Zilliacus-Korsström.

Undanflykter Många som avböjer ett Hem och Skola uppdrag hänvisar till tidsbrist och långa dagar på jobbet.

Det är undanflykter, anser Zilliacus-Korsström.

– Tänker man så har man aldrig tid för någonting. Det är bara en bit till i raden. Det gäller att vara bra på att prioritera.

För tid är också en bristvara i familjen Zilliacus-Korsström.

Med fem barn och ett högintensivt jobb som programchef på Yle Fem, finns det inget behov av fritidssysselsättningar.

– Och ibland får det bara lov att vara lite råddigt där hemma.

Men också för den mest hängivna kan krafterna ibland ta slut. År 2009 drabbades Nicolina Zilliacus-Korsström av vad hon kallar en Hem och Skola-burnout och hon hoppade av ordförandeposten.

– Jag tröttnade på att höra på min egen röst och orkade helt enkelt inte dra lasset längre. Det blev för mycket skola på en gång.

Fenomenet gick ändå snabbt över. Efter ett års paus återvände hon till posten som ordförande.

– Mitt engagemang är en markering för mina egna ungar. Skolan är viktig. Det har också varit oerhört roligt att få lära känna både lärare, andra föräldrar och elever. Det är ett nätverk som jag har haft nytta av under mina år som journalist.

– Och visst är det roligt när en elev utbrister ”Oj, en sån fin pjäs” efter att Hem och Skola fixat fram pengar till en teaterföreställning.

Mattias Fagerholm

■■Profil Nicolina Zilliacus-Korsström, ordförande för föreningen Hem och Skola i Tölö Programchef, Yle Fem När man gör mycket hinner man med mycket barn: 21 år, 19 år, 17 år, 15 år, 12 år (går på 7:an i Lärkan).

■■Skyll inte på tidsbrist. Med god prioritering hinner man med det mesta, säger fembarnsmamman Nicolina Zilliacus-Korsström, ordförande i Tölö Hem och Skola. Mattias Fagerholm

Elevernas språkbakgrund en utmaning för skolan ■■Eleverna i de svenska skolorna lever i mycket olika språkmiljöer. Hot om inbesparingar och omorganiseringar i kombination med ett allt flerspråkigare samhälle och ett rätt kärvt språkpolitiskt klimat skapar utmaningar för den svenska skolan.

Det är viktigt att elevernas egna uppfattningar om vilka språk de använder och hur de uppfattar sin språkliga identitet upp-

märksammas, konstaterar docent Camilla Kovero vid Helsingfors universitet i rapporten Språk, identitet och skola II. Barn och ungdomar i svenska skolor i olika språkliga miljöer. Rapporten, som lyfter fram två mycket olika språkmiljöer inom Svenskfinland, ges ut av Utbildningsstyrelsen.

För många elever i helt finskdominerande miljöer fungerar

den svenska skolan närmast som språkbad. I Björneborg kommer endast 5 procent av barnen och ungdomarna från enspråkigt svenska hem, medan 53 procent kommer från enspråkigt finska hem och 40 procent från tvåspråkiga hem. Andelen elever från enspråkigt svenska hem varierade mellan 5 och 14 procent på språköarna.

Motsvarande siffror för ele­

verna i Jakobstad, Närpes, och Nykarleby visar att de österbottniska eleverna växer upp i en annorlunda språkmiljö. I Nykarleby kommer 78 procent av eleverna från enspråkigt svenska hem, medan 11 procent kommer från tvåspråkiga hem och 11 procent från hem där det talas ett annat språk utöver svenska eller finska eller enbart ett annat språk.

Rapporten är en uppföljning

av den tidigare rapporten Språk, identitet och skola (2009), som behandlade elevernas språkliga identitet i huvudstadsregionen. I den framgick det bl.a. att 62 procent av elesverna i huvudstadsregionen kommer från tvåspråkiga hem. Medan svenskan är ytterst utsatt i de finskdominerade miljöerna, är elevernas möjlighet att lära sig finska svag i de svenskdominerade miljöerna.

12 Hem & skola ■■i korthet

”Relationer det viktigaste – också i skolan” – Man måste förtjäna barns respekt. Det gör man inte genom att utöva makt, säger den danska familjeterapeu­ ten Jesper Juul.

Juul tycker att vi borde lägga kraft på är att utveckla lärarnas relationella kompetens.

– Det bästa vi kan göra är att an­ vända tio år till att skämma bort lärarna. Och det vi ska skämma bort dem med är vidareutbild­ ning, säger han i en artikel i Pe­ dagogiska Magasinet i Sverige.

Enligt honom har många lära­ re prolem med sin förmåga att föra meningsfull dialog med en­ skilda barn, meningsfull dialog med grupper av barn, menings­

full dia­log med föräldrar – och ledarskapet.

–Det är här vi ska lägga kraften, på det viktiga samspelet mellan elever, lärare och föräldrar.

Jesper Juul är kanske mest känd som författare till bästsäljaren Ditt kompetenta barn och som ihärdig motståndare till manua­ ler och metoder i föräldraskap och uppfostran. Han är också ut­ bildad lärare och medförfattare till boken Relationskompetens i pedagogernas värld. I den skriver han och kollegan Helle Jensen om vägen från den lydnadskultur som tidigare har präglat de pe­ dagogiska institutionerna till en skolvardag som utmärks av om­ sorg, lyhördhet och respekt.

– Många pedagoger inser inte sin egen betydelse. Barn tillbring­ ar 26 000 timmar i ”tvångspeda­ gogiska institutioner”. Då går det inte an att hävda att det är föräld­ rarna som ska uppfostra barnen och att skolan sköta lärandet.

Men pedagogernas omsorg om relationerna är det som måste lig­ ga till grund för allt annat. Och därför är relationskompetens en lärares första och viktigaste kom­ petens, säger Jesper Juul.

I dag vet vi hur viktiga relatio­ nerna är. Till och med hjärnfors­ karna säger att relationer är en förutsättning för lärande. Men politikerna vill inte se de socia­ la aspekterna på skolan, menar Juul.

Han talar om ett jättefiasko. Om massavhopp från skolan. Om hor­ der av vuxna som äter antidepres­ siv medicin och missbrukar lega­ la och illegala droger. Om barn som är stressade och diagnosti­ seras, om lärare som utsätts för våld och blir utbrända.

– Politikerna måste se att skolan är en del av samhället. Kostnaden för vårt misslyckande är oerhört stor. Men i stället pratar politi­ kerna om att vi måste konkurre­ ra och få fram toppfolk.

– Eleverna måste vara olydiga och kreativa och kunna ta ansvar för sig själva. Vi vet att det är jät­ teviktigt. Jag säger inte att man inte ska lära sig att läsa och skri­ va. Men skolan måste se på barns

psykosociala kompetens som nå­ got som är viktigt.

I dag har vi visserligen lämnat lydnadskulturen bakom oss. Jes­ per Juul och Helle Jensen be­ skriver det i sin bok som att da­ gens unga tar plats i världen på ett självklart sätt. Men fortfaran­ de kan vuxenvärlden ha svårt att möta de barn som ställer frågor, argumenterar och förväntar sig att bli tagna på allvar. I stället går de vuxna på defensiven och tar till olika sätt att försöka för­ ändra barnens beteenden. De in­ för restriktioner, kampanjer, reg­ ler, förbud och straff. Och barnen reduceras till objekt för de vuxnas maktutövning.

Tornagenterna och den mystiska julgåvan ■■Silja, Bendik och Markus har en hemlig klubb. De kallar sig Torn­ agenterna, för de har sitt hemliga klubbrum uppe i kyrktornet. Några dagar före jul bestämmer de sig för att hjälpa folk med att köpa gåvor.

Plötsligt får de själva en gåva av fru Gran som är kyrkvaktmästare.

Det visar sig vara en mystisk nyckel. Det visar sig att nyckeln passar till låset i den gamla duvburen som står uppe på vinden. Då händer någonting som gör att de kan resa 2000 år tillbaka i tiden. Där får de möta personer från julberättelsen.

Tornagenterna och den mystiska julgåvan är en tv-serie för barn som är gjord i Norge. De tio avsnitten sänds i Yle Fem i samarbete med evangelisk-lutherska kyrkan i Finland under julveckan och veckan efter jul. Du kan följa med Tornagenterna må–fr 24–28.12 och 31.12–4.1 kl. 17.40. Programserien textas till svenska och finska.

Luciamärket – det frivilliga engagemangets symbol!

Luciamärket har följt Finlands Lucia från allra första början.

Det första märket, som kom 1949, var bara en oval papperslapp, men de märken som säljs i dag är riktiga små smycken.

Nu är luciamärket här igen och tusentals ivriga barn löser ut märken till försäljning. I första hand gör de det på sin egen skola där lärarna och frivilliga medarbetare i våra föreningar hjälper barnen i deras kanske första riktiga sociala uppdrag. Många barn vill göra en god gärning, men den provision (20 %) de får på sin försäljning är också viktig.

Föräldrarnas tillstånd behövs för att ett barn ska få sälja märken.

Vi kan alla göra en liten luciamärkesförsäljare glad genom att utrusta oss med 3 euro i kontan-

ter och köpa ett märke. Pengarna från luciamärkesförsäljningen används för hälsofrämjande verksamhet i Folkhälsans lokala föreningar, medan pengarna från den riksomfattande luciainsamlingen används för att lindra ensamheten bland äldre.

LUCIAMÄRKET 2012 Luciamärket är ett grönt pins med text i silver.

Märket kostar 3 euro.

Försäljarens provision är 20 procent.

Hem & skola

13

■■intervju

■■Mikaela Wiberg tycker att det är bra att eleverna får skriva på dator från början. Då hinner de skriva sin berättelse innan de tröttnar. Kjell Svenskberg

”Det har varit väldigt givande” Mikaela Wiberg trodde inte att hon skulle klara av att vara lärare för en etta. Det krävdes mycket tålamod och en hundraprocentig närvaro.

– Men det var jättegivande.

Nu när botten är lagd går det av bara farten på tvåan.

Medan vi pratar har eleverna fått till uppgift att färglägga bokstaven Z och den bild som hör till. Vårt samtal avbryts gång på gång.

– Är det här bra? Vad skall jag göra nu?

Mikaela svarar tålmodigt på alla frågor och ber eleverna tänka själv ibland.

– Det här är en härlig klass. De orkar koncentrera sig, vara tysta och ge varandra arbetsro. Hur det blir i en klass är delvis en slump.

Det behövs bara en uppviglare så hänger flera på och skapar oro.

Här råkar vi ha lika många flickor som pojkar. I pojkstarka klasser går det ofta mer livat till. Det är en utmaning för läraren.

Mikaela Wiberg har hunnit vara aktiv lärare i cirka tio år.

Att hon skulle bli lärare har hon vetat sedan hon var liten. På väggen hänger en teckning inom glas och ram. Den föreställer en lärare som står vid katedern. Under bilden står det: Jag skall bli skollärare när jag blir stor.

– Den bilden ritade jag på ettan, säger Mikaela med ett skratt.

Olika nivå När eleverna börjar i ettan är de på väldigt olika både mognads- och kunskapsnivå. Det blir en balansgång för läraren att hålla alla på vågen. Alla jobbar i egen takt. De som kan läsa och skriva skall få gå vidare.

Mikaela Wiberg anser att hon som lärare framför allt är en handledare. Någon korvstoppning vill hon inte veta av.

– På en del av lektionerna håller alla på med olika saker. Det har varit tillfredsställande att se hur bra de har gått framåt.

Redan från början har eleverna lärt sig att skriva på dator jämsides med att forma bokstäverna.

– De har berättelserna i sig. Om de måste skriva för hand går det så långsamt att de tappar intresset och skrivstilen är kanske inte så vacker. På datorn kan de skriva snabbt och läsbart. Det gynnar också pojkarna. Vi gör också mycket med händerna så att de tränar sig i fingerfärdighet.

Mikaela Wiberg har som rättesnöre ”less is more”.

– Det är ingen idé att stressa. Det vi gör, gör vi grundligt. Det viktigaste är att eleverna lär sig att läsa och skriva. Jag kan baka in till

■■Råd till föräldrar Var intresserad och uppmuntra ditt barn. I ettan har man ännu inte så mycket läxor.

Var positiv. Det går bra.

Var inte rädd att fråga läraren om det du funderar på. En stor del av kommunikationen går bäst per e-post. Att ringa ibland går också bra.

Om det blir något större problem är steget lättare att ta om man har kontakt med skolan och läraren från tidigare.

Det är jättebra att läsa högt för barnet hemma. Då ökar ordförrådet och barnet lär sig sätta ord på tankar och känslor.

” Det är ingen idé att stressa. Det vi gör, gör vi grundligt. Det viktigaste är att eleverna lär sig att läsa och skriva.”

exempel miljökunskap i andra ämnen. Nog hinner vi med det vi skall. Det är också viktigt att eleverna lär sig att tänka själva, samarbeta och ta ansvar.

De behöver inte sitta stilla i sin bänk hela tiden.

Om någon behöver gå på toalet-

ten är det bara att anmäla och gå.

– Vi pysslar mycket och det älskar eleverna. Det positiva smittar av sig.

Mikaela Wiberg får fortsätta med sin klass åtminstone till och med trean. Det är hon glad över.

Tua Ranninen

Den naturliga julklappen En prenumeration på Finlands Natur är julklappen som ger glädje året om. Samtidigt ger du ditt stöd till miljövårdsarbetet i Finland.

Gör din beställning på Natur och Miljös hemsida eller ring 09-6122 290.

Som gåvogivare får du årets sista nummer och ett kort att ge åt gåvomottagaren till jul. www.naturochmiljo.fi

14 Hem & skola ■■intervju

■■När det verkar som om det skulle behövas särskilt stöd åt barnet så lönar det sig att kontakta läraren eller kuratorn så snabbt som möjligt. marit björkbacka

Ny modell ger rätt stöd i rätt tid I dagens skola satsar man på att möta barnet och dess behov genom att erbjuda ett tidigt stöd om det behövs.

Barn växer och utvecklas i olika takt. Ibland behövs det stöd i skolan för att eleven skall klara av skolundervisningen. Lagen om grundläggande utbildning, som trädde i kraft för ett år sedan, innebär att eleven skall ha möjlighet att få rätt stöd i rätt tid, om det finns behov för det.

– Föräldrarna hjälper och stödjer gärna sina barn. Den nya lagen medför också att vårdnadshavarna mera aktivt skall vara med och planera stödformerna.

Det säger Pia Vataja, som är klass- och speciallärare i Tammerfors samt Kelpo-koordinator.

Hon har varit med i utvecklingsarbetet om intensifierat och särskilt stöd i skolorna. Genom utvecklingsarbetet har man infört en trestegsmodell för stödformerna i skolorna.

– Tanken är att i ett tidigt skede kunna erbjuda stöd åt eleverna, säger hon och uppmanar föräldrar att genast kontakta skolan om

■■stöd i tid I dag får cirka 8,5 procent av skol­eleverna särskilda stöd i samband med skolgången.

I Svenskfinland är det vanligt att elever med särskilda behov går i vanliga klasser på grund av att det svenskspråkiga elevunderlaget är mindre än det finskspråkiga.

de misstänker att barnet har problem.

Stödet kan ges på tre olika nivåer. Den första nivån består av allmänt stöd. Det ges som differentiering av undervisningen eller som stödundervisning vid sidan av den övriga undervisningen.

”Den nya lagen medför också att vårdnadshavarna mera aktivt skall vara med och planera stöd­ formerna.”

Intensifierat stöd Om det allmänna stödet inte räcker kan eleven få intensifierat stöd.

I det här skedet brukar flera olika stödformer sättas in. Förutom de stödformer som används vid allmänt stöd kan ele­ven få specialundervisning på deltid eller hjälp av ett skolgångsbiträde. För att få intensifierat stöd krävs en pedagogisk bedömning och ett beslut från elevvårdsgruppen. Efter att intensifierat stöd har beviljats gör man upp en plan för ele­vens lärande.

Om eleven trots stödet inte når de allmänna målen, gör man upp en pedagogisk utredning och fattar ett beslut om särskilt stöd. Beslutet om det särskilda stödet är ett administrativt beslut och fattas i kommunen av exempelvis skoldirektören. När man fått klar-

■■Rätt till stöd. Speciallärare Pia Vataja har varit med om att utarbeta trestegsmodellen som snabbt skall ge barn stöd på rätt nivå. privat foto

tecken gör man upp en individuell plan för eleven.

Redan tidigare har elever kunnat få såväl allmänt som särskilt stöd. Det intensifierade stödet, det vill säga steg två, är nytt. Detsamma gäller föräldrarnas möjligheter att vara med och planera vilka insatser som bör göras för att underlätta barnets skolgång.

– Alla barn har samma rätt till stöd, men kommunernas sätt att hantera frågan har varierat mycket.

Pia Vataja hoppas att den nya lagen innebär att elever runtom i Finland får ett mera jämlikt stöd.

Marit Björkbacka

Hem & skola

15

â– â– intervju

Lovande metod fÜr arbetsro Niilo Mäki-institutet vid Jyväskylä universitet har ut­ vecklat en intressant modell fÜr att skapa arbetsro i stÜ­ kiga skolklasser. IdÊn är att eleverna styrs att ta sitt eget ansvar i processen.

Den finländska grundskolan har klarat sig bra i Pisa-undersÜkningar när det gäller studieframgüngar. Lika smickrande blir placeringen inte dü det handlar om arbetsro i de finländska skolklasserna. Av de sextio länder som deltog i undersÜkningen kom den finländska skolan pü tredje sista plats.

Oro i klasserna har ocksü debatterats bland lärare under sommaren och hÜsten. I bÜrjan av november publicerade svensksprükiga Yle en enkät, där det kom fram att en majoritet av de finlandsvenska lärarna efterlyser stÜrre befogenheter fÜr att fÜrbättra arbetsron under lektionerna.

Niilo Mäki-institutet vid Jyväskylä universitet har utvecklat en modell fÜr arbetsro i klassen som gett goda resultat. Konsulterande speciallärare Jaana Jerkku frün Kuopio har gütt pü institutets utbildning och är mycket nÜjd med den modell hon fick ta del av under kursen.

Effektivt verktyg – Utbildningen gav mig en modell som jag kan dra nytta av i klasser-

na. Den är utvecklad fÜr klasserna sju till nio, men jag har omarbetat den tillsammans med andra lärare, sü att den gür att använda ocksü i de lägre ürskurserna.

Arbetet inleds med att man väljer ut en klass där lärarna haft problem under lektionerna. Modellen involverar alla frün skoladministrationen till klassfÜrestündaren, Üvriga lärare som undervisar klassen och barnens fÜräldrar. – Lärarna für gü pü en kort kurs där de tillsammans gür igenom vilka de stÜrsta problemen i klassen är. Efter det väljer man ett par problem att ta itu med, säger Jerkku.

Nästa steg är att involvera klassen och fÜräldrarna genom att pü ett positivt sätt berätta om initiativet och fÜräldrarna für hem ett brev där de informeras om metoden och mülsättningarna.

Alla pratar i mun pü varandra – Ett exempel pü ett vanligt problem man vill ütgärda är att alla under lektionerna pratar i mun pü varandra i stället fÜr att lyssna till läraren.

Efter varje lektion ger läraren plus och minus büde till eleverna och till klassen. Pü det här sättet ser läraren genast hur en lektion har gütt och om mülsättningen har uppnütts eller inte. I slutet av varje vecka gür man igenom resultatet sü att alla kan se hur det gütt.

En viktig del i modellen är att al-

�Ett vanligt problem man vill ütgärda är att alla under lektionerna pratar i mun pü varandra.�

la i klassen känner till det allmänna resultatet, medan eleverna under ett enskilt samtal tillsammans med läraren für information om det egna resultat. Pü det här sättet styrs eleverna att ta sitt eget ansvar fÜr att bygga upp arbetsron i klassen. – Det är viktigt att gruppen är medveten om utvecklingen. Man kan i fÜrväg besluta om smü belÜningar sü att andan i gruppen fÜrbättras.

Samling var fjärde vecka Lärarna, kuratorerna och speciallärarna samlas var fjärde vecka fÜr att diskutera resultaten och eventuella fÜrbättringar. När klassen har nütt mülsättningen gÜr man antingen upp nya eller besluter att avsluta projektet.

Modellen har redan använts i ett trettiotal klasser i Üstra och mellersta Finland och fütt ett gott

Läraren kan kÜra ut eller ge anmärkning Vad lärare für och inte für gÜra fÜr att upprätthülla arbetsron har debatterats fli­ tigt under den senaste tiden.

Bob Karlsson, direktÜr fÜr den svensksprükiga utbildningen vid Utbildningsstyrelsen, säger att lärare fÜrutom att använda sin egen auktoritet fÜr att hülla ordning i klassen, kan välja mellan att kÜra ut en elev ur klassrummet eller att ge eleven en skriftlig anmärkning. Noteras bÜr att om en elev kÜrs ut ur klassen für han eller hon inte lämnas utan Üvervakning i korridorerna. – Om skolan har klara ordningsregler, som lärarna ofta gür igenom och fÜrklarar varfÜr de är viktiga att fÜlja, har man ett bra

redskap. I ordningsreglerna kan man till exempel skriva in att det inte är tillütet att ha mobiltelefoner framme under lektionerna, säger Karlsson.

Läraren kan inte beslagta elevernas egendom, men om exempelvis ett eggvapen är synligt kan en lärare avlägsna det.

StÜk ett symptom SkadegÜrelse av skolans egendom är ett problem, men Karlsson säger att skolan kan komma Üverens med vürdnadshavaren om att eleverna själva putsar bort klotter eller reparerar saker de sÜndrat. – Om det bara är mÜjligt, är det bra om polisen kopplas in fÜrst i sista hand.

Vid Utbildningsstyrelsen ar-

betar man fÜr tillfället med att ta fram nya pedagogiska grepp och olika typer av stÜd fÜr elever som inte är motiverade eller inte hänger med under lektionerna. – Vanligtvis beror stÜk och brük pü nügot annat och dü är det viktigt att man hittar orsakerna och kan fÜrebygga dem, säger han.

Karlsson rekommenderar att skolorna har hanterliga undervisningsgrupper och tillräckligt med vuxna med under lektionerna. Hur stora grupperna skall vara vill han inte säga, utan püminner att allt beror pü gruppens sammansättning och pü vilket sätt den fungerar.

Marit BjĂśrkbacka

■■Konsulterande speciallärare Jaana Jerkku frün Kuopio är nÜjd med de verktyg hon fick frün Niilo Mäki-institutet fÜr att hjälpa en klass att skapa arbetsro. Marit BjÜrkbacka mottagande. FÜräldrarna har varit glada Üver att deras barn für positiv feedback frün skolan, medan de tysta eleverna har fütt en mÜjlighet att visa vad de gür fÜr. Under den tid dü modellen används

für lärarna en del tilläggsarbete, men när arbetsron fÜrbättras finns det mera tid till att studera och lärarens situation underlättas märkbart.

Marit BjĂśrkbacka

%HJDJQDGH VNROE|FNHU KLWWDU Q\D lJDUH Sn VNROERN À

6NROERN lU HQ QDWLRQHOO QlWSRUWDO I|U N|S VlOM RFK E\WH DY VNROE|FNHU $QQRQVHULQJHQ lU JUDWLV RFK ULNWDU VLJ WLOO SULYDWSHUVRQHU DOOWVn WLOO GH À QODQGVVYHQVND VNROHOHYHUQD RFK GHUDV I|UlOGUDU

6NROERN lU HWW VDPDUEHWVSURMHNW PHOODQ )LQODQGV 6YHQVND 6NROXQJGRPVI|UEXQG )66 UI RFK )|UEXQGHW +HP RFK 6NROD L )LQODQG

16 Hem & skola ■■intervju

■■ Johanna Mykkänen säger att dagens unga män är välidgt intresserade av en aktiv papparoll. Mattias Fagerholm

Också män får babyfeber När en kvinna drabbas av så kallad babyfeber blir tanken lätt lite grumlig och fokus ställs in på en sak: att bli gra­ vid. Att mannen i förhållan­ det kanske inte just då kän­ ner sig mogen att skaffa barn skjuter många kvinnor åt sidan. Det ordnar sig nog se­ nare, tänker många kvinnor.

Nu skall jag bli gravid. Bara vi får ett barn är allt ok.

Här gör många kvinnor ett kardinalfel, anser universitetsläraren Johanna Mykkänen, vid Jyväskylä universitet.

Hon har skrivit sin doktorsavhandling om papparollen. Mykkänen intervjuade 27 pappor som fått sitt första barn i åldern 21–44 år.

– Om man verkligen vill ha en engagerad pappa skall han vara med i processen från första början, säger Johanna Mykkänen.

Motivation är A och O när när vi talar om den blivande pappans livslånga engagemang i sitt barn.

Om den blivande mamman i babyfeberns hetta glömmer bort det, kan hon i värsta fall dra en nitlott.

Hemligheten med att få en engagerad pappa är att han är med på kärran redan i planeringsstadiet.

Enligt Johanna Mykkänen föds inte barn längre enbart på kvin-

”Män tänker i regel rationellt.

Det är i varje fall den bild de vill ge av sig själva.

Ordet babyfeber för tankarna långt bort från ratio­nellt tänkande.” nans villkor. De blivande papporna är numera mycket medvetna om sin papparoll. De vill ha ansvar, de njuter av ansvaret och nöjer sig inte längre med den traditionella rollen som den som ekonomiskt försörjer familjen. Den moderna pappan vill ha mer. Han vill vara en del av sitt barns vardag.

Biologisk klocka – Det har visat sig män på sätt och vis också har en biologisk klocka.

Visserligen kan en man fysiskt sett bli pappa från 15-års ålder upp till 80. Men den biologiska klockan tickar hos papporna så att de vill orka med sina barn, både fysiskt och psykiskt.

Ordet babyfeber är visserligen reserverat för kvinnor. Men Johanna Mykkänen hävdar att män i lika stor utsträckning som kvinnor drabbas av babyfeber.

– I mina intervjuer med de nyblivna papporna har jag talat om ”tahtotarinat”, säger Mykkänen.

Det vill säga män som till vilket pris som helst vill bli pappa.

Att det finns en stark vilja att bli pappa bland män är i och för sig inget nytt. Men de har först på senare år blivit ok att tala högt om det.

Det förklarar Mykkänen med att det är trendigt att vara pappa i dag. Jämställdhetsfrågor ligger i tiden. Det har gett män mod att tala öppet om sin längtan efter barn.

– För visst kräver det mod. Om en man säger att han har babyfeber, stämplas han lätt som feminist. Män tänker i regel rationellt.

Det är i varje fall den bild de vill ge av sig själva. Ordet babyfeber för tankarna långt bort från ratio­nellt tänkande, säger Johanna Mykkänen.

Känslor på annat sätt Mykkänen skjuter också ner myten om att dagens män inte talar om känslor. Det gör de, men på ett lite annat sätt än kvinnor. Män väver in sina känslor i humor, eller

så talar de på ett lite ingenjörsaktigt sätt.

– Men när de med inlevelse berättade om förlossningen, kunde man inte säga om orden kommer från en man eller kvinna.

Mykkänen välkomnar männen in i en kvinnodominerad värld.

–Ta för er. Ni är fortfarande lite under toffeln. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att papporna ännu på 70-talet var portförbjudna på sjukhusens förlossningsavdelningar.

Mattias Fagerholm

Vi ses på EDUCA Nu bjuder vi på ännu mera inspiration och samtal på svenska.Vi ses i svenska kvarterets Hörnan på utbildningsmässan EDUCA den 25-26 januari 2013 i Mässcentret i Helsingfors.

Fredag kl. 16.30

Kroppsspråk skådespelare Kristian Thulesius Lördag kl.10.30

Språkkafé ÀQVND RFK VYHQVND L VNRODQ

Senja Larsen, ”Fröken Senja”, grundare av älsklingssvenska Kirsti Lonka, professor, Helsingfors universitet Kristiina Hellstrand, rektor, språkbadsskolan i Jakobstad Elise Kurtén, klasslärare och författare till Poks! kafédiskussioner med redaktör Mattias Fagerholm Kolla hela mässprogrammet på ZZZ IVO À och ZZZ HGXFDPHVVXW À.

Inträdet till EDUCA är gratis. Arrangörer och utställare: Förlag och XWELOGQLQJVVHNWRUQV RUJDQLVDWLRQHU L 6YHQVNÀQODQG